Få inspiration till evenemang i Malmö!


Vet du inte vad du ska göra i Malmö? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Malmö framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Malmö.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

SABATON

SABATON, Panzerkampf på Spotify

The Art of War - Re-Armed

Panzerkampf

SABATON, The Last Stand på Spotify

The Last Stand

The Last Stand

SABATON, Ghost Division på Spotify

The Art of War - Re-Armed

Ghost Division

Sabaton är ett svenskt power metal-band från Falun, som bildades 1999. Bandets låtar är inspirerade av olika historiska slag i krig, främst från andra världskriget. Även bandnamnet är militärt inspirerat, då Sabaton också är namnet på den del av rustningen som täcker foten. Sabaton har turnerat med bland andra Iron Maiden, Scorpions och Hammerfall. Sabaton turnerar flitigt men driver även en årlig musikfestival i Falun, Sabaton Open Air, i augusti och en årlig kryssning i december.


I mars 2012 meddelade bandet att de splittrats och att Brodén och Sundström fortsatte i Sabaton med nya medlemmar. De fyra medlemmar som lämnade bandet grundade sedan Civil War.


Efter att ha spelat in några demolåtar i Abyss studio blev Sabaton kontaktat av flera skivbolag. Bandet bestämde sig för att tacka ja till ett italienskt bolag (Underground Symphony) som sedermera lanserade bandets första album Fist for Fight som egentligen var en demo. Bandet hade ett outgivet album betitlat Metalizer, men på grund av konflikter som uppstod med det italienska skivbolaget om bland annat rättigheter så släpptes inte albumet förrän 2007. Låtförteckningen är dock i huvudsak densamma som på Fist for Fight, med undantag för några tidigare outgivna spår.


Efter första skivan sade bandet upp kontraktet med det italienska skivbolaget och spelade in nästkommande album, Primo Victoria utan ekonomiskt stöd, i Abyss studio i samarbete med Tommy Tägtgren, bror till Peter Tägtgren (Pain, Hypocrisy). 2005 började Sabaton samarbeta med det svenska skivbolaget Black Lodge som också givit ut albumen Attero Dominatus, Metalizer och The Art of War. I november 2009 skrev Sabaton kontrakt med Nuclear Blast och tillsammans har de släppt det albumen Coat of Arms, vilket släpptes 21 maj 2010, Carolus Rex, vilket kom ut 23 maj 2012, albumet Heroes samt albumet The Last stand.


Ishockeylaget Färjestads BK hade låten "Ghost Division" som introlåt säsongen 08/09 och 10/11. Ishockeylaget Leksands IF har ett samarbete med Sabaton som skrivit deras officiella intro.


2009 fick Sabaton Faluns kulturpris på 20 000 kronor som de sedan skänkte till den lokala Seasidefestivalen som äger rum i Falun varje år och där lokala band får chansen att uppträda inför en bred publik.


Under första delen av Sabatons Europaturné 2011 ersattes gitarristen Rikard Sundén tillfälligt av Frédéric Leclercq, basisten i DragonForce. Detta då Sundén tog pappaledigt för att tillbringa tid med sin familj. 30 mars 2012 bekräftade Sabaton att de har gått skilda vägar med fyra medlemmar, endast Joakim Brodén och Pär Sundström stannade kvar i Sabaton ur originaluppsättningen. I intervjuer uttrycktes det att det var under inspelningen av albumet Carolus Rex som vissa medlemmar tog beslutet att lämna bandet. Albumet "Carolus Rex" släpptes sedan den 23 maj 2012 via Nuclear Blast Records och nyheten om albumet bemöttes skeptiskt på många håll. Dock fick albumet ett gott mottagande, med ett betyg på 83% på Encyclopaedia Metallum och högt betyg av Rocknytt. I en intervju i maj 2012 fick Joakim Brodén frågan om han inte var rädd att uppfattas som nationalist, på vilket han svarade att Sabaton aldrig tagit eller kommer att ta en politisk ställning. Sabaton gav sig efter skivsläppet ut på en stor klubbturné i Sverige under oktober och december 2012.


Sabatons texter har för det mesta militärt tema. En stor del av deras texter handlar om olika krig och militära slag.


Texten till låten Metal Machine är full av referenser till äldre hårdrockslåtar såsom till exempel: Fear of the Dark, Afraid to shoot strangers - Iron Maiden, Love Gun - KISS St. Anger - Metallica, Crazy Train, Bark at the Moon - Ozzy Osbourne, Paranoid - Black Sabbath, Breaking the Law, The Sentinel - Judas Priest, Wild Child - W.A.S.P., Rainbow in the dark - Dio, Kings of metal - Manowar, Ride the sky - Helloween/Avantasia och Shout at the devil - Mötley Crüe, Rambo, Masters of the World - Sabaton.


Låten Metal Crüe från albumet "Attero Dominatus" är också i samma stil som ovanstående. Men istället för låtnamn innehåller texten direkta namn på flera kända artister såsom Venom, Accept, Nazareth, Rainbow, Warrior, UFO, Gamma Ray, Motörhead, Kiss, Queen, Status Quo, Iron Maiden, In Flames, Mötley Crüe, W.A.S.P., Guns 'N Roses, Slayer, Pretty Maids, Judas Priest, Warlock, Rage, Annihilator, Skyride, Destruction, Rockbitch, Vixen, Metal Church, Armored Saint, Crimson Glory, Kansas, Rush och Unleashed.


Låten "Metal Ripper" från albumet Coat of Arms liknar de två ovanstående i och med att den innehåller delar av andra artisters låtar.






Bryan Adams

Bryan Adams, Summer Of '69 på Spotify

Reckless (30th Anniversary / Deluxe Edition)

Summer Of '69

Bryan Adams, (Everything I Do) I Do It For You på Spotify

Waking Up The Neighbours

(Everything I Do) I Do It For You

Bryan Adams, When You're Gone på Spotify

On A Day Like Today

When You're Gone

Bryan Adams, född 5 november 1959 i Kingston i Ontario, Kanada är en kanadensisk rockartist och fotograf, folkkär för sin amerikanska jordnära rock'n'roll och mest känd för musikaliska alster såsom (Everything I Do) I Do It for You, Heaven, Summer of '69 och väldigt många andra låtar. Adams har tilldelats Order of Canada och erhållit två Grammypriser (1992). Han har även en stjärna på Hollywood Walk Of Fame.


