Få inspiration till evenemang i Göteborg!


Vet du inte vad du ska göra i Göteborg? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Göteborg framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Göteborg.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Cirkus Cirkör

Cirkus Cirkör är en av världens ledande aktörer inom nycirkus. Cirkus Cirkör har turnerat runt om i världen med en rad nycirkusföreställningar och events. De har också grundat utbildningar för nycirkusartister på gymnasie- och högskolenivå.


Cirkus Cirkör startade som en fri nycirkusgrupp i Stockholm 1995. Gruppen bildades av Tilde Björfors och Cirkus Cirkör var en av Sveriges första nycirkusgrupper, inspirerade av bland annat kanadensiska Cirque de Soleil.


1997 grundades Cirkuspiloterna, en eftergymnasial utbildning för cirkusartister och år 2000 startades ett nycirkusprogram på S:t Botvids Gymnasium, som idag är en gymnasial spetsutbildning med riksintag. 2005 var Cirkus Cirkör med och grundade ett gymnasieprogram i vinterakrobatik i Åre och i Östersund.


Cirkus Cirkörs har turnerat med en rad föreställningar, flera av föreställningarna har producerats i samarbete med andra grupper. Ett urval av Cirkus Cirkörs föreställningar:






DANNY SAUCEDO

DANNY SAUCEDO, Dör för dig på Spotify

Dör för dig

Dör för dig

DANNY SAUCEDO, Brinner i bröstet på Spotify

Brinner i bröstet

Brinner i bröstet

DANNY SAUCEDO, Amazing på Spotify

Amazing

Amazing

Daniel Gabriel Alessandro Saucedo Grzechowski, mer känd under artistnamnen Danny och Danny Saucedo, född 25 februari 1986 på Södermalm i Stockholm, är en svensk popartist, låtskrivare och sångare. Han slog igenom med sin medverkan i TV-programmet Idol 2006 där han blev den sjätte finalisten att slås ut. Han har därefter släppt tre album och elva singlar som soloartist varav debutalbumet Heart Beats toppade svenska albumlistan och singlarna "Tokyo", "Play It for the Girls" och "Radio" toppade svenska singellistan.


Han släppte även tre album och åtta singlar som medlem i gruppen E.M.D., varav ett album och fyra singlar toppade svenska listor. Låten "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008". Gruppen tog en paus efter 2010.


Danny har medverkat i Melodifestivalen tre gånger, alla gångerna som både sångare och låtskrivare. 2009 gjorde han det med E.M.D. och låten "Baby Goodbye" som slutade trea, 2011 med "In the Club" som kom på andra plats och Melodifestivalen 2012 med låten "Amazing" som också fick en andra plats. Även 2013 medverkade han i Melodifestivalen, den här gången som programledare tillsammans med Gina Dirawi.


Vid sidan av musikkarriären har Danny även arbetat som röstskådespelare vid dubbning av film till svenska.


Danny har en boliviansk mor och en polsk far, och han talar utöver svenska även flytande spanska. Han är klassiskt skolad och har studerat vid Adolf Fredriks musikklasser, Lilla Akademien och vid Södra Latins gymnasium i Stockholm.


Saucedo har varit frontman i kampanjer för bland annat Folktandvården, BRIS, i Cancerfondens Rosa bandet-kampanj och i en fotokalender till förmån för Friends och Naturskyddsföreningen. Han har beskrivit sig själv som miljömedveten, och har uppmärksammats för sitt miljöengagemang bland annat i sin roll som Earth Hour-ambassadör. Med E.M.D. medverkade han i ett humorinslag på SVT, "Alltid lika fruktansvärt fräsch",


Saucedo har uppgett att hans största musikaliska förebilder är Elvis Presley, Michael Jackson, Robin Thicke, Brian McKnight och George Michael. Han anser att "Rock with You" med Michael Jackson är en av världens bästa låtar. Om sin egen musik har han sagt att han inte uppfinner hjulet, men att den har en personlig touch. "Det är dance, fast på mitt sätt." Musikbranschen har han beskrivit han som en bransch där allt går fort. "det kommer nya söta pojkar som kanske petar ner mig. Jag jobbar ju för att det är kul, men samtidigt försöker jag ju garantera mig en plats hela tiden."


Saucedo har sedan sin medverkan i tävlingen Idol varit öppen med att han är kristen och har en stark tro på Jesus. Han är praktiserande katolik och konstaterar att hans kristna tro är en stor del av hans ödmjukhet.


Den 9 december 2006 uppträdde han med bland andra Markoolio och Amy Diamond under en julshow i Globen.


Alla hjärtans dag 2007 släppte han "Tokyo" som blev hans första etta på svenska singellistan och med den deltog han 2008 i den polska musikfestivalen Sopot International Song Festival en av de största musiktävlingarna i Europa. Den andra singeln, "Play It for the Girls" toppade singellistan samma vecka som Dannys debutalbum Heart Beats debuterade på albumlistans första plats.


Den 12 september släppte Danny singeln "If Only You" tillsammans med Therese Grankvist. Låten nådde tredje plats på singellistan i Sverige, men toppade listor i Ryssland, Japan och Polen, och låtens upphovsmän tilldelades priset Stimgitarren Platina för årets mest spelade låt efter att den spelats 95 062 gånger i radio.


Saucedo medverkade tillsammans med Malin Johansson i TV4:s dansunderhållning Let's Dance 2008 och kom på fjärde plats. Saucedo och Jeanette Carlsson dansade för Sverige i Eurovision Dance Contest 2008 den 6 september. De siktade på en placering bland de tre främsta men slutade på plats tolv. Saucedo släppte singeln "Radio" den 3 november 2008. Albumet Set Your Body Free släpptes den 24 december samma år.


Tillsammans med Oscar Görres skrev han "From Brazil with Love" till Alcazars skiva Disco Defenders.


E.M.D. deltog i Melodifestivalen 2009 med låten "Baby Goodbye". De tog sig vidare från delfinalen i Leksand direkt till final. Väl i finalen slutade de på tredje plats.


Efter att ha arbetat med Erik Segerstedt och Mattias Andréasson som gruppen E.M.D. släppte Danny i början av 2011 sin första singel och video på flera år, "In Your Eyes", och kort därefter var han åter aktuell i Melodifestivalen, denna gång som soloartist med "In the Club".


Bidraget tog sig direkt vidare till finalen i Globen med 60 872 röster i första omgången, mer än dubbelt så många som tvåan (i första omgången), Pernilla Andersson. Den andra låten att ta sig vidare blev senare Swingflys "Me and My Drum".


"In the Club" var den andra låten efter "In Your Eyes" att släppas som singel från albumet In the Club och den toppade Digilistan vecka 10. På skivan har Danny samarbetat med artisterna The Provider, Swingfly och Lazee.


Sommaren 2011 framträdde Danny i Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Sommarkrysset och Ung08-festivalen. Under hösten framträdde han i Moraeus med mera och är en av tre sångcoacher i True Talent.


Saucedo deltog 2012 med låten "Amazing" i Melodifestivalens delfinal i Malmö och gick direkt till final. I finalen kom Danny på andra plats efter Loreen som framförde låten Euphoria. Efter finalen fick Danny kritik för att ha uttalat att hans nummer skulle ha haft bättre chanser i Europa än Loreen.


Saucedo ledde Melodifestivalen 2013 tillsammans med Gina Dirawi. Tillsammans var de två de yngsta programledarna som lett programmet dittills. I programmet medverkade han i två mellanakter kallade "Karl för sin kostym" och "Indie club" (In the Club i en Bollywood-version). I den sista deltävlingen i Malmö framförde han "Not a Sinner nor a Saint" som en del i Alcazars medley. I andra chansen sjöng Saucedo och Dirawi med tvillingarna Jedward.


I november 2012 släpptes ett videoklipp på YouTube via hemsidan aldrigvila.se där Danny Saucedo använder sig av ordet "svartingar" i samband med ett träningspass på en strand i Los Angeles. Kort därpå ber Saucedo om ursäkt: "Alla som känner mig eller har träffat mig vet att jag inte är rasist. Jag är själv utländsk. Jag är en ”blattelover” helt enkelt."


Danny startade sånggruppen E.M.D. tillsammans med Idol-deltagarna Erik Segerstedt och Mattias Andréasson. Den 19 december 2007 släppte de sin första singel "All for Love" som toppade singellistan i 6 veckor och sålde 60 000 exemplar (3 x platina). Debutalbumet A State of Mind, som släpptes 14 maj 2008, låg 42 veckor på albumlistan. Singeln "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008".


Danny hade tidigare ett förhållande i nio år fram till 2012. Den 11 februari 2013 gick Danny och artisten Molly Sandén ut i Expressen med att de var ett par.






Ledin

Ledin, En del av mitt hjärta på Spotify

Tillfälligheternas spel

En del av mitt hjärta

Ledin, I natt är jag din på Spotify

Tomas Ledin

I natt är jag din

Ledin, Sommaren är kort på Spotify

Bonus Track Version

Sommaren är kort













Johan Glans

Johan Glans, Hur gör man drömmen sann? på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Hur gör man drömmen sann?

Johan Glans, Skåningar och stockholmare på Spotify

World tour of Skåne

Skåningar och stockholmare

Johan Glans, Lapp i tvättstugan på Spotify

World tour of Skåne

Lapp i tvättstugan

Johan Magnus Glans, född 9 april 1974 i Eslöv, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Som ung ägnade Glans sin fritid åt att spela schack i Eslövs Schackklubb. Ett annat ungdomsintresse har varit James Bond och han har varit med i SVT:s frågesportprogram Kvitt eller dubbelt, där han tävlat i ämnet. Glans gjorde sin debut som ståuppkomiker på Kramer i Malmö i oktober 1994. Han belönades med Bubbenpriset 1998 och han utsågs på Svenska Stand up-galan 2003 till Årets manliga komiker.


Glans har medverkat i flera humor- och satirprogram som till exempel Parlamentet i TV 4, tv-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan och han har medverkat i program som exempelvis Släng dig i brunnen, Extra Extra! Morgonsoffan i SVT och Sverige dansar och ler samt Sverige pussas och kramas i Kanal 5. Han hade huvudrollen som Nisse Hult i SVT-komediserien Nisse Hults historiska snedsteg och spelade Reine Bok i tv-serien Hjälp!. Han har även uppträtt på Stockholm Live.


Den 29 oktober 2008 gav han ut dvd-filmen Johan Glans - World Tour of Skåne, inspelad i Helsingborgs konserthus den 5 juni 2008. Filmen är en ståupp-show från en turné runt om i Skåne. Den 9 och 10 november samma år, gästspelade han på Hotell Rival vid Mariatorget på Södermalm.


Under åren 2010–12 medverkade Johan i Monty Python–musikalen Spamalot på Nöjesteatern i Malmö och på Oscarsteatern i Stockholm.


Han är gift med Sara Young och de har tillsammans två barn. Glans farbror är författaren och kulturskribenten Kay Glans. Johan Glans är kusinbarn till friidrottaren Dan Glans. Johan är också syssling till Henrik Glans, som har varit med i Rederiet och Villa Medusa.






Plura

Plura, Logiskt på Spotify

Så mycket bättre - Logiskt

Logiskt

Plura, Det hon vill ha på Spotify

Så mycket bättre - Det hon vill ha

Det hon vill ha

Plura, Just idag är jag stark på Spotify

Hammarby Bandy

Just idag är jag stark

Per Malte Lennart "Plura" Jonsson, född 10 augusti 1951 i Norrköping, är en svensk låtskrivare, sångare, gitarrist och författare. Han var med och grundade bandet Eldkvarn och har varit programledare i TV.


Plura Jonsson växte upp i Norrköping på Sankt Persgatan vid Bergsbron, två kvarter från Motala ström, med modern Magda, fadern Bror, yngre brodern Carla Jonsson samt äldre systern Eva som omkom 1966, 20 år gammal, i en trafikolycka. På det tidiga 1970-talet flyttade Plura till Stockholm, där han idag är bosatt på Kungsholmen. Han är den mest kände medlemmen i gruppen Eldkvarn, där han skriver och sjunger de flesta låtarna. Vid sidan av gruppen har han gett ut soloskivan Plura 1996.


