Få inspiration till evenemang i Göteborg!


Vet du inte vad du ska göra i Göteborg? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Göteborg framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Göteborg.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Torsson

Torsson, Det Spelades Bättre Boll på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Det Spelades Bättre Boll

Torsson, Blodomloppet på Spotify

Lingonplockning

Blodomloppet

Torsson, Klippans Centrum på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Klippans Centrum







Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






Airbourne

Airbourne, Runnin' Wild på Spotify

Runnin' Wild

Runnin' Wild

Airbourne, Too Much, Too Young, Too Fast på Spotify

Runnin' Wild

Too Much, Too Young, Too Fast

Airbourne, Breakin' Outta Hell på Spotify

Breakin' Outta Hell

Breakin' Outta Hell







GOTHENBURG HORSE SHOW

Göteborg Horse Show är en årlig internationell hästtävling som hålls på våren i Scandinavium i Göteborg, Sverige, sedan år 1977. År 2006 kom 82 593 besökare till Göteborg Horse Show, vilket var nytt publikrekord för en fyradagarstävling. Idén till tävlingen föddes av Pehr G. Gyllenhammar och chefen för det nybyggda Scandinavium Bertil Rönnberg, Gyllenhammars egen klubb Göteborgs fältrittklubb tackade nej till att vara med och arrangera tävlingarna, men Clarebergs ridklubb valde att ställa upp. Inkomsterna från det första året använde klubben för att bygga sig ett nytt ridhus. Fram till och med 2013 hade tävlingarna lockat totalt 2,5 miljoner besökare.


Sedan 1978 har tävlingen varit en deltävling i världscupen i hästhoppning. Redan 1979 fick arrangera finalen i världscupen. Åren 1979, 1982, 1984, 1986, 1988, 1991, 1993, 1995, 1997, 1999, 2001, 2008 och 2013 har man arrangerat finalen i världscupen. 2011 vann nykomlingen Angelica Augustsson på stoet Mic Mac du Tillard överraskande sin första världscupseger framför namnkunniga ryttare som Ludger Beerbaum till hemmapublikens förtjusning.


Åren 1992, 1994, 1996, 1998, 1989 och 2003 har man arrangerat finalen i världscupen i dressyr. 1998 vann Louise Nathhorst på Walk on Top världscupfinalen i Scandinavium.






Bo Kaspers Orkester

Bo Kaspers Orkester, Sommaren på Spotify

Sommaren

Sommaren

Bo Kaspers Orkester, I samma bil på Spotify

Så mycket Bo Kaspers Orkester

I samma bil

Bo Kaspers Orkester, Semester på Spotify

I Centrum

Semester

Bo Kaspers orkester (BKO) är en svensk pop- och rockgrupp med starka influenser av jazz, bildad 1991. Bandet består av sångaren och gitarristen Bo Sundström, basisten Michael Malmgren, trummisen Fredrik Dahl samt Mats Schubert på piano, klaviatur och gitarr. Gitarristen Lars Halapi var medlem i gruppen fram till 1996. Bo Kaspers orkester debuterade 1993 med albumet Söndag i sängen, och har sedan dess givit ut ytterligare nio album. 2009 hade bandet sålt över en miljon skivor. En av gruppens mest kända låtar är "I samma bil".


Bo Kaspers orkester räknas som ett av Sveriges och Nordens mest hyllade liveband och bäst säljande artister. Genren som man skapat brukar beskrivas som lätt sofistikerad med en blandning av pop, rock, jazz och latinamerikansk musik med svårmod i texter som skildrar vardag och relationer i en modern storstadsmiljö. 1998 vann de en Grammis för 'Årets artist'.














David Batra

David Batra, SD på Spotify

Det här var ju tråkigt

SD

David Batra, Vi öppnar plötsligt i september på Spotify

Det här var ju tråkigt

Vi öppnar plötsligt i september

David Batra, Skånsk indier på Spotify

Det här var ju tråkigt

Skånsk indier

David Chandra Batra, född 29 november 1972 i Lund, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Batra, född och uppvuxen i Lund till en svensk mamma och en pappa med indisk härkomst, gick under sin gymnasietid på Spyken i Lund och utbildade sig därefter till civilekonom. Sin debut som ståuppkomiker gjorde han i oktober 1994 på hotell Kramer i Malmö. Karriär gjorde han med TV-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan med bland andra Johan Glans. Det senare är ett sketchprogram som utspelas bland de udda människorna i ett förortskvarter.


Han deltar ofta i radioprogrammet På minuten som den fjärde panelmedlemmen. Våren 2008 ledde han SVT:s humorprogram Morgonsoffan tillsammans med Petra Mede. Sommaren 2008 var han sommarvärd i Sveriges Radios Sommar och berättade om ofrivillig barnlöshet och sina och fruns försök att skaffa barn. 2015 var det dags igen för att sommarprata.


Han är sedan 2002 gift med Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Tillsammans har de en dotter.
















Henrik Schyffert

Henrik Schyffert, Ungdomsrevolten på Spotify

The 90's - Ett försvarstal

Ungdomsrevolten

Henrik Schyffert, Fredagsmyset på Spotify

The 90's - Ett försvarstal

Fredagsmyset

Henrik Schyffert, Killinggänget på Spotify

The 90's - Ett försvarstal

Killinggänget

Per Henrik Schyffert, ursprungligen Nilsson, född 23 februari 1968 i Ronneby, är en svensk programledare, komiker, artist, manusförfattare och radiopratare. Han är även medlem i Killinggänget, Hassangänget och före detta medlem i den numera splittrade rockgruppen Whale.


Henrik Schyffert föddes i Ronneby, men flyttade till Rosersberg i Sigtuna kommun vid 2 års ålder. Hans far var stridspilot och hans mor arbetade inom hotellbranschen. Hans morfar inflyttade från Tyskland före andra världskriget.


Schyffert hoppade av sina gymnasiestudier för att börja arbeta på MTV. Efter att ha arbetat på Sveriges Radio P3 med radioprogrammet Hassan och på ZTV var Henrik Schyffert en drivande kraft när gruppen Killinggänget bildades. Tillsammans gjorde gruppen tv-serien I manegen med Glenn Killing (senare även som scenshow på Berns). Gruppens framgångar fortsatte med tv-serierna NileCity 105.6, Percy Tårar, Fyra små filmer med mera.


Med start 2003 gjorde Schyffert en kort sejour som programledare för programmet Parlamentet i TV4. Ett år senare, 2004, blev han också panelmedlem i samma program, fram till 2009. Samtidigt inledde han en karriär som ståuppkomiker. Han fick genast stort genomslag och vid Svenska ståuppgalan 2003 utsågs han till Årets nykomling. Framgångarna har fortsatt och han utsågs till Årets manliga komiker 2007 och år 2016.


Den 4 december 2007 hade The 90's - Ett försvarstal premiär och den enmansshowen har fått lysande recensioner. Den 23 maj 2009 spelades den sista föreställningen på Cirkus i Stockholm och den direktsändes även i SVT 1 på initiativ av Schyffert.


Som artist är Schyffert känd för att ha medverkat i popgruppen Whale. Dessutom har han – precis som sin kollega Johan Rheborg – regisserat reklamfilmer samt musikvideor.


Henrik Schyffert var gift med Bea Uusma (fd Schyffert) mellan 1996 och 2012. Han har numera ett förhållande med komikern Nour El Refai.


Schyffert har till skillnad från Robert Gustafsson och Johan Rheborg inte så många kända återkommande figurer. Han har ofta gjort programledarfigurer som fungerat som bollplank till Robert Gustafsson.


Glenn Killing var programledare för alla I manegen med Glenn Killing–programmen och radiopratare i NileCity 105,6.












Pale Honey

Pale Honey, Youth på Spotify

Pale Honey

Youth

Pale Honey, Over Your Head på Spotify

Pale Honey

Over Your Head

Pale Honey, Bandolier på Spotify

Pale Honey

Bandolier











Mustasch

Mustasch, Double Nature på Spotify

Double Nature

Double Nature

Mustasch, Thank You for the Demon på Spotify

Thank You for the Demon

Thank You for the Demon

Mustasch, Bring Me Everyone på Spotify

Latest Version Of The Truth

Bring Me Everyone



Hardcore Superstar

Hardcore Superstar, We Don't Celebrate Sundays på Spotify

Hardcore Superstar

We Don't Celebrate Sundays

Hardcore Superstar, Above the Law på Spotify

C'mon Take On Me

Above the Law

Hardcore Superstar, Moonshine på Spotify

Split Your Lip

Moonshine

Hardcore Superstar är ett svenskt hårdrocksband från Göteborg som bildades 1997. Debutalbumet It's Only Rock 'N' Roll gavs ut 1998.


Hardcore Superstar bildades hösten 1997 i Göteborg. De fick skivkontrakt på skivbolaget Gain Records och debutalbumet gavs ut i Sverige. Det brittiska skivbolaget Music for Nations blev intresserade av bandet och ett nytt världsomspännande kontrakt skrevs. Ett nytt album gavs ut, Bad Sneakers and Piña Colada, bandets internationella debutalbum som innehöll hitsinglarna Someone Special, Liberation och Have You Been Around. Musikvideon till låten Liberation nominerades för en Grammis. Bandet åkte på turné i både Europa och Japan.


2001 kom uppföljaren Thank You (For Letting Us Be Ourselves). Bandet gav sig ut på turné igen, den här gången till Europa, Japan och Kanada. Samma sommar var bandet förband åt AC/DC på Ullevi tillsammans med Göteborgsbandet LOK. I augusti 2003 var det dags för nästa album, No Regrets. Hösten 2003 och vintern 2004 turnerade bandet i Sverige, Europa och USA. När de kom tillbaka från USA bestämde de sig för att ta en paus, efter att ha spelat i sex år.


Tiden gick och 2005 kom bandet tillbaka med en ny singel, Wild Boys. Den var den mest sålda hårdrockssingeln i Sverige sommaren 2005. Albumet Hardcore Superstar gavs ut i Sverige i början av november 2005. Senare på hösten släpptes också nya singeln We Don't Celebrate Sundays som vandrade på alla Sveriges listor. Sommaren 2006 släppte bandet också en DVD inspelad på Sticky Fingers i mars.


Under hösten 2006 gav sig Hardcore Superstar åter ut på europaturné med Babylon Bombs som förband. Bandet gjorde även tre spelningar i Japan. Sommaren 2007 kom deras singeln Bastards ut och blev succé direkt med bland annat en 3:e plats på SommarToppen där man blev den 4:e populäraste låten under hela sommaren samt en 4:e plats på den svenska singellistan. Den 7 november 2007 utgavs albumet Dreamin' in a Casket. En turné påbörjades med start i Helsingfors 12 november 2007 och med final i Göteborg i mars 2008. Dreamin' in a Casket vann 2007 Metalaward för bästa skiva.


Den 24 januari 2008 meddelade Thomas Silver att han slutar i bandet, men Hardcore Superstars turné fortsatte, med Vic Zino från bandet Crazy Lixx som gitarrist. Vic Zino bestämde sig senare under året för att stanna i bandet. Hardcore Superstar uppträdde på öppningen av NHL i Globen, Stockholm den 4 oktober samma år.


Under dagarna mellan jul och nyår 2008 började gruppen spela in sitt sjätte album "Beg for it" i In Flames studio i Göteborg. Singeln "Beg For It" från det kommande albumet släpptes 15 april och den inkluderades i majupplagan av svenska "Close-Up Magazine". Albumet släpptes den 3 juni 2009. År 2010 släppte de skivan "Split your lip" med bland annat singeln "Moonshine". De spelade in skivan på en vecka för att ge den lite mer live-känsla, eftersom de vanligtvis är bättre live än på skiva.


I november 2011 släpptes en best of-platta vid namn "The Party Ain't Over 'Til We Say So". Den följdes av en klubbturné på nästan ett år i Sverige och Europa.


Den 27 februari 2013 släpptes "C'mon Take On Me" som följdes upp av intensivt turnerande i Sverige och Europa. Den 1 juni var de förband åt Kiss på Friends Arena i Stockholm.


I oktober 2014 kom första singeln, "Glue" från den tionde plattan och bandet turnerade under hösten i Europa som support åt Gotthard. I januari flög bandet över till USA och gjorde sin första spelning i USA på över 10 år på ett utsålt Whisky A Go-Go. Under vårturnén "When We Touch The Sky Tour" spelade bandet de nya låtarna från den kommande då ännu osläppta plattan för att visa att det är fansen som är de viktigaste recensenterna. 22 april släpptes den tionde plattan "HCSS".