Bryan Adams började sin musikaliska karriär som 15-åring i bandet Sweeney Todd 1975 men lämnade bandet året därpå. Han debuterade som soloartist 1977 med singeln Let me take you dancin' och släppte sitt första album Bryan Adams i februari 1980. Han fick sitt genombrott i Europa och USA 1983 med albumet Cuts Like a Knife. Året efter följde han upp med albumet Reckless, med låtar som "Run to You", och "Summer of '69". Han har sedan haft flera stora framgångar, bland annat musikalbumet Waking Up the Neighbours från 1991.


Adams har även skrivit flera låtar till olika filmsoundtrack, bl a " (Everything I Do) I Do It for You" från Robin Hood: Prince of Thieves (1991), "All for Love" från De tre musketörerna (1993), "Have You Ever Really Loved a Woman?" från Don Juan DeMarco (1995) och även hela soundtracket till filmen "Spirit -Hästen från Vildmarken". Han har blivit nominerad tre gånger till Oscars för sina filmkompositioner.


Utöver hans musikaliska arbete är Adams också fotograf vilket lett till publiceringar i flertalet tidningar så som Vanity Fair, Harper's Bazaar och Jane bland andra. Han har också gjort utställningar vilka är:


Den 12 februari 2010 framförde han tillsammans med Nelly Furtado låten Bang the Drum då olympiska vinterspelen 2010 i Vancouver öppnades.






Danko Jones

Danko Jones, Had Enough på Spotify

Below The Belt

Had Enough

Danko Jones, I Think Bad Thoughts på Spotify

Below The Belt

I Think Bad Thoughts

Danko Jones, Do You Wanna Rock på Spotify

Fire Music (Deluxe Version)

Do You Wanna Rock

Danko Jones är ett kanadensiskt rockband. Bandet grundades 1996 och har sedan dess släppt fem studioskivor, samtliga på det svenska skivbolaget Bad Taste Records. Bandet består av Danko Jones (sång, gitarr), basisten John Calabrese och Rich Knox på trummor.






Mattias Alkberg

Mattias Alkberg, Tjugonde på Spotify

Tjugonde

Tjugonde

Mattias Alkberg, Skända flaggan på Spotify

Mattias Alkbergs begravning

Skända flaggan

Mattias Alkberg, I spenaten på Spotify

Personer

I spenaten







Frazey Ford

Frazey Ford, September Fields på Spotify

Indian Ocean

September Fields

Frazey Ford, One More Cup of Coffee på Spotify

Obadiah (Bonus Track Version)

One More Cup of Coffee

Frazey Ford, Firecracker på Spotify

Obadiah (Bonus Track Version)

Firecracker







Steve Hackett

Steve Hackett, Out of the Body på Spotify

Wolflight

Out of the Body

Steve Hackett, Wolflight på Spotify

Wolflight

Wolflight

Steve Hackett, Ace Of Wands - 2005 - Remaster på Spotify

Voyage Of The Acolyte (Bonus Edition) [Remastered]

Ace Of Wands - 2005 - Remaster

Steve Hackett, född 12 februari 1950 i London, England, är en brittisk gitarrist, mest känd för att ha varit medlem i den progressiva rockgruppen Genesis åren 1971 till 1977, då han lämnade gruppen för att satsa på en solokarriär. Han grundade även supergruppen GTR år 1986, tillsammans med bland annat Steve Howe från Yes vars debut blev en kommersiell framgång i framförallt USA (#11 US Album Chart) där den certifierades guld och innehöll hitsingeln "When The Heart Rules The Mind" (#3 US Rock, #14 US Single Chart). Även om Hackett kanske är mest känd för sin musik inom den progressiva rocken så har han även spelat in flera skivor inspirerade av klassisk musik. Bland flera klassiska verk kan nämnas bland annat albumen Bay of Kings (1983) Momentum (1988) samt den kritikerrosade "A Midsummer Night's Dream" (1997) utgiven av EMI Classics där Hackett ackompanjeras av The Royal Philharmonic Orchestra och som tillbringade flera veckor på den engelska top 10 listan över klassisk musik.












Tommy Körberg

Tommy Körberg, Stad i ljus på Spotify

Är

Stad i ljus

Tommy Körberg, Fait Accompli på Spotify

BAO 3

Fait Accompli

Tommy Körberg, Fattig bonddräng - Live på Spotify

Rakt upp och ner

Fattig bonddräng - Live

Tommy Körberg föddes 1948 i Norsjö, omkring åtta mil väster om Skellefteå. Hans mor Märta eller Marta, alternativt stavat Martha, Bengtsson (född 1929, död 1999 som Märta Körberg) var en ogift 18-åring. Efter en komplicerad förlossning nöddöptes Körberg på sjukhuset och modern lämnade kort därefter bort honom till ett fosterhem i Bjursele under cirka 6 månader (enl kyrkboken Norsjö B:5 (1938–1952) Bild 770 / sid 69) ett och ett halvt år. Då man uppfattade att han behandlades illa där, hämtades han hem av sina morbröder och bodde en tid hos sina morföräldrar i Odensala i Uppland.


Då Tommy Körberg var fem år gifte modern sig och han fick flytta hem till henne. Familjen bodde på Skånegatan 59 i Stockholm; modern var "Nalenböna" och sjöng i kabarén där, medan styvfadern var gitarrist. Familjen flyttade därefter till Blekinge, där styvfadern öppnade en instrumentverkstad i Ronneby. Familjen bodde i en lägenhet på Ågårdsgatan 17 i Ronneby, nära Brunnsvallen. Tommy Körberg började i folkskolan i Ronneby och modern blev receptionist på kurhotellet Ronneby Brunn; dottern till hennes chef lät senare uppkalla en scen där efter Tommy Körberg. Makarna skilde sig då Tommy Körberg var i tioårsåldern Han konfirmerades den 19 maj 1962 i Heliga Kors kyrka i Ronneby.