Han blev 2007 uppmärksammad för den blogg han skrev som ett led i lanseringen av Eldkvarns album Svart blogg, och den 6 juli samma år var han värd för Sommar i Sveriges Radio P1. Han utgav 2008 självbiografin Resa genom ensamheten som delvis bygger på texter från bloggen och Sommar-programmet. Året därpå utkom hans första kokbok, och 2010 ledde han tillsammans med Mauro Scocco programmet Mauro & Pluras kök i TV8, som 2011 följdes upp med Pluras kök i TV3. År 2010 medverkade han även i TV4-programmet Så mycket bättre. 2012 medverkade han i SVT:s släktforskningsprogram Vem tror du att du är?.


En av Pluras stora inspirationskällor, som bidrog mycket till att han intresserade sig för musik, var John Mayalls skiva A Hard Road (1967). Hans egna texter var till en början inte så djupa. Med åren har han dock utvecklats till en textförfattare som inte bara av sina egna fans utan också av musikkritiker betraktas som en av Sveriges främsta rocklyriker. Sin inspiration hämtar han både från sitt vuxenliv med personliga relationer och problem, men också från barndomen och uppväxten i Norrköping. På senare år har sånger tillkommit som är ett slags reflekterande återblickar på det liv han levt. Karakteristiskt för många av Pluras texter är en blandning av äkta rim och ord med likartade ljudbilder. Ett typiskt exempel är dessa rader från låten "Outsider" från skivan Karusellkvällar (1989):


Söndagsmorgon i bilen till hamnen
Vi i baksätet och pappa där framme
Här började världen och vi lärde oss namnen
på fartygen vid kajen och alla främmande landen
Lyftkranar, godsvagnar, spår som ledde bort
Än idag när jag tänker på det, tänds ett hopp


Plura Jonsson har skrivit låtar till Sven-Ingvars, Totta Näslund, Magnus Johansson och Jerry Williams. Även Peter LeMarc har spelat in en låt av honom. I samband med sin 50-årsdag 2001 hyllades Plura med albumet Plura 50 där ett flertal artister tolkade hans låtar.


I SVT:s program Tack för musiken berättade han lite oväntat att en av hans favoritlåtar är Life is a rollercoaster med Ronan Keating.






















Corroded

Corroded, Age Of Rage på Spotify

Age of Rage

Age Of Rage

Corroded, 6 Ft Of Anger på Spotify

Eleven Shades Of Black

6 Ft Of Anger

Corroded, More Than You Can Chew på Spotify

State Of Disgrace

More Than You Can Chew

Corroded är ett svenskt hårdrocksband från Ånge som bildades 2004. Debutalbumet Eleven Shades of Black gavs ut 2009.


Corroded bildades av Jens Westin och Peter Sjödin, som nu är de två kvarvarande originalmedlemmarna. Ett par medlemmar har under åren bytts ut, och den nuvarande sättningen har funnits sedan 2008. Corroded ligger på bolaget Ninetone Records och bandets debutplatta Eleven Shades of Black gavs ut 2009 och producerades av Patrik Frisk.


Under 2009 gjorde bandet en ny version av låten "Time and Again" vilken blev ledmotivet till Robinson Karibien på TV4. Bandets andra album Exit to Transfer, släpptes den 6 oktober 2010, även denna gång tillsammans med Ninetone Records och Patrik Frisk. Den första singeln från albumet, Piece By Piece, släpptes 25 augusti 2010. Den 15 oktober gick Exit to Transfer in som sexa på Sverigetopplistan och var det näst bäst säljande hårdrocksalbumet under utgivningsveckan.


Bandet har spelat på flera festivaler i Sverige, bland annat Sweden Rock Festivals Nemis-scen, Rockweekend, Getaway Rock Festival, Putte i parken, Storsjöyran, Gatufesten, Metaltown, Rockstad: Falun, Skogsröjet, Arvikafestivalen och Dreamhack. Dom har också spelat på Helgeåfestivalen i Knislinge. Corroded har även gjort turnéer utomlands. Deras musik spelas bland annat på radiostationen Bandit Rock, och bandet vann priset som "Årets nykomling" på Bandit Rock Awards 2009.






GOTHENBURG HORSE SHOW

Göteborg Horse Show är en årlig internationell hästtävling som hålls på våren i Scandinavium i Göteborg, Sverige, sedan år 1977. År 2006 kom 82 593 besökare till Göteborg Horse Show, vilket var nytt publikrekord för en fyradagarstävling. Idén till tävlingen föddes av Pehr G. Gyllenhammar och chefen för det nybyggda Scandinavium Bertil Rönnberg, Gyllenhammars egen klubb Göteborgs fältrittklubb tackade nej till att vara med och arrangera tävlingarna, men Clarebergs ridklubb valde att ställa upp. Inkomsterna från det första året använde klubben för att bygga sig ett nytt ridhus. Fram till och med 2013 hade tävlingarna lockat totalt 2,5 miljoner besökare.


Sedan 1978 har tävlingen varit en deltävling i världscupen i hästhoppning. Redan 1979 fick arrangera finalen i världscupen. Åren 1979, 1982, 1984, 1986, 1988, 1991, 1993, 1995, 1997, 1999, 2001, 2008 och 2013 har man arrangerat finalen i världscupen. 2011 vann nykomlingen Angelica Augustsson på stoet Mic Mac du Tillard överraskande sin första världscupseger framför namnkunniga ryttare som Ludger Beerbaum till hemmapublikens förtjusning.


Åren 1992, 1994, 1996, 1998, 1989 och 2003 har man arrangerat finalen i världscupen i dressyr. 1998 vann Louise Nathhorst på Walk on Top världscupfinalen i Scandinavium.






Jason Isbell

Jason Isbell, I Follow Rivers på Spotify

Sea Songs

I Follow Rivers

Jason Isbell, Something More Than Free på Spotify

Something More Than Free

Something More Than Free

Jason Isbell, 24 Frames på Spotify

Something More Than Free

24 Frames



















IFK Göteborg

IFK Göteborg, lokalt ofta bara IFK (IdrottsFöreningen Kamraterna), även Blåvitt, Änglarna och Kamraterna, är en svensk fotbollsklubb från Göteborg, grundad 4 oktober 1904. Efter att Allsvenskan 2014 avgjorts ligger IFK Göteborg tvåa i Fotbollsallsvenskans maratontabell och har blivit svenska mästare 18 gånger.


Under 1980-talet hade klubben sin storhetstid, och 1982 vann laget samtliga större tävlingar; Allsvenskan, SM-slutspelet, Svenska cupen, Tipscupen, och som första svenska klubb Uefacupen. IFK fick samma år mottaga Fair Play-priset samt tilldelades Hall of Fames hedersomnämnande vid Idrottsmuseet i Göteborg. Under 1980-talet vann klubben Uefacupen ännu en gång, år 1987. Uefacuptitlarna innebar att IFK Göteborg kunde titulera sig som den 32:a bästa klubben i Europa, alltså samma som för dagens Europa League-vinnare. IFK var nära, men lyckades inte riktigt, att ta det sista steget i Europacupen utan åkte snöpligt ut på straffar mot FC Barcelona i semifinalen 1986.


Även under 1990-talet var IFK Göteborg Sveriges mest framgångsrika herrfotbollslag, då laget vann sex titlar i Allsvenskan, 1990–1991 och 1993–1996.


IFK Göteborg grundades den 4 oktober 1904 då ett tjugotal ungdomar samlats på Café Olivedal, i hörnet av Olivedalsgatan och Sveaplan i dåvarande Majornas sjunde rote, där de bildade krets 39 av Idrottsföreningen Kamraterna. Initiativtagare var den unge chalmersingenjören Arthur Wingren, som också blev föreningens första ordförande. Chalmers har för övrigt gamla fotbollstraditioner med Chalmers Bollklubb som bildades 1889. De övriga i styrelsen var Enoch Olsson (vice ordförande), John Säwström (sekreterare), Nils Andersson (vice sekreterare), M. Meyer (kassör), Herbert Johansson (intendent) samt de båda suppleanterna James Andersson och S. Ljunggren.


IFK:s föregångare var IF Kamraterna i Annedal som bildades 1895, men upphörde 1899. Ytterligare två föreningar hade uppstått i Annedal; Idrottssällskapet Kamraterna och Annedals Sportklubb. Medlemmarna i de två föreningarna hade det svårt i början, eftersom det var svårt för arbetare att få tiden att räcka till idrott också. Dessutom möttes idrotten med misstänksamhet och ibland förakt bland grannarna i Annedal, men på försommaren 1904 samlades de drivande krafterna i Idrottssällskapet och Sportklubben då en sammanslagning diskuterades. De beslutade om att ansöka hos Centralstyrelsen för Kamratförbundet om att få bilda en egen krets i Göteborg. Runt om i Sverige fanns redan en rad föreningar med namnet "Kamraterna", men för att bli en av de många kamratkretsarna måste man ha Centralstyrelsens godkännande. De fick dock ett överraskande besked från Centralstyrelsen i Stockholm om att en ansökan från Göteborg redan hade beviljats, insänd av två ingenjörsstuderande på Chalmers tekniska högskola: Arthur Wingren och S. Ljunggren. Eftersom Wingren och Ljunggren bara hade lyckats samla ett fåtal intresserade, hade de inte hunnit få igång någon verksamhet inom kretsen vilket ledde till möte.


Det var strax söder om Linnéplatsen som Karlsrofältet fanns, den första träningsplanen. Här spelade Blåvitt fyra vänskapsmatcher under hösten 1904, och vann med målskillnaden 8–2.


Förebilden var IFK Norrköping, med bland annat namnet och färgerna. På hösten 1904 ändrades namnet till Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg genom en sammanslagning med Annedals Sportklubb. Femtio personer betalade medlemsavgift, och den blåvitrandiga klubbdräkten kom först 1910, innan dess användes vita tröjor och blå byxor. Första lagkaptenen var John Säwström, och den första reguljära fotbollsmatchen spelades mot IK Vikingen som IFK förlorade med 1–2. IFK startade i SM första gången 1907, och i första matchen förlorade de mot Örgryte IS med 0–8. I Sveriges första fotbollslandskamp, mot Norge 1908, deltog tre spelare från IFK; Ove Eriksson, Nils Andersson och Erik Börjesson.


Under åren 1904–1970 vann IFK Göteborg sju svenska mästerskapsguld, det första den 11 oktober 1908 mot IFK Uppsala, som laget besegrade med 4–3 inför cirka 3 000 åskådare på Walhalla idrottsplats. Blåvitts första fixstjärna var Erik Börjesson, som kom från Jonsered drygt ett år före SM-finalen mot IFK Uppsala, i juli 1907. Börjesson spelade cirka 300 matcher för Blåvitt, åren 1907–1910 och 1912–1920. Den andra svenska mästerskapssegern kom 1910 mot Djurgårdens IF med 3–0 inför 5 510 personer, där Erik Börjesson gjorde alla tre målen.


Östra Hamngatan 24 var adressen för IFK:s första klubblokal, som öppnades år 1920 (numera riven). Det tredje SM-guldet vann IFK Göteborg under första världskriget 1918. Detta var IFK Göteborgs första SM-final i Stockholm, på Stockholms stadion, där 6 000 åskådare satt bänkade då IFK Göteborg vann med 5–0 mot Helsingborgs IF. I den första säsongen av Allsvenskan 1924/1925, placerade sig IFK på en andra plats. Filip Johansson blev Allsvenskans första skytteligavinnare när han under denna säsong gjorde 39 mål på 22 matcher, vilket är rekord. Det första allsvenska guldet kom säsongen 1934/1935, då laget tränades av Eric Hjelm. Nästa SM-guld kom 1942, då laget vann med fyra poängs marginal över Gais.


