Få inspiration till evenemang i Helsingborg!


Vet du inte vad du ska göra i Helsingborg? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Helsingborg framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Helsingborg.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Benny Anderssons Orkester

Benny Anderssons Orkester, Fait Accompli på Spotify

BAO 3

Fait Accompli

Benny Anderssons Orkester, Du är min man på Spotify

BAO!

Du är min man

Benny Anderssons Orkester, Nu tändas tusen juleljus på Spotify

Tomten har åkt hem

Nu tändas tusen juleljus

Benny Anderssons orkester (BAO) är en svensk musikgrupp med Benny Andersson som musikalisk ledare och kompositör. Orkestern skapades i mitten av 2001 av 16 musikvänner, av vilka några är från Orsa Spelmän, samt med Helen Sjöholm som sångerska. Benny Andersson tog initiativet. Bandet är ett hobbyband som har sin grund i spelglädje och musikintresse.


Helen Sjöholm, som från början plockades in som refrängsångerska (vilket hon fortfarande är), räknas nu som en medlem i bandet (se ovan). Alla medlemmar är engagerade på annat håll större delen av året, många i orkestrar på teatrarna i Stockholm. Och bröderna Moraeus samt Leif Göras, Larsåke Leksell och Nicke Göthe är tillsammans Orsa Spelmän. Till somrarna träffas och repar BAO och drar sedan ut på en miniturné vars biljetter är mycket eftertraktade. "En konsert med dans" är konceptet, och på turnén medförs därför en dansbana. Med följer också Tommy Körberg (se ovan) och står tillsammans med Helen Sjöholm för sånginsatserna i de icke-instrumentala låtarna.


BAO har givit ut tre album, Benny Anderssons orkester 2001, BAO! 2004 samt BAO 3 2007. På det förstnämnda ingår "Vår sista dans" som låg 30 veckor på Svensktoppen, och på det andra finns "Du är min man" som låg på samma lista mellan 2004 och 2009 och som den 1 april 2007 slog rekordet för antalet veckor på listan, där den då legat i 143 veckor. 2006 kom livealbumet BAO på turné. BAO 3 innehåller färre instrumentala låtar än de tidigare skivorna. Helen Sjöholm och Tommy Körberg sjunger på detta album både tillsammans och var för sig. Körberg gör bland annat "Fait accompli", som premiärspelades av BAO i Allsång på Skansen, liksom "Bonde söker fru".


Den 24 juni 2009 utgavs albumet Story of a Heart under artistnamnet "Benny Andersson Band". Skivan består av tidigare utgivna melodier och texter, men i mångt och mycket översatta till engelska för etablering på den utländska marknaden; därav det nya artistnamnet.






Manfred Manns Earth Band

Manfred Manns Earth Band, Blinded By The Light (Single edit) på Spotify

The Roaring Silence

Blinded By The Light (Single edit)

Manfred Manns Earth Band, Blinded By The Light på Spotify

The Roaring Silence

Blinded By The Light

Manfred Manns Earth Band, Mighty Quinn på Spotify

Watch

Mighty Quinn







Bror Gunnar Jansson

Bror Gunnar Jansson, Ain't No Grave på Spotify

Moan Snake Moan

Ain't No Grave

Bror Gunnar Jansson, Mary Lee på Spotify

Bror Gunnar Jansson

Mary Lee

Bror Gunnar Jansson, The Church Bell's Tone på Spotify

Moan Snake Moan

The Church Bell's Tone







Frida Selander

Frida Selander, Like A Cat på Spotify

Like A Cat

Like A Cat

Frida Selander, Forever On Your Team på Spotify

Forever On Your Team

Forever On Your Team

Frida Selander, Woman In Me på Spotify

Try Again Baby

Woman In Me

Frida Selander, född 22 juli 1981, är en svensk musiker uppvuxen i Holmsund och bosatt i Umeå. Hon är bland annat influerad av Patti Smith, Neil Young och Nina Simone. Hon ger ut sina skivor under eget bolag med namnet AMASONORA. I december 2011 förärades hon Umeå Folkets hus kulturpris Guldäpplet.


Frida Selander bidrar även med gitarr, sång & munspel i David Sandströms band David Sandström Overdrive.






Torsson

Torsson, Det Spelades Bättre Boll på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Det Spelades Bättre Boll

Torsson, Blodomloppet på Spotify

Lingonplockning

Blodomloppet

Torsson, Klippans Centrum på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Klippans Centrum







Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






Ulf Lundell

Ulf Lundell, Öppna landskap på Spotify

Öppna Landskap 7595

Öppna landskap

Ulf Lundell, (Oh La La) Jag Vill Ha Dej på Spotify

Öppna Landskap 7595

(Oh La La) Jag Vill Ha Dej

Ulf Lundell, Kärleken förde oss samman på Spotify

Öppna Landskap 7595

Kärleken förde oss samman

Ulf Gerhard Lundell, född 20 november 1949 i Stockholm, är en svensk musiker, författare och konstnär. År 1975 debuterade Lundell med LP:n Vargmåne. År 1976 släpptes hans första roman, Jack. Därefter har han varit mycket produktiv med ett kontinuerligt flöde av skivor och böcker. På 1980-talet slog Lundell igenom stort med låten "Öppna landskap", en låt som föreslogs som ny nationalsång och spelades senare av vaktparaden.


