Få inspiration till evenemang i Göteborg!


Vet du inte vad du ska göra i Göteborg? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Göteborg framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Göteborg.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Midnattsloppet

Midnattsloppet är en löptävling som arrangeras i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingfors av Midnattsloppet Nordic AB, ett helägt dotterbolag till Hammarby IF friidrott. 2014 blev Midnattsloppet i Stockholm Europas största tiokilometerslopp med 41 500 anmälda deltagare.


Det första midnattsloppet ägde rum på Södermalm i Stockholm 1982 och har sedan dess arrangerats varje år. Loppets längd varierade mellan åren fram till 1995 när distansen bestämdes slutgiltigt till 10 000 meter. Loppet är sedan ett antal år tillbaka också kontrollmätt av legitimerad banmätare. Loppet går en lördag i början av augusti varje år. Sedan 2011 startar första startgruppen 21:30, tidigare år gick första start 22:00.


2014 blev Midnattsloppet i Stockholm Europas största tiokilometerslopp med 41 500 anmälda deltagare.


Sedan år 2010 står Midnattsloppet Nordic AB som arrangör för Midnattsloppet i Sverige, Danmark och Finland. Midnattsloppet Nordic AB är ett helägd dotterbolag till Hammarby IF. Företaget leds av Göran Qvarfordt som verkställande direktör.












Bo Kaspers Orkester

Bo Kaspers Orkester, Sommaren på Spotify

Sommaren

Sommaren

Bo Kaspers Orkester, I samma bil på Spotify

Så mycket Bo Kaspers Orkester

I samma bil

Bo Kaspers Orkester, Semester på Spotify

I Centrum

Semester

Bo Kaspers orkester (BKO) är en svensk pop- och rockgrupp med starka influenser av jazz, bildad 1991. Bandet består av sångaren och gitarristen Bo Sundström, basisten Michael Malmgren, trummisen Fredrik Dahl samt Mats Schubert på piano, klaviatur och gitarr. Gitarristen Lars Halapi var medlem i gruppen fram till 1996. Bo Kaspers orkester debuterade 1993 med albumet Söndag i sängen, och har sedan dess givit ut ytterligare nio album. 2009 hade bandet sålt över en miljon skivor. En av gruppens mest kända låtar är "I samma bil".


Bo Kaspers orkester räknas som ett av Sveriges och Nordens mest hyllade liveband och bäst säljande artister. Genren som man skapat brukar beskrivas som lätt sofistikerad med en blandning av pop, rock, jazz och latinamerikansk musik med svårmod i texter som skildrar vardag och relationer i en modern storstadsmiljö. 1998 vann de en Grammis för 'Årets artist'.






Göteborgs Kulturkalas

Göteborgs kulturkalas är en stadsfest i Göteborg med fokus på olika kulturella aktiviteter som musik, dans, konst och teater och anordnades för första gången i augusti 2007. Grundtanken är att samtliga uppträdanden ska vara gratis. Kulturkalaset tog över efter Göteborgskalaset som anordnades mellan 1995 och 2005. Året däremellan, 2006, anordnades EM-festen. En orsak till förändringen var politikernas oro över att fylla och ökade brottsfall under Göteborgskalaset hotade att ge både evenemanget och staden ett sämre rykte.


Kulturkalaset omfattade 2007 cirka 650 programpunkter och kostade omkring 18 miljoner kronor vilket är mindre än de tidigare årens Göteborgskalas som årligen kostade cirka 22 miljoner kronor. För budgeten av kulturkalaset står Göteborgs kommun för cirka 60 procent och Västra Götalandsregionen för 10 procent. Under kulturkalaset ordnas hundratals aktiviteter för alla smaker och åldrar. Gator och torg förvandlas till festplatser med ett rikt utbud av kultur. Balett och karneval, gatuteater och symfoniorkester, matkultur och jazz, film och design, stand up och hiphop, museer och marknad, världsartister och lokala band.


Några av bokningarna 2013 var Brolle, ColdTears, Labyrint, Crashdïet, Movits!, Maia Hirasawa, Wintergatan, Arvingarna. Göteborgs Symfoniker invigde 2013 år festival med Pink Floyd-medlemmen Roger Waters egenskrivna opera, Ça Ira!.


















Gabriel Iglesias

Gabriel Iglesias, Oh Hell No!! på Spotify

I'm Not Fat… I'm Fluffy

Oh Hell No!!

Gabriel Iglesias, Donkey! på Spotify

Hot And Fluffy

Donkey!

Gabriel Iglesias, The Crocodile Hunter på Spotify

Hot And Fluffy

The Crocodile Hunter

Gabriel J. Iglecias, född 15 juli 1976, bättre känd som Gabriel Iglesias, är en amerikansk standup komiker. Han är mest känd för sina shower I'm Not Fat.. I'm Fluffy och Hot & Fluffy.


Gabriel Iglesias föddes som Gabriel J. Iglecias i San Diego. Han är av mexikansk-amerikanskt ursprung. Hans moder döpte Gabriel med ett C i Iglesias för att hans far inte var där vid födseln och hon ville inte att han skulle ha samma efternamn. Han har sagt att han föredrar att använda sitt efternamn med ett S i. Han och hans mor bodde i Riverside, Corona, Santa Ana, Baldwinpark.