Tommy Körberg, som då fortfarande hette Thuresson, fick två halvsyskon, Anne-Mi (1955–1999) och Rose Marie "Rosa" (född 1961). Modern träffade därefter Ingvar Körberg, som hon gifte sig med. Han adopterade alla tre barnen och familjen flyttade till en bostad vid hans arbetsplats som lärare på Nordens Folkhögskola på Biskops-Arnö. Makarna Körberg skildes i mars 1978.


I Ronneby debuterade Tommy Körberg i femårsåldern på "Brunnskvittret" vid Ronneby Brunn med att sjunga Gunde Johanssons "Torparevisan". Det första gaget var ett par askar "Tutti-Frutti". Körberg fortsatte sin artistkarriär med att återkomma till Ronneby brunnspark med nya sånger. Under skoltiden debuterade Tommy Körberg i ABF:s manskör i Ronneby, som tog in sin yngste sångare någonsin. Man ställde honom längst fram eftersom han var kortast och dessutom skulle sjunga solo. Bland annat sjöng han den ryska folksången "Entonigt ringer den lilla klockan". Gaget var då 75 kronor.


Efter avslutad skolgång bildade han gruppen Bootleggers i Enköping. Så småningom bytte de namn till Maniacs och hamnade tillsammans med Michael Johansson på den svenska topplistan med "Somebody's Taken Maria Away" som Tom & Mick & Maniacs från år 1967. 1969 gjorde Körberg solodebut med albumet Nature Boy. Samma år deltog han i Melodifestivalen och vann med låten "Judy min vän". Vid Eurovision Song Contest 1969 i Spanien kom han på delad 9:e plats.


Under 1970-talet lämnade han popmusiken och var medlem i de mer experimentella grupperna Solar Plexus (1972) och Made in Sweden (1975), där han sjöng jazzrock. Körberg debuterade som skådespelare 1973 i Bertolt Brechts Mahagonny, och som vissångare samma år. År 1976 deltog han i Hasseåtages Svea Hund på Göta Lejon, på Dramaten 1977 i Den kaukasiska kritcirkeln och 1978 spelade han Röde Orm i en musikal på Malmö stadsteater. På 1980-talet var han bland annat med i en föreställning med Jacques Brels sånger, tillsammans med bland andra Evabritt Strandberg. På film medverkade han 1984 i Ronja Rövardotter.



Under 1980- och 1990-talen etablerade han sig som musikalartist och har bland annat medverkat i Animalen (1982), Les Misérables (1990), Sound of Music (1995–1997). I rollen som Lustigs-Per i Skinnarspelet i Malung spelade Körberg i 14 somrar från 1983. Från 1980-talet har han sjungit jazz i Tolvan Big Band. Han ställde åter upp i Melodifestivalen 1988, med låten "Stad i ljus" som han vann med. Vid den internationella finalen, Eurovision Song Contest 1988 i Dublin, kom han på 12:e plats. I sina egna föreställningar och skivor har han arbetat mycket tillsammans med Stefan Nilsson och bland annat sjungit visor av Nils Ferlin, Birger Sjöberg och Jacques Brel. År 1993 debuterade Tommy Körberg även som psalmsångare.


Redan i den första konsertversionen av Björn Ulvaeus, Tim Rice och Benny Anderssons musikal Chess sjöng han den manliga huvudrollen Anatolij Sergievskij och spelade samma roll i originaluppsättningen i London 1986–1989. Åren 2002–2004 spelade han åter rollen som Anatolij i den svenska uppsättningen på Cirkus i Stockholm. Efter att ha varit gästartist under några av Benny Anderssons Orkesters turnéer blev han 2005 medlem av sällskapet tillsammans med bland andra Helen Sjöholm.


År 2008 spelade han den ena huvudrollen i musikalen Rivierans guldgossar på Cirkus i Stockholm, där han tog över efter Loa Falkman. År 2009 spelade Körberg professor Henry Higgins i My Fair Lady, på Oscarsteatern i Stockholm mot Helen Sjöholm, som gjorde Eliza Doolittles roll. Säsongen 2009/2010 medverkade han tillsammans med Meg Westergren, Björn Ranelid, Kjell Bergqvist och Siw Malmkvist i SVT1:s Stjärnorna på slottet, där Körberg var huvudperson i det sista programmet av fem. Hösten 2010 släppte Körberg soloalbumet Songs for Drinkers and Other Thinkers.


År 2011 medverkade Körberg som sångcoach tillsammans med Danny Saucedo och Pernilla Andersson i TV-programmet True Talent.


I oktober 2012 kom Körberg ut med sina memoarer Sjung tills du stupar, som han berättat för Klas Ekman. En CD-skiva med samma titel som memoarerna kom i november 2012. Den innehåller bland annat låten "Mitt liv". I självbiografin berättade Körberg bland annat om sitt personliga förhållande till bruk och missbruk.


Tommy Körberg deltog med gruppen Ravaillacz i Melodifestivalen 2013 med låten "En riktig jävla schlager". Gruppen deltog i den tredje deltävlingen och gick där vidare till finalen.


Hans biologiska far, Olle, var begravningsentreprenör, med vilken han hade sporadiska kontakter först efter 39 års ålder. Han träffade honom för första gången, då fadern dök upp vid Körbergs bröllop 1988. Körberg bor numera med sin familj i en lägenhet på Danviksklippan i Stockholm. Han har varit gift tre gånger. År 1988 gifte sig Körberg första gången med engelskan Amanda Waring och var andra gången gift 1994–2005 med norskan Kirsti Skavberg Roaldsen.. Han gifte sig för tredje gången den 14 juli 2007 i Trosa med Anne-Charlotte Nilsson (född 1969).


