Mer information
Bob Wayne (US)
Örebro
East Westonsdag, 14 juni 2017 kl:19:00
”We had a whole tour booked up in Canada, but they kicked me out on the first date. I snuck in over the border and finished the damn tour anyway.”
Publikjubel. Innan Bob Wayne glider in i ”Fuck the law” tillägger han: ”I wrote this song on a freight train… on my iPhone!”
Så lät det första gången vi kunde bekanta oss med denne grovkäftade, hårdturnerande, historieberättande son av en satmara. Det här var i den antika tidsåldern då människor fortfarande använde Myspace för att hitta ny musik. Känns som 200 år sedan, men det var i själva verket 2009.
Sedan dess har det emellertid funnits gott om möjligheter. Bob Wayne och hans konstant utbytbara skara av medmusikanter i kompbandet The Outlaw Carnies har gjort Europa i allmänhet och Skandinavien i synnerhet till något av en huvudsaklig marknad. Vi har att göra med en fullkomligt skoningslös vägråtta som under sina massiva turnéer sällan har lediga stunder, det hör inte till ovanligheterna att han turnerar i Europa tre-fyra månader i sträck, utan en enda dag ledigt! Använder man en av hans albumtitlar för att illustrera inställningen så blir det hela väldigt tydligt: ’Till the wheels fall off!
Som en framstående gestalt inom den moderna outlawcountryn är han naturligtvis som klippt och skuren för att passa i vårt stall av hårdturnerande artister. Utöver sina tidigare album - till antalet sex stycken - har han nu den relativt färska ”Hits the Hits” i bagaget. Det är en coverskiva i ordets rätta bemärkelse, där Bob Wayne inte bara framför utan verkligen TOLKAR låtarna och gör dem till sina egna. Har du någonsin undrat hur Guns N’ Roses-klassikern ”Sweet Child o’ Mine” låter i countryversion? Eller Meghan Trainors ”All About that Bass”? ”Rock and roll” av Led Zeppelin, ”Sympathy for the Devil” av The Rolling Stones, ”Come Together” av The Beatles eller ”Crazy Train” av Ozzy Osbourne? Offspring, Red Hot Chili Peppers eller varför inte ”Crazy” av Gnarls Barkley? Jepp, de finns alla här, stöpta i samma Bob Wayne-form och med en fullkomligt bländande uppsättning av Nashville-musiker i kompet.
Bob Wayne är ingen gimmick. Bob Wayne är skjut-från-höften, ostoppbar, äkta outlawcountry för 2010-talet, helt befriad från hämningar eller återhållsamhet. Håll i er!
Publikjubel. Innan Bob Wayne glider in i ”Fuck the law” tillägger han: ”I wrote this song on a freight train… on my iPhone!”
Så lät det första gången vi kunde bekanta oss med denne grovkäftade, hårdturnerande, historieberättande son av en satmara. Det här var i den antika tidsåldern då människor fortfarande använde Myspace för att hitta ny musik. Känns som 200 år sedan, men det var i själva verket 2009.
Sedan dess har det emellertid funnits gott om möjligheter. Bob Wayne och hans konstant utbytbara skara av medmusikanter i kompbandet The Outlaw Carnies har gjort Europa i allmänhet och Skandinavien i synnerhet till något av en huvudsaklig marknad. Vi har att göra med en fullkomligt skoningslös vägråtta som under sina massiva turnéer sällan har lediga stunder, det hör inte till ovanligheterna att han turnerar i Europa tre-fyra månader i sträck, utan en enda dag ledigt! Använder man en av hans albumtitlar för att illustrera inställningen så blir det hela väldigt tydligt: ’Till the wheels fall off!
Som en framstående gestalt inom den moderna outlawcountryn är han naturligtvis som klippt och skuren för att passa i vårt stall av hårdturnerande artister. Utöver sina tidigare album - till antalet sex stycken - har han nu den relativt färska ”Hits the Hits” i bagaget. Det är en coverskiva i ordets rätta bemärkelse, där Bob Wayne inte bara framför utan verkligen TOLKAR låtarna och gör dem till sina egna. Har du någonsin undrat hur Guns N’ Roses-klassikern ”Sweet Child o’ Mine” låter i countryversion? Eller Meghan Trainors ”All About that Bass”? ”Rock and roll” av Led Zeppelin, ”Sympathy for the Devil” av The Rolling Stones, ”Come Together” av The Beatles eller ”Crazy Train” av Ozzy Osbourne? Offspring, Red Hot Chili Peppers eller varför inte ”Crazy” av Gnarls Barkley? Jepp, de finns alla här, stöpta i samma Bob Wayne-form och med en fullkomligt bländande uppsättning av Nashville-musiker i kompet.
Bob Wayne är ingen gimmick. Bob Wayne är skjut-från-höften, ostoppbar, äkta outlawcountry för 2010-talet, helt befriad från hämningar eller återhållsamhet. Håll i er!
