“AIK Ishockeyförening är ishockeysektionen inom idrottsklubben AIK. Klubben bildades i Stockholm år 1891, och hockeysektionen kom till 1921. AIK spelar sedan säsongen 2014/2015 i Hockeyallsvenskan (nästhögsta serien).


AIK har spelat SM-final vid tolv tillfällen, och tagit sju SM-guld. Senaste gången klubben tog sig till final var säsongen 1983/1984, och då vann man guld genom tre raka finalsegrar mot ärkerivalen Djurgården Hockey.


AIK spelar sina hemmamatcher i Hockeyallsvenskan på Johanneshovs Isstadion, även kallad "Hovet", som tar 8 094 åskådare.


Ishockeysektionen bildades 1921 och AIK började med att spela en så kallad träningsserie år 1921/22 som de vann före Nacka SK. Även lokalrivalerna Hammarby IF deltog i serien. De slutade fyra. 1922/23 las hockeyn ner men togs upp igen två år senare, 1924/25. AIK gjorde debut i Elitserien 1930/31 och slutade femma (trea från slutet), vilket bland annat var före Djurgården. Denna elitserie hade dock ingen SM-status, istället fanns det en så kallad SM-turnering. I den åkte AIK ut i semifinalen mot Södertälje SK (som också vann Elitserien). Följande år vann de Elitserien men lyckades inte gå längre än till en ytterligare semifinalförlust mot Södertälje.


1933/34 tog AIK sitt första SM-guld någonsin efter en finalseger över Hammarby IF. AIK hade tidigare i SM-turneringen slagit ut bland annat Djurgårdens IF och vann SM-finalen med 1-0. Hammarby vann dock Elitserien precis före AIK. Detta var början på AIK ishockeysektions första storhetstid och även säsongen efter vann AIK SM-guld efter att ha vunnit mot Hammarby igen. Denna gång vann AIK matchen med 2-1 efter förlängning. Elitserien vann Hammarby igen före AIK. Även finalen 1935/36 spelades mot Hammarby, men den gången slutade den första finalen 1-1 efter förlängning. Det blev då ett omspel som Hammarby vann med 5-1. Men AIK vann dock Svenska serien (som hade ersatt Elitserien) före Södertälje SK och Södertälje IF. Säsongen 1937/38 tog AIK det tredje SM-guldet på 5 säsonger efter en finalseger med 2-0 mot Hammarby. AIK vann även Svenska Serien före Hammarby. Säsongen 1939/40 var AIK i ytterligare en SM-final, som denna gång spelades mot IK Göta. Göta vann den matchen med 4-1 och blev således svenska mästare. Därefter följde fyra mediokra år utan någon speciell framgång. Men 1944/45 var det dags för SM-final igen, denna gång mot Södertälje SK. SSK vann dock finalen och AIK kom tvåa detta år.


Därefter följde ytterligare guld för AIK:s del 1945/46 och 1946/47 samt en finalplats 1949. Sen dröjde det nästan 30 år innan AIK var i final igen.


Det gick sämre för AIK, som bland annat åker ur den högsta serien Division I och hamnar i Division II säsongerna 1953/54, mellan 1955/56 och 1957/58, 1959/60. Sedan börjar det bli mer stabilt i AIK och de håller sig i den högsta serien från 1960/61 till och med mitten av 80-talet. Men under denna tid lyckades AIK inte gå särskilt långt i till exempel SM-slutspel - som längst kom de 1965/66 när de nådde kvartsfinalen och som sämst hamnade de i en så kallad nedflyttningsserie och var väldigt nära att åka ner till Division II igen.


