Få inspiration till evenemang i Malmö!


Vet du inte vad du ska göra i Malmö? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Malmö framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Malmö.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Katt Williams

Katt Williams, Weed Places på Spotify

Priceless

Weed Places

Katt Williams, Americans på Spotify

Priceless

Americans

Katt Williams, Human Rigths på Spotify

Priceless

Human Rigths







Adolphson & Falk

Adolphson & Falk, Mer jul på Spotify

Mer jul

Mer jul

Adolphson & Falk, Blinkar Blå på Spotify

Med Rymden I Blodet

Blinkar Blå

Adolphson & Falk, Bärande Våg på Spotify

Med Rymden I Blodet

Bärande Våg

Adolphson–Falk är en svensk synthpopgrupp med Tomas Adolphson (musik, sång) och Anders Falk (text, musik, sång) som huvudmedlemmar.


Efter att ha träffats under värnplikten på FRA 1968 började Tomas Adolphson och Anders Falk samarbeta musikaliskt. Duon släppte under sjuttiotalet ett par singlar och LP:n Nattexpressen samt medverkade i Melodifestivalen 1979 med bidraget "Tillsammans". Gruppens stora genomslag kom i radioprogrammet Eldorado 1981 med singeln "Blinkar blå" som ett år senare följdes av LP:n Med rymden i blodet. Gruppen fick även en hit med julsången "Mer jul" 1984 där bland annat ljud från Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul hördes i bakgrunden. Av stor betydelse för gruppens framgångsrika elektroniska sound var Greg FitzPatrick (klaviatur) och Dagge Lundquist (mixning), vilka båda kan betraktas som medlemmar av gruppen, samt deras producent Lars-Göran "LG" Nilsson.


Texterna på Med rymden i blodet (1982), kretsar i stor utsträckning kring radioteknik, astronomi och människans samhörighet med kosmos. Med åren har det tekniskt/naturvetenskapliga temat tonats ner till förmån för vardagsnära betraktelser över människans tillvaro. De senaste åren har Magnus "Mankan" Marcks flitigt medverkat på kontrabas vid deras spelningar.


Albumet From here to eternity (1983) var en engelsk version av Med rymden i blodet. Låten Waves in the air (Bärande våg) användes som signaturmelodi för programmet Sweden Calling DX-ers på Radio Sweden International, Sveriges Radios utlandsprogram på kortvåg.






Jason Isbell

Jason Isbell, I Follow Rivers på Spotify

Sea Songs

I Follow Rivers

Jason Isbell, Something More Than Free på Spotify

Something More Than Free

Something More Than Free

Jason Isbell, 24 Frames på Spotify

Something More Than Free

24 Frames







Disney on Ice

Disney on Ice är en is-föreställning som kommer till Sverige varje år. Musse och Mimmi är två återkommande figurer som medverkar. Alla är utklädda till Disneyfigurer och utövar konståkning inför publik. Bland showerna som spelats finns bland annat 3 Jungle Adventures, Princess Classics, 100 Years of magic. Från början hette showen Disney World of Ice.


Under september 2014 kommer Disney On Ice att presentera den nya showen Disney On Ice presents Frozen baserad på Disneys stora succéfilm Frost.






Emma Knyckare

Emma Margareta Knyckare, ursprungligen Andersson, född 14 juli 1987 i Rolfstorp i Halland, är en svensk komiker och programledare i radio.


Knyckare har medverkat i flera radioprogram i Sveriges Radio P3 så som Morgonpasset och Tankesmedjan, i vilket hon var en av de fasta programledarna. År 2013 var hon, tillsammans med Sarah Dawn Finer och Kodjo Akolor, programledare för Musikhjälpen i samma kanal. I slutet på december 2013 meddelades det hon ska lämna Tankesmedjan och få sitt eget radioprogram. Programmet med namnet Knyckare i P3 började sändas den 13 januari 2014.


Knyckare har även medverkat i humorprogram på TV som Telefonpiraterna och Extra! Extra!. Hon uppträder som stand-up-komiker på klubbar som Raw Comedy Club, Bajsnödigt och Oslipat.


Knyckare medverkar i podcasten Åtties Mutant Ninja Komiker! tillsammans med Johannes Finnlaugsson, Nils Lind och Filip Andersson, och är också krönikör i ETC Göteborg.


Efternamnet Knyckare antog hon då hon och hennes dåvarande pojkvän ville ha ett gemensamt efternamn.






Tribulation

Tribulation, Melancholia på Spotify

The Children of the Night

Melancholia

Tribulation, Strange Gateways Beckon på Spotify

The Children of the Night

Strange Gateways Beckon

Tribulation, In the Dreams of the Dead på Spotify

The Children of the Night

In the Dreams of the Dead

Tribulation var ett svenskt thrashband bestående av Steven Neuman (gitarr), Daniel Hojas (bas), Magnus Forsberg (trummor) och Mikael Tossavainen (sång och gitarr).


Bandet släppte endast en fullängdare, 1991 års Clown of Thorns, utgiven på skivbolaget Black Mark Production. 1994 utgavs en EP-skivan Spicy på Burning Heart Records.


Utöver dessa medverkade gruppen med tre låtar på samlingsskivan Cheap Shots Vol. 1, som utgavs 1995 på Burning Heart Records. Förutom två egna låtar framförde bandet även en cover på 7 Seconds' "Escape & Run".






Malmö FF

Malmö Fotbollförening, Malmö FF, är en svensk fotbollsklubb, som debuterade i Allsvenskan säsongen 1931/1932. Sedan klubben grundades den 24 februari 1910 har man stått som seriesegrare i Allsvenskan 21 gånger och blivit svenska mästare arton gånger samt vunnit Svenska cupen fjorton gånger. Malmö FF blev seriesegrare i Allsvenskan fem gånger under de år då mästerskapstiteln tillföll det lag som vann slutspelet. Malmö FF har vunnit två slutspel.


Malmö FF leder den Allsvenska maratontabellen. MFF gick till final i Europacupen 1979, vilken slutade i förlust för föreningen med 0–1. Motståndare var den engelska klubben Nottingham Forest. För prestationen att nå finalen tilldelades föreningen Svenska Dagbladets guldmedalj.


Klubben spelar i Allsvenskan och senaste mästerskapet vann man 2014. MFF vann Allsvenskan första gången 1944. Föreningens första storhetstid inföll under andra halvan av 1940-talet och början av 1950-talet då man tog tre raka guld 1949, 1950 och 1951. Under denna period var laget obesegrat under en obruten följd av 49 matcher. Den absoluta storhetsperioden inföll under 1970-talet då man vann fem svenska mästerskap och fyra Svenska cupen-titlar. De främsta rivalerna är Helsingborgs IF, IFK Göteborg och förr, under dess allsvenska period, även IFK Malmö.


Klubben är medlem i Skånes Fotbollförbund och spelar sina hemmamatcher på Swedbank Stadion. MFF Support är Malmö FF:s officiella fanklubb.


Malmö FF är en förening med årsstämman som högsta beslutande organ. Mötet godkänner räkenskaper och revision samt utser styrelse och ordförande. 2010 valdes Håkan Jeppsson till ordföranden. Föreningens dagliga verksamhet handhas av klubbens verkställande direktör i samråd med ordföranden. Malmö FF hade i slutet av år 2011 ett eget kapital på 109,5 miljoner kronor och var sett till detta Sveriges rikaste fotbollsklubb.


Klubben uppstod som ett kommunalt initiativ 1905 för att uppmuntra ungdomar i Malmö att spela organiserad fotboll. Ett av ungdomslagen, Bollklubben Idrott, även känt som BK Idrott, var en föregångare till Malmö FF. BK Idrott gick ihop med IFK Malmö i deras nyskapade fotbollsavdelning 1909, men lämnade rätt snabbt på grund av problem mellan de två klubbarna. Den 24 februari 1910 grundade de 19 medlemmarna i BK Idrott, Malmö FF. Den första ordförande i klubben var Werner Mårtensson.


Klubben tillbringade sina första tio år i lokala och regionala divisioner eftersom det inte fanns någon officiell nationell liga. De spelade de flesta av sina matcher i stadsdivisionen som kallades Malmömästerskapen. De tävlade även i regionala tävlingar i Skåne och spelade matcher mot danska klubbar. 1916 nådde Malmö FF finalen i distriktsmästerskapen för första gången, där de förlorade med 3–4 mot rivalen Helsingborgs IF. Klubben besegrade den lokala rivalen IFK Malmö tre gånger under säsongen, vilket gav dem den inofficiella men mycket åtråvärda titeln, Malmös bästa fotbollsklubb. År 1917 deltog Malmö FF i Svenska mästerskapet för första gången, en turnering i cupform där vinnaren blev utnämnd till svenska mästare. Malmö FF förlorade dock sin match i den andra kvalomgången med 1–4 mot IFK Malmö. Klubben fortsatte att spela i cupen fram tills 1922 och nådde kvartsfinalen 1920 då de slogs ut av Landskrona BoIS. Cupen avbröts slutligen och titeln svenska mästare gavs senare till vinnarna av Allsvenskan som först skapades inför säsongen 1924/1925.


År 1920 bjöd Svenska Fotbollförbundet in svenska fotbollsklubbar till att tävla i officiella nationella tävlingar. Malmö FF fick då en plats i Division 2 Sydsvenska Serien. De vann den divisionen och blev uppflyttade till Svenska Serien Västra, den högsta divisionen i fotboll i Sverige på den tiden. De blev dock nedflyttade efter en enda säsong och fick spela i Sydsvenska Serien i ett årtionde innan de ännu en gång blev uppflyttade i Allsvenskan 1931.


Klubben nådde mittenplaceringar i ligatabellen i två säsonger innan de 1934 blev nedflyttade som ett straff för att ha brutet mot amatörreglerna. Klubben hade betalat sina spelare en mindre summa pengar för varje match de spelade. Även om det var mot reglerna så var det vanligt på den tiden. Malmö FF var dock den enda klubben som visade upp det i sin bokföring. Utöver nedflyttningen till division 2, så blev hela styrelsen och tjugosex spelare avstängda. Den version av händelserna som berättades av Malmö FF och den lokala pressen var att det var den lokala rivalen IFK Malmö som anmält brottet till Svenska Fotbollförbundet. Detta tros ha bidragit till den långvariga rivaliteten mellan klubbarna.


Klubben tog sig tillbaka till Allsvenskan 1937 efter två säsonger i division 2. Samma år valdes Eric Persson till ordförande efter att varit sekreterare sedan 1929, och höll den positionen fram tills 1974. Persson anses av klubbens ledare och fans som den viktigaste personen i klubbens historia, efter att han bland annat gjorde klubben till professionell på 1970-talet. Klubben gick även under hans ledning från att var titellösa 1937 till att ha vunnit svenska mästerskapet tio gånger fram till slutet av säsongen 1974. År 1939 nådde klubben sin dittills högsta position, en tredje plats i Allsvenskan, nio poäng bakom mästarna IF Elfsborg. Första gången Malmö FF blev Svenska mästare var 1944 när klubben vann säsongens näst sista match mot AIK inför 36 000 åskådare på Råsunda. Den sista matchen för säsongen vann klubben med 7–0 mot Halmstad BK.


