Få inspiration till evenemang i Göteborg!


Vet du inte vad du ska göra i Göteborg? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Göteborg framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Göteborg.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Stefan Andersson

Stefan Andersson, Sorito Town på Spotify

Walk Right On

Sorito Town

Stefan Andersson, Catch the Moon på Spotify

Det Bästa Med

Catch the Moon

Stefan Andersson, Svenska liljor på Spotify

Skeppsråttan

Svenska liljor







Arvingarna

Arvingarna, Eloise på Spotify

Eloise

Eloise

Arvingarna, Semester på Spotify

Semester

Semester

Arvingarna, Kung i stan (The Wanderer) på Spotify

All Included

Kung i stan (The Wanderer)

Arvingarna är ett svenskt dansband från Partille utanför Göteborg som bildades 1989 och som deltagit i den svenska Melodifestivalen 1993, 1995, 1999, och 2002. De framförde 1993 bidraget Eloise, som vann, och fick därmed representera Sverige i Eurovision Song Contest 1993, där bidraget slutade på sjunde plats. År 1999 sjöng de bidraget Det svär jag på och under framträdandet fungerade inte Casper Janebrinks mikrofon, varför gruppen fick framföra sitt bidrag på nytt och då med fungerande mikrofoner.


Maj 2009 medverkade Lasseman på Streaplers 50-års Jubileumsshow live på Liseberg där han bland annat sjöng låten "Bara femton år" och spelade akustisk gitarr på låten "Jag har en dröm".


Tommy Carlsson (född 7 augusti 1968) är trummis och sångare. Han är äldre bror till Kim Carlsson och son till Hasse Carlsson, sångare i Flamingokvintetten.


Casper Janebrink (född 2 januari 1970) är basist och sångare. Han sjöng bland annat låten "Eloise", vinnare i Melodifestivalen 1993. Han är son till Dennis Janebrink, basist i Flamingokvintetten. Han har även en halvbror, Christopher Janebrink, som spelar trummor i det svenska dansbandet Glennartz.






Alice Cooper

Alice Cooper, Poison på Spotify

Trash

Poison

Alice Cooper, School's Out på Spotify

School's Out

School's Out

Alice Cooper, No More Mr. Nice Guy på Spotify

Billion Dollar Babies (Deluxe Reissue)

No More Mr. Nice Guy

Alice Cooper, född som Vincent Damon Furnier den 4 februari 1948 i Detroit i Michigan, är en amerikansk rocksångare och låtskrivare. Alice Cooper var ursprungligen namnet på en rockgrupp där han var sångare. När bandet började få framgångar blev sångaren alltmer förknippad med namnet och efter bandets splittring 1974 tog sångaren Vincent "Vince" Furnier officiellt Alice Cooper som sitt eget namn.



Både bandet Alice Cooper och sångaren Alice Cooper var föregångare för så kallad skräckrock, glamrock och hårdrock. Av gruppens hits före Alice Coopers solokarriär finns No More Mr Nice Guy och School's out.



Alice Cooper är mycket uppmärksammad för sina storslagna scenshower, där rekvisitan bland annat har bestått av levande ormar, giljotiner, elektriska stolar, monster och bödlar. Han hämtade inspiration från skräckfilmer och blandade in det i hårdrocken för att chockera. Hans sminkning vid liveframträdanden är också välkänd.



Många rockstjärnor, däribland KISS, W.A.S.P., Marilyn Manson, Trent Reznor, Lordi och Rammstein har nämnt honom som en stor inspirationskälla. KISS sångare och basist, Paul Stanley och Gene Simmons, har även nämnt i en intervju att det var Alice Cooper som inspirerade dem att bära smink på scen.
År 2011 valdes gruppen Alice Cooper in i Rock And Roll Hall Of Fame.



Alice Cooper föddes som Vincent Damon Furnier den 4 februari 1948 i Detroit i Michigan. Hans far Ether Moroni, som var präst, gick bort 1988 men hans mor Ella Furnier lever och bor i Arizona. Under sin barndom flyttade hans familj mycket och de bodde i bland annat Detroit och Los Angeles under kortare tidsperioder.



Bandet Alice Cooper började i slutet av sextiotalet som The Nazz, och bestod av gitarristerna Michael Bruce och Glen Buxton, basisten Dennis Dunaway, trummisen Neal Smith och Vincent Furnier på sång. Bandet hade formats genom gymnasieuppsättningar som The Earwigs och Spiders. The Nazz spelade in några demolåtar och bytte namn till Alice Cooper då de fick veta att Todd Rundgren redan hade ett band som hette The Nazz. Namnet Alice Cooper har fått många förklaringar: bland annat att Alice Cooper skulle vara Furniers spiritistiska dubbelgångare eller att den var den sista häxan som brändes på bål i England. Cooper har senare sagt att han främst inspirerades av Bette Davis rollfigur i Vad hände med Baby Jane?. Han tyckte att klangen i namnet Alice Cooper påminde om den i Bette Davis och Baby Jane.



1968 flyttade gruppen till Los Angeles. De anställde Shep Gordon som manager och skrev på ett kontrakt med Frank Zappas skivbolag Straight. På bolaget gav de ut skivorna Pretties for You och Easy Action samt ett livealbum. Bandet och dess två första skivor fick ett ljummet mottagande av såväl kritiker som publik. Alice Coopers musik och scenshow var någonting nytt som flower power-publiken hade svårt att svälja.



1970 lämnade bandet Los Angeles och flyttade till Alice Coopers födelsestad Detroit där showen genast gick hem mycket bättre. Under den här tiden kom de teatraliska elementen med blod och död in i showen. Också kring denna tid inträffade den legendariska incidenten med en höna på scenen. Någon ur publiken kastade upp en levande höna på scenen. Cooper som trodde att hönan kunde flyga kastade tillbaka den. Den landade i publiken som upprymda slet fågeln i stycken. Pressen misstolkade händelserna och ryktet började sprida sig om "hönsdödar-Alice". Frank Zappa ringde Cooper för att fråga om han hade slitit huvudet av hönan och druckit blodet. Cooper förklarade att så inte var fallet varvid Zappa lär ha sagt: "Vad än du gör, säg ALDRIG att du inte har gjort det!" När Alice Cooper skrev sin självbiografi, "Golf Monster" som släpptes 2007, fick han reda på att bandets manager, Shep Gordon, på något sätt låg bakom incidenten.



Början av 70-talet blev genombrottet och något av en storhetstid för Alice Cooper. I Detroit fick de kontakt med en ung producent vid namn Bob Ezrin som skulle komma att producera ett tiotal skivor för både bandet och artisten Alice Cooper. Ezrin hade en mycket stor del i skapandet av musiken och speciellt imagen för bandet. År 1971 släppte de albumet Love It To Death som innehöll deras första större hit I'm Eighteen: en sång som idag är ett av Coopers mest uppskattade nummer. Albumet Killer följde med hits som Under My Wheels. Under den här tiden arbetade bandet upp sin scenshow med tonvis av smink och feminina "glammiga" kläder designade av modedesignern Cindy Smith. Cindy Smith var syster till Neal Smith och tillsammans med Dennis Dunaway. Hon var med i showen som en jättestor tand och var sköterskan på turnén till Love It To Death. Senare gifte hon sig med Dennis Dunaway och heter nu Cindy Dunaway. Det var också nu de gotiska tortyrelementen kom upp på scenen.



1972 kom albumet School's Out där titelspåret School's Out blev det slutliga genombrottet för Alice Cooper som bevisade för världen att de också kunde göra högklassig rockmusik vid sidan av showelementet. School's Out blev en megahit världen över.
Med sina explosiva gitarriff, de tunga trummorna och den extatiska sången är låten ett säkert slutnummer på Alice Cooper-konserter och har varit med på många samlingsskivor med historiens bästa rocksånger.



Nästa år släpptes bandets (och artisten Alice Coopers) kommersiellt mest framgångsrika skiva, Billion Dollar Babies som genast ockuperade förstaplatsen både på USA:s och Englands skivförsäljningslistor. För hiten Elected spelades en av historiens första musikvideor in: en video som fortfarande bland många anses vara en av de främsta musikvideorna.
Här kom hitsen Billion Dollar Babies, Hello Hooray och den välkända No More Mr. Nice Guy. Världsturnén blev legendarisk. I många länder försökte regeringarna stoppa Alice Cooper från att komma till landet vilket bara spädde på myten om monstret Alice Cooper och höjde publikens intresse. I London förbjöds skivbolaget att göra reklam för konserten, vilket resulterade i att Alice Cooper gjorde en gigantisk poster av Cooper iklädd endast en orm och satte fast den på sidorna på en lastbil som de sedan parkerade på Piccadilly Circus. 1974 nådde showen nya höjder. Specialeffekterna var många och väl utförda. Bland annat lät Alice Cooper halshugga sig själv i en mycket realistisk giljotin med ett låtsashuvud och han hängdes i en galge och sattes i en elektrisk stol. Cooper i en tvångströja sjungande The Ballad Of Dwight Fry (efter skräckfilmsskådespelaren Dwight Fry) har blivit en klassiker.



Nu började problem synas på bandkartan. Sedan Alice Coopers karriär inleddes hade bandet mer eller mindre utan uppehåll varit på turné då de inte spelat in nya skivor. Hela bandet hade stora alkoholproblem även om ingen använde droger. Livet på resande fot drev medlemmarna att dricka allt mer vilket slet på förhållandena inom gruppen. Resten av bandet tröttnade på all teater och ville hellre koncentrera sig på musiken medan Cooper själv ville utveckla de teatraliska elementen ytterligare. Journalisten Bob Greene följde med bandet under andra delen av deras turné 1973 och skildrade deras inbördes förhållanden i boken Billion Dollar Baby. Även om boken inte kan sägas ha lett till att bandet splittrades så visade den de konflikter som fanns inom bandet och situationen blev inte bättre.



Sent år 1973 släppte bandet albumet Muscle of Love men det blev en mindre framgång än tidigare album. Bandet splittrades vid tiden då samlingsplattan Alice Cooper's Greatest Hits släpptes 1974.



Resten av bandet fortsatte med liten framgång under namnet Billion Dollar Babies medan Furnier officiellt fick sitt namn ändrat till Alice Cooper och fortsatte en lyckad solokarriär. Hans första soloskiva, Welcome to My Nightmare från 1975 är av många ansedd som Alice Coopers bästa album någonsin. Konceptalbumet som beskriver en skräckfylld resa genom Coopers skräckfilmsliknande mardröm från insomnandet till uppvaknandet är en både idémässigt, musikaliskt och låtmässigt ett mästerverk. Cooper backades upp av kunniga musiker ur Lou Reeds band och soundet är brett och bitvis till och med jazzigt. På skivan medverkar gitarristerna Dick Wagner och Steve Hunter, basisten Prakash John, keyboardisten Joseph Chirowski och trummisen Whitey 'Penti' Glan. En av de mest minnesvärda sångerna är The Black Widow som inleds med en lång monolog av skräckfilmslegenden Vincent Price. Michael Jackson använde detta på låten Thriller. Skivan innehöll också hits som Steven (en återkommande karaktär i Coopers senare produktion), Department Of Youth, Only Women Bleed och titelspåret. Slash, tidigare gitarrist i Guns N' Roses och Velvet Revolver har sagt att det är hans favoritskiva.



Cooper gav ut skivorna Goes To Hell 1976 och Lace and Whiskey 1977 och spelade även in The Alice Cooper Show 1977. Nu hade Coopers alkoholproblem blivit så stora att han behövde professionell hjälp för att komma ur alkoholismen. Han checkade in på ett mentalsjukhus för att bli kvitt sitt beroende. När han kom ut skrev han om sina upplevelser på sjukhuset i den kritikerrosade skivan From the Inside. Enligt Alice är majoriteten av sångerna på skivan baserade på personer han mötte under sin vårdtid.



Vid den här tiden inledde han också en karriär som skådespelare på film. Han medverkade bland annat i Mae Wests sista film, Det våras för mormor (Sextette 1978), musikalen Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band den av Claudio Fragasso regisserade spanska skräckfilmen Monster Dog (1984) och John Carpenters Mörkrets furste (1987).



Alice föll tillbaka i alkoholismen. Första hälften av åttiotalet blev en kommersiell besvikelse för Cooper. Skivorna Flush the Fashion, Special Forces, Zipper Catches Skin och DaDa visade upp en ej nykter Cooper som experimenterade med åttiotalssound och lämnade den klassiska bluesrocken bakom sig. I intervjuer har han sagt att han inte minns dessa album eller turnéerna. Kampen med alkohol och hans tro var två saker som var starkt förknippade.



Skivan Constrictor från 1986 blev en återvändning till det mer kända Cooper-soundet. Låten He's Back (The Man Behind the Mask) blev en hit då den användes som temamelodi i filmen Fredagen den 13:e del 6 - Jason lever samt hamnade på första plats på singellistorna i Sverige. Både på Constrictor och skivan Raise Your Fist and Yell backas Cooper upp av bland annat Kane Roberts (gitarr) och Kip Winger (bas).



Alice Coopers kommersiella comeback gjorde entré då han med producenten och låtskrivaren Desmond Child gav ut skivan Trash. Trash betydde en återvändo till rakare och renare rock men Child lyckades samla ihop ett gäng musiker som bemästrade det populära rocksoundet som företräddes av bland annat Bon Jovi och Aerosmith. Skivan blev en megasuccé och betydde comeback till de stora rampljusen. Poison blev Coopers största hit någonsin. Andra hits från skivan var House Of Fire, Bed Of Nails och Only My Heart Talkin'. Framgången följdes av en storslagen världsturné.



Uppföljaren Hey Stoopid blev inte en lika stor framgång. Gästartister är: Mick Mars och Nikki Sixx från Mötley Crüe, Ozzy Osbourne, Slash och Steve Vai. 1992 framförde han låten Feed My Frankenstein från albumet i filmen Wayne's World där repliken "We're not worthy" sägs. Den ropas än idag till Alice Cooper.



1994 släppte Cooper konceptskivan The Last Temptation där han för första gången öppet talar om sin kristna tro. Skivan lekte med grunge-soundet och Chris Cornell från Soundgarden hjälpte till att skriva låtar. Låten Lost in America blev en mindre hit, men skivan som helhet blev ingen succé. Till skivan släpptes tre serietidningar av Neil Gaiman som utvidgade konceptet på skivan.



1997 släpptes livealbumet A Fistful of Alice. Livealbumet The Alice Cooper Show från 1977 var inspelat när Alice mådde som värst vilket hörs på albumet. Albumet är inspelat på Sammy Hagars klubb i Cabo Wabo och gästartister är bland annat Sammy Hagar själv och Rob Zombie och Slash.



I mitten av nittiotalet återvände skräckrocken i form av band som White Zombie, Slipknot och Marilyn Manson.
Efter fyra år av turnerande kontaktade Cooper år 2000 sin gamla producent Bob Ezrin och började ett nytt musikaliskt kapitel med konceptskivan Brutal Planet. Temat på skivan tangerar The Last Temptation men koncentrerar sig mer på teknologins och krigens fasor och "utspelar sig" i en post-apokalyptisk framtid. Skivan är mörk och tung och drar tydliga influenser från moderna skräckrockare som Nine Inch Nails och Rob Zombie. Många gamla Cooper-fans kände inte igen "sin" Alice Cooper i det moderna soundet men skivan lockade å andra sidan en ny yngre publik. Musiker på skivan är bland annat Ryan Roxie (gitarr) Teddy Andreadis (keyboards) och Eric Singer (trummor). Skivan blev också en storslagen turné. Brutal Planet följdes upp av en liknande skiva i samma tema: Dragontown.



2003 och 2005 återvände Cooper till sitt mer avskalade sjuttiotalssound med skivorna The Eyes of Alice Cooper och Dirty Diamonds. Under 2000-talet har Cooper ofta varit på turné.
År 2008 kom albumet Along Came A Spider.
Alice Cooper släppte sitt tjugosjätte album, Welcome 2 My Nightmare 13 september 2011.



Alice Coopers första stadiga flickvän var fotomodellen Cindy Lang. De levde tillsammans under åren 1969-1975. De gjorde slut 1975 vilket ledde till att Cindy Lang stämde Alice Cooper. Den 20 mars 1976 gifte sig Alice Cooper med balettinstruktören Sheryl Goddard som var med i Alice Coopers shower från 1975 till 1982. De har tre barn. Äldsta dottern; Calico Cooper (föddes 1981) som är skådespelerska, sångerska och har varit med i Alice Coopers turnerande sedan 2000-talet; sonen Dashiel (föddes 1985) studerar och spelar i bandet Runaway Phoenix; och yngsta dottern Sonora Rose (föddes 1992). Alice Cooper spelar golf 6 dagar i veckan och har 5 i handikapp. Han har en egen golftävling: Alice Cooper Celebrity AM Golf Tournament. Bortsett från musiken har han medverkat i filmer, är restaurangägare och är en populär radio DJ med programmet "Nights with Alice Cooper".



Alice Cooper har alltid varit kristen då han växte upp i ett religiöst hem med en präst som far, även om han har gjort saker som han anser fel i en kristens ögon. Han säger att han inte vill vara "en kristen sångare" utan bara en sångare som råkar vara kristen. Därför talar han inte så ofta om sin religion. På senare tid har hans tro påverkat musikskrivandet. Detta är mest uppenbart på skivan The Last Temptation, men även på skivor som Brutal Planet och Dragontown kan man skönja ett kristet budskap. I boken "Alice Cooper: Golf Monster" talar Alice öppet om sin kristna tro mer än tidigare.






Kebnekajse

Kebnekajse, Barkbrödsöåten på Spotify

Kebnekaise

Barkbrödsöåten

Kebnekajse, Horgalåten på Spotify

Kebnekaise

Horgalåten

Kebnekajse, Leksands skänklåt på Spotify

Kebnekajse

Leksands skänklåt







Leprous

Leprous, The Price på Spotify

The Congregation

The Price

Leprous, Slave på Spotify

The Congregation

Slave

Leprous, Third Law på Spotify

The Congregation

Third Law







Maria Lundqvist

Maria Lundqvist, Channéria von Ramsen på Spotify

Kolla Klotet!