AIK tog sig till final för första gången sedan 1949 säsongen 1977/78 och fick möta Skellefteå AIK efter att ha hamnat trea av tio lag i grundserien.. På vägen till finalen mötte de Brynäs IF i semifinalen. Brynäs vann den första matchen, som spelades på Brynäs hemmaplan, med 3-2. Returen spelades på Hovet i Stockholm och AIK vann med hela 8-0 inför 9155 åskådare. Den tredje matchen spelades på neutral plan och spelades i Scandinavium i Göteborg. Väl där vann AIK med 3-2 och gick vidare till final där de mötte Skellefteå AIK (som vunnit över MoDo AIK med 2-0 i matcher i semifinalen). AIK vann också den första finalmatchen som spelades på Hovet inför 9227 åskådare. Men Skellefteå vann de två andra och AIK fick nöja sig med en andraplats i SM säsongen 1977/1978. Denna final kan sägas vara början på den storhetstid AIK:s ishockeylag inledde. Men 1978/1979 var en så kallad "mellansäsong", AIK slutade åtta av tio lag i Elitserien och gick inte till slutspel. Inte heller säsongen 1979/1980 lyckades AIK ta sig till slutspel efter att ha slutat femma av tio lag. Däremot gick AIK till slutspel i Elitserien 1980/81 efter att ha slutat tvåa. I semifinalen ställdes AIK mot Västra Frölunda IF som slutade fyra i grundserien och AIK vann med 2-0 i matcher (6-3 och 5-1). Det såg ut att kunna bli en repris av finalen 77/78 när Skellefteå mötte Färjestad i semifinalserien. Den första matchen vann Skellefteå med 6-3. Men man förlorade dock de två andra med 3-0 och 6-1 och AIK fick därmed möta Färjestads BK i final. Den första matchen vann AIK med 2-1 efter förlängning. De resterande tre matcherna vann Färjestad (5-0, 5-3, 5-1) och AIK slutade tvåa igen.


Säsongen därefter, 1981/82, skulle AIK ta sitt första guld på nästan fyrtio år. AIK kom i grundserien trea, efter fjolårsvinnarna Färjestads BK på första plats, 8 poäng före AIK. Björklöven kom tvåa och MoDo AIK kom fyra. Det var dessa fyra som gick till slutspelet, som inleddes med semifinalerna som spelades bäst av tre. AIK fick spela mot Färjestad, deras finalmotståndare säsongen innan. AIK vann den första matchen, som spelades borta, med 5-4 och sedan den andra matchen, som spelades hemma på Hovet inför 9486 åskådare, den vann AIK också, nu med 4-0. Klubben var därmed klara för sin andra raka SM-final. I den ställdes de mot grundserietvåan Björklöven som hade slagit MoDo AIK med 2-0 i matcher (4-3, 6-3). AIK förlorade den första matchen, som spelades borta, med 2-0. Den andra, hemma, och den tredje, borta, vanns båda två, med 3-2 respektive 4-3 och AIK hade chansen att vinna SM-guld hemma på Hovet i den fjärde SM-finalmatchen. Men Björklöven vann med 4-2 och en avgörande match i Scandinavium var nödvändig. Väl där vann AIK med 3-2 och blev svenska mästare återigen.


Följande säsong spela alla tre stora stockholmslagen Hammarby, Djurgården och AIK tillsammans i Elitserien för första gången sedan bildandet av den nya Elitserien. Djurgården kom tvåa och AIK trea och gick därmed till slutspel, men Hammarby kom sist och åkte ur Elitserien. AIK ställdes mot Färjestads BK i slutspelet igen. Denna gång förlorade AIK med 2-1 i matcher efter tre mycket målrika matcher: 7-3 till Färjestad, 7-5 till AIK och 8-3 till Färjestad. Färjestad mötte senare Djurgården i final, en finalserie som DIF vann med 3-2 i matcher. Följande säsong, 1983/84, tog AIK det sista guldet för deras del på 1900-talet. De vann grundserien före Djurgårdens IF, IF Björklöven och Södertälje SK och ställdes mot Södertälje i semifinalerna. AIK vann med 2-1, efter att ha förlorat den första matchen med 5-3 men sedan vunnit den andra med 4-3. Den sista blev en riktig målfest, AIK vann med hela 11-1 inför 9791 på Hovet och var därmed klara för spel i finalen. Där fick de möta Djurgården, lokalrivalerna mot Stockholm, som hade slagit Björklöven med 2-1 i matcher. Finalserien avgjordes i bäst av fem, med andra ord "först den till tre vinster". AIK vann den första matchen med 5-2, de vann även den andra matchen, då med 2-0. I den tredje matchen stod det länge lika (1-1 efter två perioder), men i tredje lyckades AIK göra tre mål och vann alltså över Djurgården med 3-0 i matcher.