DANNY SAUCEDO

DANNY SAUCEDO, Dör för dig på Spotify

Dör för dig

Dör för dig

DANNY SAUCEDO, Brinner i bröstet på Spotify

Brinner i bröstet

Brinner i bröstet

DANNY SAUCEDO, Amazing på Spotify

Amazing

Amazing

Daniel Gabriel Alessandro Saucedo Grzechowski, mer känd under artistnamnen Danny och Danny Saucedo, född 25 februari 1986 på Södermalm i Stockholm, är en svensk popartist, låtskrivare och sångare. Han slog igenom med sin medverkan i TV-programmet Idol 2006 där han blev den sjätte finalisten att slås ut. Han har därefter släppt tre album och elva singlar som soloartist varav debutalbumet Heart Beats toppade svenska albumlistan och singlarna "Tokyo", "Play It for the Girls" och "Radio" toppade svenska singellistan.


Han släppte även tre album och åtta singlar som medlem i gruppen E.M.D., varav ett album och fyra singlar toppade svenska listor. Låten "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008". Gruppen tog en paus efter 2010.


Danny har medverkat i Melodifestivalen tre gånger, alla gångerna som både sångare och låtskrivare. 2009 gjorde han det med E.M.D. och låten "Baby Goodbye" som slutade trea, 2011 med "In the Club" som kom på andra plats och Melodifestivalen 2012 med låten "Amazing" som också fick en andra plats. Även 2013 medverkade han i Melodifestivalen, den här gången som programledare tillsammans med Gina Dirawi.


Vid sidan av musikkarriären har Danny även arbetat som röstskådespelare vid dubbning av film till svenska.


Danny har en boliviansk mor och en polsk far, och han talar utöver svenska även flytande spanska. Han är klassiskt skolad och har studerat vid Adolf Fredriks musikklasser, Lilla Akademien och vid Södra Latins gymnasium i Stockholm.


Saucedo har varit frontman i kampanjer för bland annat Folktandvården, BRIS, i Cancerfondens Rosa bandet-kampanj och i en fotokalender till förmån för Friends och Naturskyddsföreningen. Han har beskrivit sig själv som miljömedveten, och har uppmärksammats för sitt miljöengagemang bland annat i sin roll som Earth Hour-ambassadör. Med E.M.D. medverkade han i ett humorinslag på SVT, "Alltid lika fruktansvärt fräsch",


Saucedo har uppgett att hans största musikaliska förebilder är Elvis Presley, Michael Jackson, Robin Thicke, Brian McKnight och George Michael. Han anser att "Rock with You" med Michael Jackson är en av världens bästa låtar. Om sin egen musik har han sagt att han inte uppfinner hjulet, men att den har en personlig touch. "Det är dance, fast på mitt sätt." Musikbranschen har han beskrivit han som en bransch där allt går fort. "det kommer nya söta pojkar som kanske petar ner mig. Jag jobbar ju för att det är kul, men samtidigt försöker jag ju garantera mig en plats hela tiden."


Saucedo har sedan sin medverkan i tävlingen Idol varit öppen med att han är kristen och har en stark tro på Jesus. Han är praktiserande katolik och konstaterar att hans kristna tro är en stor del av hans ödmjukhet.


Den 9 december 2006 uppträdde han med bland andra Markoolio och Amy Diamond under en julshow i Globen.


Alla hjärtans dag 2007 släppte han "Tokyo" som blev hans första etta på svenska singellistan och med den deltog han 2008 i den polska musikfestivalen Sopot International Song Festival en av de största musiktävlingarna i Europa. Den andra singeln, "Play It for the Girls" toppade singellistan samma vecka som Dannys debutalbum Heart Beats debuterade på albumlistans första plats.


Den 12 september släppte Danny singeln "If Only You" tillsammans med Therese Grankvist. Låten nådde tredje plats på singellistan i Sverige, men toppade listor i Ryssland, Japan och Polen, och låtens upphovsmän tilldelades priset Stimgitarren Platina för årets mest spelade låt efter att den spelats 95 062 gånger i radio.


Saucedo medverkade tillsammans med Malin Johansson i TV4:s dansunderhållning Let's Dance 2008 och kom på fjärde plats. Saucedo och Jeanette Carlsson dansade för Sverige i Eurovision Dance Contest 2008 den 6 september. De siktade på en placering bland de tre främsta men slutade på plats tolv. Saucedo släppte singeln "Radio" den 3 november 2008. Albumet Set Your Body Free släpptes den 24 december samma år.


Tillsammans med Oscar Görres skrev han "From Brazil with Love" till Alcazars skiva Disco Defenders.


E.M.D. deltog i Melodifestivalen 2009 med låten "Baby Goodbye". De tog sig vidare från delfinalen i Leksand direkt till final. Väl i finalen slutade de på tredje plats.


Efter att ha arbetat med Erik Segerstedt och Mattias Andréasson som gruppen E.M.D. släppte Danny i början av 2011 sin första singel och video på flera år, "In Your Eyes", och kort därefter var han åter aktuell i Melodifestivalen, denna gång som soloartist med "In the Club".


Bidraget tog sig direkt vidare till finalen i Globen med 60 872 röster i första omgången, mer än dubbelt så många som tvåan (i första omgången), Pernilla Andersson. Den andra låten att ta sig vidare blev senare Swingflys "Me and My Drum".


"In the Club" var den andra låten efter "In Your Eyes" att släppas som singel från albumet In the Club och den toppade Digilistan vecka 10. På skivan har Danny samarbetat med artisterna The Provider, Swingfly och Lazee.


Sommaren 2011 framträdde Danny i Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Sommarkrysset och Ung08-festivalen. Under hösten framträdde han i Moraeus med mera och är en av tre sångcoacher i True Talent.


Saucedo deltog 2012 med låten "Amazing" i Melodifestivalens delfinal i Malmö och gick direkt till final. I finalen kom Danny på andra plats efter Loreen som framförde låten Euphoria. Efter finalen fick Danny kritik för att ha uttalat att hans nummer skulle ha haft bättre chanser i Europa än Loreen.


Saucedo ledde Melodifestivalen 2013 tillsammans med Gina Dirawi. Tillsammans var de två de yngsta programledarna som lett programmet dittills. I programmet medverkade han i två mellanakter kallade "Karl för sin kostym" och "Indie club" (In the Club i en Bollywood-version). I den sista deltävlingen i Malmö framförde han "Not a Sinner nor a Saint" som en del i Alcazars medley. I andra chansen sjöng Saucedo och Dirawi med tvillingarna Jedward.


I november 2012 släpptes ett videoklipp på YouTube via hemsidan aldrigvila.se där Danny Saucedo använder sig av ordet "svartingar" i samband med ett träningspass på en strand i Los Angeles. Kort därpå ber Saucedo om ursäkt: "Alla som känner mig eller har träffat mig vet att jag inte är rasist. Jag är själv utländsk. Jag är en ”blattelover” helt enkelt."


Danny startade sånggruppen E.M.D. tillsammans med Idol-deltagarna Erik Segerstedt och Mattias Andréasson. Den 19 december 2007 släppte de sin första singel "All for Love" som toppade singellistan i 6 veckor och sålde 60 000 exemplar (3 x platina). Debutalbumet A State of Mind, som släpptes 14 maj 2008, låg 42 veckor på albumlistan. Singeln "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008".


Danny hade tidigare ett förhållande i nio år fram till 2012. Den 11 februari 2013 gick Danny och artisten Molly Sandén ut i Expressen med att de var ett par.


















TOMMY NILSSON

TOMMY NILSSON, Öppna din dörr på Spotify

En Samling 1981 - 2001

Öppna din dörr

TOMMY NILSSON, Dina färger var blå på Spotify

Det Bästa Med Tommy Nilsson

Dina färger var blå

TOMMY NILSSON, Allt som jag känner på Spotify

Sommar, sommar, sommar

Allt som jag känner

Erik Tommy Nilsson, född 11 mars 1960 i Stockholm, är en svensk artist, låtskrivare och skådespelare, samt röstskådespelare. Han var tidigare gift med Malin Berghagen.


1985 gick Nilsson med i hårdrocksbandet Easy Action där han ersatte Zinny Zan som bandets vokalist. Samma period ska han enligt Kee Marcello även ha varit förstaval som förstesångare i Toto, men då de inte fick kontakt med honom så blev han aldrig deras sångare. Runt samma period deltog Nilsson också i det svenska projektet Swedish Metal Aid som en av många hårdrockssångare på låten "Give a Helpin' Hand", skriven av Joey Tempest (Europe). Easy Action släppte skivan That Makes One (1986) som i jämförelse med debutplattan var en mer AOR-orienterad skiva med Nilsson i centrum. Därefter upplöstes bandet då gitarristen Kee Marcello hoppade av för att ersätta John Norum i Europe.


Nilsson satsade då på en solokarriär och fick ett stort genombrott med låten "Allt som jag känner", en duett han sjöng med Tone Norum 1987. Det gav honom Rockbjörnen som bästa manliga artist samma år. På det följde den svenska Melodifestivalen 1989, där han framförde det segrande bidraget "En dag" som slutade på fjärde plats i Eurovision Song Contest 1989. Under 1990-talet hade han fortsatta framgångar, bland annat med "Dina färger var blå" som användes flitigt av Pripps i en reklamfilm.


1994 blev hans "Öppna din dörr" årets låt på Svensktoppen. 1997 hade han en krogshow på Hamburger Börs tillsammans med Mary Wilson. 2000 skrev han text och musik till Trollkarlen från Oz på Hälsinglands Träteater i Järvsö. I den svenska Melodifestivalen 2007 framförde han powerballaden "Jag tror på människan", som gick direkt till final i Globen men som där slutade på sista plats med noll poäng.


Tommy Nilsson var 2011 huvudperson i ett avsnitt av Copycat Singers.






Johan Glans

Johan Glans, Hur gör man drömmen sann? på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Hur gör man drömmen sann?

Johan Glans, Skåningar och stockholmare på Spotify

World tour of Skåne

Skåningar och stockholmare

Johan Glans, Lapp i tvättstugan på Spotify

World tour of Skåne

Lapp i tvättstugan

Johan Magnus Glans, född 9 april 1974 i Eslöv, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Som ung ägnade Glans sin fritid åt att spela schack i Eslövs Schackklubb. Ett annat ungdomsintresse har varit James Bond och han har varit med i SVT:s frågesportprogram Kvitt eller dubbelt, där han tävlat i ämnet. Glans gjorde sin debut som ståuppkomiker på Kramer i Malmö i oktober 1994. Han belönades med Bubbenpriset 1998 och han utsågs på Svenska Stand up-galan 2003 till Årets manliga komiker.


Glans har medverkat i flera humor- och satirprogram som till exempel Parlamentet i TV 4, tv-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan och han har medverkat i program som exempelvis Släng dig i brunnen, Extra Extra! Morgonsoffan i SVT och Sverige dansar och ler samt Sverige pussas och kramas i Kanal 5. Han hade huvudrollen som Nisse Hult i SVT-komediserien Nisse Hults historiska snedsteg och spelade Reine Bok i tv-serien Hjälp!. Han har även uppträtt på Stockholm Live.


Den 29 oktober 2008 gav han ut dvd-filmen Johan Glans - World Tour of Skåne, inspelad i Helsingborgs konserthus den 5 juni 2008. Filmen är en ståupp-show från en turné runt om i Skåne. Den 9 och 10 november samma år, gästspelade han på Hotell Rival vid Mariatorget på Södermalm.


Under åren 2010–12 medverkade Johan i Monty Python–musikalen Spamalot på Nöjesteatern i Malmö och på Oscarsteatern i Stockholm.


Han är gift med Sara Young och de har tillsammans två barn. Glans farbror är författaren och kulturskribenten Kay Glans. Johan Glans är kusinbarn till friidrottaren Dan Glans. Johan är också syssling till Henrik Glans, som har varit med i Rederiet och Villa Medusa.




































In Flames

In Flames, Only For The Weak på Spotify

Clayman (Re-issue 2014)

Only For The Weak

In Flames, Cloud Connected på Spotify

Reroute To Remain (Re-issue 2014)

Cloud Connected

In Flames, Alias på Spotify

A Sense Of Purpose (Re-issue 2014)

Alias

In Flames är ett svenskt metalband från Göteborg, som bildades 1990. Bandet har sålt över 2,5 miljoner skivor och klassas som en av pionjärerna inom den melodiska death metal-genren.


1990 lämnade Jesper Strömblad sitt band Ceremonial Oath där han spelade med två andra senare In Flames-medlemmar, Anders Fridén och Anders Iwers, den senare numera i Tiamat. Strömblad ville skapa ny musik och tillsammans med Johan Larsson och Glenn Ljungström bildade de bandet In Flames. Idag är ingen kvar av originalmedlemmarna.


In Flames spelade in en demo som de skickade till skivbolaget Wrong Again Records. Skivbolaget gillade demon så mycket att de gav In Flames skivkontrakt nästan direkt. Snart satte bandet igång arbetet med albumet Lunar Strain, som blev en stor framgång i undergroundscenen när den släpptes, 1994.


