Få inspiration till evenemang i Helsingborg!


Vet du inte vad du ska göra i Helsingborg? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Helsingborg framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Helsingborg.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Lasse Stefanz

Lasse Stefanz, Det regnar och regnar på Spotify

Röd Chevrolet

Det regnar och regnar

Lasse Stefanz, Leva tills jag dör (feat. Mikael Wiehe) på Spotify

Whiskey Barrel

Leva tills jag dör (feat. Mikael Wiehe)

Lasse Stefanz, Jag faller hellre ner och dör på Spotify

Whiskey Barrel

Jag faller hellre ner och dör

Lasse Stefanz, tidigare Lasse Stefans, är ett countryinfluerat dansband, bildat 1967 i Kristianstad, Sverige av Hans Sigfridsson (gitarr, saxofon, kör), Lars Sigfridsson (bas, sång) och Olle Jönsson (sång). Senare har även J. Christer Ericsson (gitarr), Anders Pettersson (keyboard, dragspel, kör) och Gunnar Nilsson (trummor) tillkommit, den sistnämnde efter att Jönsson gjorde en handledsoperation. Christer Ericsson skriver även många av bandets låtar. Bandet medverkade i Melodifestivalen 2011 med melodin "En blick och något händer", som tävlade i Malmö den 26 februari 2011, men åkte ur.


Lasse Stefanz har haft hitlåtar som Oh, Julie (1982), och framgångar med album som Peppelinos Bar (1988). 1989-1990 hade Lasse Stefanz och Christina Lindberg en hit på Svensktoppen med duetten "De sista ljuva åren", som låg där hela 65 veckor.


1970 släpptes första singeln med två låtar skrivna av Christer Ericsson. Två år senare kom singeln nummer två, även den med Christer Ericsson som låtskrivare. Samma år kom första albumet, "Vad tiden går", på det lilla skivbolaget Habima och det var nu som bandet utvecklades från lokalband till svenskt riksband.


Ytterligare fyra album släpptes under de första åren: "Spelmansminnen", "Strandpartaj", "Sunshine" och "Darling".


På albumet "Darling" hade Christer Ericsson gjort låten "Vid en liten fiskehamn". Den låten fick Bert Karlsson i Skara, med sitt skivbolag Mariann, att skriva skivkontrakt Lasse Stefanz. Det blev dock Stefan Borsch som 1981 låg på Svensktoppen med den.


1982 kom första albumet hos Bert Karlsson, "Oh Julie". Sången "Oh Julie" blev Lasse Stefanz första Svensktoppsetta. 1982 medverkade bandet bland annat i programmet Nygammalt i SVT.


Populariteten innebar också ökad skivförsäljning. Första albumet hos Mariann blev också första guldplattan (50 000 exemplar). Under åren 1983-1988 gjordes ytterligare sex album, och försäljningssiffrorna blev framgångsrika. Under denna period ökade Lasse Stefanz popularitet markant ute på dansbanorna, och flera publikrekord slogs.


Efter det att Svensktoppen haft uppehåll åren 1982-1985 fick Lasse Stefanz sin nästa hit på listan med "Världens lyckligaste par", en duett tillsammans med Lotta Engberg som var en hit i mitten av 1987. Den låten skrev Christer, precis som de flesta andra svensktoppslåtar som bandet haft. Även melodierna "Nere på söder", "Peppelinos Bar" och "Oklahoma" låg på listan.


1988 lämnade bandet Mariann Grammofon AB och gick över till ett nytt skivbolag, Frituna. Första albumet där, "Livets ljusa sida", blev en framgång och innehöll bland annat duetten "De sista ljuva åren", även den skriven av Christer Ericsson, med Christina Lindberg.


Låten var från början en B-sida, men testades på Svensktoppen och gick in där i februari 1989. I april 1990 slog den Hootenanny Singers gamla maratonrekord på 52 veckor med Omkring tiggar'n från Luossa. "De sista ljuva åren" låg kvar på Svensktoppen i hela 65 veckor. 2002 blev "De sista ljuva åren" utsedd till "Tidernas Svensktoppslåt".


1988 fick Lasse Stefanz utmärkelsen "Sveriges bästa dansband", både i Sveriges Radio och "Hänt i Veckan", och 1989 även i Aftonbladet. 1990 tilldelades Lasse Stefanz en Grammis för "Bästa dansproduktion 1989". På Grammisgalan 2009 vann man kategorin "Årets dansband/schlager" för 2008.


Framgångarna under åren har inneburit att bandet blivit populära även i Sveriges grannländer Danmark, Finland och Norge. Bandet har fått stor publicitet i tidningar, radio och även medverkat i många TV-program i hela Norden.


I november 2008 tackade bandet nej till att delta i den svenska Melodifestivalen 2009 med låten Den första kyssen.


Även om bandet är från Kristianstad har bara fem låtar sjungits på skånska under åren. "Eva-Lena" (på "Oh, Julie", 1982, av Tom T. Hall och Hasse Andersson) "Skomakar Anton"(på "Oh, Julie" 1982 av Hasse Andersson) "Du Kalle" (på "Marie, Marie", 1983, av Christer Ericsson) "Hej Hå, Hej Hå" (Marie Marie, 1983 av Christer Ericsson) "Annat var det förr" (på "Elaine", 1984, av Queen Ida, A Lewis och Danne Stråhed).


Stavningen med z i slutet av namnet uppkom vid en spelning på Sommarlust i Kristianstad, där S-en tog slut på skylten och parkchefen satte dit ett z istället.


I maj 2012 meddelar tvillingarna Hasse Sigfridsson och Lars Sigfridsson att de båda lämnar Lasse Stefanz efter 45 år på grund av den obotliga sjukdom som saxofonisten och kompgitarristen Hasse har. Båda har varit med sedan starten 1967. Nya medlemmar i bandet blev Henrik Wallin och Joachim Svensson.


I november 2012 meddelade frontfiguren Olle Jönsson att han med omedelbar verkan lämnar bandet., men redan den 23 november återkom han.






Stefan Sundström

Stefan Sundström, Alla ska sova för nu är det natt på Spotify

Barn På Nytt

Alla ska sova för nu är det natt

Stefan Sundström, Har någon sett Sabina på Spotify

Fisk i en skål

Har någon sett Sabina

Stefan Sundström, Alla ska i jorden på Spotify

Ingenting har hänt

Alla ska i jorden

Stefan Sundström, född 11 juni 1960 i Högdalen i Stockholm, är en svensk låtskrivare, trubadur och rockartist.


Sundström växte upp i Högdalen och Farsta i södra Stockholm. Efter avbrutna gymnasiestudier (vårdlinjen) och arbete bland annat på barnbyn Skå spelade Sundström i olika band som Pekåkå, Trots, KSMB, Fuck Off och Läppstars, och slog igenom med bandet Apache (senare Weeping Willows) (1988–1994).


Sen gick jag på muggen och gjorde mitt tarv Satt och tänkte på Sveriges musikaliska arv...
Ville supa och sjunga Dan Andersson
Men jag vet ingen som kan hela versen


1991, i sången ”Vals till Evert Tåb”, presenterar sig Sundström som ensam upprätthållare av den stolta svenska vistraditionen. Som en sådan har han många gånger blivit uppskattad och belönad.


I sina låtar kombinerar han röjig rock med innehållsrika texter och täta referenser till kulturarvet: Taube och Dan Andersson men också Bellman, Alice Tegnér, Astrid Lindgren och Ulf Dageby. Precis som Vreeswijk har han ett persongalleri av udda typer och sköna damer: Jan Banan, Sabina, Marguerite, Gubben Grå. Hans texter är vardagsrealistiska och kommenterar både det svenska kultur- och samhällsklimatet i stort och det trassliga livet för ungdomar i yngre medelålder.


Men Amors pilar föll som regn över en smal madrass, du hade ingen säng
Det är klart att vi låg kvar
och det är klart att det blev barn
Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar


Stefans Sundström är gift med Karin Renberg, som har spelat gitarr i hans band; makarna har tillsammans döttrarna Vanja och Miranda. Han spelade huvudrollen i filmen Svenska hjältar 1996 och medverkade i teveserien Eva & Adam från 1998, regisserad av Johan Unenge och Måns Gahrton, där han spelade musiklärare. Teveserien utvecklades och blev en långfilm 2001 med namnet Eva & Adam – fyra födelsedagar och ett fiasko.


Hans krönikor i ETC samlades i boken "Om mjölkens symbolvärde – och andra betraktelser" (2004)


På sin första coverskiva valde han att lyfta fram visor av Allan Edwall som sällan blivit tolkad tidigare och som framför allt är ihågkommen som skådespelare och teaterdirektör.


Stefan Sundström medverkade i radioprogrammet Kossornas planet i Sveriges Radio som har en tyngdpunkt mot miljöfrågor. Förutom att vara en av programledarna skrev han signaturmelodierna som under säsongerna 2008–2010 var olika för varje program.