Lundell har influerats av musiker som Bruce Springsteen, Bob Dylan, Neil Young och författare som Jack Kerouac, Allen Ginsberg och andra från beatnikrörelsen. Han har även haft stort inflytande på den svenska musikscenen, bland annat på singer-songwriters som till exempel Lars Winnerbäck, David Urwitz, Rolf Carlsson och Tomas Andersson Wij.


Ulf Lundells far var smidesarbetaren Gerhard Lundell och modern Ingrid (född Lindström) arbetade bland annat som skolmåltidsbiträde och sömmerska. Familjen bodde först på Södermalm i Stockholm men flyttade 1960 till Saltsjö-Boo, öster om Stockholm. Vid tio års ålder fick han sin första gitarr. Lundell har en två år äldre syster som heter Inger, vars pojkvän lärde honom hans första ackord. Under åren 1967 till 1975 hade Lundell en mängd diversearbeten, bland annat som brevbärare och sjukhusanställd. Under dessa år skrev han låtar och dikter som han skickade in till både skivbolag och bokförlag.


Den 12 september 1980 släppte Lundell skivan Längre inåt landet som spelades in i England. Skivan innehåller bland annat låtar som "Glad igen" och "Stackars Jack". Den sistnämnda var en kommentar på kritiken Lundell fick för att människor influerats av levernet i hans debutroman Jack. Två år senare 1982 släppte Lundell skivan Kär och galen som innehöll hans mest välkända alster, sången "Öppna landskap". Den gjorde honom till en av Sveriges största artister och sålde fyra gånger platina. Andra låtar som blev populära från Kär och galen var titelspåret "Kär och galen" och "När jag kysser havet".


Hösten 2008 turnerade Lundell för första gången på över två år och släppte även sin första studioskiva på tre år. Under turnépremiären i Gävle berättade Lundell att han skulle sluta turnera. Turnén fortsatte 2009 med en på våren och en på sommaren. I samband med dessa erkände han att han ljög och inte kommer sluta turnera. Han har förklarat att han håller på att ta avsked från artistkarriären, men att det är ett långt avsked. 2010 släppte Lundell en ny bok, En öppen vinter, även innehållande en skiva med 11 nyskrivna låtar.


Hösten 2008 turnerade Lundell för första gången på över två år och släppte även sin första studioskiva på tre år. Under turnépremiären i Gävle berättade Lundell att han skulle sluta turnera. Turnén fortsatte 2009 med en på våren och en på sommaren. I samband med dessa erkände han att han ljög och inte kommer sluta turnera. Han har förklarat att han håller på att ta avsked från artistkarriären, men att det är ett långt avsked. 2010 släppte Lundell en ny bok, En öppen vinter, även innehållande en skiva med 11 nyskrivna låtar.


Lundell gifte sig första gången 1977 med Barbro Zackrisson och var 1989-1992 gift med Fredrika Gunnarsdotter Stjärne. Han har tre barn i det första äktenskapet - däribland journalisten Sanna Lundell - och ett i det andra. Under mitten av 1990-talet var han tillsammans med poeten Isabella Nerman och under en period under 2000-talet var han sambo med Ulrika Rickfors, som är systerdotter till Mikael Rickfors. Den 7 mars 2014 gifte sig Ulf Lundell med Sofia Möller.






Backyard Babies

Backyard Babies, Minus Celsius på Spotify

Stockholm Syndrome

Minus Celsius

Backyard Babies, I'm On My Way to Save Your Rock 'n' Roll på Spotify

Four by Four

I'm On My Way to Save Your Rock 'n' Roll

Backyard Babies, Th1rt3en or Nothing på Spotify

Four by Four

Th1rt3en or Nothing

Backyard Babies är en svensk rockgrupp som bildades 1987 i Nässjö. Medlemmarna är Andreas "Dregen" Tyrone Svensson (sång och elgitarr), Johan Blomquist (bas), Peder Carlsson (trummor) och Nicke Borg (sång och gitarr).


Innan de tog namnet Backyard Babies hette de Tyrant, och innan dess hade de namnet Dead Silent. Än idag är "Dead Silent" insprejat på ett elskåp i Nässjö. Nicke Borg hade på den tiden fortfarande inte kommit med i bandet utan studerade bandet på avstånd. Sångaren hette då Tobias Fischer, men blev under 1990 sparkad av bandet, inte på grund av något större bråk utan helt enkelt att de upptäckt att de inte hade samma musiksmak. Fischer är numera etablerad professionell fotograf i Stockholm och har bland mycket annat fortsatt arbeta med Backyard Babies.


Backyard Babies har haft samma uppsättning bandmedlemmar sedan första fullängdsskivan, Diesel and Power, som kom 1994. Den var inspirerad av glamrock och sleazerock, och alla medlemmarna hade långt hår. 1998 kom deras andra studioalbum Total 13. Nu hade de övergett den glammiga stilen, klippt av sig håret, och musiken var snabbare, punkigare och argare.


År 2001 kom Making Enemies is Good, en skiva som andades mer hårdrock än Total 13. Inför Stockholm Syndrome, utgiven 2003, berättade Dregen att efter en glammig skiva, en punkskiva och en hårdrocksskiva var det dags för en "sjuhelvetes djävla rock'n'roll skiva". Den 12 april 2006 släppte de sin femte studioskiva, People Like People Like People Like Us. Den producerades av Nicke Andersson från The Hellacopters. Den 13 augusti 2008 släpptes albumet Backyard Babies, producerat av Jakob Hellner.