Redan säsongen 1984/85 började det gå sämre för AIK och missade slutspelet efter att ha kommit åtta av tio (endast de fyra bästa gick till slutspel). Säsongen därefter, 1985/86, degraderades AIK - blott två år efter SM-guldet. AIK kom sist i Elitserien med 21 poäng - hela elva poäng från MoDo AIK på näst sista plats. AIK gick dock upp direkt till Elitserien igen efter att ha vunnit sin Division 1-serie före Hammarby IF och senare Allsvenskan före Örebro IK. Som nykomlingar lyckades AIK redan 1987/88 nå slutspel. Numera spelades det kvartsfinaler också och AIK mötte Djurgårdens IF som kom etta i grundserien. AIK vann överraskande med 2-1 i matcher och gick till semifinal. Där mötte man Färjestad (de blivande svenska mästarna) och förlorade med 2-0 i matcher. Även säsongen därefter (1988/89) gick de till kvartsfinal där de fick möta Djurgården igen. Då förlorade dock AIK med 2-0 i matcher. AIK lyckades även nå slutspelet säsongen 1989/90 men säsongen 1990/91 kom de nia och nådde därmed inte slutspelet - detta trots att AIK värvat Börje Salming inför säsongen. Säsongen 1992/93 flyttades AIK ner till Allsvenskan efter att ha kommit sist i grundserien. Allsvenskan var dock som en sorts fortsättningsserie för de två sämsta i Elitserien och de bästa i Division 1-serierna. AIK kom fyra och gick till playoff 3 I playoff 3 ställdes AIK mot Hammarby i bäst av tre matcher. AIK förlorade båda matcherna med 5-4 och senare 6-4 och fick därmed spela i Division säsongen 1993/94.


I Division 1 1993/94 vann AIK den östra gruppen och gick tillsammans med Huddinge IK till Allsvenskan 1993/94. I Allsvenskan kom AIK trea, efter Färjestads BK och Bodens IK och gick därmed ytterligare en gång till playoff 3. I playoff-spelet fick AIK möta Skellefteå AIK och vann med 2-1 i matcher efter att ha vunnit den första matchen med 5-2, förlorat den andra 4-1 och vunnit den tredje 5-1. Därmed gick AIK vidare till Kvalserien. AIK vann Kvalserien före Boden på samma poäng fast med bättre målskillnad. Den sista matchen spelades i Globen mellan AIK och Boden och ställningen var denna:


Eftersom endast det bästa laget gick upp till Elitserien så var AIK tvunget att vinna med minst tre mål för att gå förbi Boden och gå upp i Elitserien. Matchen mellan AIK och Boden slutade också 3-0 inför ett välbesatt Globen, 11 111 åskådare, och AIK var tillbaka i Elitserien.


Tillbaka i Elitserien lyckades AIK inte nå slutspelet 1994/95 och 1995/96 men säsongen 1996/97 kom AIK femma i grundserien och ställdes mot Djurgården i kvartsfinalserien. AIK förlorade den första matchen med 5-3, men vann den andra (6-3), den tredje (3-2) och den fjärde (3-2) och gick därmed vidare till semifinalerna med 3-1 i matcher. I semifinalerna förlorade de dock med 3-0 i matcher mot Luleå HF och säsongen var över.