Channéria von Ramsen

Maria Lundqvist, Västkustjazzfansan på Spotify

Kolla Klotet!

Västkustjazzfansan

Maria Lundqvist, Tack ska vi ha för showen på Spotify

Kolla Klotet!

Tack ska vi ha för showen

Annika Maria Lundqvist, född 14 oktober 1963 i Västra Frölunda församling, Göteborgs och Bohus län, är en svensk skådespelare från Hälsö utanför Göteborg.


Lundqvist är dotter till slöjdläraren och dragspelaren Bert-Ove Lundqvist och läraren Gerd, ogift Wilderoth. Hon utbildade sig vid Teaterhögskolan i Göteborg 1983–1986. Hon har varit anställd vid Göteborgs stadsteater, Folkteatern och Backateatern i Göteborg samt Stockholms Stadsteater och Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Som komiker slog hon igenom på allvar när hon medverkade i Povel Ramels revy Kolla klotet på Lorensbergsteatern i Göteborg, som senare spelades på Cirkus i Stockholm 1996.


Lundqvist har gjort många humoristiska kvinnoporträtt, exempelvis den burleska Sally i SVT 1998. Hon gjorde stor succé i musikalen Guys and Dolls på Oscarsteatern i Stockholm och har under flera perioder samarbetat med showgruppen Triple & Touch. Hon har belönats med Guldmasken vid två tillfällen.


Lundqvist blev tilldelad Guldbagge för sin roll som Signe i Den bästa av mödrar 2006 och för rollen i Himlens hjärta 2009. Hon tilldelades TV 4:s filmpris Guldsolen 2005.


Hösten 2007 gjorde hon rollen som Lina Lamont i Singin' in the Rain på Oscarsteatern. Hösten 2009 spelade Lundqvist rollen som Norma Desmond i musikalen Sunset Boulevard av Andrew Lloyd Webber. Musikalen hade Skandinavienpremiär på Värmlandsoperan, Karlstad den 24 september 2009.


Hösten 2010 hade hon premiär för sin egen show Blottad på Rival. Våren 2011 gick föreställningen på turné med Riksteatern.


Maria Lundqvist var 1986–2010 sambo med dramatikern Mikael Bengtsson (född 1957). Lundqvist har fyra barn från detta förhållande, äldst av dessa är skådespelaren Anton Lundqvist (född 1989).






Mårten Andersson

Han slog igenom i radioprogrammet Pippirull i Sveriges Radio P3 med sina kontroversiella imitationer av bland annat Mikael Persbrandt, Dr Alban, Bengt Magnusson och Peter Antoine. Andersson är idag främst standup-komiker och tillhör den svenska stand-up scenen. Andersson driver sedan 1999 bolaget Knakelibrak Produktion AB och sedan 2004 standup-bolaget Raw Comedy, med en klubb i Stockholm där svenska och internationella komiker uppträder. Andersson gjorde sin debut i Melodifestivalsammanhang år 2012 som låtskrivare till låten "Sean den förste Banan", framförd av just Sean Banan.


Redan som barn drömde Andersson om att jobba inom media, som tolvåring ville han bli sportreporter. Något som förverkligades efter avslutade journaliststudier på Kalix folkhögskola (med inriktning på radio) fick han jobb direkt på SR, Radiosportens lokalredaktion där han bland annat refererade fotboll.


Samma år, då Mårten Andersson var 19 år gammal, fick han jobb som ungdomsreporter på Sveriges radio P3:s Signal. Knappt ett år senare blev han rekryterad av den relativt nystartade tv-kanalen ZTV. Där jobbade Andersson som framför allt programledare och reporter men även som redaktör och producent. Arbetskamraterna hette bland annat Henrik Schyffert, Amanda Rydman, Kristian Luuk, Olle Sarri och Per Sinding-Larsen. Mårten Andersson stannade på ZTV i fyra år.


1998 började Andersson som programledare på TV 3 och var bland annat nyhetsankare för TV 3-sporten. Under de tre åren på TV 3 jobbade han parallellt på P3. Denna gång med samhällssatiriska programmet Pippirull. Andersson har senare sagt att han länge hade känt ett sug att skriva humor och att han i Pippirull fick ett kvitto på att han kunde det. Hans imitationer av Dr Alban och Mikael Persbrandt blev publikfavoriter och han valdes år 2001 ”Till årets manliga komiker” av tidningen Café och skivan ”Det e stabilt” Grammis-nominerades. I samband med Pippirull började även Mårten Andersson att uppträda som ståuppkomiker. Debuten skedde på Norra Brunn år 2000 och sedan dess har hans fokus legat på humor och underhållning.


Andersson var inspirerad av den stand up han hade sett i England som ofta hade en råare, elakare ton än den svenska. När han 2004 grundade sin egen stand up-klubb: RAW comedy club ville han att komikerna själva skulle få sätta ribban för hur rå humorn skulle få vara. RAW comedy club har idag breddat verksamheten och omfattar både stand up-klubb, tv-program, turnéer, management och bokningar av internationella komiker.


Andersson har medverkat i flertalet underhållningsprogram, t.ex. Extra Extra, Fredag hela veckan, Stockholm Live, Babben & Co och Let's dance.










Gunnebo Slott

Gunnebo slott är beläget i nordöstra delen av Mölndals kommun i Fässbergs socken, mellan Mölndal och Pixbo.


Det ligger nära Rådasjön och Stensjön. Gunnebos historia kan följas tillbaka till 1397, då namnet för första gången uppträder på en storgård med tillhörande kvarn. Sedan dess har gården varit i kunglig, kyrklig och frälse ägo.


Den 18 december 1963 förklarades Gunnebo slott som byggnadsminne (enligt 1960 års byggnadsminneslag). Huvudbyggnaden, trädgårdsanläggningarna, parken och ett större friluftsområde, registrerades som byggnadsminnesmärke och skyddades som naturreservat redan 1949 enligt lagen av den 12 juli 1942.


Gunnebo slott och trädgårdar ägs av Mölndals kommun sedan 1949 och förvaltas av Gunnebo Slott och Trädgårdar AB.


Namnet kan spåras i de skriftliga källorna till Gunnobodher 1397, vidare Gunnerbo 1533, Gunnebodh 1609 och Gunnebo 1881. Förleden Gunne- anses komma av det fornsvenska kvinnonamnet Gunna eller det likväl fornsvenska mansnamnet Gunne. Befolkningen kallades här i äldre tider (1659) för Gunneboer.


Gunnebo uppfördes som sommarvilla av en icke-adlig familj och bör i den meningen inte kallas för slott. Ordet slott gällde ursprungligen alla kungliga byggnader, men i slutet av 1800-talet började stora herrgårdar att kallas för slott. Gunnebo kallades redan under tillkomstperioden för det lilla fagra träslottet och man skrev, att träbyggnaden är som ett litet slott.


1929 började ägarinnan Hilda Sparre att marknadsföra Gunnebo som ett slott och sedan dess har det av tradition kallats så. Dagens verksamhet vid Gunnebo drivs av Gunnebo slott och trädgårdar.


Huset är uppfört i slutet av 1700-talet i italiensk-fransk stil och är byggt i trä furu och gran från norra och mellersta Sverige. Motsvarande praktbyggen i Europa uppfördes främst i sten på den tiden. Den norra fasaden har fyra kolonner i fasaden och den södra fasaden har en monumental trappanläggning mot södra stilträdgården.


Huvudbyggnaden är på 900m2 och har 25 rum, där 11 rum finns i paradvåningen och 11 rum finns på övervåningen. Källarplanet hyser ekonomiavdelning med kök och förrådsutrymmen. I huvudvåningen finns makarna Halls bostadssviter, matsal samt den stora salongen. Den övre våningen består främst av gästrum. Därutöver sträcker sig en vindsvåning över hela byggnaden. Gunnebo är ett uttryck för tidig nyklassicism i sin arkitektur, den fasta inredningen och möblerna.


Frånsett huvudbyggnaden är samtlig övrig bebyggelse på Gunnebo tillkommen senare. Flertalet byggnader har rekonstruerats de båda flyglarna, drivhuset och tjänstefolksbostaden (nuvarande kaffehus och krog) uppfördes under 1990- och 2000-talet och ligger på samma plats som de ursprungliga 1700-talsbyggnaderna. Arrendatorsbostaden Solbacken uppfördes vid lantgården under 1800-talet och hyser idag administrativa lokaler. Sedan slutet av 2013 pågår rekonstruktionen av Gunnebos rikt utsmyckade orangeri. Ytterligare några byggnader återstår att återuppföra innan 1700-talets anläggning är helt återställd, som exempelvis ett litet eremitage vid norra tvärskeppet.


Gården Gunnebo förekommer under medeltiden i förteckningar över Skara domprosteris egendomar, men övergick 1396 i kronans egendom. 1582 överlät Johan III gården till sin kusin Erik Gustavsson Stenbock, men redan 1599 drog hertig Karl in gården till kronan. 1609 förlänas dock Erik Gustavsson Stenbocks änka, Malin Sture, Gunnebo. Gården går sedan i arv inom Stenbockska ätten fram till 1711, då manufaktören Hans Coopman erhöll Gunnebo. Efter dennes död tog hans söner över egendomen och sålde den 1774 till packhusinspektören Joakim Ulrik af Ditmer. Redan fyra år senare sålde af Ditmer Gunnebo till handelsmannen John Hall d.ä. för 4 500 riksdaler.


Det nuvarande Gunnebo uppfördes av den förmögne köpmannen John Hall d.ä.. Hall lät den dåvarande stadsarkitekten i Göteborg, Carl Wilhelm Carlberg, omdana egendomen och skapa byggnader, möblemang och trädgårdar. Merparten av Carlbergs originalritningar till Gunnebo finns bevarade på Röhsska museet.


Carlberg hade kommit hem från en lång resa i Europa och var inspirerad av italienaren Andrea Palladios (1508–1580) representativa villor med symmetrisk planlösning och monumentala fasader, som bröt mot renässansens harmonilära och bebådade barocken.


Carlberg gjorde ett utförligt arbete och ritade slottet med trädgårdar och yttre anläggningar som exempelvis tjänstefolksbyggnaden, Orangeriet, Eremitaget och Drivhuset. Därutöver ritade han hela inredningen från möbler och statyer och kakelugnar till mönstringen i parkettgolven och blomkrukor. I den anslutande engelska parken fick landskapet träda fram i organiska former.


Stommen till slottet restes 1784 och 1796 kunde familjen Hall intaga sin första middag där, men först runt 1800 var det färdigbyggt.


Innan alla planer för Gunnebo var förverkligade avled John Hall 1802. Sonen John Hall d.y. ärvde Gunnebo och efter några år av vanvård, började anläggningen förfalla. 1807 gick John Hall d.y.:s handelshus i konkurs. 1828 såldes inredningen på auktion. Fastigheten var då sedan några år begärd i kvarstad. 1832, två år efter John Hall d.y.:s död, såldes Gunnebo på auktion till den förmögne slaktarmästaren Johan Carlsson. Carlsson ägde även landeriet Götaberg vid nuvarande Vasakyrkan i Göteborg. Han sålde stora delar av slottets inventarier: möbler, skulpturer och antikviteter. Genom att sälja koppartaket fick han igen hela den köpesumma han hade erlagt för slottet. Carlssons handlande har gått under benämningen Gunnebos förnedring. 1833 brann slottets flygelbyggnader ned.


1838 sålde Carlsson Gunnebo för 16 666 riksdaler till John Barclay och dennes hustru Martina Lamberg. Barclay var en av många britter, som flyttade till Sverige omkring sekelskiftet 1800. Under den stora koleraepidemin 1861–1862 gick Barclay, hans hustru och en son bort inom loppet av ett par månader. James Alexander Gibson, gift med Barclays dotter, blev ägare till Gunnebo, sedan han löst ut de övriga i familjen Barclay. Gibson sålde snart Gunnebo till apotekaren Arthur Cavalli, som med tre söner ägde stället till 1888.


Wilhelm Denninghoff köpte Gunnebo 1888 för 90 000 kr. På slottet bosatte sig dennes nygifta dotter Hilda och hennes make friherre Carl Sparre. På Gunnebo föddes parets två barn, Britta (1890–1963) och Margareta (1900–1985).


Wilhelm Denninghof lät uppföra en ny byggnad på Gunnebos marker, Villa Denninghof vid Rådasjön, där han bosatte sig med sin hustru efter dess färdigställande 1898. Villan bytte senare namn till Slottsviken och fungerade under en tid som värdshus och pensionat.


Wilhelm Denninghof stod som ägare till Gunnebo fram till sin död 1905 och efter det tog hans hustru Jeanna över som ägare fram till sin död. Familjen Sparre blev således ägare först 1922.


Familjen Sparre återförde den forna glansen till Gunnebo och höll ofta stora fester i byggnaden. Båda döttrarnas bröllopsfester hölls på slottet. De kvarvarande byggnaderna rustades upp och parken började återställas.


Carl Sparre dog 1917 och Hilda Sparre kom att bo kvar på Gunnebo fram till sin död 1948. 1946 begärde hon att Gunnebo skulle förklaras som byggnadsminnesmärke. Hon testamenterade Gunnebo till sina båda döttrar. Dessa beslöt att sälja fastigheten till Mölndals stad, vilket skedde 1 juli 1949. Dottern Margareta var den siste av Sparreätten att lämna slottet, i början av 1950.


En genomgripande renovering gjordes under 1950-talet under ledning av Göran Axel-Nilsson och Stig Roth, museichefer på Röhsska Museet respektive Göteborgs historiska museum. Anläggningen invigdes av Gustaf VI Adolf 16 maj 1952 och öppnades för allmänheten två dagar senare. Huvuddelen av inredningen nytillverkades efter originalritningarna. Med hjälp av inventarieförteckningar lyckades man spåra upp ett fåtal möbler och andra inredningsdetaljer, som hade skingrats vid ägarbyten och skiften. Genom åren har fler originalmöbler köpts in och åter placerats i sina ursprungliga rum.


Trappanläggningen i trä hade förfallit på grund av röta och revs redan på 1800-talet. 1960 återuppbyggdes trappan, denna gång i cement och sten. Renoveringarna av Gunnebo slott kompletterades med ett nytt tak på 1960-talet.


Mellan 1996 och 2001 har ett omfattande restaureringsprojekt – Åter till 1700-talet – bedrivits för totalt 35 miljoner kronor. Stilparken har renoverats, köksträdgården har rekonstruerats, tjänstefolksbyggnaden och flyglarna är återuppbyggda efter Carlbergs ritningar och drivhuset har byggts upp efter en gammal teckning av J.A. Beijer. 2002 renoverades blyfrisen på slottet utanför projektet. Den 18 september 2003 invigdes Gunnebo av kronprinsessan Victoria som kulturreservat, det första i Västra Götalands län. Slottet återfick på 1990-talet även den gråa färg som tros vara den ursprungliga. Dessförinnan hade det under en period varit gulmålat.


Den 2 december 2013 invigdes projektet med att återuppföra orangeriet med en ceremoni vid byggplatsen. Ett återskapande av byggnaden var möjlig, då arkitekt Carl Wilhelm Carlbergs ritningar över orangeriet finns bevarade i original. Inför återskapandet av orangeriet gjordes omfattande förstudier kring byggnadens ornamentik och utformning, genom de bevarade ritningarna och annan dokumentation från tiden. Byggnationen utförs med gamla hantverksmetoder och byggarbetsplatsen är en bas för inspiration och forskning 2013–18. Detta skulle fullborda anläggningen enligt arkitekten Carl Wilhelm Carlberg och byggherren John Halls intentioner.


Gunnebo slott har genom åren besökts av bland annat kung Gustav III, bildhuggaren Johan Tobias Sergel, den sydamerikanske frihetskämpen Francisco de Miranda (1787), Mary Wollstonecraft och Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes dotter, Madame Royale Marie Theresia Charlotte.


Författarinnan Sophie Elkan besökte Gunnebo ett flertal gånger när hon skrev sin roman om John Hall d.y. Hon besökte även huset tillsammans med Selma Lagerlöf. Skådespelaren Anders de Wahl var en flitig gäst hos familjen Sparre. Slottet fick även besök av Gustaf V, prins Eugen och förtattarinnan Birgit Th. Sparre under Sparretiden.


I juni 2001 besöktes slottet av gäster vid EU-toppmötet i Göteborg, bland annat USA:s dåvarande president George W Bush, Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson samt Europeiska kommissionens dåvarande ordförande Romano Prodi.


Kronprinsessan Victoria invigde Gunnebo kulturreservat 2003 och prins Daniel besökte Gunnebo våren 2011 under kronprinsparets resa till sitt hertigdöme Västergötland.


1899 utkom Sophie Elkans roman John Hall, en historia från det gamla Göteborg, som handlar om familjen Hall på Gunnebo. 1916 spelades stumfilmen Kärleken segrar in på Gunnebo. I ett avsnitt i andra säsongen av dramaserien Gynekologen i Askim utspelar sig ett bröllop på Gunnebo slott. Serien sändes 2011.


Slottet kan beses invändigt vid guidade turer. Slottet anordnar flera musik- och kulturevenemang och är en viktig del av Mölndals och Göteborgs kulturliv. Slottet har även ett kaffehus och krog samt en butik.


I samverkan med föreningen Westgiöta Gustavianer anordnades under ett flertal år ett slottsspel som var ett av Sveriges främsta och mest heltäckande 1700-talsarrangemang.


Varje sommar sedan 2002 anordnas en sommarteater i slottsparken, där exempelvis Claes Malmberg, Lasse Brandeby, Ulla Skoog, Kent Andersson, Hanna Lindblad, Claes Månsson och Ulf Brunnberg har medverkat.














Peter Apelgren

Ulf Peter Apelgren, född 13 februari 1959 i Johanneberg i Göteborg, är en svensk komiker och konstnär.