Flera samlingsskivor har också hunnits med. Först ut var Independent Days med alla låtar från Total 13 i remastrad version, samt några låtar som endast givits ut på singel, och några livelåtar. From Demos to Demons kom därnäst och innehåller bandets gamla demoinspelningar från 1987 till 1992. Safety Pin & Leopard Skin från 2002 är en korsning mellan en samlingsskiva och en liveskiva, med några livelåtar och några rariteter. Live Live in Paris är en liveskiva som kom 2005. De har även släppt en live-DVD, Live, och en DVD-dokumentär, Jetlag. Utöver det har de även givit ut en självbiografisk bok som heter Blod, svett och dårar.


Under senare år har Backyard Babies mer och mer glidit in mot rock'n'roll, vilket tydligt kan höras på skivan med namnet "Backyard Babies" (2008).


Under 2009 tillkännagav bandet att de skulle ta en paus efter 20 år på turné. Detta uppehåll varade i fem år. I maj 2014 tillkännagavs att de skulle börja skriva nytt material för en ny skiva. I oktober samma år tillkännagavs att deras första spelning blir på Sweden Rock Festival i början av juni 2015.






Lasse Stefanz

Lasse Stefanz, Det regnar och regnar på Spotify

Röd Chevrolet

Det regnar och regnar

Lasse Stefanz, Leva tills jag dör (feat. Mikael Wiehe) på Spotify

Whiskey Barrel

Leva tills jag dör (feat. Mikael Wiehe)

Lasse Stefanz, Jag faller hellre ner och dör på Spotify

Whiskey Barrel

Jag faller hellre ner och dör

Lasse Stefanz, tidigare Lasse Stefans, är ett countryinfluerat dansband, bildat 1967 i Kristianstad, Sverige av Hans Sigfridsson (gitarr, saxofon, kör), Lars Sigfridsson (bas, sång) och Olle Jönsson (sång). Senare har även J. Christer Ericsson (gitarr), Anders Pettersson (keyboard, dragspel, kör) och Gunnar Nilsson (trummor) tillkommit, den sistnämnde efter att Jönsson gjorde en handledsoperation. Christer Ericsson skriver även många av bandets låtar. Bandet medverkade i Melodifestivalen 2011 med melodin "En blick och något händer", som tävlade i Malmö den 26 februari 2011, men åkte ur.


Lasse Stefanz har haft hitlåtar som Oh, Julie (1982), och framgångar med album som Peppelinos Bar (1988). 1989-1990 hade Lasse Stefanz och Christina Lindberg en hit på Svensktoppen med duetten "De sista ljuva åren", som låg där hela 65 veckor.


1970 släpptes första singeln med två låtar skrivna av Christer Ericsson. Två år senare kom singeln nummer två, även den med Christer Ericsson som låtskrivare. Samma år kom första albumet, "Vad tiden går", på det lilla skivbolaget Habima och det var nu som bandet utvecklades från lokalband till svenskt riksband.


Ytterligare fyra album släpptes under de första åren: "Spelmansminnen", "Strandpartaj", "Sunshine" och "Darling".


På albumet "Darling" hade Christer Ericsson gjort låten "Vid en liten fiskehamn". Den låten fick Bert Karlsson i Skara, med sitt skivbolag Mariann, att skriva skivkontrakt Lasse Stefanz. Det blev dock Stefan Borsch som 1981 låg på Svensktoppen med den.


1982 kom första albumet hos Bert Karlsson, "Oh Julie". Sången "Oh Julie" blev Lasse Stefanz första Svensktoppsetta. 1982 medverkade bandet bland annat i programmet Nygammalt i SVT.


Populariteten innebar också ökad skivförsäljning. Första albumet hos Mariann blev också första guldplattan (50 000 exemplar). Under åren 1983-1988 gjordes ytterligare sex album, och försäljningssiffrorna blev framgångsrika. Under denna period ökade Lasse Stefanz popularitet markant ute på dansbanorna, och flera publikrekord slogs.


Efter det att Svensktoppen haft uppehåll åren 1982-1985 fick Lasse Stefanz sin nästa hit på listan med "Världens lyckligaste par", en duett tillsammans med Lotta Engberg som var en hit i mitten av 1987. Den låten skrev Christer, precis som de flesta andra svensktoppslåtar som bandet haft. Även melodierna "Nere på söder", "Peppelinos Bar" och "Oklahoma" låg på listan.


1988 lämnade bandet Mariann Grammofon AB och gick över till ett nytt skivbolag, Frituna. Första albumet där, "Livets ljusa sida", blev en framgång och innehöll bland annat duetten "De sista ljuva åren", även den skriven av Christer Ericsson, med Christina Lindberg.


Låten var från början en B-sida, men testades på Svensktoppen och gick in där i februari 1989. I april 1990 slog den Hootenanny Singers gamla maratonrekord på 52 veckor med Omkring tiggar'n från Luossa. "De sista ljuva åren" låg kvar på Svensktoppen i hela 65 veckor. 2002 blev "De sista ljuva åren" utsedd till "Tidernas Svensktoppslåt".


1988 fick Lasse Stefanz utmärkelsen "Sveriges bästa dansband", både i Sveriges Radio och "Hänt i Veckan", och 1989 även i Aftonbladet. 1990 tilldelades Lasse Stefanz en Grammis för "Bästa dansproduktion 1989". På Grammisgalan 2009 vann man kategorin "Årets dansband/schlager" för 2008.


