Få inspiration till evenemang i Lund!


Vet du inte vad du ska göra i Lund? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Lund framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Lund.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Torsson

Torsson, Det Spelades Bättre Boll på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Det Spelades Bättre Boll

Torsson, Blodomloppet på Spotify

Lingonplockning

Blodomloppet

Torsson, Klippans Centrum på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Klippans Centrum







Little Jinder

Little Jinder, Sommarnatt på Spotify

Sommarnatt

Sommarnatt

Little Jinder, Vita Bergens klockor på Spotify

Little Jinder

Vita Bergens klockor

Little Jinder, Random folk på Spotify

Little Jinder

Random folk

Astrid Maria Josefine Jinder, känd under artistnamnet Little Jinder, ursprungligen Stove, född 20 februari 1988 i Skarpnäcks församling i Stockholms län, är en svensk popartist.


Little Jinder är dotter till Björn Stove och Åsa Jinder samt dotterdotter till Curt Einar Jinder. Hon skivdebuterade i augusti 2008 med EPn Polyhedron, som i mars 2009 följdes upp med Youth Blood 12", båda utgivna på det amerikanska skivbolaget Trouble & Bass. Därefter har hon turnerat och spelat i både Europa och USA.


2011 spelade hon på ett flertal ställen under Winter Music Conferance i Miami, bl.a. Ultra Music Festival samt på Coachella tillsammans med dubstep-artisten 12th Planet som står bakom en framgångsrik remix på Youth Blood.


Hon har bott i England där hon studerat på Liverpool Institute for Performing Arts, som ägs av Paul McCartney. Hon medverkade våren 2010 i panelen i Radio Stockholms program Bäst i test.


2013 bytte hon språk från engelska till svenska när hennes nästa singel Shh släpptes i november. Den följdes upp under 2014 med singlarna Ful och tråkig tjej samt Inga E som vi E (med Melo).


I slutet av augusti 2014 kom hennes dittills största hit Vita Bergens klockor som är ett samarbete med Rebecca & Fiona.


26 november 2014 släpptes hennes första svenskspråkiga album, Little Jinder och den 13 december uppträdde hon tillsammans med Julia Spada i Musikhjälpen med låten "Nåt e väldigt fel".



Denna biografiska artikel om en svensk musiker behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.






Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






Mattias Alkberg

Mattias Alkberg, Tjugonde på Spotify

Tjugonde

Tjugonde

Mattias Alkberg, Skända flaggan på Spotify

Mattias Alkbergs begravning

Skända flaggan

Mattias Alkberg, I spenaten på Spotify

Personer

I spenaten







Emma Knyckare

Emma Margareta Knyckare, ursprungligen Andersson, född 14 juli 1987 i Rolfstorp i Halland, är en svensk komiker och programledare i radio.


Knyckare har medverkat i flera radioprogram i Sveriges Radio P3 så som Morgonpasset och Tankesmedjan, i vilket hon var en av de fasta programledarna. År 2013 var hon, tillsammans med Sarah Dawn Finer och Kodjo Akolor, programledare för Musikhjälpen i samma kanal. I slutet på december 2013 meddelades det hon ska lämna Tankesmedjan och få sitt eget radioprogram. Programmet med namnet Knyckare i P3 började sändas den 13 januari 2014.


Knyckare har även medverkat i humorprogram på TV som Telefonpiraterna och Extra! Extra!. Hon uppträder som stand-up-komiker på klubbar som Raw Comedy Club, Bajsnödigt och Oslipat.


Knyckare medverkar i podcasten Åtties Mutant Ninja Komiker! tillsammans med Johannes Finnlaugsson, Nils Lind och Filip Andersson, och är också krönikör i ETC Göteborg.


Efternamnet Knyckare antog hon då hon och hennes dåvarande pojkvän ville ha ett gemensamt efternamn.






Timbuktu

Timbuktu, Alla vill till himmelen men ingen vill dö på Spotify

Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Timbuktu, Inte stor nog på Spotify

Inte stor nog - från Hokus Pokus Alfons Åberg

Inte stor nog

Timbuktu, The botten is nådd på Spotify

The botten is nådd

The botten is nådd







Beach House

Beach House, Sparks på Spotify

Sparks

Sparks

Beach House, Myth på Spotify

Bloom

Myth

Beach House, Zebra på Spotify

Teen Dream

Zebra

Beach House är en amerikansk dream pop-duo från Baltimore, bestående av franskfödda Victoria Legrand och Alex Scally.