Peter Apelgren har bland annat arbetat på Sveriges Radio P3 med humorprogrammet Rally som bland annat gjorde sig kända för parodier av aktuell musik. Som komiker är han känd för att improvisera och det är oftast denna teknik han använder när han medverkar i olika program. I Kanal Lokal Göteborgs humorprogram Lycka till (ca 2006 - 2008) gjorde han med eget material parodier på olika vardagssituationer. Själva programmet var i stort inspelat hemma i bostaden, medan sketcherna ofta var inspelade i närområdet. Han gjorde 2005 en julshow på Restaurang Trädgårn i Göteborg, Cabaretfantomen på taket. Han deltog i invigningen av Friidrotts-EM 2006 på Götaplatsen, där han på ett fåtal minuter skapade en egen version av en tavla av Picasso. Tillsammans med Hélène Benno vann Apelgren tv-programmet På spåret 2011.














Weeping Willows

Weeping Willows, The Burden på Spotify

Fear & Love

The Burden

Weeping Willows, Blue And Alone på Spotify

Broken Promise Land

Blue And Alone

Weeping Willows, Touch Me på Spotify

Into The Light

Touch Me











Mia Skäringer

Maria Elisabeth "Mia" Skäringer Lazar, född Johansson 4 oktober 1976 i Kristinehamn, är en svensk skådespelare, manusförfattare och radioprofil. Hon ville bli skådespelare redan när hon var fyra år och var sedan aktiv på teatern i hemstaden Kristinehamn. Första tv-jobbet var på Sanning och konsekvens på ZTV som följdes av ett antal radioprogram med Klara Zimmergren. Skäringer och Zimmergren hade sedan det egna radioprogrammet Roll on som även blev omgjort till tv under namnet Mia och Klara. Programmet belönades med en Kristall för bästa humorprogram år 2008 och 2009.


Efter att ha skrivit krönikor och bloggar för tidningen Mama, släppte Skäringer boken Dyngkåt och hur helig som helst i augusti 2009. Sen 2010 spelar Skäringer huvudrollen Anna Svensson i tv-serien Solsidan och är också huvudperson i programmet Mia på Grötö.


När Skäringer var mindre var hon "ganska liten, rund och pojkflickig". När hon var fyra år ville hon bli skådespelare och var sedan aktiv på den lokala amatörteatern Thespis. Hon hade sedan ätstörningar från åttonde klass tills hon tog studenten och hade "jättesvårt att samla ihop" sig själv. 1993 bodde hon i Örebro i "ett hemskt område med människor som inte mådde så bra" och hon skolkade mycket från skolan under den tiden.


År 1995 började Skäringer skrivarskola på Öland och fick sedan ett jobb på ZTV. Hon var programledare för programmet Sanning och konsekvens som hon själv tyckte var ett "skitdåligt program". Ett år senare började hon meditera för att hon tyckte hon varit hård i sitt leverne genom att ha festat för mycket och låtit andra göra henne illa. 1997 var hon ståuppkomiker i programmet Släng dig i brunnen.


1997 medverkade Skäringer radioprogrammet Bossa Nova i Sveriges Radio P3 tillsammans med Klara Zimmergren. De var sedan med i Frank och Sommarsalva innan deras eget program Roll on började. Sista programmet sändes i januari 2007 och därefter började Skäringer och Zimmergren med arbetet att omvandla figurerna från Roll on till tv. Hösten 2007 sändes programmet Mia och Klara på SVT1 med åtta avsnitt. Premiäravsnittet sågs av drygt 610 000 tittare enligt MMS. Programmet blev en succé och under våren 2009 sändes Mia och Klara 2 med ungefär en miljon tittare varje avsnitt. Skäringer sade att Mia och Klara är en "protest mot att allt ska vara så kallt och ironiskt, snabbt och smart."


2008 och 2009 vann Mia och Klara bästa humorprogram på prisutdelningen Kristallen. På Gaygalan 2008 vann de pris för Årets duo. Skäringer och Zimmergren sade till Expressen i augusti 2009 att Mia och Klara 3 kommer spelas in för att sedan sändas våren 2011 på SVT.


"Boken handlar mest om kvinnoroller och föreställningar om sig själv. Titeln syftar på den där Hora eller Madonna-grejen, men man måste inte välja. Utan att försöka pracka på någon råd, så berättar jag till exempel om mitt dåliga mammasamvete och hur jag får relationen att funka. Men framför allt vill jag visa att man får vara svag och skör."


I augusti 2009 släppte Skäringer boken Dyngkåt och hur helig som helst där hon har skrivit ned sina "erfarenheter av skilsmässa, föräldraskap, dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende." Boken är baserad på krönikor och bloggar som Skäringer skrivit i tidningen Mama.


Jessica Björkäng från litteratursajten Bokhora recenserade boken, och sa: "Det är svårt att inte älska Mia Skäringer. Nästan allt hon tar i blir till guld, även så, den för mig rätt så ointressanta, mammakrönikeboken." Gunilla Brodrej från Expressen gav boken en mer positiv recension, och sa: "Hon älskar sin familj så hon går sönder, men hon är rolig. Därför läser man vidare Hon är på min sida. Jag håller henne gärna i handen."


Från den 20 april till den 30 maj 2010 var Skäringer med i en föreställning baserad på boken. Hon pratade kort om föreställningen: "Drivkraften är nog någonstans en längtan efter att ge oss alla upprättelse. En önskan om att vi människor ska tycka mer om oss själva. Inte jämföra oss så mycket och tro att alla andra är så jävla mycket lyckligare".


Under våren 2009 spelade Skäringer in tv-serien Solsidan tillsammans med Felix Herngren, Johan Rheborg och Josephine Bornebusch. Skäringer sade att hon och Herngren "aldrig träffats tidigare, men hittade varandra så där klockrent som bara händer med vissa personer." Hon tycker att de har samma ton i deras skådespeleri och "funkar bra ihop". Solsidan hade premiär på TV4 den 29 januari 2010 och sändes efter den femte säsongen av Let's Dance. Premiäravsnittet sågs av 1,8 miljoner tittare. Serien fick ett positivt mottagande och i mars 2010 fick serien en till säsong. Ytterligare två säsonger har sedan spelats in och sänts på TV4.


2013 ledde Skäringer egna intervjuprogrammet Mia på Grötö. Den andra säsongen började sändas i januari 2014. Våren 2015 började humorprogrammet "Ack Värmland" sändas i TV4. Hon spelade huvudrollen i den som nagel- och fotvårdssalongsdelägaren Anette som bor i Molkom. Till hösten 2015 kommer hon medverka i dramaserien ”Ängelby”.


Den 22 juni 2015 fick Skäringer Lisebergsapplåden i samband med säsongspremiären av Lotta på Liseberg.






Kodjo Akolor

Akolor växte upp i Vallentuna/Täby med ghanesiska föräldrar. För kvällstidningen Expressen har han berättat att "Vi var den enda svarta familjen, först i högstadiet träffade jag andra med invandrarbakgrund". Som förebild har han nämnt sin storebror Kalate och han sammanfattar sin uppväxt med tre ord: "Äventyr, frustration och vänner". Akolor bor idag i Stockholm. Han har läst ekonomi på Södertörns högskola och nämner medeltidshistoria som ett av sina stora intressen.


Sedan 2007 har Akolor synts och hörts i radio och TV hos The Voice, bland annat i morgonradioprogrammet Vakna med The Voice, som har även sänds i Kanal 5. Han var under hösten 2008 reporter på stan för Vakna, med dagliga inslag i Kanal 5. Han ledde även den egna humorshowen Kodjos värld i The Voice TV, där komik blandades med musikvideor.


Våren 2008 var Akolor sidekick till Peppe Eng i TV4:s program Talang. Samtidigt medverkade han i humorprogrammet Eru Edgy i Sveriges Radio P3. Sedan 2009 är han tillsammans med Martina Thun och Hanna Hellquist programledare för Morgonpasset varje vardag i P3. I juni 2010 var han värd för ett Twilight-fan-evenemang där Taylor Lautner och Kristen Stewart från Twilight-filmerna medverkade.


Kodjo Akolor har flera gånger varit programledare för Musikhjälpen. Första gången var tillsammans med Gina Dirawi och Jason "Timbuktu" Diakité under 2011 och 2012, när programmet sändes från Gustaf Adolfs torg i Göteborg respektive Stortorget i Malmö. Han återkom 2013 tillsammans med Emma Knyckare och Sarah Dawn Finer, när programmet återigen sändes från Göteborg. 2014 sändes programmet från Uppsala och han ledde programmet tillsammans med Linnea Henriksson och Petter Alexis Askergren.


2013 deltog Akolor som en av sex tävlande i andra säsongen av SVT:s musiktävlingsprogram Maestro. 2014 var han programledare för SVT-serien Kodjos kval som handlade om Europaparlamentsvalet 2014.






IFK Göteborg

IFK Göteborg, lokalt ofta bara IFK (IdrottsFöreningen Kamraterna), även Blåvitt, Änglarna och Kamraterna, är en svensk fotbollsklubb från Göteborg, grundad 4 oktober 1904. Efter att Allsvenskan 2014 avgjorts ligger IFK Göteborg tvåa i Fotbollsallsvenskans maratontabell och har blivit svenska mästare 18 gånger.


Under 1980-talet hade klubben sin storhetstid, och 1982 vann laget samtliga större tävlingar; Allsvenskan, SM-slutspelet, Svenska cupen, Tipscupen, och som första svenska klubb Uefacupen. IFK fick samma år mottaga Fair Play-priset samt tilldelades Hall of Fames hedersomnämnande vid Idrottsmuseet i Göteborg. Under 1980-talet vann klubben Uefacupen ännu en gång, år 1987. Uefacuptitlarna innebar att IFK Göteborg kunde titulera sig som den 32:a bästa klubben i Europa, alltså samma som för dagens Europa League-vinnare. IFK var nära, men lyckades inte riktigt, att ta det sista steget i Europacupen utan åkte snöpligt ut på straffar mot FC Barcelona i semifinalen 1986.


Även under 1990-talet var IFK Göteborg Sveriges mest framgångsrika herrfotbollslag, då laget vann sex titlar i Allsvenskan, 1990–1991 och 1993–1996.


IFK Göteborg grundades den 4 oktober 1904 då ett tjugotal ungdomar samlats på Café Olivedal, i hörnet av Olivedalsgatan och Sveaplan i dåvarande Majornas sjunde rote, där de bildade krets 39 av Idrottsföreningen Kamraterna. Initiativtagare var den unge chalmersingenjören Arthur Wingren, som också blev föreningens första ordförande. Chalmers har för övrigt gamla fotbollstraditioner med Chalmers Bollklubb som bildades 1889. De övriga i styrelsen var Enoch Olsson (vice ordförande), John Säwström (sekreterare), Nils Andersson (vice sekreterare), M. Meyer (kassör), Herbert Johansson (intendent) samt de båda suppleanterna James Andersson och S. Ljunggren.


IFK:s föregångare var IF Kamraterna i Annedal som bildades 1895, men upphörde 1899. Ytterligare två föreningar hade uppstått i Annedal; Idrottssällskapet Kamraterna och Annedals Sportklubb. Medlemmarna i de två föreningarna hade det svårt i början, eftersom det var svårt för arbetare att få tiden att räcka till idrott också. Dessutom möttes idrotten med misstänksamhet och ibland förakt bland grannarna i Annedal, men på försommaren 1904 samlades de drivande krafterna i Idrottssällskapet och Sportklubben då en sammanslagning diskuterades. De beslutade om att ansöka hos Centralstyrelsen för Kamratförbundet om att få bilda en egen krets i Göteborg. Runt om i Sverige fanns redan en rad föreningar med namnet "Kamraterna", men för att bli en av de många kamratkretsarna måste man ha Centralstyrelsens godkännande. De fick dock ett överraskande besked från Centralstyrelsen i Stockholm om att en ansökan från Göteborg redan hade beviljats, insänd av två ingenjörsstuderande på Chalmers tekniska högskola: Arthur Wingren och S. Ljunggren. Eftersom Wingren och Ljunggren bara hade lyckats samla ett fåtal intresserade, hade de inte hunnit få igång någon verksamhet inom kretsen vilket ledde till möte.


Det var strax söder om Linnéplatsen som Karlsrofältet fanns, den första träningsplanen. Här spelade Blåvitt fyra vänskapsmatcher under hösten 1904, och vann med målskillnaden 8–2.


Förebilden var IFK Norrköping, med bland annat namnet och färgerna. På hösten 1904 ändrades namnet till Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg genom en sammanslagning med Annedals Sportklubb. Femtio personer betalade medlemsavgift, och den blåvitrandiga klubbdräkten kom först 1910, innan dess användes vita tröjor och blå byxor. Första lagkaptenen var John Säwström, och den första reguljära fotbollsmatchen spelades mot IK Vikingen som IFK förlorade med 1–2. IFK startade i SM första gången 1907, och i första matchen förlorade de mot Örgryte IS med 0–8. I Sveriges första fotbollslandskamp, mot Norge 1908, deltog tre spelare från IFK; Ove Eriksson, Nils Andersson och Erik Börjesson.


Under åren 1904–1970 vann IFK Göteborg sju svenska mästerskapsguld, det första den 11 oktober 1908 mot IFK Uppsala, som laget besegrade med 4–3 inför cirka 3 000 åskådare på Walhalla idrottsplats. Blåvitts första fixstjärna var Erik Börjesson, som kom från Jonsered drygt ett år före SM-finalen mot IFK Uppsala, i juli 1907. Börjesson spelade cirka 300 matcher för Blåvitt, åren 1907–1910 och 1912–1920. Den andra svenska mästerskapssegern kom 1910 mot Djurgårdens IF med 3–0 inför 5 510 personer, där Erik Börjesson gjorde alla tre målen.


Östra Hamngatan 24 var adressen för IFK:s första klubblokal, som öppnades år 1920 (numera riven). Det tredje SM-guldet vann IFK Göteborg under första världskriget 1918. Detta var IFK Göteborgs första SM-final i Stockholm, på Stockholms stadion, där 6 000 åskådare satt bänkade då IFK Göteborg vann med 5–0 mot Helsingborgs IF. I den första säsongen av Allsvenskan 1924/1925, placerade sig IFK på en andra plats. Filip Johansson blev Allsvenskans första skytteligavinnare när han under denna säsong gjorde 39 mål på 22 matcher, vilket är rekord. Det första allsvenska guldet kom säsongen 1934/1935, då laget tränades av Eric Hjelm. Nästa SM-guld kom 1942, då laget vann med fyra poängs marginal över Gais.


Den första resan som IFK gjorde utanför Norden, var då man 1924 reste till Spanien och den dittills mest omfattande turné som ett svenskt fotbollslag hade gjort. Man spelade fem matcher: dubbelmöten mot FC Barcelona och Bilbao samt gjorde en match mot Atletico Madrid. AIK-aren Rudolf "Putte" Kock var av något skäl inlånad för spel på resan. En annan långresa gick 1949 till Nordamerika. Man hade blivit inbjuden av The Scandinavian Football Committee att spela nio matcher i USA och Kanada mellan 12 juni och 9 juli, med syftet att marknadsföra europeisk fotboll. Fyra ledare och arton spelare följde med på resan, klädda i blå gabardinkostymer, vita skjortor och blåvita sidenslipsar. Spelprogrammet var: 12 juni Belfast Celtic i New York (0–3), 15 juni Newcastle United i Toronto (4–0), 19 juni Newcastle United i New York (3–0), 25 juni Chicago Selects i Chicago (1–3), 1 juli Manitoba All Stars i Winnipeg (1–10), 4 juli Ohio All Stars i Cleveland (0–5), 6 juli National League Stars i Toronto (1–5), 8 juli New England Stars i Ludlow (1–1) samt den 9 juli New York State All Stars i New York (2–7). Vunna, oavgjorda, respektive förlorade matcher samt målskillnad blev: 9, 6, 1, 2, 34–13. Målskyttar var: Dan Ekner (9), Erik Bergqvist (6), Lennart Johansson och Arne Nyberg (4), Holger Bengtsson (3), Holger Hansson och Sven Sjöblom (2) samt Bertil Rylander, Gösta Schmidt och Stig Segerdahl (1). Dessutom ett självmål. Till bästa spelare under turnén utsågs Holger Bengtsson. Den 35 dagar långa turnén hade kostat IFK cirka 30 000 kronor.


Namnet "Änglarna" föddes i mitten av 1950-talet, av kolportören Bengt Nilsson. En söndagskväll kom han inrusande på Gropen, Hotel Palace bakficka – som ofta besöktes av journalister – och skrek: Det finns bara ett ord för dom – Änglarna!
Tidigare på dagen hade IFK Göteborg slagit AIK med 5–3. Bland gästerna fanns den legendariske Ny Tid-tecknaren Gunnar "Bong" Bongberg, som dagen efter ritade sitt dubbelspaltiga Ullevi-reportage med temat "änglarna". Därmed blev tidningsförsäljarens spontana utrop ett begrepp.


Det dröjde till 1958 innan IFK vann Allsvenskan igen, samma år som det spelades VM i Sverige och Ullevi var nybyggd. I laget som tränades av Walter Probst spelade bland andra Bengt "Fölet" Berndtsson, Owe "Fiskar-Owe" Ohlsson och Bertil "Bebben" Johansson. "Bebben" var mycket värdefull för laget och skulle som tränare vinna SM-guld med IFK 1969, och "Fölet" Berndtsson och Owe Ohlsson togs ut i VM-truppen. 1961 invigdes Kamratgården och IFK spelade 5–5 mot de blivande svenska mästare IF Elfsborg i en klassisk match. 1962 anslöt landslagsanfallaren Yngve Brodd från proffslivet i Frankrike till IFK och blev 1963 tränare för laget som han ledde fram till 1966.


1969 tog IFK efter två niondeplatser 1967–1968 SM-guld för första gången på elva år med Bertil "Bebben" Johansson som tränare. IFK-anfallaren Reine Almqvist blev allsvensk skyttekung med 16 fullträffar med andra nyckelspelare i mittbacken Björn Ericsson, lagkaptenen Reine Feldt och kreativa mittfältaren Göran "Pisa" Nicklasson. I samma veva debuterade Nicklasson i landslaget, och blev även uttagen till VM i Mexiko 1970. Laget spelade en enkel fotboll, av "Bebben" Johansson lanserad som "bonnfotboll". IFK var också det lag med högst publiksnitt och hade säsongens högsta publiksiffror i de två derbyna mot Gais. Nästa säsong kom IFK att åka ur. I den sista matchen slog Örebro SK IFK hemma på Eyravallen med 1–0, och därmed åkte IFK ur serien. Publikbråk uppstod då fans till IFK Göteborg rusade in och försökte riva ner målburen i hopp om omspel och matchen avbröts med cirka 8 minuter kvar och IFK-supportrar hamnade i bråk med polis.