Hösten 2010 gavs hyllningsskivan Andra spelar Sundström ut för att fira att han fyller "femtio år som mänska och trettio år som artist". På skivan tolkar bland andra Miss Li, Lars Winnerbäck och Ola Magnell Stefan Sundströms låtar.


Han medverkade i Sveriges Televisions barnprogram Stefans matlåtar där han och kocken Karolina Sparring åkte runt till olika kök och lagade mat med barn. Som namnet antyder skrev Stefan Sundström en låt som framfördes i varje program.






Melissa Horn

Melissa Horn, Jag saknar dig mindre och mindre på Spotify

Innan jag kände dig

Jag saknar dig mindre och mindre

Melissa Horn, Du går nu på Spotify

Du går nu

Du går nu

Melissa Horn, Som jag hade dig förut - med Lars Winnerbäck på Spotify

Långa Nätter

Som jag hade dig förut - med Lars Winnerbäck

Astrid Melissa Edwarda Horn Weitzberg, född 8 april 1987 i Stockholm, är en svensk vis- och popsångerska och låtskrivare. Hon är dotter till sångerskan Maritza Horn och till professorn i anestesiologi Eddie Weitzberg.


Då Horn var 16 år började hon spela gitarr och skrev sin första låt. Sen träffade hon en producent och fick skivkontrakt innan hon gått ut gymnasiet. Debutalbumet Långa nätter kom ut 30 april 2008. I duetten Som jag hade dig förut medverkar Lars Winnerbäck. Horn har varit förband åt Peter LeMarc 2007 och även på Lars Winnerbäcks turné 2010. Den 14 oktober 2009 kom det andra albumet Säg ingenting till mig och sålde guld. Uppföljaren till detta album producerades våren 2011 för att lanseras den 16 september. Hösten 2011 turnerade hon i Norge, Danmark och Sverige.


Hon sjöng sången Kungsholmens hamn på minnesceremonin i Oslo 21 augusti 2011 för de döda på Utøya och i Oslo; hon representerade där Sverige.






Carola

Carola, Fångad av en stormvind - Swedish Version på Spotify

Hits

Fångad av en stormvind - Swedish Version

Carola, Tommy tycker om mig på Spotify

Steg För Steg

Tommy tycker om mig

Carola, Sjung Halleluja (Och Prisa Gud) på Spotify

Så Mycket Bättre - Tolkningarna (EP)

Sjung Halleluja (Och Prisa Gud)







Sanna Nielsen

Sanna Nielsen, Undo på Spotify

7

Undo

Sanna Nielsen, Utan dina andetag på Spotify

Vinternatten

Utan dina andetag

Sanna Nielsen, Empty Room på Spotify

Stronger (Bonus Version)

Empty Room

Sanna Viktoria Nielsen, född 27 november 1984 i Edenryd, Kristianstads län (nuvarande Skåne län), är en svensk pop- och tidigare dansbandssångare. Sanna Nielsen slog igenom 1996 som 11-åring med låten "Till en fågel". Hon har turnerat i stora delar av Sverige och har deltagit i Melodifestivalen sju gånger, en tävling som hon vann 2014 med låten "Undo". Hon representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark där hon från första semifinalen den 6 maj gick vidare och kom på tredje plats i finalen den 10 maj.


Nielsens musikkarriär började med talangjakter, den första som sjuåring 1992 i Olofström. 1994 deltog hon i en talangjakt i Kallinge och vann med låten "Can You Feel the Love Tonight". Nielsen uppträdde 1995 och 1996 med dansbandet Mats Elmes orkester och fick därigenom kontakt med TV-producenten Ragnar Dahlberg, som lät henne uppträda i ett avsnitt av Café Norrköping den 15 november 1996 när hon var 11 år gammal.


Den 11 maj 1996 tog hon sig direkt in på Svensktoppens andra plats med låten "Till en fågel", skriven av Bert Månson. När låten följande vecka blev etta var Sanna Nielsen den yngsta svenskan någonsin som legat etta på Svensktoppen.


I tv-programmet Skavlan berättade hon hur hon blev mobbad av sina skolkamrater under uppväxtåren i Bromölla för att hon tyckte om att sjunga. "Du ska inte tro att du är någonting", fick hon ofta höra.


I september 1996 utgavs Nielsens debutalbum Silvertoner. En skivrecensent jämförde Nielsen med en ung Carola Häggkvist eller Sissel Kyrkjebø.


Under de följande åren gav Nielsen ut ett julalbum Min önskejul (1997) och en singel, Time to Say Goodbye (1999). Under gymnasieskoltiden studerade hon på det estetiska programmet med musikinriktning på Heleneholmsgymnasiet i Malmö.


I december 2001 medverkade Nielsen för första gången i en stor julturné, då tillsammans med Christer Sjögren, Sten Nilsson och Charlotte Perrelli (då Nilsson). I mitten av 2002 turnerade hon med Roger Pontare och i december 2002 medverkade hon i en serie julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran. Nielsen var ute på julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran både 2003 och 2004.


I februari 2006 kom hennes andra regelrätta album, Nära mej, nära dej, med text och musik av Fredrik Kempe och Marcos Ubeda. I juli-augusti 2007 var hon ute på en turné, "Tre S", tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén., ett samarbete som de kommande åren även fortsatte, framför allt i juletider.


I april 2008 gavs albumet Stronger ut. I samband med detta gick Nielsen från att tidigare främst ha sjungit på svenska till att nu främst sjunga på engelska. I november samma år kom julalbumet Our Christmas tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén. Nielsen är i dag bosatt i stadsdelen Årsta i Stockholm tillsammans med gitarristen Joakim Ramsell.


I Melodifestivalen 2011 deltog Nielsen med låten "I'm in love" och kom till final. Hon gick även till final i Melodifestivalen 2014 med låten "Undo" från den andra deltävlingen i Linköping den 8 februari.


Den 8 mars 2014 vann Nielsen Melodifestivalen 2014 och representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark i den första semifinalen den 6 maj 2014. Flera bettingsajter hade Undo som en av favoriterna att vinna Eurovision-finalen. Efter semifinalen gick Sverige upp som etta och vinnarfavorit på oddsen. I finalen av Eurovision Song Contest i Köpenhamn kom hon trea.


Den 22 juni 2014 var Nielsen värd för Sommar i P1 där hon bland annat berättade om sina första år som sångare. I oktober 2014 medverkade hon i SVT:s Sommarpratarna.


Hösten 2014 musikaldebuterar Nielsen i den kvinnliga huvudrollen Lara i sverigepremiären av Doktor Zjivago på Malmö Opera.


2015 ledde hon tillsammans med Robin Paulsson Sveriges uttagning till Eurovision, Melodifestivalen.Hon kommenterade även Eurovision Song Contest 2015 tillsammans med Edward af Sillén.


Nielsen förlovade sig 2006 och bodde på Lidingö utanför Stockholm med sin dåvarande sambo. Numera är hon bosatt i Årsta söder om Stockholm med sambon Joakim Ramsell. Nielsen har fått sitt danska efternamn från sin farfar som var dansk och bodde i Århus.






Markus Krunegård

Markus Krunegård, Jag är en vampyr på Spotify

Markusevangeliet

Jag är en vampyr

Markus Krunegård, Du stör dig hårt på mig på Spotify

Rastlöst blod

Du stör dig hårt på mig

Markus Krunegård, Oh, vilken härlig da' på Spotify

För kärlekens skull - Svenska artister hyllar Ted Gärdestad

Oh, vilken härlig da'

Anders Markus Krunegård, född 6 april 1979 i Norrköping, är en sverigefinsk sångare och låtskrivare. Innan han blev soloartist sjöng han i grupperna Laakso och Hets.


Markus Krunegård växte upp i Röda stan och gick på Hagagymnasiet i Norrköping. Han är gift och har en dotter född 2011. Krunegård har sina mödernerötter i Pello i finska Tornedalen.


Krunegård var tidigare mest känd som sångare i popbandet Laakso, men har också varit medlem i nerlagda supergruppen Hets. Den 2 april 2008 släpptes hans soloalbum Markusevangeliet, vars första singel Jag är en vampyr kom på femteplats på Trackslistans årslista för 2008.


Mellan januari 2008 och augusti 2009 var Krunegård programledare för radioprogrammet P3 Live Session i Stockholm.


Sommaren 2008 blev Krunegård historisk som den enda artist som spelat på Hultsfredsfestivalen tre år i rad i tre olika band: Hets (2006), Laakso (2007) och som soloartist (2008).


Krunegård har även medverkat på Annika Norlins album Säkert! i låten Det kommer bara leda till nåt ont. Han har också medverkat på Johnossis skiva All They Ever Wanted (2008) och Eldkvarns skiva Hunger Hotell (2008).