Bandet bildades 2004 av Alex Scally, på gitarr och keyboard, och Victoria Legrand, på elorgel och sång. Debutalbumet, Beach House, släpptes 3 oktober 2006 på Carpark Records. Albumet kom med på Pitchforks lista över 2006 års bästa album. 2008 släpptes uppföljaren Devotion. Albumet fick mycket goda recensioner. Duons tredje album, Teen Dream, släpptes 2010 på skivbolaget Sub Pop. Albumet läckte i sin helhet ut på internet 19 november 2009.


2009 sjöng Victoria Legrand på Grizzly Bears låt Two Weeks från albumet Veckatimest. Hon sjöng även på Grizzly Bears låt Slow Life, som var med i soundtracket till New Moon.






Jennie Abrahamson

Jennie Abrahamson, I Lost My Heart på Spotify

While The Sun's Still Up And The Sky Is Bright

I Lost My Heart

Jennie Abrahamson, The War på Spotify

Gemini Gemini

The War

Jennie Abrahamson, Snowstorm på Spotify

Gemini Gemini

Snowstorm















Thorsten Flinck

Thorsten Flinck, född 17 april 1961 i Solna församling, Stockholms län, är en svensk skådespelare, musiker och regissör.


Flinck växte upp tillsammans med tvillingbrodern Richard i Huvudsta, Solna. Deras biologiske far var fransk-marockan. Bröderna bildade 1977, tillsammans med några vänner, musikgruppen Rockvindar och deras album Första gången släpptes 1980. Bandet förde in kabarén i sin musik och framförde sketcher till bakgrunden av tungt rockkomp. Han var ungdoms- och konfirmandledare i Solna församling under åren 1975-80. Tillsammans med Annika Jankell har han döttrarna Felice och Happy.


Flinck började sin teaterutbildning 1977 och utexaminerades från Teaterhögskolan i Stockholm 1984 tillsammans med bland andra Peter Dalle och Claes Månsson. Sin filmdebut gjorde han i TV-serien Peters Baby 1978 och sin regidebut 1989 av Fordringsägare. TV-serien Goltuppen, skriven av Leif GW Persson, från 1991 är Thorsten Flincks genombrott. Han är en mångsidig person som provat på många konstformer.


Tillsammans med Pernilla Wahlgren var han programledare i SVT:s jullovsmorgon Morgonstjärnan 1985. Programmet ramades in av korta sketchliknande scener. År 1987 arbetade Flinck och Peter Dalle med det gemensamma projektet Spökhotellet. Han har även medverkat i en lång rad TV- och filmproduktioner för bland annat Sveriges Television.


Flinck har spelat in flera pjäser, vilka han regisserat och även spelat huvudrollen i, för TV4. August Strindbergs Paria spelades in 2003 samt Strindbergs Den Starkare, där han spelade mot Mikael Persbrandt, spelades in 2004. Strindbergpjäsen Fordringsägare spelades in 2008 och Sven Delblancs Maskeraden 2008. Strindbergpjäsen Fadren spelades in 2010. Han har läst rysarnoveller i TV4+ 2007.


Flinck medverkade i serien Hemlös som spelades in för Utbildningsradion 2009 och han medverkade i en serie satiriska inslag, där han utifrån egen erfarenhet personifierade en bostadslös skådespelare.


Han medverkade 2011 i en serie reklamfilmer för bilmärket MINI. 2011 medverkade han i programmet Vem tror du att du är? på SVT1 för att ta reda på mer om sitt marockanska ursprung.


Vid Sveriges Radios P1 har Thorsten Flinck läst rysarnoveller 1997 under namnet "Mannen i svart" och för vilket han vann en inofficiell världsmästartitel i radio i Italien med motiveringen "vad en ensam röst och en tekniker kan göra". Han har även vid ett flertal tillfällen medverkat i Dagens Dikt i radions P1, samt någon enstaka gång i Novellen och Radioteatern.


Flinck var anställd vid Dramaten mellan åren 1986 och 2002, och han verkade där som både skådespelare och regissör. Som regissör vid Dramaten är Flinck främst känd för sina uppsättningar av Herr Puntila och hans dräng 1996, Lång dags färd mot natt 1998 samt Den goda människan i Sezuan 1998. Som skådespelare vid Dramaten medverkade han bland annat i Romeo och Julia 1991, Tant Blomma 1993 och Misantropen 1995.