I början hade In Flames endast dessa tre permanenta bandmedlemmar, och lånade in ytterligare musiker vid varje spelning. En EP kallad Subterranean gavs ut 1994. Den gav bandet ett skivkontrakt med det tyska skivbolaget Nuclear Blast och In Flames kunde nu sträcka sig utanför undergroundscenen. Medlemmarna var trötta på att hela tiden låna in folk och rekryterade då Anders Fridén på sång och Björn Gelotte på trummor och därmed var In Flames ett komplett band.


De började skriva på ett nytt album, The Jester Race, som släpptes 1996. Albumet blev en stor framgång och sålde bra över hela världen, och gruppen fick några spelningar ute i Europa. 1997 bestämde sig Johan Larsson och Glenn Ljungström för att lämna bandet. Detta hände strax innan bandets tredje album Whoracle var färdiginspelat. Peter Iwers och Niclas Engelin, goda vänner till de kvarvarande bandmedlemmarna tillfrågades att spela bas respektive gitarr på albumet. De följde efter detta också med på en miniturné med Dimmu Borgir. Dessa tillfälliga medlemmarna blev snart ordinarie i bandet. In Flames gav sig ut på en turné i Europa och en vecka i Japan. När bandet återvände till Sverige igen, hoppade Niclas Engelin av för att fokusera på sitt band Gardenian. Efter detta förändrade bandets sammansättning igen och Björn gick över från att spela trummor till att istället spela gitarr. Daniel Svensson rekryterades till trummorna och bandet spelade in albumet Colony, som utkom 1999.


In Flames gav sig ut på världsturné i Europa, Japan och USA och spelade för utsålda hus. Därefter gick killarna in i studion igen och spelade in albumet Clayman som gavs ut (2000). Bandet växte sig större med den här skivan. Efter några festivaler blev det ännu en världsturné, med ännu flera spelningar denna gång. Dick Löwgren hoppade in rätt mycket på denna turné eftersom Peter Iwers var hemma med sitt nyfödda barn. Bandet tog lite av en semester under 2001, och gjorde några få spelningar i Sverige.


Därefter samlades bandet med en ny producent för att skapa nästa skiva. In Flames ville prova lite förändrad musik. Reroute To Remain spelades in och lät rätt olik de tidigare albumen, med bland annat mer inslag av synthar. Fler världsturnéer genomfördes efter detta. Bandet spelade också på Hultsfredsfestivalen som ersättare för Linkin Park 2003. Medlemmarna bar då tröjor med texten "LinkIn Flames". Dagen efter fick de vara förband till Metallica i Madrid i Spanien inför 30 000 personer.


I maj 2003 spelade bandet in albumet Soundtrack To Your Escape i ett hyrt hus i Danmark. Med detta album växte publikskaran runt In Flames, men flera äldre fans såg i både denna och den föregående plattan, Reroute To Remain, ett mycket förändrat In Flames. En världsturné efter att albumet släpptes genomfördes under sommaren 2004.


I juli 2005 spelade In Flames som förband till Iron Maiden inför ett utsålt Ullevi i Göteborg. Bandet sa själva att det var det största de någonsin gjort. I september 2005 släpptes deras första live-dvd, Used & Abused... In Live We Trust. Efter det gav sig bandet ut på omfattade turné med Ozzfest i USA.


Under sommaren 2005 spelade bandet in skivan Come Clarity som släpptes den 3 februari, 2006 i Europa och den 7 februari i USA. Come Clarity är hittills det mest framgångsrika album som In Flames släppt. Skivan nådde första platsen på både svenska och finska albumlistan. På den amerikanska Billboardlistan nådde de plats 58 och sålde över 24 000 album första veckan.


Bandet gav sig ut på en USA-turné i början av februari 2006, en turné som sedan gick över till Europa. In Flames spelade i Sverige på Arenan i Stockholm den 17 mars och i hemstaden Göteborg den 18 mars i Lisebergshallen. Efter detta genomförde bandet en turné i Europa för att senare under sommaren göra ytterligare en turné i USA. Bandet återvände även till Sverige för att spela på Hultsfredsfestivalen.


Planer fanns att under den tidiga hösten 2006 spela både hemma i Göteborg och i Stockholm, men spelningarna ställdes in eftersom USA-turnén blev längre än vad som var planerat. Under oktober och november genomfördes dock en turné i Europa kallad The Unholy Alliance tillsammans med Slayer, Children of Bodom, Lamb of God och Thine Eyes Bleed. Till Sverige och Hovet, Stockholm, kom turnén den 16 november, och till Malmömässan dagen efter. Under pågående turné informerade bandet på sin officiella webbplats att deras ena gitarrist, Jesper Strömblad, tog en paus från bandet av personliga skäl. Ersättare under kommande livespelningar var Niclas Engelin från bandet Engel. Engelin turnerade med In Flames under 1997/98 och är sedan länge god vän med bandmedlemmarna. På årets sista USA-turné var även Björn Gelotte frånvarande och ersattes av Henrik Danhage från Evergrey. Det var dock inte fråga om några avhopp eller splittring av bandet.


Den första konserten 2007 blev Rockbjörnengalan 11 januari. På Ökenrockfestivalen, Desert rock festival, i Dubai den 9-10 mars spelade In Flames under den första kvällen. Andra band på festivalen var bland annat Iron Maiden, Stone Sour, Mastodon och Incubus. Under mars månad genomfördes också en svensk-norsk klubbturné under mottot "Kom inte till oss, vi kommer till er". In Flames spelade då i mindre och mellanstora städer i de båda länderna. Förband på turnén var det likaledes Göteborgsbaserade metalbandet Avatar.


In Flames var förband till Iron Maiden vid två konserter i Tyskland, den 8 och 17 juni. Roskildefestivalen besöktes av In Flames 6 juli och bandet spelade även på Ruisrock i Finland 7 juli, Arvikafestivalen 14 juli och på tyska Wacken Open Air 4 augusti.


På samlingsalbumet Viva La Bands Vol.2, utgiven 3 september 2007 på Ferret Music, deltar In Flames med låten "Abnegation". Andra band på samlingen är till exempel The Bloodhound Gang, Dimmu Borgir och Kill Hannah.


Material börjades skrivas till det nya albumet. I en intervju sa gitarristen Björn Gelotte att det skulle vara mycket gitarrbaserat. Under hösten och vintern kunde inspelningen av nästa album, i den nya studion, följas på bandets Myspacesida vecka för vecka. Första videobloggen lades upp 10 september och vecka 48 avslutades videodagboken från inspelningarna.


I början av året genomförde In Flames sina två första spelningar någonsin i Ryssland, i St Petersburg 26 januari och i Moskva dagen därefter. Albumet A Sense of Purpose gavs ut 1 april 2008 i USA, 4 april i Sverige och 5 april i övriga världen. Den första singeln från albumet, The Mirror's Truth, gavs ut som en EP i Sverige 5 mars, tillsammans med tre andra låtar, vilka inte finns med på originalutgåvan av albumet. "Alias" blev den andra singeln.


Under april och maj genomfördes en turné i Nordamerika kallad "Gigantour" tillsammans med bland andra Megadeth, Children of Bodom och High on Fire. Sommaren 2008 började bandet med en spelning på Gröna Lund i Stockholm, och fortsatte med den norska Hovefestivalen i juni, och Peace & Love 26 samt Metaltown 28 juni. Den 18 juli spelade bandet på rockfestivalen Rockperry i Finland. Den 29 och 30 oktober spelade de i Annexet (Globen) och för ett utsålt Lisebergshallen 1 och 2 november.


Under februari samt början av mars turnerade In Flames i Sydamerika, Australien och Japan. Under turnén tog Niclas Engelin, som även tidigare spelat med bandet, över som gitarrist för Jesper Strömblad som stod över turnén för att ta hand om sina alkoholproblem.


I mars släpptes den fjärde singeln från albumet A Sense of Purpose, Delight and Angers, och därtill en video regisserad av Patric Ullaeus. In Flames gjorde ett antal spelningar i östra Europa under våren, bland annat i Rumänien, Ungern, Bulgarien och Serbien. Bland sommarens festivaler besökte bandet bland annat Sweden Rock, Metaltown och spanska Kobetasonic Festival i juni, samt Ruisrock och Wacken i juli.


Under september och oktober turnerar bandet åter i Nordamerika med bland andra 3 Inches of Blood som förband, och i början av november genomfördes tre spelningar i Ryssland. Därefter var In Flames ett av de två huvudbanden på Taste of Chaos-turnéns europeiska del. Killswitch Engage var huvudakt på spelningarna i Storbritannien med In Flames som support, medan övriga datum hade den omvända ordningen. Utöver Storbritannien genomfördes tre datum i Sverige, i Stockholm, Göteborg och Malmö, och sedan lika många i Tyskland samt konserter i Norge och Belgien.


Den 12 februari 2010 tillkännagav Jesper Strömblad att han permanent lämnar In Flames för att kunna göra något åt sitt alkoholproblem. Ersättare under kommande turnéer var Niclas Engelin,


I januari 2011 meddelade bandet att In Flames tionde album skulle ha titeln Sounds of a Playground Fading och skulle släppas i juni 2011. Albumet, som var inspelat i In Flames egen studio i Göteborg, mixades färdigt under januari och innehåller 13 låtar. In Flames tillkännagav 28 februari 2011 att Niclas Engelin är permanent gitarrist och fullvärdig medlem i bandet. Utgivningsdatum för nya albumet publicerades 28 mars och datumet blev 15 juni 2011. Första singeln från albumet, "Deliver Us", släpptes i början av maj, och premiärspelades på Bandit Rock 6 maj 2011. Bandet hade lämnat samarbetet med Nuclear Blast och albumet gavs ut av Century Media Records.


Under våren 2012 begav sig In Flames ut på en skandinavisk klubbturné med besök i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Samtliga svenska konserter blev utsålda och städerna som besöktes i Sverige var Norrköping, Huskvarna, Trollhättan, Örebro, Linköping, Karlstad, Åre, Piteå, Umeå, Gävle och Stockholm. Sommaren 2012 den 3 augusti var In Flames headliner för Wacken Open Air.


Sångaren Anders Fridén bekräftade i februari 2013 i en intervju att In Flames planerar att släppa uppföljaren till Sounds of a Playground Fading under 2014 och i december 2013 blev det klart att det nya albumet släpps andra kvartalet 2014. Albumet blir enligt gitarristen Niclas Engelin "mer groovy, råare och fyllt av energi". En av låttitlarna är, enligt sångaren Anders Fridén Everything is gone.


Den 6 augusti 2013 meddelade In Flames att de börjat skriva sitt elfte album och att detta skulle släppas tidig vår 2014. Den 29 oktober 2013 rapporterade Expressen att In Flames gått in i Hansa Tonstudio för att börja spela in den nya skivan. Den 6 juni 2014 blev låten Rusted Nail från kommande albumet Siren Charms tillgänglig på Spotify för det nordiska länderna och den 13 juni blev låten tillgänglig i resten av världen. Siren Charms är In Flames elfte studioalbum och skivan släpptes 13 juni 2014.


In Flames fick Regeringens exportpris under Grammisgalan 2005 som hölls på Cirkus i Stockholm den 7 februari 2006. Det var första gången ett hårdrocksband vann priset. "Tack vare In Flames, har nu Sverige ett metalband i absolut världsklass", sade dåvarande ekonomiminister Thomas Östros efter prisutdelningen.


Bandet har fått tre grammisar för bästa hårdrock, första gången var 2005. Come Clarity tilldelades utmärkelsen 2006 vid Grammisgalan 30 januari 2007 på Hovet i Stockholm, och A Sense of Purpose gav bandet 2008 års pris.


Bandet blev nominerade till Året artist och Årets hårdrock på P3 Guld 2011 men vann inget av priserna.


Five Finger Death Punch

Five Finger Death Punch, Wrong Side of Heaven på Spotify

The Wrong Side Of Heaven And The Righteous Side Of Hell, Volume 1

Wrong Side of Heaven

Five Finger Death Punch, Jekyll and Hyde på Spotify

Got Your Six

Jekyll and Hyde

Five Finger Death Punch, Bad Company på Spotify

War Is The Answer

Bad Company

Five Finger Death Punch (FFDP och 5FDP) är ett amerikanskt heavy metal-band från Las Vegas, Nevada, bildat 2005.


Deras första EP Pre-Emptive Strike släpptes 2007. Första debutplattan The Way of the Fist släpptes också 2007, War Is the Answer 2009, American Capitalist 2011, The Wrong Side Of Heaven And The Righteous Side Of Hell Vol.1 och The Wrong Side Of Heaven And The Righteous Side Of Hell Vol.2 2013 och deras senaste album är Got Your Six som släpptes den 4 september 2015.


















Kalmar FF

Kalmar Fotbollsförening, Kalmar FF, är en svensk fotbollsförening som bildades i Kalmar den 15 juni 1910. Klubben, som debuterade i Allsvenskan den 31 juli 1949 med en match mot Degerfors IF, har som sin största framgång hittills ett vunnet SM-guld - säsongen 2008. Klubbens nya fotbollsarena, Guldfågeln Arena, stod klar vid den allsvenska hemmapremiären den 11 april 2011.