Efter IFK Göteborgs guld 1969 åkte klubben ur Allsvenskan 1970. IFK förblev i dåvarande division II (idag Superettan) under ett antal år. Några spelarprofiler under denna period var bland annat Donald Nicklasson, Sten Danielsson och Eddy Magnusson. De första åren i division 2 innebar en värvningskarusell. 1972 spelade 28 spelare i IFK:s A-trupp varav 13 var nyförvärv och 1973 var det 19 nya spelare i truppen. Samtidigt rasade publiksiffrorna och IFK hade dålig ekonomi. Bertil Westblad blev ny ordförande 1972 och 1974 blev Anders Bernmar vice ordförande och klubbdirektör. Bernmar var inte bara en framgångsrik värvare av spelare utan utmärkte sig också med sitt sinne för PR. Bernmar myntade uttryck som "champagnefotboll" och "Folkets lag" i reklam för IFK som bidrog till att intresset för laget ökade rejält, och de blev återigen ett lag som lockade storpublik. 1976 skrev Gert Lengstrand låten Heja Blåvitt och Schytts spelade in den på albumet "Änglalåtar". Låten har sedan dess spelats på IFK:s hemmamatcher. 1976 sattes ett rekord för division II när 50 690 åskådare följde derbyt mot Gais.


Under Westblads och Bernmars ledning inleddes en satsning då Kamratgården intecknades och styrelsen gick i borgen för lån. IFK gjorde flera uppmärksammade värvningar i landslagsspelarna Björn Nordqvist och Ove Kindvall som anslöt 1975 och Ralf Edström som anlände 1977. 1975 kom IFK tvåa i Division II efter Kalmar FF som avancerade till Allsvenskan med en poängs marginal gentemot IFK. Nästföljande säsong kunde IFK säkra återkomsten till Allsvenskan när man vann Division II med åtta poängs marginal framför tvåan Helsingborgs IF. Under comebacksäsongen i Allsvenskan 1977 hade IFK 23 760 åskådare i snitt per hemmamatch, det näst högsta snittet i Sverige genom tiderna. 1978 följde IFK efter Malmö FF och införde "halvproffsverksamhet" där spelare arbetade halvtid och fick mer tid över till träning.


I slutet av 1970-talet kom en ny ung generation spelare fram som skulle lyfta klubben till toppen. Från Jonsered kom anfallaren Torbjörn Nilsson som 1976 debuterade i landslaget. 1975 värvades Conny Karlsson och Jerry Carlsson från IFK Oskarshamn efter tips från Torbjörn Nilsson. Från Hisingen och IF Warta hämtades Glenn Hysén och från Lerkil Glenn Strömberg. 1976 värvades återigen ett brödrapar i Tommy och Tord Holmgren från Gällivare. 1979 blev Sven-Göran Eriksson ny tränare för IFK och implementerade sitt nya spelsystem som skulle komma att lyfta laget till oanade höjder. IFK:s spelsystem har beskrivits av Sven-Göran Eriksson som ett som bygger på kollektiv insats med utrymme för individualism.


Efter ett 1970-tal där Malmö FF dominerat Allsvenskan tog IFK över den rollen under 1980-talet efter Östers IF:s korta tid i toppen av Allsvenskan 1980–1981. En första framgång i Europa fick IFK i Cupvinnarcupen 1980 då IFK tog sig till kvartsfinal men förlorade mot Arsenal. Tack vare andraplatsen i Allsvenskan 1981 deltog IFK i Uefacupen 1981/1982. I de inledande omgångarna vann IFK mot finländska Valkeakoski, österrikiska Sturm Graz samt rumänska Dinamo Bucure?ti och kvalificerade sig för kvartsfinal – där IFK lyckades slå ut Valencia. Den första matchen i Valencia var en vändpunkt och har beskrivits som ett mirakel och en match där IFK:s höga press störde hemmalaget. I returen vann IFK inför 50 108 åskådare med 2–0. IFK tog sedan en finalplats efter att ha besegrat FC Kaiserslautern.


I finalen mötte IFK Hamburger SV i två matcher. Efter en 1–0-seger på Ullevi förväntades Hamburger SV dominera i returen men IFK kom att vinna med 3–0 på Volksparkstadion. IFK Göteborg hade som första svenska lag - och hittills enda - tagit hem en europeisk titel. Segern i Uefa-cupen var oväntad men innebar att klubbens ekonomi kunde räddas, efter en vår av mer eller mindre kaos. Styrelsemedlemmar hade avgått och klubben hade miljonskulder. För att kunna åka till Valencia tvingades Anders Bernmar be sponsorn SKF om ett snabblån. Ordförande Bertil Westblad avgick och Gunnar Larsson valdes till hans efterträdare i mars 1982. I laget spelade inte mindre än fyra Glenn: Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Glenn Schiller och Glenn Holm, ett faktum som gett upphov till den populära ramsan "Alla heter Glenn i Göteborg" av Hammarbys fans under andra SM-finalen 1982 på Söderstadion. Andra profiler i laget var landslagsmålvakten Thomas Wernersson, Ruben Svensson, mittbacken Conny Karlsson, mittfältaren Tord Holmgren och anfallaren Dan Corneliusson.


1982 vann IFK Göteborg även Allsvenskan och segrade i Svenska cupen. I mästerskapsfinalen vann IFK mot Hammarby IF på Söderstadion i den andra finalmatchen med 3–1 och vann därmed med sammanlagt 4–3. I samband med finalmatchen tilldelades Torbjörn Nilsson Guldbollen. IFK hade även stått för en utklassning i semifinalen mot Malmö FF med sammanlagt 8–1. Däremot lyckades IFK inte erövra Bragdguldet, som gick till Mats Wilander efter hans seger i Franska öppna. IFK:s grattistelegram till bragdmedaljören löd:


IFK vann SM-guld även 1983 och 1984 och kunde dessutom försvara segern i Svenska cupen 1983. I Allsvenskan slutade IFK trea 1983 men i dåtidens SM-slutspel kunde IFK ta hem mästerskapet efter 1–1 och 3–0 i finalerna mot Östers IF. 1984 vann IFK Allsvenskan och defilerade i mål som svenska mästare efter sammanlagt 7–1 mot IFK Norrköping i SM-finalen.


Nästa stora internationella framgång för IFK Göteborg kom 1986 då laget nådde semifinal i Europacupen för mästarlag efter segrar över Fenerbahçe och Aberdeen. I laget spelade nu en ung anfallare från Kallebäck, Johnny Ekström som samma år landslagsdebuterade och andra nya spelare efter 1982 var Roland Nilsson och Stefan Pettersson. Dessutom hade Torbjörn Nilsson återvänt efter proffsåren i Kaiserslautern. I den första semifinalen vann IFK mot det spanska storlaget FC Barcelona med 3–0 och såg ut att i det närmaste ha säkrat en finalplats, men Barcelona vann med samma siffror hemma och vann sedan straffsparksläggningen. Torbjörn Nilsson blev turneringens skyttekung med sju fullträffar.


Den framgångsrika säsongen 1986–1987 slutade med SM-guld 1987 efter två dramatiska finaler mot Malmö FF. Säsongens höjdpunkt blev den andra finalsegern i Uefacupen mot Dundee med sammanlagt 2–1. Den stora prestationen i turneringen var kvartsfinalsegern mot Inter där IFK gick vidare efter 1–1 på San Siro. Efter segern i Uefacupen 1987 försvann elva spelare, bland dem Stig Fredriksson, Glenn Hysén (Fiorentina), Peter Larsson (AFC Ajax), Thomas Wernersson och Tord Holmgren (Fredrikstad). Fredriksson och Wernersson utsågs till nya klubbdirektörer. 1988 slutade Blåvitt tvåa i Allsvenskan men åkte ur slutspelet i semifinalen mot Djurgården.


Under 1990-talet fortsatte framgångarna för IFK och laget blev svenska mästare 1990 och 1991. IFK hade värvat bland annat Kennet Andersson och Stefan Rehn. Efter några år som ungdomstränare blev Roger Gustafsson huvudansvarig för A-laget 1990. IFK har sedan början av 90-talet en tradition att äta pyttipanna, så kallad guldpytt, endast i samband med att de vinner Allsvenskan och blir svenska mästare i fotboll.


1993 inleddes en dominans i Allsvenskan när laget 1993–1996 tog fyra raka segrar, och spelade återkommande i Uefa Champions League. I 1992/1993 års upplaga slutade laget tvåa bakom AC Milan i gruppspelet som gällde en finalplats. I Uefa Champions League 1994/1995 vann IFK sin grupp före tvåan FC Barcelona men åkte sedan ut i kvartsfinalen mot Bayern München på bortamålsregeln. Denna period hade IFK bland andra landslagsspelarna Håkan Mild, Thomas Ravelli, Magnus Erlingmark, Jesper Blomqvist, Teddy Lucic, Pontus Kåmark och Joachim Björklund i truppen som alla var med i Sveriges VM-trupp som tog brons 1994. IFK:s senaste deltagande i Champions League följde säsongen 1997/1998 då laget kvalificerade sig genom att slå ut Glasgow Rangers i kvalet med sammanlagt 4–1. I gruppspelet slutade IFK på en sistaplats bakom Bayern München, Paris SG och Besiktas.


1996 köpte IFK Niclas Alexandersson från Halmstads BK och Andreas Andersson från Degersfors IF. Laget slutade tvåa i Allsvenskan efter Halmstads BK vilket efter föregående år sågs som ett misslyckande. De följande åren blev utan framgångar för IFK som året efter slutade på en åttondeplats. För första gången på länge var IFK Göteborg inte heller bästa klubben i staden, i och med att Västra Frölunda IF Fotboll knep en femteplats. Flera spelare lämnade: Jesper Blomqvist och Andreas Andersson blev utlandsproffs och Thomas Ravelli avrundade karriären i USA. IFK gjorde därefter flera värvningar i form av Christian Karlsson, Joakim Persson, Stefan Bärlin och Magnus Pehrsson som hade stora förväntningar på sig men som inte lyckades på Kamratgården. IFK värvade även internationellt genom anfallaren Emmanuel Tetteh. En lyckad värvning blev målvakten Bengt Andersson. Tränaren Mats Jingblad lämnade mitt under säsong efter 0–4 mot Örebro SK och in kom den gamla IFK-anfallaren Reine Almqvist. Almqvist lämnade i sin tur under säsongen 1999 efter en för IFK inte tillfredsställande säsong och Stefan Lundin tog över som tränare.


Inför säsongen 2000 värvades spelartrion Gustaf Andersson, Tomas Rosenkvist och Mikael Sandklef från lokalkonkurrenten Västra Frölunda IF Fotboll. Nyförvärven gjorde succé och IFK låg i toppen av allsvenskan under sommaren, men det blev till slut en fjärdeplats. Vänsterbacken Stefan Landberg skadades och tvingades avsluta sin karriär. 2000 avgick Gunnar Larsson som ordförande efter 18 år på denna post.


2001 kompletterades truppen med hemvändaren Pontus Kåmark, och Martin Ericsson. Med hjälp av juniorerna Fredrik Karlsson/Risp och Sebastian Johansson ledde klubben Allsvenskan i början av juni. Håkan Mild skadade sig på våren, och laget föll således i tabellen. Mild gjorde comeback på hösten och Blåvitt slogs om seriesegern, men efter bortaförlusterna mot GIF Sundsvall och Helsingborg i de sista matcherna slutade säsongen med en ny fjärdeplats i den Stockholmsdominerade tabellen. 2001 hade IFK totalt 20–0 i målskillnad mot Malmö FF, varav IFK:s största segersiffror (10–0) blev ett faktum.


Inför säsongen 2002 var IFK för första gången på länge inte en av förhandsfavoriterna till SM-guldet. Flera spelare såldes och truppen präglades av många skadade spelare, utan att hitta motsvariga ersättare. Förlusterna kom en efter en och 2–5 mot Örgryte IS inför 42 386 personer ingick. Den 29 augusti 2002 avgick Lundin efter förlusten mot FC Zimbru i Uefacupen och ersattes av "guld"-Roger Gustafsson som tillfälligt hoppade in som tränare. I näst sista omgången vann Blåvitt borta mot Hammarby med 1–0 efter ett mål i slutminuterna av Patric "Långås" Andersson vilket blev ett mycket viktigt mål för IFK – då en eller noll poäng hade gett en placering under kvalstrecket inför den sista omgången där Kalmar FF väntade på hemmaplan. Blåvitt förlorade matchen med 0–2 och buades ut av sina egna fans. På grund av förlusten var det inte längre upp till Blåvitt själva om de skulle stanna kvar i Allsvenskan eller åka ur, nedflyttningskonkurrenten IFK från Norrköping hade vid seger i sin sista match gått förbi IFK i tabellen och tagit kvalplatsen. Det ville sig dock inte för IFK Norrköping som hade stolpe ut i matchen borta mot Gif Sundsvall som slutade 1–1. Kontraktet i Allsvenskan säkrades genom vunnet kval mot Västra Frölunda IF.


Under vintern 2002/2003 lämnade Jon-Inge Høiland klubben, och ny tränare i IFK blev Bosse Johansson. Nya förstärkningar kom med Hans Blomqvist, Mamadou Diallo och Martin Crossa. Ingen av dessa tog någon ordinarie plats under säsongen och alla lämnade eller blev utlånade året efter. Hans Blomqvist blev en ny publikfavorit i sin hemmadebut med två mål mot Malmö i 3–0-segern. Andra nämnvärda segrar var 5–2 inför 40 382 åskådare på Ullevi mot ÖIS den 27 maj och 1–0 hemma mot Djurgårdens IF, och IFK slutade på sjunde plats.


2004 firades 100-årsjubileumsåret och IFK slutade på tredje plats efter stora spelarinvesteringar, följt av spelarskador med mera, och några matcher med stora publiksiffror. Den stora investeringen var anfallaren Peter Ijeh som köptes från Malmö FF. Efter Allsvenskans slut spelade IFK Svenska cupen-final mot Djurgården, förlust med 1–3. Efter 2004 lämnade Bosse Johansson klubben och laget behövde en ny tränare, vilken blev norrmannen Arne Erlandsen från Lillestrøm SK.


Inför 2005 hade IFK Göteborg spelat i nystartade Royal League men förlorat finalen mot FC Köpenhamn efter 13 straffsparksomgångar. Oscar Wendt, Karl Svensson, Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom, Andrés Vasquez samt bröderna Jonatan och Marcus Berg blev den "nya generationen" som tog över efter alla spelare som var skadade eller lämnade klubben. Ullevi fylldes vid guldstriden i Allsvenskan; DIF vann matchen med 3–1.


På hösten hade klubben blivit anklagad för skattebrott, där Mats Persson och Peter Ijeh hämtades av polis för förhör. Anklagelserna gällde Peter Ijehs och Stefan Selakovics övergångar till klubben. Denna händelse döptes av tidningarna till "IFK Göteborgs omtalade skatteaffärer". Detta gjorde att dåvarande ordförande Bengt Halse, sportchefen Mats Persson och kassören Janne "Plånbok" Nilsson, avgick. Peter Ijeh krävde att få lämna laget och såldes till FC Köpenhamn. Klubben fick också betala 13 miljoner kronor i obetald skatt, samt skattetillägg för Peter Ijeh och Stefan Selakovic. Klubben lyckades dock undvika ytterligare bestraffning, till exempel tvångsnedflyttning, genom att hävda trolöshet mot huvudman vilket gjorde att all skuld lades på de tidiga nämnda aktörerna.


Stig Lundström blev sedan klubbens nya ordförande. Gamla storspelaren Håkan Mild tackade för sig och blev hyllad under sin sista match mot norska Lyn i Royal League, och blev efter detta sportchef för klubben.


Under vintern försökte Blåvitt förstärka truppen genom att värva Magnus Kihlberg, Thomas Olsson, Ali Gerba och Jonas Wallerstedt. De två förstnämnda kom i stort sett gratis till klubben, medan kanadensaren Gerba kostade tre miljoner kronor. IFK placerade sig inledningsvis högt upp i tabellen, men efter VM-uppehållet avgick Arne Erlandsen. Orsaken sades vara att Erlandsen ville köpa in några rutinerade spelare till guldstriden, men det var emot klubbens vilja. Den assisterande tränaren Kjell Petersson tog över.


Under sommaren lämnades IFK av Karl Svensson (för Glasgow Rangers), och Oscar Wendt (FC Köpenhamn, för 8 miljoner) och IFK fick backbrister. Laget slutade till slut på åttonde plats i Allsvenskan 2006.


IFK Göteborg gjorde inför säsongen 2007 klart med en ny tränartrio. På spelarfronten hade inte klubben värvat något känt namn utan fortsatte att satsa på unga spelare.


I augusti såldes Marcus Berg till den holländska klubben FC Groningen för över 30 miljoner kronor. Den tidigare petade mittfältaren Pontus Wernbloom klev fram i den nya rollen som anfallare och blev lagets nya målskytt. Laget provade även 15-årige Nicklas Bärkroth som anfallare i hemmamatchen mot IF Brommapojkarna som därmed blev Allsvenskans yngste spelare genom tiderna. IFK blev svenska mästare för första gången sedan 1996. I sista hemmamatchen mot Trelleborgs FF kom 41 471 åskådare trots ösregn och kyla. Publiksnittet 15 797 åskådare blev det högsta allsvenska publiksnittet sedan 1970-talet.


I Svenska cupen gick IFK Göteborg till final efter segrar mot Ängelholm, Ljungby IF, Gefle IF, Mjällby AIF och Landskrona BoIS. Finalen förlorades borta mot Kalmar FF med 3–0.