Tillsammans med Ulrika Holmgaard, Charlotta Larsson och Lena Nilsson formerade de gruppen Grupp 98 vid Teater Plaza, där Flinck fungerade såväl som regissör, skådespelare och konstnärlig ledare. Vid Teater Plaza regisserade Thorsten Flinck bland annat Tre systrar 1994, En handelsresandes död 1996, Maskeraden 1999, Fadren 1999–2001 och Flinck goes Wilde 2002.


På Teater Plaza regisserade Flinck 1995 Sverigepremiären av Werner Schwabs Presidentskorna med bland annat Charlotta Larsson i en av de tre kvinnliga rollerna. Flinck spelade Doktor Flinck, en egen version av Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas och där han gestaltade samtliga roller själv, samt August Strindbergs Paria på olika scener runt om i Sverige under olika perioder på 2000-talet.


Thorsten Flinck porträtterades i tv-dokumentären Thorsten Flinck. Ett konstnärsporträtt som visades i TV3 år 2002.


Flinck satte samman musikgruppen Flincka Fingrar 2002. Den svenske dokumentärfilmaren Peter Gaszynski gjorde en konsertfilm med bandet som visades på SVT1 2004. Thorsten Flinck släppte, tillsammans med Flincka Fingrar, albumet Vildvuxna rosor år 2005 med musik av bl a Björn Afzelius och Dan Hylander. "Min vackre son" släpptes som singel som Flinck framför tillsammans med bluesartisten och proggikonen Totta Näslund.


År 2008 bildade han Revolutionsorkestern och man gav ut albumet "Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern" 2011. På skivan gjorde man nytolkningar av verk signerade bl a Townes van Zandt och Nick Cave, samt stycken ur den svenska visfloran, allt inramat i rock- och balladformen. "Långt bort högt upp i det blå" släpptes som singel.


Under de senaste åren har Flinck vid sina spelningar ofta ackompanjerats av gitarristen Kenny Håkansson. Man framför bland annat visor, ballader, rock och country, men även dikter och monologer. Gemensamt för dem är att de skildrar den lilla människan. Musiken är skriven av bl. a. Björn Afzelius, Dan Hylander, Ulf Dageby, Plura Jonsson, Evert Taube, Nick Cave, Townes van Zandt, och poesin av Kent Andersson och Dan Andersson.


Albumet En dans på knivens egg släpptes 2012 med bland annat flera låtar av Ted Ström. Dan Hylanders "Hjärtats slutna rum" släpptes som singel.


2012 medverkade Flinck och kompbandet Revolutionsorkestern i Melodifestivalen med låten Jag reser mig igen. Där han gick till final via "Andra chansen" i Nyköping där han slog ut Sean Banan. I finalen så hamnade Flinck på en åttonde plats totalt, inräknat de utländska jurygruppernas röster, men om man skulle räknat enbart de röster som gavs av svenska folket, skulle han ha hamnat på en tredjeplats. Flinck medverkade också till Kartellens album Ånger&Kamp i låten Ett bättre liv.


1995 fick han Läkerols svenska kulturpris. Han tilldelades Svenska Dagbladets Thaliapris 1997, vilket är ett kultur- och teaterpris, främst för sitt regiarbete. Samma år, 1997, tilldelades han av Svenska Akademien Carl Åkermarks stipendium till förtjänta artister inom svensk teater.






Al Pitcher

Al Pitcher, Tjeeeenare på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Tjeeeenare

Al Pitcher, Kort tag på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Kort tag

Al Pitcher, Jaaccch mo a Leva på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Jaaccch mo a Leva







David Batra

David Batra, SD på Spotify

Det här var ju tråkigt

SD

David Batra, Vi öppnar plötsligt i september på Spotify

Det här var ju tråkigt

Vi öppnar plötsligt i september

David Batra, Skånsk indier på Spotify

Det här var ju tråkigt

Skånsk indier

David Chandra Batra, född 29 november 1972 i Lund, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Batra, född och uppvuxen i Lund till en svensk mamma och en pappa med indisk härkomst, gick under sin gymnasietid på Spyken i Lund och utbildade sig därefter till civilekonom. Sin debut som ståuppkomiker gjorde han i oktober 1994 på hotell Kramer i Malmö. Karriär gjorde han med TV-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan med bland andra Johan Glans. Det senare är ett sketchprogram som utspelas bland de udda människorna i ett förortskvarter.