Krunegård följde med på delar av Lars Winnerbäcks sommarturné 2008 och medverkade på konserterna mellan 23 juli och 9 augusti. Han agerade också förband på Kents konsert i Norrköping den 1 augusti. Han utförde sedan under hösten/vintern en omfattande turné i Sverige med över 30 spelningar.


Krunegård var nominerad för ett flertal musikpriser inom galorna Rockbjörnen, Grammis och P3-Guld. I den sistnämnda fick han pris för årets låt för Jag är en vampyr.


Den 8 juni 2009 släppte Krunegård tillsammans med artisten Andreas Kleerup EP:n Lead Singer Syndrome.


Mauro Scocco producerade två låtar på Krunegårds nästa album, som släpptes som två enkelalbum, Prinsen av Peking och Lev som en gris, dö som en hund, den 14 oktober 2009. Krunegård medverkar med sång på Peter Moréns soloalbum I spåren av tåren 2010. Krunegård har även varit med och hjälpt till på Veronica Maggios tredje studioalbum Satan i gatan som släpptes den 27 april 2011. Han har till exempel bidragit till låten Finns det en så finns det flera och Vi kommer alltid ha Paris.


I april 2011 meddelade Krunegård att han och Adam Olenius från Shout Out Louds hade bildat en popduo vid namn Serenades. Deras EP Birds släpptes 18 april 2011.


Fjärde soloalbumet Mänsklig värme släpptes 28 mars 2012. Första singeln från albumet, Everybody Hurts släpptes januari 2012 medan andra singeln Askan är den bästa jorden kom i samband med albumsläppet.






Joddla Med Siv

Joddla Med Siv, Kaj Ä Gaj på Spotify

Uma-Ness Från Senegal

Kaj Ä Gaj

Joddla Med Siv, Tjuge Pågar I Bastun på Spotify

Uma-Ness Från Senegal

Tjuge Pågar I Bastun

Joddla Med Siv, Uma-Ness Från Senegal på Spotify

Uma-Ness Från Senegal

Uma-Ness Från Senegal

Joddla Med Siv är en musikgrupp från Hässleholm i Skåne, bildad 1990. Musiken är en blandning av folkmusik och rock, ofta med reggaeinfluenser och lätt infantila texter.


Bandet har sålt runt 35 000 exemplar av skivorna enbart i Skåne. Totalt i Sverige har bandet sålt 100 000 exemplar.






Ulf Lundell

Ulf Lundell, Öppna landskap på Spotify

Öppna Landskap 7595

Öppna landskap

Ulf Lundell, (Oh La La) Jag Vill Ha Dej på Spotify

Öppna Landskap 7595

(Oh La La) Jag Vill Ha Dej

Ulf Lundell, Kärleken förde oss samman på Spotify

Öppna Landskap 7595

Kärleken förde oss samman

Ulf Gerhard Lundell, född 20 november 1949 i Stockholm, är en svensk musiker, författare och konstnär. År 1975 debuterade Lundell med LP:n Vargmåne. År 1976 släpptes hans första roman, Jack. Därefter har han varit mycket produktiv med ett kontinuerligt flöde av skivor och böcker. På 1980-talet slog Lundell igenom stort med låten "Öppna landskap", en låt som föreslogs som ny nationalsång och spelades senare av vaktparaden.


Lundell har influerats av musiker som Bruce Springsteen, Bob Dylan, Neil Young och författare som Jack Kerouac, Allen Ginsberg och andra från beatnikrörelsen. Han har även haft stort inflytande på den svenska musikscenen, bland annat på singer-songwriters som till exempel Lars Winnerbäck, David Urwitz, Rolf Carlsson och Tomas Andersson Wij.


Ulf Lundells far var smidesarbetaren Gerhard Lundell och modern Ingrid (född Lindström) arbetade bland annat som skolmåltidsbiträde och sömmerska. Familjen bodde först på Södermalm i Stockholm men flyttade 1960 till Saltsjö-Boo, öster om Stockholm. Vid tio års ålder fick han sin första gitarr. Lundell har en två år äldre syster som heter Inger, vars pojkvän lärde honom hans första ackord. Under åren 1967 till 1975 hade Lundell en mängd diversearbeten, bland annat som brevbärare och sjukhusanställd. Under dessa år skrev han låtar och dikter som han skickade in till både skivbolag och bokförlag.


Den 12 september 1980 släppte Lundell skivan Längre inåt landet som spelades in i England. Skivan innehåller bland annat låtar som "Glad igen" och "Stackars Jack". Den sistnämnda var en kommentar på kritiken Lundell fick för att människor influerats av levernet i hans debutroman Jack. Två år senare 1982 släppte Lundell skivan Kär och galen som innehöll hans mest välkända alster, sången "Öppna landskap". Den gjorde honom till en av Sveriges största artister och sålde fyra gånger platina. Andra låtar som blev populära från Kär och galen var titelspåret "Kär och galen" och "När jag kysser havet".


Hösten 2008 turnerade Lundell för första gången på över två år och släppte även sin första studioskiva på tre år. Under turnépremiären i Gävle berättade Lundell att han skulle sluta turnera. Turnén fortsatte 2009 med en på våren och en på sommaren. I samband med dessa erkände han att han ljög och inte kommer sluta turnera. Han har förklarat att han håller på att ta avsked från artistkarriären, men att det är ett långt avsked. 2010 släppte Lundell en ny bok, En öppen vinter, även innehållande en skiva med 11 nyskrivna låtar.


Hösten 2008 turnerade Lundell för första gången på över två år och släppte även sin första studioskiva på tre år. Under turnépremiären i Gävle berättade Lundell att han skulle sluta turnera. Turnén fortsatte 2009 med en på våren och en på sommaren. I samband med dessa erkände han att han ljög och inte kommer sluta turnera. Han har förklarat att han håller på att ta avsked från artistkarriären, men att det är ett långt avsked. 2010 släppte Lundell en ny bok, En öppen vinter, även innehållande en skiva med 11 nyskrivna låtar.


Lundell gifte sig första gången 1977 med Barbro Zackrisson och var 1989-1992 gift med Fredrika Gunnarsdotter Stjärne. Han har tre barn i det första äktenskapet - däribland journalisten Sanna Lundell - och ett i det andra. Under mitten av 1990-talet var han tillsammans med poeten Isabella Nerman och under en period under 2000-talet var han sambo med Ulrika Rickfors, som är systerdotter till Mikael Rickfors. Den 7 mars 2014 gifte sig Ulf Lundell med Sofia Möller.






Bob Hund

Bob Hund, Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss på Spotify

Jag rear ut min själ

Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss

Bob Hund, Hjärtskärande rätt (feat. Silja Sol) på Spotify

Hjerteskjærende rett

Hjärtskärande rätt (feat. Silja Sol)

Bob Hund, Blommor på brinnande fartyg på Spotify

Blommor på brinnande fartyg

Blommor på brinnande fartyg

Bob hund, av bandet skrivet bob hund, är ett svenskt indierockband bildat 1991 av Jonas Jonasson, Mats Hellquist och Thomas Öberg i Stockholm. Efter ungefär ett halvår hade bandet utökats med Conny Nimmersjö, Johnny Essing och Mats Andersson. 1993 skrev bandet kontrakt med skivbolaget Silence Records och samma år gav bandet ut sin första EP. Bandets första fullängdsalbum kom 1994 och med det tredje albumet Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! från 1998 fick bandet sitt genombrott för en bredare publik.


Bandet har vid ett flertal tillfällen har kallats för Sveriges bästa liveband. Bob hunds nämnda inspirationer är Philemon Arthur and the Dung, Velvet Underground, Gun Club, Kraftwerk, Pixies, Captain Beefheart, Taurus II och svensk punk.


Under hösten 1991 gick bandet in för musiken på allvar och tre spelningar ordnades. Bob hunds första spelning ägde rum 27 september i en replokal på Torkel Knutssonsgatan i Stockholm. Det var mest familj och vänner som var närvarande under spelningen. Mats Andersson var ännu inte full medlem i bandet, så under spelningen hade man en trummaskin i bakgrunden. Bob hund hade under tiden gjort klart sin första demokassett som senare skulle kallas Edvin Medvind. Fler spelningar ordnades under våren 1992 och då hade man skaffat sig en fast trummis, Mats Andersson. En av spelningarna var på en klubb som hette Hannas Källare. På Hannas krog arbetade vid den tiden DJ:n Marcus Törncrantz som senare kom att bli Bob hunds manager. Bob hunds spelningar var oftast i Stockholm, men 1993 hade de sin första spelning utanför Stockholm. Detta var i Lund på Smålands nation. Ingen i Bob hund hade körkort vid denna tidpunkt så deras roadie var Magnus Carlson som senare skulle bilda Weeping Willows.