Tommy Körberg har sonen Anton Körberg (född 1977) tillsammans med Anki Lidén. I andra giftet har han sonen Erlend Körberg (född 1996). Dottern Elvira (född 2009) har Körberg i tredje giftet .


Körbergs syster Anne-Mi dog 1999 av ett autoimmunt tillstånd, som delvis berodde på Sjögrens syndrom. 1995 berättade hon och Körberg om sjukdomen och skapade med familjen en fond till forskning vid Karolinska institutet. Den utlösande faktorn för sjukdomen finns i en defekt gen.






Petter

Petter, Kul på vägen på Spotify

Kul på vägen

Kul på vägen

Petter, Leva & dö på Spotify

Leva & dö

Leva & dö

Petter, Håll om mig på Spotify

Början på allt

Håll om mig







Johnossi

Johnossi, Man Must Dance på Spotify

Johnossi

Man Must Dance

Johnossi, Air Is Free på Spotify

Blood Jungle

Air Is Free

Johnossi, Weak Spots på Spotify

Blood Jungle

Weak Spots

Johnossi är en svensk duo bestående av John Engelbert född 1982 på sång och gitarr och Oskar Ossi Bonde född 1979 på trummor/slagverk, bildad 2004 i Saltsjöbaden, Nacka. Bandet har sedan debutskivan släpptes 2006 haft stora framgångar runtom i världen, dock i synnerhet Tyskland, där gruppen bland annat har gjort framträdanden på festivaler som Southside och Hurricane.


Den 17 januari 2009 tog duon emot priset för Årets grupp på P3 Guld-galan som gick av stapeln i Scandinavium, Göteborg.


Två år senare, den 22 januari 2011 fick de samma pris på det årets P3 Guld-gala, denna gång i Lisebergshallen, Göteborg.


Engelbert och Bonde träffades första gången när de var 12 respektive 15 år gamla, och började spela tillsammans som en duo under 2004. De spelade in sitt första album efter bara fem månader som ett band, och med endast tre livespelningar genomförda. Deras självbetitlade första album släpptes i januari 2005 av ett litet svenskt indiebolag. Det hade nypremiär i september 2006 av V2 Music med ytterligare tre låtar.


Deras andra album All They Ever Wanted, hade sin skandinaviska och västeuropeiska release i april 2008, följt av en japansk release under 2009. Från albumet var både 18 Karat Gold och Bobby hits på Trackslistan.


Johnossi har turnerat i Sverige och Västeuropa, både själva och med andra svenska band som The Soundtrack of Our Lives, Mando Diao och Sibling Sense. De turnerade även i USA under 2007 med Shout Out Louds. Under 2009 gjorde de sitt första framträdande i Japan, som förband till The Hives. Under vintern 2009 var de förband till Thåströms turné och den 17 januari 2011 spelade de på Svenska Idrottsgalan.


I början av 2010 släpptes singeln Whats the Point, vilken spelades flitigt på radion och låg på Trackslistan i 25 veckor. I april 2010 släpptes duons tredje album, Mavericks.


8 november 2016 släppte Johnossi en EP med titeln Air Is Free. På den finns bland annat låten Alone In The Summer som duon har skapat tillsammans med Joakim Berg från Kent och Andy Pfannenstill.


Johnossi är en svensk duo bestående av John Engelbert född 1982 på sång och gitarr och Oskar Ossi Bonde född 1979 på trummor/slagverk, bildad 2004 i Saltsjöbaden, Nacka. Bandet har sedan debutskivan släpptes 2006 haft stora framgångar runtom i världen, dock i synnerhet Tyskland, där gruppen bland annat har gjort framträdanden på festivaler som Southside och Hurricane.


Den 17 januari 2009 tog duon emot priset för Årets grupp på P3 Guld-galan som gick av stapeln i Scandinavium, Göteborg.


Två år senare, den 22 januari 2011 fick de samma pris på det årets P3 Guld-gala, denna gång i Lisebergshallen, Göteborg.


Engelbert och Bonde träffades första gången när de var 12 respektive 15 år gamla, och började spela tillsammans som en duo under 2004. De spelade in sitt första album efter bara fem månader som ett band, och med endast tre livespelningar genomförda. Deras självbetitlade första album släpptes i januari 2005 av ett litet svenskt indiebolag. Det hade nypremiär i september 2006 av V2 Music med ytterligare tre låtar.


Deras andra album All They Ever Wanted, hade sin skandinaviska och västeuropeiska release i april 2008, följt av en japansk release under 2009. Från albumet var både 18 Karat Gold och Bobby hits på Trackslistan.


Johnossi har turnerat i Sverige och Västeuropa, både själva och med andra svenska band som The Soundtrack of Our Lives, Mando Diao och Sibling Sense. De turnerade även i USA under 2007 med Shout Out Louds. Under 2009 gjorde de sitt första framträdande i Japan, som förband till The Hives. Under vintern 2009 var de förband till Thåströms turné och den 17 januari 2011 spelade de på Svenska Idrottsgalan.


I början av 2010 släpptes singeln Whats the Point, vilken spelades flitigt på radion och låg på Trackslistan i 25 veckor. I april 2010 släpptes duons tredje album, Mavericks.


8 november 2016 släppte Johnossi en EP med titeln Air Is Free. På den finns bland annat låten Alone In The Summer som duon har skapat tillsammans med Joakim Berg från Kent och Andy Pfannenstill.


Johnossi är en svensk duo bestående av John Engelbert född 1982 på sång och gitarr och Oskar Ossi Bonde född 1979 på trummor/slagverk, bildad 2004 i Saltsjöbaden, Nacka. Bandet har sedan debutskivan släpptes 2006 haft stora framgångar runtom i världen, dock i synnerhet Tyskland, där gruppen bland annat har gjort framträdanden på festivaler som Southside och Hurricane.


Den 17 januari 2009 tog duon emot priset för Årets grupp på P3 Guld-galan som gick av stapeln i Scandinavium, Göteborg.


Två år senare, den 22 januari 2011 fick de samma pris på det årets P3 Guld-gala, denna gång i Lisebergshallen, Göteborg.