Gabriel är mycket känd för sitt sätt att driva med sig själv och sina kompisar och berättar vardagliga historier som blir till en komisk fest. På bland annat kanalen Comedy Central.






Johan Glans

Johan Glans, Hur gör man drömmen sann? på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Hur gör man drömmen sann?

Johan Glans, Skåningar och stockholmare på Spotify

World tour of Skåne

Skåningar och stockholmare

Johan Glans, Lapp i tvättstugan på Spotify

World tour of Skåne

Lapp i tvättstugan

Johan Magnus Glans, född 9 april 1974 i Eslöv, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Som ung ägnade Glans sin fritid åt att spela schack i Eslövs Schackklubb. Ett annat ungdomsintresse har varit James Bond och han har varit med i SVT:s frågesportprogram Kvitt eller dubbelt, där han tävlat i ämnet. Glans gjorde sin debut som ståuppkomiker på Kramer i Malmö i oktober 1994. Han belönades med Bubbenpriset 1998 och han utsågs på Svenska Stand up-galan 2003 till Årets manliga komiker.


Glans har medverkat i flera humor- och satirprogram som till exempel Parlamentet i TV 4, tv-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan och han har medverkat i program som exempelvis Släng dig i brunnen, Extra Extra! Morgonsoffan i SVT och Sverige dansar och ler samt Sverige pussas och kramas i Kanal 5. Han hade huvudrollen som Nisse Hult i SVT-komediserien Nisse Hults historiska snedsteg och spelade Reine Bok i tv-serien Hjälp!. Han har även uppträtt på Stockholm Live.


Den 29 oktober 2008 gav han ut dvd-filmen Johan Glans - World Tour of Skåne, inspelad i Helsingborgs konserthus den 5 juni 2008. Filmen är en ståupp-show från en turné runt om i Skåne. Den 9 och 10 november samma år, gästspelade han på Hotell Rival vid Mariatorget på Södermalm.


Under åren 2010–12 medverkade Johan i Monty Python–musikalen Spamalot på Nöjesteatern i Malmö och på Oscarsteatern i Stockholm.


Han är gift med Sara Young och de har tillsammans två barn. Glans farbror är författaren och kulturskribenten Kay Glans. Johan Glans är kusinbarn till friidrottaren Dan Glans. Johan är också syssling till Henrik Glans, som har varit med i Rederiet och Villa Medusa.






Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).










David Batra

David Batra, Rakad penis på Spotify

Det här var ju tråkigt

Rakad penis

David Batra, När ljög du senast på Spotify

Det här var ju tråkigt

När ljög du senast

David Batra, Juluppehåll på Spotify

Det här var ju tråkigt

Juluppehåll

David Chandra Batra, född 29 november 1972 i Lund, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Batra, född och uppvuxen i Lund till en svensk mamma och en pappa med indisk härkomst, gick under sin gymnasietid på Spyken i Lund och utbildade sig därefter till civilekonom. Sin debut som ståuppkomiker gjorde han i oktober 1994 på hotell Kramer i Malmö. Karriär gjorde han med TV-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan med bland andra Johan Glans. Det senare är ett sketchprogram som utspelas bland de udda människorna i ett förortskvarter.


Han deltar ofta i radioprogrammet På minuten som den fjärde panelmedlemmen. Våren 2008 ledde han SVT:s humorprogram Morgonsoffan tillsammans med Petra Mede. Sommaren 2008 var han sommarvärd i Sveriges Radios Sommar och berättade om ofrivillig barnlöshet och sina och fruns försök att skaffa barn. 2015 var det dags igen för att sommarprata.


Han är sedan 2002 gift med Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Tillsammans har de en dotter.










KADAVAR

KADAVAR, All Out Thoughts på Spotify

Kadavar

All Out Thoughts

KADAVAR, Black Sun på Spotify

Kadavar

Black Sun

KADAVAR, Goddess of Dawn på Spotify

Kadavar

Goddess of Dawn















Gunnebo Slott

Gunnebo slott är beläget i nordöstra delen av Mölndals kommun i Fässbergs socken, mellan Mölndal och Pixbo.


Det ligger nära Rådasjön och Stensjön. Gunnebos historia kan följas tillbaka till 1397, då namnet för första gången uppträder på en storgård med tillhörande kvarn. Sedan dess har gården varit i kunglig, kyrklig och frälse ägo.


Den 18 december 1963 förklarades Gunnebo slott som byggnadsminne (enligt 1960 års byggnadsminneslag). Huvudbyggnaden, trädgårdsanläggningarna, parken och ett större friluftsområde, registrerades som byggnadsminnesmärke och skyddades som naturreservat redan 1949 enligt lagen av den 12 juli 1942.


Gunnebo slott och trädgårdar ägs av Mölndals kommun sedan 1949 och förvaltas av Gunnebo Slott och Trädgårdar AB.


Namnet kan spåras i de skriftliga källorna till Gunnobodher 1397, vidare Gunnerbo 1533, Gunnebodh 1609 och Gunnebo 1881. Förleden Gunne- anses komma av det fornsvenska kvinnonamnet Gunna eller det likväl fornsvenska mansnamnet Gunne. Befolkningen kallades här i äldre tider (1659) för Gunneboer.