Han deltar ofta i radioprogrammet På minuten som den fjärde panelmedlemmen. Våren 2008 ledde han SVT:s humorprogram Morgonsoffan tillsammans med Petra Mede. Sommaren 2008 var han sommarvärd i Sveriges Radios Sommar och berättade om ofrivillig barnlöshet och sina och fruns försök att skaffa barn. 2015 var det dags igen för att sommarprata.


Han är sedan 2002 gift med Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Tillsammans har de en dotter.






Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner, Livet på landet på Spotify

Skärvor

Livet på landet

Carl-Einar Häckner, Rymdraket på Spotify

Skärvor

Rymdraket

Carl-Einar Häckner, Laga livet med lim på Spotify

Skärvor

Laga livet med lim

Carl-Einar Fredrik Richard Häckner, även Charlie Häckner, född 8 oktober 1969 i Alafors strax norr om Göteborg, är en svensk trollkarl, komiker, sångare och författare.


Häckner har sedan 1997 spelat årliga varietéer på Liseberg i Göteborg, där olika akrobater, lindansare och andra artister brukar medverka.


Carl-Einar Häckner växte upp i Gårdsten, Göteborg. Häckner började trolla vid sex års ålder efter att ha fått en trollerilåda i present. När han var elva år gammal gjorde han sina första uppträdanden. En vän som har agerat mentor för honom är Max Milton.


Han läste ekonomi i gymnasiet, men lämnade den banan helt för att istället försörja sig inom illusionism. Under åren har han satt upp ett flertal föreställningar över hela landet, och på senare år även utomlands. Dessutom har han medverkat i ett antal film- och TV-serier, bland annat i långfilmen Petri tårar och tv-serien Herbert & Robert (uppföljare till Albert & Herbert) samt gett ut fyra skivor.


I flera år arbetade Carl-Einar i barnprogrammet Björnes magasin där han ofta fick trolla för Björne.


Häckner kan ett partytrick som består av att han snortar in en kondom i näsan och får ut den genom munnen. Det är dock inte belagt om han kan göra det omvända, alltså från munnen till näsan.






Louise Hoffsten

Louise Hoffsten, Only The Dead Fish Follow The Stream på Spotify

Looking For Mr. God (2013 Version)

Only The Dead Fish Follow The Stream

Louise Hoffsten, Let the Best Man Win på Spotify

Hits

Let the Best Man Win

Louise Hoffsten, Kallt Kallt Kallt på Spotify

Totta 4; Duetter

Kallt Kallt Kallt

Anna Viktoria Louise Hoffsten, född 6 september 1965 i Linköping, är en svensk sångerska, kompositör, sångtextförfattare, munspelare och filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet. Hon är dotter till Gunnar Hoffsten och är gift med skådespelaren Dan Bratt.


Hoffsten som föddes och växte upp i Linköping fick tidigt kontakt med musiken då hennes far Gunnar Hoffsten var orkesterledare och spelade trumpet och piano. Fadern hade också två musikaffärer i Linköping – Speldosan och SkivCity. Louise Hoffsten har beskrivit sig som autodidakt, med sin far som sin musikaliska skola. Louise Hoffsten gillade tidigt uppmärksamhet och att uppträda, och hade i yngre år planer på att bli skådespelare. I skolan var hon med i ett punkband kallat Mer Kött för att få spela trummor. Hon fick snart börja sjunga i det lokala bandet Dyzenteri, och därefter gick det vidare. Hon har sagt att innan hon slog igenom hade hon sjungit i "alla band som jag fick tag på" i Linköping. Hon pluggade även en tid som utbytesstudent i USA och sökte även till scenskolan i Malmö, men sedan tog musiken över. Under sina tonår lyssnade hon på artister som Jimi Hendrix, Janis Joplin, John Lee Hooker, Howlin' Wolf och banden Little Feat och Led Zeppelin. Hon har även inspirerats av Monica Zetterlund som hon kallat sin sångängel och fraseringskonstens mästarinna.