Den första resan som IFK gjorde utanför Norden, var då man 1924 reste till Spanien och den dittills mest omfattande turné som ett svenskt fotbollslag hade gjort. Man spelade fem matcher: dubbelmöten mot FC Barcelona och Bilbao samt gjorde en match mot Atletico Madrid. AIK-aren Rudolf "Putte" Kock var av något skäl inlånad för spel på resan. En annan långresa gick 1949 till Nordamerika. Man hade blivit inbjuden av The Scandinavian Football Committee att spela nio matcher i USA och Kanada mellan 12 juni och 9 juli, med syftet att marknadsföra europeisk fotboll. Fyra ledare och arton spelare följde med på resan, klädda i blå gabardinkostymer, vita skjortor och blåvita sidenslipsar. Spelprogrammet var: 12 juni Belfast Celtic i New York (0–3), 15 juni Newcastle United i Toronto (4–0), 19 juni Newcastle United i New York (3–0), 25 juni Chicago Selects i Chicago (1–3), 1 juli Manitoba All Stars i Winnipeg (1–10), 4 juli Ohio All Stars i Cleveland (0–5), 6 juli National League Stars i Toronto (1–5), 8 juli New England Stars i Ludlow (1–1) samt den 9 juli New York State All Stars i New York (2–7). Vunna, oavgjorda, respektive förlorade matcher samt målskillnad blev: 9, 6, 1, 2, 34–13. Målskyttar var: Dan Ekner (9), Erik Bergqvist (6), Lennart Johansson och Arne Nyberg (4), Holger Bengtsson (3), Holger Hansson och Sven Sjöblom (2) samt Bertil Rylander, Gösta Schmidt och Stig Segerdahl (1). Dessutom ett självmål. Till bästa spelare under turnén utsågs Holger Bengtsson. Den 35 dagar långa turnén hade kostat IFK cirka 30 000 kronor.


Namnet "Änglarna" föddes i mitten av 1950-talet, av kolportören Bengt Nilsson. En söndagskväll kom han inrusande på Gropen, Hotel Palace bakficka – som ofta besöktes av journalister – och skrek: Det finns bara ett ord för dom – Änglarna!
Tidigare på dagen hade IFK Göteborg slagit AIK med 5–3. Bland gästerna fanns den legendariske Ny Tid-tecknaren Gunnar "Bong" Bongberg, som dagen efter ritade sitt dubbelspaltiga Ullevi-reportage med temat "änglarna". Därmed blev tidningsförsäljarens spontana utrop ett begrepp.


Det dröjde till 1958 innan IFK vann Allsvenskan igen, samma år som det spelades VM i Sverige och Ullevi var nybyggd. I laget som tränades av Walter Probst spelade bland andra Bengt "Fölet" Berndtsson, Owe "Fiskar-Owe" Ohlsson och Bertil "Bebben" Johansson. "Bebben" var mycket värdefull för laget och skulle som tränare vinna SM-guld med IFK 1969, och "Fölet" Berndtsson och Owe Ohlsson togs ut i VM-truppen. 1961 invigdes Kamratgården och IFK spelade 5–5 mot de blivande svenska mästare IF Elfsborg i en klassisk match. 1962 anslöt landslagsanfallaren Yngve Brodd från proffslivet i Frankrike till IFK och blev 1963 tränare för laget som han ledde fram till 1966.


1969 tog IFK efter två niondeplatser 1967–1968 SM-guld för första gången på elva år med Bertil "Bebben" Johansson som tränare. IFK-anfallaren Reine Almqvist blev allsvensk skyttekung med 16 fullträffar med andra nyckelspelare i mittbacken Björn Ericsson, lagkaptenen Reine Feldt och kreativa mittfältaren Göran "Pisa" Nicklasson. I samma veva debuterade Nicklasson i landslaget, och blev även uttagen till VM i Mexiko 1970. Laget spelade en enkel fotboll, av "Bebben" Johansson lanserad som "bonnfotboll". IFK var också det lag med högst publiksnitt och hade säsongens högsta publiksiffror i de två derbyna mot Gais. Nästa säsong kom IFK att åka ur. I den sista matchen slog Örebro SK IFK hemma på Eyravallen med 1–0, och därmed åkte IFK ur serien. Publikbråk uppstod då fans till IFK Göteborg rusade in och försökte riva ner målburen i hopp om omspel och matchen avbröts med cirka 8 minuter kvar och IFK-supportrar hamnade i bråk med polis.


Efter IFK Göteborgs guld 1969 åkte klubben ur Allsvenskan 1970. IFK förblev i dåvarande division II (idag Superettan) under ett antal år. Några spelarprofiler under denna period var bland annat Donald Nicklasson, Sten Danielsson och Eddy Magnusson. De första åren i division 2 innebar en värvningskarusell. 1972 spelade 28 spelare i IFK:s A-trupp varav 13 var nyförvärv och 1973 var det 19 nya spelare i truppen. Samtidigt rasade publiksiffrorna och IFK hade dålig ekonomi. Bertil Westblad blev ny ordförande 1972 och 1974 blev Anders Bernmar vice ordförande och klubbdirektör. Bernmar var inte bara en framgångsrik värvare av spelare utan utmärkte sig också med sitt sinne för PR. Bernmar myntade uttryck som "champagnefotboll" och "Folkets lag" i reklam för IFK som bidrog till att intresset för laget ökade rejält, och de blev återigen ett lag som lockade storpublik. 1976 skrev Gert Lengstrand låten Heja Blåvitt och Schytts spelade in den på albumet "Änglalåtar". Låten har sedan dess spelats på IFK:s hemmamatcher. 1976 sattes ett rekord för division II när 50 690 åskådare följde derbyt mot Gais.


Under Westblads och Bernmars ledning inleddes en satsning då Kamratgården intecknades och styrelsen gick i borgen för lån. IFK gjorde flera uppmärksammade värvningar i landslagsspelarna Björn Nordqvist och Ove Kindvall som anslöt 1975 och Ralf Edström som anlände 1977. 1975 kom IFK tvåa i Division II efter Kalmar FF som avancerade till Allsvenskan med en poängs marginal gentemot IFK. Nästföljande säsong kunde IFK säkra återkomsten till Allsvenskan när man vann Division II med åtta poängs marginal framför tvåan Helsingborgs IF. Under comebacksäsongen i Allsvenskan 1977 hade IFK 23 760 åskådare i snitt per hemmamatch, det näst högsta snittet i Sverige genom tiderna. 1978 följde IFK efter Malmö FF och införde "halvproffsverksamhet" där spelare arbetade halvtid och fick mer tid över till träning.


I slutet av 1970-talet kom en ny ung generation spelare fram som skulle lyfta klubben till toppen. Från Jonsered kom anfallaren Torbjörn Nilsson som 1976 debuterade i landslaget. 1975 värvades Conny Karlsson och Jerry Carlsson från IFK Oskarshamn efter tips från Torbjörn Nilsson. Från Hisingen och IF Warta hämtades Glenn Hysén och från Lerkil Glenn Strömberg. 1976 värvades återigen ett brödrapar i Tommy och Tord Holmgren från Gällivare. 1979 blev Sven-Göran Eriksson ny tränare för IFK och implementerade sitt nya spelsystem som skulle komma att lyfta laget till oanade höjder. IFK:s spelsystem har beskrivits av Sven-Göran Eriksson som ett som bygger på kollektiv insats med utrymme för individualism.


Efter ett 1970-tal där Malmö FF dominerat Allsvenskan tog IFK över den rollen under 1980-talet efter Östers IF:s korta tid i toppen av Allsvenskan 1980–1981. En första framgång i Europa fick IFK i Cupvinnarcupen 1980 då IFK tog sig till kvartsfinal men förlorade mot Arsenal. Tack vare andraplatsen i Allsvenskan 1981 deltog IFK i Uefacupen 1981/1982. I de inledande omgångarna vann IFK mot finländska Valkeakoski, österrikiska Sturm Graz samt rumänska Dinamo Bucure?ti och kvalificerade sig för kvartsfinal – där IFK lyckades slå ut Valencia. Den första matchen i Valencia var en vändpunkt och har beskrivits som ett mirakel och en match där IFK:s höga press störde hemmalaget. I returen vann IFK inför 50 108 åskådare med 2–0. IFK tog sedan en finalplats efter att ha besegrat FC Kaiserslautern.


I finalen mötte IFK Hamburger SV i två matcher. Efter en 1–0-seger på Ullevi förväntades Hamburger SV dominera i returen men IFK kom att vinna med 3–0 på Volksparkstadion. IFK Göteborg hade som första svenska lag - och hittills enda - tagit hem en europeisk titel. Segern i Uefa-cupen var oväntad men innebar att klubbens ekonomi kunde räddas, efter en vår av mer eller mindre kaos. Styrelsemedlemmar hade avgått och klubben hade miljonskulder. För att kunna åka till Valencia tvingades Anders Bernmar be sponsorn SKF om ett snabblån. Ordförande Bertil Westblad avgick och Gunnar Larsson valdes till hans efterträdare i mars 1982. I laget spelade inte mindre än fyra Glenn: Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Glenn Schiller och Glenn Holm, ett faktum som gett upphov till den populära ramsan "Alla heter Glenn i Göteborg" av Hammarbys fans under andra SM-finalen 1982 på Söderstadion. Andra profiler i laget var landslagsmålvakten Thomas Wernersson, Ruben Svensson, mittbacken Conny Karlsson, mittfältaren Tord Holmgren och anfallaren Dan Corneliusson.


1982 vann IFK Göteborg även Allsvenskan och segrade i Svenska cupen. I mästerskapsfinalen vann IFK mot Hammarby IF på Söderstadion i den andra finalmatchen med 3–1 och vann därmed med sammanlagt 4–3. I samband med finalmatchen tilldelades Torbjörn Nilsson Guldbollen. IFK hade även stått för en utklassning i semifinalen mot Malmö FF med sammanlagt 8–1. Däremot lyckades IFK inte erövra Bragdguldet, som gick till Mats Wilander efter hans seger i Franska öppna. IFK:s grattistelegram till bragdmedaljören löd:


IFK vann SM-guld även 1983 och 1984 och kunde dessutom försvara segern i Svenska cupen 1983. I Allsvenskan slutade IFK trea 1983 men i dåtidens SM-slutspel kunde IFK ta hem mästerskapet efter 1–1 och 3–0 i finalerna mot Östers IF. 1984 vann IFK Allsvenskan och defilerade i mål som svenska mästare efter sammanlagt 7–1 mot IFK Norrköping i SM-finalen.


Nästa stora internationella framgång för IFK Göteborg kom 1986 då laget nådde semifinal i Europacupen för mästarlag efter segrar över Fenerbahçe och Aberdeen. I laget spelade nu en ung anfallare från Kallebäck, Johnny Ekström som samma år landslagsdebuterade och andra nya spelare efter 1982 var Roland Nilsson och Stefan Pettersson. Dessutom hade Torbjörn Nilsson återvänt efter proffsåren i Kaiserslautern. I den första semifinalen vann IFK mot det spanska storlaget FC Barcelona med 3–0 och såg ut att i det närmaste ha säkrat en finalplats, men Barcelona vann med samma siffror hemma och vann sedan straffsparksläggningen. Torbjörn Nilsson blev turneringens skyttekung med sju fullträffar.


Den framgångsrika säsongen 1986–1987 slutade med SM-guld 1987 efter två dramatiska finaler mot Malmö FF. Säsongens höjdpunkt blev den andra finalsegern i Uefacupen mot Dundee med sammanlagt 2–1. Den stora prestationen i turneringen var kvartsfinalsegern mot Inter där IFK gick vidare efter 1–1 på San Siro. Efter segern i Uefacupen 1987 försvann elva spelare, bland dem Stig Fredriksson, Glenn Hysén (Fiorentina), Peter Larsson (AFC Ajax), Thomas Wernersson och Tord Holmgren (Fredrikstad). Fredriksson och Wernersson utsågs till nya klubbdirektörer. 1988 slutade Blåvitt tvåa i Allsvenskan men åkte ur slutspelet i semifinalen mot Djurgården.


Under 1990-talet fortsatte framgångarna för IFK och laget blev svenska mästare 1990 och 1991. IFK hade värvat bland annat Kennet Andersson och Stefan Rehn. Efter några år som ungdomstränare blev Roger Gustafsson huvudansvarig för A-laget 1990. IFK har sedan början av 90-talet en tradition att äta pyttipanna, så kallad guldpytt, endast i samband med att de vinner Allsvenskan och blir svenska mästare i fotboll.


1993 inleddes en dominans i Allsvenskan när laget 1993–1996 tog fyra raka segrar, och spelade återkommande i Uefa Champions League. I 1992/1993 års upplaga slutade laget tvåa bakom AC Milan i gruppspelet som gällde en finalplats. I Uefa Champions League 1994/1995 vann IFK sin grupp före tvåan FC Barcelona men åkte sedan ut i kvartsfinalen mot Bayern München på bortamålsregeln. Denna period hade IFK bland andra landslagsspelarna Håkan Mild, Thomas Ravelli, Magnus Erlingmark, Jesper Blomqvist, Teddy Lucic, Pontus Kåmark och Joachim Björklund i truppen som alla var med i Sveriges VM-trupp som tog brons 1994. IFK:s senaste deltagande i Champions League följde säsongen 1997/1998 då laget kvalificerade sig genom att slå ut Glasgow Rangers i kvalet med sammanlagt 4–1. I gruppspelet slutade IFK på en sistaplats bakom Bayern München, Paris SG och Besiktas.