Inför 2008 lade Magnus "Ölme" Johansson och Bengt Andersson av sina fotbollskarriärer på elitnivå, Andres Vasquez lämnade klubben för FC Zürich, George Mourad gick till Willem II Tilburg och Ali Gerba till FC Ingolstadt 04. Klubben värvade Nicklas Carlsson från AIK och Daniel Alexandersson (bror till Niclas Alexandersson) från IF Elfsborg. Bengt Anderssons efterträdare blev Kim Christensen från FC Nordsjaelland. Under sommaren värvades Erik Lund från Aston Villa medan Eldin Karisik och Mathias Ranégie lämnade laget för Viborg FF respektive Go Ahead Eagles. I Allsvenskan var IFK på en fjärde plats inför Fotbolls-EM 2008, och kom till slut trea. Säsongens titel kom när IFK Göteborg vann över Kalmar FF med 3–1 i Svenska Supercupen den 23 mars.


Den 15 juli blev det drabbning mot klubben SS Murata från San Marino för att spela den första matchen i första kvalomgången för Uefa Champions League 2008/2009, och vann detta dubbelmöte med totalt 9-0 i målskillnad. Nästa kvalomgång spelades mot FC Basel från Schweiz där IFK Göteborg slogs ut. Den 21 september spelades finalen i Svenska cupen 2008 mellan Kalmar FF och IFK Göteborg, som även var finalister 2007. Matchen spelades mållös, IFK vann på straffläggning och fick sin femte titel i cupen. Den 9 oktober åkte IFK till Bergamo, Italien, för att spela en träningsmatch mot Atalanta BC. Matchen spelades på förfrågan från Glenn Strömberg, och var tillägnad familjen Bortolotti, och slutade 4–0 till Atalanta.


Inför 2009 års säsong värvade klubben tillbaka Karl Svensson, som varit proffs i skotska Rangers och franska klubben Caen. Jonas Wallerstedt såldes tillbaka till sin förra klubb GIF Sundsvall i Superettan. I andra omgången av allsvenskan spelade IFK sin första match på nybyggda Gamla Ullevi och besegrade Djurgårdens IF med 6–0 inför 18 276 åskådare. Laget ledde allsvenskan vid sommaruppehållet, fick en svacka på grund av spelarskador under sensommaren men kom åter upp i toppen, och torskade mot AIK i den sista och avgörande omgången. Den nya arenan blev publikmässigt ett stort lyft för klubben som med 13 813 åskådare per match 2009 ökade pubilksnittet med 40% jämfört med föregående år. Även i svenska cupen tog IFK Göteborg en andraplats efter en finalförlust på Råsunda, också mot AIK.


Den 10 september rankade Föreningen för fotbollshistoria och statistik IFFHS (Federation of Football History and Statistics) Europas mest framgångsrika fotbollsklubbar under 1900-talet. Bakom topp fem (Real Madrid, Juventus, Barcelona, AC Milan och Bayern München), samt en rad europeiska storklubbar, rankas IFK Göteborg som Europas 32:a mest framgångsrika klubb under 1900-talet. Detta tack vare sina framgångar i Uefacupen, Europacupen och Champions League under 1980- och 1990-talet. På den 203 lag långa listan återfinns även Malmö FF som enda andra svenska förening på en 94:e plats, delad med bland andra Manchester City.


Under 2010 års försäsong besegrade klubben lag som FC Moskva, FC Nordsjælland och Aalborg och räknades som en av favoriterna att vinna allsvenskan – men tog endast tre segrar i allsvenskan under våren, och klubben var inblandad i nedflyttningsstriden. Under sensommaren avancerade klubben sig från trettonde till femte plats, och slutade sedermera på en sjundeplats. I Europa League-kvalet åkte IFK ut mot AZ Alkmaar, efter en segermatch men förlusten blev en målskillnadsaffär till IFK:s motgång. Under hösten gjorde klubben sin andra försäljning då Gustav Svensson såldes till turkiska mästarna Bursaspor.


IFK valde att ge Jonas Olsson fortsatt förtroende trots 2010 års misslyckande. Klubben förstärkte med den isländske vänsterbacken Hjörtur Logi Valgardsson och anfallaren Andreas Drugge från Trelleborgs FF. Försäsongen bjöd på en seger över FC Köpenhamn efter straffsparksläggning i träningsturneringen i La Manga men i övrigt blev det endast tre segrar. Starten i Allsvenskan 2011 blev till klubbens sämsta säsongsinledning sedan 1950-talet. Klubben sålde därefter försvarsspelaren Ragnar Sigurdsson till FC Köpenhamn men värvade mittfältaren Philip Haglund från nederländska Heerenveen och försvarsspelaren Emil Salomonsson från Halmstad BK, och målvakten Markus Sandberg byttes ut mot Erik Dahlin i startelvan. Laget hamnade återigen på en sjundeplats i allsvenskan, och missade chansen att ta en av Europa League-platserna. I Svenska cupen gick IFK till semifinal mot Kalmar men förlorade med 3–4 efter förlängning.


Sebastian Eriksson såldes till Cagliari, Andreas Drugge till Häcken, Elmar Bjarnasson till Randers FC och Adam Johansson lämnade för Seattle Sounders. Ersättarna var John Alvbåge från Örebro, Pontus Farnerud från Stabæk IF, norrmannen Kjetil Wæhler från Ålborg BK, Nordin Gerzic från Örebro samt Daniel Sobralense från Kalmar som blev IFK Göteborgs förste brasilianske spelare. Som ny tränare anställdes Mikael Stahre, ett val som vissa AIK-supportrar inte uppskattade.


Klubben blev favorit till den allsvenska seriesegern och döptes till "Real Blåvitt" av media – men bar sig till att IFK bara var en poäng från kvalplatsen efter nio raka matcher utan seger under sommaren. IFK Göteborg slutade återigen på sjunde plats i Allsvenskan.


Allsvenskan bildades 1924/25, dessförinnan avgjordes mästerskapet genom utslagningsturneringar. Allsvenskan fick sin SM-status först 1930/1931, och GAIS var första lag att 1931 vinna SM-guld genom seger i allsvenskan.


1987 slutade man efter full omgång 3:a efter MFF som slutade 1:a, men efter final mot MFF i slutspelet blev man mästare.


Under sommaren 2005 uppdagades omfattande skattebrott bland flera ledare såväl som spelare i IFK Göteborg. Ekobrottsmyndigheten i Göteborg gjorde under sommaren en razzia mot IFK Göteborg och den dåvarande IFK-spelaren Peter Ijeh, och senare under hösten bland annat mot den dåvarande klubbdirektören Mats Persson och den dåvarande IFK-spelaren Stefan Selakovic. Ekobrottsmyndighetens husrannsakan gav bevismaterial som ledde till åtal och rättegång, där Stefan Selakovic friades på alla punkter medan kassören Jan Nilsson och klubbdirektören Mats Persson dömdes till fängelse. Efter beslut av skatteverket tvingades IFK Göteborg att betala 12 miljoner kronor i uteblivna skatter.


Efter en allsvensk match mot Örebro SK 2009 blev IFK Göteborg en världsnyhet när det visade sig att laget hade satt i system att flytta stolparna innan matchens början för att krympa målets storlek. Den dåvarande IFK-målvakten Kim Christensen undslapp böter och avstängning från Disciplinnämnden, som påpekade att den sorters förseelser ska rendera i gult kort. "Taktiken" följdes ändå av en drös med kritik, bland annat från AIK:aren Jos Hooiveld som gick till attack mot IFK Göteborg och kallade det för "patetiskt fusk". Flera stora nyhetssajter som BBC, Times Online och The Sun uppmärksammade fusket, där den sistnämnde publicerade nyheten på förstasidan med rubriken ”Stopper moves the goalposts. See footage as dodgy keeper shrinks goal”.


SVT-programmet "Uppdrag Granskning" gjorde under sommaren 2010 ett reportage om IFK Göteborg och deras stjärnsponsor Prioritet Finans, som avslöjade att factoring-bolaget gjorde affärer med grova ekobrottslingar. Trots att Uppdrag Gransknings reporter helt öppet utger sig för att behöva kontanter till svarta löner är Prioritet Finans villiga att ha honom som kund. Enligt åklagaren Thomas Langrot på Ekobrottsmyndigheten var det fråga om "klockren misstanke om penningtvätt". IFK Göteborg berättade senare i ett pressmeddelande att samarbetet med skandalomsusade Prioritet Finans skulle fortsätta trots Uppdrag Gransknings reportage och Finansinspektionens granskning.


Den traditionella färgen för alla Kamratföreningar är blått och vitt, och IFK Göteborg är inget undantag. Klubbens första dräkter bestod av en blå tröja med ett enda horisontellt vitt streck och en stjärna mitt på bröstet. De nästföljande åren användes vita eller blå tröjor utan streck. År 1910 introducerades en tröja bestående av blå-vita streck om vartannat och blå shorts. Detta har blivit klubbens färger ända sedan dess. Bara ett fåtal andra sponsorer syns på kläderna som tack vare det långa användandet har gjort kitet till en svensk klassiker. Det traditionella borta-kitet är rött och vitt, i olika variationer, även andra färgkombinationer som orange och vitt har använts, mestadels under 1990-talet och början av 2000-talet. Bortastället som introducerades 2005 har återigen färgerna rött och vitt. Ett nästan helvitt tredje kit introducerades under 2007 efter påtryckningar från supportrarna. Matchställsleverantörer till IFK har förutom dagens leverantör Adidas varit Admiral, Reebok, Asics och Sportjohan.


IFK Göteborgs vapensköld har sitt ursprung från staden Göteborgs heraldiska vapen, som i sin tur är baserad på många andra olika vapen. Lejonet på en bakgrund i silver och blått är Folkungaättens heraldiska vapen som håller i de tre kronorna, som används i Sveriges eget vapen. Detta vapen skänktes till staden Göteborg av kung Gustav Adolf. Det som skiljer föreningens och stadens vapensköldar åt är, dels att lejonet vänder sig åt olika håll och dels att skölden med de tre kronorna är vit i föreningens vapen, medan den är blå i stadens.


På herrlagets tröjor är en stjärna adderad ovanför emblemet. Klubben tänker placera en stjärna där för var tionde gång de vunnit titeln svenska mästare i fotboll. Den fyrudigga stjärnan som Idrottsföreningen Kamraterna bar försvann 1910 när laget fick randiga tröjor. År 1919 introducerades emblemet med texten "IFK" ovanför en variant av Göteborgs stafsvapen.


Innan IFK Göteborg hade grundats var den dominanta klubben i Göteborg ÖIS. ÖIS ansågs vara en klubb för medelklassen och senare för överklassen i Göteborg. IFK blev populära bland arbetarklassen och det skapades en rivalitet baserad på social klasstillhörighet. I början av 1900-talet ansågs det att supportrar uppförde sig som gentlemän, som stödde både sitt eget lag och motståndarna. Detta visade sig vara en svår uppgift för göteborgarna. Lokalpatriotism och klasskillnader resulterade då och då i rena slagsmål på läktarna och planen. Pressen pekade genast ut supportrarna som avskummet bland Sveriges fotbollsklubbar.


Efter första världskriget lugnade det ner sig lite och rivaliteten mellan klubbarna ebbade ut. Göteborgssupportrarna blev kända som vänliga och sportsmannaaktiga. Detta gällde däremot bara uppförandet på hemmaplan, när det var dags för bortamatcher uppförde sig supportrarna som förut. Detta beteende växte kraftigt under 1920-talet och nådde sin kulmen 1939, strax efter att Andra världskriget brutit ut, när ungefär 2 000 IFK-fans reste till Borås för att se IFK spela mot IF Elfsborg. Fansen slogs mot Boråspolisen och efter att ha återvänt till Göteborg störde de den Blackout som utförts för kriget.


Som i de flesta andra delarna av världen var decennierna efter världskrigen relativt skonade från fotbollsvåldet. Svensk fotbollskultur började förändras under 1960-talet, och inspirerades av den engelska kulturen. Detta florerade under 70- och 80-talet. Detta gav upphov till Järnkaminerna och supporterklubben Änglarna. Första försöket att grunda en supporterklubb gjordes 1969, men intresset svalnade när IFK åkte ur Allsvenskan året därpå. Supporterklubben grundades inte på nytt förrän 1973, vilket anses som det officiella datumet för grundandet. Änglarna utmärkte sig bland annat genom att låna pengar till den nästan konkurshotade klubben så att laget skulle ha råd att åka till en match i Uefacupen 1982.


När klubben gjorde succé ute i Europa under 1980-talet och 1990-talet, och tusentals supportrar reste till Hamburg, Barcelona, Dundee, Milano, Manchester och München, fick supporterklubben mer inflytande över klubben. Änglarna var även den pådrivande kraften för att flytta tillbaka från Ullevi till Gamla Ullevi 1992. Under tidigt 1990-tal sågs en nedåtgående trend för medlemskap hos supporterklubben, trots att klubben var framgångsrik, men trenden vände i början av 2000-talet och gav klubben de högsta medlemssiffrorna sedan början av 1980-talet.


Under 2000-talet ändrades den svenska supporterkulturen från att ha varit engelskinspirerad till att få mer influenser av kulturen i Sydeuropa. Tifos och Ultras blev populära och vanliga syner på de svenska arenorna. Från att ha synts under en gemensam flagga, supporterklubben Änglarna, började nu separata supporteravdelningar bildas såsom Ultra Bulldogs, Young Lions och West Coast Angelz.


Historiskt sett har IFK Göteborgs hemmaarena varit Gamla Ullevi, där majoriteten av tävlingsmatcherna har spelats. Klubben har spelat där under två separata perioder, mest nyligen är efter 1992 då de lämnade Ullevi. På Ullevi spelas fortfarande publikdragande matcher, såsom derbyn mellan Göteborgslagen Örgryte IS och Gais eller internationella matcher. Gamla Ullevi hade under 2000-talet en publikkapacitet på 18 000, medan Ullevi har en kapacitet på 43 200 åskådare. Gamla Ullevi revs den 9 januari 2007 för att bereda plats åt en ny stadion, nya Gamla Ullevi, med en publikkapacitet på 18 800. Den nya stadion färdigställdes under 2008 men användes inte förrän säsongsstarten 2009. Under byggtiden spelade IFK sina matcher på Ullevi.


IFK Göteborg har använt tre olika stadion som officiella hemma-arenor. Den första var Idrottsplatsen, som användes mellan 1905 och 1916. Den byggdes år 1896 för Göteborgs Velocipedklubb och användes från början till cykelsport. Under 1909 års säsong använde IFK även ÖIS hemmaplan Balders Hage eftersom en konflikt med ägaren till Idrottsplatsen blossat upp. Den tredje stadion var Walhalla Idrottsplats, som användes för under samma tid som Idrottsplatsen för ett antal matcher. En fjärde arena, Slottsskogsvallen, har aldrig varit den officiella hemmaarenan men har ändå använts många gånger för IFK Göteborgs hemmamatcher.


Idrottsplatsen förföll på grund av dåligt ledarskap och en dålig ekonomi under 1910-talet och ett beslut fattades om att totalrenovera arenan med hjälp av sponsorer och utomstående finansiering. Arbetet med den nya arenan började 1915 och man använde samma grund som Idrottsplatsen stått på. Den nya stadion, som från början kallades Ullervi men som senare bytte namn till Ullevi och ännu senare till Gamla Ullevi invigdes 1916. Gamla Ullevi stod som hemmaarena ända fram till 1958 när Nya Ullevi, som byggdes för Världsmästerskapet i fotboll 1958, invigdes.


I IFK Göteborgs ungdomslag medverkar spelare under 19 år. Laget spelar både i Tipselit och Juniorallsvenskan. Ordförande är Stig Lundström och tränare är Eijlert Björkman. Laget grundades 4 oktober 1904.


Sexton av de följande spelarna har antingen blivit utvalda för "Bästa IFK-laget genom tiderna" år 2004 av läsarna i Göteborgs-Posten eller blivit invalda i "Drömlaget" som presenterades i klubbens officiella 100-årsjubileumsbok som publicerades 2004. Två av spelarna har även blivit utvalda efter att ha spelat med landslaget mer än 90 gånger. Årtalen inom parentes visar året de debuterade i laget.


Kristallkulan är ett pris som GT varje år delar ut, till enligt dem årets bästa fotbollsspelare i Västsverige.


IFK Göteborg hade tidigare aldrig bedrivit någon dam- eller flickverksamhet, då man den 26 augusti 2007 startade en fotbollsskola för flickor födda åren 2000 och 2001.










BK Häcken

BK Häcken, BKH, bildad 2 augusti 1940, är en svensk fotbollsklubb från Hisingen i Göteborg. Klubben har utöver fotboll för herrar och damer även bowling på programmet. BK Häcken spelar i Allsvenskan säsongen 2015.


BK Häcken arrangerar ungdomsturneringen Gothia Cup årligen, vilket genererar pengar till föreningen och gör Häcken till en av de mest ekonomiskt välmående föreningarna inom svensk elitfotboll.


BK Häcken grundades 1940 av några unga män som ville spela fotboll, bland dem Sven-Agne Larsson. Först skulle föreningen kalla sig BK Kick, men det var upptaget så istället döptes föreningen efter den häck man spelade bakom. Under 40-talet vann laget sex raka seriesegrar och klättrade snabbt i seriesystemet. 1951 uppmärksammades Häcken på riksplanet då laget vann dåvarande division 3 och gick upp i en serie där man skulle få möta lag som IFK Malmö, Halmstads BK, Kalmar FF och Landskrona BoIS. Inför premiären i division 2 diskuterade föreningen om man skulle spela sina hemmamatcher på Ullevi eller Rambergsvallen. Valet föll på Rambergsvallen.


1960 invigdes klubbhuset Häckenborg. Tio år senare, 1970, åkte Häcken ned i division 5, men laget vann serien 1971 och tog sig upp i fyran direkt. Kenneth Nyhlén, som fortfarande är klubbens meste målskytt, gjorde 45 av Häckens 122 mål under säsongen.


1975 firade klubben 35-årsjubileum. Den hade då närmare 700 medlemmar, och under jubileumsåret arrangerade klubben den första upplagan av ungdomsturneringen Gothia Cup, ett evenemang som skulle få stor betydelse för BK Häcken. I premiärupplagan deltog 275 lag.


