“Finnkampen, som den kallas i Sverige eller Sverigekampen som den kallas av svenskspråkiga i Finland, är en årligen återkommande friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland, som brukar anordnas ett veckoslut kring slutet av augusti eller början av september. På finska heter den Suomi-Ruotsi-maaottelu, i Finland även Ruotsi-ottelu eller i Sverige även Suomi-ottelu som den kallas av finskspråkiga.


Finnkampen består egentligen av fyra landskamper, en herrlandskamp, en damlandskamp, en pojklandskamp och en flicklandskamp. Dessa fyra landskamper äger rum samtidigt, men junior- och seniorlandskamperna avgörs inte alltid på samma anläggning. Finnkampen är sedan slutet av 1980-talet världens enda kvarlevande A-landskamp i friidrott. I seniorlandskamperna medverkar tre deltagare per land i varje gren utom stafetterna (där varje land har ett lag om fyra löpare); i juniorlandskamperna två per gren och lag.


Vartannat år avgörs tävlingen i Sverige, och vartannat år i Finland. Avsteg har dock gjorts när större tävlingar arrangerats i just Sverige eller Finland, vilket krävt alla resurser i det landet. Traditionellt sett har Sverige arrangerat tävlingarna under ojämna år och Finland under jämna år. Traditionellt har tävlingarna hållits i de båda huvudstäderna Helsingfors i Finland och Stockholm i Sverige, med undantag av åren 1947, 1959 och 1971, då tävlingarna arrangerades i Göteborg. Även mellan 1999 och 2011 var Göteborg arrangörsort alla gånger som evenemanget avgjordes i Sverige, men 2013 flyttades arrangemanget återigen till Stockholm.


Den första Finnkampen avgjordes 1925 för herrar, och den har ägt rum årligen sedan 1953, då även damlandskampen hade premiär.


Under 1930-talet låg tävlingarna nere några år (1932-38), efter idrottslig missämja mellan Finland och Sverige. Sverige hade genom Sigfrid Edström fått den finländske löparen Paavo Nurmi diskvalificerad för brott mot IAAF:s amatörregler inför OS i Los Angeles 1932, där Nurmi var favorit i maratonloppet. Detta ledde till en konflikt mellan honom och ledaren för den finska OS-truppen Urho Kekkonen som efter OS genomdrev att idrottsutbytet med Sverige skulle avbrytas


Tävlingarna återupptogs i Stockholm 1939, inför att de olympiska sommarspelen 1940 skulle hållas i Helsingfors. På grund av andra världskrigets utbrott blev sommarspelen inställda, men Helsingfors Olympiastadion kom ändå till användning vid landskampen i friidrott mellan Sverige och Finland 1940. Detta år extraordinärt även med Tyskland som deltagande nation, vilket innebar en förändring till två tävlande per gren för varje nation, istället för tre. Inga fler tävlingar hölls därefter under kriget tills de återupptogs igen 1945.


Finnkampen avgörs under en helg. Länge handlade det om lördag–söndag, men 1996 ändrades detta till fredag–lördag, vilket sedan gällde de kommande åren. Därefter har man vissa år tävlat lördag–söndag, andra fredag–lördag. 2014 års tävlingar ägde rum lördag-söndag men tjuvstartade redan på fredagen med damernas stavhoppstävlingar på Narinken.


I början var det jämnt på herrsidan, men från den svenska segern 1953 dröjde det till 1965 innan Sverige vann igen. Det sena 1960-talet dominerades av Sverige, men efter Sveriges vinst 1969 vann Finland varje år fram till 1985 då Sverige återigen segrade. I slutet av 1980-talet var förhållandena återigen ganska jämna, men i början av 1990-talet påbörjades en svensk dominans innan förhållandena återigen blev jämnare i slutet av 1990-talet. Finland dominerade sedan mitten och slutet av 2000-talets första decennium, innan svenskarna lyckades vinna 2009, och därmed tog sin första seger sedan 2004.


På damsidan dominerade Sverige totalt från premiären 1953 och fram till 1970-talet, och först 1972 lyckades Finland vinna. Därefter tog Finland över och vann bland annat alla år fram till Sverige 1980 lyckades bryta trenden, för att sedan dominera det tidiga 1980-talet. Sedan följde svenska vinster, en tillfällig finländsk vinst 1984 innan Sverige återigen vann 1985 och 1986.


Därefter följde total finländsk dominans, då Finland vann alla damkamper 1987 fram till 2000. 2001, lyckades Sverige till slut vinna och vann därefter alla återstående damkamperna under 2000-talets första decennium som avslutades med att Sverige 2009 för första gången lyckades vinna samtliga fyra landskamper samma år vilket Finland redan lyckats med tio gånger (1974, 1977, 1978, 1979, 1984, 1987, 1988, 1990, 1995 och 1997). Sammanlagt vann Sverige elva kamper i rad, innan Finland bröt sviten 2012.


* De första åtta damtävlingarna avgjordes på annan ort än herrarnas kamp – 1953: Jyväskylä; 1954: Eskilstuna; 1955: Valkeakoski; 1957: Lahtis; 1958: Jönköping; 1959: Vammala; 1960: Linköping och 1961: Kouvola. ** I den samtidigt avgjorda trenationslandskampen Finland-Sverige-Tyskland blev resultatet 134-147-141 och Sverige slog Tyskland i tvelandskamp med 113-101.


Finnkampen finns sedan 1999 även i innebandy, och spelas under andra halvan av kalenderåret. Första året spelades den för herrar, damer och herrjuniorer och sedan år 2000 spelades den även för damjuniorer.


Även inom poker tävlas det mellan Sverige och Finland. Pokerfinnkampen 2007 avgjordes i Tallinn, Estland som anses vara neutral plan för de tävlande.”