Hoffsten blev 1986 sångare i bluesrockgruppen Sky High och medverkade på bandets album Humanizer som kom 1987. Hon lämnade dock bandet och spelade 1987 in sin första soloskiva, Genom eld och vatten, som innehåller några låtar som hon själv varit delaktig i att ha skrivit. Debutalbumet innehåller även låtar av bland andra Nisse Hellberg som också producerade plattan tillsammans med Tomas Gabrielsson. Det efterföljande albumet Stygg kom 1988 och innehöll tre låtar på engelska, däribland låten The seduction of Sweet Louise skriven av Frankie Miller, som Hoffsten även senare ofta framfört under sina konserter. Låten Vin av frihet hamnade på listorna och under 1988 turnerade hon i Sverige med ett eget band.


Hennes två första soloalbum innehöll varsin tolkning av en Cornelis Vreeswijk-låt: Lasse Liten Blues respektive Balladen om ett munspel. Hoffsten kom senare även att bidra med två tolkningar av Cornelis-låtar till hyllningsalbumet Den flygande holländaren 2.


1989 hade Hoffsten en biroll som sångerska i filmen 1939 och hon sjöng även filmens titellåt som hamnade på svensktoppen. Hennes tredje album Yeah, Yeah, som trots titeln var helt på svenska, kom samma år. Hoffsten åkte 1991 till Memphis, Tennessee, där hon spelade in albumet Message of Love på vilket bland andra Bonnie Raitts band och Kim Wilson från The Fabulous Thunderbirds medverkade. Hon deltog i krogshowen Lovers & Covers på Hamburger Börs 1992 med Tommy Körberg, Tommy Nilsson och Marie Bergman.


Hoffstens stora genombrott kom 1993 med albumet Rhythm & Blonde, innehållande låtar som Let the best man win, Hit me with Your Lovething och Never Gonna Be Your Lady. Musikalbumet har ett sound som kan beskrivas som en unik blandning av Jimi Hendrix och ABBA. Betydande medmusikanter på plattan var gitarristen Staffan Astner och musikern, låtskrivaren och producenten Leif Larsson, vilka hon även samarbetat med senare. Hoffsten tilldelades en Grammis och Rockbjörnen som bästa svenska kvinnliga artist detta år.


1995 kom hennes sjätte album, betitlat 6. Låtarna Nice Doin' Business, Dance On Your Grave och Box Full Of Faces från albumet kom att spelas i inledningen av den amerikanska tv-serien Melrose Place. Några låtar från Rhythm & Blonde-albumet hade även spelats i andra tv-serier från USA.


Louise Hoffsten, som turnerat genom större delen av Sverige flera gånger om, hade tidigare försökt göra karriär i Tyskland. När skivbolaget ville ta bort låtarnas gitarrsolon för att göra musiken mer radiovänlig återvände hon dock till Sverige. Hon hade fortfarande hoppet om att kunna få spela i Amerika, där bluesen hade sina rötter och hennes största musikaliska förebilder fanns.


Hoffstens skivbolag i USA, amerikanska BMG, hade av svenska BMG fått drygt 800 promotionsskivor i hopp om att dessa skulle distribueras till olika radiostationer. Efter att nästan två år gått utan att något hänt, åkte Hoffsten till USA för att träffa vänner och sin syster som bott där sedan många år, samt för att besöka skivbolagets huvudkontor i New York för att försöka få besked. Väl där på kontoret fick hon inget riktigt svar, utan fick lämna skivbolagets skyskrapa med ett par gratis cd-skivor från några okända band. Några veckor senare meddelade bolaget att de att inte skulle ge ut hennes skiva.


Före USA-resan hade hon gått igenom en skilsmässa från sitt första äktenskap. Hon hade även känt av yrsel och domningar och därför genomgått olika medicinska undersökningar. När hon kom tillbaka till Sverige väntade beskedet att hon hade multipel skleros. Trots sjukdomen gav dock Hoffsten inte upp planerna på en USA-karriär, och det mindre skivbolaget The Track Factory i USA trodde på henne trots att hon berättat om sin diagnos.


1996 spelade Hoffsten in folkmusikalbumet Kära du, med Lasse Englund och Esbjörn Svensson Trio. Albumet innehåller nytolkningar av kärleksvisor med ursprung i svenska folkvisor och skillingtryck upptecknade under 1700-talet och 1800-talet. Hon kunde göra skivan då hennes skivkontrakt med BMG Sverige föreskrev att de skulle bekosta ett album som låg utanför hennes rockkarriär. Skivan passade även in under arbetet med USA-lanseringen då den inte skulle behöva någon stor promotionsturné. Hoffsten skriver i boken Blues:


Arbetet med USA-lanseringen fortsatte med ommixningar av låtar från albumen Rhythm & Blonde och 6, samt försök att hitta musiker till ett turnéband. Efter många turer kom plötsligt beskedet att skivbolaget The Track Factory lades ner. Det amerikanska skivbolaget MCA tog över tillgångarna från The Track Factory och valde så småningom att inte släppa den färdigmixade plattan. Efter ett sista försök att gå vidare med lanseringen hos det mindre bolaget Lava lades i juni 1998 drömmen om en karriär i USA på is.