1996 köpte IFK Niclas Alexandersson från Halmstads BK och Andreas Andersson från Degersfors IF. Laget slutade tvåa i Allsvenskan efter Halmstads BK vilket efter föregående år sågs som ett misslyckande. De följande åren blev utan framgångar för IFK som året efter slutade på en åttondeplats. För första gången på länge var IFK Göteborg inte heller bästa klubben i staden, i och med att Västra Frölunda IF Fotboll knep en femteplats. Flera spelare lämnade: Jesper Blomqvist och Andreas Andersson blev utlandsproffs och Thomas Ravelli avrundade karriären i USA. IFK gjorde därefter flera värvningar i form av Christian Karlsson, Joakim Persson, Stefan Bärlin och Magnus Pehrsson som hade stora förväntningar på sig men som inte lyckades på Kamratgården. IFK värvade även internationellt genom anfallaren Emmanuel Tetteh. En lyckad värvning blev målvakten Bengt Andersson. Tränaren Mats Jingblad lämnade mitt under säsong efter 0–4 mot Örebro SK och in kom den gamla IFK-anfallaren Reine Almqvist. Almqvist lämnade i sin tur under säsongen 1999 efter en för IFK inte tillfredsställande säsong och Stefan Lundin tog över som tränare.


Inför säsongen 2000 värvades spelartrion Gustaf Andersson, Tomas Rosenkvist och Mikael Sandklef från lokalkonkurrenten Västra Frölunda IF Fotboll. Nyförvärven gjorde succé och IFK låg i toppen av allsvenskan under sommaren, men det blev till slut en fjärdeplats. Vänsterbacken Stefan Landberg skadades och tvingades avsluta sin karriär. 2000 avgick Gunnar Larsson som ordförande efter 18 år på denna post.


2001 kompletterades truppen med hemvändaren Pontus Kåmark, och Martin Ericsson. Med hjälp av juniorerna Fredrik Karlsson/Risp och Sebastian Johansson ledde klubben Allsvenskan i början av juni. Håkan Mild skadade sig på våren, och laget föll således i tabellen. Mild gjorde comeback på hösten och Blåvitt slogs om seriesegern, men efter bortaförlusterna mot GIF Sundsvall och Helsingborg i de sista matcherna slutade säsongen med en ny fjärdeplats i den Stockholmsdominerade tabellen. 2001 hade IFK totalt 20–0 i målskillnad mot Malmö FF, varav IFK:s största segersiffror (10–0) blev ett faktum.


Inför säsongen 2002 var IFK för första gången på länge inte en av förhandsfavoriterna till SM-guldet. Flera spelare såldes och truppen präglades av många skadade spelare, utan att hitta motsvariga ersättare. Förlusterna kom en efter en och 2–5 mot Örgryte IS inför 42 386 personer ingick. Den 29 augusti 2002 avgick Lundin efter förlusten mot FC Zimbru i Uefacupen och ersattes av "guld"-Roger Gustafsson som tillfälligt hoppade in som tränare. I näst sista omgången vann Blåvitt borta mot Hammarby med 1–0 efter ett mål i slutminuterna av Patric "Långås" Andersson vilket blev ett mycket viktigt mål för IFK – då en eller noll poäng hade gett en placering under kvalstrecket inför den sista omgången där Kalmar FF väntade på hemmaplan. Blåvitt förlorade matchen med 0–2 och buades ut av sina egna fans. På grund av förlusten var det inte längre upp till Blåvitt själva om de skulle stanna kvar i Allsvenskan eller åka ur, nedflyttningskonkurrenten IFK från Norrköping hade vid seger i sin sista match gått förbi IFK i tabellen och tagit kvalplatsen. Det ville sig dock inte för IFK Norrköping som hade stolpe ut i matchen borta mot Gif Sundsvall som slutade 1–1. Kontraktet i Allsvenskan säkrades genom vunnet kval mot Västra Frölunda IF.


Under vintern 2002/2003 lämnade Jon-Inge Høiland klubben, och ny tränare i IFK blev Bosse Johansson. Nya förstärkningar kom med Hans Blomqvist, Mamadou Diallo och Martin Crossa. Ingen av dessa tog någon ordinarie plats under säsongen och alla lämnade eller blev utlånade året efter. Hans Blomqvist blev en ny publikfavorit i sin hemmadebut med två mål mot Malmö i 3–0-segern. Andra nämnvärda segrar var 5–2 inför 40 382 åskådare på Ullevi mot ÖIS den 27 maj och 1–0 hemma mot Djurgårdens IF, och IFK slutade på sjunde plats.


2004 firades 100-årsjubileumsåret och IFK slutade på tredje plats efter stora spelarinvesteringar, följt av spelarskador med mera, och några matcher med stora publiksiffror. Den stora investeringen var anfallaren Peter Ijeh som köptes från Malmö FF. Efter Allsvenskans slut spelade IFK Svenska cupen-final mot Djurgården, förlust med 1–3. Efter 2004 lämnade Bosse Johansson klubben och laget behövde en ny tränare, vilken blev norrmannen Arne Erlandsen från Lillestrøm SK.


Inför 2005 hade IFK Göteborg spelat i nystartade Royal League men förlorat finalen mot FC Köpenhamn efter 13 straffsparksomgångar. Oscar Wendt, Karl Svensson, Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom, Andrés Vasquez samt bröderna Jonatan och Marcus Berg blev den "nya generationen" som tog över efter alla spelare som var skadade eller lämnade klubben. Ullevi fylldes vid guldstriden i Allsvenskan; DIF vann matchen med 3–1.


På hösten hade klubben blivit anklagad för skattebrott, där Mats Persson och Peter Ijeh hämtades av polis för förhör. Anklagelserna gällde Peter Ijehs och Stefan Selakovics övergångar till klubben. Denna händelse döptes av tidningarna till "IFK Göteborgs omtalade skatteaffärer". Detta gjorde att dåvarande ordförande Bengt Halse, sportchefen Mats Persson och kassören Janne "Plånbok" Nilsson, avgick. Peter Ijeh krävde att få lämna laget och såldes till FC Köpenhamn. Klubben fick också betala 13 miljoner kronor i obetald skatt, samt skattetillägg för Peter Ijeh och Stefan Selakovic. Klubben lyckades dock undvika ytterligare bestraffning, till exempel tvångsnedflyttning, genom att hävda trolöshet mot huvudman vilket gjorde att all skuld lades på de tidiga nämnda aktörerna.


Stig Lundström blev sedan klubbens nya ordförande. Gamla storspelaren Håkan Mild tackade för sig och blev hyllad under sin sista match mot norska Lyn i Royal League, och blev efter detta sportchef för klubben.


Under vintern försökte Blåvitt förstärka truppen genom att värva Magnus Kihlberg, Thomas Olsson, Ali Gerba och Jonas Wallerstedt. De två förstnämnda kom i stort sett gratis till klubben, medan kanadensaren Gerba kostade tre miljoner kronor. IFK placerade sig inledningsvis högt upp i tabellen, men efter VM-uppehållet avgick Arne Erlandsen. Orsaken sades vara att Erlandsen ville köpa in några rutinerade spelare till guldstriden, men det var emot klubbens vilja. Den assisterande tränaren Kjell Petersson tog över.


Under sommaren lämnades IFK av Karl Svensson (för Glasgow Rangers), och Oscar Wendt (FC Köpenhamn, för 8 miljoner) och IFK fick backbrister. Laget slutade till slut på åttonde plats i Allsvenskan 2006.


IFK Göteborg gjorde inför säsongen 2007 klart med en ny tränartrio. På spelarfronten hade inte klubben värvat något känt namn utan fortsatte att satsa på unga spelare.


I augusti såldes Marcus Berg till den holländska klubben FC Groningen för över 30 miljoner kronor. Den tidigare petade mittfältaren Pontus Wernbloom klev fram i den nya rollen som anfallare och blev lagets nya målskytt. Laget provade även 15-årige Nicklas Bärkroth som anfallare i hemmamatchen mot IF Brommapojkarna som därmed blev Allsvenskans yngste spelare genom tiderna. IFK blev svenska mästare för första gången sedan 1996. I sista hemmamatchen mot Trelleborgs FF kom 41 471 åskådare trots ösregn och kyla. Publiksnittet 15 797 åskådare blev det högsta allsvenska publiksnittet sedan 1970-talet.


I Svenska cupen gick IFK Göteborg till final efter segrar mot Ängelholm, Ljungby IF, Gefle IF, Mjällby AIF och Landskrona BoIS. Finalen förlorades borta mot Kalmar FF med 3–0.


Inför 2008 lade Magnus "Ölme" Johansson och Bengt Andersson av sina fotbollskarriärer på elitnivå, Andres Vasquez lämnade klubben för FC Zürich, George Mourad gick till Willem II Tilburg och Ali Gerba till FC Ingolstadt 04. Klubben värvade Nicklas Carlsson från AIK och Daniel Alexandersson (bror till Niclas Alexandersson) från IF Elfsborg. Bengt Anderssons efterträdare blev Kim Christensen från FC Nordsjaelland. Under sommaren värvades Erik Lund från Aston Villa medan Eldin Karisik och Mathias Ranégie lämnade laget för Viborg FF respektive Go Ahead Eagles. I Allsvenskan var IFK på en fjärde plats inför Fotbolls-EM 2008, och kom till slut trea. Säsongens titel kom när IFK Göteborg vann över Kalmar FF med 3–1 i Svenska Supercupen den 23 mars.


Den 15 juli blev det drabbning mot klubben SS Murata från San Marino för att spela den första matchen i första kvalomgången för Uefa Champions League 2008/2009, och vann detta dubbelmöte med totalt 9-0 i målskillnad. Nästa kvalomgång spelades mot FC Basel från Schweiz där IFK Göteborg slogs ut. Den 21 september spelades finalen i Svenska cupen 2008 mellan Kalmar FF och IFK Göteborg, som även var finalister 2007. Matchen spelades mållös, IFK vann på straffläggning och fick sin femte titel i cupen. Den 9 oktober åkte IFK till Bergamo, Italien, för att spela en träningsmatch mot Atalanta BC. Matchen spelades på förfrågan från Glenn Strömberg, och var tillägnad familjen Bortolotti, och slutade 4–0 till Atalanta.


Inför 2009 års säsong värvade klubben tillbaka Karl Svensson, som varit proffs i skotska Rangers och franska klubben Caen. Jonas Wallerstedt såldes tillbaka till sin förra klubb GIF Sundsvall i Superettan. I andra omgången av allsvenskan spelade IFK sin första match på nybyggda Gamla Ullevi och besegrade Djurgårdens IF med 6–0 inför 18 276 åskådare. Laget ledde allsvenskan vid sommaruppehållet, fick en svacka på grund av spelarskador under sensommaren men kom åter upp i toppen, och torskade mot AIK i den sista och avgörande omgången. Den nya arenan blev publikmässigt ett stort lyft för klubben som med 13 813 åskådare per match 2009 ökade pubilksnittet med 40% jämfört med föregående år. Även i svenska cupen tog IFK Göteborg en andraplats efter en finalförlust på Råsunda, också mot AIK.


Den 10 september rankade Föreningen för fotbollshistoria och statistik IFFHS (Federation of Football History and Statistics) Europas mest framgångsrika fotbollsklubbar under 1900-talet. Bakom topp fem (Real Madrid, Juventus, Barcelona, AC Milan och Bayern München), samt en rad europeiska storklubbar, rankas IFK Göteborg som Europas 32:a mest framgångsrika klubb under 1900-talet. Detta tack vare sina framgångar i Uefacupen, Europacupen och Champions League under 1980- och 1990-talet. På den 203 lag långa listan återfinns även Malmö FF som enda andra svenska förening på en 94:e plats, delad med bland andra Manchester City.