Kalmar FF bildades ursprungligen 1910 under namnet IF Göta, men då namnet redan var upptaget blev man inte intaget i Riksidrottsförbundet. Fotbollslagets center Einar Delborn fick syn på ett fartyg med namnet S/S Gothia i hamnen, och föreningen bytte därefter namn till IF Gothia år 1912.


IF Gothia engagerade en engelsk sjöman vid namn Shaw som sin förste tränare. När första världskriget bröt ut tvingades han dock återvända till sitt hemland.


År 1918 beslutade stadens myndigheter att en ny idrottsplats skulle anläggas på Fredriksskansområdet i stället för den gamla, som var belägen på den del av Kvarnholmen som i dag är parkeringsplats vid Ängöbron. Fredriksskans Idrottsplats togs därmed i bruk, och i samband med detta krävde myndigheterna att antalet idrottsföreningar ska minskas. IFK Kalmar, stiftat 1904 och vinnare av det allra första Smålandsmästerskapet 1907, tar initiativ till en sammanslagning med IF Gothia. Den nya föreningen får namnet Kalmar Idrottssällskap, KIS. Den nya idrottsplatsen på Fredriksskansområdet togs i bruk vid midsommartid. Någon invigning ansåg man sig inte ha råd med, så denna fick anstå i 80 år. Först i samband med hemmamatchen mot IFK Norrköping den 20 juni 1999 blev idrottsplatsen officiellt invigd.


Redan från mitten av 1910-talet framstod centern och målspottaren Hjalmar Sivgård som klubbens stora spelare. Han förblev klubben trogen genom alla namnbyten och var ända in på 30-talet en pålitlig målskytt i laget.


Säsongen 1927/28 bestämdes att det lag som på våren står som slutsegrare i den lokala Sydöstra serien ska infogas i det nationella seriesystem som höll på att byggas ut på nivån under allsvenskan. IFK Oskarshamn vinner men lagets hemmaplan håller inte måttet för division II-spel och man anser sig inte heller ha råd med de dyra resorna till Skåne och Halland. I stället går budet med kort varsel till serietvåan Kalmar IS. Att få ihop ett konkurrenskraftigt lag uppfattas som en angelägenhet för hela staden och många vill slå samman KIS med serietrean Kalmar AIK. KAIK vägrar, men efter hårda förhandlingar den 25 juli på Teaterkällaren vid Larmtorget bestäms att man släpper sina bästa spelare – på villkor att en ny förening bildas i stället för Kalmar IS. Så uppstår Kalmar FF och fem före detta KAIK-spelare och sex gamla KIS:ar finns med i det nya lagets premiärmatch den 31 juli då de skånska mästarna Malmö FF sensationellt besegras med 6–0. Storstjärnan Hjalmar Sivgård, som var med redan på IF Götas tid, gör första målet. KFF spelar i rödvitrandiga tröjor och röda byxor.


Kalmar FF slutar sitt första spelår (man spelar höst/vår) som tvåa i serien efter IFK Malmö.
Den 20 juni 1928 spelar KFF sin första match mot utländskt motstånd när tjeckiska proffslaget Viktoria Zizkov från Prag kommer på besök och besegrar hemmalaget med 7–4.


Hjalmar Sivgård (född 1894), gör sin sista match för KFF år 1930. Det sista av hans oräkneliga mål för Göta, Gothia, KIS och KFF fastställer segersiffrorna till 3–0 i hemmamatchen mot Derby den 19 oktober.


En svårbemästrad generationsväxling gör att KFF för första gången flyttas ner år 1931 från näst högsta serien till dåvarande division III. Efter att ha vunnit serien, en poäng före Kalmar AIK, är KFF tillbaka i tvåan igen redan året därpå. År 1935 åker KFF ner i trean igen. Den här gången skulle det ta betydligt längre tid att komma tillbaka. Laget har nu börjat spela i Kalmar IS gamla dräkt, röda tröjor och svarta byxor.


En 18-årig Gunnar Svensson gör sin allra första A-lagsmatch när KFF besegrar Nybro IF med 7–0 i en träningsmatch år 1937. Gunnar blir snart lagkapten och är under 15 år KFF:s mest framträdande spelare. Året därpå, 1938, inleder Gösta Carlsson sin långa tränarepok. Han bygger tålmodigt upp ett lag av unga spelare som drygt tio år senare har mognat till allsvensk klass.


KFF besegrar Alstermo IF med 17–0 på hemmaplan år 1940, nytt svenskt målrekord för en seriematch ovanför distriktsnivå. Göte Kolberg gör åtta av målen, tangerat svenskt rekord. Laget är också åter klätt i rödvitrandiga tröjor och röda byxor.


I kvalet mot Högadals IS våren 1943 vinner lagen först var sin match varpå det blir omspel på neutral plan i Växjö. I 88:e minuten gör Stig ”Litzen” Lundström matchens enda mål och KFF är äntligen tillbaka i näst högsta serien igen efter åtta säsonger på tredje serienivån. På förslag av IFK Kalmars gamle målvakt Eric Brütte döps Kalmar Idrottsplats officiellt om till Fredriksskans Idrottsplats.


För första gången spelar KFF fotboll utomlands när man deltar som Kalmars representant i fotbollsturneringen vid vänortsspelen i danska Silkeborg år 1948. Finska Nyslott (Savonlinna) besegras med 7–0 och i finalen slår KFF hemmalaget Silkeborg IF med 4–2. I seriespelet på hösten vinner KFF toppmötet hemma mot Örgryte med 2–1 inför hela 8.638 åskådare, nästan dubbelt så många som förra gången publikrekordet slogs.


På Kristi himmelsfärdsdag, den 26 maj, gör Rolf Holmström matchens enda mål mot Halmstads BK hemma på Fredriksskans IP. Därmed är Kalmar FF klart för spel i högsta serien när allsvenskan börjar säsongen 1949/50 (man spelar fortfarande höst/vår). 31 juli 1949 spelade klubben sin första historiska match i Allsvenskan - förlust borta mot Degerfors IF med 2–0 inför 3859 åskådare på Stora Valla. När Malmö FF kommer till Kalmar den 4 september räknas 15.243 åskådare in, den största publik som någonsin samlats på Fredriksskans. MFF vinner matchen med 2–1.


I januari år 1950 är KFF på turné i Spanien, där man först spelar 2–2 mot ett B-lagsbetonat Real Sociedad, varpå ligatrean Real Valladolid sensationellt besegras med 2–0. KFF slutar sitt allsvenska premiärår på niondeplats. Ungraren István Wampetits, tidigare tränare för bland annat Degerfors, AIK och svenska landslaget, tar över KFF inför lagets andra säsong i Allsvenskan men lyckas inte rädda kvar laget. Han lovar dock att få upp Kalmar FF till högsta serien inom två år och han håller sitt löfte. Säsongen 1953-54 är laget åter i Allsvenskan och man spelar nu en mycket snabbare, mer modern och teknisk fotboll. Efter att i sjunde omgången ha besegrat Degerfors med 3–1 toppar Kalmar FF för första gången någonsin den allsvenska serietabellen. Anfallaren Olle Lind blir KFF:s förste A-landslagsman genom tiderna när han tas ut till VM-kvalmatchen mot Belgien i Bryssel den 8 oktober (svensk förlust med 2–0).


I november 1954 reser KFF till Singapore, Malaysia och Indonesien. Man spelar elva matcher på drygt tre veckor, vinner fem och förlorar två. 3–1-förlusten mot ett kombinerat lag i Medan på Sumatra lockar 50.000 åskådare, den största publik KFF någonsin spelat inför. I seriespelet går det dock inte lika bra som på turnén. När klubben säsongen 1954-55, med endast 17 poäng på 22 matcher, åker ur Allsvenskan inleds en över 20 år lång sejour i division 2.


År 1958 läggs seriespelet om till kalenderår och KFF är nära att åka ur tvåan. Kontraktet räddas genom en 4–3-seger borta mot IK Sleipner, där KFF gör sina tre sista mål under matchens sista tolv minuter. Sten-Åke ”Kalven” Johansson gör debut för A-laget i seriespel. Han hänger sedan med ända till början av 70-talet. Ingen har gjort så många mål för Kalmar FF som han. KFF förlorar en vänskapsmatch 1959 på Fredriksskans mot Inter – med ”Nacka” Skoglund – med 11–4, enda gången någonsin KFF släppt in ett tvåsiffrigt antal mål.


Kay Wiestål blir ny tränare för Kalmar FF 1975. Säsongen blir en intensiv kraftmätning mellan IFK Göteborg och KFF. När lagen möts på Nya Ullevi uppgår publiken till 45.951 personer, det största antal åskådare som sett KFF spela i Sverige. Bortalaget vinner med 1–0 sedan Jan-Åke Lundberg nickat in segermålet. Även när KFF vinner returen i Kalmar med 3–1 är Jan-Åke i fokus; han gör två mål själv och passar till det tredje. Seriesegern blir inte klar förrän i sista omgången, då Västra Frölunda IF besegras med 3–2. Kenneth Bojstedts kvittering till 2–2 är ett av de mest omstridda målen i svensk fotbollshistoria, göteborgarna hävdar att bollen aldrig varit över mållinjen. Kjell Nyberg gör sedan det avgörande målet och Kalmar FF är tillbaka i allsvenskan efter 20 års frånvaro.


År 1976 sparkas Kay Wiestål sedan KFF förlorat borta mot IFK Sundsvall med 9–2. Gamle anfallaren Eiwert Bladh får ordning på laget igen och comebacksäsongen i allsvenskan slutar med en oväntad sjätteplats.


Bosse Johansson kommer tillbaka som tränare år 1977 och KFF tar för första gången någonsin allsvenska medaljer när man slutar trea och därmed får lilla silvret. Även följande säsongen 1978 går bra. KFF hamnar på fjärde plats och får därmed de allsvenska bronsmedaljerna. Man spelar också sin första cupfinal genom tiderna. Det blir förlust mot Malmö FF som vinner med 2–0 efter förlängning.


Klubben vann 1981 för första gången Svenska cupen efter en 4–0-seger mot IF Elfsborg på Råsunda fotbollsstadion. I serien tvingas man till kval mot IFK Eskilstuna. Kalmar vann matchen och man höll sig kvar i högsta serien. Lika bra skulle det inte gå året därpå. Säsongen 1982 var laget tvungen att spela kvalspel igen och den här gången åkte KFF ur högsta serien efter att ha förlorat mot Gefle IF både borta och hemma.


Första seriederbyna mot Kalmar AIK på 25 år spelas år 1983 och slutar med KAIK-vinst på våren (1–0) och KFF-vinst på hösten (3–0). KFF vinner södertvåan och engelska nyförvärvet Billy Lansdowne blir seriens skyttekung med 16 fullträffar. Benno Magnusson avgör kvalmatchen mot Djurgårdens IF på Fredriksskans när han gör 3–1 på straff. Efter matchen attackeras KFF-spelarna av besvikna djurgårdsfans. Rödvita supportrar utsätts för misshandel.


År 1985 firade man 75 år och slutade på en andraplats i Allsvenskans grundserie (efter Malmö FF), klubbens dittills högsta placering någonsin. År 1986 åker KFF ur Allsvenskan. Kalmar FF blev cupmästare igen 1987 sedan Gais finalbesegrats med 2–0. Men det är göteborgarna som vinner söderettan – som näst högsta serien döpts om till detta år – medan KFF trillar ner till tredje serienivån, där man inte befunnit sig sedan 1943. Bara några dagar efter att degraderingen blivit ett faktum slår KFF i Cupvinnarcupen portugisiska ligatrean Sporting Lissabon med 1–0 på Fredriksskans. Torbjörn Arvidsson nickar in målet i slutminuterna.


Efter en besvärlig inledning får gamle KFF-kaptenen Börje Axelsson ta över som tränare år 1988 och leder laget till serieseger och återkomst till söderettan. Den avslutande 5–0-segern borta mot Jönköpings Södra IF blir den sista KFF-matchen inte bara för Billy Lansdowne utan även för en av de största KFF-legendarerna genom tiderna: Johny Erlandsson som kommit till Kalmar från Kosta redan inför säsongen 1973.


Under nye irländske tränaren Patrick Walker slutar KFF på andra plats i söderettan år 1994 och får kvala mot Hammarby IF. Det blir förlust hemma och oavgjort borta. I returen på Söderstadion gör Henrik Rydström sin A-lagsdebut för KFF. KFF satte så småningom upp målet att åter spela i Allsvenskan. Man anställde en gedigen tränare i Karl-Gunnar Björklund och med en väl planerad "trestegs-raket" ska man nå landets högsta serie 1995. Men planen kraschlandade och Björklund lämnade klubben i förtid för Örgryte IS. År 1996 var katastrofen ett faktum då Kalmar för andra gången på åtta år ramlar ner i division två.