Engelbert och Bonde träffades första gången när de var 12 respektive 15 år gamla, och började spela tillsammans som en duo under 2004. De spelade in sitt första album efter bara fem månader som ett band, och med endast tre livespelningar genomförda. Deras självbetitlade första album släpptes i januari 2005 av ett litet svenskt indiebolag. Det hade nypremiär i september 2006 av V2 Music med ytterligare tre låtar.


Deras andra album All They Ever Wanted, hade sin skandinaviska och västeuropeiska release i april 2008, följt av en japansk release under 2009. Från albumet var både 18 Karat Gold och Bobby hits på Trackslistan.


Johnossi har turnerat i Sverige och Västeuropa, både själva och med andra svenska band som The Soundtrack of Our Lives, Mando Diao och Sibling Sense. De turnerade även i USA under 2007 med Shout Out Louds. Under 2009 gjorde de sitt första framträdande i Japan, som förband till The Hives. Under vintern 2009 var de förband till Thåströms turné och den 17 januari 2011 spelade de på Svenska Idrottsgalan.


I början av 2010 släpptes singeln Whats the Point, vilken spelades flitigt på radion och låg på Trackslistan i 25 veckor. I april 2010 släpptes duons tredje album, Mavericks.


8 november 2016 släppte Johnossi en EP med titeln Air Is Free. På den finns bland annat låten Alone In The Summer som duon har skapat tillsammans med Joakim Berg från Kent och Andy Pfannenstill.






Arvingarna

Arvingarna, Eloise på Spotify

Eloise

Eloise

Arvingarna, Semester på Spotify

Semester

Semester

Arvingarna, Kung i stan (The Wanderer) på Spotify

All Included

Kung i stan (The Wanderer)

Arvingarna är ett svenskt dansband från Partille utanför Göteborg som bildades 1989 och som deltagit i den svenska Melodifestivalen 1993, 1995, 1999, och 2002. De framförde 1993 bidraget Eloise, som vann, och fick därmed representera Sverige i Eurovision Song Contest 1993, där bidraget slutade på sjunde plats. År 1999 sjöng de bidraget Det svär jag på och under framträdandet fungerade inte Casper Janebrinks mikrofon, varför gruppen fick framföra sitt bidrag på nytt och då med fungerande mikrofoner.


Maj 2009 medverkade Lasseman på Streaplers 50-års Jubileumsshow live på Liseberg där han bland annat sjöng låten "Bara femton år" och spelade akustisk gitarr på låten "Jag har en dröm".


Tommy Carlsson (född 7 augusti 1968) är trummis och sångare. Han är äldre bror till Kim Carlsson och son till Hasse Carlsson, sångare i Flamingokvintetten.


Casper Janebrink (född 2 januari 1970) är basist och sångare. Han sjöng bland annat låten "Eloise", vinnare i Melodifestivalen 1993. Han är son till Dennis Janebrink, basist i Flamingokvintetten. Han har även en halvbror, Christopher Janebrink, som spelar trummor i det svenska dansbandet Glennartz.






Y&t

Y&t, Summertime Girls på Spotify

Open Fire

Summertime Girls

Y&t, I'm Coming Home på Spotify

Facemelter

I'm Coming Home

Y&t, Don't Stop Runnin' på Spotify

Earthquake - The A&M Years

Don't Stop Runnin'

Y&T är en amerikansk hårdrocks- och heavy metal-grupp bildad i Kalifornien 1974 av gitarristen och sångaren Dave Meniketti. De har i dag sålt över 4 miljoner skivor världen över. Enligt vissa musikkritier och källor så är de pionjärerna inom 1980-talets omåttligt populära hair metal. Idén till namnet Y&T fick de från The Beatles skiva Yesterday and Today.


Den första banduppsättningen bestod av Dave Meniketti på sologitarr och sång, Leonard Haze på trummor, Phil Kennemore på bas och Joey Alves på kompgitarr. 1986 ersattes Haze av Jimmy DeGrasso (Lita Ford, Ozzy Osbourne) på trummor och 1989 ersattes Alves av Stef Burns på gitarr. DeGrasso lämnade bandet i slutet på 1980-talet men har fortsatt med att vara en etablerad musiker då han bland annat spelat med Alice Cooper, Megadeth, David Lee Roth och i dag Ministry.


Trots att Y&T gav ut skivor och turnerade regelbundet från 1976 fram till 1991 så fick de aldrig någon större kommersiell framgång. Två musikvideor blev dock populära och därmed låtarna, dessa var "Mean Streak" från 1983 och "Summertime Girls" (som tog sig upp till 55:e plats på Billboard Hot 100) från 1987. 1985 medverkade bandet i supergruppen Hear 'n Aid med bland andra Dio, Quiet Riot, Twisted Sister, Iron Maiden, Judas Priest och Blue Öyster Cult.


1991 så meddelade Y&T att de skulle lägga ner. De återförenades 1995 och spelade sedan sporadiskt under några år med uppsättningen Meniketti, Burns, Kennemore och DeGrasso. En ny återförening gjordes 2001, dock med Leonard Haze istället för DeGrasso på trummor. Burns lämnade också snart gruppen för att spela med Huey Lewis and the News och ersattes av John Nymann som var en gammal vän till bandet.


Y&Ts grundare, sångare och gitarrist Dave Meniketti räknas i dag som en gitarrist i värdlsklass och har under åren i Y&T fått erbjudanden att spela i andra storband såsom Ozzy Osbourne och Whitesnake. Han har även släppt två soloskivor, On the Blue Side och Menketti. Basisten Phil Kennemore avled den 7 januari 2011.






Pugh Rogefeldt

Pugh Rogefeldt, Små lätta moln på Spotify

Pugh Rogefeldt 22

Små lätta moln

Pugh Rogefeldt, Små lätta moln - Live på Spotify

Pughs Bästa

Små lätta moln - Live

Pugh Rogefeldt, Vandrar i ett regn på Spotify

Pugh Rogefeldt 22

Vandrar i ett regn

Anders Sture Torbjörn "Pugh" Rogefeldt, född 2 mars 1947 i Västerås, är en svensk sångare, gitarrist och låtskrivare.