1977 vann BK Häcken sin division 3-serie och fick kvala till division 2. Laget lottades mot IK Brage, Motala AIF och Degerfors IF, och lyckades säkra avancemang genom en 2-1-seger mot Degerfors på neutral plan, i Uddevalla.


Säsongen därpå, 1982, lyckades Häcken till sist nå den högsta serien, efter ett kvalspel där laget besegrade IFK Norrköping i det avgörande dubbelmötet. Efter avancemanget meddelade tränaren Agne Simonsson att han skulle lämna klubben.


Häcken debuterade i allsvenskan 1983 med Reine Almqvist som ny tränare. Laget, som gjorde sitt första allsvenska mål genom Peter Madsen, föll dock raskt ur. Comebacken skulle låta vänta på sig i tio år.


Föreningen gjorde sin bästa säsong i allsvenskan ditintills 1993 när laget placerade sig på sjätteplats, en ovanligt förtjänstfull prestation av en nykomling. Uppvaknandet blev emellertid bryskt, säsongen 1994 slutade med degradering.


Säsongen 1998 var BK Häcken åter uppe i Allsvenskan, men slutade på 13:e plats och föll ur serien.


Säsongen 2000 var Häcken tillbaka i Allsvenskan, denna gång med en ung Kim Källström som det stora utropstecknet i laget. Laget placerade sig på 12:e plats och tvingades därmed försvara sin allsvenska plats i kvalspel mot Mjällby AIF. 2–3 på bortaplan följdes av 3-2 hemma och efter straffläggning blev det 9–8 sammanlagt. Säsongen 2001 slutade Häcken dock på 13:e plats och flyttades således ner till Superettan.


Häcken gjorde återigen comeback i allsvenskan 2005. Klubben hade den här gången storsatsat och gjort storvärvningar i form av Teddy Lucic och Stig Töfting. Därtill hade man redan ett starkt lag som dominerat i Superettan 2004 med profiler som skyttekungen Dioh Williams och Jimmy Dixon. Innan säsongen anställdes en ny sportchef, Carl Fhager, som blev klubbens nya ansikte utåt. Till säsongen 2006 hade skyttekungen Hans Berggren värvats från IF Elfsborg. BK Häcken slutade 2006 på tolfte plats, vilket innebar nedflyttningskval där BK Häcken förlorade båda matcherna mot IF Brommapojkarna och föll ur Allsvenskan.


BK Häcken slutade tvåa i Superettan 2008, och kvalificerade sig därmed för spel i Allsvenskan 2009. Säsongen blev en succé då BK Häcken gjorde sin bästa säsong någonsin då man slutade på en femte plats.


BK Häcken slutade på åttonde plats i allsvenskan Allsvenskan 2010 och är därmed klara för den tredje säsongen i rad i högsta serien.


BK Häcken slutade på en sjätte plats i allsvenskan Allsvenskan 2011 med sina 49 poäng och därmed redo för fjärde raka säsongen i Allsvenskan.


Säsongen 2012 blev den bästa hittills för Häcken i Allsvenskan. Laget slutade tvåa i tabellen och tog därmed det som brukar kallas Stora silvret. Häcken gjorde flest mål av alla lag, sammanlagt 67, vilket var 18 fler än Malmö FF, som kom trea. Häckens Waris Majeed vann skytteligan med 23 mål, varav 5 gjordes i hemmamatchen mot IFK Norrköping den 16 maj.


Efter Stora silvret 2012 tillhörde Häcken favoriterna 2013. Skyttekungen Waris Majeed var nu flyktad till Ryssland och hade ersatts av Moestafa El Kabir. Premiärmatchen, derbyt mot IFK Göteborg, flyttades till Ullevi och förlorades med 0-3. Nye El Kabir bidrog till en början med gott målskytte men skadades sedan. Säsongen blev en missräkning och laget slutade först på tionde plats.


Säsongen 2014 slutade Häcken på femte plats i Allsvenskan. Samtliga hemmamatcher spelades på Gamla Ullevi eftersom Rambergsvallen byggdes om under säsongen. Den temporära flytten från Hisingen medförde ett kännbart publiktapp; publiksnittet 2,820 innebar ett rejält tapp från de tre föregående säsongerna (4,105 2013, 4,348 2012 och 3,249 2011). Säsongen blev likväl en framgång då klubben blev svenska mästare för såväl U-21 som U-19.


Häckens främsta framgång i Svenska cupen noterades 1989/1990 då laget nådde finalen på Gamla Ullevi. Laget förlorade dock finalen mot Djurgården med 1-4. Säsongen 2009 var Häcken nära en ny final. I semifinalen på Råsunda svarade Vinícius Lopes för en sen kvittering mot AIK och gav sedan Hisingslaget ledningen i förlängningen. Stockholmslaget kvitterade dock och sedan avgjorde Markus Jonsson för stockholmarna i förlängningens sista minut.


Häcken spelar sina hemmamatcher på Bravida Arena på Hisingen. Arenan byggdes 2015 och har en kapacitet för 7000 åskådare. Bravida Arena ligger på samma ställe där föregångaren Rambergsvallen låg.


Enstaka hemmamatcher har spelats på Ullevi (bl.a. allsvenska kvalet mot Elfsborg 1981, derbyt mot IFK 2013 och matcher i samband med Gothia Cup) och på Heden (i samband med Gothia Cup).










Den Svenska Björnstammen

Den Svenska Björnstammen, Vart jag mig i världen vänder på Spotify

Ett fel närmare rätt

Vart jag mig i världen vänder

Den Svenska Björnstammen, Förlåta eller svika på Spotify

Förlåta eller svika

Förlåta eller svika

Den Svenska Björnstammen, Svalkar vinden på Spotify

Ett fel närmare rätt

Svalkar vinden

Den Svenska Björnstammen är en svensk musikgrupp och konstnärskollektiv från Norrköping som består av Dan Brännvall, Mattias Göransson, Kim Dahlberg, Ambjörn Göransson, Klas Isaksson, Petter Frisendahl och Åke Olofsson. De är signerade på Pope Records och har ett distributionsavtal med Universal Music Group.


Gruppen gav ut sin första låt, Nytt lego på Youtube under kanalen norrkopingskonsthall redan i maj 2008. År 2010 skrev gruppen kontrakt med skivbolaget Pope Records som har distributionsavtal med Universal Music Group. Den svenska björnstammen var 2010 ett av tre band som gick till final i musiktävlingen Metro On Stage. Gruppen genomförde en del festivalspelningar, bland annat på Arvikafestivalen och Peace and Love, och de väckte viss uppmärksamhet när de släppte en zeppelinare över festivalernas område, med bandets logotyp och namn på.


Deras genombrott kom 2011, när gruppen gav ut låten "Vart jag mig i världen vänder" vilken blev etta på Sverigetopplistan för singlar och fick höga placeringar på Itunes- och Spotifylistorna. Även den följande singeln ’’Svalkar vinden’’ har klättrat högt på topplistor i Sverige. Den 21 januari 2012 fick gruppen två priser på P3 Guld-galan, för bästa nykomling 2011 samt årets låt 2011 för Vart jag mig i världen vänder. I och med släppet av sitt debutalbum Ett fel närmare rätt gav de ut en 30-minuters dokumentärfilm i vilken flera av albumets låtar kan höras. ’’Ett fel närmare rätt’’ fick ett blandat omdöme av musikkritiker, och har bland annat kallats ”musikaliskt korrekt men samtidigt helt utspårande musik”


Den 24 januari 2014 släppte Björnstammen två nya singlar; "Hatar allt" och "Långsamt" som är en försmak på deras nya skiva.










Hans Edler

Hans Edler, Whole Lotta Shakin' Goin' On på Spotify

Rock'n Roll 50's At Tyrol

Whole Lotta Shakin' Goin' On

Hans Edler, Whole Lotta Shakin' Goin' On (Live) på Spotify

35 års jubileum Rock' n Roll Live at Tyrol 1993

Whole Lotta Shakin' Goin' On (Live)

Hans Edler, Jag söker efter kärlek på Spotify

Elektron Kukéso

Jag söker efter kärlek

Hans Edler, född 23 mars 1945 i Björkhagen, Stockholm, är en svensk popmusiker, skivbolagsdirektör och konsertarrangör.


Edlers mor var musiklärare och hans morfar var folkmusiker från Jämtland. Första bandet han ingick i hette The Mirrors som han spelade med i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Under 1960-talet blev han något av en tonårsidol när han spelade i de två banden The Ghostriders (som senare kallade sig Mike Doughan and the Ghostriders, där Mike Doughan var Edlers artistnamn) och We 4. Senare grundade han det egna skivbolaget Marilla där han gav ut en mängd olika sorters skivor som pop, progressiv rock, barnskivor, religiös musik och klassisk musik. På 1980-talet producerade han ett flertal TV-program för SVT och skrev musik för kör. På 2000-talet har han fokuserat på dansorienterad musik och techno och fungerat som manager för unga svenska band som han försöker lansera utomlands.


1969 anmälde sig Edler till en kurs på Elektronmusikstudion (EMS) i Stockholm. Kursen leddes av Knut Wiggen och Gunnel Lundholm. Samtidigt studerade han matematik för att kunna arbeta med sitt projekt i studion. Detta ledde till att han blev studioassistent vilket gav honom än mer möjligheter att experimentera med den teknik som fanns tillgänglig. 1971 kom resultatet ut i form av LP:n Elektron kukéso som Edler gav ut på sitt eget skivbolag Marilla. Musiken på skivan som är helt och hållet skapad med datorer och annan elektronisk utrustning på EMS är en blandning av pop, psykedelia och elektroakustiska experiment. Ovanpå detta ligger Edlers mörka, ofta sorgsna sång med titlar som Jag söker efter kärlek, Vi hör ett skrik och fattig man söker efter mat. Skivan floppade och glömdes bort under lång tid. I och med att intresset för annorlunda musik och äldre elektroniska experiment med tiden ökade kom den ovanliga skivan att få kultstatus och 2004 gavs den ut på CD på det lilla skivbolaget Boy Wonder Records.


1968 släppte den då unge Stellan Skarsgård en singel producerad av Edler. Senare avslöjades det att alla de sjungna partierna var av Edler och inte av Skarsgård.



Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.










Powerwolf

Powerwolf, We Drink Your Blood på Spotify

Blood of the Saints

We Drink Your Blood

Powerwolf, Sanctified with Dynamite på Spotify

Blood of the Saints

Sanctified with Dynamite

Powerwolf, Night of the Werewolves på Spotify

Blood of the Saints

Night of the Werewolves

Powerwolf är ett tyskt/rumänskt power metal-band, grundat 2003 av Charles och Matthew Greywolf. Gruppen är känd för sin mörka tematik, både musikaliskt och textmässigt, vilket skiljer sig mycket från traditionell power metal. Bland gruppens ämnen textmässigt, förekommer ofta rumänska varulvs-legender och mörkare religiösa sagor, det senare dock ofta på ett ironiskt sätt.


Bandet grundades 2003 av Charles och Matthew Greywolf, som innan grundadet av bandet hade spelat ihop i flera år. Snart så gick den franska trummisen Stéfane Funèbre och den tyska keyboardisten Falk Maria Schlegel, med i bandet. Sist in i bandet var Powerwolfs frontfigur Attila Dorn, som studerade klassisk opera i Bukarest. Attila's förkärlek för rumänska varulfs-legender, blev ett tydligt tema på bandets debutalbum, Return in Bloodred. Debutalbumet följdes 2007 upp av Lupus Dei, ett konceptalbum om en varg.


Bandets senaste album, Blood of the Saints, släpptes 29 juli 2011 i Europa och 2 augusti 2011 i USA.




























Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel



















Nazareth

Nazareth, Love Hurts - Single Edit på Spotify

Hair of the Dog

Love Hurts - Single Edit

Nazareth, Hair of the Dog - 2010 - Remaster på Spotify

Hair of the Dog

Hair of the Dog - 2010 - Remaster

Nazareth, Where Are You Now på Spotify

Sound Elixir

Where Are You Now

Nazareth är ett skotskt hårdrocksband bildat 1968 i Dunfermline. Bandet hade sin storhetstid under mitten av 1970-talet med arenarockhitlåtar som balladcovern "Love Hurts" samt klassikerna "Hair of the Dog" och "This Flight Tonight".



Bandet fick sitt genombrott 1973 med albumet Razamanaz som producerades av Deep Purples basist Roger Glover. "Broken Down Angel" blev den första hiten att klättra upp på singellistorna. På nästa album, "Loud 'N' Proud", gjorde bandet en cover av Joni Mitchells låt "This Flight Tonight", som blev en stor hit. Även "Not Fakin' It" blev en hit från albumet (Michael Monroe gjorde senare en cover på denna låt). Med skivan Rampant från 1974, som Glover också producerade, fick bandet en listetta i Österrike. Den största hiten från skivan var också en cover; The Yardbirds "Shapes of Things" som i många år användes som slutnummer under bandets livekonserter. Skivan Hair of the Dog blev Nazareths största skiva. Den sålde dåligt i Storbritannien, men sålde mer än 2 miljoner exemplar i USA och är bandets mest sålda skiva. Den innehåller singeln "Hair of the Dog" samt Love Hurts på den amerikanska utgåvan. I Europa ersattes den av låten Guilty.



Samtidigt som gruppens åttonde studioalbum Play 'n' the Game gavs ut 1976, skakades bandet då deras manager Bill Fehilly dog i en flygplansolycka. Bandet fortsatte med albumet Expect No Mercy, varpå en andre gitarrist, Zal Cleminson anställdes, och skivan No Mean City gavs ut. Samtidigt gick deras skivbolag Mountain i konkurs och Cleminson lämnade gruppen. Tillbaka som 4-mannaband spelade de 1981 sedan in The Fool Circle. Inför nästa turné anställde Nazareth Billy Rankin och keyboardisten John Locke, som tidigare spelat i Spirit. I samband med turnén spelade man också in sitt första live- och tillika dubbelalbum Snaz. Året därpå gavs 2XS ut varefter John Locke lämnade och man fortsatte som 5-man inför nästa skiva Sound Elixir, som gavs ut 1983. Mot mitten av 1980-talet föll dock intresset för Nazareth i Storbritannien, trots att de utomlands fortfarande hade ett brett stöd, vilket fick till följd att de därpå följande albumen inte gavs ut i Storbritannien.



Bandet gav ut flera relativt populära album under nittiotalet. Under tiden hann också några medlemsbyten göras. Manny Charlton lämnade och Billy Rankin tog över under två album men lämnade sedan igen. Han ersattes av Jim Murrison som fortfarande är kvar.



Trumslagaren Darrel Sweet dog av en hjärtinfarkt strax innan första konserten på en USA-turné 1999. Turnén avbokades och Pete Agnews äldste son Lee Agnew blev därefter ny trummis. Han och Murrison hade sedan tidigare spelat tillsammans i Trouble in Doogie Land. 2008 gav bandet ut studioalbumet The Newz. Den 28 augusti 2013 meddelades det att McCafferty lämnat gruppen på grund av hälsoproblem.



Den 22:a februari 2014 meddelades att den skotske sångaren Linton Osborne ersatte McCafferty som sångare.



I december samma år tvingades bandet ställa in ett antal konserter då Osborne drabbats av ett virus som innebar att inte kunde uppträda. Och den 16:e januari 2015 meddelade Osborne att han lämnar bandet.



Den 13:e februari 2015 meddelar bandet att Carl Sentance, tidigare sångare i Persian Risk, Geezer Butler Band och Krokus, blir bandets nya sångare.



Vid två tillfällen har det skett försök att locka över sångaren Dan McCafferty till andra band. Första gången av Ritchie Blackmore innan David Coverdale och Glenn Hughes värvades till Deep Purple. Andra gången var när AC/DC:s sångare Bon Scott gått bort 1980 och Malcolm och Angus Young kontaktat McCafferty. Båda försöken stoppades dock efter våldsamma protester och hot från Pete Agnew och Darrel Sweet. Både Blackmore och bröderna Young drog sig då hastigt ur, de senare värvade istället Brian Johnson.






Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”










Mando Diao

Mando Diao, Strövtåg i hembygden på Spotify

Infruset

Strövtåg i hembygden

Mando Diao, Dance With Somebody - Radio Version på Spotify

Dance With Somebody

Dance With Somebody - Radio Version

Mando Diao, Down in the Past på Spotify

Hurricane Bar

Down in the Past

Mando Diao är ett svenskt band från Borlänge. Det består av Björn Dixgård (sång, gitarr), Carl-Johan "C-J" Fogelklou (bas), Jens Siverstedt (gitarr), Patrik "Patso" Heikinpieti (trummor) och Daniel Haglund (klaviatur). Bland de tidigare medlemmarna finns Gustaf Norén, Mats Björke och Samuel Giers.


Två av Gustaf Noréns bröder, Victor och Carl Norén, spelade tidigare i Borlängebandet Sugarplum Fairy.


Mando Diao bildades i Borlänge av Björn Dixgård och originalsättningens keyboardspelare Daniel Haglund, under namnet Butler. 1996 träffades Dixgård och Gustaf Norén på en fest där de båda satt uppe hela natten och diskuterade Beatles. Med det gemensamma intresset i åtanke var det knappast en överraskning att Gustaf snart bjöds in till bandet. De spelade, under en tid, på olika klubbar i Borlänge med olika uppsättningar på bas och trummor, fram tills de började bli mer accepterade i hemstaden.


Gruppen började uppmärksammas även i Stockholm, och rykten om skivbolagsintressen uppstod. Björn och Gustaf, som nu skrev bandets samtliga låtar, insåg att man var tvungna att plocka in några permanenta medlemmar även på övriga instrument. Genom gemensamma bekanta fick de kontakt med Samuel Giers, från Gagnef strax utanför Borlänge, och han kände i sin tur den på musikgymnasium utbildade basisten Carl-Johan Fogelklou från Sigtuna. Efter att de hade fått lyssna på en demo av "And I Don't Know" (Från The Braley Geshgore Demo och senare även utgiven på Sheepdog EP år 2003) bestämde de sig för att gå med i bandet.