Klubben genomgick nu ett stålbad, både ekonomiskt och träningsmässigt. Den nygamle tränaren och före detta spelaren Kjell Nyberg lade med stenhård disciplin grunden för det "nya Kalmar FF" och 1997 vann klubben division två helt obesegrade med 15 poängs marginal till tvåan Nybro IF. Nyberg lämnade, efter utfört uppdrag, över tränarsysslan till den betydligt mjukare och filosofiske Nanne (då "Kurt-Arne") Bergstrand som spelat i KFF 1981–82. Truppen anammade dock även den nye tränarens metoder och redan första året i division ett tog man klivet upp i Allsvenskan. I den avslutande matchen, inför 9900 betalande åskådare hemma på Fredriksskans, fick man 0-0 mot Åtvidabergs FF vilket räckte för avancemang.


År 1999 spelade KFF för första gången på tolv år i Allsvenskan. Sejouren blev dock bara ettårig då klubben trots en stark start (då man till och med leder serien) åkte ur via kvalspel mot Gais. Man hamnade nu i den nybildade Superettan. Tränare Bergstrand, som redan under sommaren skrivit på för seriekonkurrenten Helsingborgs IF, lämnade klubben efter säsongens slut.


Målet år 2000 var ett snabbt återtåg till Allsvenskan. Men laget var bara minuter från att åka ner i div 1 (tidigare div 2), men via ett segermål i slutminuterna i säsongens sista match (3–2-seger över IF Sylvia) av den lojale inhopparen Joachim Lantz räddades kontraktet i sista stund. Lantz fick efter målet tillnamnet "Jesus" – räddaren, av KFF-fansen. Efter värvningarna av bland andra Lasse Johansson och Lucas Nilsson klarade klubben sitt mål 2001. Stabiliteten fanns dock inte riktigt och avsaknaden av en riktig målskytt gjorde att man åter fick respass ner i Superettan.


År 2003 gjordes åter en seriös satsning på att nå Allsvenskan. Nanne Bergstrand togs tillbaka som huvudtränare och det "brasilianska spåret" med kvalitativa värvningar från Sydamerika blev klubbens strategi för att skaffa sig "spetskompetens". Ynglingarna Daniel Mendes och Dudu hämtades till Fredriksskans och blev en starkt bidragande orsak till att Kalmar FF för tredje gången på sex år tog sig tillbaka till Allsvenskt spel.


Visa av tidigare misstag med att etablera sig i högsta serien hyrde klubben inför comebacken tre nya brasilianska spelare; de etablerade Dedé Anderson och Fabio Augusto tillsammans med den talangfulle César Santin. Samma säsong återvände också Tobias Carlsson och Svante Samuelsson till föreningen. Kalmar FF svarade för en stark säsong och slutade femma i serien. Man missade dock plats i den nystartade nordiska turneringen Royal League.


Kalmar FF bytte också styrelseordförande för första gången på tolv år. Ronny Nilsson avgick och lämnade över till Tommy Strandman.


För första gången på 20 år tog KFF allsvenska medaljer när man slutade trea i serien år 2005. På vägen dit tog man sin största allsvenska seger någonsin: 7–0 borta mot Assyriska. Royal League-deltagandet innebar att KFF spelade internationella tävlingsmatcher igen, något man inte gjort sedan 80-talet. Höjdpunkten blev när ett stjärnspäckat FC Köpenhamn förlorade en decembermatch på Fredriksskans då Cesar Santin gjorde det enda målet. År 2006 blev åter en stabil säsong som slutade med ett Kalmar FF på en femteplats i tabellen.


År 2007 vann KFF Svenska Cupen efter en finalvinst på hemmaplan mot IFK Göteborg med 3–0. Målen gjordes av César Santin (2) och den nya värvningen Patrik Ingelsten. Kritik från Göteborgs-håll menade att datumet varit gynnsamt för KFF, men Kalmars tränare Nanne Bergstrand svarade bryskt att "...IFK ändå inte hade vunnit om de så inte hade spelat en match på en månad". I Allsvenskan 2007 slutade KFF tvåa, efter tio raka matcher utan förlust inför slutomgången.


Inför Allsvenskan 2008 hade många så kallade experter utsett Kalmar FF till guldfavorit, bland annat de flesta allsvenska fotbollstränarna. Tränare Bergstrand försökte avfärda detta som ren taktik av de mer etablerade storlagen ("Etablissemanget" som han envist kallade det), men det visade sig snart att tipset nog skulle kunna slå in. Kalmar tog efter omgång fyra över serieledningen och fortsatte att hålla den trots att man under sommaren tappade en av sina viktigaste spelare, brasilianaren César Santin som lämnade för FC Köpenhamn.


Man stod dock inte och föll med förlusten av den kvicke brassen. Under de senaste åren hade man värvat klokt och inte köpt dyra tillskott – och inte minst lokalt. De tre bröderna Elm hade en närmast sensationell utvecklingskurva och gjorde i match efter match avgörande insatser. Mellanbrodern Viktor Elm, som under året fick prova på landslagsspel, var lagets kanske viktigaste spelare och ansågs av många vara Allsvenskans bästa spelare år 2008. Även den yngsta brodern Rasmus Elm och storebror David Elm bidrog stort till Kalmar FF:s framgångsrika år.


I laget hade man också årets allsvenska skyttekung, Patrik Ingelsten, som funnit sig tillrätta efter några tunga år i Halmstad BK. Under Nannes vingar blommade den snabbe smålänningen ut och när han i sista omgången, på Örjans vall mot sin forna klubb, gjorde sitt 19:e mål för året, betydde det inte bara personlig revansch, utan även 2–2 i matchen och att Kalmar FF hade säkrat sitt första SM-guld i historien. Viktor Elm lämnade som Bosmanfall Kalmar för nederländska SC Heerenveen efter säsongen.


År 2009 tog man en tidig titel när IFK Göteborg besegrades med 1–0 i Svenska Supercupen 21 mars på Gamla Ullevi. Nygamle Daniel Mendes gjorde enda målet.


Den allsvenska säsongen 2009 började svagt. Under säsongen lämnade dessutom de båda kvarvarande bröderna Elm, David och Rasmus, Kalmar för proffsspel ute i Europa. Men KFF visade lagstyrka och slutade till sist på fjärde plats i serien som AIK vann. Man knep därmed en brons-medalj och Europacup-spel även år 2010.


Den 12 december 2009 togs, efter många turer med bland annat överklaganden till länsrätten, det första spadtaget till en ny fotbollsarena, Kalmar Arena (som senare via sponsoravtal kom att få namnet Guldfågeln Arena), gemensamt av cirka 700 rödvita supportrar. Bygget beräknades kosta 250 miljoner och stod färdigt till säsongsstarten 2011.


År 2010 firade KFF föreningens 100-årsjubileum. Seriespelet gick dock sämre än vad man de senaste säsongerna vant sig vid. En slutlig niondeplats blev den sämsta placeringen sedan återkomsten till Allsvenskan 2004.


Inför säsongen 2011 stod, efter idogt arbete in i det sista, föreningens nya toppmoderna fotbollsarena, Guldfågeln Arena, klar lagom till hemmapremiären den 11 april. Inför en utsåld arena betvingade man Djurgårdens IF med 3-2 i en svängig match där ett av årets nyförvärv, Kristoffer Fagercrantz, blev den historiske förste målgöraren för hemmalaget (dessförinnan hade DIF haft ledningen med 1-0) på den nya arenan.


Not: Spelare i kursiv stil har representerat sitt land på ungdomsnivå. För säsongsövergångar, se övergångar vintern 2014/2015.






























Anna Ternheim

Anna Ternheim, Shoreline - Radio Version på Spotify

Shoreline

Shoreline - Radio Version

Anna Ternheim, The Longer The Waiting (The Sweeter The Kiss) på Spotify

The Night Visitor

The Longer The Waiting (The Sweeter The Kiss)

Anna Ternheim, Still A Beautiful Day på Spotify

Still A Beautiful Day

Still A Beautiful Day

Anna Alexandra Ternheim, född 31 maj 1978 i Sollentuna, är en svensk musiker, pianist, gitarrist, sångerska och låtskrivare.


Anna Ternheim är dotter till Claes och Britta Ternheim. Hon började uppträda och sjunga redan som 10-åring.


Anna Ternheim utgav 2004 sitt första album Somebody Outside från vilket hon även släppte singlarna To Be Gone, My Secret och Shoreline som alla har varit framgångsrika på Trackslistan. Den sistnämnda var en cover på en låt med Broder Daniel och låg med på en EP med samma namn med ytterligare fyra covers. Albumet släpptes i två versioner: en begränsad upplaga bestående av en bonus-cd med akustiska versioner av många låtar.


2005 belönades Ternheim både med P3 Guld-pris i kategorin Bästa Nykomling och med en Grammis som "Bästa Nykomling". 27 september 2006 släpptes hennes andra album, Separation Road, producerat av Andreas Dahlbäck. Även detta album gavs ut som en dubbel med en Naked-version. Hon fick då en hit med första singeln Girl Laying Down som sen följdes upp med Today Is a Good Day. 2007 fick hon P3 Guld-priset för bästa kvinnliga artist. Dessutom belönades hon samma år med två Grammisar, Bästa kvinnliga artist och Bästa textförfattare. Våren samma år släpptes Lovers Dream som tredje singel på EP:n Lovers Dream & More Music for Psychotic Lovers med tre nya spår samt titelspåret, som var omgjord till en duett med Fyfe Dangerfield från det engelska bandet Guillemots.


Under 2007 släpptes hennes debutalbum även i Tyskland, Frankrike, Spanien, Nederländerna, Belgien, Schweiz, Österrike och Italien.


Hennes tredje album Leaving on a Mayday spelades in med Björn Yttling som producent och har därför en lite annorlunda ljudbild. Första singeln från albumet, What Have I Done, är en av hennes största listframgångar hittills.


Den 28 oktober 2011 släppte Ternheim sitt fjärde album, The Night Visitor. Albumet är inspelat i Nashville i USA.






Bob Dylan

Bob Dylan, Like a Rolling Stone på Spotify

Highway 61 Revisited

Like a Rolling Stone

Bob Dylan, Knockin' on Heaven's Door - Remastered på Spotify

Pat Garrett & Billy The Kid (Soundtrack From The Motion Picture) (Remastered)

Knockin' on Heaven's Door - Remastered

Bob Dylan, The Times They Are A-Changin' på Spotify

The Times They Are A-Changin'

The Times They Are A-Changin'

Bob Dylan, född Robert Allen Zimmerman den 24 maj 1941 i Duluth, Minnesota, är en amerikansk singer-songwriter, författare, regissör, poet, gitarrist, keyboardist samt munspelare, vid senare tid programledare i radio. Dylan har varit en frontfigur inom populärmusik i närmare femtio år, ofta beskriven som en levande legend inom rockmusiken.


Många av Dylans mest prisade låtar kommer från 1960-talet, då han kom att bli en förgrundsfigur i USA och han ansågs av många skildra en hel generation. Några av hans sånger, såsom "Blowin' in the Wind" och "The Times They Are a-Changin'", blev ledmotiv till den amerikanska antikrigs- och medborgarrättsrörelsen. Många av Dylans tidiga texter behandlade politiska frågor, samhällskritik, filosofi och litterära influenser, och trotsade dåvarande konventioner inom popmusiken och vände sig mycket till motkulturen. Medan han utvecklade och personifierade musikstilar, har han visat tillgivenhet till många traditioner inom amerikansk sång, från folkmusik och country/blues till gospel, rock'n'roll och rockabilly, till engelsk, skotsk och irländsk folkmusik, även jazz och swing.


Dylan uppträder med sin gitarr, keyboard och sitt munspel. Uppbackad av en varierande sättning av musiker, har han turnerat oavbrutet sedan slutet av 1980-talet, i vilket som har kallats för "Never Ending Tour". Han har även spelat tillsammans med andra stora artister.


Dylans första album Bob Dylan släpptes 1962, som följdes sedan av många prisade album som The Freewheelin' Bob Dylan (1963), Highway 61 Revisited (1965), Blonde on Blonde (1966), Blood on the Tracks (1975), Oh Mercy (1989) och Time Out of Mind (1997).


Dylan tog medvetet upp arvet efter Woody Guthrie. Han besökte dennes dödsbädd och lovade då att föra Guthries gärning vidare. Folkmusik och arbetarsånger som Joe Hills inspirerade honom tidigt, men också franska poeter som Arthur Rimbaud reflekteras i hans texter.


Dylans musik bestod i början mest av politiska och sociala protestsånger, till exempel "A Hard Rain's a-Gonna Fall" och nämnda "The Times They Are a-Changin'". Denna "revolutionära period" följdes av en mer surrealistisk period i mitten av 1960-talet, då hans texter var kryptiska och ironiska. Under denna period släppte han singeln "Like a Rolling Stone" som med sin längd och text blev en milstolpe inom populärmusiken. Dylans musik blev senare mer inåtvänd, med delvis religiösa texter. Dylan har haft två framträdande religiösa perioder, först en kristen, sedan en judisk.