Framgångarna under åren har inneburit att bandet blivit populära även i Sveriges grannländer Danmark, Finland och Norge. Bandet har fått stor publicitet i tidningar, radio och även medverkat i många TV-program i hela Norden.


I november 2008 tackade bandet nej till att delta i den svenska Melodifestivalen 2009 med låten Den första kyssen.


Även om bandet är från Kristianstad har bara fem låtar sjungits på skånska under åren. "Eva-Lena" (på "Oh, Julie", 1982, av Tom T. Hall och Hasse Andersson) "Skomakar Anton"(på "Oh, Julie" 1982 av Hasse Andersson) "Du Kalle" (på "Marie, Marie", 1983, av Christer Ericsson) "Hej Hå, Hej Hå" (Marie Marie, 1983 av Christer Ericsson) "Annat var det förr" (på "Elaine", 1984, av Queen Ida, A Lewis och Danne Stråhed).


Stavningen med z i slutet av namnet uppkom vid en spelning på Sommarlust i Kristianstad, där S-en tog slut på skylten och parkchefen satte dit ett z istället.


I maj 2012 meddelar tvillingarna Hasse Sigfridsson och Lars Sigfridsson att de båda lämnar Lasse Stefanz efter 45 år på grund av den obotliga sjukdom som saxofonisten och kompgitarristen Hasse har. Båda har varit med sedan starten 1967. Nya medlemmar i bandet blev Henrik Wallin och Joachim Svensson.


I november 2012 meddelade frontfiguren Olle Jönsson att han med omedelbar verkan lämnar bandet., men redan den 23 november återkom han.






Laleh

Laleh, Some Die Young på Spotify

Sjung

Some Die Young

Laleh, Goliat på Spotify

Colors

Goliat

Laleh, Tusen bitar på Spotify

Tusen bitar

Tusen bitar

Laleh Pourkarim (persiska: ???? ???????), mer känd under artistnamnet Laleh, född 10 juni 1982 i Bandar-e Anzali i Iran, är en svensk musiker, sångerska, låtskrivare, producent och skådespelerska. Hon har bott i Sverige sedan 10 års ålder. Efter 2005 års debutalbum mottog hon tre Grammisar och fick ett antal priser som årets nykomling. 2011/2012 kom framträdanden i Så mycket bättre och det storsäljande albumet Sjung.


Lalehs musik spänner från visa till poprock, och bland inspirationskällorna märks Cornelis Vreeswijk, The Police och Cat Stevens.


Laleh Pourkarims familj lämnade Iran i augusti 1982, när hon var två månader gammal. Orsaken var att fadern Houshang Pourkarim (persiska: ?????_???????) var en känd socialt engagerad författare, konstnär och tidningsman. Hennes mor hette Atefe och drev tillsammans med sin man underjordiska tidningar.


Via Azerbajdzjan, Minsk, Berlin och Tidaholm hamnade de i Hammarkullen i Göteborg, där hon kom att studera på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet.


Familjen Pourkarim landade i vitryska Minsk, på Lalehs ettårsdag. I Sovjetunionen fick föräldrarna arbeta på fabrik, medan Laleh lärde sig ryska och i skolan fick gå på både klassiska konserter och cirkus.


När Laleh var nio år tvingades familjen flytta vidare, och Laleh tillbringade en tid i Berlin. 1991 kom de till Sverige, och via en flyktingförläggning i Tidaholm hamnade de i Göteborgsförorten Hammarkullen.


Hennes far dog i en kanotolycka i augusti 1994 då han gav sig ut för att hjälpa två kvinnor i en kanot som försvunnit runt en udde och som han trodde behövde assistans. Vid hans begravning närvarade enligt uppgift flera tusen personer.


Laleh Pourkarims musikintresse fortsatte i Sverige, där hon tillbringade många raster i musikrummet och testade alla instrumenten. I åttonde klass stod hon på scenen för första gången under en musiktävling. Det slutade med att hon vann tävlingen, började skriva egna låtar och ganska snart bildade olika egna band.


Under högstadiet i Göteborg spelade Pourkarim i olika band, och redan då fanns lockelsen att ta sig in i musikbranschen på allvar. Under tiden i Hammarkullen var hon bland annat inblandad i de expanderade arrangemangen kring Hammarkullekarnevalen. I gymnasiet studerade hon på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.


Som 19-åring flyttade Pourkarim från sin familj och till Stockholm. Hon hade fått kontakt med Warner Music Sweden, när hon redan i flera års tid spelat live och börjat bli lokalt känd.. Laleh ville producera själv, vilket hon till slut fick. Hon blev erbjuden en källare i Hässelby Strand, där hon inredde sin egen studio och lärde sig hur man producerade från grunden.


Laleh Pourkarim började sin karriär som 18-årig skådespelerska i Josef Fares film Jalla! Jalla!, där hon spelade den unga invandrarflickan Yasmine. Trots uppmärksamheten har detta hittills (2014) varit Lalehs enda skådespelarinsats.


2005 lanserade hon sin musikkarriär under artistnamnet Laleh. Den 5 februari 2005 kom hennes första singel Invisible (My Song) av skivbolaget Warner Music Sweden. Singeln Live Tomorrow blev en stor hit, låg på Tracks-listans första plats under flera veckor och slog Tracks-rekord.