Gunnebo uppfördes som sommarvilla av en icke-adlig familj och bör i den meningen inte kallas för slott. Ordet slott gällde ursprungligen alla kungliga byggnader, men i slutet av 1800-talet började stora herrgårdar att kallas för slott. Gunnebo kallades redan under tillkomstperioden för det lilla fagra träslottet och man skrev, att träbyggnaden är som ett litet slott.


1929 började ägarinnan Hilda Sparre att marknadsföra Gunnebo som ett slott och sedan dess har det av tradition kallats så. Dagens verksamhet vid Gunnebo drivs av Gunnebo slott och trädgårdar.


Huset är uppfört i slutet av 1700-talet i italiensk-fransk stil och är byggt i trä furu och gran från norra och mellersta Sverige. Motsvarande praktbyggen i Europa uppfördes främst i sten på den tiden. Den norra fasaden har fyra kolonner i fasaden och den södra fasaden har en monumental trappanläggning mot södra stilträdgården.


Huvudbyggnaden är på 900m2 och har 25 rum, där 11 rum finns i paradvåningen och 11 rum finns på övervåningen. Källarplanet hyser ekonomiavdelning med kök och förrådsutrymmen. I huvudvåningen finns makarna Halls bostadssviter, matsal samt den stora salongen. Den övre våningen består främst av gästrum. Därutöver sträcker sig en vindsvåning över hela byggnaden. Gunnebo är ett uttryck för tidig nyklassicism i sin arkitektur, den fasta inredningen och möblerna.


Frånsett huvudbyggnaden är samtlig övrig bebyggelse på Gunnebo tillkommen senare. Flertalet byggnader har rekonstruerats de båda flyglarna, drivhuset och tjänstefolksbostaden (nuvarande kaffehus och krog) uppfördes under 1990- och 2000-talet och ligger på samma plats som de ursprungliga 1700-talsbyggnaderna. Arrendatorsbostaden Solbacken uppfördes vid lantgården under 1800-talet och hyser idag administrativa lokaler. Sedan slutet av 2013 pågår rekonstruktionen av Gunnebos rikt utsmyckade orangeri. Ytterligare några byggnader återstår att återuppföra innan 1700-talets anläggning är helt återställd, som exempelvis ett litet eremitage vid norra tvärskeppet.


Gården Gunnebo förekommer under medeltiden i förteckningar över Skara domprosteris egendomar, men övergick 1396 i kronans egendom. 1582 överlät Johan III gården till sin kusin Erik Gustavsson Stenbock, men redan 1599 drog hertig Karl in gården till kronan. 1609 förlänas dock Erik Gustavsson Stenbocks änka, Malin Sture, Gunnebo. Gården går sedan i arv inom Stenbockska ätten fram till 1711, då manufaktören Hans Coopman erhöll Gunnebo. Efter dennes död tog hans söner över egendomen och sålde den 1774 till packhusinspektören Joakim Ulrik af Ditmer. Redan fyra år senare sålde af Ditmer Gunnebo till handelsmannen John Hall d.ä. för 4 500 riksdaler.


Det nuvarande Gunnebo uppfördes av den förmögne köpmannen John Hall d.ä.. Hall lät den dåvarande stadsarkitekten i Göteborg, Carl Wilhelm Carlberg, omdana egendomen och skapa byggnader, möblemang och trädgårdar. Merparten av Carlbergs originalritningar till Gunnebo finns bevarade på Röhsska museet.


Carlberg hade kommit hem från en lång resa i Europa och var inspirerad av italienaren Andrea Palladios (1508–1580) representativa villor med symmetrisk planlösning och monumentala fasader, som bröt mot renässansens harmonilära och bebådade barocken.


Carlberg gjorde ett utförligt arbete och ritade slottet med trädgårdar och yttre anläggningar som exempelvis tjänstefolksbyggnaden, Orangeriet, Eremitaget och Drivhuset. Därutöver ritade han hela inredningen från möbler och statyer och kakelugnar till mönstringen i parkettgolven och blomkrukor. I den anslutande engelska parken fick landskapet träda fram i organiska former.


Stommen till slottet restes 1784 och 1796 kunde familjen Hall intaga sin första middag där, men först runt 1800 var det färdigbyggt.


Innan alla planer för Gunnebo var förverkligade avled John Hall 1802. Sonen John Hall d.y. ärvde Gunnebo och efter några år av vanvård, började anläggningen förfalla. 1807 gick John Hall d.y.:s handelshus i konkurs. 1828 såldes inredningen på auktion. Fastigheten var då sedan några år begärd i kvarstad. 1832, två år efter John Hall d.y.:s död, såldes Gunnebo på auktion till den förmögne slaktarmästaren Johan Carlsson. Carlsson ägde även landeriet Götaberg vid nuvarande Vasakyrkan i Göteborg. Han sålde stora delar av slottets inventarier: möbler, skulpturer och antikviteter. Genom att sälja koppartaket fick han igen hela den köpesumma han hade erlagt för slottet. Carlssons handlande har gått under benämningen Gunnebos förnedring. 1833 brann slottets flygelbyggnader ned.


1838 sålde Carlsson Gunnebo för 16 666 riksdaler till John Barclay och dennes hustru Martina Lamberg. Barclay var en av många britter, som flyttade till Sverige omkring sekelskiftet 1800. Under den stora koleraepidemin 1861–1862 gick Barclay, hans hustru och en son bort inom loppet av ett par månader. James Alexander Gibson, gift med Barclays dotter, blev ägare till Gunnebo, sedan han löst ut de övriga i familjen Barclay. Gibson sålde snart Gunnebo till apotekaren Arthur Cavalli, som med tre söner ägde stället till 1888.