Alla de nästkommande nio säsongerna slutade Malmö FF i topp tre i ligan. Klubben vann det svenska mästerskapet 1949, 1950, 1951 och 1953 och kom tvåa 1946, 1948 och 1952. Klubben vann även Svenska cupen 1944, 1946, 1947, 1951 och 1953 och slutade tvåa 1945. Mellan den 6 maj 1949 och den 1 juni 1951 var laget obesegrade i 49 matcher, varav 23 vinster i rad.


Klubben slutade på andra plats i Allsvenskan ytterligare två gånger, 1956 och 1957. Följande år lämnade klubben Malmö IP för Malmö stadion, som hade byggts inför Världsmästerskapet i fotboll 1958 och blev hemmaarena för klubben de kommande 50 åren. År 1964 värvade Malmö FF den spanska tränaren Antonio Durán, vilket var det första i en rad förändringar som ledde till den mest framgångsrika eran i klubbens historia. Unga talanger som Lars Granström och Bo Larsson dök upp under tidigt 1960-tal och skulle visa sig vara viktiga spelare på 1970-talet. Klubben slutade tvåa 1964 men fortsatte med att vinna sitt sjätte svenska mästerskap 1965, när Bo Larsson gjorde 28 mål och slutade som ligans skyttekung. Malmö FF vann återigen Allsvenskan 1967, efter ett mindre lyckat år 1966. Klubbens unga spelare, samt talanger som köps in från närliggande klubbar i Skåne 1967, blev ett lag som konsekvent slutade bland de tre bästa i Allsvenskan.


Efter att ha slutat på andra plats i Allsvenskan de två sista åren på 1960-talet inledde Malmö FF sitt mest framgångsrika årtionde i historien med att vinna svenska mästerskapet 1970. Klubben vann Allsvenskan 1970, 1971, 1974, 1975 och 1977 samt Svenska cupen 1976 och 1978. Vinsten i Allsvenskan 1977 kvalificerade klubben för Europacupen 1978/1979 och efter segrar mot AS Monaco, Dynamo Kiev, Wis?a Kraków och Austria Wien nådde de, som enda svenska fotbollsklubb någonsin, finalen i tävlingen. Finalen spelades på Olympiastadion i München mot Nottingham Forest. Inför finalen drabbades man dock av ett svårt bakslag då nyckelspelaren Bosse Larsson inte kunde spela på grund av en knäskada. Utan Larsson på planen saknade Malmö FF sin naturliga målskytt och Nottingham Forest vann med 1–0 efter att Trevor Francis gjort finalens enda mål. Trots förlusten är detta fortfarande den största framgången i Malmö FF:s historia. Laget fick Svenska Dagbladets guldmedalj samma år med motiveringen: ”För den serie av bragder som förde MFF som första svenska lag fram till finalen i europeiska mästarcupen i fotboll.”


Mycket av framgångarna under 1970-talet berodde på en ny taktik och nya träningsmetoder som kom till klubben genom engelsmannen Bob Houghton, som tränade klubben mellan 1974 och 1980. Eric Persson efterträddes som ordförande 1974 av Hans Cavalli-Björkman. Efter att laget inte presterat tillräckligt bra under tränarna Keith Blunt och Tord Grip i början av 1980-talet tog Roy Hodgson över 1985. Han ledde klubben till två svenska mästerskap, 1986 och 1988 och klubben vann Allsvenskan fem år i rad mellan 1985 och 1989. Vid den tiden beslutades mästaren genom playoff mellan de bästa lagen efter att den ordinarie säsongen spelats klart. Playoff användes mellan 1982 och 1992 och klubben nådde finalen fyra gånger mellan 1986 och 1989 och vann två gånger. Utöver detta vann klubben Svenska cupen 1984, 1986 och 1989.


Under 1990-talet följde en lång nedgång för klubben. Förutom en andra plats i Allsvenskan 1996 lyckades laget inte utmärka sig och man vann varken Allsvenskan eller Svenska cupen på hela årtiondet, som blev klubbens resultatmässigt sämsta sedan 1930-talet. 1990-talet avslutades dessutom med att MFF degraderades ner till superettan 1999 efter 62 säsonger i Allsvenskan. Degraderingen ledde till omfattande förändringar i klubbens styrelse, Hans Cavalli-Björkman efterträddes som ordförande av Bengt Madsen 1999 och före detta spelaren Hasse Borg anlitades som ny sportchef. Dessa förändringar i verksamheten, liksom det faktum att man lyckades behålla nästan hela sin spelartrupp samt framväxten av den unga talangen Zlatan Ibrahimovi?, ledde klubben tillbaka till Allsvenskan 2001. Ibrahimovi? blev berömd och var en viktig spelare i klubbens försök att återvända till högsta ligan. Han såldes senare till Ajax 2001 och har sedan dess spelat för Juventus, Inter, FC Barcelona, AC Milan och Paris Saint Germain FC.


Även om 2001 inte gav laget några högre placeringar lyckades man slå AIK i den allsvenska premiären efter ett år i Superettan, med två mål gjorda av Zlatan Ibrahimovi?.


Återkomsten i Allsvenskan var starten på en framgångsrik inledning av 2000-talet, under ledning av Tom Prahl, där klubben slutade bland de tre bästa tre gånger i rad. År 2004 vann man Allsvenskan vilket var klubbens femtonde vinst i Svenska mästerskapet. 2005 nådde klubben den sista kvalomgången till Uefa Champions League men besegrades av FC Thun. Framgångsrikt sponsorarbete och försäljning av spelare gjorde Malmö FF till den rikaste klubben i Sverige; en position de fortfarande innehar 2011. Klubben flyttade från Malmö Stadion till Swedbank Stadion under 2009, en arena helt byggd för fotboll som ligger intill den gamla.


År 2009 meddelade Madsen att han skulle avgå som ordförande och ersattes av Håkan Jeppsson i början av följande år. Under 2010 firade klubben sitt 100-årsjubileum med flera festliga evenemang i början av säsongen. På dagen av klubbens 100-årsjubileum förklarade den svenska fotbollstidningen Offside att Malmö FF var den största fotbollsklubben i svensk historia efter ha analyserat tillgänglig historisk statistik. Säsongen blev en stor succé för klubben som vann Allsvenskan för nittonde gången och blev svenska mästare för sextonde gången. Till skillnad från 2004 skedde inte några större övergångar innan säsongen, utan dessa framgångar kom med en trupp som bestod mestadels av yngre spelare. Klubben har fortsatt att vara en av de mest dominerande fotbollsklubbarna i Sverige. Under säsongen 2011 var klubben på första plats i den allsvenska maratontabellen. Malmö FF är även rekordhållare för antalet vinster i Allsvenskan och Svenska cupen.


År 2011 slog Malmö ut det skotska laget Rangers i Champions League-kvalet, med resultaten 0–1 borta och 1–1 hemma. De åkte sedan ut i playoff med sammanlagda resultatet 3–4 mot Dinamo Zagreb, efter ha förlorat med 1–4 på bortaplan och vunnit med 2–0 på hemmaplan. Säsongen 2012 slutade Malmö FF på en tredjeplats i Allsvenskan efter att ha varit inblandade i en rafflande guldstrid som till slut vanns av IF Elfsborg. Säsongen har dock i efterhand främst blivit känd på grund av de ekonomiska problem som förföljde klubben, samt att man återtog första plats i maratontabellen från IFK Göteborg.


År 2013 säkrade Malmö FF sitt 17 SM-guld och 20 serieseger när de besegrade IF Elfsborg borta i näst sista omgången. Stor guldhjälte var Guillermo Molins som återvände till klubben under sommar. Han gjorde 8 mål på 11 matcher och båda målen mot IF Elfsborg i näst sista omgången.


Inför säsongen 2014 presenterades Daniel Andersson som ny sportchef för Malmö FF. Markus Rosenberg återvände till klubben efter en tung tid i West Bromwich Albion. MFF ledde serien från omgång 1 ända till sista omgången och säkrade därmed sitt 18:e SM-guld. I och med att Malmö vann SM-guld säsongen innan fick de chansen att kvalificera sig till Champions League. MFF gick in i andra kvalificeringsronden där de fick möta FK Ventspils från Lettland. Första matchen slutade 0–0 men returen i Lettland vann Malmö med 1–0 efter mål av nyförvärvet Isaac Kiese Thelin. I tredje rundan fick Malmö möta Sparta Prag. Första matchen vann Sparta med 4–2 men returen vann Malmö med 2–0 efter att Markus Rosenberg gjort båda målen. Malmö gick vidare till playoff i och med att de gjorde fler mål på bortaplan. I fjärde och sista rundan fick MFF möta Red Bull Salzburg från Österrike. Första matchen nere i Österrike vann Salzburg med 2–1, Malmös mål gjordes av Emil Forsberg. Returen vann MFF med 3–0 och var därmed klara för gruppspelet i Champions League. I gruppspelet vann klubben matchen hemma mot grekiska Olympiakos med 2–0 efter två mål av Markus Rosenberg, klubben förlorade fem matcher. Laget slutade sist i gruppen på 3 poäng och därmed avslutades europaspelet för den här säsongen.


Klubben är känd under smeknamnen Di blåe och Himmelsblått på grund av klubbfärgerna himmelsblått och vitt. Spelarna bär himmelsblåa tröjor, vita shorts och himmelsblåa strumpor. Bortafärgerna är röd- och vitrandiga tröjor, svarta shorts och röda strumpor. Olika alternativa kit har använts för internationellt spel, bland annat helvita som infördes på 1950-talet och helsvarta med himmelsblå och gyllene kanter och text som användes för europeiskt spel 2005.


Klubbfärgerna har inte alltid varit himmelsblåa. Klubbens föregångare BK Idrott bar blå- och vitrandiga tröjor och vita shorts, och detta användes fortfarande det första halvåret 1910 när Malmö FF bildats. Det ändrades senare till röd- och vitrandiga tröjor och svarta shorts för att symbolisera att Malmö FF var en ny klubb och ett liknande kit används nu som bortadräkt av dessa historiska skäl. Det nuvarande himmelsblåa kitet infördes 1920. Sedan 2010 finns en liten skånsk flagga med på baksidan av tröjan strax under halsen.


Klubbmärket består av en sköld med två vertikala himmelsblå fält på sidorna och ett vertikalt vitt fält i mitten. Nedanför skölden står det skrivet "Malmö FF" i himmelsblåa bokstäver med en himmelsblå stjärna under texten. I övre delen av skölden är ett vitt horisontellt fält över de tre vertikala fälten. Förkortningen "MFF" av klubbens namn skrivs ut med himmelsblåa bokstäver i detta fält. På toppen av skölden finns fem tornlika förlängningar av det vita fältet. Det nuvarande klubbmärket gjorde sin debut på tröjan på 1940-talet. Det fanns andra klubbmärken innan detta men de fanns aldrig med på tröjorna. Medan det första klubbmärket var svart och vitt så var det andra klubbmärket rött och vitt i enlighet med klubbens huvudfärger mellan 1910 och 1920. I det ursprungliga klubbmärket fanns inte klubbens namn och den himmelsblåa stjärnan under skölden med. Dessa lades till i efterhand då klubbens ordförande Eric Persson noterade att åskådare utomlands hade svårt att identifiera från vilken stad klubben kom enbart genom att titta på klubbmärket. Till klubbens 100-årsdag 2010 var årtalen 1910 och 2010 skrivna på varsin sida av skölden på ett himmelsblått band bakom skölden.