År 2002 fick Mando Diao skivkontrakt med EMI och samma år släpptes Motown Blood på EP. Denna release fick stor uppmärksamhet bland musikkrönikörer och andra. Succén fortsatte och Mando blev inbjudna att spela på Kalasturnén tillsammans med etablerade band som Thåström, Kent och The Hellacopters. Medlemmarna i Mando Diao stod efter turnén för ett antal uppmärksammade citat, där Gustaf och Björn sågade Kent rakt av och bland annat kallade dem för "ett trött dansband". Detta satte ton för ett långvarigt ordkrig i svensk press mellan Mando och Kent. Efter den framgångsrika turnén släppte Mando Diao sitt debutalbum, Bring 'em In.


Efter Bring 'em In fick Mando Diao även sitt internationella genombrott. Skivan släpptes i Japan, och blev stor succé. Därför blev det nödvändigt för bandet att ägna hela 2003 åt turnerande. Under den här tiden skapade Björn Dixgård stora rubriker då han hamnade i bråk med Sveriges Radio P3:s programledare Agnes-Lo Åkerlind, något som slutade med handgemäng. Till slut tvingades Björn att be om ursäkt.


År 2004 inleddes i studion, då gruppen skulle spela in sitt andra album Hurricane Bar. Studion låg i ett slott i södra England, och skivan producerades av Richard Rainey, som tidigare bland annat arbetat med U2. Detta album blev även Mando Diaos genombrott i Tyskland och under sommaren 2005 följde turnéer och bland annat spelning på Hultsfredsfestivalen. 2006 spelade Mando in albumet Ode to Ochrasy tillsammans med producenten Patrik Heikinpieti och Björn Olsson och skivan släpptes i Sverige den 6 september 2006. Den 26 augusti 2006 framträdde Mando Diao för första gången i stor TV i Sommarkrysset (TV4) med "Long before rock 'n' roll".


Vid en spelning i Umeå 27 januari 2007 kollapsade golvet efter femton minuters spelning. Sammanlagt 27 personer skadades.


Under sommaren 2007 tillkännagav bandet att en ny skiva, producerad av Björn Olsson, Never Seen The Light Of Day var färdiginspelad. Skivan släpptes den 24 oktober 2007 i Europa och Japan. Den första singeln från skivan heter "If I Don't Live Today, Then I Might Be Here Tomorrow", som kom ut den 24 september 2007. Den andra singeln är titelspåret "Never Seen The Light Of Day" följd av "Train On Fire"


Den 3 november 2008 hade bandet en spelning i Los Angeles, som senare släpptes på en DVD-skiva med albumet The Malevolence of Mando Diao.


Första singeln från albumet Give Me Fire var "Dance with Somebody" och släpptes i iTunes Store den 19 december 2008. Den 13 februari 2009 släpptes slutligen albumet, som hade producerats av bandet och The Salazar Brothers (Salla och Masse).


I maj 2009 blev "Gloria" nästa singel från Give Me Fire. Låten började som en hit på radioprogrammet Tracks i P3 under våren och sommaren. Senare släpptes "Gloria" i en Bassflow Remix och under hösten började fler kommersiella radiostationer i Sverige spela låten som växte till en stor hit för Mando Diao.


I april 2011 fick Samuel Giers sparken som bandets trummis. Senare, 2014 lämnade även Mats Björke bandet och arbetar med egna produktioner och som producent mm.


I september 2012 sjöng bandet för första gången på svenska på sin tolkning av Gustaf Frödings Strövtåg i hembygden.


Under senare år har bandet lagt till blåsare under sina konserter. Stadiga medarbetare har varit Nils Janson, trumpet och Nils Berg, saxofon, kända som "Nils und Nils". Även Per "Ruskträsk" Johansson har bidragit med saxofonspel på ett flertal turnéer.


Även Dixgårds partner och frontman Gustaf Norén lämnade bandet i slutet av maj 2015. Han berättade om uppbrytningen i talkshowen Breaking News med Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Norén har andra planer för sin musikkarriär.


21 juli 2016 gjorde bandet en spelning på Dalhalla friluftsteater där de gamla Mando-medlemmarna Samuel Giers och Mats Björke deltog.










Rammstein

Rammstein, AUSLÄNDER på Spotify

RAMMSTEIN

AUSLÄNDER

Rammstein, DEUTSCHLAND på Spotify

RAMMSTEIN

DEUTSCHLAND

Rammstein, ZEIG DICH på Spotify

RAMMSTEIN

ZEIG DICH

Rammstein (uttal: ) är ett tyskt industrimetalband som grundades 1994 i Berlin. Mer specifikt räknas bandet till den nya musikstilen Neue Deutsche Härte. Gruppen är bland annat känt för sina eldsprutande och effektfyllda liveshower.



Namnet Rammstein syftar indirekt på den tyska staden Ramstein-Miesenbach där en flyguppvisningskatastrof utspelade sig 1988 på den NATO-kontrollerade flygbasen Ramstein Air Base. Det extra m:et i Rammstein medför att den direkta betydelsen blir "rammande sten", eller "murbräcka" i överförd betydelse.



Rammstein bestod ursprungligen av fyra medlemmar, Richard Z. Kruspe, Till Lindemann, Christoph Schneider och Oliver Riedel. De deltog i en tävling för nya band och vann med sin demo. Priset var att få spela i en riktig studio. Snart tillkom även Paul H. Landers på elgitarr och Christian "Flake" Lorenz på klaviatur.



Bandet bildades i januari 1994 och medlemmarna kom alla från olika band innan dess. Landers och Lorenz kom ifrån bandet Feeling B, Kruspe från bandet Orgasm Death Gimmick, Lindemann från bandet First Arsch, Riedel från bandet The Inchtabokatables och Schneider från bandet Die Firma.



1995 fick Rammstein ett skivkontrakt med Motor Music Records och släppte sin första singel Du riechst so gut och kort efter det albumet Herzeleid som producerades i Stockholm. Albumet blev en stor försäljningsframgång. Rammstein turnerade tillsammans med bandet Project Pitchfork och lite senare var de förband till Clawfinger. Eld blev ett tema i Rammsteins scenshow och detta var mycket populärt hos publiken. I början gjorde de specialeffekterna själva, men efter att en brinnande bjälke fallit ner på scen anlitade de proffs.



Rammstein är för närvarande Tysklands största musikexport, och alla deras album har uppnått guld- och platinastatus med totalt över tolv miljoner sålda inspelningar. En förklaring till Rammsteins popularitet är att gruppens musik även är influerad av syntmusiken och därför gör att både hårdrockare och synthare tilltalas av musiken. Syntbandet Depeche Mode har varit en inspiration för Rammstein; bland annat har de gjort en cover på låten "Stripped".



Gruppen har spelat flera gånger i Sverige, bland annat på Malmö Arena 2009, på festivalen Metaltown i Göteborg juni 2005 och 2010. Där skadade Lindemann sitt knä när Lorenz körde på honom med sitt Segway-fordon vilket gjorde att de fick ställa in sin Asien-turné samma år. På deras Made in Germany 1995–2011-turné spelade de i Globen i februari 2012. De spelade på Bråvalla festival i juni 2013 samt juni 2016.



Rammsteins musik spänner över flera undergenrer av rockmusik, men klassificeras oftast som en variant av industrial metal eller heavy metal, mer specifikt som Neue Deutsche Härte. Vissa låtar, som "Feuer frei!", är influerade av punk och hårdrock. Andra låtar, särskilt från de två första albumen, har mer gemensamt med synthmusik, till exempel "Du riechst so gut". Ett mindre antal låtar är närmast att klassificera som pop.



Rammsteins texter är övervägande på tyska. Enligt Oliver Riedel passar tyska bra för heavy metal-musik: "Franska må vara kärlekens språk, men tyska är ilskans språk". Det finns dock några Rammsteinlåtar som inte är på tyska. Låten "Te quiero puta!" är helt på spanska. I "Moskau" är refrängen och sticket till största delen på ryska, men på konserter sjunger bandet ofta en tysk text i sticket. Flera rader på engelska är infogade i "Amerika" och "Pussy", och i duetten "Stirb nicht vor mir (Don't Die Before I Do)" sjunger Sharleen Spiteri sina verser på engelska. Bandet har även spelat in engelska versioner av "Engel", "Du hast" och "Amerika", samt gjort covers på Depeche Modes "Stripped" och Ramones "Pet Sematary", med originaltexter på engelska.



Bandets texter är ofta utmärkande med en mörk men subtil humor, och berör teman som är mer eller mindre tabu eller i alla fall ovanliga inom modern musik, som i "Mann gegen Mann", i vilken homosexuellas situation tas upp: "Ich bin der Alptraum aller Väter" ("Jag är alla fäders mardröm"), eller "Tier", som hårt och dömande beskriver hur en far våldtar sin dotter, och hur hon förstörs inombords: "Was bist du? Doch nur ein Tier" ("Vad är du? Blott ett djur"). I låten "Zwitter" gestaltar sångaren en narcissistisk hermafrodit och sjunger om hur han kan älska med sig själv. Andra kännetecken för texterna är en viss brutalitet, till exempel "Stein um Stein", som handlar om hur sångaren begraver sin älskade levande, och "Spring", där en folkmassa samlas kring en man som är i färd att begå självmord genom att hoppa från en bro. Han ångrar sig, men folkmassan försöker förmå honom att fullfölja självmordet. Låten slutar med att sångaren sparkar mannen i ryggen så att han faller från bron.



Trots rykten om en nazistisk/rasistisk, fascistisk/högerextrem ideologi har Rammstein ett uttalat icke-politiskt syfte med sina texter. Bandet dementerade ryktena med låten "Links 2-3-4"; links betyder vänster, vilket är där bandet enligt texten har hjärtat, men låten är ironiskt uppbyggd runt militära teman som marschtakt.



Rammstein använder sig ofta av ett målande bildspråk, som i "Feuer und Wasser", där sångaren beskriver sin kärlek till en kvinna som utan framtid och hopp med orden: "Feuer und Wasser kommt nicht zusammen. Kann man nicht binden, sind nicht verwandt" ("Eld och vatten kommer inte samman. Kan man ej binda, är inte av samma sort"). I flera låtar spelar bandet medvetet på tvetydigheter i ordval och meningsstruktur. Mest känd är "Du hast", som med textraderna "Du. Du hast. Du hast mich. Du hast mich gefragt" spelar på att du hast (du har) och du hasst (du hatar) är homofoner, vilket gör att meningen helt byts när textraden är komplett.



Det har förekommit spekulationer om att låten "Weisses Fleisch" ifrån albumet Herzeleid skulle ha inspirerat gärningsmännen till Columbinemassakern. Detta ska ha grundats på att både Eric Harris och Dylan Klebold var Rammstein-fans och att låten öppnar med frasen "Du auf dem Schulhof, ich zum Töten bereit" (ungefärligt översatt till "Du på skolgården, jag är redo att döda"). Bandet svarade på anklagelserna med följande meningar:



Utöver detta har det sagts att gisslantagarna under gisslandramat i Beslan lyssnade på Rammstein-låtar för att hålla sig alerta. Pekka-Eric Auvinen, mannen som låg bakom massakern på Jokela skola, sägs ha lyssnat på Rammstein men det har även nämnts att hans musiksmak inte påverkade hans beslut på något sätt. Anton Lundin Pettersson, mannen bakom skolattacken i Trollhättan, lyssnade på Rammstein men liksom med Auvinen är kopplingen mellan hans våldsdåd och hans musiksmak oklar.



Rammsteins scenframträdanden kännetecknas av mycket pyroteknik och show. I deras tidiga karriär hällde de ofta fotogen på scenen och tände på, men till följd av de skador och olyckor som följde började bandet snart att anlita professionella pyrotekniker. I deras repertoar ingår i dag bland annat eldkastare, såväl lösa som fastsatta på ansiktsmasker och instrument, och en dildo med vilken Lindemann simulerar samlag med Christian "Flake" Lorenz i anslutning till låten "Bück dich".



Till Lindemann har framfört låtar med en brinnade kappa om axlarna, främst under låten "Rammstein", vilket kan ses på live-DVD:n Live aus Berlin från 1998. Under samma föreställning beger sig Flake ut i publikhavet i en gummibåt, och Lindemann kan ses piskande sig själv under framförandet av låten "Bestrafe mich" ("Bestraffa mig"). Lindemann är numera även utbildad pyrotekniker. Gummibåten används fortfarande under deras turnéer men numera är det Oliver Riedel som sitter i den. Under bandets "Reise, Reise"-turné (november 2004–juli 2005) uppträdde Rammstein för över 1 miljon människor i 21 olika länder världen över.



Rammsteins musik har använts som filmmusik, först i Lost Highway med låtarna "Rammstein" och "Heirate mich", sedan även i filmer som Lilja 4-ever, xXx, The Matrix, How.High, FearDotCom, Big Nothing , Resident Evil och Hellboy II: The Golden Army.






Frölunda Indians

Frölunda HC, även Frölunda Indians, tidigare Västra Frölunda HC, är en ishockeyklubb från Göteborg.


Västra Frölunda IF bildades 1930, och tog upp ishockey i sitt program 1944. Ishockeylaget utgjorde ishockeysektionen i Västra Frölunda IF fram till 1984 då sektionen knoppades av och blev en egen förening med namnet Västra Frölunda HC. Klubben hade då ett klubbmärke med de gamla färgerna vitt och grönt samt VF i rött, idag är märket utbytt mot en indian.


Klubben spelar i Svenska hockeyligan (SHL, tidigare Elitserien). Inför säsongen 1995/1996 antogs smeknamnet Indians, en: indianer, som syftar på att laget under de framgångsrika åren på 1960-talet kallades för "Vilda västern". Man ville dock inte ha ett namn som syftade på cowboys eller eldvapen utan antog då i stället Indians.


Frölunda har genom åren spelat i gröna eller vita tröjor. I samband med att man började kalla sig Frölunda Indians bytte man till att spela i röda tröjor hemma och vita borta. Säsongerna 2007/2008 och 2008/2009 spelade laget i röda tröjor hemma lördagar och helgdagar och i gröna tröjor hemma på vardagar. Från och med säsongen 2009/2010 spelar Indians återigen med enbart röda tröjor på hemmaplan.


Efter en längre tid utanför den högsta hockeyserien inledde Frölunda 1990-talet med sin återkomst till Elitserien säsongen 1989/1990. Conny Evensson, tränaren som fört upp laget, lämnade dock inför den första Elitseriesäsongen och de inledande 1990-talsåren var skakiga med bland annat en tur till kvalserien 1991, där man mötte Team Boro HC och Rögle BK och Mölndal Hockey.


Leif Boork ledde klubben ett par säsonger innan Lasse Falk tog över och införde den så kallade 1-3-1-hockeyn, vilket han fick mycket kritik för utanför Göteborg. Falk förde klubben till sin fjärde SM-final säsongen 1995/1996, där Luleå HF dock blev för svåra. Finländaren Christian Ruuttu bidrog starkt till framgångarna, men även spelare som Marko Jantunen och Peter Berndtsson dominerade matcherna.


Resten av 1990-talet blev dock svajigare för indianerna. Ruuttu försvann redan efter en säsong och även Falk sökte nya utmaningar efter något år. Ersättarna lyckades inte alltid så väl, de lovande juniorerna hade svårt blomma ut till storstjärnor och mot slutet av 1990-talet fick klubben ekonomiska problem då Skatteverket började granska Frölundas affärer med den ökände affärsmannen Frank Abagnale.


Inför säsongen 2004/2005 firade laget 60-årsjubileum och samtidigt 20-årsjubileum som fristående klubb. I samband med detta tog klubben namnet Frölunda HC utan förledet Västra.


Frölunda tog sitt senaste SM-guld säsongen 2004/2005, säsongen då de flesta elitserielag var förstärkta med lockoutade NHL-spelare. Den säsongen hade Frölunda sju spelare i svenska landslaget, tre spelare i finska landslaget samt en spelare i schweiziska landslaget. Utöver detta tackade tre spelare nej till landslagsspel. Dessutom var Frölundas andretränare Janne Karlson uttagen som assisterande coach i svenska landslaget. Notabelt är också att Frölunda Indians toppade Eurohockey.nets klubbranking säsongen 2004/2005.


Den 6 april 2006 blev Frölunda historiskt, då man som första lag i ett SM-slutspel vände ett underläge med 1-3 i matcher till seger med 4-3, vilket hände i semifinalserien mot Linköpings HC. Säsongen slutade emellertid med finalförlust mot Färjestad BK, efter 2-4 i matcher.


I samband med den andra finalmatchen mot Färjestad 2006 blev Ronnie Sundin 11 april 2006 den mesta spelaren med sin 685:e match i frölundatröjan.


Inledningen av säsongen 2006/2007 präglades av flera motgångar för Frölunda, och klubben låg länge på kvalserieplats. Lösningen blev att klubbledningen avsatte den tidigare tränaren Stephan "Lillis" Lundh och ersatte honom med Per Bäckman från Västerås Hockey. Strax efter sade andretränaren Calle Johansson upp sig och han ersattes av Benny Westblom. Frölunda slutade i den tätaste av samtliga elitserier på nionde plats, två poäng från en slutspelplats och tre poäng från ett nervöst kval. Det var första gången sedan säsongen 1994/1995 som Frölunda missade SM-slutspel. Denna säsong värvade man också rekordmånga spelare under pågående säsong. Dessa var Jere Myllyniemi (Philadelphia Flyers), Henrik Malmström (Brynäs IF), Sean Bergenheim (Lokomotiv Yaroslav), Magnus Kahnberg (St. Louis Blues), Ari Vallin (Florida Panthers) och Oscar Ackeström (Linköpings HC). Av dessa är det bara Kahnberg och Ackeström som spelar i klubben säsongen 2007/2008. Den 6 december 2008 gjorde Niklas Andersson två mål mot Södertälje SK och slog då Patric Carnbäcks målrekord i Frölunda, som var på 216 mål.


Säsongen 2011/2012 har Frölunda Indians gjort en stor rensning av sin trupp. Man har på ett sätt försökt föryngra laget genom att satsa på yngre talanger samt satsat mer på hemvändare, exempel som Magnus Kahnberg, Jari Tolsa och Fredrik Pettersson. Trotjänare som Niklas Andersson valde att sluta och Tomi Kallio fick inte förlängt kontrakt.