Under 2010 års försäsong besegrade klubben lag som FC Moskva, FC Nordsjælland och Aalborg och räknades som en av favoriterna att vinna allsvenskan – men tog endast tre segrar i allsvenskan under våren, och klubben var inblandad i nedflyttningsstriden. Under sensommaren avancerade klubben sig från trettonde till femte plats, och slutade sedermera på en sjundeplats. I Europa League-kvalet åkte IFK ut mot AZ Alkmaar, efter en segermatch men förlusten blev en målskillnadsaffär till IFK:s motgång. Under hösten gjorde klubben sin andra försäljning då Gustav Svensson såldes till turkiska mästarna Bursaspor.


IFK valde att ge Jonas Olsson fortsatt förtroende trots 2010 års misslyckande. Klubben förstärkte med den isländske vänsterbacken Hjörtur Logi Valgardsson och anfallaren Andreas Drugge från Trelleborgs FF. Försäsongen bjöd på en seger över FC Köpenhamn efter straffsparksläggning i träningsturneringen i La Manga men i övrigt blev det endast tre segrar. Starten i Allsvenskan 2011 blev till klubbens sämsta säsongsinledning sedan 1950-talet. Klubben sålde därefter försvarsspelaren Ragnar Sigurdsson till FC Köpenhamn men värvade mittfältaren Philip Haglund från nederländska Heerenveen och försvarsspelaren Emil Salomonsson från Halmstad BK, och målvakten Markus Sandberg byttes ut mot Erik Dahlin i startelvan. Laget hamnade återigen på en sjundeplats i allsvenskan, och missade chansen att ta en av Europa League-platserna. I Svenska cupen gick IFK till semifinal mot Kalmar men förlorade med 3–4 efter förlängning.


Sebastian Eriksson såldes till Cagliari, Andreas Drugge till Häcken, Elmar Bjarnasson till Randers FC och Adam Johansson lämnade för Seattle Sounders. Ersättarna var John Alvbåge från Örebro, Pontus Farnerud från Stabæk IF, norrmannen Kjetil Wæhler från Ålborg BK, Nordin Gerzic från Örebro samt Daniel Sobralense från Kalmar som blev IFK Göteborgs förste brasilianske spelare. Som ny tränare anställdes Mikael Stahre, ett val som vissa AIK-supportrar inte uppskattade.


Klubben blev favorit till den allsvenska seriesegern och döptes till "Real Blåvitt" av media – men bar sig till att IFK bara var en poäng från kvalplatsen efter nio raka matcher utan seger under sommaren. IFK Göteborg slutade återigen på sjunde plats i Allsvenskan.


Allsvenskan bildades 1924/25, dessförinnan avgjordes mästerskapet genom utslagningsturneringar. Allsvenskan fick sin SM-status först 1930/1931, och GAIS var första lag att 1931 vinna SM-guld genom seger i allsvenskan.


1987 slutade man efter full omgång 3:a efter MFF som slutade 1:a, men efter final mot MFF i slutspelet blev man mästare.


Under sommaren 2005 uppdagades omfattande skattebrott bland flera ledare såväl som spelare i IFK Göteborg. Ekobrottsmyndigheten i Göteborg gjorde under sommaren en razzia mot IFK Göteborg och den dåvarande IFK-spelaren Peter Ijeh, och senare under hösten bland annat mot den dåvarande klubbdirektören Mats Persson och den dåvarande IFK-spelaren Stefan Selakovic. Ekobrottsmyndighetens husrannsakan gav bevismaterial som ledde till åtal och rättegång, där Stefan Selakovic friades på alla punkter medan kassören Jan Nilsson och klubbdirektören Mats Persson dömdes till fängelse. Efter beslut av skatteverket tvingades IFK Göteborg att betala 12 miljoner kronor i uteblivna skatter.


Efter en allsvensk match mot Örebro SK 2009 blev IFK Göteborg en världsnyhet när det visade sig att laget hade satt i system att flytta stolparna innan matchens början för att krympa målets storlek. Den dåvarande IFK-målvakten Kim Christensen undslapp böter och avstängning från Disciplinnämnden, som påpekade att den sorters förseelser ska rendera i gult kort. "Taktiken" följdes ändå av en drös med kritik, bland annat från AIK:aren Jos Hooiveld som gick till attack mot IFK Göteborg och kallade det för "patetiskt fusk". Flera stora nyhetssajter som BBC, Times Online och The Sun uppmärksammade fusket, där den sistnämnde publicerade nyheten på förstasidan med rubriken ”Stopper moves the goalposts. See footage as dodgy keeper shrinks goal”.


SVT-programmet "Uppdrag Granskning" gjorde under sommaren 2010 ett reportage om IFK Göteborg och deras stjärnsponsor Prioritet Finans, som avslöjade att factoring-bolaget gjorde affärer med grova ekobrottslingar. Trots att Uppdrag Gransknings reporter helt öppet utger sig för att behöva kontanter till svarta löner är Prioritet Finans villiga att ha honom som kund. Enligt åklagaren Thomas Langrot på Ekobrottsmyndigheten var det fråga om "klockren misstanke om penningtvätt". IFK Göteborg berättade senare i ett pressmeddelande att samarbetet med skandalomsusade Prioritet Finans skulle fortsätta trots Uppdrag Gransknings reportage och Finansinspektionens granskning.


Den traditionella färgen för alla Kamratföreningar är blått och vitt, och IFK Göteborg är inget undantag. Klubbens första dräkter bestod av en blå tröja med ett enda horisontellt vitt streck och en stjärna mitt på bröstet. De nästföljande åren användes vita eller blå tröjor utan streck. År 1910 introducerades en tröja bestående av blå-vita streck om vartannat och blå shorts. Detta har blivit klubbens färger ända sedan dess. Bara ett fåtal andra sponsorer syns på kläderna som tack vare det långa användandet har gjort kitet till en svensk klassiker. Det traditionella borta-kitet är rött och vitt, i olika variationer, även andra färgkombinationer som orange och vitt har använts, mestadels under 1990-talet och början av 2000-talet. Bortastället som introducerades 2005 har återigen färgerna rött och vitt. Ett nästan helvitt tredje kit introducerades under 2007 efter påtryckningar från supportrarna. Matchställsleverantörer till IFK har förutom dagens leverantör Adidas varit Admiral, Reebok, Asics och Sportjohan.


IFK Göteborgs vapensköld har sitt ursprung från staden Göteborgs heraldiska vapen, som i sin tur är baserad på många andra olika vapen. Lejonet på en bakgrund i silver och blått är Folkungaättens heraldiska vapen som håller i de tre kronorna, som används i Sveriges eget vapen. Detta vapen skänktes till staden Göteborg av kung Gustav Adolf. Det som skiljer föreningens och stadens vapensköldar åt är, dels att lejonet vänder sig åt olika håll och dels att skölden med de tre kronorna är vit i föreningens vapen, medan den är blå i stadens.


På herrlagets tröjor är en stjärna adderad ovanför emblemet. Klubben tänker placera en stjärna där för var tionde gång de vunnit titeln svenska mästare i fotboll. Den fyrudigga stjärnan som Idrottsföreningen Kamraterna bar försvann 1910 när laget fick randiga tröjor. År 1919 introducerades emblemet med texten "IFK" ovanför en variant av Göteborgs stafsvapen.


Innan IFK Göteborg hade grundats var den dominanta klubben i Göteborg ÖIS. ÖIS ansågs vara en klubb för medelklassen och senare för överklassen i Göteborg. IFK blev populära bland arbetarklassen och det skapades en rivalitet baserad på social klasstillhörighet. I början av 1900-talet ansågs det att supportrar uppförde sig som gentlemän, som stödde både sitt eget lag och motståndarna. Detta visade sig vara en svår uppgift för göteborgarna. Lokalpatriotism och klasskillnader resulterade då och då i rena slagsmål på läktarna och planen. Pressen pekade genast ut supportrarna som avskummet bland Sveriges fotbollsklubbar.


Efter första världskriget lugnade det ner sig lite och rivaliteten mellan klubbarna ebbade ut. Göteborgssupportrarna blev kända som vänliga och sportsmannaaktiga. Detta gällde däremot bara uppförandet på hemmaplan, när det var dags för bortamatcher uppförde sig supportrarna som förut. Detta beteende växte kraftigt under 1920-talet och nådde sin kulmen 1939, strax efter att Andra världskriget brutit ut, när ungefär 2 000 IFK-fans reste till Borås för att se IFK spela mot IF Elfsborg. Fansen slogs mot Boråspolisen och efter att ha återvänt till Göteborg störde de den Blackout som utförts för kriget.


Som i de flesta andra delarna av världen var decennierna efter världskrigen relativt skonade från fotbollsvåldet. Svensk fotbollskultur började förändras under 1960-talet, och inspirerades av den engelska kulturen. Detta florerade under 70- och 80-talet. Detta gav upphov till Järnkaminerna och supporterklubben Änglarna. Första försöket att grunda en supporterklubb gjordes 1969, men intresset svalnade när IFK åkte ur Allsvenskan året därpå. Supporterklubben grundades inte på nytt förrän 1973, vilket anses som det officiella datumet för grundandet. Änglarna utmärkte sig bland annat genom att låna pengar till den nästan konkurshotade klubben så att laget skulle ha råd att åka till en match i Uefacupen 1982.


När klubben gjorde succé ute i Europa under 1980-talet och 1990-talet, och tusentals supportrar reste till Hamburg, Barcelona, Dundee, Milano, Manchester och München, fick supporterklubben mer inflytande över klubben. Änglarna var även den pådrivande kraften för att flytta tillbaka från Ullevi till Gamla Ullevi 1992. Under tidigt 1990-tal sågs en nedåtgående trend för medlemskap hos supporterklubben, trots att klubben var framgångsrik, men trenden vände i början av 2000-talet och gav klubben de högsta medlemssiffrorna sedan början av 1980-talet.


Under 2000-talet ändrades den svenska supporterkulturen från att ha varit engelskinspirerad till att få mer influenser av kulturen i Sydeuropa. Tifos och Ultras blev populära och vanliga syner på de svenska arenorna. Från att ha synts under en gemensam flagga, supporterklubben Änglarna, började nu separata supporteravdelningar bildas såsom Ultra Bulldogs, Young Lions och West Coast Angelz.


Historiskt sett har IFK Göteborgs hemmaarena varit Gamla Ullevi, där majoriteten av tävlingsmatcherna har spelats. Klubben har spelat där under två separata perioder, mest nyligen är efter 1992 då de lämnade Ullevi. På Ullevi spelas fortfarande publikdragande matcher, såsom derbyn mellan Göteborgslagen Örgryte IS och Gais eller internationella matcher. Gamla Ullevi hade under 2000-talet en publikkapacitet på 18 000, medan Ullevi har en kapacitet på 43 200 åskådare. Gamla Ullevi revs den 9 januari 2007 för att bereda plats åt en ny stadion, nya Gamla Ullevi, med en publikkapacitet på 18 800. Den nya stadion färdigställdes under 2008 men användes inte förrän säsongsstarten 2009. Under byggtiden spelade IFK sina matcher på Ullevi.


IFK Göteborg har använt tre olika stadion som officiella hemma-arenor. Den första var Idrottsplatsen, som användes mellan 1905 och 1916. Den byggdes år 1896 för Göteborgs Velocipedklubb och användes från början till cykelsport. Under 1909 års säsong använde IFK även ÖIS hemmaplan Balders Hage eftersom en konflikt med ägaren till Idrottsplatsen blossat upp. Den tredje stadion var Walhalla Idrottsplats, som användes för under samma tid som Idrottsplatsen för ett antal matcher. En fjärde arena, Slottsskogsvallen, har aldrig varit den officiella hemmaarenan men har ändå använts många gånger för IFK Göteborgs hemmamatcher.


Idrottsplatsen förföll på grund av dåligt ledarskap och en dålig ekonomi under 1910-talet och ett beslut fattades om att totalrenovera arenan med hjälp av sponsorer och utomstående finansiering. Arbetet med den nya arenan började 1915 och man använde samma grund som Idrottsplatsen stått på. Den nya stadion, som från början kallades Ullervi men som senare bytte namn till Ullevi och ännu senare till Gamla Ullevi invigdes 1916. Gamla Ullevi stod som hemmaarena ända fram till 1958 när Nya Ullevi, som byggdes för Världsmästerskapet i fotboll 1958, invigdes.