I modern tid har en guldstjärna lagts till över skölden, men endast på spelartröjorna. En stjärna symboliserar att klubben vunnit fler än tio inhemska titlar och är en tradition som tagits från italienska ligan. Malmö FF placerade två stjärnor över klubbmärket efter att de vunnit allsvenskan 2013. De hade då segrat i den svenska högsta serien 20 gånger. På 1980-talet blev inte allsvenskans seriesegrare svenska mästare, eftersom det avgjordes i ett slutspel bland de bästa i serien. De båda stjärnorna väckte en del kritik hos motståndarnas supporterklubbar, bland annat anmäldes Malmö FF till Reklamombudsmannen för "falsk marknadsföring" och IFK Göteborg skickade en matematikbok till klubben.


Under 2011 introducerade klubben ett nytt helt vitt bortakit för användning i europeiska cuper och Allsvenskan.


Malmö FF är välkända för sin stora publik. Klubben har flera supporterklubbar, varav den största är den officiella supporterklubben MFF Support, grundad 1992. MFF Support beskriver sig själv som "en ideell och opolitisk förening som arbetar mot våld och rasism". I september 2011 blev Magnus Ericsson vald till ordförande för MFF Support.


Det finns även flera mindre fristående supportergrupper. Den mest framträdande av dessa är Supras Malmö, som grundades 2003 av en samling mindre ultrasgrupper och hängivna fans. Namnet "Supras" kommer från orden supporter och ultras, där det senare indikerar att gruppen är inspirerad av en fankultur med rötter i länder kring Medelhavet. Supras Malmö är den synligaste gruppen på Swedbanks Stadions läktare med sina banderoller och flaggor. En annan grupp med liknande mål är Rex Scania. MFF Tifosi 96 (MT96) är ett nätverk av supportrar som skapar tifos för speciella tillfällen och viktiga matcher. Publiksnittet på klubbens matcher under säsongen 2013 var 16 093, vilket var det näst bästa snittet i Allsvenskan 2013 efter AIK.


På grund av geografisk närhet finns mindre rivalitet med Trelleborgs FF och Landskrona BoIS, som båda är belägna i Skåne. Klubbens främsta rivaler är Helsingborgs IF, IFK Göteborg och IFK Malmö. Rivaliteten mellan Helsingborgs IF och Malmö FF har funnits sedan Malmö FF gick upp till Allsvenskan på 1930-talet, och är främst av geografiska skäl då båda lagen är från Skåne. Rivaliteten mellan IFK Göteborg och Malmö FF relaterar i högre grad till slag om titlar de två lagen emellan, då de är de två mest framgångsrika klubbarna i svensk fotbollshistoria och de enda två som har spelat europeiska cupfinaler: IFK Göteborg i Uefacupen 1982 och 1987 samt Malmö FF i Europacupen 1979.


Rivaliteten mellan IFK Malmö och Malmö FF är både geografisk och historisk. Klubbarna kommer från samma stad och spelade på samma stadion i början av 1900-talet. Troligtvis bidrogs det till stora spänningar när styrelseledamöter i IFK Malmö 1933 avslöjade Malmö FF:s brott mot amatörfotbollsreglerna till Svenska Fotbollförbundet. IFK Malmö har inte spelat i Allsvenskan sedan 1962, vilket gör matcher mellan de två klubbarna sällsynta.


Malmö FF:s första arena var Malmö IP som de delade med ärkerivalerna IFK Malmö. Laget spelade där från grundandet av klubben år 1910, fram tills 1958. Arenan existerar fortfarande idag, dock med lägre kapacitet, och används av damlaget FC Rosengård, som tidigare var Malmö FF:s damfotbollssektion. Kapaciteten 2012 är 7 600, men den var vanligen mycket högre när Malmö FF spelade där. Under den sista säsongen år 1957 var den genomsnittliga publiksiffran 15 500. Klubbens publikrekord på Malmö IP är 22 436 mot Helsingborgs IF den 1 juni 1956. Arenan anses fortfarande vara en viktig del av klubbens historia, då det var där som klubben grundades, spelade sina första 47 säsonger och vann fem svenska mästerskap. MFF, och IFK Malmö, spelade på Malmö IP även under säsongerna 1999 och 2000.


En ny arena började att byggas i Malmö efter att Sverige blivit värdland för Världsmästerskapet i fotboll 1958, namnet för arenan blev Malmö stadion. Malmö FF spelade sin första säsong på stadion 1958/1959. Första gången klubben vann svenska mästerskapet på arenan var säsongen 1965. En övre läktare lades till på arenan på 1980-talet och stod klar 1992. Klubben hade sin mest framgångsrika era på denna stadion, då de vann tio av sexton svenska mästerskap. Arenan hade ursprungligen en kapacitet på 30 000, men detta sänktes till 26 500 på grund av förändringar i säkerhetsbestämmelserna. Klubbens publikrekord på stadion var 29 328 mot Helsingborgs IF den 24 september 1967. Arenan delades med IFK Malmö.


Efter segern i Allsvenskan 2004 kom det planer på att bygga en ny arena. I juli 2005 meddelade Malmö FF att arbetet på Swedbank Stadion hade börjat. Arenan var avsedd att ha 18 000 sittplatser och 6 000 ståplatser. Arenan kan även göras om så att den rymmer 21 000 åskådare, dock endast sittplatser, detta för europeiskt spel där ståplatser inte är tillåtet. Byggandet började 2007 och var klart 2009. Den nya arenan ligger bredvid Malmö Stadion. Även om byggandet fortfarande pågick runt om i arenan vid tidpunkten så invigdes arenan den 13 april 2009 i klubbens första hemmamatch för säsongen 2009 mot Örgryte IS; där Malmö FF:s Labinot Harbuzi gjorde det första målet i den 61:a minuten. Klubben vann Allsvenskan under sin andra säsong på arenan 2010, när klubben slog Mjällby AIF den 7 november i sista matchen för säsongen med 2–0. I samma match slogs publikrekordet på arenan med 24 148 personer i publiken. Swedbank Stadion är en fyrstjärnig arena.


Malmö FF gjorde övergången från att vara en amatörklubb till att bli fullt professionella i slutet av 1970-talet under ledning av klubbens ordförande Eric Persson. Malmö FF är en öppen förening med årsstämman som högsta beslutande organ, där varje medlem har en röst. Mötet godkänner räkenskaper och revision, utser styrelse och ordförande samt beslutar om inkomsterna. 2010 valdes Håkan Jeppsson till ny ordförande efter Bengt Madsen. Föreningens dagliga verksamhet handhas av klubbens verkställande direktör i samråd med ordföranden.


Med ett eget kapital på 92,2 miljoner kronor år 2013 var MFF den rikaste fotbollsklubben i Sverige. Omsättningen för 2012, exklusive spelarövergångar var 163,5 miljoner kronor. Den högsta övergångssumman som Malmö FF fått för en spelare var 86,2 miljoner kronor för Zlatan Ibrahimovi?, som såldes till Ajax 2001. Det är den högsta övergångssumman som någonsin betalats till en svensk fotbollsklubb.


Malmö FF:s största sponsorer år 2012 var Elitfönster AB, Intersport, Imtech, JMS Mediasystem, Mercedes-Benz, SOVA och Svenska Spel. Klubben hade även namnrätt med Swedbank om namnet Swedbank Stadion och tre ståplatssponsorer; E.ON, Carlsberg och Sydsvenskan, medan den östra läktaren inte har någon sponsor. Tillverkaren av Malmö FF:s ställ är Puma, som även sponsrar klubben och har många av sina produkter till försäljning i MFF:s officiella souvenirbutik på Swedbank Stadion. Tröjsponsor är Rörläggaren, ett företag som äger sponsringsrättigheterna på klubbens ställ fram till 2015.


Malmö FF har varit huvudämnet i flera filmer. Klubben har i media uppmärksammats, bland annat för fotbollsdokumentärerna Blådårar, Blådårar 2 och Framåt Malmö, som visar klubben från både supportrarna och spelarnas perspektiv under säsongen 1997 och 2000. Blådårar 1 utspelar sig 1997, då klubben slutade trea i Allsvenskan. Filmen fokuserades på supportern Lasse, spelaren Anders Andersson, tidigare ordföranden Hans Cavalli-Björkman och andra personer.


"'Blådårar 2 utspelar sig 2000, året efter att klubben blivit degraderade till Superettan, och följer laget när de kämpar för sin återkomst till Allsvenskan. Den andra filmen fortsätter att följa Lasse, men har även ett stort fokus på Zlatan Ibrahimovi?, hans framsteg och hur han till slut såldes till AFC Ajax under säsongen 2001.


Klubben har även varit med i Mitt Hjärtas Malmö, en serie dokumentärer som handlar om Malmös historia. Klipp som användes var matchbilder från 1940-talet (volym 7), och matchbilder från finalen i Europacupen i fotboll 1978/1979 som spelades i München från en supporters perspektiv (volym 8). Volym 9 av serien ägnades helt åt klubbens 100-årsjubileum år 2010.


I Om Sara, en svenska dramafilm från 2005, spelar Alexander Skarsgård den fiktiva fotbollsstjärnan Kalle Öberg, som spelar för Malmö FF.


En återkommande sketch i den andra säsongen av komediserien Hipphipp involverade en grupp med Malmö FF-fans som sjunger samtidigt som de utför dagliga uppgifter.


Malmö FF har spelat 79 säsonger i Allsvenskan. De enda klubbarna som har spelat fler säsonger är AIK med 83 stycken och IFK Göteborg med 79 stycken. klubben ligger trots detta på en första plats i Allsvenskans maratontabell. De är den enda svenska klubben som har spelat i finalen av Europacupen, då de nådde denna 1979.


Malmö FF har vunnit inhemska, nationella och internationella titlar. Klubben innehar för närvarande rekordet för flest titlar i Allsvenskan och Svenska cupen. Majoriteten av Malmö FF:s titlar är från 1970-talet. Senaste titeln klubben vann var 2014 när de vann Allsvenskan. Första gången MFF spelade i en europeisk turnering var under säsongen 1964/1965 i Europacupen och säsongen 2014/2015 var den senaste säsongen de spelade i Europa. Malmö FF kvalade för första gången in till Champions League säsongen 2014/2015. Klubben har även spelat i andra numera nedlagda europeiska tävlingar så som Cupvinnarcupen och UEFA Intertoto Cup.










Jimmy Carr

Jimmy Carr, Hard Work & Laughter på Spotify

Laughing and Joking

Hard Work & Laughter

Jimmy Carr, The Rules of Comedy på Spotify

Laughing and Joking

The Rules of Comedy

Jimmy Carr, Relationships & Terrorism på Spotify

Laughing and Joking

Relationships & Terrorism

James Anthony Patrick "Jimmy" Carr, född 15 september 1972 i Hounslow, London, är brittisk komiker. Han är bland annat känd för sin svarta humor, sin uttryckslöshet och för att han ibland använder så kallade oneliners. Han är också författare, skådespelare och programledare i radio och tv.


Carr påbörjade sin karriär inom komedi 2000. Efter att han blivit en etablerad ståuppkomiker började Carr medverka i flera olika tv-program i den brittiska tv-kanalen Channel 4. Kanske mest uppmärksammad blev han som programledare i programmet 8 out of 10 Cats.