Wilhelm Denninghoff köpte Gunnebo 1888 för 90 000 kr. På slottet bosatte sig dennes nygifta dotter Hilda och hennes make friherre Carl Sparre. På Gunnebo föddes parets två barn, Britta (1890–1963) och Margareta (1900–1985).


Wilhelm Denninghof lät uppföra en ny byggnad på Gunnebos marker, Villa Denninghof vid Rådasjön, där han bosatte sig med sin hustru efter dess färdigställande 1898. Villan bytte senare namn till Slottsviken och fungerade under en tid som värdshus och pensionat.


Wilhelm Denninghof stod som ägare till Gunnebo fram till sin död 1905 och efter det tog hans hustru Jeanna över som ägare fram till sin död. Familjen Sparre blev således ägare först 1922.


Familjen Sparre återförde den forna glansen till Gunnebo och höll ofta stora fester i byggnaden. Båda döttrarnas bröllopsfester hölls på slottet. De kvarvarande byggnaderna rustades upp och parken började återställas.


Carl Sparre dog 1917 och Hilda Sparre kom att bo kvar på Gunnebo fram till sin död 1948. 1946 begärde hon att Gunnebo skulle förklaras som byggnadsminnesmärke. Hon testamenterade Gunnebo till sina båda döttrar. Dessa beslöt att sälja fastigheten till Mölndals stad, vilket skedde 1 juli 1949. Dottern Margareta var den siste av Sparreätten att lämna slottet, i början av 1950.


En genomgripande renovering gjordes under 1950-talet under ledning av Göran Axel-Nilsson och Stig Roth, museichefer på Röhsska Museet respektive Göteborgs historiska museum. Anläggningen invigdes av Gustaf VI Adolf 16 maj 1952 och öppnades för allmänheten två dagar senare. Huvuddelen av inredningen nytillverkades efter originalritningarna. Med hjälp av inventarieförteckningar lyckades man spåra upp ett fåtal möbler och andra inredningsdetaljer, som hade skingrats vid ägarbyten och skiften. Genom åren har fler originalmöbler köpts in och åter placerats i sina ursprungliga rum.


Trappanläggningen i trä hade förfallit på grund av röta och revs redan på 1800-talet. 1960 återuppbyggdes trappan, denna gång i cement och sten. Renoveringarna av Gunnebo slott kompletterades med ett nytt tak på 1960-talet.


Mellan 1996 och 2001 har ett omfattande restaureringsprojekt – Åter till 1700-talet – bedrivits för totalt 35 miljoner kronor. Stilparken har renoverats, köksträdgården har rekonstruerats, tjänstefolksbyggnaden och flyglarna är återuppbyggda efter Carlbergs ritningar och drivhuset har byggts upp efter en gammal teckning av J.A. Beijer. 2002 renoverades blyfrisen på slottet utanför projektet. Den 18 september 2003 invigdes Gunnebo av kronprinsessan Victoria som kulturreservat, det första i Västra Götalands län. Slottet återfick på 1990-talet även den gråa färg som tros vara den ursprungliga. Dessförinnan hade det under en period varit gulmålat.


Den 2 december 2013 invigdes projektet med att återuppföra orangeriet med en ceremoni vid byggplatsen. Ett återskapande av byggnaden var möjlig, då arkitekt Carl Wilhelm Carlbergs ritningar över orangeriet finns bevarade i original. Inför återskapandet av orangeriet gjordes omfattande förstudier kring byggnadens ornamentik och utformning, genom de bevarade ritningarna och annan dokumentation från tiden. Byggnationen utförs med gamla hantverksmetoder och byggarbetsplatsen är en bas för inspiration och forskning 2013–18. Detta skulle fullborda anläggningen enligt arkitekten Carl Wilhelm Carlberg och byggherren John Halls intentioner.


Gunnebo slott har genom åren besökts av bland annat kung Gustav III, bildhuggaren Johan Tobias Sergel, den sydamerikanske frihetskämpen Francisco de Miranda (1787), Mary Wollstonecraft och Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes dotter, Madame Royale Marie Theresia Charlotte.


Författarinnan Sophie Elkan besökte Gunnebo ett flertal gånger när hon skrev sin roman om John Hall d.y. Hon besökte även huset tillsammans med Selma Lagerlöf. Skådespelaren Anders de Wahl var en flitig gäst hos familjen Sparre. Slottet fick även besök av Gustaf V, prins Eugen och förtattarinnan Birgit Th. Sparre under Sparretiden.


I juni 2001 besöktes slottet av gäster vid EU-toppmötet i Göteborg, bland annat USA:s dåvarande president George W Bush, Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson samt Europeiska kommissionens dåvarande ordförande Romano Prodi.


Kronprinsessan Victoria invigde Gunnebo kulturreservat 2003 och prins Daniel besökte Gunnebo våren 2011 under kronprinsparets resa till sitt hertigdöme Västergötland.