1998 utkom Louise Hoffstens självutlämnande bok Blues, i vilken hon beskriver hur hon drabbas av och försöker hantera sjukdomen multipel skleros, arbetet med USA-lanseringen och en djup depression med självmordstankar. Med boken följde även en cd-skiva, Courtstone Blues, som innehåller flera inspelningar av klassiska blueslåtar där hon kompas av Staffan Astner (gitarr), Backa Hans Eriksson (bas) och Christer Jansson (trummor).


Samma år läste Hoffsten in barnsagan Tilde & Tiden och medverkade på samlingsalbumet Den Flygande Holländaren 2. Hon kämpade samtidigt med sjukdomen, och tvivlade på en fortsatt karriär med musiken. 1999 besökte hon ett nunnekloster i Israel, med funderingar om att bli nunna som ett sätt att fly från sitt dåvarande tillstånd. Efter att ha pratat med nunnorna i klostret kom hon fram till att hennes kall var att sjunga.


1999 släppte Hoffsten ett nytt album med egna låtar, Beautiful, But Why?, som hon producerade tillsammans med Lasse Englund. I låtskrivandet för albumet samarbetade Hoffsten med Leif Larson och Terry Cox. Soundet på skivan liknar i vissa låtar "Rhythm & Blonde" och "6", men generellt är texterna mörkare och tempot långsammare. Samma år spelade countrysångerskan Faith Hill in en coverversion av låten "Bringing Out The Elvis" från Hoffstens album 6 (skriven av Hoffsten och Leif Larsson) på albumet Breathe. Faith Hills album kom att bli ett av de populäraste countryalbumen i USA med mer än 10 miljoner sålda exemplar.


Vid utdelningsceremonin av Polarpriset till Bob Dylan år 2000 sjöng Hoffsten Dylans låt "What Good Am I?" i den musikaliska Dylan-hyllningen där även Bryan Ferry uppträdde. 2001 medverkade Hoffsten som gästartist på tre olika album, tillsammans med Anders Widmark, Lars Winnerbäck och Totta Näslund.


2002 utgavs samlingsalbumet Collection 1991-2002 som bland annat innehöll tre nya låtar och flera av de remixade låtarna från den tidigare planerade USA-plattan. Som en uppföljning till samlingsplattan gjorde Hoffsten därefter ett flertal "operablues"-konserter där hon framförde sina låtar i arrangemang för en symfoniorkester. Dramatikern Kristina Lugn hjälpte till med arbetet att sätta upp föreställningen. Ett livealbum från en av föreställningarna, Live med Folkoperans Orkester, kom 2003. Samma år gifte hon sig med skådespelaren Dan Bratt, som hon fick en son med.


Hoffsten hade även fått kontakt med skivbolaget Memphis International Records i USA som ville ge ut en skiva med henne. Detta ledde till att cd-skivan Courtstone Blues, som tidigare bara getts ut med hennes bok Blues, släpptes i USA och Sverige 2004. Albumet var en ommixad nyutgåva med renare ljud och utkom under namnet Knäckebrödsblues. Tack vare kontakten med sitt nya skivbolag reste Hoffsten 2005 återigen till Memphis, denna gång för att spela in albumet From Linköping to Memphis. Albumet lovordades av bland andra musikerkollegorna K.D. Lang och Nancy Sinatra.


Då posten gav ut ett frimärkshäfte, Rock 54-04, för att fira att rockmusiken i Sverige fyllde 50 år under 2004 blev Louise Hoffsten frimärke. Övriga musiker som syntes i häftet var bland andra Elvis Presley, Ulf Lundell och Eva Dahlgren.


Under 2005–2006 uppträdde hon i showen Ung rebell, rockens kvinnor tillsammans med Karin Wistrand, Marika Lagercrantz samt Peter Jezewski med All male band. De porträtterade kvinnliga musiklegendarer som Janis Joplin, P J Harvey, Patsy Cline, Patti Smith och Big Mama Thornton.