Ledin

Ledin, En del av mitt hjärta på Spotify

Tillfälligheternas spel

En del av mitt hjärta

Ledin, I natt är jag din på Spotify

Tomas Ledin

I natt är jag din

Ledin, Sommaren är kort på Spotify

Bonus Track Version

Sommaren är kort







Whitney Rose

Whitney Rose, My Boots på Spotify

My Boots

My Boots

Whitney Rose, Little Piece of You på Spotify

Heartbreaker of the Year

Little Piece of You

Whitney Rose, Be My Baby (feat. Raul Malo) på Spotify

Heartbreaker of the Year

Be My Baby (feat. Raul Malo)







Kamelot

Kamelot, When The Lights Are Down på Spotify

The Black Halo

When The Lights Are Down

Kamelot, The Haunting (Somewhere In Time) på Spotify

The Black Halo

The Haunting (Somewhere In Time)

Kamelot, March Of Mephisto på Spotify

The Black Halo

March Of Mephisto

Kamelot är ett progressive power metal-band från Florida, USA. Bandets musik har även inslag av symphonic metal och progressive metal. Thomas Youngblood och Richard Warner grundade bandet 1991 i Florida och ett år senare skrev det ett skivkontrakt med Noise Records. 1995 utkom deras första album, Eternity, som enligt press var en av de mest lovande debuterna genom tiderna. 1997 lämnade Warner och Vanderbilt bandet, och ersattes av Roy Khan och Casey Grillo. Deras fjärde succéalbum The Fourth Legacy var det som skulle klassas som Kamelots verkliga rivstart på metal-karriären. De har hittills släppt tio studioalbum; Epica och The Black Halo är centrerade runt de poetiska verken Faust, del ett och två. Sångaren Tommy Karevik är från Sverige och keyboardisten Oliver Palotai från Tyskland - resterande medlemmar är amerikaner.






Cannibal Corpse

Cannibal Corpse, Hammer Smashed Face på Spotify

Tomb Of The Mutilated

Hammer Smashed Face

Cannibal Corpse, Kill or Become på Spotify

A Skeletal Domain

Kill or Become

Cannibal Corpse, Evisceration Plague på Spotify

Evisceration Plague

Evisceration Plague

Cannibal Corpse är ett death metal-band från Buffalo, New York som grundades 1988 ur spillrorna efter Tirant Sin, Leviathan och Beyond Death. Sedan 1993 är bandet lokaliserat i Tampa, Florida.


Cannibal Corpse blev 1992 det första death metal-band som kom med på USA:s Billboard Top 200 albumlista med debutalbumet Eaten Back to Life (1990). I februari 2015 hade bandet uppnått två miljoner sålda plattor världen över, och är på så vis en av tidernas största säljare inom genren.


Cannibal Corpses låttexter innehåller extremt våldsamma och groteska skildringar av mord, våldtäkt, pedofili och nekrofili. Bandets skivor har därför förbjudits i flera länder, bland annat i Australien och Nya Zeeland. Deras tre första album var totalförbjudna fram till 2006 i Tyskland, som är hemland för världens största hårdrocksfestival Wacken Open Air som ofta besöks av bandet, där de samma år för första gången någonsin fick spela sin populäraste låt – "Hammer Smashed Face". Cannibal Corpse hade en liten roll i filmen Ace Ventura: Den galopperande detektiven 1994, med just "Hammer Smashed Face" live.






Ola Magnell

Ola Magnell, Påtalåten - Live på Spotify

Guldkorn

Påtalåten - Live

Ola Magnell, Kliff på Spotify

Nya Perspektiv

Kliff

Ola Magnell, Nya Perspektiv på Spotify

Nya Perspektiv

Nya Perspektiv

Nils Olaus Lennart Karl Magnell, känd som Ola Magnell, född 20 januari 1946 på Skälby gård i Kalmar, är en svensk sångare, låtskrivare och gitarrist. Han skivdebuterade 1974 med Påtalåtar, efter att året före lanserat sin "Påtalåten".


Magnell började sin karriär som textförfattare åt bland andra Siw Malmkvist och Lill Lindfors. Han brukar räknas till proggrörelsen, även om han inte tillhörde denna rörelses mest politiska gren. Han tillhörde också ett kommersiellt skivbolag, Metronome, för vilket han kritiserades av proggrörelsen. Textinnehållet i Magnells sånger var heller inte så "plakatpolitiska" som förväntades av musikrörelsens företrädare. Ordkonstnären Magnell drogs mer åt det existentiella och melankoliska hållet, men den vassa politiska kritiken var ändå närvarande.


Några av hans mer kända låtar är "Påtalåten" (1972), "Kliff" (1975), "Rulltrappan" (1977), "Tomma tunnor" (1981), "Trasten" (1983) och "Bruten vinge" (2003). Flera av sångerna har sjungits in av andra artister, bland annat på hyllningsalbumet Påtalåtar - en hyllning till Ola Magnell (2005). Albumet Nya perspektiv låg etta på den svenska albumlistan under två veckor våren 1976.


Ola Magnell är sedan många år sambo med översättaren Vera Lindh (född 1946), som är dotter till disponenten Robert J:son Lindh och Ruth, ogift Isberg, samt syster till musikern Björn J:son Lindh.






Jonas Gardell

Jonas Gardell, Aldrig ska jag sluta älska dig på Spotify

Nästan vackra

Aldrig ska jag sluta älska dig

Jonas Gardell, Nästan vackra på Spotify

Nästan vackra

Nästan vackra

Jonas Gardell, Du är inte ensam på Spotify

Nästan vackra

Du är inte ensam

Lars Jonas Holger Gardell, född 2 november 1963 i Täby, är en svensk författare, dramatiker, komiker och artist.


Gardell har vunnit flera priser, bland annat en Guldbagge för bästa manus till Pensionat Oskar, det svenska TV-priset Kristallen för serien De halvt dolda, Prix Futura för romanen En komikers uppväxt, Frödingstipendiet, Stora Svenska Talarpriset samt Tage Danielsson-priset 1996. Han promoverades 2007 till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet och 2013 till medicine hedersdoktor vid Linköpings universitet.


Jonas Gardell är son till professorn i socialpsykologi Bertil Gardell och psykologen Ingegärd Gardell, född Rasmussen. Han är bror till Mattias Gardell och Stina Gardell. Gardell växte upp i Enebyberg norr om Stockholm med föräldrar och tre syskon; han var själv näst yngst. Båda föräldrarna var psykologer och var uppmuntrande till att låta fantasin flöda hos sina barn.


Föräldrarna skilde sig när Jonas Gardell var ung och pappan lämnade familjen för sin karriär och en ny kvinna. Jonas Gardell har vid flera tillfällen sagt att hans far var en sådan människa som bara blivit älskad men aldrig älskat tillbaka. Skilsmässan tog Gardell hårt och han har i efterhand sagt att "den krasch min familj då gjorde kunde inga skyddsnät stå emot." Han vände sorgen utåt och började som 14-åring att tillbringa tid vid Klara norra kyrkogata i Stockholm, känt tillhåll för unga, manliga prostituerade. Det som han upplevde där fick honom att lova sig själv att aldrig bli ett offer, någon som kan ömkas.


Efter samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning sökte sig Jonas Gardell till scenskolan som 18-åring, men när han fick reda på att han var den 500:e som skulle provspela för Hamlet såg han det som omöjligt. Han bestämde sig då för att bli konstnär och öppnade ett konstgalleri tillsammans med några vänner. Gardell levde på socialbidrag och arbetade som krokimodell. Samtidigt skrev Gardell noveller och dikter och 1985 utkom hans första roman Passionsspelet. Romanen handlar om hans homosexualitet, om att få vara den man är, och att kunna bli accepterad av andra och sig själv.


Den första långfilmen efter manus av Jonas Gardell, Pensionat Oskar, hade premiär 1995. Filmen fick hösten 1995 stora kritikerpriset vid Festival des Films du Monde i Montréal, och Gardell fick en Guldbagge för bästa manus. Gardell har även skrivit manus till filmen Livet är en schlager, från vilken låten "Aldrig ska jag sluta älska dig" blev en stor hit.


Som sig själv har Gardell medverkat i ett flertal svenska tv-program, såsom Stjärnorna på slottet, Så ska det låta, Doobidoo och Sommarkrysset.


Gardell växte upp i en kristen familj, inom baptistkyrkan. Han berättar ofta om hur hans mamma berättade för honom att Gud alltid älskar honom och att Han aldrig kommer att överge honom. Gardells tro är ett ofta återkommande tema i hans verk och han anger Bibeln som sin största inspirationskälla. Gardell utnämndes i december 2007 till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet med motiveringen:


Utnämningen väckte kritik från vissa teologer och två medlemmar av fakultetskollegiet reserverade sig mot beslutet.


Den 30 maj 2008 promoverades Jonas Gardell i Lunds domkyrka. Dagen innan höll han sin promotionsföreläsning "Bjuden till bords av Jesus" i den fullsatta Allhelgonakyrkan i Lund.


Den 17 maj 2013 promoverades Gardell till medicine hedersdoktor vid Linköpings universitet. Denna gång mötte en del av själva motiveringen, "för sin mångfasetterade beskrivning av ett mörkt kapitel i svensk medicinhistoria", viss kritik.


Gardell blev sambo med Mark Levengood 1986 och ingick registrerat partnerskap med denne 1995. År 2011 gifte sig Gardell och Levengood. Paret har två barn, sonen Amos (som Gardell har tillsammans med väninnan Ingeborg Svensson) och dottern Olga (som Levengood har tillsammans med Fanny Ambjörnsson).






Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






Vintage Trouble

Vintage Trouble, Run Like The River på Spotify

1 Hopeful Rd.

Run Like The River

Vintage Trouble, Blues Hand Me Down (Acoustic) på Spotify

The Swing House Acoustic Sessions

Blues Hand Me Down (Acoustic)

Vintage Trouble, Blues Hand Me Down på Spotify

The Bomb Shelter Sessions

Blues Hand Me Down







Megadeth

Megadeth, Holy Wars...The Punishment Due - 2004 Digital Remaster på Spotify

Rust In Peace

Holy Wars...The Punishment Due - 2004 Digital Remaster

Megadeth, Peace Sells - 2011 - Remastered på Spotify

Peace Sells...But Who's Buying (25th Anniversary)

Peace Sells - 2011 - Remastered

Megadeth, Symphony Of Destruction - 2004 Digital Remaster på Spotify

Countdown To Extinction

Symphony Of Destruction - 2004 Digital Remaster

Megadeth är ett amerikanskt thrash metal-band bildat 1983. Bandet har sålt mer än 50 miljoner skivor, och är således en av de mest framgångsrika musikgrupperna inom thrash metal. Bandets frontfigur, grundare, låtskrivare och enda ständige medlem är Dave Mustaine. Dess maskot, som figurerar på de flesta skivomslag, heter Vic Rattlehead.


Megadeth utgav sitt första album 1985 och var en pionjär inom den amerikanska thrash metal-scenen. Ett hinder för framgången var dock Mustaines drogproblem och, som en följd, att bandmedlemmarna kom och gick. En nykter Mustaine och en ny banduppställning kunde i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet skapa Megadeths mest framgångsrika album som också blev riktiga klassiker. Under 1990-talet fortsatte bandet att vara aktivt och övergick stundtals till lättare former av heavy metal. 2002 upplöstes Megadeth till följd av en skada som Mustaine ådragit sig, men återförenades igen 2004, och har utgivit ytterligare tre album som musikaliskt ligger närmare bandets thrash metal-rötter.