Bob Dylan föddes som Robert Zimmerman i staden Duluth, Minnesota men strax innan han fyllde sex år och efter att hans far fått polio flyttade familjen till den närliggande staden Hibbing, Minnesota där han sedan växte upp. Familjen Zimmerman var judisk och deras förfäder hade utvandrat från Ryssland, Ukraina, Litauen och Turkiet.


När Bob Dylan var åtta-nio år började han spela på familjens piano. Därefter lärde han sig att spela munspel och gitarr. Mycket av hans ungdomstid gick åt till att lyssna på radio där han tog in stationer som sände blues, country och tidig rock'n'roll. Han började uppträda i mitten av 1950-talet och var medlem i ett flertal band under sin tid i high school.


1959 började han studera på universitetet i Minneapolis. I samma veva tog hans intresse för folkmusik fart. Det var också nu han började presentera sig som Bob Dylan. Var han fått namnet ifrån finns det flera historier om. Vissa menar att det är inspirerat av poeten Dylan Thomas. År 2004 skrev han själv om hur han valde namnet i sin bok Memoarer, första delen.


Sin första skivinspelning gjorde han som munspelare åt Harry Belafonte 1961. Året därpå gavs hans första egna självbetitlade album ut på Columbia. Det bestod mestadels av covers på andras verk och traditionella sånger, men två egna låtar fanns med. Han spelade samtidigt in lite material för det mindre kända skivbolaget Broadside under pseudonymen Blind Boy Grunt. Vid tiden då nästa album, The Freewheelin' Bob Dylan släpptes hade han gjort sitt namn känt inom folkmusikkretsar, och det albumet var också hans första att ta sig in på billboardlistan. På det albumet kan man hitta en av hans mest kända sånger, "Blowin' in the Wind". Albumet var fyllt av ilska och protestsånger, särskilt mot krig. "Blowin' in the Wind" var också en hit, fast i Peter, Paul and Marys version.


Samma år som ovan nämnda album släpptes, 1963, hade Dylans intresse för de mänskliga rättigheterna ökat markant. Han uppträdde bland annat på marschen genom Washington, där Martin Luther King gav sitt berömda tal, "I Have a Dream". Man kunde också tydligt märka hans intresse för ämnet på det nästföljande albumet, The Times They Are a-Changin' 1964 där han tydligt tar avstånd från rasism och orättvisor. Sångerna behandlar också andra utsatta personer som gruvarbetare. De är mycket cyniska. Dylan kom aldrig att vara så politisk igen. Titelspåret var en stor hit i Storbritannien. Redan nästa album Another Side of Bob Dylan 1964 visade (som titeln antyder) en mer varm och romantisk sida av Bob Dylan. Sångerna var också något av en kritik mot den så omhuldade bilden av "den idealistiske Dylan", vilket framför allt låten "My Back Pages" var ett tydligt exempel på. Dylan sade själv två år senare: "-Där finns inga fingerpekande sånger. De skivor jag gjort, jag står bakom dem, men jag vill inte skriva åt folk längre. Du vet, vara en talesperson".


En musikalisk utvidgning kom för Dylan med 1965 års album, Bringing It All Back Home. Här bytte Dylan delvis ut den akustiska gitarren mot elgitarr och rockband, samt presenterade svårtydda och symboliska texter som "Subterranean Homesick Blues" och "Maggie's Farm". Han bevarade samtidigt sitt gamla sound då ena sidan bestod av akustiska låtar, till exempel "Mr. Tambourine Man" som blev en mycket stor hit i The Byrds version. Albumet markerar också början på den period då Dylan skrev sina mest surrealistiska låtar (1965-1966). Under april - maj 1965 gjorde Dylan en brittisk turné, under stort medialt och publikt bifall (se Bob Dylan UK Tour 1965). Publikens välvilliga hållning kom dock av sig då han gjorde sitt första elektriska liveframträdande på Newport Folk Festival. Han buades av scenen. Det finns två förklaringar till detta, en "romantiserad" förklaring och en annan betydligt modernare:


Det året släpptes singeln "Like a Rolling Stone" vilken blev en stor hit, och även banbrytande i och med att en singel sällan varade i mer än tre minuter medan den här låten var dubbelt så lång. "Like a Rolling Stone" brukar ofta hamna på en hög placering när det görs listor på bästa rocklåtarna, eller låtar över huvud taget. Den kom bland annat etta på just Rolling stone magazines lista över de 500 bästa låtarna, den lista görs dock om lite då och då. Albumet Highway 61 Revisited som släpptes nära inpå byggde starkt på det sound "Like a Rolling Stone" har. På hösten samma år släpptes singeln "Positively 4th Street" vilken också blev en hit då den nådde en sjundeplats på Billboardlistan. Det blev också hans första singel som tog sig in på svenska Tio i topp. Låtens text har dubbla innebörder: Antagligen sjunger han ett elakt avsked till sina gamla folkmusik-fans, eller så är han bara oerhört spydig mot en gammal flickvän.


Den 22 november 1965 gifte sig Dylan med den före detta modellen Sara Lownds. Två månader senare fick de sitt första barn.


På våren 1966 var Dylan i Nashville och spelade in ett av sina mest prisade album, dubbelalbumet Blonde on Blonde, vilken släpptes i maj samma år. Nästan alla låtar på albumet skrevs i studion och spelades in kort efter att de var skrivna. Det albumet gav honom också två stora hitsinglar med "Rainy Day Women No. 12 & 35" och "I Want You". Gruppen Manfred Mann hade också en hit med låten "Just Like a Woman" från det albumet, fast deras version är mer känd i Europa. Något före och efter att denna LP släpptes gav sig Dylan även ut på en omfattande världsturné i april - maj 1966. Denna så kallade Bob Dylan World Tour 1966 (den hade egentligen inget officiellt namn) präglades delvis av publikens reaktioner på hans nya elektriska stil. Efter den skulle Dylan dock inte komma att turnera på åtta år.


Den 29 juli 1966 kraschade Bob Dylan med sin motorcykel nära hemmet i Woodstock, New York efter att bromsarna gett vika. Dylan fick vila upp sig ett tag innan han återigen kunde börja spela in och skriva nytt material. Denna händelse fick honom också att upphöra med sitt hektiska artistliv, och musiken han gjorde följande år kom att bli mer avslappnad och tillbakalutad. De första inspelningarna han gjorde efter olyckan var med gruppen The Hawks (som senare bytte namn till The Band), men dessa alster gavs inte ut officiellt förrän 1975 under namnet The Basement Tapes i en omdiskuterad utgåva. Några hävdar att Robbie Robertsons, The Bands låtskrivare och gitarrist, urval av låtar var dåligt.


I december 1967 lanserades Dylans nästa album John Wesley Harding, och det bröt totalt mot tidigare blues och folkrock-influerade album. Det här albumet var lugnt, med spartanska musikarrangemang och textmässigt starkt influerat av kristendom och bibeln. Albumet stack också ut genom att det inte var ett dugg psykedeliskt, vilket många album som spelades in under "the summer of love" 1967 var. På albumet fanns "All Along the Watchtower" vilken blev en hit i Jimi Hendrix radikalt omarbetade version 1968. Dylan har nämnt att han tycker den versionen är den definitiva.


Dylan avslutade 1960-talet med att ge ut albumet Nashville Skyline vilket var ett fullfjädrat countryalbum med både lap steel- och pedal steel-gitarrer. Låtarna på albumet var också mer personliga och direkta, till skillnad från de kryptiska låtarna från 1960-talets mitt. Det gav honom också hitsingeln "Lay Lady Lay" vilken blev en av hans största pophits. Den var en stor hit i bland annat Sverige. Även "I Threw It All Away" nådde viss framgång som singel. 1969 gav sin enda mer traditionella konsert då han tillsammans med The Band framträdde på festivalen på Isle of Wight 31 augusti 1969. Dylans nya musikaliska inriktning märktes tydligt vid detta framträdande.


1970 hade Bob Dylan tröttnat på all uppmärksamhet och bestämde sig för att ge ut ett album som kritiker helt enkelt inte kunde gilla eller förstå sig på. Resultat var dubbel-LP:n Self Portrait vilken bestod av många covers och en del instrumentala spår. Omslagsbilden visade ett självporträtt målat av Dylan. Skivan sågades av nästan alla samtida musikkritiker. Nästa album New Morning togs dock emot bättre. Det albumet utvecklade musiken från de två tidigare albumen John Wesley Harding och Nashville Skyline. Albumet innehöll "If Not for You" som blev en populär coverlåt.


1972 påbörjade han en skådespelarkarriär när han var med i westernfilmen Pat Garrett & Billy the Kid som han också skrev musiken till. Han hade ingen stor roll utan fanns mest med för att framföra musik. Soundtracket gav världen "Knockin' on Heaven's Door" vilken sedan ett flertal artister gjort egna versioner på. Låten blev egentligen hans sista riktigt stora singelhit och var också hans största hit på Tio i topp i Sverige. 1973 tog hans kontrakt med Columbia slut och han började istället spela in för Asylum Records. Hans gamla bolag släppte sent samma år det kontroversiella albumet Dylan med inspelningar som gjorts under tillkomsten av främst New Morning några år tidigare och förkastats av honom själv. Dylan sade i en intervju 1974; "De skulle inte användas, jag trodde det var väl införstått. De spelades bara in som uppvärmning".


Det första albumet för Asylum blev Planet Waves som spelades in med the Band. Där fanns en av hans mest kända låtar, "Forever Young". Han turnerade sedan med the Band i den mycket uppmärksammade (och inkomstbringande) Bob Dylan and The Band 1974 Tour och det resulterade i ett livealbum kallat Before the Flood.


Blood on the Tracks släpptes 1975, nu åter igen på Columbia Records och sångerna på det albumet behandlade till stor del hans pågående skilsmässa med Sara Lownds. Dylan själv förstod inte hur folk kunde gilla albumet eftersom det behandlade sådan smärta. Det nådde toppen på Billboards albumlista. Efter den korta turnén med The Band i januari - februari 1974 inledde Dylan under hösten 1975 en mer omfattande amerikansk turné under namnet Rolling Thunder Revue. Den pågick under oktober - december innan man pausade för att senare åter turnera under våren, bland annat i sydstaterna. 1976 släpptes Desire, där låten Hurricane, som blev en stor hit, fanns med. Låten handlade om den svarte boxaren Rubin Carter och hans frihet (eller ej). 1978 lanserades dubbelalbumet At Budokan inspelat live i Japan. Flera av Dylans äldre kompositioner omarbetades kraftigt och skivan delade kritikerna. Robert Christgau avfärdade skivan även om han tyckte att kompositionerna trots allt "var starka nog för behandlingen", medan Janet Maslin som skrev för Rolling Stone tyckte att inspelningarna befriade Dylan från originalens "ok". Street Legal släpptes senare samma år och de flesta kritiker gav tummen upp för albumet. Albumet utmärktes av storskaliga musikarrangemang. Det många klagade på var ett mycket dåligt ljud. Efter det här albumet skulle Dylans musik ändra riktning. Han påbörjade sin kristna period 1979 med albumet Slow Train Coming som fortfarande är en av de mest sålda kristna skivor någonsin. Skivan innehöll singelhiten "Gotta Serve Somebody".


Även hans tidiga 1980-tal dominerades av musik med starkt kristen prägel. Ytterligare två kristna album, Saved och Shot of Love lanserades innan han 1983 släppte Infidels som trots många bibliska referenser är mindre religiöst präglat. Det albumet ses ofta som ett av hans starkaste album från 1980-talet. En låt som också spelades in under sessionerna för det albumet var "Blind Willie McTell" som kommit att ses som en av hans bästa 1980-talskompositioner. Dylan har sporadiskt spelat låten på konsert så sent som 2015.


Resten av hans album från samma decennium har ofta beskrivits som ojämna, men på nästan varje album brukar åtminstone en klassisk Dylan-sång finnas. 1985 års album Empire Burlesque var kanske det som mest närmade sig 1980-talets syntpoptrend. Skivan innehöll den moderata singelhiten "Tight Connection to My Heart". De två efterföljande skivorna Knocked Out Loaded och Down in the Groove var blandade affärer med många coverlåtar blandade med egna och samskrivna lättviktigare låtar. Kritiker har pekat på det förra albumets långa komposition "Brownsville Girl" och det senares "Silvio" som höjdpunkter på annars ointressanta skivor. De sålde heller inte särkilt bra. 1989 släpptes livealbumet Dylan & The Dead som var inspelat live tillsammans med The Grateful Dead. Albumet sågades av kritikerna. Robert Christgau menade att albumet bara var ett försök till att tjäna pengar på gamla meriter, och Stephen Thomas Erlewine har i en senare recension kallat det för båda artisters sämsta album.