1899 utkom Sophie Elkans roman John Hall, en historia från det gamla Göteborg, som handlar om familjen Hall på Gunnebo. 1916 spelades stumfilmen Kärleken segrar in på Gunnebo. I ett avsnitt i andra säsongen av dramaserien Gynekologen i Askim utspelar sig ett bröllop på Gunnebo slott. Serien sändes 2011.


Slottet kan beses invändigt vid guidade turer. Slottet anordnar flera musik- och kulturevenemang och är en viktig del av Mölndals och Göteborgs kulturliv. Slottet har även ett kaffehus och krog samt en butik.


I samverkan med föreningen Westgiöta Gustavianer anordnades under ett flertal år ett slottsspel som var ett av Sveriges främsta och mest heltäckande 1700-talsarrangemang.


Varje sommar sedan 2002 anordnas en sommarteater i slottsparken, där exempelvis Claes Malmberg, Lasse Brandeby, Ulla Skoog, Kent Andersson, Hanna Lindblad, Claes Månsson och Ulf Brunnberg har medverkat.














Riverdance

Riverdance är en irländsk dansgrupp med shower i irländsk dans. Riverdances stora genombrott kom genom deras framträdande i pausnumret i Eurovision Song Contest 1994 i Dublin.


Gruppen och liknande grupper har blivit en världssuccé och Riverdance räknas som en av de mest framgångsrika dansshowerna i världen. I Sverige har flera hundra tusen personer sett dem live. 1998 var deras fjorton shower på Scandinavium i Göteborg slutsålda.


Några kända dansare inom Riverdance är Michael Flatley, Jean Butler och Collin Dunne. Några kända shower med främst Flatley, är Lord of the Dance och Celtic Tiger. Butler och Dunne har nått framgångar med Dancing on Dangerous Grounds.
































Kapten Röd

Kapten Röd, Ju Mer Dom Spottar på Spotify

Fläcken Som Aldrig Går Bort

Ju Mer Dom Spottar

Kapten Röd, Över Min Döda på Spotify

Över Min Döda

Över Min Döda

Kapten Röd, Stjärnorna Finns Här på Spotify

Stjärnorna Finns Här

Stjärnorna Finns Här











Soilwork

Soilwork, Distortion Sleep på Spotify

Figure Number Five

Distortion Sleep

Soilwork, Stabbing the Drama på Spotify

Stabbing the Drama

Stabbing the Drama

Soilwork, Nerve på Spotify

Stabbing the Drama

Nerve

Soilwork är en musikgrupp från Helsingborg som spelar melodisk death metal. Bandet började sin bana 1995 under namnet Inferior Breed. 1996 ändrade de sitt namn till Soilwork. Debutalbumet Steelbath Suicide gavs ut 1998. Soilworks senaste album, The Living Infinite, gavs ut 2013.


Medlemmarna, som alla tidigare spelat i andra grupper, bildade 1995 bandet Inferior Breed. Det var Peter Wichers på gitarr, Björn "Speed" Strid på sång och Jimmy Persson på trummor (nu gitarr och sång i Faithful Darkness). De ändrade namn från Inferior Breed till Soilwork 1996 för att passa sin nya stil bättre, de spelade då mer numetal.


Soilwork släppte sin första demo, In Dreams We Fall Into The Eternal Lake, 1997. Bandet hade ingen basist, utan Peter Wichers spelade även bas på demon. Som andre gitarrist tog de in Ludvig Svartz. Demon hyllades runt omkring i Skåne och Michael Amott från bandet Arch Enemy fick höra dem. Han gillade vad han hörde och skickade demon till skivbolaget War Music som sedan spred den vidare i Europa. Dock hann War Music aldrig skriva kontrakt med bandet utan det franska skivbolaget Listenable Records kontrakterade Soilwork 1997. Bandet värvade en keyboardist samt en basist och banduppsättningen var klar. Soundet utvecklades mer och mer under låtskrivandet till första albumet. Deras första album, Steelbath Suicide släpptes 1998 och ryktet om det här nya råa metalbandet spred sig snabbt. Framgångarna gjord att bandet snart började skriva på sin uppföljare.


Efter några förändringar i bandet hade de till slut en uppsättning som visade sig hålla i sig under flera år. 1999 släppte de sitt andra album, "The Chainheart Machine", som blev en milstolpe i bandets karriär. Det amerikanska skivbolaget Century Media tog kontakt med bandet och vill ge ut och marknadsföra albumet i USA. Soilwork gick med på det och fick härigenom en mycket bredare publik.


Century Media släppte albumet "The Chainheart Machine" i fler länder och bandet åkte på turné över Europa och senare i Japan. Bandet ville nå en större publik och det lite mindre bolaget Century Media kunde inte hjälpa dem med detta. Soilwork hittade skivbolaget Nuclear Blast som även var bolag för till exempel In Flames. Bandet skrev nytt material och ett tredje album, A Predator's Portrait, släpptes i februari 2001.


Soilwork turnerade runt världen för att göra reklam för sin nya skiva. De fick även reklam av en riktigt metal-gud, Judas Priests sångare Rob Halford, som hyllade deras arbete och den nya skivan. Bandet åkte på turné med Nevermore i Europa. Strax efter var Carlos Del Olmo Holmberg trött på turnerandet och ersattes på keyboard av Sven Karlsson. 2001 var året Soilwork spelade för första gången på amerikansk mark. Mitt i allt bestämde sig bandet för att ta en paus från turnernadet och började skriva på nytt material. I oktober hade bandet gjort klart nya låtar som var redo att spelas in. Inspelningarna blev klara i november och albumet mixades och gjordes klart i december. I mars 2002 släppte bandet sin fjärde skiva, Natural Born Chaos, och 2003 kom Figure Number Five.