Frölunda Indianss ungdomssektion är en av Sveriges främsta. Under 2000- talet har U-16, J-18 och J-20-lagen vunnit i princip allt som går att vinna. Frölunda har producerat väldigt många talanger på toppnivå under 2000-talet. Bland andra:


Backar
5 Jan-Axel Alavaara • 6 Tom Koivisto • 7 Antti-Jussi Niemi • 8 Arto Tukio • 23 Ronnie Sundin • 44 Sami Salo • 55 Christian Bäckman


Anfallare
9 Daniel Alfredsson • 11 Magnus Kahnberg • 12 Peter Högardh • 19 Jari Tolsa • 20 Joel Lundqvist • 21 Loui Eriksson • 22 Jonas Esbjörs • 24 Niklas Andersson • 26 Samuel Påhlsson • 28 Martin Plüss • 30 Jonas Johnson • 31 Per-Johan Axelsson • 58 Jens Karlsson • 71 Tomi Kallio






Ola Magnell

Ola Magnell, Påtalåten - Live på Spotify

Guldkorn

Påtalåten - Live

Ola Magnell, Kliff på Spotify

Nya Perspektiv

Kliff

Ola Magnell, Nya Perspektiv på Spotify

Nya Perspektiv

Nya Perspektiv

Nils Olaus Lennart Karl Magnell, känd som Ola Magnell, född 20 januari 1946 på Skälby gård i Kalmar, är en svensk sångare, låtskrivare och gitarrist. Han skivdebuterade 1974 med Påtalåtar, efter att året före lanserat sin "Påtalåten".


Magnell började sin karriär som textförfattare åt bland andra Siw Malmkvist och Lill Lindfors. Han brukar räknas till proggrörelsen, även om han inte tillhörde denna rörelses mest politiska gren. Han tillhörde också ett kommersiellt skivbolag, Metronome, för vilket han kritiserades av proggrörelsen. Textinnehållet i Magnells sånger var heller inte så "plakatpolitiska" som förväntades av musikrörelsens företrädare. Ordkonstnären Magnell drogs mer åt det existentiella och melankoliska hållet, men den vassa politiska kritiken var ändå närvarande.


Några av hans mer kända låtar är "Påtalåten" (1972), "Kliff" (1975), "Rulltrappan" (1977), "Tomma tunnor" (1981), "Trasten" (1983) och "Bruten vinge" (2003). Flera av sångerna har sjungits in av andra artister, bland annat på hyllningsalbumet Påtalåtar - en hyllning till Ola Magnell (2005). Albumet Nya perspektiv låg etta på den svenska albumlistan under två veckor våren 1976.


Ola Magnell är sedan många år sambo med översättaren Vera Lindh (född 1946), som är dotter till disponenten Robert J:son Lindh och Ruth, ogift Isberg, samt syster till musikern Björn J:son Lindh.










Oktoberfest

Oktoberfest (i lokalt talspråk även Wiesn) är en stor ölfestival, som hålls i slutet av september och början av oktober varje år i den tyska staden München i Bayern. Oktoberfest arrangerades första gången år 1810 och anses numera vara världens största folkfest.


Festligheterna pågår under sexton dagar före den första söndagen i oktober på Theresienwiese, som förr var en äng. År 2010 pågick oktoberfesten en dag längre än vanligt, nämligen till den 4 oktober. Detta har beslutats i samband med att festen firade 200-årsjubileum år 2010. Med anledning av festen bryggs ett särskilt oktoberfestöl. Ölet, som serveras i en typ av enliterskannor som kallas Maß, är bärnstensfärgat, och smakrikt. Det får bara tillverkas av lokala bryggerier i München. Ölutskänkningen sker i särskilda tält som rymmer upp till tiotusen gäster och kan ta två månader att resa.


Under Oktoberfest bär kvinnor traditionellt Dirndl medan männen traditionellt bär Lederhosen, vilket fortfarande är vanligt förekommande.


Oktoberfestens ursprung är den bayerske prinsen Ludvigs (sedermera Ludvig I av Bayern) bröllop med prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen, vilket ägde rum den 12 oktober 1810. Fem dagar senare, den 17 oktober, firades giftermålet med en stor offentlig hästkapplöpning på den plats som döpts till Theresienwiese efter den nya prinsessan (efter detta namn kallas festen i folkmun även die Wiesn eller – dock felaktigt – Wiesn). Kapplöpningen blev en återkommande tradition även om Napoleonkrigen innebar att den ställdes in 1813. Från 1819 övertog staden München formellt ansvaret för arrangemangen och beslöt att de skulle vara årligen återkommande. Med åren ändrades nöjesutbudet från de ursprungliga kapplöpningarna till mer nöjesfältsartade attraktioner som kägelbanor, klätterställningar och dansbanor. Även om Oktoberfesten numera främst förknippas med öl var det först 1880 som stadens myndigheter tillät ölutskänkning i anslutning till festen. Inom några få år hade uppresandet av tillfälliga ölhallar blivit en av festens största attraktioner.


Oktoberfest (i lokalt talspråk även Wiesn) är en stor ölfestival, som hålls i slutet av september och början av oktober varje år i den tyska staden München i Bayern. Oktoberfest arrangerades första gången år 1810 och anses numera vara världens största folkfest.


Festligheterna pågår under sexton dagar före den första söndagen i oktober på Theresienwiese, som förr var en äng. År 2010 pågick oktoberfesten en dag längre än vanligt, nämligen till den 4 oktober. Detta har beslutats i samband med att festen firade 200-årsjubileum år 2010. Med anledning av festen bryggs ett särskilt oktoberfestöl. Ölet, som serveras i en typ av enliterskannor som kallas Maß, är bärnstensfärgat, och smakrikt. Det får bara tillverkas av lokala bryggerier i München. Ölutskänkningen sker i särskilda tält som rymmer upp till tiotusen gäster och kan ta två månader att resa.


Under Oktoberfest bär kvinnor traditionellt Dirndl medan männen traditionellt bär Lederhosen, vilket fortfarande är vanligt förekommande.


Oktoberfestens ursprung är den bayerske prinsen Ludvigs (sedermera Ludvig I av Bayern) bröllop med prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen, vilket ägde rum den 12 oktober 1810. Fem dagar senare, den 17 oktober, firades giftermålet med en stor offentlig hästkapplöpning på den plats som döpts till Theresienwiese efter den nya prinsessan (efter detta namn kallas festen i folkmun även die Wiesn eller – dock felaktigt – Wiesn). Kapplöpningen blev en återkommande tradition även om Napoleonkrigen innebar att den ställdes in 1813. Från 1819 övertog staden München formellt ansvaret för arrangemangen och beslöt att de skulle vara årligen återkommande. Med åren ändrades nöjesutbudet från de ursprungliga kapplöpningarna till mer nöjesfältsartade attraktioner som kägelbanor, klätterställningar och dansbanor. Även om Oktoberfesten numera främst förknippas med öl var det först 1880 som stadens myndigheter tillät ölutskänkning i anslutning till festen. Inom några få år hade uppresandet av tillfälliga ölhallar blivit en av festens största attraktioner.


Yttre omständigheter har tvingat München att ställa in Oktoberfesten vissa år, däribland 1854 (på grund av grasserande kolera), 1866 (preussisk-österrikiska kriget), 1870 (fransk-tyska kriget), 1873 (kolera igen), 1914–18 (första världskriget), 1923–24 (den kraftiga inflationen) och 1939–45 (andra världskriget). Åren närmast efter de båda världskrigen firades festen också endast i en mindre skala som så kallad Herbstfest (höstfest, höstfestival). Sedan 1950 har festen dock åter kunnat hållas utan avbrott.


Den 26 september 1980 exploderade en bomb vid huvudingången och dödade 13 personer. Därtill skadades över 200 varav 68 svårt.


Till Oktoberfest reser de sex Münchenbryggerierna Spaten-Franziskaner, Augustiner, Paulaner, Hacker-Pschorr, Hofbräu och Löwenbräu totalt 14 stora och 15 mindre festtält. . Totalt på området finns det omkring 100 000 sittplatser. När det är mycket folk på området stängs tälten för besökare av säkerhetsskäl. Normalt sker detta på kvällstid men under helgen även dagtid. Löwenbrau är största tält


Under festen finns det på området ett särskilt sjukhus för att omhänderta skadade och berusade människor. Därtill finns en tysk och italiensk polisstation (eftersom det är så många italienare) samt en brandstation. Den kommunala trafiken är intensifierad för att klara belastningen genom att tunnelbanan kör varannan minut. På perrongen står säkerhetsvakter och ibland måste den mest utsatta stationen (Theresienwiese) stängas.


Den största Oktoberfest utanför Tyskland hålls i städerna Kitchener och Waterloo i Ontario i Kanada. Dessa två städer har en stor befolkning med tyskt ursprung och festen lockar dit runt en miljon besökare varje år. Den brasilianska tyskättade staden Blumenau håller årligen en Oktoberfest med runt 700 000 besökare. Även den Oktoberfest som hålls i Cincinnati i Ohio i USA är betydande. År 2002 kom över en halv miljon besökare till stadens Oktoberfest. Sedan 1991 har en stor Oktoberfest hållits i Hong Kong.


Centraleuropas enda kvarvarande loppcirkus uppträder sedan 1948 på Oktoberfest. I en episod av TV-serien Simpsons introduceras en fiktiv skotsk variant, som kallas Scotchtoberfest.


































Eluveitie

Eluveitie, Inis Mona på Spotify

Slania

Inis Mona

Eluveitie, The Call of the Mountains på Spotify

Origins

The Call of the Mountains

Eluveitie, A Rose for Epona på Spotify

Helvetios

A Rose for Epona

Eluveitie (uttalas Ell-vej-ti) är ett melodisk death metal-inspirerat pagan/folk metal-band från Schweiz som bildades 2002 av Chrigel Glanzmann.


Bandet använder sig av instrument som vevlira, flöjt, fiol och säckpipa. Eluveitie är starkt influerade av The Gothenburg sound, och av band som In Flames, Dark Tranquility och At the Gates. Förutom traditionella instrument används också ett gammalt språk, galliska som är ett keltiskt språk, i en del låtar. Eluveitie är helvetisk galliska och betyder "Jag är helvetier".


Lacuna Coil

Lacuna Coil, The House of Shame på Spotify

Delirium

The House of Shame

Lacuna Coil, Enjoy The Silence på Spotify

Karmacode

Enjoy The Silence

Lacuna Coil, Blood, Tears, Dust på Spotify

Delirium

Blood, Tears, Dust

Lacuna Coil är ett italienskt metal-band som bildades 1994 i Milano och var tidigare kända under namnen Sleep of Right och Ethereal. Bandet består idag av de sex medlemmarna Cristina Scabbia (sång), Andrea Ferro (sång), Cristiano Migliore (gitarr), Marco Biazzi (gitarr), Marco Coti Zelati (bas/keyboard) och Cristiano Mozzati (trummor). De har sedan de bildades givit ut fem studioalbum och två EP-skivor. Deras musik är inspirerad av gotiskt bildspråk, och använder sig av melodiska gitarrslingor, byter mellan ljus och mörk sång, och med vissa inslag av pop. De säger själva att det är inspirerade av bland andra Paradise Lost, Tiamat, Septic Flesh och Type O Negative.


Gruppnamnet är enligt bandets webbplats en kombination av italienska 'lacuna' (tom, blank) och engelska 'coil' (spiral), vilket kan översättas till 'tom spiral'.






Sam Outlaw

Sam Outlaw, Keep It Interesting på Spotify

Angeleno

Keep It Interesting

Sam Outlaw, Ghost Town på Spotify

Angeleno

Ghost Town

Sam Outlaw, Love Her For A While på Spotify

Angeleno

Love Her For A While







Corroded

Corroded, Age Of Rage på Spotify

Age of Rage

Age Of Rage

Corroded, 6 Ft Of Anger på Spotify

Eleven Shades Of Black

6 Ft Of Anger

Corroded, More Than You Can Chew på Spotify

State Of Disgrace

More Than You Can Chew

Corroded är ett svenskt hårdrocksband från Ånge som bildades 2004. Debutalbumet Eleven Shades of Black gavs ut 2009.


Corroded bildades av Jens Westin och Peter Sjödin, som nu är de två kvarvarande originalmedlemmarna. Ett par medlemmar har under åren bytts ut, och den nuvarande sättningen har funnits sedan 2008. Corroded ligger på bolaget Ninetone Records och bandets debutplatta Eleven Shades of Black gavs ut 2009 och producerades av Patrik Frisk.


Under 2009 gjorde bandet en ny version av låten "Time and Again" vilken blev ledmotivet till Robinson Karibien på TV4. Bandets andra album Exit to Transfer, släpptes den 6 oktober 2010, även denna gång tillsammans med Ninetone Records och Patrik Frisk. Den första singeln från albumet, Piece By Piece, släpptes 25 augusti 2010. Den 15 oktober gick Exit to Transfer in som sexa på Sverigetopplistan och var det näst bäst säljande hårdrocksalbumet under utgivningsveckan.


Bandet har spelat på flera festivaler i Sverige, bland annat Sweden Rock Festivals Nemis-scen, Rockweekend, Getaway Rock Festival, Putte i parken, Storsjöyran, Gatufesten, Metaltown, Rockstad: Falun, Skogsröjet, Arvikafestivalen och Dreamhack. Dom har också spelat på Helgeåfestivalen i Knislinge. Corroded har även gjort turnéer utomlands. Deras musik spelas bland annat på radiostationen Bandit Rock, och bandet vann priset som "Årets nykomling" på Bandit Rock Awards 2009.










Midnattsloppet

Midnattsloppet är en löptävling som arrangeras i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingfors av Midnattsloppet Nordic AB, ett helägt dotterbolag till Hammarby IF friidrott. 2014 blev Midnattsloppet i Stockholm Europas största tiokilometerslopp med 41 500 anmälda deltagare.


Det första midnattsloppet ägde rum på Södermalm i Stockholm 1982 och har sedan dess arrangerats varje år. Loppets längd varierade mellan åren fram till 1995 när distansen bestämdes slutgiltigt till 10 000 meter. Loppet är sedan ett antal år tillbaka också kontrollmätt av legitimerad banmätare. Loppet går en lördag i början av augusti varje år. Sedan 2011 startar första startgruppen 21:30, tidigare år gick första start 22:00.


2014 blev Midnattsloppet i Stockholm Europas största tiokilometerslopp med 41 500 anmälda deltagare.


Sedan år 2010 står Midnattsloppet Nordic AB som arrangör för Midnattsloppet i Sverige, Danmark och Finland. Midnattsloppet Nordic AB är ett helägd dotterbolag till Hammarby IF. Företaget leds av Göran Qvarfordt som verkställande direktör.










Stefan Sundström

Stefan Sundström, Alla ska sova för nu är det natt på Spotify

Barn På Nytt

Alla ska sova för nu är det natt

Stefan Sundström, Har någon sett Sabina på Spotify

Fisk i en skål

Har någon sett Sabina

Stefan Sundström, Alla ska i jorden på Spotify

Ingenting har hänt

Alla ska i jorden

Stefan Sundström, född 11 juni 1960 i Högdalen i Stockholm, är en svensk låtskrivare, trubadur och rockartist.


Sundström växte upp i Högdalen och Farsta i södra Stockholm. Efter avbrutna gymnasiestudier (vårdlinjen) och arbete bland annat på barnbyn Skå spelade Sundström i olika band som Pekåkå, Trots, KSMB, Fuck Off och Läppstars, och slog igenom med bandet Apache (senare Weeping Willows) (1988–1994).


Sen gick jag på muggen och gjorde mitt tarv Satt och tänkte på Sveriges musikaliska arv...
Ville supa och sjunga Dan Andersson
Men jag vet ingen som kan hela versen


1991, i sången ”Vals till Evert Tåb”, presenterar sig Sundström som ensam upprätthållare av den stolta svenska vistraditionen. Som en sådan har han många gånger blivit uppskattad och belönad.


I sina låtar kombinerar han röjig rock med innehållsrika texter och täta referenser till kulturarvet: Taube och Dan Andersson men också Bellman, Alice Tegnér, Astrid Lindgren och Ulf Dageby. Precis som Vreeswijk har han ett persongalleri av udda typer och sköna damer: Jan Banan, Sabina, Marguerite, Gubben Grå. Hans texter är vardagsrealistiska och kommenterar både det svenska kultur- och samhällsklimatet i stort och det trassliga livet för ungdomar i yngre medelålder.


Men Amors pilar föll som regn över en smal madrass, du hade ingen säng
Det är klart att vi låg kvar
och det är klart att det blev barn
Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar


Stefans Sundström är gift med Karin Renberg, som har spelat gitarr i hans band; makarna har tillsammans döttrarna Vanja och Miranda. Han spelade huvudrollen i filmen Svenska hjältar 1996 och medverkade i teveserien Eva & Adam från 1998, regisserad av Johan Unenge och Måns Gahrton, där han spelade musiklärare. Teveserien utvecklades och blev en långfilm 2001 med namnet Eva & Adam – fyra födelsedagar och ett fiasko.


Hans krönikor i ETC samlades i boken "Om mjölkens symbolvärde – och andra betraktelser" (2004)


På sin första coverskiva valde han att lyfta fram visor av Allan Edwall som sällan blivit tolkad tidigare och som framför allt är ihågkommen som skådespelare och teaterdirektör.


Stefan Sundström medverkade i radioprogrammet Kossornas planet i Sveriges Radio som har en tyngdpunkt mot miljöfrågor. Förutom att vara en av programledarna skrev han signaturmelodierna som under säsongerna 2008–2010 var olika för varje program.


Hösten 2010 gavs hyllningsskivan Andra spelar Sundström ut för att fira att han fyller "femtio år som mänska och trettio år som artist". På skivan tolkar bland andra Miss Li, Lars Winnerbäck och Ola Magnell Stefan Sundströms låtar.


Han medverkade i Sveriges Televisions barnprogram Stefans matlåtar där han och kocken Karolina Sparring åkte runt till olika kök och lagade mat med barn. Som namnet antyder skrev Stefan Sundström en låt som framfördes i varje program.






Hitta oss på Facebook