I november 2007 släpptes albumet Så speciell som Hoffsten själv beskrivit som "americana på svenska", där hon samarbetade med Peter LeMarc, Leif Larsson och Peter Kvint under låtskrivandet. Peter Kvint producerade även albumet som var hennes första svenskspråkiga album sedan 1996. Hoffsten sa i en intervju att hon egentligen inte lyssnat på svensk musik, förutom på Cornelis. Det var först efter mötet med Peter LeMarc som hon kände att hon kunde skriva låttexter på svenska, med LeMarc som mentor och medförfattare till nio av låttexterna på albumet. Förutom låtarna "Som varje dag" och titellåten, utmärks plattan av låtarna "Vem av oss två" som handlar om förhållandet mellan styvmor och styvdotter, "Slätten" som är en hyllningsblues till Östergötland samt "Sju steg till dörren" som är baserad på fragment ur hennes bok Blues där William S. Burroughs cut up-teknik används.


Hoffsten medverkade i slutet av 2007 tillsammans med andra svenska artister på några hyllningskonserter till Sam Cooke på Södra teatern i Stockholm. Konserterna leddes av Sören "Sulo" Karlsson från the Diamond Dogs och musiken utgavs senare på livealbumet Soul Folks, The Sam Cooke Conserts i december 2008.


År 2008 kom att bli ett år med ett flertal artistsamarbeten och konserter. Under våren 2008 turnerade Hoffsten i Sverige med ett tremannaband och framförde då huvudsakligen låtar från albumet Så speciell. I april medverkade hon även i Sveriges Televisions tv-program Psalmtoppen. Hon läste sedan Stig Dagermans dikt Vårt behov av tröst är omättligt... med originalmusik av Lasse Englund i Sveriges Radio i maj 2008. I augusti medverkade hon i konserten Gospel Train på Stockholms Kulturfestival med bland andra bluesmusikern Eric Bibb. Hoffsten sjöng även in låten "Stumbled Into Heaven" av Frankie Miller (som skrivit låten "The seduction of Sweet Louise") med Sulo. Låten gavs ut på Sulos album Hear me out, tillsammans med en musikvideo i oktober. Samma månad uppträdde hon med Mats Ronander på Östersunds Bluesfestival. Tillsammans med blueskollegan Sven Zetterberg, som sjungit in titellåten på Soul Folks-albumet, medverkade Hoffsten sedan som gästartist i the Refreshments julkonsert Rock’n’roll X-mas på en turné i Sverige under november-december 2008.. Hoffsten sjunger den svenska titellåten till barnprogrammet Piggley Winks äventyr. 2010 medverkade Louise Hoffsten i en låt på Sarah Dawn Finers vinteralbum Winterland som släpptes den hösten. Låten heter Winter Song och är ursprungligen skriven av Sara Bareilles och Ingrid Michaelson.


2011 deltog hon i tv-programmet Stjärnorna på slottet och 2012 var hon med i Körslaget 2012 med en kör från sin hemstad Linköping. Hon slutade tvåa efter Putte Nelsson.


Hoffsten gick direkt till final i Melodifestivalen 2013 med låten "Only the Dead Fish Follow the Stream", som slutade på en femteplats. Några veckor senare gick låten in på Svensktoppens tredjeplats och låg sammanlagt tjugotre veckor på listan. Samma år framträdde hon i tredje säsongen av Moraeus med mera.






Stefan Sauk

Sauk fick sitt genombrott i "Tillfälligt avbrott" som var ett inslag i satirprogrammet Lorry i början av 1990-talet, där hans ofta återkommande uttryck "Det är mycket nu..." och rollfiguren Doktor Dengroth med uttalandet "Jag är skeptisk" blev bevingade. Han har även spelat Carl Hamilton i filmen Vendetta och TV-filmen Tribunal. Sauk sågs 2006 tillsammans med Kjell Bergqvist i föreställningen I huvudet på Bergqvist & Sauk. 2010 deltog han som tävlande i Let's Dance där han slutade på en femte plats.


2009 engagerade sig Sauk i IPRED- och fildelningsdebatten där han i en debatt med Christian Engström likställde fildelning med stöld.






Hitta oss på Facebook Hitta oss på Google Plus Hitta oss på Twitter