1997/98 tvingades AIK till spel i Kvalserien efter att ha kommit näst sist i grundserien. AIK vann serien efter att ha vunnit de fem inledande omgångarna och fick spela kvar i Elitserien säsongen efter. AIK missade även slutspel 1998/99 och 1999/2000.


Säsongen 2000/2001 nådde AIK slutspel efter en sjundeplats och fick spela mot Djurgårdens IF i kvartsfinalserien. AIK förlorade dock den kvartsfinalserien med 4-1 i matcher. 2001/02 slutade AIK på en näst sista plats (elfte plats) och fick spela i kvalserien. Väl där klarade man sig inte kvar i Elitserien utan åkte ner till Allsvenskan.


AIK inledde sin sejour i den näst högsta serien (Allsvenskan) genom att börja spela i Allsvenskan Norra. Där spelade de 28 matcher och kom till slut fyra efter Hammarby IF, Skellefteå AIK och IF Björklöven. De fyra bästa, det vill säga inklusive AIK, gick vidare till Superallsvenskan i ishockey, som bestod av åtta lag (fyra från norra och fyra från södra). AIK hamnade på en sjätte plats och gick vidare till playoff-spel. I den första omgången av playoff mötte de IF Sundsvall Hockey. AIK vann med 2-0 i matcher och gick vidare till den andra omgången. Där mötte de Björklöven och vann återigen med 2-0 och var klara för Kvalserien. Men i Kvalserien kom AIK bara fyra och lyckades inte gå upp till Elitserien igen. 2003/2004 kom AIK återigen fyra i Allsvenskan Norra och gick därmed till Superallsvenskan. Där kom de femma och fick spela playoff ytterligare en gång. De vann först med 2-0 i matcher mot IK Nyköping Hockey och sedan med 2-1 i matcher mot Bofors IK och gick därmed till Kvalserien. Där kom de näst sist och lyckades inte gå upp till Elitserien.


Inför säsongen 2004/2005 förlorade AIK sin elitlicens för spel i Allsvenskan och tvångsnedflyttades till Division 1. Laget med sin huvudtränare Bobo Simensen vann sin division 1-serie och vann sedan även den södra kvalserien till Allsvenskan. Under kvalserien spelade NHL-proffsen Mattias Norström och Georges Laraque med laget.


Säsongen 2005/2006 spelade laget återigen i Allsvenskan och kom sexa (de fyra bästa gick till Kvalserien). Säsongen 2006/07 gick det sämre och laget kom till slut på en nionde plats, vilket endast var fyra poäng från att spela playoff-spel, eftersom denna säsong gick lag 4-7 till playoff (och lag 1-3 till Kvalserien). 2007/2008 inledde AIK dåligt och huvudtränaren Daniel Broberg fick sparken efter säsongens andra raka förlust mot Hammarby. Sportchefen och assisterande tränaren Anders Gozzi blev ny huvudtränare och Rikard Franzén blev assisterande tränare efter samråd med spelarna. AIK slutade till slut den säsongen tia och missade därmed playoff igen.


Inför säsongen 2008/09 storsatsade AIK för att nå Elitserien igen. AIK började med att värva Roger Melin som har bland annat tränat Linköpings HC, Färjestads BK, Frölunda HC och svenska landslaget. Senare värvades Stefan Johansson från Piteå IF och Andreas Jungbeck från IK Oskarshamn. En vecka senare presenterades Per Savilahti-Nagander som lämnade elitserielaget Luleå HF för AIK. Därefter presenterades Almtunaspelaren Henrik Eriksson. Sedan så kom drömvärvningen som media skrev mest om: Dick Tärnström lämnade spel i Columbus Blue Jackets NHL för AIK. Dagen efter meddelade AIK:s hemsida att målvakten Christopher Heino-Lindberg lämnade Elitserien och Färjestad för Allsvenskan och AIK. Dessutom förlängde Daniel Bång sitt kontrakt och Fredric Korduner flyttades upp från juniorerna. Laget slutade på en andra plats, 7 poäng efter Leksands IF (som vann serien med 101 poäng). Det innebar att för första gången sedan 2004, var AIK i kvalserien till Elitserien. Laget slutade den här gången på en tredje plats, endast 3 poäng från att ta sig till Elitserien (Rögle BK kom tvåa med 19 poäng och blev kvar i Elitserien säsongen 2009/2010).