Övrig tid ägnades åt turnéer och festivalspelningar. Bob hund gjorde till och med en turné på Stockholms gymnasieskolor. Det blev nio konserter på nio olika gymnasier. Efter 7 månader utan en enda konsert gav Bob hund ut sin första singel, Istället för musik: förvirring. Den fick stor uppmärksamhet i radio och tog sig in på Topp 20 på singellistan och Trackslistan, och videon visades flitigt på både MTV och ZTV. Under hösten 1996 efter all framgång med singeln släpptes Bob hunds andra album Omslag: Martin Kann. Albumet blev en stor kritikerframgång. Efter skivsläppet kom en mängd nomineringar. Thomas Öberg fick en grammis för årets textförfattare. Omslaget, signerat Martin Kann, fick ett Guldägg (reklambranschens motsvarighet till Grammis). I oktober släpptes singeln Düsseldorf, en låt från Omslag: Martin Kann. Bob hund uppträdde samma år i tv-programmet Sen kväll med Luuk med singeln Düsseldorf. Blur började uppmärksamma Bob hund i engelska tidningar. Gitarristen i Blur, Graham Coxon, skickade förfrågningar om att få spela med Bob hund. Bob hund tackade nej till erbjudandet och i stället ägnades sommaren åt en framgångsrik Kalasturné, ett omkringresande turnépaket med Weeping Willows, Bob hund och Whale. I slutet av 1997 släppte Bob hunds en ny singel, en cover av Pere Ubus låt Final Solution. Detta trots att Bob hund tidigare angett att de aldrig skulle göra covers. Den svenska översättningen av låten blev Ett fall och en lösning. Arbetstiteln var först En slutgiltig lösning. Singeln hamnade på Topp 20 på singellistan i Sverige, och den blev också gruppens genombrott i Norge. Diskussioner hade redan pågått angående att starta ett engelskspråkigt band, Bergman Rock. Dock var det Bob hund som gällde ännu ett tag.


År 2000 började inte bra för Bob hund och Bergman Rock. Sex av bandets gitarrer och två basar blev stulna. Tillsammans var instrumenten värda 115 000 kronor. Bergman Rock hade redan spelat in 12 låtar som skulle fungera som en demo till olika utländska skivbolag. En tur till USA var också planerad under mars månad. Bergman Rock skulle uppträda i Austin, Texas den 16 mars på festivalen South by Southwest. Stölden tog ännu hårdare än vad bandet trodde och Bergman Rock fick ställa in alla sina konserter under våren 2000. Till slut fick man tillbaka tre gitarrer som hade hittats i ett soprum i Solna. Bergman Rock bokade en spelning i London den 26 april på klubben The Scala. Samma månad släppte Bergman Rock sin första singel Help the band på internet. Aftonbladets krönikör Håkan Steen skrev i en spalt om den nya singeln: Man undrade, för att inte säga tvivlade. Kunde Bob hund vara lika fantastiska på engelska? Det kan de. Trots den stora uppmärksamheten kring Bergman Rock gjorde Bob hund några spelningar under sommaren. Den ena konserten var på Hultsfredsfestivalen, på Hawaiiscenen. Hela konserten filmades och direktsändes av ZTV.


Den 6 juli 2013 anordnade Bob hund en endagsfestival i Folkets Hamn, Helsingborg, där de auktionerade ut gamla instrument och andra saker som legat kvar i deras gamla replokal. På festivalen kunde besökare äta bob hund-korv, dricka bob hund-öl samt bob hund-vin. Bob hund själva spelade inte, men samtliga medlemmar stod och spelade skivor i varsitt hörn. Det enda band som spelade på festivalen var Kometen kommer.






Benny Anderssons Orkester

Benny Anderssons Orkester, Fait Accompli på Spotify

BAO 3

Fait Accompli

Benny Anderssons Orkester, Du är min man på Spotify

BAO!

Du är min man

Benny Anderssons Orkester, Nu tändas tusen juleljus på Spotify

Tomten har åkt hem

Nu tändas tusen juleljus

Benny Anderssons orkester (BAO) är en svensk musikgrupp med Benny Andersson som musikalisk ledare och kompositör. Orkestern skapades i mitten av 2001 av 16 musikvänner, av vilka några är från Orsa Spelmän, samt med Helen Sjöholm som sångerska. Benny Andersson tog initiativet. Bandet är ett hobbyband som har sin grund i spelglädje och musikintresse.


Helen Sjöholm, som från början plockades in som refrängsångerska (vilket hon fortfarande är), räknas nu som en medlem i bandet (se ovan). Alla medlemmar är engagerade på annat håll större delen av året, många i orkestrar på teatrarna i Stockholm. Och bröderna Moraeus samt Leif Göras, Larsåke Leksell och Nicke Göthe är tillsammans Orsa Spelmän. Till somrarna träffas och repar BAO och drar sedan ut på en miniturné vars biljetter är mycket eftertraktade. "En konsert med dans" är konceptet, och på turnén medförs därför en dansbana. Med följer också Tommy Körberg (se ovan) och står tillsammans med Helen Sjöholm för sånginsatserna i de icke-instrumentala låtarna.


BAO har givit ut tre album, Benny Anderssons orkester 2001, BAO! 2004 samt BAO 3 2007. På det förstnämnda ingår "Vår sista dans" som låg 30 veckor på Svensktoppen, och på det andra finns "Du är min man" som låg på samma lista mellan 2004 och 2009 och som den 1 april 2007 slog rekordet för antalet veckor på listan, där den då legat i 143 veckor. 2006 kom livealbumet BAO på turné. BAO 3 innehåller färre instrumentala låtar än de tidigare skivorna. Helen Sjöholm och Tommy Körberg sjunger på detta album både tillsammans och var för sig. Körberg gör bland annat "Fait accompli", som premiärspelades av BAO i Allsång på Skansen, liksom "Bonde söker fru".


Den 24 juni 2009 utgavs albumet Story of a Heart under artistnamnet "Benny Andersson Band". Skivan består av tidigare utgivna melodier och texter, men i mångt och mycket översatta till engelska för etablering på den utländska marknaden; därav det nya artistnamnet.






Daniel Lemma

Daniel Lemma, If I Used To Love You på Spotify

Morning Train

If I Used To Love You

Daniel Lemma, Haze på Spotify

Morning Train

Haze

Daniel Lemma, Morning Train på Spotify

Morning Train

Morning Train

Daniel Lemma Eriksson, tidigare Daniel Eriksson, född 12 oktober 1970 i Etiopien, är en svensk sångare och låtskrivare.


Lemma växte upp i Nyhamnsläge i Höganäs kommun i Skåne. Han flyttade i sena tonåren till Göteborg, där han började spela på klubbar och barer. Lemma ingick i mitten av 1990-talet i gruppen Mo Blues som 1997 gav ut skivan For the Road (Prophone Records). Lemma flyttade kort därefter till New York där han kontrakterades av (och spelade in en skiva för) Pallas Records. Skivan kom på grund av en rättslig tvist dock aldrig att ges ut. Tiden i New York kom dock att vara nyttig för Lemma, då han fick tillfälle att slipa sitt uttryck på stadens klubbar och musikställen. Kort efter att Lemma återvänt till Sverige fick han sitt musikaliska genombrott med filmmusiken till Josef Fares film Jalla! Jalla! och skivan Morning Train (2001). Såväl albumet som singeln If I Used To Love You sålde guld och grammisnominerades.


Lemma har släppt tre skivor på Dextra/Warner Music – Morning Train (2001), Meeting at the building (2003) och Dreamers and Fools (2005) – samt två skivor på egna etiketten Dextra Music, Somebody on Your Side ( 2007) och Rebound (2009).


Han har dessutom skrivit musik till ett flertal andra artister, filmer och teater. Bland annat skrev han musiken till Fares film Kopps och ledmotivet till Othman Karims film Om Sara.


Lemma sjöng även sången "Changing the world". som var den officiella lägersången till det stora scoutlägret 22:a världsjamboreen.


Lemmas musik är starkt förankrad i en amerikansk rootstradition, med tydliga inslag av blues, gospel och soul. Lemma har själv i intervjuer betonat influenserna från äldre amerikansk folkmusik och sångare som Leadbelly och Frank Stokes, men även artister som Chuck Berry och James Brown och Bob Dylan.






At The Gates

At The Gates, Slaughter Of The Soul på Spotify

Slaughter Of The Soul

Slaughter Of The Soul

At The Gates, At War with Reality på Spotify

At War with Reality

At War with Reality

At The Gates, Blinded By Fear på Spotify

Slaughter Of The Soul

Blinded By Fear

At the Gates är ett death metal-band från Göteborg. At the Gates har haft stor betydelse för utvecklingen av svensk death metal. De är föregångare och stilbildare för det som inom death metal senare har kommit att kallas för The Gothenburg sound, eller på svenska göteborgsdöds, inom vilka band som In Flames, Dark Tranquillity med flera kategoriseras. At the Gates bildades 1990 ifrån det nedlagda bandet Grotesque. Bandets största framgång är albumet Slaughter of the soul från 1995.