Megadeth räknas till The Big Four of Thrash tillsammans med Metallica, Slayer och Anthrax. Megadeth utmärkte sig tidigt genom att satsa på teknisk färdighet, bland annat avancerade gitarrsolon, och högt tempo (varför många av bandets album klassas som speed metal). Karaktäristiskt är även Mustaines arga sång och nihilistiska texter.


1983 sparkades sologitarristen Dave Mustaine från bandet Metallica, enligt bandet på grund av hans alkoholproblem och interna konflikter, något Mustaine senare erkänt. Efter bara några månader bildade han Megadeth tillsammans med gitarristen Greg Handevidt och basisten David Ellefson. Mustaine ville skapa snabbare och intensivare musik än Metallica och blev bandets sångare och huvudansvarige låtskrivare såväl som gitarrist. Kort därefter tillkom trummisen Lee Rausch och den temporäre gitarristen Kerry King (från Slayer), efter att Handevidt lämnat bandet. 1984 gav bandet ut en demo med tre låtar, bland annat den kända Rattlehead som handlar om hur Vic Rattlehead kom till. Senare samma år blev Rausch utbytt mot Gar Samuelson, och Chris Poland tog över gitarren från King. Både Poland och Samuelson var ursprungligen jazzmusiker.


Hösten 1984 blev bandet kontrakterade av Combat Records, och i maj 1985 släppte de sitt första album, Killing Is My Business... And Business Is Good!. Bandet fick ett gage på 8 000 dollar för inspelning och produktion, men spenderade halva summan på droger, vilket resulterade i en inspelning som lämnade mycket att önska i termer av ljudkvalitet. Trots den relativt svaga produktionen blev Megadeths debut väl mottagen som ett album med blandade delar av thrash/speed metal, jazz och punkrock. Albumet innehöll också den första av Megadeths många covers, These boots, som ursprungligen framfördes av Nancy Sinatra. Låten togs bort från alla upplagor utgivna efter 1995, eftersom dess upphovsrättsliga ägare Lee Hazlewood ansåg att Mustaines ändringar i texten var stötande. När en ny version av albumet gavs ut 2002 fanns låten med, men delar av sången, t.ex svärord var ersatta med ett pipande ljud. Eftersom Hazlewood hade erhållit royalty-betalningar i tio år innan han ville att låten skulle tas bort, var Mustaine mycket kritiskt inställd till hans beslut.


Megadeths andra album, Peace Sells... But Who's Buying?, var färdiginspelat redan i mars 1986, återigen med en låg budget. Bandet nöjde sig inte med slutresultatet utan skrev ett nytt kontrakt med Capitol Records. Det nya skivbolaget anställde Paul Lani som mixade om albumet som gavs ut i november 1986. Då albumet hade en bättre produktion och ett mer sofistikerat låtskrivande än debutalbumet blev det en stor kommersiell succé. Titelspåret Peace Sells spelades till och med flitigt på MTV. Albumet lovordas fortfarande av kritiker som anser det vara ett genombrott inom thrash metal och kanske också bandets bästa. På albumets omslag figurerar Vic Rattlehead så som han kom att se ut ända fram till år 2007.


Megadeth ansågs nu vara en av de fyra stora aktörerna inom thrashgenren. 1987 kunde bandet ge sig ut på stora turnéer som huvudattraktion, med stöd av bland andra Overkill och Necros. Konflikterna inom bandet tog dock vid och i samband med en turné i Hawaii blev Gar Samuelson och Chris Poland sparkade. Ersättare blev trummisen Chuck Behler och gitarristen Jeff Young.


I mars 1988 gav den nya banduppställningen ut sitt tredje album, So Far, So Good... So What!. Albumet hade spelats in under fem månader, hos ett stort skivbolag och med producenten Paul Lani, och hade alltså alla förutsättningar att bli en succé. Inspelningen präglades dock av Mustaines drogmissbruk och konflikter med Lani, som fick avgå som producent. Albumet misslyckades totalt med att förvalta succén från Peace Sells... och fansen gillade endast ett fåtal sånger såsom In My Darkest Hour (som var tillägnad Metallicas avlidne basist Cliff Burton) och Set the world afire. En cover av Sex Pistols Anarchy In The UK på albumet var särskilt utpekad och var sedd som en symbol för albumets flopp. Dave Mustaine sjöng inte texten rätt och erkände senare att han hade hört vissa stycken fel.


Banduppställningen som spelade in So Far, So Good... So What! blev kortlivad, eftersom Young och Behler blev sparkade 1989 och ersatta av Nick Menza respektive Marty Friedman. Den nya bandsättningen kom att bli den mest stabila och framgångsrika i Megadeths karriär och, tillsammans med inspelning av fyra kritikerrosade album, gav den Megadeth ett rykte om att vara ett band som inte bara kunde spela metal utan också skapa kommersiellt gångbar musik. Bandets inriktning skulle komma att ändras många gånger inom det följande årtiondet när Megadeth försökte slå sina rivaler Metallica genom att tona ner thrash-influenserna och på så sätt vinna acceptans hos den stora publiken som ett melodiöst metalband, något som skulle göra många tidiga fans bittra då de sett Megadeth som en ledande förespråkare för thrash metal.


1990 visade Megadeth dock ännu inga tecken på förändring. Bandets fjärde album, Rust in Peace, är fortfarande ansett av många som det mest tekniskt sofistikerade och nydanande speed-/thrash-metal albumet genom alla tider. Megadeths karaktäristiska brännande och nihilistiska texter samt råa, snabba thrash metalackord blev till slut fångade med en klar, precis produktion, som tillät alla nyanser från Mustaines gitarrkompositioner att bli hörda. Mycket likt Metallicas ...And Justice For All två år tidigare, visade Rust in Peace en hög nivå av teknisk komplexitet med en antydan av progressiv metal. Förutom Mustaine låg även den nye gitarristen Marty Friedman till stor del bakom de lyckade kompositionerna. Friedman hade tidigare spelat nyklassisk metal och var inspirerad av österländsk musik. Hans gitarrsolon på albumet gav honom rykte som en mycket talangfull gitarrist. Rust in Peace blev en stor kommersiell framgång, vann många utmärkelser och nominerades till ännu fler.


1990 och 1991 begav sig bandet ut på stora turnéer tillsammans med bland annat Slayer, Testament, Suicidal Tendencies, Judas Priest, Alice in Chains och Anthrax. Som ett tecken på bandets ökade popularitet, och det faktum att bandets namn nu allmänt associerades med rå hårdrock, även om själva musiken kanske inte var känd för den stora allmänheten, började filmmakare anlita Megadeth för att skapa låtar till soundtracks. Låten Go to hell fanns med på filmmusiken till Bill och Teds galna mardrömsresa, en film om två unga hårdrockare som innehåller många referenser till Megadeth. Bandet gav även ut en videokassett, Rusted Pieces, som innehöll sex musikvideor och en intervju.


I januari 1992 började Megadeth spela in sitt femte album Countdown to Extinction. Producenten Max Norman ville göra musiken mera kommersiellt gångbar och fick ett stort inflytande över produktionen. Albumet släpptes i juli samma år och innehöll enklare sångstrukturer, trallvänliga refränger och hade sången i centrum, samma steg som Metallica hade tagit på det elva månader tidigare släppta The Black Album, vilket hade fått finansiell framgång. Countdown to Extinction blev en omedelbar succé och nådde andra plats på Billboards albumlista samt sålde multi-platina. Mustaine själv har sagt att han mätte sina framtida succéer mot dem med Countdown. Mustaine och resten av bandmedlemmarna var ändå frustrerade eftersom Billy Ray Cyrus höll dem utanför Billboardlistans första plats med Achy Breaky Heart. Liksom det förra albumet nominerades detta album till, och vann många utmärkelser. Megadeth turnerade från december 1992 för att stödja albumet, tillsammans med bland annat Pantera och Stone Temple Pilots. Ett antal konserter fick dock ställas in på grund av att Mustaine fick ett återfall av drogmissbruk. 1993 turnerade Megadeth också tillsammans med Metallica, för första gången på 10 år.


Följande album, Youthanasia, började spelas in 1994 i Phoenix, Arizona, återigen med Max Norman som producent. Arizona var Mustaines hemstat och tre bandmedlemmar bodde även där vid denna tid. Max Norman förespråkade ett långsammare, mera kommersiellt gångbart sound med större fokus på sången och albumet följde således den väg som hade inletts med Countdown. Bandet anlitade till och med modefotografen Richard Avedon, som gav bandet ett mera stilrent utseende istället för jeans och t-tröjor. Albumet släpptes 1 november 1994, och blev genast en stor succé med bland annat en fjärde plats på Billboard-listan. För många fans var dock det nya tempot alltför långsamt, även om Megadeth hade behållit musikens heavy metal-kärna.


Det politiska budskapet hade tonats ned på detta album, men singeln A Tout Le Monde blev ändå kontroversiell, eftersom MTV trodde att den förespråkade självmord. Videon spelades därför inte på musikkanalen. Train of Consequences släpptes även som singel. Albumets efterföljande turné kom att bli Megadeths hittills längsta. Den inleddes i november 1994 tillsammans med bland annat Corrosíon of Conformity, Flotsam and Jetsam, Korn och Fear Factory och räckte 11 månader. Turnén kulminerade med ett Monsters of Rock-framträdande i Brasilien tillsammans med Alice Cooper och Ozzy Osbourne.


1995 släpptes också samlingsalbumet Hidden Treasures som innehöll alla låtar av Megadeth som inte funnits med på de vanliga albumen, till exempel låtar från filmer. Albumet släpptes först som en bonusskiva till en specialutgåva av Hidden Treasures, men på grund av efterfrågan utgavs det senare som ett eget album. Albumet blev mycket uppskattat av fans och innehåller bland annat Angry Again som ofta spelas live. Dave Mustaine gav även ut ett album med sitt sidoprojekt MD.45, titulerat The Craving, 1996. MD.45 skiljde sig från Megadeth genom att vara mera punkigt, då Mustaine delvis hade tröttnat på den riktning Megadeth hade tagit. The Craving uppnådde dock inga framgångar och hela projektet MD.45 övergavs snabbt.


Megadeth började producera sitt nästa album Cryptic Writings i september 1996. Bandet hade anställt Bud Prager som "creative manager" och han kom, liksom sin föregångare Max Norman, att föra bandets musik in på ett ännu mera kommersiellt gångbart territorium. Pragers inflytande över albumet blev mycket stort. Cryptic Writings utgavs i juni 1997 och blev även den en kommersiell framgång med bland annat tionde plats på Billboard. Låten Trust kom också att bli bandets största listhit. Albumet fick blandad kritik och fansens reaktioner varierade. Vissa låtar var snabba och aggressiva medan andra var mera melodiska och radiovänliga. Megadeth började turnera sommaren 1997 med bland andra The Misfits.


Megadeth turnerade igen 1998 som deltagare i Ozzfest. Nick Menza lämnade bandet mitt i turnén på grund av en tumör i knät som krävde operation. Han kom att ersättas permanent av Jimmy DeGrasso, enligt Mustaine eftersom Menza "ljugit att han hade cancer".