Han debuterade med det grammisvinnande albumet Ja, dä ä dä 1969, vilket var banbrytande då det var ett av de första rockalbumen på svenska. Skivan spelades in tillsammans med Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson. Flera framgångsrika album följde på 1970-talet. 1978 tävlade han i Melodifestivalen med låten "Nattmara", som slutade på tredje plats. På 1980-talet släppte han några mindre framgångsrika album. 1990 bildade han rockbandet Grymlings vilka utgav två kommersiellt mycket framgångsrika album, det första innehållandes Rogefeldts hitlåt "Mitt bästa för dig". Efter ett uppehåll från musiken återvände han 1999 med countryalbumet Maraton. 2008 återförandes han med Wadenius och Carlsson på albumet Vinn hjärta vinn.


2012 medverkade han i TV-programmet Så mycket bättre och 2013 utkom hans självbiografi 73: Från Stora gatan 51 till Hog Farm.


Rogefeldt växte upp i ett arbetarhem i Västerås. Fadern Ivar Rogefeldt var byggnadsmålare och har av Pugh Rogefeldt beskrivits som temperamentsfull på arbetet, men tystlåten i hemmet; han har också beskrivits som respektfull gentemot familjen och yrkesstolt. Modern Signe Rogefeldt var hemmafru, men ströarbetade även som servitris. I kontrast till faderns tystlåtenhet var hon mer pratglad och extrovert; hon var också kulturellt intresserad. Tillsammans fick de tre söner: Olle, Torbjörn och Ingemar. Föräldrarna kom senare att skiljas efter att yngste brodern Ingemar flyttat hemifrån.


Rogefeldt gick i Skepparbackens skola i Västerås, som av honom själv har beskrivits som ett "sterilt uppfostringsläger". Klassläraren i mellanstadiet har han kallat en "gammal häxa" då hon sade till Rogefeldt att han var för mager och lat för att bli någonting. Han har också kallat sin skoltid för ett "stans första sociala experiment" då ungdomar från olika sociala klasser gick i samma skola.


Som barn sjöng han först i söndagsskolans kör, vilken han upplevde som tråkig, och därefter i en gosskör. I gosskören kände han för första gången "musikalisk glädje". Han kom i kontakt med musik på skiva via familjens radiogrammofon, däribland Ludvig van Beethovens "Ödessymfonin" och Duke Ellingtons "Do Digga Do". Lite senare kom han i kontakt med The Everly Brothers' musik, vilken gjorde honom "hypnotiserad". Han lyssnade även mycket till The Beatles The Rolling Stones och The Kinks.


I tonåren spelade Rogefeldt i banden Mersey Sect och Blues Band. De var aktiva under ett par år och Rogefeldt sjöng och spelade kompgitarr. Bland annat spelades covers som The Whos "My Generation", "Susie Q" i The Rolling Stones version och Little Richards "Tutti Frutti" och "Lucille". I bandet Mersey Sect började han skriva texter på svenska, vilket senare kom att utmärka hans musik.


Då Rogefeldt var 19 år träffade han Yvonne som han gifte sig med 1968. Paret fick tre barn: Michael 1966, Paul 1968 och Kim 1970.


I vuxen ålder arbetade han som målare och vid sidan av detta sysslade han med musiken. Han spelade in sina låtar på en Tandberg-bandspelare. Han valde ut tre av dessa som han skickade till olika skivbolag. Det enda som hörde av sig var Metronome, vars producent Anders Burman lät meddela att man omedelbart ville spela in ett album. Rogefeldt gjorde vid tidpunkten militärtjänstgöring i Strängnäs och nekades permission för att göra inspelningen. Detta ledde till att Rogefeldt rymde från det militära med påföljden att han blev dömd till tre månaders fängelse (som han dock avtjänade efter att debutalbumet getts ut).


Det var även i mötet med Burman som artistnamnet Pugh föddes. När Burman frågade Rogefeldt vad han hade tänkt sig för artistnamn kom Rogefeldt av en slump att tänka på en konstnär han kände, Pug Karlsson. Burman gillade namnet och artistnamnet var därmed fött.


Rogefeldt debuterade i november 1968 med singeln Haru vart på cirkus. Albumdebuten kom 1969 med Ja, dä ä dä, producerat av Burman, som han arbetade med också på många av sina kommande album. Därtill medverkade gitarristen och basisten Jojje Wadenius och trummisen Janne "Loffe" Carlsson. Även Michael B. Tretow fanns med som tekniker. Albumet innehåller flera av Rogefeldts mest kända kompositioner såsom "Här kommer natten" (även utgiven som singel 1969), "Små lätta moln" och Bertolt Brecht-tolkningen "Surabaya Johnny". Albumet belönades med en Grammis för bästa debutpopulärproduktion 1970.


Albumet väckte sensation för att det var ett av de första rockalbumen på svenska. Rogefeldts sångstil var också utmärkande där han drog på vokaler och använde språket på ett sätt som inte gjorts tidigare i Sverige. Texterna hade ofta en naivistisk ton och innehöll direktöversättningar från amerikansk och engelsk pop. Till exempel var låten "Här kommer natten" en sådan av Thems "Here Comes the Night". Ja, dä ä dä väckte också uppmärksamhet för dess psykedeliska rock. Genom albumet banade Rogefeldt väg för andra rockband att också sjunga på svenska. Pugh Rogefeldt tävlade som kompositör i Melodifestivalen 1969 med låten "Sommarflicka" som Svante Thuresson framförde.


Debuten följdes av Pughish (1970), även detta med Wadenius och Loffe Carlsson som medmusiker och Burman som producent. Pughish hade samma symbiotiska rock som debuten och influenser från funk, jazz, folkmusik, bluesrock och till och med barnlåtar kunde skönjas. Från albumet släpptes singeln Föräldralåten.