Dylan gifte sig på nytt med sin trogna bakgrundssångerska Carolyn Dennis 1985. De fick en dotter, Desiree året därpå. De skilde sig i oktober 1992.


1988 startade Dylan det han kallar "Never Ending Tour" vilken fortfarande pågår. Samma år valdes han in i Rock and Roll Hall of Fame. 1989 släppte han hyllade albumet Oh Mercy samtidigt som han var med i kortlivade supergruppen Traveling Wilburys.


1990-talet var blandat för Dylan. Han spelade in en del material och började även måla på heltid. 1993 släppte han det traditionella folkalbumet World Gone Wrong och 1997 albumet Time Out of Mind vilket var det första på länge där alla låtar var egna original. "Love Sick" är antagligen den mest kända låten från det albumet. Hans nästa album Love and Theft utkom 11 september 2001 och är ett album som representerar den värld av kaos som blev extra tydligt efter just elfte september-attackerna. Musikaliskt utforskar skivan ett brett spektrum av amerikansk populärmusik, allt från blues till rockabilly, som brukar gå under termen americana. Dylans kommande skivor under 2000-talet och 2010-talet kom också att präglas av detta.


I oktober 2004 utgavs Dylans självbiografi, Memoarer. Första delen, som är den första av tre planerade böcker. I boken beskriver han det tidiga 1960-talet, men skriver väldigt litet om mitten av detta decennium, då han var som mest berömd. I slutet av boken beskriver Dylan passionerat om när han först hörde låten Pirate Jenny av Brecht/Weill, samt när han först hörde inspelningar av Robert Johnson. I dessa avsnitt ger Dylan en vink om den process som kom att skapa hans låtskrivande. Boken följdes år 2005 av dokumentärfilmen No Direction Home som täcker större delen av hans karriär mellan 1961 och 1966.


I maj 2006 debuterade Dylan som radio-DJ för Theme Time Radio Hour, ett radioprogram som sändes varje vecka av XM Satellite Radio och senare även av BBC Radio. Varje program hade ett speciellt tema, som exempelvis "Blommor", "Tårar", "Bibeln", "Rich man/Poor man". Musiken som Dylan presenterade i programmen bestod till stor del av såväl kända som obskyra amerikanska låtar från 1930- till 1950-talet, men han spelade även låtar av artister som Blur, Prince, Billy Bragg & Wilco, Mary Gauthier och The Streets. Radioprogrammet blev snabbt uppskattat av fans och kritiker för Dylans sätt att förmedla sin breda musiksmak kryddat med en säregen humor. Radioprogrammet avslutades 2009.


Dylan spelade i februari 2006 in nytt material i studio med sitt turnéband, vilket resulterade i albumet Modern Times. Albumet som utgavs i slutet av augusti 2006 blev listetta i USA och andra länder.


I mars 2009 publicerade tidningen Rolling Stone nyheten att Bob Dylan hade spelat in ett nytt album; i artikeln ryktades det om att musikerna bakom var Dylans turnéband plus David Hidalgo, Los Lobos dragspelsman. Albumet, med titeln Together Through Life, släpptes den 28 april 2009. Under ett samtal med musikjournalisten Bill Flanagan publicerat på Bob Dylans officiella webbplats, berättade Dylan att den nya skivan är starkt influerad av ljudet på Chess Records och Sun Records. Han sade att skapandet av skivan började när den franska regissören Olivier Dahan frågade honom om han ville skriva en låt till sin nya road movie My Own Love Song, och sedan "tog skivan ungefär sin egen riktning" Han skrev låtarna tillsammans med Robert Hunter.


Samma år släppte Dylan också ett album med traditionell julmusik, Christmas in the Heart. Intäkterna gick till välgörenhetsorganisationerna Feeding America och Världslivsmedelsprogrammet.


Under 2010-talet har Dylan fortsatt med årliga turnéer, främst i Europa och USA, men även andra delar av världen. 2012 lanserades studioalbumet Tempest vars texter var mörkare än på de album han släppte under 2000-talet. Samma år mottog han Frihetsmedaljen av president Barack Obama. Ett flertal album med tidigare svårtillgängliga Dylan-inspelningar har också lanserats. The Bootleg Series Vol. 10 innehåller inspelningar från den kontroversiella perioden då Dylan släppte Self Portrait, och The Bootleg Series Vol. 11 gjorde slutligen alla kända "Basement"-inspelningar Dylan gjorde 1967 tillsammans med The Band tillgängliga för den breda publiken.


I februari 2015 släppte han albumet Shadows in the Night. Albumet innehåller kompositioner från 1923-1963 med det gemensamt att alla vid något tillfälle spelats in av Frank Sinatra. Dylan sade att han länge velat spela in ett sådant album, och "gräva upp dessa låtar från graven och låta dagsljuset skina på dem igen".


Bob Dylan gifte sig med Shirley Noznisky även känd som Sara Lownds den 22 november 1965. De fick fyra barn tillsammans; Jesse (född 1966), Anna (född 1967), Jakob (född 1969) och Samuel (född 1971). De adopterade också Maria (född 1962) från Lownds tidigare äktenskap. Jesse Dylan är regissör och affärsman, Samuel är fotograf och Jakob är sångare och gitarrist i The Wallflowers. Paret skiljde sig den 29 juni 1977.


I juni 1985 gifte sig Bob Dylan med sin trogna bakgrundssångerska Carolyn Dennis. Deras dotter, Desiree, föddes 31 januari 1986. Dennis och Dylan skiljde sig 1992.


Dylan växte upp i en judisk familj och blev Bar Mitzvah 1954. Vid 30-årsåldern åkte han till Israel och träffade rabbinen Meir Kahane, som grundat New York-baserade Jewish Defense League.


Under en period i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var Dylan en offentlig konvertit till kristendom. Han gick i bibelskola hos Kenn Gulliksen i Vineyard i Reseda, Kalifornien. 1984 började Dylan att ta avstånd från stämpeln av att vara pånyttfödd.


Under de senaste 20 åren har Dylan varit anhängare av Chabad Lubavitch-rörelsen. Han har även deltagit i privata judiska högtider.


Flera svenskar har framfört och spelat in översättningar av Bob Dylans sånger. Håkan Lahger, som skrivit boken Dylan - en kärlekshistoria, beskriver Totta Näslund som Sveriges främste Dylan-tolkare.


Totta Näslund har tillsammans med Mikael Wiehe gjort albumet Dylan som gavs ut postumt då Totta Näslund avled under produktionen av albumet. Mikael Wiehe har gett ut De ensligas allé (1982) och Dylan på svenska (2007) med Dylansånger som han själv tolkat.


"Tomorrow is a Long Time" översattes av Ulf Dageby i Nationalteatern och kallade låten för "Men bara om min älskade väntar". Den versionen har sedan framförts av flera andra artister, bland annat Joakim Thåström, Mikael Wiehe, Totta Näslund, Kjell Höglund och Titiyo.


"A Hard Rain's a-Gonna Fall" och "Just Like a Woman" översattes av Ulf Lundell till "Hårt regn" respektive "Precis som en kvinna" och gavs ut på skiva.


"Emotionally Yours" översattes till "Din innersta vän" av Rolf Carlsson och hans version finns på albumet Kyssar & guld (2009).


Dylans roman Tarantula översattes av Görgen Antonsson 1981 och gavs ut i tvåspråkig utgåva på bokförlaget Bakhåll 1999.


Paul McCartney / de baltiska staterna (1992) · Dizzy Gillespie / Witold Lutos?awski (1993) · Quincy Jones / Nikolaus Harnoncourt (1994) · Elton John / Mstislav Rostropovitj (1995) · Joni Mitchell / Pierre Boulez (1996) · Bruce Springsteen / Eric Ericson (1997) · Ray Charles / Ravi Shankar (1998) · Stevie Wonder / Iannis Xenakis (1999)


Bob Dylan / Isaac Stern (2000) · Burt Bacharach / Robert Moog / Karlheinz Stockhausen (2001) · Miriam Makeba / Sofia Gubaidulina (2002) · Keith Jarrett (2003) · B.B. King / György Ligeti (2004) · Gilberto Gil / Dietrich Fischer-Dieskau (2005) · Led Zeppelin / Valerij Gergijev (2006) · Sonny Rollins / Steve Reich (2007) · Pink Floyd / Renée Fleming (2008) · Peter Gabriel / José Antonio Abreu / El sistema (2009)


Björk / Ennio Morricone (2010) · Patti Smith / Kronos Quartet (2011) · Paul Simon / Yo-Yo Ma (2012) · Youssou N'Dour / Kaija Saariaho (2013) · Chuck Berry / Peter Sellars (2014) · Emmylou Harris / Evelyn Glennie (2015)










The Kristet Utseende

The Kristet Utseende, Quinna på Spotify

Pang På Pungen i Portugal

Quinna

The Kristet Utseende, Bärs som bärs på Spotify

Sug och fräls

Bärs som bärs

The Kristet Utseende, Kairos fjollor på Spotify

Sug och fräls

Kairos fjollor











Gunnebo Slott

Gunnebo slott är beläget i nordöstra delen av Mölndals kommun i Fässbergs socken, mellan Mölndal och Pixbo.


Det ligger nära Rådasjön och Stensjön. Gunnebos historia kan följas tillbaka till 1397, då namnet för första gången uppträder på en storgård med tillhörande kvarn. Sedan dess har gården varit i kunglig, kyrklig och frälse ägo.


Den 18 december 1963 förklarades Gunnebo slott som byggnadsminne (enligt 1960 års byggnadsminneslag). Huvudbyggnaden, trädgårdsanläggningarna, parken och ett större friluftsområde, registrerades som byggnadsminnesmärke och skyddades som naturreservat redan 1949 enligt lagen av den 12 juli 1942.


Gunnebo slott och trädgårdar ägs av Mölndals kommun sedan 1949 och förvaltas av Gunnebo Slott och Trädgårdar AB.


Namnet kan spåras i de skriftliga källorna till Gunnobodher 1397, vidare Gunnerbo 1533, Gunnebodh 1609 och Gunnebo 1881. Förleden Gunne- anses komma av det fornsvenska kvinnonamnet Gunna eller det likväl fornsvenska mansnamnet Gunne. Befolkningen kallades här i äldre tider (1659) för Gunneboer.


Gunnebo uppfördes som sommarvilla av en icke-adlig familj och bör i den meningen inte kallas för slott. Ordet slott gällde ursprungligen alla kungliga byggnader, men i slutet av 1800-talet började stora herrgårdar att kallas för slott. Gunnebo kallades redan under tillkomstperioden för det lilla fagra träslottet och man skrev, att träbyggnaden är som ett litet slott.


1929 började ägarinnan Hilda Sparre att marknadsföra Gunnebo som ett slott och sedan dess har det av tradition kallats så. Dagens verksamhet vid Gunnebo drivs av Gunnebo slott och trädgårdar.


Huset är uppfört i slutet av 1700-talet i italiensk-fransk stil och är byggt i trä furu och gran från norra och mellersta Sverige. Motsvarande praktbyggen i Europa uppfördes främst i sten på den tiden. Den norra fasaden har fyra kolonner i fasaden och den södra fasaden har en monumental trappanläggning mot södra stilträdgården.


Huvudbyggnaden är på 900m2 och har 25 rum, där 11 rum finns i paradvåningen och 11 rum finns på övervåningen. Källarplanet hyser ekonomiavdelning med kök och förrådsutrymmen. I huvudvåningen finns makarna Halls bostadssviter, matsal samt den stora salongen. Den övre våningen består främst av gästrum. Därutöver sträcker sig en vindsvåning över hela byggnaden. Gunnebo är ett uttryck för tidig nyklassicism i sin arkitektur, den fasta inredningen och möblerna.


Frånsett huvudbyggnaden är samtlig övrig bebyggelse på Gunnebo tillkommen senare. Flertalet byggnader har rekonstruerats de båda flyglarna, drivhuset och tjänstefolksbostaden (nuvarande kaffehus och krog) uppfördes under 1990- och 2000-talet och ligger på samma plats som de ursprungliga 1700-talsbyggnaderna. Arrendatorsbostaden Solbacken uppfördes vid lantgården under 1800-talet och hyser idag administrativa lokaler. Sedan slutet av 2013 pågår rekonstruktionen av Gunnebos rikt utsmyckade orangeri. Ytterligare några byggnader återstår att återuppföra innan 1700-talets anläggning är helt återställd, som exempelvis ett litet eremitage vid norra tvärskeppet.