Popinfluenserna nådde sitt klimax på nästkommande album Risk, 1999, vilket mötte sviktande försäljningsframgångar. Bud Prager var manager på nytt, men nu hade även countrypop-producenten Dann Huff anställts. Prager övertygade Mustaine att ge Huff ett stort inflytande över produktionen, och bandets kontroll över slutprodukten blev mycket mindre än under tidigare skivinspelningar. Mustaine erkände senare att det var ett misstag. Albumet gillades varken av kritiker eller fans och sålde dåligt. Som orsak till sin eftergivenhet uppgav Mustaine att han efter framgången med Cryptic Writings blev lockad att ytterligare minska på metal-elementen till förmån för lättare, mera radiovänlig rock.


För att stödja albumet gav sig Megadeth ut på en världsturné i september 1999, tillsammans med bland andra Iron Maiden. Under turnén meddelade Marty Friedman att han ville lämna bandet, eftersom han hade en annan åsikt än Mustaine om bandets musik. Mustaine påstod senare att då han insisterade på att bandet inför nästa album måste gå tillbaka till sina thrash metal-rötter, lämnade Friedman bandet. Friedman ersattes av Al Pitrelli. Bandet fortsatte att turnera våren 2000 tillsammans med Anthrax och Mötley Crüe under Maximum Rock-turnén.


I oktober 2000 valde Megadeth att avsluta sitt kontrakt med Capitol Records, efter 14 års samarbete. Skivbolaget gav tillbaka några låtar som hade spelats in tidigare under året, och i utbyte släpptes ett samlingsalbum, Capitol Punishment: The Megadeth Years, av Capitol Records (ordleken i titeln var en avsedd pik mot skivbolaget). Denna samling inkluderade två nya låtar, Dread and the Fugitive Mind och Kill the King, som de enligt sitt kontrakt var skyldiga att ge till Capitol. Både dessa låtar var ett tecken på att bandet var på väg tillbaka till sina thrash metal-rötter. Samlingsalbumets fokus låg dock främst på bandets lättare utgåvor från 1990-talet snarare än de tyngre klassikerna från 1980-talet.


Redan i november 2000 undertecknade Megadeth ett kontrakt med Sanctuary Records. Bandet började slutföra sitt nya album The World Needs a Hero som släpptes 15 maj 2001. Albumet uppskattades av många fans för sitt gedigna metalsound, och vissa kritiker ansåg att det levde upp till förväntningarna. Prager hade fått sparken som producent och Mustaine producerade själv albumet. Låten Moto-Psycho släpptes som singel.


Bandet turnerade sommaren 2001 tillsammans med AC/DC, Iced Earth och Endo för att stödja albumet, men turnén fick avbrytas på hösten på grund av 11 september-attackerna. Även en konsert i Argentina som enligt planerna skulle filmas och ges ut på DVD fick ställas in. Istället gav bandet två konserter i Arizona i november som gavs ut som albumet Rude Awakening. I februari 2002 omarbetade Mustaine bandets första album Killing Is My Business... And Business Is Good! och gav ut det med mycket förbättrad ljudkvalitet.


I januari 2002 togs Mustaine in på sjukhus på grund av njursten. Som en följd av den morfinbehandling han nu fick drabbades han av ett återfall till sitt tidigare drogmissbruk, men han skrev genast in sig på vårdhem i Texas. Under vårdtiden råkade han ut för en olycka - han somnade med sin vänstra arm bakom en stol och belastade en nerv i armen så mycket att den skadades allvarligt. Han fick diagnosen "lesion av nervus radialis" (ICD-10: G56.3), och kunde varken sträcka ut eller knyta ihop sin vänstra näve. Som en följd av denna skada, som fullständigt hindrade honom att spela gitarr, meddelade Mustaine den 3 april 2002 i ett pressmeddelande att Megadeth upplösts. Denna händelse såg ut att bli slutet på bandets nästan 20-åriga karriär. Under de följande fyra månaderna genomgick Mustaine intensiv sjukgymnastik. Så småningom lärde sig Mustaine att använda sin vänstra hand på nytt.


Trots upplösningen släppte Megadeth ett samlingsalbum, titulerat Still Alive... And Well?, dock endast för att uppfylla sina skyldigheter gentemot skivbolaget. Detta album bestod av live-låtar från samma konsert som givits ut som albumet Rude Awakening, men innehöll också de bästa låtarna från det senaste studioalbumet The World Needs a Hero. Vissa av live-låtarna fanns även med på Rude Awakening, och skiljde sig i övrigt inte nämnvärt från originalversionerna, så albumet gav fansen minimalt med mervärde. Kritiker och fans uppskattade den fyndiga albumtiteln, men ansåg att albumet i övrigt inte hade någon egentlig poäng. Bland annat höjdes röster för att Megadeths diskografi skulle blir lika svårförståelig som till exempel Motörheads om bandet skulle börja ge ut flera omotiverade samlingsalbum, endast med syfte att sälja.


Medan Mustaine återhämtade sig skrev han material till ett soloalbum. Albumet började spelas in i oktober 2003 med sessionsmusikerna Vinnie Colaiuta och Jimmy Sloas, men projektet lades på is då Mustaine gick med på att ge ut de åtta album som givits ut hos Capitol records på nytt, med förbättrad ljudkvalitet. Detta projekt blev slutfört i augusti 2004. På de nya albumen återgavs många låtar såsom de ursprungligen var tänkta, till exempel med längre intron som hade klippts bort på originalutgåvorna. Dessutom var ljudkvaliteten drastiskt förbättrad och som bonus fanns demo-versioner och remixar av kända låtar med.


I maj 2004 ville Mustaine fortsätta inspelningen av sitt soloalbum, men på grund av kopplingar till skivbolaget EMI i Europa var Mustaine av kontraktskäl tvungen att ge ut ännu ett album under namnet Megadeth. Mustaine kontaktade nu de tidigare bandmedlemmarna och erbjöd dem att hjälpa honom spela in albumet, dock utan större framgång. Trummisen Nick Menza ställde upp, men Mustaine kunde inte komma överens med David Ellefson eller Marty Friedman. Ellefson stod nu för första gången utanför Megadeth och förhållandet mellan denne och Mustaine var inte helt problemfritt. Situationen ledde till en konflikt och Ellefson stämde Megadeth (se kontroverser nedan). Sessionsmusikerna Vinnie Colaiuta och Jimmy Sloas fick fortsätta, medan Chris Poland nu gjorde comeback som sologitarrist. Albumet spelades in, fick titeln The System Has Failed och gavs ut 14 september 2004. Albumet debuterade på 18:e plats på Billboardlistan, och mottogs med mestadels positiva recensioner från kritikerna, sett som en återkomst till bandets gyllene dagar i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.


I oktober 2004 påbörjade Megadeth en ny världsturné med namnet Blackmail the Universe. Som basist anlitades nu James MacDonough (tidigare Iced Earth) och som gitarrist Glen Drover (Eidolon, King Diamond). Nick Menza lämnade också bandet inför turnén eftersom han inte var beredd på de fysiska påfrestningar den skulle innebära. Menza ersattes av Shawn Drover som tidigare också spelat i bandet Eidolon tillsammans med sin bror Glen.


I juni 2005 släppte Megadeths gamla skivbolag Capitol Records ett nytt samlingsalbum, Greatest Hits: Back to the Start, istället för Capitol Punishment som sålts ut. Albumet kom att fokusera mera på Megadeths tidigare karriär än det förra samlingsalbumet.


Sommaren 2005 organiserade Dave Mustaine en stor heavy metal-festivalturné, kallad Gigantour. Megadeth uppträdde där tillsammans med bland andra Dream Theater, Anthrax, Fear Factory, Dillinger Escape Plan, Nevermore, Life of Agony, Symphony X, Dry Kill Logic och Bobaflex. Konserter i Montréal och Vancouver filmades och gavs senare (sommaren 2006) ut på DVD. Efter framgångarna med The System Has Failed och de stora turnéerna meddelade Mustaine under en konsert i Buenos Aires, Argentina att Megadeth skulle fortsätta spela in album och turnera. Konserten gavs ut som DVD med namnet That One Night: Live in Buenos Aires i mars 2007. I mars 2006 gav också Capitol Records ut en DVD, Arsenal of Megadeth, som innehöll bland annat liveuppträdanden, intervjuer och musikvideon.


Under första kvartalet 2006 ersattes basisten James MacDonough av James LoMenzo som tidigare spelat med bland annat David Lee Roth, White Lion och Black Label Society.


Den 15 maj 2007 utgavs Megadeths elfte studioalbum, United Abominations. Det skulle från början släppas i oktober 2006 hos skivbolaget Roadrunner Records, men Mustaine ville ha mera tid att finslipa albumet. Albumet innehöll en nyinspelad version av A Tout Le Monde, tillika första singel, i duett med Lacuna Coils sångerska Cristina Scabbia samt tio helt nya låtar. Albumet fick ett mycket varmt mottagande med en åttonde plats på Billboard-listan, Megadeths bästa placering sedan Youthanasias fjärde plats 1994. Albumets bästa placering var andra plats på listan över sålda album i Finland. Även kritiker gillade albumet och såg det som en god fortsättning på Megadeths återgång till thrash metal men ändå modernt och präglat av nytänkande, samt mera finslipat än det förra albumet The System Has Failed. Låttexterna var de mest politiskt laddade någonsin. Megadeth turnerade sommaren 2007 med bland annat det nybildade Heaven and Hell.


Den 13 januari 2008 bekräftade Dave Mustaine att Megadeths dåvarande gitarrist Glen Drover lämnat bandet för att koncentrera sig på sin uppgift som familjefar, och kom att ersättas av Chris Broderick, tidigare gitarrist för heavy metal-banden Nevermore och Jag Panzer. I september 2009 utgavs Megadeths tolfte studioalbum, Endgame, innehållande singeln Head Crusher. Albumet debuterade som nia på Billboard 200-listan i USA och blev det första albumet som Broderick medverkade på.


Den 8 februari 2010 kom beskedet att David Ellefson skulle komma tillbaka till Megadeth. Detta betydde att James Lomenzo tvingades sluta. Våren 2011 tillkännagav Dave Mustaine att bandet ska ge ut ett nytt album under 2012. Titeln avslöjades senare av webbplatsen Blabbermouth.net som Thirteen (stiliserat TH1RT3EN), med utgivning redan i november 2011. I slutet av 2014 lämnade Chris Broderick och Shawn Drover bandet men Dave Mustaine har sagt att fansen ändå kan vänta sig ett nytt album som är tänkt att släppas någon gång 2015.


Megadeth är ett av de viktigaste banden inom thrash metal, den tyngre och snabbare variant av heavy metal som uppkom under 1980-talet. Thrashen skilde sig skarpt från den glada och lättsmälta så kallade hair metal som dominerade det sena 1980-talets hårdrocksvärld (inte minst i USA), och namnet Megadeth kom snabbt att associeras med grym och brutal hårdrock. Även om själva musiken inte är bekant för den stora allmänheten nämns Megadeth ofta i filmer och skönlitteratur för att beskriva metal av det tyngre slaget, på grund av de associationer som namnet väcker. Megadeth har också fått i uppdrag att göra musik till många filmer. Det bästa exemplet är kanske Bill och Teds galna mardrömsresa, där filmens huvudpersoner, två unga hårdrockare, också beskrivs som Megadeth-fans. Andra filmer där musik av Megadeth förekommer är Shocker, Den siste actionhjälten, Demon Knight, Super Mario Bros. och Universal Soldier - Återkomsten. Även många spel innehåller musik av bandet.