Debutplattan Laleh släpptes i mars samma år. Den innehåller fyra låtar på svenska, åtta på engelska och två på persiska. Flera av de svenska låtarna var mer visa än pop, och Pourkarim erkände villigt att hon hade hämtat mycket inspiration från Cornelis Vreeswijk.


Efter 2005 nominerades Laleh till en Grammis i sju kategorier (rekord för en soloartist) och kammade hem priset i tre: Årets svenska kvinnliga artist (och vann därmed över Robyn, Lena Philipsson, Amy Diamond och Anna Ternheim), Årets svenska nykomling och Årets producent. Hon belönades samma år även i två kategorier vid P3 Guld i Sveriges Radio P3. P3-lyssnarna utsåg henne till Årets kvinnliga artist och Årets nykomling.


Därefter turnerade hon med riksteaterföreställningen Vem har lurat barnen, en blandning av poesi, musik och teater som Laleh producerade ihop med poeten Kalle Haglund. Föreställningen kom till av en slump, efter att Haglund och Laleh 2005 båda bjudits in att uppträda på Södra teatern (vid säsongsavslutningen av Riksteatern Jam) och Laleh föreslagit att de skulle uppträda tillsammans – för skojs skull. Av det uppträdandet blev det så småningom en föreställning på en timme.


År 2006 gav Laleh ut sitt andra album Prinsessor, där en av låtarna hette "Det är vi som bestämmer (Vem har lurat alla barnen?)", inspirerat av ovanstående riksteaterföreställning. Den balladliknande "Call on Me" var en av singlarna från albumet.


Ett år senare gjorde hon låten "Snö" till den svenska storfilmen Arn. Stråkarrangemangen till "Snö" gjordes i London tillsammans med London Symphony Orchestra.


2007 och 2008 bodde Laleh i Norrland. Hon reste till Skellefteå i samband med inspelningen av en video och "blev kvar".


Efter sina tidiga musikframgångar och den uppmärksamhet de förde med sig, fick hon nog av storstadsmentaliteten och karriärhetsen. Så de två åren i Västerbotten var ett sätt att få frid och kunna utforska en ny miljö. Laleh kände sig trygg i sitt musikskapande men ville kunna hålla sig borta från premiärer och galor.


När Lalehs tredje album Me and Simon släpptes 2009 innehöll den flera motiv hämtade från sina två västerbottniska år. Hennes vandringar utmed Bottenviken inspirerade till sången "Bjurö klubb". Dessutom innehöll albumet den Arn-bekanta "Snö".


År 2011 medverkade hon i säsong två av Så mycket bättre på TV4, där hennes stillsamma tolkningar av de andra programdeltagarnas låtar uppmärksammades stort både i programmet och via låtförsäljning på Internet.


År 2012 gav hon ut albumet Sjung, som nådde nr 1 på Sverigetopplistan och sålde i minst 70 000 exemplar. Albumet hade en extraskiva med låttolkningarna från Så mycket bättre. Hon ägnade därefter en stor del av 2012 åt turnerande, inklusive en framgångsrik vårturné.


Den 16 oktober 2013 gav Laleh ut sitt femte album, Colors. I intervjuer inför albumet sa hon att hon här utmanat sig själv extra mycket som låtskrivare och producent. Hon ville göra en mer enhetlig skiva som inte spretade lika mycket som vid tidigare albumproduktioner, och själv var hon medveten om att alla fans kanske inte gillade att musiken därmed blivit rakare. Titellåten "Colors" handlar textmässigt om "meningen med allt", och hon erkände att hon på senare tid inspirerats av den snarlike sökaren Cat Stevens.


Laleh kunde dock inte marknadsföra albumet så som hon tänkt. Tre dagar efter albumutgivningen gick hennes mor Atefe bort, och stora delar av promotionplanerna fick ställas in.


Laleh deltog både 2012 och 2014 i Allsång på Skansen. Vid framträdandet 15 juli 2014 fick hon en egen timme efter den ordinarie programavslutningen, under rubriken "Allsångsscenen är din". Det var tredje året som SVT arrangerade den här allsångsförlängningen, som vigs åt folkkära artister som programledningen vill uppmärksamma och hylla. 2012 ägnades timmen åt Tomas Ledin och 2013 åt Håkan Hellström. Laleh bjöd (i likhet med sina båda föregångare) in gästartister för att komplettera sitt eget sjungande och spelande. Eva Dahlgren och Laleh sjöng duett på "Ängeln i rummet", en låt som Laleh 2011 gjorde en coverversion på i Så mycket bättre.


Laleh är en del av låtskrivarkollektivet "Wolf Cousins" som är startat av Max Martin, Shellback och Julius Peterson. Som låtskrivare och producent har hon bland annat skrivit musik åt Tori Kellys debutalbum "Unbreakable Smile" (2015) och Ellie Gouldings tredje studioalbum.


Laleh växte upp med klassisk musik, balett och cirkusmusik. När hon flyttade västerut fastnade hon i stället för The Police, som hon tyckte hade den rätta blandningen av punk, reggae och jazz.


I hennes låtar på engelska låter hon sig till stor del inspireras av bland andra The Police, med deras reggaeinspirerade new wave-rock. Hennes svenska låtar är ofta lekfulla visor, och hon erkänner villigt sin stora beundran för Cornelis Vreeswijk:


Hon har också nämnt Kate Bush, David Bowie och Bob Dylan, åtminstone som skapande och kreativa musiker. För varje skiva utvecklar hon in stil och blir mer fri från sina begränsningar som producent, hävdar hon.


