Mer information
Daniel Lemma - Live på STÅ
Örebro
Stå - Pintxos & Vännerlördag, 28 mars 2020 kl:22:00
Daniel Lemma solo
– Det var här mitt intresse för musik började en gång och det är hit jag velat komma hela tiden.
Sätt en stålsträngad gitarr i händerna på honom, låt honom hålla trakten med foten mot golvet och lägg på sin höjd till lite bas och trummor. Mer behövs inte. I den enkla sättningen kommer Daniel Lemma närmare sin musikaliska själ än någon annanstans.
Lemma har många musikaliska förälskelser men den verkliga kärleken är den amerikanska folkmusiken, ända sedan första gången hörde musikvetaren Alan Lomax fältinspelningar från 30- och 40-talet. Därefter upptäckte han skivan "Anthology of American Folk Music", en samling med ännu tidigare inspelningar, från 1920-talet. Från början var de utgivna på stenkakor och inspelade på ett sätt som har lite gemensamt med dagens tidskrävande inspelningsmetoder. Det gick fort. In med musikerna i ett rum, musiken fångades upp av en tratt, vibrationerna fördes vidare ner i en nål, som i sin tur graverade skivan, och så var det klart. Ett musikaliskt ögonblick var dokumenterat.
Det här enkla tillvägagångssättet har alltid tilltalat Daniel Lemma, möjligheten att fånga ögonblicket, snarare än att mejsla fram ett perfekt sound under utdragna studiosessioner.
– Det finns ett mystiskt sväng i de där gamla inspelningarna. Som Bascam Lamar Lunsfords "I Wish I Was A Mole in The Ground," jag blev helt tagen av den. Eller Buell Kazee och hans "Wagoners Lad". Otroligt vackra låtar. Det som gör det så suggestivt är nog att alltihop känns som en värld i sig: svårtillgänglig, ibland omöjlig att förstå, men ändå på något sätt självklart. Som en dröm man knappt minns.
Samma ursprungliga, eller kanske snarare tidlösa, ideal hör man också under Daniel Lemmas solospelningar. När han är själv med gitarren blir musiken minimalistisk och kärnfullt, och får ett fokuserat lugn. Och så det där med rösten. I den lilla sättningen kommer Lemmas karakteristiska (ja, ursäkta men det är den faktiskt!) röst med sitt lätta vibrato mer till sin rätt än någonsin.
Men vad är det med den här musiken som lockar en göteborgare med rötter i Skåne och Etiopien?
– Det är just den där blandningen ... folk från hela världen möttes precis samtidigt som man började spela in ljud och dokumentera det mötet. Det är musik som hör hemma ingenstans och överallt egentligen.
– Det var här mitt intresse för musik började en gång och det är hit jag velat komma hela tiden.
Sätt en stålsträngad gitarr i händerna på honom, låt honom hålla trakten med foten mot golvet och lägg på sin höjd till lite bas och trummor. Mer behövs inte. I den enkla sättningen kommer Daniel Lemma närmare sin musikaliska själ än någon annanstans.
Lemma har många musikaliska förälskelser men den verkliga kärleken är den amerikanska folkmusiken, ända sedan första gången hörde musikvetaren Alan Lomax fältinspelningar från 30- och 40-talet. Därefter upptäckte han skivan "Anthology of American Folk Music", en samling med ännu tidigare inspelningar, från 1920-talet. Från början var de utgivna på stenkakor och inspelade på ett sätt som har lite gemensamt med dagens tidskrävande inspelningsmetoder. Det gick fort. In med musikerna i ett rum, musiken fångades upp av en tratt, vibrationerna fördes vidare ner i en nål, som i sin tur graverade skivan, och så var det klart. Ett musikaliskt ögonblick var dokumenterat.
Det här enkla tillvägagångssättet har alltid tilltalat Daniel Lemma, möjligheten att fånga ögonblicket, snarare än att mejsla fram ett perfekt sound under utdragna studiosessioner.
– Det finns ett mystiskt sväng i de där gamla inspelningarna. Som Bascam Lamar Lunsfords "I Wish I Was A Mole in The Ground," jag blev helt tagen av den. Eller Buell Kazee och hans "Wagoners Lad". Otroligt vackra låtar. Det som gör det så suggestivt är nog att alltihop känns som en värld i sig: svårtillgänglig, ibland omöjlig att förstå, men ändå på något sätt självklart. Som en dröm man knappt minns.
Samma ursprungliga, eller kanske snarare tidlösa, ideal hör man också under Daniel Lemmas solospelningar. När han är själv med gitarren blir musiken minimalistisk och kärnfullt, och får ett fokuserat lugn. Och så det där med rösten. I den lilla sättningen kommer Lemmas karakteristiska (ja, ursäkta men det är den faktiskt!) röst med sitt lätta vibrato mer till sin rätt än någonsin.
Men vad är det med den här musiken som lockar en göteborgare med rötter i Skåne och Etiopien?
– Det är just den där blandningen ... folk från hela världen möttes precis samtidigt som man började spela in ljud och dokumentera det mötet. Det är musik som hör hemma ingenstans och överallt egentligen.
Datum / Tid
lördag, 28 mars 2020 kl: 22:00Plats
Örebro, Stå - Pintxos & VännerKarta (Google)
Typ
ÖvrigtKostnad
295