På nästa album, 1972 års Hollywood, hade samarbetet med Wadenius och Loffe Carlsson brutits. I deras ställe medverkade många andra musiker på skivan, däribland Kenny Håkansson och Lasse Wellander på gitarr, Göran Lagerberg på bas Jan Bandel på trummor. Även Bernt Staf och Kisa Magnusson gästade skivan på sång. Producent var precis som på de två första albumen Anders Burman. Samma år utgavs två singlar tillsammans med Nature, En gång tog jag tåget bort och Slavsång.


1973 släpptes Pugh on the Rocks, ett coveralbum där Rogefeldt tolkar bland andra Alice Tegnérs "Bä, bä, vita lamm", Chuck Berrys "Reelin' and Rockin'" och Arthur Crudups "That's All Right". Burman var producent och medverkade gjorde även bland andra Janne Schaffer, Peps Persson och Christer Eklund.


Året efter bildade han bandet Rainrock där hans bror Ingemar Rogefeldt spelade gitarr, Bo Frölander trummor och Roger Pettersson bas. Med det nya bandet utvecklade Rogefeldt ett hårdare rocksound och övergav delvis den lekfullhet som präglat de tidiga albumen. Med det nya bandet utgav han 1974 skivan Bolla och rulla. Albumet producerades av Burman och innehöll välkända låtar som "Hog Farm" och "Dinga linga Lena", den senare även släppt som singel samma år. Rogefeldt gick nu in i sin kommersiellt sett mest framgångsrika period ditintills och fick för detta utstå kritik från proggrörelsen. Rogefeldt har senare kommenterat rörelsen med orden "Proggarna tog så väldigt allvarligt på allting. Det fanns så mycket regler om hur musiken skulle låta och vad texterna skulle handla om. Jag förstod det aldrig. Det var som en sekt."


Under tre veckor i slutet av 1974 var Rogefeldt och Rainrock ute på en inomhusturné tillsammans med Ola Magnell och Janne Lucas Persson under namnet Ett steg till. Tre av konserterna från den 1–3 december sammanställdes till livealbumet Ett steg till, vilken utkom 1975 som en dubbel-LP. Skivan innehöll flera nya låtar från Rogefeldt, däribland "Vandrar i ett regn". Under konserterna framfördes även klassiska stycken av Persson. Skivan sålde i över 100 000 exemplar.


På nästa album, 1977 års Bamalama, bytte Rogefeldt delvis musikalisk inriktning. Albumet var influerat av country och r&b och spelades delvis in i Muscle Shoals Sounds Studio i Alabama, USA. På albumet samarbetade Rogefeldt återigen med Wadenius. Även Marie Bergman och Björn J:son Lindh medverkade på skivan. Producent var Anders Burman. Bland låtmaterialet återfinns bland annat "Vår kommunale man", en tolkning av Woody Guthries "Vigilante Man". Albumet nådde en åttondeplats på den svenska albumlistan.


Rogefeldt ställde upp i Melodifestivalen 1978 med låten "Nattmara", vilken slutade på en delad tredjeplats med 85 poäng. Låten blev framgångsrik och toppade Svensktoppen under två veckor 1978. Den utgavs också som singel, både på svenska och engelska (med titeln "Night Creeper"). Den svenska versionen tog sig in på den svenska singellistan med en andraplats som bästa placering. Låten utgavs inte på något studioalbum, men finns med på 1978 års samlingsalbum Pugh 1968–1978.


1978 utgavs också albumet Attityder, producerat av Anders Berglund och Rogefeldt. Berglund medverkade också som musiker tillsammans med bland andra Roger Palm och Johan Stengård. Därtill gästsjöng bland andra Marie Bergman, Maritza Horn och Mats Ronander på albumet. Albumet blev ingen succé och nådde endast 34:e plats på den svenska albumlistan. Skivans enda singel, Solenergi, tog sig inte in på singellistan.


Rogefeldt bytte under tidigt 1980-tal skivbolag från Metronome till EMI. Han upplöste även kompbandet Rainrock. Första albumet på nya bolaget blev 1981 års Het. Skivan producerades av Bengt Palmers och kompades av en uppsättning nya musiker, däribland Hempo Hildén. Skivan nådde en sjätteplats på albumlistan. Första singeln Stockholm nådde en tiondeplats på singellistan, medan den andra, Tuggummit, inte tog sig in på listorna. På skivan finns också låten "Aftonfalken" skriven tillsammans med Ulf Lundell. Riki Sorsa skulle senare översätta låten till finska och engelska. Året efter utgavs singeln Pop o twist, vilken floppade.


1980-talet kom att bli en nedgång kommersiellt för Rogefeldt och han utgav flera album som inte motsvarade tidigare framgångar. 1983 kom Face, vilket endast innehöll låtar på engelska. Face nådde 39:e plats på den svenska albumlistan, men stannade dock bara i en vecka. Ingen av låtarna släpptes som singel.


Framgången uteblev även med nästa album, 1985 års Hammarhjärta, som inte alls tog sig in på listorna. Albumet var inspirerat av asatro, vilket gjorde att Rogefeldt blev misstagen för att vara nazist. På skivan hade Rogefeldt återförenats med det tidigare kompbandet Rainrock. Anders Burman hade också återvänt som producent.


1986 kom det självbetitlade albumet Pugh Rogefeldt. Skivan producerades av Anders Burman och Tomas Ledin. Alla låtar skrevs av Rogefeldt och spelades in i Polar Studios. Flera etablerade artister medverkade, däribland Björn Skifs, Anna-Carin Larsson och Ledin. Från skivan utgavs singeln Två lika är ett, vilken inte tog sig in på listorna. Albumet som helhet nådde 47:e plats på albumlistan.