På senare tid har Soilwork satsat på en renare produktion av musiken som gör att trummorna framhävs mer. 2006 lämnade gitarristen Peter Wichers bandet på grund av han var trött på att turnera och av personliga anledningar. Detta innebar en stor besvikelse för bandets fans eftersom Wichers varit en mycket viktig del av bandet och många tyckte inte att hans gitarrstil kunde återskapas av andra gitarrister.


In Flames och Soilwork har även dykt upp i varandras musikvideor. Den amerikanske skådespelaren och rapartisten Will Smith är även ett stort fan av Soilwork.


I början av 2008, efter att turnén med Killswitch Engage, Lamb of God och Devildriver avslutats, bestämde sig gitarristen Ola Frenning för att lämna bandet. David Andersson hoppade in som ersättare för de kommande turnéerna. Det var länge oklart om Andersson skull bli ny fast medlem eller bara tillfällig ersättare.


Hösten 2008 meddelade Soilwork att Peter Wichers har återvänt till bandet. I april 2010 meddelades att Soilwork var på gång med ett nytt album som sedermera fick namnet "The Panic Broadcast". Albumet gavs ut i början av juli 2010.


























Battle Beast

Battle Beast, Touch in the Night på Spotify

Unholy Savior

Touch in the Night

Battle Beast, Lionheart på Spotify

Unholy Savior

Lionheart

Battle Beast, I Want The World... And Everything In It på Spotify

Unholy Savior

I Want The World... And Everything In It



























Thåström

Thåström, Fanfanfan på Spotify

Be-bop-a-lula hela jävla dan

Fanfanfan

Thåström, Men bara om min älskade väntar på Spotify

Kärlek är för dom

Men bara om min älskade väntar

Thåström, Ner mot terminalen på Spotify

Den morronen (Deluxe Version)

Ner mot terminalen

Sven Joakim "Pimme" Eriksson Thåström, född 20 mars 1957 i Vantörs församling, är en svensk sångare och låtskrivare, känd för sin solokarriär och som frontman i banden Ebba Grön och Imperiet. 1986 hade filmen Den frusna leoparden premiär där Thåström spelade huvudrollen Kiljan. Även Peter Stormare och Christian Falk hade framträdande roller i filmen.


Joakim Thåström växte upp på Skebokvarnsvägen 209 i Högdalen i Stockholm. Han var med och skapade bandet Helt Sonika som bestod av Thåström, Thomas Svanljung, Lars Elffors, Lennart "Elton" Hellgren, Bosse Steinholtz och Lars Bremer. Helt Sonika spelade runtom Stockholm på ungdomsgårdar, klubbar, utomhusfestivaler mm. Lennart Eriksson (eller Fjodor som han kallades) bodde i Rågsved. De bildade tillsammans med Gunnar Ljungstedt ("Gurra") ett band som hette The Haters. The Haters bytte dock redan efter tre dagar namn till Ebba Grön, som härstammar från en poliskod med anknytning till den s.k. Operation Leo, där den tyske terroristen Norbert Kröcher planerade att kidnappa dåvarande invandrarministern Anna-Greta Leijon. "Ebba röd" var polisens kod för den operation som gick ut på att gripa Kröcher. Då gripandet var fullbordat ropades "ebba grön" ut i radion.


1979 spelade Thåström orgel i bandet Tant Strul. Thåström producerade även Pink Champagnes LP Vackra Pojke, där han även var med och sjöng på låten "Brittiska Soldater". Lp´n Gavs ut 1982.


Thåström var i unga år tillsammans med Amanda Ooms mellan 1982 och 1991. Däremellan har han varit tillsammans med bl.a Regina Lund för att år 2013 återförenas med Amanda Ooms.


Mellan 1977 och 1983 var Thåström, eller Pimme som han kallades, sångare och gitarrist i punkbandet Ebba Grön. Bandet blev ett av den svenska punkens främsta band. Låtar som "Die Mauer" och "800 grader" kom till. När 1980-talet kom och punken var på väg att försvinna bildade alla i Ebba förutom Fjodor (som satt i fängelse) ett nytt band vid sidan om. Bandet hette Rymdimperiet. När sen Ebba den 21 februari 1983 skickade det berömda avskedsbrevet till TT, bestämde de sig för att utveckla Rymdimperiet.


Rymdimperiet bytte efter tre singlar namn till Imperiet och blev genast populära. De spelade en slags punk-/synthhybrid. Men Imperiets tid var darrig, inte minst på grund av flera medlemsbyten under åren. År 1985 medverkade Imperiet, tillsammans med en rad andra kända artister, på den stora ANC-galan på Scandinavium i Göteborg, ett projekt som främst leddes av Mikael Wiehe, Tomas Ledin och Tommy Rander. Intäkterna från de två utsålda konserterna och ett live-inspelat dubbelalbum skänktes till ANC. Imperiet släppte även en skiva (2 augusti 1985) till förmån för ANC, vilka fick bandets del av intäkterna från denna. Den 11 september 1988 på Ritz i Stockholm gjorde Imperiet sin sista svenska spelning.