I IFK Göteborgs ungdomslag medverkar spelare under 19 år. Laget spelar både i Tipselit och Juniorallsvenskan. Ordförande är Stig Lundström och tränare är Eijlert Björkman. Laget grundades 4 oktober 1904.


Sexton av de följande spelarna har antingen blivit utvalda för "Bästa IFK-laget genom tiderna" år 2004 av läsarna i Göteborgs-Posten eller blivit invalda i "Drömlaget" som presenterades i klubbens officiella 100-årsjubileumsbok som publicerades 2004. Två av spelarna har även blivit utvalda efter att ha spelat med landslaget mer än 90 gånger. Årtalen inom parentes visar året de debuterade i laget.


Kristallkulan är ett pris som GT varje år delar ut, till enligt dem årets bästa fotbollsspelare i Västsverige.


IFK Göteborg hade tidigare aldrig bedrivit någon dam- eller flickverksamhet, då man den 26 augusti 2007 startade en fotbollsskola för flickor födda åren 2000 och 2001.










Magnum

Magnum, Need A Lot Of Love på Spotify

Vigilante

Need A Lot Of Love

Magnum, Vigilante på Spotify

Vigilante

Vigilante

Magnum, Live 'Til You Die på Spotify

Escape From The Shadow Garden

Live 'Til You Die







Monkey Union

Monkey Union, Kickstarter på Spotify

Kickstarter

Kickstarter

Monkey Union, Masters of the Universe på Spotify

Masters of the Universe

Masters of the Universe

Monkey Union, Union of the Monkey på Spotify

Union of the Monkey

Union of the Monkey























Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner, Livet på landet på Spotify

Skärvor

Livet på landet

Carl-Einar Häckner, Rymdraket på Spotify

Skärvor

Rymdraket

Carl-Einar Häckner, Laga livet med lim på Spotify

Skärvor

Laga livet med lim

Carl-Einar Fredrik Richard Häckner, även Charlie Häckner, född 8 oktober 1969 i Alafors strax norr om Göteborg, är en svensk trollkarl, komiker, sångare och författare.


Häckner har sedan 1997 spelat årliga varietéer på Liseberg i Göteborg, där olika akrobater, lindansare och andra artister brukar medverka.


Carl-Einar Häckner växte upp i Gårdsten, Göteborg. Häckner började trolla vid sex års ålder efter att ha fått en trollerilåda i present. När han var elva år gammal gjorde han sina första uppträdanden. En vän som har agerat mentor för honom är Max Milton.


Han läste ekonomi i gymnasiet, men lämnade den banan helt för att istället försörja sig inom illusionism. Under åren har han satt upp ett flertal föreställningar över hela landet, och på senare år även utomlands. Dessutom har han medverkat i ett antal film- och TV-serier, bland annat i långfilmen Petri tårar och tv-serien Herbert & Robert (uppföljare till Albert & Herbert) samt gett ut fyra skivor.


I flera år arbetade Carl-Einar i barnprogrammet Björnes magasin där han ofta fick trolla för Björne.


Häckner kan ett partytrick som består av att han snortar in en kondom i näsan och får ut den genom munnen. Det är dock inte belagt om han kan göra det omvända, alltså från munnen till näsan.






Fröken Elvis

Fröken Elvis, I betongen på Spotify

Elvis på svenska

I betongen

Fröken Elvis, Psykopat på Spotify

Elvis på svenska

Psykopat

Fröken Elvis, Jag glömmer aldrig dig på Spotify

Elvis på svenska

Jag glömmer aldrig dig















Heaven Shall Burn

Heaven Shall Burn, Endzeit på Spotify

Iconoclast (Pt. 1: The Final Resistance)

Endzeit

Heaven Shall Burn, Black Tears på Spotify

Iconoclast (Pt. 1: The Final Resistance)

Black Tears

Heaven Shall Burn, Hunters Will Be Hunted på Spotify

Veto

Hunters Will Be Hunted

Heaven Shall Burn (ofta förkortad HSB) är ett tyskt deathcore/melodiskt death metal-band, bildat 1996. Bandets låttexter handlar bland annat om antirasism och sociala orättvisor.


















Deadheads

Deadheads, Baby Blues på Spotify

This is Deadheads first album

Baby Blues

Deadheads, My Demons på Spotify

This is Deadheads first album

My Demons

Deadheads, Ghost på Spotify

This is Deadheads first album

Ghost



















Johan Rheborg

Johan Rheborg, Wollie Bollie på Spotify

Wollie Bollie

Wollie Bollie

Carl Johan Rheborg, född 5 juni 1963 i Täby, Stockholms län, är en svensk komiker, skådespelare, manusförfattare samt medlem i humorgruppen Killinggänget. Han är inte utbildad skådespelare men har en juristexamen (jur. kand.) från Stockholms universitet. Innan Rheborg slog igenom som komiker och skådespelare var han aktiv inom reklambranschen.


Rheborgs karriär som komiker började i Killinggänget då han ofta skrev manus tillsammans med Jonas Inde eller ensam. Där slog han igenom som bland annat den dryga och oansvariga affärsmannen Percy Nilegård som syntes i krogshowen I manegen med Glenn Killing, filmen Torsk på Tallinn, tv-serien NileCity 105,6 och många andra produktioner.


Utöver Percy Nilegård spelar han ofta karaktärer som har ett hett temperament eller som förefaller trevliga men som lätt faller över kanten, som exempelvis Kaminmannen i Percy tårar, den aggressiva och temperamentsfulle Örjan Lax i Hjälp! och ensamseglaren Jan Linette från Spermaharen. I filmen Torsk på Tallinn spelade han bland annat en av deltagarna – den väldigt trevliga Magnus - som hela tiden blev full och som vägrade tro på de inspelade scener som visades.


Rheborg har medverkat i en rad olika filmer, tv-serier och teaterföreställningar. Bland annat TV4:s tv-serie Hjälp! (2007–), serien Parlamentet (1999–) på samma kanal och mycket annat. Bland dagens ungdomar är han väldigt känd för sin huvudroll Kenny Starfighter i tv-serien på SVT 1 med samma namn. Kenny Starfighter kom upp som film på bio våren 2009 med namnet Kenny Begins. Dessutom är han även aktiv på humorklubben Norra Brunn. År 2006 medverkade som sommarpratare i Sveriges Radio P1.


Bland de olika teatrarna Rheborg spelat i finns musikalerna Little Shop of Horrors på Chinateatern och Singin' in the Rain som sattes upp på Oscarsteatern. Han har även medverkat i olika draman, till exempel Gifta Vänner, Nattpromenad och Mellanrum på Stockholms stadsteater. Under hösten 2009 medverkade Rheborg på Dramaten tillsammans med de övriga medlemmarna i Killinggänget i föreställningen Drömmen om Herrön.


I Killinggängets första tv-produktion I manegen med Glenn Killing dök Johan Rheborg upp i olika sketcher med sin rollfigur Percy Nilegård. Ett fåtal gånger medverkade han även som de olika gäster som intervjuades av Glenn Killing (Henrik Schyffert).


I NileCity 105,6 spelade Rheborg en av huvudrollerna, Percy Nilegård igen, som också återkom som huvudperson till seriens uppföljare, Percy Tårar. Där hade han ytterligare en rollfigur – Kaminmannen, som är besatt av att elda upp varenda sak i huset, i sin kamin.


Av alla de rollfigurer som Rheborg spelat är alltså Percy Nilegård den som återkommit i andra tv-produktioner av Killinggänget. Sist man fick se Percy var i showen Glenn Killing på Grand.


Johan Rheborg är gift med Kristina Rheborg och tillsammans har de två döttrar. Han befann sig tillsammans med sin familj i södra Thailand när jordbävningen i Indiska oceanen ägde rum 2004.
















David Batra

David Batra, SD på Spotify

Det här var ju tråkigt

SD

David Batra, Vi öppnar plötsligt i september på Spotify

Det här var ju tråkigt

Vi öppnar plötsligt i september

David Batra, Skånsk indier på Spotify

Det här var ju tråkigt

Skånsk indier

David Chandra Batra, född 29 november 1972 i Lund, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Batra, född och uppvuxen i Lund till en svensk mamma och en pappa med indisk härkomst, gick under sin gymnasietid på Spyken i Lund och utbildade sig därefter till civilekonom. Sin debut som ståuppkomiker gjorde han i oktober 1994 på hotell Kramer i Malmö. Karriär gjorde han med TV-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan med bland andra Johan Glans. Det senare är ett sketchprogram som utspelas bland de udda människorna i ett förortskvarter.


Han deltar ofta i radioprogrammet På minuten som den fjärde panelmedlemmen. Våren 2008 ledde han SVT:s humorprogram Morgonsoffan tillsammans med Petra Mede. Sommaren 2008 var han sommarvärd i Sveriges Radios Sommar och berättade om ofrivillig barnlöshet och sina och fruns försök att skaffa barn. 2015 var det dags igen för att sommarprata.


Han är sedan 2002 gift med Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Tillsammans har de en dotter.










Joe Lynn Turner

Joe Lynn Turner, Dreaming (Tell Me) på Spotify

Odyssey

Dreaming (Tell Me)

Joe Lynn Turner, Nothing Else Matters på Spotify

Metallica The Ultimate Tribute Album

Nothing Else Matters

Joe Lynn Turner, Rockin' Around The Xmas Tree på Spotify

We Wish You a Metal Xmas.. (..And A Headbanging New Year)

Rockin' Around The Xmas Tree

Joseph Linquito eller Joe Lynn Turner, född 2 augusti 1951 i Hackensack, New Jersey, USA, är en amerikansk sångare, känd bland annat som medlem i grupperna Fandango, Rainbow och Deep Purple.


Turner började sin karriär i bandet Fandango i slutet av 70-talet men fick sedermera sitt internationella genombrott när han ersatte Graham Bonnet som sångare i Rainbow 1980. Han medverkade på skivorna Difficult to Cure, Straight Between the Eyes och Bent Out of Shape innan gruppen upplöstes år 1984. Året därpå solodebuterade han med albumet Rescue You.


1988 ersatte Turner Mark Boals som sångare i Yngwie Malmsteens band och medverkade också på dennes album Odyssey som bl.a. innehöll världshiten "Heaven tonight". År 1989 lämnade han Yngwie Malmsteen för att bli sångare i Deep Purple där han medverkade på deras album Slaves & Masters (1990). Turner lämnade bandet strax efteråt då Ian Gillan återvände till gruppen. Turner var inaktiv stora delar av 90-talet men har släppt soloskivor med jämna mellanrum. 2001 slog sig Turner ihop med Glenn Hughes och släppte två studioskivor under namnen HTP (Hughes Turner Project) och HTP2. Skivorna blev uppskattade av kritikerna och sågs som en nytändning för de båda veteranerna. På de två HTP skivorna medverkar den svenske gitarristen JJ Marsh, som även skrivit de flesta av låtarna tillsammans med Hughes och Turner. 2005 återförenades Turner kortvarigt med Ritchie Blackmore då han medverkade på Blackmore's Nights skiva The Village Lanterne.


2006 släpptes plattan Sunstorm med Turner på sång och ett kompband bestående av musiker ifrån bl.a. Pink Cream 69. Plattan innehöll melodiös AOR, dels överblivna låtar ifrån Turners tid i Deep Purple, dels nyskrivet material. Plattan blev hyllad som en återgång till det klassiska Rainbow-soundet och fansen menade att det var den bästa plattan Turner medverkat på sedan guldåren på 80-talet. 2009 släpptes uppföljaren House Of Dreams.


Tillsammans med gamla medlemmar ur Rainbow så bildade Turner bandet Over the Rainbow (musikgrupp) 2009 för en turné.
De spelade på 2009 års upplaga av Sweden Rock Festival. Sommaren 2012 spelade han även på musikfestivalen Golden Times i Degerfors med Legends Voices of Rock.










Arch Enemy

Arch Enemy, The World Is Yours på Spotify

The World Is Yours

The World Is Yours

Arch Enemy, War Eternal på Spotify

War Eternal

War Eternal

Arch Enemy, Nemesis på Spotify

Doomsday Machine

Nemesis

Arch Enemy är ett svenskt melodisk death metal-band från Halmstad, grundat 1996 av gitarristen Michael Amott efter att han lämnat sitt tidigare band Carcass. Sitt stora genombrott fick Arch Enemy då bandets förra tyska sångerska Angela Gossow tog sin plats i bandet i samband med albumet Wages of Sin (2001).