Megadeth räknas till ett av thrashens fyra stora grupper (The Big Four of Thrash), tillsammans med Metallica, Slayer och Anthrax. Av dessa är det endast Metallica som har sålt flera album. På grund av bandets ursprung i Kalifornien räknas de till scenen "Bay Area thrash". Megadeths musik kännetecknades redan tidigt av ett högt tempo, varför musiken ofta klassades som "speed metal". Megadeth utmärkte sig även genom att satsa på teknisk färdighet, såsom avancerade gitarrsolon, och även innovativa låtstrukturer. Dave Mustaine hade från början inte tänkt bli bandets sångare, men hans arga röst som förstärker musikens aggressivitet har blivit ett kännetecken för Megadeth. Även om bandet under en period på 1990-talet övergick till lättare hårdrock, behöll albumen den aggressiva, cyniska och nihilistiska tonen.


Tidigt i karriären kritiserades Mustaine för att var en dålig låtskrivare, men hans kontroversiella, ofta politiska eller mycket personliga låttexter har också blivit ett kännetecken för bandets musik. Vanliga teman är krig, miljöförstörelse, diktaturer, drogmissbruk, personliga kriser och Mustaines konflikter med olika personer.


Dave Mustaine är känd för sina konflikter med både nuvarande och tidigare bandmedlemmar samt med andra thrash metal-grupper. Mest känd är Mustaines långa konflikt med Metallica, speciellt dess ledande medlemmar Lars Ulrich och James Hetfield, från början beroende på att Mustaine blev sparkad från Metallica.


I juli 2004 lämnade David Ellefson in en stämningsansökan mot sitt gamla band till New Yorks federala domstol på 18,5 miljoner dollar eftersom han påstod att han var förtjänt av en större del av bandets förtjänster. Han påstod även att Mustaine lovat att överföra namnet Megadeth till honom vid splittringen, men sedan inte fullföljt den överenskommelsen. I januari 2005 avslog domstolen ansökan och lade ner målet när de upptäckte att Ellefson hade förbrukat sin rätt i och med en uppgörelse i maj 2002 med bandet. Ellefson påstod själv att han i sista stund hade dragit sig ur den uppgörelsen. Megadeth och Mustaine svarade med att skicka en stämning mot Ellefson för att ha brutit mot gällande avtal. Denna stämning, som är avlagd i delstaten Kaliforniens domstol, ledde inte till fällande dom, utan parterna kom överens genom en förlikning.






Israel Nash

Israel Nash, Willow på Spotify

Israel Nash's Silver Season

Willow

Israel Nash, Woman At The Well på Spotify

Israel Nash's Rain Plans

Woman At The Well

Israel Nash, Parlour Song på Spotify

Israel Nash's Silver Season

Parlour Song













Chip Taylor

Chip Taylor, Wild Thing på Spotify

Hitman

Wild Thing

Chip Taylor, Angel Of The Morning på Spotify

James Wesley Days/Best of 99-10

Angel Of The Morning

Chip Taylor, Sweet Tequila Blues på Spotify

Let's Leave This Town

Sweet Tequila Blues



















Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel







Kebnekajse

Kebnekajse, Barkbrödsöåten på Spotify

Kebnekaise

Barkbrödsöåten

Kebnekajse, Horgalåten på Spotify

Kebnekaise

Horgalåten

Kebnekajse, Leksands skänklåt på Spotify

Kebnekajse

Leksands skänklåt































Al Pitcher

Al Pitcher, Tjeeeenare på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Tjeeeenare

Al Pitcher, Kort tag på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Kort tag

Al Pitcher, Jaaccch mo a Leva på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Jaaccch mo a Leva







Kevin Hart

Kevin Hart, Does This Make Me Gay? på Spotify

Seriously Funny

Does This Make Me Gay?

Kevin Hart, My Biggest Fear på Spotify

Seriously Funny

My Biggest Fear

Kevin Hart, UFC Fighters på Spotify

Seriously Funny

UFC Fighters

Kevin Hart, född 6 juli 1979 i Philadelphia, Pennsylvania, är en amerikansk skådespelare, producent och komiker. Hart började sin amatörkarriär genom att vinna flera tävlingar på komediklubbar i New England. Han slog igenom år 2000 då han fick rollen av Judd Apatow för en återkommande roll på TV-serien Undeclare. Serien varade bara i ett år, men han fick snart andra roller i filmer som Paper soldiers (2002), Scary moovie (2003), Soul Plane (2004) och Little Fockers (2010). Hans komedi rykte fortsatte att växa till följd av hans första stand up album I'm a Grown Little Man (2008) och medverkade i filmerna Think Like a Man (2012), Grudge Match (2013), Ride Along (2014) och About Last Night (2014). Han släppte även två till komedously Funny år 2010 och Laugh at my Pain år 2011. För nuläget är han med i Real Husbands of Hollywood där han spelar som sig själv.














Bo Kaspers Orkester

Bo Kaspers Orkester, Sommaren på Spotify

Sommaren

Sommaren

Bo Kaspers Orkester, I samma bil på Spotify

Så mycket Bo Kaspers Orkester

I samma bil

Bo Kaspers Orkester, Semester på Spotify

I Centrum

Semester

Bo Kaspers orkester (BKO) är en svensk pop- och rockgrupp med starka influenser av jazz, bildad 1991. Bandet består av sångaren och gitarristen Bo Sundström, basisten Michael Malmgren, trummisen Fredrik Dahl samt Mats Schubert på piano, klaviatur och gitarr. Gitarristen Lars Halapi var medlem i gruppen fram till 1996. Bo Kaspers orkester debuterade 1993 med albumet Söndag i sängen, och har sedan dess givit ut ytterligare nio album. 2009 hade bandet sålt över en miljon skivor. En av gruppens mest kända låtar är "I samma bil".


Bo Kaspers orkester räknas som ett av Sveriges och Nordens mest hyllade liveband och bäst säljande artister. Genren som man skapat brukar beskrivas som lätt sofistikerad med en blandning av pop, rock, jazz och latinamerikansk musik med svårmod i texter som skildrar vardag och relationer i en modern storstadsmiljö. 1998 vann de en Grammis för 'Årets artist'.






Charlotte Perrelli

Charlotte Perrelli, Hero på Spotify

Hero

Hero

Charlotte Perrelli, Bröllopsvalsen på Spotify

Bröllopsvalsen

Bröllopsvalsen

Charlotte Perrelli, Evita: Don't Cry for Me Argentina (radio version) på Spotify

Don't Cry for Me Argentina

Evita: Don't Cry for Me Argentina (radio version)

Anna Jenny Charlotte Jensen Perrelli, född Nilsson den 7 oktober 1974 i Hovmantorp, är en svensk dansbands-, disco- och popsångerska vars låtar vid två tillfällen vunnit Melodifestivalen, 1999 och 2008. 1999 vann hennes låt dessutom Eurovision Song Contest vilket blev den fjärde gången ett svenskt bidrag tog hem vinsten. 2008 kom hennes låt på 18:e plats i samma tävling. Hon har även varit programledare för Melodifestivalen två gånger, dels i en deltävling i 2003, dels under hela festivalturnén 2004. Åren 2005, 2007 och 2009 var hon en av expertjuryns medlemmar i den nordiska samproduktionen Inför Eurovision Song Contest, och hon satt även med och bedömde artisterna under en fredagsfinal i Idol 2008. 2009, 2010 och 2011 var hon en av de tre jurymedlemmarna i Talang på TV4. Perrelli har spelat in åtta album och varit med i flera turnéer, TV-program och konserter. 2015 gifte hon sig med Anders Jensen och bytte efternamn till Jensen Perrelli.


Hon föddes i Hovmantorp, en tätort i Lessebo kommun i Kronobergs län och växte upp på Kåramålatorp strax söder om Hovmantorp.


1987 började Nilsson att sjunga med det lokala dansbandet Bengt-Ingvars i Hovmantorp, som blev Bengt-Ingvars med Charlotte, varefter hon flyttade till Växjö för vidare skolgång, där hon var sångerska i dansbandet Kendix från 1992 och i dansbandet Anders Engbergs 1994–1997. Då Björn Hedström från Anders Engbergs deltog i den svenska Melodifestivalen 1995, medverkade hon i bakgrundskören.


Genombrottet kom 1997 när hon lämnade Anders Engbergs för att bli sångerska i ett annat dansband, Wizex. 1998 var bandet nominerat till en Grammis i dansbandskategorin för albumet Mot nya mål. Sedan det av henne i Melodifestivalen 1999 framförda bidraget Tusen och en natt vunnit, deltog hon för Sverige i Eurovision Song Contest 1999, där låten framfördes på engelska med titeln Take Me to Your Heaven. Efter en jämn omröstning, där ledningen växlade mellan Sverige och Island, stod Sverige som segrare. Senare under 1999 lämnade hon Wizex för att göra solokarriär.


Som dansbandssångerska var hon även med och skrev sångtexter. På Wizex-albumet Mot nya mål 1998 försåg hon Heartbreak Express, ursprungligen inspelad av Dolly Parton 1982, med text på svenska, som blev En enkel biljett , och med Carl-Henry Kindbom på albumet Tusen och en natt av samma band. 1999 skrev hon låten Var är du nu? .


1999 lämnade hon Wizex och dansbandsgenren bakom sig, och som soloartist gled musiken alltmer över åt disco och pop. Samma år släppte hon sitt första soloalbum, betitlat Charlotte. Hon turnerade flitigt över hela Europa, samt Japan och Nya Zeeland. 2001 släppte hon sitt andra album Miss Jealousy, ett pop/rockalbum som bland annat innehöll 20-i-toppsingeln You Got Me Going Crazy, skriven av Mårten Sandén tillsammans med Johan Åberg och Paul Rein, de två sistnämnda berömda för sitt arbete med Christina Aguilera och Victoria Beckham. Sången blev senare debutsingel för den spanska sångerskan Natalia, vars spanskspråkiga version Vas a volverme 2002 sålde i över 200 000 exemplar i Spanien, rekord det året. Albumet innehöll även radiohiten Light of my Life.


2003 och 2004 var hon programledare för Melodifestivalen. I mitten av 2004 släppte hon albumet Gone Too Long, som innehöll låtar av flera av Sveriges samtida topproducenter, bland andra Jörgen Elofsson. Albumet innehöll bland annat hitlåtarna A Million Miles Away, Gone too Long och Broken Heart. Tillsammans med artister som Robert Wells och Jill Johnson for hon ut på turnén Rhapsody in Rock i mitten av året. Detta år var hon även programledare för musikprogrammet Super Troupers i TV4. 2006 spelade hon rollen som Belle i musikalen Skönheten och odjuret på Göta Lejon i Stockholm och den 8 augusti samma år var hon en av sommarvärdarna i Sveriges Radio P1 . Hon släppte 2006 även ett hyllningsalbum tillägnat Monica Zetterlund som hette I din röst.