Säsongen 2009/2010 gick AIK återigen vidare till kvalserien. Man slutade tvåa i grundserien på 104 poäng, endast 3 poäng efter Leksand med 107 poäng.


Våren 2010 spelade AIK i kvalet till Elitserien. Kvalet spelades i 10 omgångar (matcher). Efter att alla de 6 lagen i kvalet hade spelat 9 omgångar var, hade AIK 15 poäng och befann sig på uppflyttningsplats till Elitserien. Inför den sista omgången (omgång 10) som spelades den 11 april, 2010, hade AIK avgörandet om uppflyttning till Elitserien i egna händer. Man vann den matchen mot Växjö med 2–0. Matchhjälte blev Lucas Lawson när han gjorde 1–0 (assisterad av Oscar Ahlström) i den 54:e minuten. Daniel Bång avgjorde matchen med 2–0 i öppen kasse i den 58:e minuten. Därmed var AIK återigen i Elitserien.


Den 20 april 2010, 9 dagar efter uppflyttningen till Elitserien, började etableringen av ett nytt lag till Elitserien. Totalt tvingades 9 spelare lämna AIK:s A-lag: Fredrik Holmgren, Jonatan Bjurö, Jonas Westerling, Per Savilahti-Nagander, Johan Ryno, Henrik Eriksson, Andreas Jungbeck, Lucas Lawson och Patrik Bergström.. 8 nyförvärv tillkom: Josh Macnevin, Patric Blomdahl, Johan Andersson, Daniel Rudslätt, Oscar Steen, Viktor Fasth, Gunnar Persson och Peter Nolander. Forwardarna Rudslätt och Steen, målvakten Viktor Fasth och den assisterande tränaren Gunnar Persson blev mest uppmärksammade i massmedia.


Efter en väldigt dramatisk avslutning av Elitserien våren 2011 lyckades AIK knipa den sista slutspelsplatsen efter vinst med 3-2 hemma på Hovet mot Modo Hockey. Aldrig tidigare har Elitserien varit så jämn: inför sista omgången hade fyra lag chans på slutspel och fem lag slogs för att inte hamna i Kvalserien. I kvartsfinalen slog AIK ut de regerande svenska mästarna HV71 med 4-0 i matcher men i semifinalen tog det stopp sedan Färjestads BK vunnit med 4-0 i matcher. AIK var ett starkt lag som året tidigare spelat i Allsvenskan men lyckades ändå knipa den åttonde slutspelsplaceringen.


2011/2012 slutade AIK på sjunde plats och gick till kvartsfinal där de vann mot Luleå HF med 4-1 i matcher och förlorade mot Skellefteå AIK i semifinal med 4-3 i matcher. 2012/2013 slutade klubben på nionde plats och missade slutspelet efter att ha förlorat mot Brynäs IF i omgång 54 med slutresultatet 0-1.


AIK har spelat på många olika ställen. Främst har Hovet använts och den används även idag för AIK:s hemmamatcher i Elitserien. Publikkapacitet är 8094 personer. AIK har dock tidigare spelat i Globen som tar 13 850 åskådare vid fullsatt.


AIK:s tre högsta publiksiffor är: 17098 mot Djurgårdens IF i SM-serien den 21 januari 1962, 14655 mot Västra Frölunda IF i SM-serien den 27 januari 1963 och 14197 mot Brynäs IF i SM-serien den 14 januari 1965.”