Mer information
ÖOF PRESENTERAR: STOR SYMFONISK FESTKONSERT
Blandat
ÖSTERSUND, Stora kyrkansöndag, 28 april 2024 kl:16:00
Orkestern bjuder på musikaliska höjdpunkter. Ur programmet:
Wilhelm Stenhammar: Två romanser för violin och orkester, op. 28
Även om Stenhammar själv var pianist hade han en utpräglad känsla för violinens uttryck. I Två sentimentala romanser för violin och orkester får vi prov på hans enastående förmåga att skapa långa melodiska stråklinjer som lockar lyssnaren in i ett fridfullt pastoralt landskap. I den här musiken finns en påtaglig känsla av sommarkväll, där melankoli och lycka går hand i hand. Solist är orkesterföreningens konsertmästare: Bengt-Erik Norlén, violin.
Melani Bonis: Suite en forme de valses
Liksom de flesta av Mel Bonis sviter finns Suite en forme de valses i flera versioner, alla komponerade 1898. Versionerna för orkester och solopiano (det senare nämns vid publiceringen som en ”reduktion” av det symfoniska partituret) innehåller samma fyra stycken. Den för fyrhändigt piano, i fem satser, är inte bara en transkription av orkesterversionen. Här följer en Bacchanale (frånvarande i de andra versionerna) mellanspelet, som, flyttat till femte plats och förkortat, tjänar som en ridåhöjare till den sista dansen, vilket ger en livligare, ljusare avslutning än scherzo-valsen i de andra två versionerna. De tre versionerna skiljer sig också något åt i den tonart som används. Suite en forme de valses kan ses som en romantiserad vision av den gamla barocksviten.
W. A. Mozart: 40:e symfonin i g-moll
Elegans och förfining, men också rastlöshet och oro kännetecknar Mozarts fyrtionde symfoni.
Sommaren 1788, några år före sin död, skrev Mozart på kort tid sina tre sista symfonier. Tre av de största musikaliska mästerverk som skapats, och detta trots att förutsättningarna var långt ifrån de bästa. Han hade ekonomiska bekymmer, hustrun Constanze var sjuk och operan Don Giovanni hade inte varit någon större framgång på Wienoperan, till skillnad från i Prag.
Så drog han sig tillbaka och komponerade under loppet av nio veckor sina på alla sätt största och mest sofistikerade symfonier. Den fyrtionde är den mellersta av de tre och en av två i hela hans symfoniproduktion som går i moll. Ett häpnadsväckande faktum är dessutom att han inte verkar haft någon beställning på någon av de tre symfonierna.
Det vi hör är Mozart som fri kompositör. Han hade annars alltid en uppdragsgivare med vissa förväntningar. Redan i inledningen hör vi den fritt nyskapande Mozart när han låter orkestern börja med altviolinernas ackompanjemangsfigur. Melodierna består genomgående av korta motiv, och bara i andra satsen släpper det mörka draget greppet om musiken.
Bengt-Eric Norlén - Konsertmästare/Solist
Nicklas Strandberg - Dirigent
Wilhelm Stenhammar: Två romanser för violin och orkester, op. 28
Även om Stenhammar själv var pianist hade han en utpräglad känsla för violinens uttryck. I Två sentimentala romanser för violin och orkester får vi prov på hans enastående förmåga att skapa långa melodiska stråklinjer som lockar lyssnaren in i ett fridfullt pastoralt landskap. I den här musiken finns en påtaglig känsla av sommarkväll, där melankoli och lycka går hand i hand. Solist är orkesterföreningens konsertmästare: Bengt-Erik Norlén, violin.
Melani Bonis: Suite en forme de valses
Liksom de flesta av Mel Bonis sviter finns Suite en forme de valses i flera versioner, alla komponerade 1898. Versionerna för orkester och solopiano (det senare nämns vid publiceringen som en ”reduktion” av det symfoniska partituret) innehåller samma fyra stycken. Den för fyrhändigt piano, i fem satser, är inte bara en transkription av orkesterversionen. Här följer en Bacchanale (frånvarande i de andra versionerna) mellanspelet, som, flyttat till femte plats och förkortat, tjänar som en ridåhöjare till den sista dansen, vilket ger en livligare, ljusare avslutning än scherzo-valsen i de andra två versionerna. De tre versionerna skiljer sig också något åt i den tonart som används. Suite en forme de valses kan ses som en romantiserad vision av den gamla barocksviten.
W. A. Mozart: 40:e symfonin i g-moll
Elegans och förfining, men också rastlöshet och oro kännetecknar Mozarts fyrtionde symfoni.
Sommaren 1788, några år före sin död, skrev Mozart på kort tid sina tre sista symfonier. Tre av de största musikaliska mästerverk som skapats, och detta trots att förutsättningarna var långt ifrån de bästa. Han hade ekonomiska bekymmer, hustrun Constanze var sjuk och operan Don Giovanni hade inte varit någon större framgång på Wienoperan, till skillnad från i Prag.
Så drog han sig tillbaka och komponerade under loppet av nio veckor sina på alla sätt största och mest sofistikerade symfonier. Den fyrtionde är den mellersta av de tre och en av två i hela hans symfoniproduktion som går i moll. Ett häpnadsväckande faktum är dessutom att han inte verkar haft någon beställning på någon av de tre symfonierna.
Det vi hör är Mozart som fri kompositör. Han hade annars alltid en uppdragsgivare med vissa förväntningar. Redan i inledningen hör vi den fritt nyskapande Mozart när han låter orkestern börja med altviolinernas ackompanjemangsfigur. Melodierna består genomgående av korta motiv, och bara i andra satsen släpper det mörka draget greppet om musiken.
Bengt-Eric Norlén - Konsertmästare/Solist
Nicklas Strandberg - Dirigent
Datum / Tid
söndag, 28 april 2024 kl: 16:00Plats
ÖSTERSUND, Stora kyrkanKarta (Google)
Typ
ÖvrigtKostnad
250kr