Laleh har ett socialt engagemang, delvis präglat av sin bakgrund som invandrare i ett antal länder. Hennes albumdebut innehöll låtar om förorten och bostadsköer, och själv anser hon att alla människor har en god sida. Som barn berättade hennes far Houshang en saga för henne, en saga om en man som sitter en kväll runt elden och muttrar för sig själv:


Den berättelsen om människors oförmåga att förstå andra människor inspirerade Laleh till låten "Samuel". Däremot vill hon inte bli inplacerad i ett fack och har irriterats över den "sossestämpel" som vissa satt på henne.


Medan Laleh säger att hon fått det fantasifulla, kreativa och viljan att utmana från sin far, har hennes mor Atefe lärt henne vikten att vara självständig. Som liten klädde Laleh ut sig till prinsessa, för att vänta på den räddande prisen. Svaret från Atefe var: "Nej, Laleh, det är du som är prinsen, du räddar dig själv."


De egenskaperna visade sig när Laleh som ganska oprövad musiker ville producera sitt debutalbum på egen hand.


Trots att Laleh sjunger på engelska i de flesta av sina låtar, har hon tidigare inte marknadsfört sig internationellt. Flera av hennes singlar har dock blivit listframgångar i Norge och Danmark.


I mars 2012 gjorde den norska artisten Frida Amundsen en coverversion på Lalehs "Some Die Young" som hon tillägnade offren för massakern på Utøya. Detta uppmärksammade Lalehs originalversion som sedan i sex veckor låg på norska singellistans första plats. Laleh medverkade i juli samma år på den nationella minneskonserten till minne av Utøyas offer, och hon deltog sedan även på 2012 års Nobelkonsert i Oslo.


Laleh var i början av 2014 bosatt i Tullinge i Botkyrka kommun, men hon flyttade under året till Los Angeles, USA. Den långa USA-vistelsen hänger ihop med hennes arbete att försöka lansera sin musik för USA-marknaden, samt skriva och producera musik för andra artister. Hon skrev och producerade 2015 tre låtar på Demi Lovatos album Confident.


Musikvideor har producerats till ett antal av Lalehs singellåtar. Därutöver har hon medverkat i ett antal TV-sändningar, som ofta varit inspelningar av konserter.


Hösten 2014 hade dokumentärfilmen Jag är inte beredd att dö än premiär på bio. Filmen, som regisserats av Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm, är ett 75 minuter långt personporträtt där Lalehs musik, bakgrund, relation till sin mamma (som gick bort hösten 2013) och tankar kring liv och skapande tar stor plats. Filmscenerna är inspelade under två års tid.






Mia Skäringer

Maria Elisabeth "Mia" Skäringer Lazar, född Johansson 4 oktober 1976 i Kristinehamn, är en svensk skådespelare, manusförfattare och radioprofil. Hon ville bli skådespelare redan när hon var fyra år och var sedan aktiv på teatern i hemstaden Kristinehamn. Första tv-jobbet var på Sanning och konsekvens på ZTV som följdes av ett antal radioprogram med Klara Zimmergren. Skäringer och Zimmergren hade sedan det egna radioprogrammet Roll on som även blev omgjort till tv under namnet Mia och Klara. Programmet belönades med en Kristall för bästa humorprogram år 2008 och 2009.


Efter att ha skrivit krönikor och bloggar för tidningen Mama, släppte Skäringer boken Dyngkåt och hur helig som helst i augusti 2009. Sen 2010 spelar Skäringer huvudrollen Anna Svensson i tv-serien Solsidan och är också huvudperson i programmet Mia på Grötö.


När Skäringer var mindre var hon "ganska liten, rund och pojkflickig". När hon var fyra år ville hon bli skådespelare och var sedan aktiv på den lokala amatörteatern Thespis. Hon hade sedan ätstörningar från åttonde klass tills hon tog studenten och hade "jättesvårt att samla ihop" sig själv. 1993 bodde hon i Örebro i "ett hemskt område med människor som inte mådde så bra" och hon skolkade mycket från skolan under den tiden.


År 1995 började Skäringer skrivarskola på Öland och fick sedan ett jobb på ZTV. Hon var programledare för programmet Sanning och konsekvens som hon själv tyckte var ett "skitdåligt program". Ett år senare började hon meditera för att hon tyckte hon varit hård i sitt leverne genom att ha festat för mycket och låtit andra göra henne illa. 1997 var hon ståuppkomiker i programmet Släng dig i brunnen.


1997 medverkade Skäringer radioprogrammet Bossa Nova i Sveriges Radio P3 tillsammans med Klara Zimmergren. De var sedan med i Frank och Sommarsalva innan deras eget program Roll on började. Sista programmet sändes i januari 2007 och därefter började Skäringer och Zimmergren med arbetet att omvandla figurerna från Roll on till tv. Hösten 2007 sändes programmet Mia och Klara på SVT1 med åtta avsnitt. Premiäravsnittet sågs av drygt 610 000 tittare enligt MMS. Programmet blev en succé och under våren 2009 sändes Mia och Klara 2 med ungefär en miljon tittare varje avsnitt. Skäringer sade att Mia och Klara är en "protest mot att allt ska vara så kallt och ironiskt, snabbt och smart."