Bandet bröts upp 1996, och Adrian Erlandsson, Anders Björler och Jonas Björler bildade bandet The Haunted. Vokalisten Tomas "Tompa" Lindberg sjunger i en rad olika konstellationer (bland andra Disfear och The Great Deceiver) och studerar samtidigt till lärare. Erlandsson har lämnat the Haunted och har även hoppat av det brittiska goth metal-bandet Cradle of Filth.


Bandet har inspirerat en mängd nya amerikanska band, som Black Dahlia Murder, vilka ingår i det som kallas "The New Wave of American Heavy Metal", men även band som till det yttre påminner mest om punkband som Darkest Hour.


En återförening skedde sommaren 2008 med spelningar på diverse festivaler, bland andra Wacken Open Air.


At the Gates bildades i Göteborg 1990 av de tidigare medlemmar i det nedlagda death metal-bandet Grotesque, gitarristen Alf Svensson och sångaren Tomas Lindberg. Tillsammans med tvillingbröderna Anders Björler, gitarr, och Jonas Björler, bas, samt trummisen Adrian Erlandsson spelade de in At the Gates första demo, EP:n Gardens of Grief som återgavs på Dolores Records 1991. Låten At the Gates dedicerades till den då nyligen bortgångne Mayhem-sångaren Dead (Per Yngve Ohlin). EP:n gavs ut på CD av Black Sun Records 1995 och återigen 2004, denna gång av Blackened Records.


Det första fullängdsalbumet, The Red In The Sky Is Ours, gavs ut 27 juli 1992 av Deaf Records. Gästartist på plattan är Jesper Jarold på violin. Skivan återutgavs året därpå i en dubbelalbum tillsammans med bandets andra fullängdsalbum, samt med låten City of Screaming Statues som ett tionde bonusspår. På den japanska utgåvan tillkom dessutom två livespår, All Life Ends och Kingdom Gone. En ytterligare utgåva, från 2001, anger felaktigt Tony Andersson som basist i stället för Jonas Björler. Efter albumdebuten turnerade At the Gates i Europa tillsammans med det brittiska doom metal-bandet My Dying Bride, innan de åter gick in i studion för att spela in ett andra album.


Det andra fulländsalbumet, With Fear I Kiss the Burning Darkness, gavs ut av Deaf Records 7 maj 1993. Utöver de ordinarie musikerna medverkar även Matti Kärki från Dismember med bakgrundssång. En cover av Dischargeds "The Nightmare Continues" avslutar låtlistan som ett dolt spår en minut efter tionde låten. Albumet producerades av Tomas Skogsberg. Bandet uppträdde på Nottingham's Rock City med Anathema och My Dying Bride innan de i januari 1994 turnerade med Anathema och med Cradle of Filth som förband.


Singeln Gardens of Grief släpptes av Peaceville Records i april 1994 och innehåller låtarna "Souls of the Evil Departed" och "All Life Ends" från 1991 års demon med samma namn. I juli samma år kom bandets tredje fullängdare, betitlad Terminal Spirit Disease. Alf Svensson hade nu lämnat bandet och Martin Larsson är ny gitarrist på albumet. Producent för albumet var Fredrik Nordström. Dessutom medverkar Peter Andersson på cello och Ylva Wahlstedt på violin. Bandet turnerade åter med Anathema och My Dying Bride samt det svenska bandet Séance. Samma år uppstod ett nytt men kortlivat band vid namn Terror, ett samarbete mellan Anders och Jonas Björler, Adrian Erlansson samt Jon Nödtveidt, även i Dissection. Terror släppte endast en demo innan gruppen splittrades.


At the Gates sista studioalbum blev Slaughter of the Soul som utgavs 1996. Bandet hade nu bytt skivbolag till Earache Records men producent var även denna gång Fredrik Nordström. Gitarristen Andy La Rocque (Anders Allhage) från King Diamond gästspelar på spåret "Cold". Slaughter of the Soul räknas som ett av de klassiska albumen inom death metal-genren och har kallats det mest inflytelserika melodisk death metal-albumet någonsin.


Trots att Slaughter of the Soul blev At the Gates största framgång, även kommersiellt, valde bandet att året därpå lägga ner bandet. Fem år senare, i juni 2001, gav Peaceville Records ut ett samlingsalbum kallat Suicidal Final Art och sommaren 2008 genomförde At the Gates en bejublad återföreningsturné. Den 21 januari 2014 lades en svartvit, kort video upp från bandet med bara texten "2014" vilket fansen reagerade starkt på. Sex dagar efter sa dom att de signerat "Century Media Records" samt att dom skulle börja spela in ett nytt album i juni/Juli och att det skulle släppas i oktober/November samma år. Dem 14 augusti var albumet klart. Den 24 oktober 2014 släppte efterlängtade At The Gates sitt femte studioalbum "At War With Reality". Det var 19 år sedan dom släppte sitt senaste vilket är längsta perioden någonsin mellan deras album. Det nya albumet är också melodiskt naturligtvis och dom slutar inte överraska en. Låten "At War With Reality" lades upp på Yotube innan själva albumet var släppt samt låten "Death And The Labyrint" med musikvideo till.






Eddie Meduza

Eddie Meduza, Midsommarnatt på Spotify

You Ain't My Friend

Midsommarnatt

Eddie Meduza, Mera brännvin på Spotify

Eddie Meduzas Samlade Verk

Mera brännvin

Eddie Meduza, Epa-traktorn på Spotify

Eddie Meduzas Samlade Verk

Epa-traktorn

Errol Leonard Norstedt, artistnamn Eddie Meduza, född 17 juni 1948 i Örgryte församling, Göteborg, död 17 januari 2002 i Nöbbele utanför Växjö, var en svensk kompositör, textförfattare, musiker, komiker, sångare och multiinstrumentalist. Bland de instrument Norstedt spelade var gitarr, elbas, saxofon, dragspel och piano.


Norstedt föddes i Örgryte, Göteborg, men kom tidigt till Gislaved i Småland. Han var son till Mary Pettersson och Stig Norstedt. Han hade fyra syskon, varav samtliga har olika fäder. Hans barndom präglades av alkoholiserade föräldrar och ständiga flyttar. När Norstedt var 13 år hade han bott på 30 olika ställen, bland annat i Mellerud och i Båraryd. Han blev mobbad i skolan och misshandlad av sin styvfar.


Norstedt drömde tidigt om att bli musiker och köpte sin första gitarr som 15-åring. På 1960-talet spelade han i flera olika band, bland annat Pack of Losers, ett coverband från Tidaholm som inte rönte några större framgångar. Under början av 1970-talet förvandlades de till dansbandet Anders Norstedts orkester. Innan Norstedt försökte sig på en egen karriär försörjde han sig under senare delen av 1970-talet som låtskrivare till andra dansband, såsom Streaplers, Trio me' Bumba och Tommy Elfs.


Sin första egna skiva släppte han 1975. Det självbetitlade albumet Errol sålde dock sämre än förväntat och fick därför ingen uppföljare. 1976, året efter albumfloppen, kunde man finna hans annonser i herrtidningarna Lektyr och FIB Aktuellt för kassetten Mannen utan hjärna, utgiven under pseudonymen E. Hitler & Luftwaffe. Omslag och kassett kopierade han hemma och inspelningen sköttes på hans egen utrustning. Han drog dock snabbt tillbaka kassetten då han ångrade en av låtarna och gav istället året efter ut kassetten E Hilter & Luftkaffe nr 1, som snart följdes av Nr 2.


Efter att ett tag inofficiellt ha kallat sig Eddie Nowels (en medveten "försvenskning" av "Knowles", för att han skulle kunna behålla sina initialer) fick han idén till sitt artistnamn Eddie Meduza från ett naturprogram om maneter (se: Medusa (zoologi)). CBS Records AB kontrakterade honom 1979 för albumet Eddie Meduza & The Roaring Cadillacs med en femtonårig John Norum på gitarr. Skivan blev en succé, men Norstedt fortsatte trots detta att ge ut kassetter på egen hand under sin pseudonym E. Hitler.


Hösten 1981 åtalades Errol Norstedt för rattfylleri och dömdes till en månads fängelse, som skulle avtjänas på Skänningeanstalten i september 1982. Efter bara fyra dagar fick han diagnosen "nervsammanbrott" och överfördes istället till Falbygdsklinikerna i Falköping där han fick vård under den resterande strafftiden. Nervsammanbrottet var dock simulerat och bara ett sätt att slippa fängelset.