Gården Gunnebo förekommer under medeltiden i förteckningar över Skara domprosteris egendomar, men övergick 1396 i kronans egendom. 1582 överlät Johan III gården till sin kusin Erik Gustavsson Stenbock, men redan 1599 drog hertig Karl in gården till kronan. 1609 förlänas dock Erik Gustavsson Stenbocks änka, Malin Sture, Gunnebo. Gården går sedan i arv inom Stenbockska ätten fram till 1711, då manufaktören Hans Coopman erhöll Gunnebo. Efter dennes död tog hans söner över egendomen och sålde den 1774 till packhusinspektören Joakim Ulrik af Ditmer. Redan fyra år senare sålde af Ditmer Gunnebo till handelsmannen John Hall d.ä. för 4 500 riksdaler.


Det nuvarande Gunnebo uppfördes av den förmögne köpmannen John Hall d.ä.. Hall lät den dåvarande stadsarkitekten i Göteborg, Carl Wilhelm Carlberg, omdana egendomen och skapa byggnader, möblemang och trädgårdar. Merparten av Carlbergs originalritningar till Gunnebo finns bevarade på Röhsska museet.


Carlberg hade kommit hem från en lång resa i Europa och var inspirerad av italienaren Andrea Palladios (1508–1580) representativa villor med symmetrisk planlösning och monumentala fasader, som bröt mot renässansens harmonilära och bebådade barocken.


Carlberg gjorde ett utförligt arbete och ritade slottet med trädgårdar och yttre anläggningar som exempelvis tjänstefolksbyggnaden, Orangeriet, Eremitaget och Drivhuset. Därutöver ritade han hela inredningen från möbler och statyer och kakelugnar till mönstringen i parkettgolven och blomkrukor. I den anslutande engelska parken fick landskapet träda fram i organiska former.


Stommen till slottet restes 1784 och 1796 kunde familjen Hall intaga sin första middag där, men först runt 1800 var det färdigbyggt.


Innan alla planer för Gunnebo var förverkligade avled John Hall 1802. Sonen John Hall d.y. ärvde Gunnebo och efter några år av vanvård, började anläggningen förfalla. 1807 gick John Hall d.y.:s handelshus i konkurs. 1828 såldes inredningen på auktion. Fastigheten var då sedan några år begärd i kvarstad. 1832, två år efter John Hall d.y.:s död, såldes Gunnebo på auktion till den förmögne slaktarmästaren Johan Carlsson. Carlsson ägde även landeriet Götaberg vid nuvarande Vasakyrkan i Göteborg. Han sålde stora delar av slottets inventarier: möbler, skulpturer och antikviteter. Genom att sälja koppartaket fick han igen hela den köpesumma han hade erlagt för slottet. Carlssons handlande har gått under benämningen Gunnebos förnedring. 1833 brann slottets flygelbyggnader ned.


1838 sålde Carlsson Gunnebo för 16 666 riksdaler till John Barclay och dennes hustru Martina Lamberg. Barclay var en av många britter, som flyttade till Sverige omkring sekelskiftet 1800. Under den stora koleraepidemin 1861–1862 gick Barclay, hans hustru och en son bort inom loppet av ett par månader. James Alexander Gibson, gift med Barclays dotter, blev ägare till Gunnebo, sedan han löst ut de övriga i familjen Barclay. Gibson sålde snart Gunnebo till apotekaren Arthur Cavalli, som med tre söner ägde stället till 1888.


Wilhelm Denninghoff köpte Gunnebo 1888 för 90 000 kr. På slottet bosatte sig dennes nygifta dotter Hilda och hennes make friherre Carl Sparre. På Gunnebo föddes parets två barn, Britta (1890–1963) och Margareta (1900–1985).


Wilhelm Denninghof lät uppföra en ny byggnad på Gunnebos marker, Villa Denninghof vid Rådasjön, där han bosatte sig med sin hustru efter dess färdigställande 1898. Villan bytte senare namn till Slottsviken och fungerade under en tid som värdshus och pensionat.


Wilhelm Denninghof stod som ägare till Gunnebo fram till sin död 1905 och efter det tog hans hustru Jeanna över som ägare fram till sin död. Familjen Sparre blev således ägare först 1922.


Familjen Sparre återförde den forna glansen till Gunnebo och höll ofta stora fester i byggnaden. Båda döttrarnas bröllopsfester hölls på slottet. De kvarvarande byggnaderna rustades upp och parken började återställas.


Carl Sparre dog 1917 och Hilda Sparre kom att bo kvar på Gunnebo fram till sin död 1948. 1946 begärde hon att Gunnebo skulle förklaras som byggnadsminnesmärke. Hon testamenterade Gunnebo till sina båda döttrar. Dessa beslöt att sälja fastigheten till Mölndals stad, vilket skedde 1 juli 1949. Dottern Margareta var den siste av Sparreätten att lämna slottet, i början av 1950.


En genomgripande renovering gjordes under 1950-talet under ledning av Göran Axel-Nilsson och Stig Roth, museichefer på Röhsska Museet respektive Göteborgs historiska museum. Anläggningen invigdes av Gustaf VI Adolf 16 maj 1952 och öppnades för allmänheten två dagar senare. Huvuddelen av inredningen nytillverkades efter originalritningarna. Med hjälp av inventarieförteckningar lyckades man spåra upp ett fåtal möbler och andra inredningsdetaljer, som hade skingrats vid ägarbyten och skiften. Genom åren har fler originalmöbler köpts in och åter placerats i sina ursprungliga rum.


Trappanläggningen i trä hade förfallit på grund av röta och revs redan på 1800-talet. 1960 återuppbyggdes trappan, denna gång i cement och sten. Renoveringarna av Gunnebo slott kompletterades med ett nytt tak på 1960-talet.


Mellan 1996 och 2001 har ett omfattande restaureringsprojekt – Åter till 1700-talet – bedrivits för totalt 35 miljoner kronor. Stilparken har renoverats, köksträdgården har rekonstruerats, tjänstefolksbyggnaden och flyglarna är återuppbyggda efter Carlbergs ritningar och drivhuset har byggts upp efter en gammal teckning av J.A. Beijer. 2002 renoverades blyfrisen på slottet utanför projektet. Den 18 september 2003 invigdes Gunnebo av kronprinsessan Victoria som kulturreservat, det första i Västra Götalands län. Slottet återfick på 1990-talet även den gråa färg som tros vara den ursprungliga. Dessförinnan hade det under en period varit gulmålat.


Den 2 december 2013 invigdes projektet med att återuppföra orangeriet med en ceremoni vid byggplatsen. Ett återskapande av byggnaden var möjlig, då arkitekt Carl Wilhelm Carlbergs ritningar över orangeriet finns bevarade i original. Inför återskapandet av orangeriet gjordes omfattande förstudier kring byggnadens ornamentik och utformning, genom de bevarade ritningarna och annan dokumentation från tiden. Byggnationen utförs med gamla hantverksmetoder och byggarbetsplatsen är en bas för inspiration och forskning 2013–18. Detta skulle fullborda anläggningen enligt arkitekten Carl Wilhelm Carlberg och byggherren John Halls intentioner.


Gunnebo slott har genom åren besökts av bland annat kung Gustav III, bildhuggaren Johan Tobias Sergel, den sydamerikanske frihetskämpen Francisco de Miranda (1787), Mary Wollstonecraft och Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes dotter, Madame Royale Marie Theresia Charlotte.


Författarinnan Sophie Elkan besökte Gunnebo ett flertal gånger när hon skrev sin roman om John Hall d.y. Hon besökte även huset tillsammans med Selma Lagerlöf. Skådespelaren Anders de Wahl var en flitig gäst hos familjen Sparre. Slottet fick även besök av Gustaf V, prins Eugen och förtattarinnan Birgit Th. Sparre under Sparretiden.


I juni 2001 besöktes slottet av gäster vid EU-toppmötet i Göteborg, bland annat USA:s dåvarande president George W Bush, Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson samt Europeiska kommissionens dåvarande ordförande Romano Prodi.


Kronprinsessan Victoria invigde Gunnebo kulturreservat 2003 och prins Daniel besökte Gunnebo våren 2011 under kronprinsparets resa till sitt hertigdöme Västergötland.


1899 utkom Sophie Elkans roman John Hall, en historia från det gamla Göteborg, som handlar om familjen Hall på Gunnebo. 1916 spelades stumfilmen Kärleken segrar in på Gunnebo. I ett avsnitt i andra säsongen av dramaserien Gynekologen i Askim utspelar sig ett bröllop på Gunnebo slott. Serien sändes 2011.


Slottet kan beses invändigt vid guidade turer. Slottet anordnar flera musik- och kulturevenemang och är en viktig del av Mölndals och Göteborgs kulturliv. Slottet har även ett kaffehus och krog samt en butik.


I samverkan med föreningen Westgiöta Gustavianer anordnades under ett flertal år ett slottsspel som var ett av Sveriges främsta och mest heltäckande 1700-talsarrangemang.


Varje sommar sedan 2002 anordnas en sommarteater i slottsparken, där exempelvis Claes Malmberg, Lasse Brandeby, Ulla Skoog, Kent Andersson, Hanna Lindblad, Claes Månsson och Ulf Brunnberg har medverkat.










Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner, Livet på landet på Spotify

Skärvor

Livet på landet

Carl-Einar Häckner, Rymdraket på Spotify

Skärvor

Rymdraket

Carl-Einar Häckner, Laga livet med lim på Spotify

Skärvor

Laga livet med lim

Carl-Einar Fredrik Richard Häckner, även Charlie Häckner, född 8 oktober 1969 i Alafors strax norr om Göteborg, är en svensk trollkarl, komiker, sångare och författare.


Häckner har sedan 1997 spelat årliga varietéer på Liseberg i Göteborg, där olika akrobater, lindansare och andra artister brukar medverka.


Carl-Einar Häckner växte upp i Gårdsten, Göteborg. Häckner började trolla vid sex års ålder efter att ha fått en trollerilåda i present. När han var elva år gammal gjorde han sina första uppträdanden. En vän som har agerat mentor för honom är Max Milton.


Han läste ekonomi i gymnasiet, men lämnade den banan helt för att istället försörja sig inom illusionism. Under åren har han satt upp ett flertal föreställningar över hela landet, och på senare år även utomlands. Dessutom har han medverkat i ett antal film- och TV-serier, bland annat i långfilmen Petri tårar och tv-serien Herbert & Robert (uppföljare till Albert & Herbert) samt gett ut fyra skivor.


I flera år arbetade Carl-Einar i barnprogrammet Björnes magasin där han ofta fick trolla för Björne.


Häckner kan ett partytrick som består av att han snortar in en kondom i näsan och får ut den genom munnen. Det är dock inte belagt om han kan göra det omvända, alltså från munnen till näsan.


































Tower Of Power

Tower Of Power, What Is Hip? på Spotify

Tower Of Power

What Is Hip?

Tower Of Power, Diggin' On James Brown på Spotify

Soul With A Capital "S" - The Best Of Tower Of Power

Diggin' On James Brown

Tower Of Power, Soul With A Capital 'S' på Spotify

Soul With A Capital "S" - The Best Of Tower Of Power

Soul With A Capital 'S'

Tower of Power är ett amerikanskt soul/funk-band, bildat i Oakland, Kalifornien 1968, av saxofonisterna och låtskrivarna Emilio Castillo och Stephen "Doc" Kupka (The Funky Doctor).


Tower of Power slog igenom 1973 med albumet Tower of Power, där låtar som "Soul Vaccination" och "What Is Hip?" förekom. Skivan följdes året efter upp med albumen "Back To Oakland" och "Urban Renewal". Tower of Power var aktiva och turnerade under hela 1970-talet, men på 1980-talet drabbades bandet av en del motgångar, till exempel drogproblem. I början av 1990-talet var Castillo & C:o dock tillbaka igen, och började åter att turnera runt om i världen, vilket de fortfarande gör.


Många musiker har varit med i Tower of Power, bland annat funk-trummisen David Garibaldi, basisten Francis 'Rocco' Prestia och sångaren Lenny Williams. David och Rocco var båda borta från bandet ett par år, men har på senare tid återvänt. Det typiska för Tower of Power är deras stora blåssektion, två tenorsaxar, två trumpeter och en barytonsax.














Jävlaranamma

Jävlaranamma, Pickadulverman på Spotify

Falmskärm

Pickadulverman

Jävlaranamma, Upp och hoppa på Spotify

Merry påskmas

Upp och hoppa

Jävlaranamma, Kälek på Spotify

Kälek

Kälek

Jävlaranamma är en svensk artistgrupp från Göteborg.


Gruppen bildades från duon "Robinsson Crouse and the Crouseberries" i mitten av 1980-talet. Till en början hette de "Monsieur Krysell and the Very Fast Räcerbilers". Jävlaranamma gjorde sig först och främst populära inom studentkretsar och spelade flitigt på högskolor och universitet runt om i Sverige. I början av 1990-talet spelade bandet en låt på TV-programmet Listan.


Jävlaranamma räknas vanligen som en punk- eller proggrupp, men i och med att musiken anpassas till låtarnas textinnehåll kan de spela allt från hårdrock till country.














Hitta oss på Facebook Hitta oss på Google Plus Hitta oss på Twitter