Året efter Imperiets fall släppte Thåström sin första soloplatta, Thåström och nådde viss framgång, med låtar som Alla vill till himlen och Karenina. Därefter släppte han Xplodera mig 2000 på egen hand som var mycket råare än något han tidigare gjort. Solokarriären höll på tills 1992 då han beslöt sig för att flytta till Nederländerna och Amsterdam för att pröva något nytt och låta musiken gå i en ny riktning med ett nytt band. Det bandet skulle skilja sig både från Ebba Grön (som var ett punkband) och Imperiet (som var ett postpunkband). Detta band skulle spela elektronisk industrialrock.


Efter solokarriären åkte Thåström till Nederländerna och bytte sina svenska ord mot engelska. Projektet var bl a inspirerat av det svenska death metal-bandet Entombed som hade fått sitt genombrott på Hultsfredsfestivalen 1991, där även Thåström uppträtt. Det blev tre skivor med Peace, Love and Pitbulls. I Sverige fick de aldrig något större gensvar, men blev relativt stora i övriga Europa, till exempel Frankrike. Även musiker inom samma genre uppskattade PLP, till exempel Marilyn Manson som har uttalat sig om att PLP var en inspirationskälla för honom.


När Peace, Love and Pitbulls splittrades 1997 tog Thåström upp sin solokarriär igen. Det blev väldigt uppmärksammat i media att Thåström nu sjöng på svenska igen. Låtarna till det nya albumet fick publiken höra live först när Thåström åkte med på Kalas-turnén 1999, med undantag för singeln Två + två som släpptes i anslutning till turnéstarten. Med på turnén var även Petter, Weeping Willows och Jakob Hellman. Albumet som sedan släpptes hette Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal och med det i bagaget drog han ut på turné igen. Några år senare släppte han ett nytt album, Mannen som blev en gris. Efter att albumet blivit släppt åkte Thåström återigen ut på Kalas-turné, där också Kent, The Hellacopters, Mando Diao och Varanteatern ingick. Efter turnén släpptes också en live-EP, Thåström på röda sten.


Hösten 2005 släppte Thåström en ny skiva som visade en akustisk och mer avskalad Thåström. Skivan, Skebokvarnsvägen 209, blev snabbt en stor succé, och även förstasingeln Fanfanfan möttes av mycket god kritik. Thåström fick dessutom sin första topplacering på singellistan, något som aldrig hade skett tidigare trots alla framgångar med band som Ebba Grön och Imperiet.


Under vintern, våren och sommaren 2006 gav sig Thåström ut på en turné med det nya albumet och gamla låtar (i väldigt nya versioner) på spellistan. Sommarturnén 2006 bestod av 12 spelningar, bland annat på Roskildefestivalen lördagen den 1 juli. Han spelade även på flera festivaler i Sverige denna sommar, däribland på Arvikafestivalen och på Peace & Love. Thåström spelade in en duett av och med Kajsa Grytt på hennes skiva, Brott & straff - historier från ett kvinnofängelse. Han medverkar även på Fläskkvartettens skiva Voices of Eden med sin låt T.K.K..


Under sommaren 2008 gjorde Thåström en miniturné på fyra konserter med undertiteln Nästan akustiskt. Turnén omfattade en festivalspelning på Peace & Love, två konserter med Kent i Stockholm och Göteborg och en konsert på Beatday 08 i Köpenhamn.


Thåström gjorde även en exklusiv "Unplugged"-spelning vid nyinvigningen av Boo Folkets Hus i Stockholm den 25 oktober 2008. Han spelade ett kortare set med gamla låtar.


Värt att nämnas är även att Thåström hejar på Djurgårdens IF och har gjort en låt på skivan ”Blåränderna Går Aldrig Ur” som döptes till ”Kommando Gösta Knivsta”, då med bandet Thåström & LG, som släpptes år 1999.


Thåströms sjätte soloalbum heter Kärlek är för dom och släpptes fredagen den 13 mars 2009. Det gick in på första plats på Albumlistan den 20 mars. Skivan är producerad av Ulf Ivarsson och Thåström. Musiker som medverkar på plattan är bland annat Pelle Ossler, Conny Nimmersjö, Christian Gabel, Anders Hernestam och Hell. På första singeln, som även den heter "Kärlek är för dom", medverkar Anna Ternheim som gästvokalist. Den släpptes den 13 februari digitalt och gick då in på åttonde plats på svenska singellistan, och 28 februari gick den in som nykomling på åttonde plats på Trackslistan. Den fysiska singeln släpptes 4 mars som cd och 13 mars på vinyl. Baksidan är en remix av gjord Hell, kallad "Malmö-Sthlm remix". Förstautgåvan av vinylalbumet är numrerad och begränsad till 500 exemplar. Andrautgåvan, i genomskinlig vinyl, är även den begränsad till 500 exemplar men ej numrerad.


Med start den 13 mars i Lund gjorde Thåström en kortare turné under våren 2009. 15 januari 2010 vann Kärlek är för dom kategorin "Årets album" på Grammisgalan. Thåström vann även kategorin årets textförfattare.


Det sjunde studioalbumet Beväpna dig med vingar släpptes 15 februari 2012. Skivan och den följande norden-turnén har hyllats unisont av såväl kritiker som fans. I november samma år släppte Thåström sin första live-dvd: Som jordgubbarna smakade...