2007 släpptes hennes två första singlar på svenska, Som du och Jag är tillbaks. De blev dock inga större hitlåtar. Den 11 december 2007 meddelades att hon skulle delta i Melodifestivalen 2008. Bidraget hette Hero och skrevs av Fredrik Kempe och Bobby Ljunggren. Låten direktkvalificerade sig från deltävlingen i Karlskrona till finalen i Globen den 15 mars 2008. Låten vann sedan finalen med 224 poäng, vilket var 18 poäng före balladen Empty Room, framförd av Sanna Nielsen, och fick därför representera Sverige i Eurovision Song Contest 2008 i Belgrad den 22 maj 2008. Detta blev andra gången Charlotte Perrelli representerar Sverige i den internationella finalen. Låten gick vidare från semifinalen till final (tack vare den nya regeln – jurygruppernas val, utan vilken den inte skulle gå vidare), där den två dagar senare slutade på 18:e plats.


Den 31 oktober 2008 var Perrelli gästdomare och coach till de kvarvarande deltagarna i Idol 2008. Perrelli har också varit domare i TV4:s Talang 2009 och 2010, samt medverkade samma år i SVT:s släktforskningsprogram Vem tror du att du är?. Åren 2005, 2007 och 2009 var hon en av expertjuryns medlemmar i den nordiska samproduktionen Inför Eurovision Song Contest, och hon satt även med och bedömde artisterna under en fredagsfinal i Idol 2008.


Den 9 juni 2010 utgavs singeln Mitt livs gemål tillsammans med Magnus Carlsson. Låten är tillägnad Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel och är skriven av Monica och Carl-Axel Dominique. Det var emellertid inte första gången de två sjöng duett – redan i början av 1990-talet spelade de två in en låt påtänkt till Melodifestivalen. I augusti, släppte Perrelli en träningsbok med titeln Kan jag kan du. Boken blev en stor framgång för henne, och en andra bok släpps 2012.


Under sommaren 2011 turnerade hon med Diggiloo. I november blev det klart att Perrelli åter skulle tävla i Melodifestivalen 2012, med låten The Girl, skriven av Fredrik Kempe. Bidraget tävlade i deltävlingen i Malmö, där hon gick vidare till den andra omgången av omröstningen, där hon dock blev hon utslagen av Danny Saucedo med bidraget Amazing och hamnade på en femteplats.


Hon håller också på att spela in ett nytt album i samband med Melodifestivalen 2012. Hösten 2012 spelade Perrelli huvudrollen som presidenthustrun Eva Perón i musikalen Evita på Malmö Opera och fick bejublad kritik.


27 september 2014 hade Charlotte återigen premiär som huvudrollsinnehavaren Eva Peron i musikalen Evita. Blev hyllad till skyarna och spelade hela hösten för fulla hus på Göta Lejon. Succén fortsatte och de förlängde spelperioden under hela våren.


Charlotte Perrelli var 2003–2008 gift med Nicola Ingrosso och de har två barn tillsammans. Hon har även en son, född 2013.


Perrellis syster, Caroline (Kina) Björck, född 1977, är modejournalist och stylist. 2015 gifte hon sig med Anders Jensen och bytte efternamn till Jensen Perrelli.


I oktober 2005 lanserade hon en hudvårdsserie kallad Perrelli by Charlotte Perrelli. Perrelli äger två bolag, Chanille AB och Chita Entertainment AB. Det ena företaget hanterar hennes underhållnings- och skivintäkter, det andra hennes reklamintäkter. 1997 gästspelade hon i rollen som gymtränaren Millan Svensson i såpoperan Vita lögner, som sändes i TV 3. Under 2010 har hon även utvecklat en serie kosttillskott, kallad Fit & Smart by Charlotte Perrelli










RAW comedy club

Raw Comedy är ett svenskt varumärke för ståuppkomik som omfattar bland annat en ståupp-klubb, bokningar av internationella komiker, en tv-serie och återkommande turnéer. RAW Comedy grundades år 2004 av Mårten Andersson. På Hilton i Stockholm är ett av deras roligaste skämt att några i publiken får stå upp hela showen, snacka om äkta standup. Först till kvarn säger de till dem som trodde att de skulle få sitta ner på en standup.


RAW comedy club grundades 2004 av Mårten Andersson som en stand up-klubb på krogen Wirströms i Gamla stan i Stockholm. På premiärkvällen medverkade Johan Glans, Magnus Betnér, Måns Möller, Thomas Järvheden och Mårten Andersson.


2008 gick Sony Music Entertainment Sweden AB in som delägare och affärsområdet ”RAW comedy” startades. Andersson fick titeln ”Head of comedy” för Sony Music i Sverige. Samma år producerade RAW comedy de två första säsongerna av TV-programmet ”RAW comedy club” för Kanal 5.


RAW comedy producerade sina första stand up-special för SVT år 2009. Nästföljande år producerades flera turnéer med internationella komiker bland andra Dylan Moran och Eddie Izzard. Under våren 2009 skrev Andersson kontrakt med komikern Sean Banan och släppte kort därefter singeln ”Skaka rumpa".


Mårten Andersson avslutade samarbetet med Sony Music Entertainment Sweden AB 2011 och blev ensam ägare av verksamheten. Under året spelades den femte säsongen av TV-programmet ”RAW comedy club” in för Kanal 5 och RAW comedy club startade en stand up-klubb i Örebro.


Stand up-klubben bytte lokaler till Hilton Stockholm Slussen under 2012. Under våren åkte RAW ut på Sverigeturné med Mårten Andersson, Marika Carlsson, Kodjo Akolor, Messiah Hallberg, Måns Möller och Filip Schultz. På hösten genomfördes en turné med Kristoffer Appelquist, Marika Carlsson, Mårten Andersson, den amerikanska komikern Reginald D Hunter samt humorgruppen The Axis of Awesome.


Programmet som bygger på ståuppkomik blandar scenföreställningen med intervjuer bakom kulisserna. Bland andra har Johan Glans, Martin Soneby, Thomas Järvheden, Mårten Andersson och Magnus Betner medverkat. Även ett flertal internationella komiker har medverkat. Programmet koncentrerar sig på "rå komedi", där komikerna får prata om vad som helst.


Varje program inleds med en sekvens där en kortväxt man, spelad av Johan Neumann, skrattar tills han exploderar och i och med detta formar programmets logotyp.






Banditos

Banditos, Still Sober (After All These Beers) på Spotify

Banditos

Still Sober (After All These Beers)

Banditos, The Breeze på Spotify

Banditos

The Breeze

Banditos, Waitin' på Spotify

Banditos

Waitin'







Kim Larsen

Kim Larsen, This Is My Life på Spotify

Gasolin' The Album Collection

This Is My Life

Kim Larsen, Tarzan Mama Mia på Spotify

Guld & Grønne Skove - Greatest [Remastered]

Tarzan Mama Mia

Kim Larsen, Papirsklip på Spotify

Midt Om Natten [Remastered]

Papirsklip

Kim Melius Flyvholm Larsen, född 23 oktober 1945 i Köpenhamn, är en dansk rock/pop/trubadur musiker och låtskrivare. Kim Larsen har som soloartist sålt över 3 miljoner skivor. Larsen var sångare i det danska rockbandet Gasolin'.


Gasolin' släppte sin första skiva 1971 som fick namnet Gasolin'. Sedan släppte man en skiva varje år och den sista kom ut på hösten 1977 (Gør det noget). Efter en del diskussioner i bandet valde man att upplösas under 1978. Man avslutade med att göra en stor Nordenturné och sista konserten ägde rum i Folkets park i Malmö den 21 augusti. Man gjorde även en konsert i Stockholm på Johanneshovs isstadion som filmades av dansk tv. Fyra år senare, i december 1982, stod Kim Larsen och övriga i Gasolin' på scen tillsammans för sista gången. Man gjorde tre utsålda konserter i KB-hallen i Köpenhamn.


Larsen som hade börjat med sin karriär som soloartist efter upplösningen av Gasolin' hade redan 1973 släppt sitt första soloalbum Værsgo, som 2006 fick en plats i Danmarks kulturkanon. Larsen släppte Midt om natten (1984) som är den mest sålda skivan i Danmark någonsin. Larsen har även medverkat i filmen med samma namn som blev en stor succé i Danmark. 2002 kom en diskografi ut om Kim Larsen som Peder Bundgaard skrivit. Boken handlar om Larsens barndom till åren med Kjukken. 2006 kom dokumentärfilmen om Larsens första grupp Gasolin' ut och är idag den mest sedda dokumentärfilmen i dansk historia.


Under 1980- och början på 1990-talet spelade Larsen tillsammans med kompbandet Bellami. Larsen samarbetade 1992 med Mats Ronander och den svenske producenten Max Lorentz på albumet Himlen gråter för Elmore James. Lorentz producerade dessutom albumen Kim Larsen & Kjukken (1996) och Luft under vingerne (1998). 1994 flyttade Larsen från Köpenhamn till Odense tillsammans med sin fru Lizelotte. 1995 bildades Kjukken som idag är Larsens kompband med Karsten Skovgaard, Jesper Rosenqvist, Bo Gryholt (1995-2002) Jesper Haugaard (2004-).


I Danmark anser man att Sange fra glemmebogen (2001) var Larsens comeback till den höga nivå han höll under Gasolin' och skivorna Midt om natten och Forklaedt som voksen. År 2007 gjorde Larsen & Kjukken en utsåld Nordenturné där de spelade i Danmark, Norge, Sverige, Island, Grönland och Färöarna.


I Sverige är Live i Skandinavien (1976) och samlingsskivan Masser af Succes (2009) de mest sålda skivorna med Kim Larsen. Under sin karriär har Larsen fått många priser och utmärkelser för sin musik. Larsen släppte i maj 2010 sin första soloplatta (Mine damer og herrer) sen 1994 och Hvem kan sige nej til en engel.






Walter Trout

Walter Trout, Pray For Rain på Spotify

Blues for the Modern Daze

Pray For Rain

Walter Trout, Saw My Mama Cryin på Spotify

Blues for the Modern Daze

Saw My Mama Cryin

Walter Trout, The Bottom of the River på Spotify

The Blues Came Callin'

The Bottom of the River

Walter Trout, född 1951 i Ocean City, New Jersey, USA, är en amerikansk gitarrist och sångare inom bluesgenren. I mars 2014 blev det känt, att han är drabbad av sjukdom, och inväntar en levertransplantation.


Walter Trout spelade bland annat med banden Canned Heat och John Mayall's Bluesbreakers innan han 1989 bildade sitt eget Walter Trout Band, vilket senare bytt namn via Walter Trout and the Free Radicals till nuvarande Walter Trout and the Radicals.






Stefan Sauk

Sauk fick sitt genombrott i "Tillfälligt avbrott" som var ett inslag i satirprogrammet Lorry i början av 1990-talet, där hans ofta återkommande uttryck "Det är mycket nu..." och rollfiguren Doktor Dengroth med uttalandet "Jag är skeptisk" blev bevingade. Han har även spelat Carl Hamilton i filmen Vendetta och TV-filmen Tribunal. Sauk sågs 2006 tillsammans med Kjell Bergqvist i föreställningen I huvudet på Bergqvist & Sauk. 2010 deltog han som tävlande i Let's Dance där han slutade på en femte plats.


2009 engagerade sig Sauk i IPRED- och fildelningsdebatten där han i en debatt med Christian Engström likställde fildelning med stöld.






Hitta oss på Facebook Hitta oss på Google Plus Hitta oss på Twitter