Norstedt var alkoholiserad men försökte flera gånger sluta dricka. Under turnén Griståget tillsammans med Svullo 1993 kollapsade Norstedt och fick diagnosen kammarhypertrofi (förstorat hjärta). Norstedt ändrade livsföring omedelbart, slutade att dricka och började träna. Trots detta fick Norstedt flera återfall i sin alkoholism och 2002 avled Norstedt av en hjärtinfarkt. Sonen Anders Norstedt har berättat att askan efter fadern sommaren 2003 spreds utanför Rossö i Kosterfjorden, en mil söder om Strömstad.


Eddie Meduza var mycket produktiv och skrev fram till sin död över 900 olika visor och sketcher fördelat på nästan 90 album och kassetter. Mycket har dock inte getts ut då han var både självkritisk och frikostig med sitt material och sägs ha delat ut kassetter med outgivet som presenter till fans. De första kassetterna är idag åtråvärda samlarobjekt.


Det var först efter sin död som han började porträtteras på ett mer seriöst sätt i medierna genom flera inslag i P1, P3, radiodokumentärer (Mera brännvin) och har till viss del också fått upprättelse som artist och humorist. Den 3 februari 2010 hade Eleganten från vidderna - Filmen om Eddie Meduza premiär på biografen Roy under Göteborg International Filmfestival, en film som tagit nära två år att göra. I författaren Per Hagmans bok Vänner för livet är Eddie Meduza med som huvudpersonen Eriks farbror, en helt igenom fiktiv figur.


Norstedt gjorde sig framför allt känd inom raggarrocken med låtar som "Mera brännvin" och "Volvo" men skrev även mer seriösa rocklåtar som till exempel "Leader of the rockers", "Goin' back to Oklahoma" och "Honey B". Norstedt skrev också seriös pop-/rockmusik för sig själv eller andra artister, ofta dansband som till exempel Trio me' Bumba, Saints, Max Fenders och Streaplers. Bland låtarna kan nämnas "Tretton år", "Eleganten ifrån vidderna", "Ingen plockar en maskros", "Midsommarnatt" och "Evert". Många av Norstedts verk nådde också Svensktoppen, dock oftast med andra artister och grupper. Några exempel är "Evert" (med Matz-Ztefanz med Lailaz), "Så bjud upp till nästa dans" (Beatmakers med Boris) och "Ute på vischan" (med Lasse Stefanz).


Under pseudonymen E. Hitler fick Norstedt utlopp för sin mest obscena humor, sin musikaliska experimentlusta och sina samhällskritiska texter, vilka passade illa ihop med varumärket Eddie Meduza. Bland dessa verk märks "Den runkande spårvagnschauffören", "Slicka en fitta", "Vresa upp fetta" och "Fruntimmer sa en ha å knulla mä". En del paralleller kan här dras till schlagerkompositören Johnny Bode och med könsrockgrupper som Onkel Kånkel and his kånkelbär med flera.


Norstedt spelade många instrument. På sina kassetter, som han gjorde i sin egen studio, "Studio Ronka", spelade han med mycket få undantag alla instrument själv och gjorde dessutom själv alla vokala insatser, både på kassett och på skiva.


Norstedts texter präglas av ett antal teman som ofta återkommer: Sexuell frustration (till exempel "Nu har min mage blivit stor", "Runkeball", "Vresa upp fetta, kärringajävel" m.fl.), Fylleri (ofta med en ambivalent inställning där fylleriets baksidor beskrivs ingående, se till exempel "Julesång", "Alla tiders fyllekalas", "Mera Brännvin"), och politikerförakt (speciellt mot socialdemokratin och dess ledare, se till exempel "Såssialdemokraterna", "Göran Persson i mitt rövhål", "Hoppla lilla åsna", "Kliar mig i röven", men även mot nykterhetsivrare som centerpartisten Torsten Bengtson, exempelvis "Torsten hällde brännvin i ett glas åt Karin Söder"). Vidare han en stor mängd sketcher på temat "den enkle mannen mot samhället" där den enskilde sätter sig upp (och vinner) mot myndigheter eller överklass (i "Torsten hällde brännvin i ett glas åt Karin Söder" så förekommer verserna "och systemet det var öppet, trots att det va' lördag... och man kunde andas, utan att bli häktad". Se även "Eleganten ifrån vidderna"). Norstedt använde också ofta sina texter för att slå tillbaka på de journalister som skrev ner hans skivor eller konserter, framförallt var Mats Olsson en av de som ofta förekom i hans texter (lyssna till "Kuken står på Mats Olsson", "Mats Olsson runkar kuken", "Mats Olsson är en jävla bög", "Jag vill ha en Grammis", "Jävla Journalist"). Även Bert Karlsson har av något oklar anledning "drabbats" av Meduzas texter, i "Bert Karlsson är ett svin". Bert Karlsson äger numera Meduzas upphovsrättigheter, och efter hans död lovade Karlsson att arvingarna skulle få del av hans royalties.


Därtill författade han en mängd visor som troligen var ämnade som ren underhållning ("Porrfavor (Compangeros)", "Tvättmaskinen", "Epatraktorn" mfl) och ett stort antal visor på klassiska raggarteman som bilar och kvinnor. Norstedt gjorde också ett flertal försök att skriva seriös rock 'n' roll med låtar som "Red haired Lisa", "Rocky Rocky", "The Man in the sky" m.fl. Han skrev även ballader som "If I'm a fool", "Anytime at all", "Love's on the run" m.fl.


Trots Norstedts kyliga relation till musikrecensenter har många av hans låtar tagit sig till Svensktoppen med andra artister.


Börje Lundin är ett av Eddie Meduzas många alter egon. Under namnet Börje Lundin framför han ett antal av sina låtar, bland annat "Min epatraktor", "Världens bäste chaufför", "Ute på vischan" och "Börjes funderingar". Framför allt förekommer Börje på de två kassetterna "Börje Lundins kräftkalas" samt "Börje Lundins julafton" men även på LP-utgåvor som "Garagetaper" och "West a fool away".


Om figuren Börje kan konstateras att han lever på en gård någonstans "ute på vischan" i Västergötland. Han bor tillsammans med sin bror Sven Lundin. Återkommande besökare hos bröderna är deras kamrat Ljungbacka-Erik och Lisa, en kvinna vars relation till de övriga är oklar förutom att den är av sexuell natur. Enligt obekräftade påståenden talar Börje Lundin den dialekt som förekommer runt Tidaholm i Västergötland. Börje säger själv att han aldrig gått i skola, han är inte speciellt allmänbildad, är väldigt dålig på engelska, han ägnar sig flitigt åt hembränning, vansinneskörning med trimmad epatraktor, tidelag och andra suspekta verksamheter, men skäms inte alls för något av detta! Han kan sägas utgöra sinnebilden av en rå, obildad och oborstad bonnläpp. Han har ett hett humör och tar gärna till nävarna när argumenten tryter, vilket de ofta gör med tanke på hans intellektuella nivå...


Sven Lundin är Börjes korkade bror och förekommer på Norstedts kassetter tillsammans med brodern och deras ständigt besökande kamrat Ljungbacka-Erik.


Sven är helt klart sin brors underhuggare. Han har en väldig respekt för denne, och tar ofta order från honom om vad han ska göra. Ofta med svaret "Ja det ska jag göra Börje, det ska jag göra!" Men ibland visar han missnöje med att bli behandlad som en bifigur... Han pratar extremt släpig och bred dialekt, låter smått efterbliven på rösten ibland (kanske därför han blir behandlad som sådan av sin bror?) Han är dock mycket tekniskt kunnig när det gäller bilar. Han är också mycket bättre på engelska än sin bror och får faktiskt hjälpa och tillrättavisa honom ibland när denne inte vet hur något uttalas eller vad det betyder.


Ljungbacka-Erik är en figur som förekom mycket på Norstedts kassetter, tillsammans med sina kumpaner bröderna Börje och Sven Lundin. Dessa tre personer fanns i många av Eddie Meduzas övriga plattor.


Ett Ljungbacken ligger mellan Tidaholm och Velinga. Eventuellt bor bröderna Lundin just i Velinga, som är en av flera platser i Tidaholms kommun som figurerar i Meduzas texter.


Ljungbacken, som han ofta bara kallas, är skämtaren och humoristen i gänget, och underhåller ofta de andra med skämt, monologer, episoder ur sitt liv, och dråpliga kommentarer, vilket Börje och Sven skrattar hjärtligt åt!


Ljungbacken har även haft en kort karriär som stå-uppare. Han är något av Svens "idol", för det bästa denne vet är när Ljungbacken kommer och hälsar på och skämtar och berättar saker. Om Ljungbacken inte har någon poäng i sina skämt (vilket är mycket vanligt) slänger han in ett "roewa("röva")" , varvid Sven, Börje och Ljungbacken själv gapskrattar.


Ljungbacken verkar vara den "minst korkade" av de tre och inte lika bonnig och simpel som Börje och Sven, och skrattar ofta gott åt deras okunnighet.