Joakim Thåström bildade 2003 gruppen Sällskapet tillsammans med Niklas Hellberg och Pelle Ossler. Singeln Nordlicht släpptes den 28 februari 2007 och albumet Sällskapet släpptes den 28 mars samma år. Sällskapet släppte sitt andra album Nowy Port 2013, singeln, och videon, Såg dom komma släpptes strax innan plattan kom ut.


















Waxahatchee

Waxahatchee, La Loose på Spotify

Ivy Tripp

La Loose

Waxahatchee, Be Good på Spotify

American Weekend

Be Good

Waxahatchee, Bathtub på Spotify

American Weekend

Bathtub



Allison Crutchfield

Allison Crutchfield, I Don’t Ever Wanna Leave California på Spotify

Tourist in This Town

I Don’t Ever Wanna Leave California

Allison Crutchfield, Dean’s Room på Spotify

Tourist in This Town

Dean’s Room

Allison Crutchfield, Broad Daylight på Spotify

Tourist in This Town

Broad Daylight























Ane Brun

Ane Brun, Halo på Spotify

Rarities

Halo

Ane Brun, All My Tears på Spotify

Rarities

All My Tears

Ane Brun, True Colors på Spotify

Songs 2003-2013

True Colors

Ane Brun, egentligen Brunvoll, född 10 mars 1976 i Molde, är en norsk sångerska och låtskrivare. Ane Brun är född och uppvuxen i Molde men är numera bosatt i Stockholm. Hon driver sitt eget skivbolag, Balloon Ranger Recordings.


Brun kommer från en musikerfamilj och sysslade under skolåren mycket med gymnastik, som hon också med viss framgång tävlade i. 2000 flyttade hon till Sverige, startade sitt eget skivbolag och gav ut sin första skiva, Spending Time with Morgan, 2003, varefter hon har gett ut ett antal skivor, vunnit ett par norska Spellemannprisen och nominerats till ytterligare fler, liksom till dess svenska motsvarighet, Grammis. Brun har även samarbetat/turnerat med många artister, från mer lokalt kända till världsartister, såsom Madrugada, Tomas Andersson Wij, Elin Sigvardsson, Theresa Andersson, Ron Sexsmith, Peter Gabriel med dottern Melanie och Leonard Cohen.


2009 medverkade hon även på Lisa Ekdahls skiva Give Me That Slow Knowing Smile och startade samma år också musikprojekt-initiativet No More Lullabies med konserter etc i samarbete med andra kända artister för att sätta fokus på klimatförändringsfrågan, som engagerar henne mycket.


Även nominerad som Bästa norska artist vid MTV Europe Music Awards 2005 och som Tidernas bästa norska artist i omröstning i NRK.


























The Haunted

The Haunted, 99 på Spotify

Revolver (Limited Edition)

99

The Haunted, Cutting Teeth på Spotify

Exit Wounds

Cutting Teeth

The Haunted, All Against All på Spotify

Revolver (Limited Edition)

All Against All

The Haunted är ett svenskt thrash metal-band med inslag av melodisk death metal. Debutalbumet The Haunted gavs ut 1998. Sedan dess har ytterligare sju studioalbum, ett samlingsalbum och två livealbum getts ut.


Bandet bildades 1996 av Patrik Jensen (gitarr), Jonas Björler (bas), Adrian Erlandsson (trummor) från At the Gates och John Zwetsloot från Dissection. Anders Björler (gitarr) från At the Gates ersatte senare Zwetsloot och Peter Dolving (sång) från Mary Beats Jane gick med i bandet ett halvår innan första skivan spelades in i december 1997. The Haunted har tilldelats två grammisar i kategorin "Årets hårdrock". Den första fick de 2000 för albumet The Haunted Made Me Do It. Den andra fick de 2003 för albumet One Kill Wonder.


Albumet Versus gavs ut 17 september 2008 i Sverige och veckan efter i övriga Europa. I USA släpptes albumet i oktober. Den 13 augusti lades den första singeln, "Moronic Colossus", ut på bandets Myspace. I mars 2009 gav Earache Records ut ett samlingsalbum med två CD, kallat Warning Shots.


I januari 2011 meddelade The Haunted att deras sjunde studioalbum, Unseen, skulle ges ut i slutet av mars. Bandet uppträdde på P3 Guld-galan 22 januari 2011, där de spelade låten "No Ghost" från det kommande albumet. Den 28 januari publicerades låtlistan och omslagsbilden till albumet. Albumet släpptes den 16 mars.


Den 29 februari 2012 meddelade Peter Dolving via sin Facebook-sida att han återigen lämnar The Haunted och i oktober samma år meddelade även gitarristen Anders Björler och trummisen Per Möller Jensen att de lämnar bandet. I oktober inledde Anders Björler ett soloprojekt som sägs vara inspirerat av italiensk filmmusik, postrock, ambient, progressive rock, jazz och svensk folkmusik.


Den 26 juni 2013 kom The Haunted ut med nyheten med att dom rekryterat tre nya medlemmar, Marco Aro, Adrian Erlandsson och Ola Englund. Aro och Erlandsson har spelat i The Haunted tidigare, 1999–2003 respektive 1996–1999.






















Hitta oss på Facebook Hitta oss på Google Plus Hitta oss på Twitter