Ännu en gång äntrar dirigenten Karl-Heinz Steffens dirigentpodiet, nu för att framföra Brahms båda sista symfonier, nr 3 och 4. Brahms hade hunnit fylla 50 när han sin vana trogen lämnade Wien för att njuta sommarens lantluft, Den här gången vid badorten Wiesbaden. Där växte den tredje symfonin fram och man kan känna hur musiken speglar det storslagna i den mäktiga floden Rhen som flyter utanför staden. Åter blev det en stor framgång. Förväntningarna var enorma, men ingen blev besviken, och inom något år hade den spelats runt om i Europa och även i USA. Brahms var inte van med sådan uppmärksamhet, och kände viss irritation, eftersom han den här gången komponerat något mycket personligt. Det var hans egna känslor han tolkade, och han skildrade en lek med elden, och hade romanssångerskan Hermine Spies vid sin sida … Känslosvallet lade sig och de kommande åren besökte han den lilla alpstaden Mürzzuschlag söder om Wien. Återigen var det en ny symfoni som växte fram på notbladen, den fjärde. Det har smugit sig in höstfärger i den djupa, milda och lätt resignerade musiken. Men hösten har som bekant även starka färger. Många har sett detta som krönet på Brahms skapande, men också hans musikaliska testamente.
Handikapplats bokas hos Turistcenter på tel. 011-155100