2008 och 2009 vann Mia och Klara bästa humorprogram på prisutdelningen Kristallen. På Gaygalan 2008 vann de pris för Årets duo. Skäringer och Zimmergren sade till Expressen i augusti 2009 att Mia och Klara 3 kommer spelas in för att sedan sändas våren 2011 på SVT.


"Boken handlar mest om kvinnoroller och föreställningar om sig själv. Titeln syftar på den där Hora eller Madonna-grejen, men man måste inte välja. Utan att försöka pracka på någon råd, så berättar jag till exempel om mitt dåliga mammasamvete och hur jag får relationen att funka. Men framför allt vill jag visa att man får vara svag och skör."


I augusti 2009 släppte Skäringer boken Dyngkåt och hur helig som helst där hon har skrivit ned sina "erfarenheter av skilsmässa, föräldraskap, dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende." Boken är baserad på krönikor och bloggar som Skäringer skrivit i tidningen Mama.


Jessica Björkäng från litteratursajten Bokhora recenserade boken, och sa: "Det är svårt att inte älska Mia Skäringer. Nästan allt hon tar i blir till guld, även så, den för mig rätt så ointressanta, mammakrönikeboken." Gunilla Brodrej från Expressen gav boken en mer positiv recension, och sa: "Hon älskar sin familj så hon går sönder, men hon är rolig. Därför läser man vidare Hon är på min sida. Jag håller henne gärna i handen."


Från den 20 april till den 30 maj 2010 var Skäringer med i en föreställning baserad på boken. Hon pratade kort om föreställningen: "Drivkraften är nog någonstans en längtan efter att ge oss alla upprättelse. En önskan om att vi människor ska tycka mer om oss själva. Inte jämföra oss så mycket och tro att alla andra är så jävla mycket lyckligare".


Under våren 2009 spelade Skäringer in tv-serien Solsidan tillsammans med Felix Herngren, Johan Rheborg och Josephine Bornebusch. Skäringer sade att hon och Herngren "aldrig träffats tidigare, men hittade varandra så där klockrent som bara händer med vissa personer." Hon tycker att de har samma ton i deras skådespeleri och "funkar bra ihop". Solsidan hade premiär på TV4 den 29 januari 2010 och sändes efter den femte säsongen av Let's Dance. Premiäravsnittet sågs av 1,8 miljoner tittare. Serien fick ett positivt mottagande och i mars 2010 fick serien en till säsong. Ytterligare två säsonger har sedan spelats in och sänts på TV4.


2013 ledde Skäringer egna intervjuprogrammet Mia på Grötö. Den andra säsongen började sändas i januari 2014. Våren 2015 började humorprogrammet "Ack Värmland" sändas i TV4. Hon spelade huvudrollen i den som nagel- och fotvårdssalongsdelägaren Anette som bor i Molkom. Till hösten 2015 kommer hon medverka i dramaserien ”Ängelby”.


Den 22 juni 2015 fick Skäringer Lisebergsapplåden i samband med säsongspremiären av Lotta på Liseberg.






Jay Smith

Jay Smith, Like A Prayer på Spotify

Jay Smith

Like A Prayer

Jay Smith, God Damn You på Spotify

God Damn You

God Damn You

Jay Smith, Black Jesus på Spotify

Jay Smith

Black Jesus

Jay Jon Christopher Smith, född 29 april 1981 i Maria församling i Helsingborg, är en svensk musiker. Han är en sångare och gitarrist med engelskt påbrå. Han vann Idol 2010, efter att den 10 december ha vunnit över Minnah Karlsson i finalen i Globen. Hans första solosingel var "Dreaming People", och han släppte albumet Jay Smith den 19 december 2010. Han medverkar även i de båda samlingsalbumen från Idol 2010 och sjunger i låten "All I Need is You". Den 5 december 2010 skrev den amerikanska nöjesprofilen Perez Hilton uppskattande om Jay Smiths version av Madonnas "Like a Prayer" i Idol.


Smith spelar också i bandet Von Benzo. Bandet har tidigare släppt en cd-skiva på eget bolag och spelat med bland andra Takida och Backyard Babies. Sommaren 2013 lät Smith meddela att han är aktuell med ett soloprojekt och ett nytt band, The Reservoir Dogs (som tagit sitt namn efter Quentin Tarantinos debutfilm).


Under Idol 2010 meddelade Smith att han hade rökt hasch vid ett tillfälle under programserien - under idolturnén i Luleå. I en artikel i Expressen sade Smith att han skulle dömas till dagsböter för ringa narkotikabrott. TV4 lät honom vara kvar i tävlingen, men kravet var att han skulle delta i ett åtgärdsprogram som han nu genomfört. I september 2011 uppträdde Smith med Von Benzo i Höganäs och efteråt kom det fram att Smith hade varit påverkad av amfetamin under spelningen.






Björn Rosenström

Björn Rosenström, Raggarrock, Pojkarna Som Busar på Spotify

Låtar Som Är Sådär

Raggarrock, Pojkarna Som Busar

Björn Rosenström, En Gång Är Ingen Gång på Spotify

Pop På Svenska

En Gång Är Ingen Gång

Björn Rosenström, Ragnar på Spotify

Låtar Som Är Sådär

Ragnar

Björn Rosenström, född 8 augusti 1970 i stadsdelen Tynnered i Göteborg, bosatt i Bollebygd, är en svensk låtskrivare som tidigare också har uppträtt som trubadur. Numera har han Det Jävla Bandet med sig under konserterna och på de senaste skivorna. I Det Jävla Bandet spelar även hans bror Markus Lindvall.