Arch Enemy är ett av Sveriges större death metal-band och har sedan starten gett ut åtta studioalbum, två livealbum/videor samt tre EP-skivor (dock aldrig några singlar). Bandet spelar klassisk melodisk dödsmetall, men blandar också in en hel del element från thrash metal-scenen, och även en gnutta 80-talshårdrock, vilket hörs genom att bandet lägger stor vikt vid gitarrsolon. Ett relativt originellt drag med Arch Enemy är det faktum att de har en kvinnlig sångare, som framför growl lika starkt och dovt som en mansröst.


Efter inspelningen av bandets sjätte album Doomsday Machine (2005) hoppade gitarristen Christopher Amott av bandet för att koncentrera sig på sina studier. Han ersattes av Fredrik Åkesson. I mars 2007 återförenades Christopher Amott med bandet.


Angela Gossow lämnade bandet som sångerska i mars 2014 men jobbar vidare som bandets manager och ersattes av kanadensiska sångerskan Alissa White-Gluz, tidigare sångerska i The Agonist.


Arch Enemy bildades av gitarristen Michael Amott året efter att hans tidigare band Carcass splittrats 1995. Michael Amott och hans yngre bror Christopher Amott (Armageddon) bildade tillsammans med sångaren Johan Liiva (ex-Carnage, Furbowl) och trummisen Daniel Erlandsson (Eucharist) vad Michael Amott kallade för "ett försök att sammanfoga melodi med aggressivitet och teknikalitet".


Bandets debutalbum Black Earth gavs ut i december 1996 på det numera nerlagda skivbolaget Wrong Again Records. Det blev en hyfsad succé i såväl Sverige som Japan och musikvideon till första singeln Bury Me an Angel spelades en hel del på MTV. Än så länge var Arch Enemy mer ett soloprojekt än ett fullständigt band; Michael Amott skrev alla låtar och spelade till och med bas på albumet, trots att albumfoldern listade Liiva som basist. Amott har senare sagt att anledningen till detta var för att det skulle se mer ut som att ett "band" hade spelat in skivan. Många anser att Black Earth är bandets mest aggressiva album, ett drag som mjukades ner något på det följande albumet, men som aldrig övergavs.


Efter skivutsläppet av Black Earth bytte bandet skivbolag och skrev på kontrakt med Century Media Records. 1998 gav de ut en uppföljare Stigmata med sin nya basist Martin Bengtsson och nya trummis Peter Wildoer. Albumet gav bandet uppmärksamhet av en bredare publik och blev populärt i både Europa och USA. Det var också det första av Arch Enemys album som gavs ut i hela världen.


Under 1999 tog Sharlee D'Angelo över rollen som Arch Enemys basist och Daniel Erlandsson rekryterades än en gång som bandets trummis, denna gången permanent. Gruppens tredje album Burning Bridges gavs ut i maj samma år och följdes kort därefter av livealbumet Burning Japan Live 1999, vilket först var tänkt att endast släppas i Japan, men kom sedan ut i resten av världen från fansen. Under Burning Bridges-turnén ersattes Sharlee D'Angelo tillfälligt två gånger; första gången av Dick Lövgren (Meshuggah, ex-Armageddon) och andra gången av Roger Nilsson (ex-Spiritual Beggars, Firebird, The Quill). Albumet Burning Bridges markerade en ändring i bandets sound som nu hade övergått till ett mer melodiskt steg, medan det fortfarande behöll sitt tidigare melodiska death metal-sound som man först kunde höra på de två första albumen.


I november 2000 sparkades sångaren Johan Liiva av de övriga medlemmarna. Michael Amott påstod att han ville ha en mer "dynamisk frontkvinna" och att Liivas liveframträdanden inte höll samma klass som resten av bandet. Liiva ersattes inom kort av den tyska amatörjournalisten- och death metal-sångerskan Angela Gossow, som hade skickat in en demo till Christopher Amott tidigare samma år under en intervju hon hade gjort med honom. Gossow visade sig vara en kompetent sångerska och gjorde ett gott intryck hos de flesta fansen.


Det första albumet med låtar där Gossow medverkade som sångerska var bandets fjärde album Wages of Sin (2001). I samband med en ny sångare började bandet även att använda sig av C-stämda gitarrer istället för B-stämda, vilket har fortsatt fram till idag. I december samma år medverkade Arch Enemy på liveshowen "Japan's Beast Feast 2002" där de spelade tillsammans med Slayer och Motörhead.


Gruppens femte album Anthems of Rebellion (2003) innebar en del förändringar, främst användandet av extrasång i låtarnas harmonidelar, bland annat i End of the Line och Dehumanization. I juni 2004 turnerade bandet i Japan tillsammans med det japanska förbandet Edge of Spirit. I november samma år gav man ut EP:n Dead Eyes See No Future innehållande livelåtar av band som Manowar, Megadeth och Carcass.


I juni 2005 var deras sjätte album Doomsday Machine färdiginspelat. Månaden därpå lämnade gitarristen Christopher Amott bandet för att kunna fokusera på sitt privatliv. Han ersattes därför tillfälligt av Gus G. (ex-Dream Evil, Firewind) och senare av Fredrik Åkesson i september samma år. Christopher Amott återvände dock permanent i mars 2007, kort efter att bandet begav sig in studion för att påbörja inspelningen av sitt nya album med Fredrik Nordström som producent (In Flames, Soilwork). Fredrik Åkesson blev istället gitarrist i Opeth i maj 2007. Ett album med låtar från Arch Enemys debutalbum Black Earth släpptes som nyutgåva den 24 april 2007 med Liiva på sång.


Arch Enemys sjunde album gavs ut den 24 september 2007 med titeln Rise of the Tyrant. Albumet debuterade på plats 84 på Billboard 200-listan i USA. Detta överträffade placeringen för Doomsday Machine, vilket gjorde att Rise of the Tyrant dittills blev bandets högst placerade album. Gossow nämnde att albumet hade mer känsla och mindre dubbelsång, såväl som mindre röstbehandling och visar upp en mer "rå" presentation.


Arch Enemy spelade vid Bloodstock Open Air Festival i augusti 2007, mellan Sabbat och In Flames och med Lacuna Coil som huvudnummer. Finntroll och Sight of Emptiness var också bland de band som spelade. Arch Enemy uppträdde också på Black Crusade-turnén i slutet av 2007 med Machine Head, Trivium, DragonForce och Shadows Fall.


Den 8 mars 2008 spelade Arch Enemy in en show i Tokyo, Japan till live-dvd:n Tyrants of the Rising Sun. De var även ett av huvudbanden till Defenders of the Faith-turnén i april 2008 med Opeth och DevilDriver där 3 Inches of Blood var förband. Efter det var de även huvudband för Tyranny and Bloodshred-turnén i maj samma år med Dark Tranquillity, Divine Heresy och Firewind som förband.


Arch Enemys åttonde album The Root of All Evil (2009) består av tolv nyinspelade låtar från gruppens tre första album då Gossow inte ännu var medlem i bandet. Den första halvan av 2009 ägnade bandet åt att turnera i Europa och Sydamerika, och de uppträdde även på den årliga Dubai Desert Rock Festival tillsammans med bland andra Opeth, Chimaira och Motörhead. Efter utgivningen av The Root of All Evil i september begav sig bandet ut på turné i Asien och Australien (där de spelade för första gången i Nya Zeeland) med start den 17 oktober vid Loud Park festival i Japan. Khaos Legions är ett kommande album som Arch Enemy ska spela in under 2011/2012.


Arch Enemy bekräftade via sin hemsida att ett nytt studioalbum med titeln Khaos Legions skulle släppas den 30 maj 2011. Skivan innehåller 16 låtar, och är enligt Angela Gossow ett mer punkinfluerat album. Sommaren 2011 turnerade bandet i Europa och spelade bland annat på Sonisphere Festival i Stockholm 9 juli. Den 17 mars 2014 meddelade sångerskan Gossow att hon lämnar bandet men fortsätter som manager. Efterträdare blev Alissa White-Gluz, tidigare sångerska i The Agonist. Gitarristen Nick Cordle lämnade också bandet. Ersättaren blev Jeff Loomis som grundade och spelar i det amerikanska bandet Nevermore. Albumet War Eternal släpptes 4 juni 2014. Albumet innehåller 13 låtar. En "Artbook Version" utgavs också. Den innehåller bland annat ett bonusspår, "Shadow on the Wall", skriven av Mike Oldfield.


















Lars Winnerbäck

Lars Winnerbäck, Om du lämnade mig nu på Spotify

Daugava

Om du lämnade mig nu

Lars Winnerbäck, Köpt en bil på Spotify

Köpt en bil

Köpt en bil

Lars Winnerbäck, Elegi på Spotify

Vatten under broarna

Elegi

Lars Mattias Winnerbäck, ursprungligen Nilsson, född 19 oktober 1975 i Stockholm, är en svensk musiker, som skriver och framför musik på svenska. Han har blivit flerfaldigt belönad med utmärkelser för sin musik, bland annat har han vunnit sju Grammisar och fem Rockbjörnar.


Winnerbäck, som växte upp i Linköping, inledde sin karriär med att sjunga och spela i punkbandet Snoddas. Fram till 2007 agerade bandet Hovet kompband, men på albumet Daugava handplockade han musiker.


Lars Winnerbäck växte upp i Vidingsjö i Linköping. Han var tio år gammal när han började i den kommunala musikskolan, där han skulle lära sig att spela gitarr.


Den unge Winnerbäck uppskattade inte Bellmans visor, och i mellanstadiet började han att spela musik tillsammans med Staffan Palmberg som också tröttnat på musikskolans övningar. Tillsammans gjorde de revolution och började spela punkrock, och när de sedan träffade Tomas Öhman och Anders Johansson bildade de tillsammans bandet Snoddas. I Snoddas spelade Winnerbäck gitarr och delade på sånguppgiften med Staffan. Han skrev också många av låtarna. Snoddas gav ut två demokassetter, och när de 1992 vann lokalbandstävlingen Rockkarusellen fick de också chansen att spela in en CD: Snoddas serverar en skål nyvispad våldspop på singel.


Trots att Winnerbäck en gång svurit på att aldrig mera tralla visor så var det just med en samling egenskrivna visor han gjorde sin solodebut, 1992 i Österbergaskolans aula inför tvåhundra personer. Han fick smak för det och började spela på egen hand mer och mer.


Att Snoddas splittrades hade främst att göra med att bandets medlemmar tagit studenten och gick olika vägar. Anders Johansson flyttade till Hudiksvall, medan Winnerbäck gav ut sin solodemo och flyttade till Kungälv för att gå på Nordiska folkhögskolan, på Sveriges enda vislinje. I Kungälv spelade han också in sin nästa demo, 3486 ord från Lars Winnerbäck.


I gymnasieskolan gick Winnerbäck det socialestetiska programmet på Katedralskolan i Linköping. Han hade bestämt sig för att han saknade fallenhet för studier och åren på gymnasiet fördrev han oftast längst bak i klassrummet, sysselsatt med något annat än vad lektionen handlade om. Han säger själv att han omedvetet såg till att inte ha några andra alternativ än musiken att falla tillbaka på.


Våren 1994, samma vår som Snoddas gav ut sin sista demo, Du och jag och en liten kille jag känner, gav Winnerbäck ut sin första solodemo. ...och mina damer och herrar. Samma år spelade han förband till Stefan Sundström när denne besökte Linköping. Ljudteknikern Johan Johansson blev så imponerad av den unge artisten att han la namnet på minnet och bad Winnerbäck höra av sig ifall han hade något mer på gång.


1996 kläcktes idén om att starta ett eget skivbolag. Detta skivbolag kom att bestå av kamraterna Mathias Gurestam, Filip Adamo och Johan Hägg, och döptes till Elvira Records. Med en hoplånad budget på 60 000 kronor kunde debutskivan börja spelas in. Inspelningen ägde rum in i Linköping i den billigaste studion man kunde hitta, med ett band som bestod av gratisspelande vänner. Resultatet blev enligt Winnerbäck en katastrof, och skivan fick mixas om innan den kunde ges ut. Slutresultatet blev Dans med svåra steg. På skivans framsida syns en långsmal ung man med långt orange hår som dansar med en dam.