Efter detta följde ett par års tystnad innan Rogefeldt 1988 bidrog med två låtar till Cornelis Vreeswijk-hyllningsalbumet Den flygande holländaren. 1989 medverkade han på Eldkvarns turné Cirkus Broadway. I oktober samma år återförenades han med Ola Magnell, Janne Lucas Persson och Rainrock, vilka han turnerat tillsammans med 1974. Bandet spelade på Melody Electric Café i Stockholm och framförde skivan Ett steg till från början till slut med undantag av låtarna "Långt ute på landet" och "Jesus". Samma år släpptes samlingsalbumet Pugh's klassiker och singeln En ny rebell i byn, vilken sjöngs tillsammans med Mikael Rickfors. Låten låg fyra veckor på Svensktoppen med en sjätteplats som bästa placering.


1990 bildade Rogefeldt bandet Grymlings tillsammans med Göran Lagerberg, Mikael Rickfors och Magnus Lindberg. Sommaren samma år spelade gruppen in sitt debutalbum Grymlings, vilket kom att bli en försäljningsmässig succé med 170 000 sålda album. Skivans stora hit blev låten "Mitt bästa för dig", skriven av Rogefeldt. Den låg 23 veckor på Svensktoppen 1990–1991, 14 av dessa på förstaplatsen. Även skivans andra singel "Där gullvivan blommar", skriven av Rogefeldt tillsammans med Rickfors, blev framgångsrik och tillbringade 22 veckor på listan med en andraplats som bästa placering.


Samtidigt som Svensktoppsframgångarna med Grymlings pågick släppte Rogefeldt sitt första studioalbum på fem år, Människors hantverk (1991). Skivan producerades av Lasse Lindbom och Rogefeldt. Flera etablerade artister medverkade, däribland nyckelharpisten Åsa Jinder, musikgruppen The Boppers och Lasse Englund. Trots goda recensioner sålde skivan dåligt. Den nådde en artondeplats på albumlistan. Från skivan släpptes låtarna "Snart kommer det en vind", "Ingenting för ingenting", "Bröllopsklockor" och "Det är aldrig för sent" som singlar. "Snart kommer det en vind" blev en hit och låg bland annat på Svensktoppens förstaplats 1990. "Bröllopsklockor" låg en tid på Svensktoppen 1992. Övriga singlar nådde inte någon listplacering. Samma år utgavs också samlingsalbumet Aftonfalken.


Grymlings följde upp debuten med ytterligare ett framgångsrikt album, Grymlings II, 1992. Albumet hamnade som bäst på 11:e plats på albumlistan. Skivans första singel En glädjesång låg två veckor Svensktoppen. Framgången med Grymlings gjorde att Rogefeldt kunde flytta ut på landet och ta en paus från musiken. Uppehållet skulle komma att vara i sju år. Under uppehållet utgavs två samlingsalbum: Bilder (1993) och 22 (1994).


Han återkom 1999 med albumet Maraton, vilket fick bra kritik. Skivan hade ett tydligt countrysound och bland andra Joakim Thåström medverkar, med sång på Woody Guthrie-tolkningen "Vår kommunale man". Låten "Gammeldags tro" blev en hit på Svensktoppen, med en andraplats som främsta merit. Per Gessle spelade tramporgel på detta spår. Samma år gästade Rogefeldt ett spår på Petters album Bananrepubliken.


Efter Maraton blev det återigen tyst från Rogefeldt. 2000 utkom samlingsalbumet Guldkorn följt av ytterligare en samling 2003, Pughs bästa. 2003 släpptes också samlingsboxen Pugh, en box om fyra CD-skivor med totalt 75 låtar. Flera av dessa var tidigare outgivna och medföljde gjorde även ett 68 sidor långt texthäfte där Rogefeldt med flera beskriver hans karriär. Boxen vann en grammis i den öppna kategorin.


2004 uppträdde han som förband åt Gyllene Tider på deras 25-årsturné. Han utgav också samlingsalbumet Guldgruvan – kuriosa 1968–2002 som till hälften bestod av tidigare outgivet material. Året efter gav han ut skivan Opluggad Pugh där han tolkade en del av sina tidigare utgivna låtar. Stefan Sundström och Laleh Pourkarim medverkade med sång och The Ark–trummisen Sylvester Schlegel spelade trummor. Ytterligare ett samlingsalbum utgavs samma år, Klassiker.


Efter att inte ha spelat tillsammans sedan 1970 återförenades Rogefeldt 2006 med Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson för en serie konserter. Detta ledde i sin tur till att gruppen började planera en skiva tillsammans. Rogefeldt skrev låtar i sitt hem på Gotland under sex veckor och resultatet blev 2008 års album Vinn hjärta vinn, producerat av Martin Axén från The Ark. Musikaliskt var skivan en tillbakagång till det rocksound som präglade Rogefeldts tidigaste skivor.


Under 2012 medverkade Rogefeldt i TV4:s program Så mycket bättre. Den 29 oktober utgavs samlingsalbumet Dä va då dä, vilket hamnade på en fjärdeplacering på den svenska albumlistan.


1 januari 2013 utkom en EP med låtarna från Så mycket bättre, Tolkningarna. 2013 utgavs även den självbiografiska boken 73.






S.a.r.s

S.a.r.s, Bu?av lebac på Spotify

S.A.R.S.

Bu?av lebac

S.a.r.s, Perspektiva på Spotify

Perspektiva

Perspektiva

S.a.r.s, Lutka på Spotify

Ku?a ?asti

Lutka



S.A.R.S.

S.A.R.S., Bu?av lebac på Spotify

S.A.R.S.

Bu?av lebac

S.A.R.S., Perspektiva på Spotify

Perspektiva

Perspektiva

S.A.R.S., Lutka på Spotify

Ku?a ?asti

Lutka







Clutch

Clutch, Electric Worry på Spotify

Summer Sound Attack

Electric Worry

Clutch, Spacegrass på Spotify

Clutch

Spacegrass

Clutch, The Regulator på Spotify

Summer Sound Attack

The Regulator

Clutch är ett amerikanskt rockband från Germantown, Maryland, bildat 1991 av Neil Fallon (sång), Tim Sult (gitarr), Dan Maines (bas) och Jean-Paul Gaster (trummor). Mick Schauer spelade keyboard i bandet 2005-2008.