Förutom att Rosenström är låtskrivare och artist är han också jurist; han har en jur.kand.-examen från Handelshögskolan i Göteborg. Rosenström läste juridik 1991-1996, samtidigt var han aktivt engagerad i högskolans pubverksamhet där han snabbt blev känd för sina ironiska och humoristiska visor som han framförde på gitarr på olika fester. Han säger själv att han är den personen som gillar att studera andra, speciellt i pubmiljöer bland fulla människor.


När Björn Rosenström var klar med studierna år 1996, gick han till en skivstudio tillsammans med sin bror Jonas och började spela in plattan "Låtar som är sådär". Skivan tog bara en och en halv dag att göra. Rosenström tryckte upp 1000 exemplar av skivorna som han sålde i sin gamla högskolas pub och bokhandel.


Jonas Rosenström var en hörnsten i Rosenström Musik och medlem i Det Jävla bandet fram till våren 2011 då han valde att satsa på en ny karriär. I juni 2015 släpptes det senaste albumet "tuff pipa"






Titiyo

Titiyo, Taxi på Spotify

Taxi

Taxi

Titiyo, Come Along på Spotify

Come Along

Come Along

Titiyo, Själen av en vän på Spotify

Så mycket bättre - Tolkningarna

Själen av en vän

Titiyo Yambalu Felicia Jah, artistnamn Titiyo, född 23 juli 1967 i Stockholm och uppvuxen i Solna, är en svensk pop- och soulsångerska. Titiyos genombrott kom med 1989 års "Talking to the Man in the Moon", och hon har totalt vunnit fyra Grammisar.


Titiyo är dotter till musikern Ahmadu Jah (som kommer från Sierra Leone) och danslärarinnan Maylen Bergström. Hon är halvsyster till sångerskan Neneh Cherry (de har samma far). Tillsammans med Magnus Frykberg har hon en dotter. Frykberg och Titiyo separerade i slutet av 1990-talet. Hon är medlem av Långarydssläkten.


Musiker var för Titiyo inte ett självklart yrkesval, trots att hon växte upp med musiker omkring sig. Det var halvsystern Neneh Cherry som påverkade henne att trots allt satsa på en karriär som sångerska. Sommaren 1987 fick hon sitt första stora körjobb bakom Orup under Rock runt riket 1987-turnén. På Jakob Hellmans album ...och stora havet (1989) hörs Titiyo på körsång på spåret Avundsjuk på dej. Hon medverkade även samma år på singeln Din man med Eric Gadd samt på Johan Kindes första soloalbum.


1988 fick Titiyo skivkontrakt med nystartade skivbolaget Telegram. Hennes första singel, "Break My Heart (But Don't Waste My Time)", kom samma år. 1989 fick hon ett stort genombrott med hiten "Talking to the Man in the Moon" (6:e plats på svenska singellistan) som ledde till en Grammis som årets nykomling. 1990, året för den självbetitlade albumdebuten, belönades Titiyo med ytterligare en Grammis, nu som bästa kvinnliga pop/rockartist. Under 1990-talet etablerade Titiyo sig som en av de främsta svenska soulsångerskorna, och hon blev bland annat kallad för en svensk "Aretha Franklin". Titiyo sjöng på andra albumet även en cover på Franklins hitlåt "Never Let Me Go". Titiyos tre första skivor producerades av Magnus Frykberg.


Den tredje skivan, 1997 års Extended, gav Titiyo ytterligare en Grammis. På albumet hade Titiyo nu större kontroll över produktionen och låtskrivandet, och sången hade utvecklats från ren soul mot en mer blues-inspirerad känsla.


I slutet av 1990-talet uppträdde Titiyo på firmafester och sjöng i en reklamfilm för shampoot Finesse. Hon var även en av artisterna på Stockholms vattenfestival.


Med fjärde skivan, den mer rockinfluerade Come Along från 2001, arbetade hon ihop med Joakim Berg (Kent) och Peter Svensson (The Cardigans). Resultatet blev svenska och internationella framgångar med främst den flitigt spelade singeln "Come Along". Albumet sålde minst 80 000 exemplar i Sverige och gavs året efter även ut i USA.


2004 släppte Titiyo samlingsskivan Best of Titiyo. Första nya studioalbumet på sju år, det mörkare och electronica- och krautrockinspirerade Hidden, utkom 2008.


2010 bildade Titiyo tillsammans med Theodor Jensen duon Keep Company. De släppte 29 december 2010 skivan Keep Company.


Titiyo medverkade 2013 i den fjärde säsongen av TV4:s Så mycket bättre. Från programmet fick hon listplaceringar på Digilistan och Sverigetopplistan med sin tolkning av Ken Rings "Själen av en vän". Även hennes tolkningar av Nationalteaterns "Men bara om min älskade väntar" och Agnes "I Need You Now" gick in på Digilistan.


Juni 2014 släpptes singeln "Drottningen är tillbaka". Detta var Titiyos första skivutgåva på svenska. Singeln är en försmak på det kommande albumet som väntades ges ut i oktober 2014. Utgivningen blev dock fördröjd, och albumet gavs ett år försenat ut i oktober 2015. Titeln 13 Gården är taget från den gård i Solna där Titiyo tillbringade sin uppväxt.






Hitta oss på Facebook