Han är väldigt smal och "skinntorr" (enligt honom själv) men tål ändå mycket mer alkohol än både Börje och Sven... Övriga intressen och färdigheter han besitter är hembränning och spela dragspel.


Greve von Boegroeff är en fiktiv homosexuell skånsk greve. Boegroeff är mest känd för låtar så som "Jag är bög", "Ta mig i röven, pojkar" och "Sug mig mina drängar" med flera. Adelssläkten von Boegroeff påstås härstamma från Ryssland.


E. Hitler (ibland "E.Hitler & Luftwaffe") var den pseudonym som Eddie Meduza använde för att släppa ut de mest knäppa samhällskritiska och snuskiga texterna. Med sin musikaliska experimentlusta släppte han ut ur sitt huvud bland annat låtarna: "Slicka en fitta", "Vresa upp fetta" och "Fruntimmer sa en ha å knulla mä". På kassettbandet där Eddie Meduza och E. Hitler satt och snackade (Dubbelidioterna) och spelade låtar beskrivs de som ovänner. En lustighet från denna är låten "Carolas Pattar", som är helt instrumental. Från början höll han isär E. Hilter från Eddie Meduza. E. Hitler släppte kassetter med snuskiga låtar och galna sketcher, medan Eddie Meduza var hans pseudonym på LP-skivor med något seriösare musik för den bredare publiken.


Till skillnad från de andra pseudonymerna som Eddie fantiserade ihop, har E. Hitler ingen bostad någonstans i verkligheten. Börje, Sven och Ljungbacken bor i Västergötland, Bob Lewis i "Average in Arkansas" och Greve Von Boegroeff i Skåne, medan E. Hitler verkar ha bott enbart i Eddies huvud. Han pratar dock ofta om att han bor i ett "Residens" på en äng, uppe på en höjd, omgärdat av skog, med en grusgång fram till porten. I sitt residens har han en studio där han spelar in sina dinga kassetter, och nere i källaren brukar han ha vilda fester med Luftwaffe och sina övriga gäster och vänner. En av hans favorithobbyer är att slå ner kronofogdar och andra fordringsägare som kommer hem till honom för att kräva pengar av honom.


E. Hitler finns med på ett antal av Norstedts kassetter, från 1976-1979 och på E. Hitler På Dansrotundan (1987). E. Hitler har även en imaginär bror, A. Hilter. OBS att Norstedt här har kastat om "l" och "t" för att likheten med A Hitler inte skall bli för tydlig.


Bob Lewis är en pseudonym påhittad av Norstedt tillsammans med teknikern Patrik Tibell. Bob Lewis medverkar på Eddie Meduzas sista studioalbum Scoop från 2001. Med ett klingande svengelskt uttal tror han att han kan sjunga som Elvis Presley fast han inte kan det, men gör ändå sitt bästa. Figuren lär vara bosatt i "Average in Arkansas" (med uttalet Akan-saw). Bob Lewis var den sista kända pseudonymfiguren som Eddie Meduza hittade på innan han dog år 2002.


E. Hitlers kompgrupp, vänner, hantlangare och "gäng" som sägs bestå av 13 personer, varav endast 4 omnämns med namn och sägs kunna spela instrument.


Heter egentligen Jan-Åke Fröjd och var en av Norstedts vänner. Framträdde bland annat i de filmer som Norstedt producerade under tidigt 1990-tal. Finns även en låt på Eddie Meduzas tredje album Garagetaper som heter "Smällphete Sigges hode". Smällphete Sigge framträder även själv på flera av Norstedts kassetter i följande låtar och sketcher:


En figur som förekommer i diverse kassettband med Norstedt. Efraim Barkbit har vunnit världsmästerskapen i att prata skit i Uculele i Moçambique 1977 samt har en fruktansvärd röv, som en hel ladugårdsvägg. Han behärskar även den svåra konsten att spela musik på rövhålet.


Förekommer för första gången '76 på kassetten E. Hitler & Luftwaffe - Mannen Utan Hjärna med låtarna "Negerjävel" och "Ta å klipp dig". Figurens namn är troligtvis inspirerad av kompositören Roger Wallis namn.


Föreståndare för en handelsbod som förekommer i flera av Norstedts låtar. Hakan bedriver sin näringsverksamhet i Målilla i Småland. En av de produkter som tillhandahålls i handelsboden är gröna termosar.


Storvuxen, våldsam och korkad. Meddelar sig mest genom att vråla och grymta och hota med stryk! Ledare för Luftwaffe, som är E. Hitlers hantlangare, vänner och "gäng" och kompgrupp, mm. Den ende person som E Hitler är rädd för och inte vågar säga emot. Dock är Frisse ganska korkad och lätt att lura, till exempel genom att säga åt honom att slå sig själv i huvudet.


Norstedts första album släppt under artistnamnet Eddie Meduza, blev sågat av många musikrecensenter. Journalisterna Per Bjurman och Mats Olsson har båda kritiserat Norstedts musik. De två har också som hämnd fått låtar tillägnade sig på Eddies kassetter. Norstedt var under hela sin livstid svartlistad och dödskallemärkt, och fick inte spelas i Sveriges radio. Kultur- och musikjournalister sågade ständigt hans skivor och konserter, och avfärdade honom som lägsta formen av buskis och ett skämt. Upprörda politiker, nykterister och religiösa försökte stoppa och förbjuda honom från att uppträda. Norstedt uttryckte ofta en frustration över detta. Att han släppt flera skivor med seriös musik samt med rocklåtar på engelska, tycktes helt komma i skuggan av hans burleska produktion. Han fick ständigt dras med stämpeln att han enbart sjöng om brudar, brännvin och bilar. Norstedt kände sig orättvist behandlad av media, tidningar, recensenter och kom mer och mer att se sig som ett "missförstått geni". "Det spelar ingen roll vad jag gör, de sågar mig ändå" har han uppgett i flera intervjuer.


Denna biografiska artikel om en svensk musiker behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.






Laleh

Laleh, Some Die Young på Spotify

Sjung

Some Die Young

Laleh, Goliat på Spotify

Colors

Goliat

Laleh, Tusen bitar på Spotify

Tusen bitar

Tusen bitar

Laleh Pourkarim (persiska: ???? ???????), mer känd under artistnamnet Laleh, född 10 juni 1982 i Bandar-e Anzali i Iran, är en svensk musiker, sångerska, låtskrivare, producent och skådespelerska. Hon har bott i Sverige sedan 10 års ålder. Efter 2005 års debutalbum mottog hon tre Grammisar och fick ett antal priser som årets nykomling. 2011/2012 kom framträdanden i Så mycket bättre och det storsäljande albumet Sjung.


Lalehs musik spänner från visa till poprock, och bland inspirationskällorna märks Cornelis Vreeswijk, The Police och Cat Stevens.


Laleh Pourkarims familj lämnade Iran i augusti 1982, när hon var två månader gammal. Orsaken var att fadern Houshang Pourkarim (persiska: ?????_???????) var en känd socialt engagerad författare, konstnär och tidningsman. Hennes mor hette Atefe och drev tillsammans med sin man underjordiska tidningar.


Via Azerbajdzjan, Minsk, Berlin och Tidaholm hamnade de i Hammarkullen i Göteborg, där hon kom att studera på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet.


Familjen Pourkarim landade i vitryska Minsk, på Lalehs ettårsdag. I Sovjetunionen fick föräldrarna arbeta på fabrik, medan Laleh lärde sig ryska och i skolan fick gå på både klassiska konserter och cirkus.


När Laleh var nio år tvingades familjen flytta vidare, och Laleh tillbringade en tid i Berlin. 1991 kom de till Sverige, och via en flyktingförläggning i Tidaholm hamnade de i Göteborgsförorten Hammarkullen.


Hennes far dog i en kanotolycka i augusti 1994 då han gav sig ut för att hjälpa två kvinnor i en kanot som försvunnit runt en udde och som han trodde behövde assistans. Vid hans begravning närvarade enligt uppgift flera tusen personer.


Laleh Pourkarims musikintresse fortsatte i Sverige, där hon tillbringade många raster i musikrummet och testade alla instrumenten. I åttonde klass stod hon på scenen för första gången under en musiktävling. Det slutade med att hon vann tävlingen, började skriva egna låtar och ganska snart bildade olika egna band.


Under högstadiet i Göteborg spelade Pourkarim i olika band, och redan då fanns lockelsen att ta sig in i musikbranschen på allvar. Under tiden i Hammarkullen var hon bland annat inblandad i de expanderade arrangemangen kring Hammarkullekarnevalen. I gymnasiet studerade hon på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.


Som 19-åring flyttade Pourkarim från sin familj och till Stockholm. Hon hade fått kontakt med Warner Music Sweden, när hon redan i flera års tid spelat live och börjat bli lokalt känd.. Laleh ville producera själv, vilket hon till slut fick. Hon blev erbjuden en källare i Hässelby Strand, där hon inredde sin egen studio och lärde sig hur man producerade från grunden.