1997 sändes en spelning från Mosebacke i Stockholm i radioprogrammet P3 Live och Winnerbäck fick åter kontakt med Johan Johansson och Stefan Sundström, som båda kom att medverka på Winnerbäcks andra skiva, Rusningstrafik, vilken dessutom producerades av Johan Johansson.


Efter två producerade skivor i skivbolaget Elvira bestämde sig de för att lägga ner skivbolaget för att det var svårt att kombinera företagsamheten med vänskapen. Istället skrevs kontrakt med Universal. Nu började den tredje skivan Med solen i ögonen ta form. Johan Johansson producerade även den.


1999 gav sig Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Johan Johansson, Kjell Höglund och Karin Renberg ut på en gemensam sommarturné – Bland skurkar, helgon och vanligt folk. Ett livealbum med samma namn som turnén och med låtar från turnén släpptes senare samma år.


Det hann inte ens gå ett år sedan Med solen i ögonen innan nästa skiva var på gång. Denna fjärde skiva från Lars Winnerbäck fick namnet Kom. Nu hade Winnerbäck slitit sig loss från sina förebilder, producerade själv och handplockade musiker till bandet. Det bandet blev embryot till hans kompband, Hovet. Kom var klar senhösten 1999 och resulterade i en guldskiva, ett Bellmanpris, en Grammis samt en höstturné, en vårturné och en sommarturné. Från början var det tänkt att första spåret på skivan skulle vara "Blanka golv", en låt som handlar om att städa, ordna upp och slänga allt gammalt. Låten hamnade dock inte på albumet utan som singelbaksida till Söndag 13.3.99.


2001 kom Winnerbäcks femte album: Singel. Tillsammans med Hovet åkte Winnerbäck till Ridge Farm, Surrey, England – samma studio som Ulf Lundell spelat in Längre inåt landet 21 år tidigare. När Singel, "världens dyraste kontaktannons", släpptes var ironiskt nog Winnerbäck inte singel längre. Skivan sålde guld och tillsammans med Hovet blev det mycket turnerade det året, något som avslutades med en höstturné som kom att stå till grund för livealbumet Live – För dig, som släpptes senare samma år.


2002 var tänkt som lite av ett viloår för Winnerbäck. Detta till trots producerade han Elin Sigvardssons debutalbum Saturday Light Naive. I slutet på året var det bestämt att Winnerbäck och Hovet skulle börja inspelningen av ett nytt album och han hade därför varit i Köpenhamn två gånger, bott på Hotell Ottilia invid Söndermarken, för att skriva låtar till nya albumet. Albumet, som kom att heta Söndermarken, släpptes 2003 och följdes upp av en utsåld vårturné samt Kalasturné under sommaren. I september kom avslutningen i och med två konserter i Linköping, konserter som filmades och sedermera redigerades ihop till live-DVD:n, Live i Linköping, som släpptes våren 2004.


2004 producerade Winnerbäck Lisa Ekdahls album Olyckssyster som släpptes september samma år. Winnerbäck gjorde även en spelning på Södra teatern den 7 juni samt en invigningkonsert på Cloetta Center i Linköping tillsammans med Hovet den 4 september. I september släpptes Winnerbäcks sjunde studioalbum, Vatten under broarna. Albumet spelades in utan Hovet, som istället bestämde sig för att släppa ett eget album: Hovet 2004. Tanken med Vatten under broarna var från början att det skulle bli ett helakustiskt album med endast Winnerbäck och en gitarr. De tankarna övergavs dock en bit in i låtskrivandet och på albumet medverkar även Ola Gustafsson på gitarrer och Sara Isaksson på piano, slagverk och körer. Efter skivan följde en helakustisk höstturné med Winnerbäck ensam på scenen. Turnén påbörjades den 21 oktober i Kalmar och kallades för Stackars hela Sverige-turnén.


Winnerbäck hade en sommarturné tillsammans med Hovet 2005, för varje ny spelning släppte de en ny låt. Låtarna fanns endast tillgängliga för nedladdning. Den 19 oktober 2005 fyllde Winnerbäck 30 år, något som firades med en konsert i Cloetta Center inför runt 8000 fans. I samband med konserten delades Bränt Krut vol.2 ut till alla besökare. Födelsedagskonserten har sänts i P3 Live 3 gånger (2006-02-10, 2006-04-14 och 2006-06-24).


2006 släpptes ett samlingsalbum: Efter nattens bränder. Under året genomfördes också en sommarturné i flera städer tillsammans med Hovet. Den 4 augusti 2006 meddelade Winnerbäck i ett brev på sin hemsida att han skulle börja skriva låtar igen.


2007 kom Winnerbäcks åttonde studioalbum ut, Daugava. Albumet spelades in under sommaren 2007 på Irland med ett nytt kompband bestående av Ola Gustafsson (gitarrer, mandolin, banjo och dobro), Johan Persson (piano tramporgel, dragspel, munspel och kör), Anders Nygårds (fiol, viola och mandolin) Jerker Odelholm (bas och kontrabas), Anders Hernestam (trummor, tamburin och maraccas) och Miss Li (sång/kör). Albumet släpptes 26 september samma år. Den 26 oktober 2007 inleddes en höstturné tillsammans med det nya kompbandet som pågick till 8 december. Miss Li kunde inte följa med på turnén och ersattes istället av Hovetmedlemmen Anna Stadling. Winnerbäck medverkade detta år även på Staffan Hellstrands album Spökskepp.


Den 19 maj 2008 släppte Winnerbäck singeln Strimmor, tillsammans med det nya kompbandet, som nu hade fått ett nytt tillskott, Monica Starck som ersatte Anna Stadling på sång och gitarr. Hela intäkten från Strimmor gick oavkortat till Amnesty. Under sommaren 2008 åkte ett gäng artister, bland annat Emil Jensen, Markus Krunegård och Miss Li, tillsammans med Winnerbäck och nya bandet i spetsen på en omfattande Sverigeturné. Under spelningen på Zinkensdamm i Stockholm stod det över 20 000 människor i publiken, vilket är ett publikrekord för Winnerbäcks del. Sommarturnén filmades av ett filmteam, och även bakom scenen följde man Winnerbäcks liv under några månader. Materialet resulterade i Solen i ögonen, en film om Lars Winnerbäck som både har visats i biosalonger runt om i Sverige och givits ut på DVD.


2009 spelade Winnerbäck tre spelningar på tre dagar och på tre olika scener på Peace & Love och fyra spelningar på fyra dagar och på fyra olika scener på Hultsfredsfestivalen. På Hultsfredsfestivalen återförenades Winnerbäck med sitt gamla punkband Snoddas för en spelning.


Ett nytt studioalbum släpptes under hösten 2009; Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen, där Anna Stadling återvänder till bandet istället för Monica Starck. Singeln Jag får liksom ingen ordning släpptes också, samtidigt med den limiterade boxen som innehöll skivan, en lp-skiva, boken 112 sånger samt fyra fotografier som Lars Winnerbäck fotograferat.


Lars Winnerbäck producerade Elin Sigvardssons debutalbum Saturday Light Naive, som släpptes 2003. Han har även producerat Lisa Ekdahls album Olyckssyster (2004) och Pärlor av glas (2006).


I juli 2011 debuterade Lars Winnerbäck som modefotograf med ett antal bilder i tidningen Style By Kling.


Lars Winnerbäck har illustrerat barnboken Stig tittar ut av Ann-Christine Magnusson. Winnerbäck skänkte fem originalmålningar från boken till Musikhjälpen 2011, för att auktioneras ut. Inkomsterna från auktionerna gick, tillsammans med övriga intäkter från Musikhjälpen 2011, till projekt för att alla flickor i världen ska få gå i skola.


Winnerbäck har en son född 2004. Sedan 2013 lever han i relation med den norska skådespelserskan Agnes Kittelsen.


Han har även gjort Risajkling, 3486 ord från Lars Winnerbäck, Lars och mina damer och herrar, med flera, men de har bara släppts på kassett och är svåra att få tag i legalt.


Medverkade 1999 på samlingsalbumet Bland skurkar, helgon och vanligt folk (Livealbum från gemensam sommarturné tillsammans med Stefan Sundström, Johan Johansson, Karin Renberg och Kjell Höglund)










Jay Smith

Jay Smith, Like A Prayer på Spotify

Jay Smith

Like A Prayer

Jay Smith, God Damn You på Spotify

God Damn You

God Damn You

Jay Smith, Black Jesus på Spotify

Jay Smith

Black Jesus

Jay Jon Christopher Smith, född 29 april 1981 i Maria församling i Helsingborg, är en svensk musiker. Han är en sångare och gitarrist med engelskt påbrå. Han vann Idol 2010, efter att den 10 december ha vunnit över Minnah Karlsson i finalen i Globen. Hans första solosingel var "Dreaming People", och han släppte albumet Jay Smith den 19 december 2010. Han medverkar även i de båda samlingsalbumen från Idol 2010 och sjunger i låten "All I Need is You". Den 5 december 2010 skrev den amerikanska nöjesprofilen Perez Hilton uppskattande om Jay Smiths version av Madonnas "Like a Prayer" i Idol.


Smith spelar också i bandet Von Benzo. Bandet har tidigare släppt en cd-skiva på eget bolag och spelat med bland andra Takida och Backyard Babies. Sommaren 2013 lät Smith meddela att han är aktuell med ett soloprojekt och ett nytt band, The Reservoir Dogs (som tagit sitt namn efter Quentin Tarantinos debutfilm).


Under Idol 2010 meddelade Smith att han hade rökt hasch vid ett tillfälle under programserien - under idolturnén i Luleå. I en artikel i Expressen sade Smith att han skulle dömas till dagsböter för ringa narkotikabrott. TV4 lät honom vara kvar i tävlingen, men kravet var att han skulle delta i ett åtgärdsprogram som han nu genomfört. I september 2011 uppträdde Smith med Von Benzo i Höganäs och efteråt kom det fram att Smith hade varit påverkad av amfetamin under spelningen.










Godspeed You! Black Emperor

Godspeed You! Black Emperor, Storm på Spotify

Lift Your Skinny Fists Like Antennas to Heaven

Storm

Godspeed You! Black Emperor, Peasantry or ‘Light! Inside of Light!’ på Spotify

Asunder, Sweet and Other Distress

Peasantry or ‘Light! Inside of Light!’

Godspeed You! Black Emperor, The Dead Flag Blues på Spotify

F#a#infinity

The Dead Flag Blues

Godspeed You! Black Emperor (tidigare Godspeed You Black Emperor! och ofta förkortat GYBE! eller GY!BE) är en kanadensisk postrock-grupp från Montréal, Québec bildad 1994.


Godspeed You! Black Emperors musik klassificeras vanligtvis som postrock, men de har också influenser från progressiv rock, punk, klassisk musik och avantgarde. Deras mest kända karaktärsdrag är att deras skivor består av ett par ganska långa låtar vardera (oftast mellan 10 och 20 minuter), indelade i olika delar ("movements" - jämförbart med hur stycken används i klassisk musik) som ibland är specificerade på skivomslagen samt ett stort antal bandmedlemmar.


Bandet släppte sitt debutalbum 1997 och turnerade regelbundet under perioden 1998-2002. Under 2003 meddelade bandet ett avbrott på obestämd tid till följd av att bandmedlemmarna ville pröva andra former av musik.


Under 2010 meddelades att bandet skulle återförenas för den brittiska festivalen All Tomorrow's Parties i december 2010. Bandet har också meddelat att de planerat spela "en handfull brittiska och europeiska shower" samt "9 amerikanska städer". Datumen för dessa spelningar har ännu inte meddelats.


Bandet har i det förflutna väldigt starkt motsatt sig att ställa upp i de traditionella självupphöjande intervjuer som normalt följer skivsläpp och har öppet visat sin avsmak för den storbolagsägda mainstream-musikindustrin. Detta har gett dem ett rykte som "shadowy", tillbakadragna och till och med antisociala figurer, och inte mycket är känt om deras personer. De fick dock en hel del uppmärksamhet när de dök upp på omslaget av ett nummer av den brittiska musiktidningen NME 1999.


Många av bandmedlemmarna har startat upp flera sidoprojekt. De mest kända är A Silver Mt. Zion, Fly Pan Am och Set Fire to Flames.








































Hitta oss på Facebook Hitta oss på Google Plus Hitta oss på Twitter