Laleh Pourkarim började sin karriär som 18-årig skådespelerska i Josef Fares film Jalla! Jalla!, där hon spelade den unga invandrarflickan Yasmine. Trots uppmärksamheten har detta hittills (2014) varit Lalehs enda skådespelarinsats.


2005 lanserade hon sin musikkarriär under artistnamnet Laleh. Den 5 februari 2005 kom hennes första singel Invisible (My Song) av skivbolaget Warner Music Sweden. Singeln Live Tomorrow blev en stor hit, låg på Tracks-listans första plats under flera veckor och slog Tracks-rekord.


Debutplattan Laleh släpptes i mars samma år. Den innehåller fyra låtar på svenska, åtta på engelska och två på persiska. Flera av de svenska låtarna var mer visa än pop, och Pourkarim erkände villigt att hon hade hämtat mycket inspiration från Cornelis Vreeswijk.


Efter 2005 nominerades Laleh till en Grammis i sju kategorier (rekord för en soloartist) och kammade hem priset i tre: Årets svenska kvinnliga artist (och vann därmed över Robyn, Lena Philipsson, Amy Diamond och Anna Ternheim), Årets svenska nykomling och Årets producent. Hon belönades samma år även i två kategorier vid P3 Guld i Sveriges Radio P3. P3-lyssnarna utsåg henne till Årets kvinnliga artist och Årets nykomling.


Därefter turnerade hon med riksteaterföreställningen Vem har lurat barnen, en blandning av poesi, musik och teater som Laleh producerade ihop med poeten Kalle Haglund. Föreställningen kom till av en slump, efter att Haglund och Laleh 2005 båda bjudits in att uppträda på Södra teatern (vid säsongsavslutningen av Riksteatern Jam) och Laleh föreslagit att de skulle uppträda tillsammans – för skojs skull. Av det uppträdandet blev det så småningom en föreställning på en timme.


År 2006 gav Laleh ut sitt andra album Prinsessor, där en av låtarna hette "Det är vi som bestämmer (Vem har lurat alla barnen?)", inspirerat av ovanstående riksteaterföreställning. Den balladliknande "Call on Me" var en av singlarna från albumet.


Ett år senare gjorde hon låten "Snö" till den svenska storfilmen Arn. Stråkarrangemangen till "Snö" gjordes i London tillsammans med London Symphony Orchestra.


2007 och 2008 bodde Laleh i Norrland. Hon reste till Skellefteå i samband med inspelningen av en video och "blev kvar".


Efter sina tidiga musikframgångar och den uppmärksamhet de förde med sig, fick hon nog av storstadsmentaliteten och karriärhetsen. Så de två åren i Västerbotten var ett sätt att få frid och kunna utforska en ny miljö. Laleh kände sig trygg i sitt musikskapande men ville kunna hålla sig borta från premiärer och galor.


När Lalehs tredje album Me and Simon släpptes 2009 innehöll den flera motiv hämtade från sina två västerbottniska år. Hennes vandringar utmed Bottenviken inspirerade till sången "Bjurö klubb". Dessutom innehöll albumet den Arn-bekanta "Snö".


År 2011 medverkade hon i säsong två av Så mycket bättre på TV4, där hennes stillsamma tolkningar av de andra programdeltagarnas låtar uppmärksammades stort både i programmet och via låtförsäljning på Internet.


År 2012 gav hon ut albumet Sjung, som nådde nr 1 på Sverigetopplistan och sålde i minst 70 000 exemplar. Albumet hade en extraskiva med låttolkningarna från Så mycket bättre. Hon ägnade därefter en stor del av 2012 åt turnerande, inklusive en framgångsrik vårturné.


Den 16 oktober 2013 gav Laleh ut sitt femte album, Colors. I intervjuer inför albumet sa hon att hon här utmanat sig själv extra mycket som låtskrivare och producent. Hon ville göra en mer enhetlig skiva som inte spretade lika mycket som vid tidigare albumproduktioner, och själv var hon medveten om att alla fans kanske inte gillade att musiken därmed blivit rakare. Titellåten "Colors" handlar textmässigt om "meningen med allt", och hon erkände att hon på senare tid inspirerats av den snarlike sökaren Cat Stevens.


Laleh kunde dock inte marknadsföra albumet så som hon tänkt. Tre dagar efter albumutgivningen gick hennes mor Atefe bort, och stora delar av promotionplanerna fick ställas in.


Laleh deltog både 2012 och 2014 i Allsång på Skansen. Vid framträdandet 15 juli 2014 fick hon en egen timme efter den ordinarie programavslutningen, under rubriken "Allsångsscenen är din". Det var tredje året som SVT arrangerade den här allsångsförlängningen, som vigs åt folkkära artister som programledningen vill uppmärksamma och hylla. 2012 ägnades timmen åt Tomas Ledin och 2013 åt Håkan Hellström. Laleh bjöd (i likhet med sina båda föregångare) in gästartister för att komplettera sitt eget sjungande och spelande. Eva Dahlgren och Laleh sjöng duett på "Ängeln i rummet", en låt som Laleh 2011 gjorde en coverversion på i Så mycket bättre.


Laleh är en del av låtskrivarkollektivet "Wolf Cousins" som är startat av Max Martin, Shellback och Julius Peterson. Som låtskrivare och producent har hon bland annat skrivit musik åt Tori Kellys debutalbum "Unbreakable Smile" (2015) och Ellie Gouldings tredje studioalbum.


Laleh växte upp med klassisk musik, balett och cirkusmusik. När hon flyttade västerut fastnade hon i stället för The Police, som hon tyckte hade den rätta blandningen av punk, reggae och jazz.


I hennes låtar på engelska låter hon sig till stor del inspireras av bland andra The Police, med deras reggaeinspirerade new wave-rock. Hennes svenska låtar är ofta lekfulla visor, och hon erkänner villigt sin stora beundran för Cornelis Vreeswijk:


Hon har också nämnt Kate Bush, David Bowie och Bob Dylan, åtminstone som skapande och kreativa musiker. För varje skiva utvecklar hon in stil och blir mer fri från sina begränsningar som producent, hävdar hon.


Laleh har ett socialt engagemang, delvis präglat av sin bakgrund som invandrare i ett antal länder. Hennes albumdebut innehöll låtar om förorten och bostadsköer, och själv anser hon att alla människor har en god sida. Som barn berättade hennes far Houshang en saga för henne, en saga om en man som sitter en kväll runt elden och muttrar för sig själv:


Den berättelsen om människors oförmåga att förstå andra människor inspirerade Laleh till låten "Samuel". Däremot vill hon inte bli inplacerad i ett fack och har irriterats över den "sossestämpel" som vissa satt på henne.


Medan Laleh säger att hon fått det fantasifulla, kreativa och viljan att utmana från sin far, har hennes mor Atefe lärt henne vikten att vara självständig. Som liten klädde Laleh ut sig till prinsessa, för att vänta på den räddande prisen. Svaret från Atefe var: "Nej, Laleh, det är du som är prinsen, du räddar dig själv."


De egenskaperna visade sig när Laleh som ganska oprövad musiker ville producera sitt debutalbum på egen hand.


Trots att Laleh sjunger på engelska i de flesta av sina låtar, har hon tidigare inte marknadsfört sig internationellt. Flera av hennes singlar har dock blivit listframgångar i Norge och Danmark.


I mars 2012 gjorde den norska artisten Frida Amundsen en coverversion på Lalehs "Some Die Young" som hon tillägnade offren för massakern på Utøya. Detta uppmärksammade Lalehs originalversion som sedan i sex veckor låg på norska singellistans första plats. Laleh medverkade i juli samma år på den nationella minneskonserten till minne av Utøyas offer, och hon deltog sedan även på 2012 års Nobelkonsert i Oslo.


Laleh var i början av 2014 bosatt i Tullinge i Botkyrka kommun, men hon flyttade under året till Los Angeles, USA. Den långa USA-vistelsen hänger ihop med hennes arbete att försöka lansera sin musik för USA-marknaden, samt skriva och producera musik för andra artister. Hon skrev och producerade 2015 tre låtar på Demi Lovatos album Confident.


Musikvideor har producerats till ett antal av Lalehs singellåtar. Därutöver har hon medverkat i ett antal TV-sändningar, som ofta varit inspelningar av konserter.


Hösten 2014 hade dokumentärfilmen Jag är inte beredd att dö än premiär på bio. Filmen, som regisserats av Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm, är ett 75 minuter långt personporträtt där Lalehs musik, bakgrund, relation till sin mamma (som gick bort hösten 2013) och tankar kring liv och skapande tar stor plats. Filmscenerna är inspelade under två års tid.






Hitta oss på Facebook