Få inspiration till evenemang i Norrköping!


Vet du inte vad du ska göra i Norrköping? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Norrköping framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Norrköping.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






KÖRBERG

KÖRBERG, Julen är här på Spotify

Tommy Körberg - Julen är här

Julen är här

KÖRBERG, O helga natt på Spotify

Tommy Körberg - Julen är här

O helga natt

KÖRBERG, Stad i ljus på Spotify

Är

Stad i ljus







Stefan Sauk

Sauk fick sitt genombrott i "Tillfälligt avbrott" som var ett inslag i satirprogrammet Lorry i början av 1990-talet, där hans ofta återkommande uttryck "Det är mycket nu..." och rollfiguren Doktor Dengroth med uttalandet "Jag är skeptisk" blev bevingade. Han har även spelat Carl Hamilton i filmen Vendetta och TV-filmen Tribunal. Sauk sågs 2006 tillsammans med Kjell Bergqvist i föreställningen I huvudet på Bergqvist & Sauk. 2010 deltog han som tävlande i Let's Dance där han slutade på en femte plats.


2009 engagerade sig Sauk i IPRED- och fildelningsdebatten där han i en debatt med Christian Engström likställde fildelning med stöld.














Janne Schaffer

Janne Schaffer, Norrland på Spotify

Med betoning på ljus

Norrland

Janne Schaffer, The Reason på Spotify

För kärlekens skull - Svenska artister hyllar Ted Gärdestad

The Reason

Janne Schaffer, Brusa högre lilla å - Live på Spotify

Bonusplatta - 2010

Brusa högre lilla å - Live

Jan Erik Tage "Janne" Schaffer, född 24 september 1945 i Stockholm, är en svensk gitarrist och kompositör. Han är en av Sveriges mest ansedda elgitarrister. Han uppträder såväl som solist som gitarrist åt andra artister, både på scen och som studiomusiker. Han förekommer på cirka 5000 inspelningar. Han har under sin karriär hunnit med uppdrag för bland andra ABBA, Toto och Bob Marley samt för en uppsjö av svenska artister, bland andra Björn J:son Lindh och Ted Gärdestad. Dessutom har han haft en solokarrär.


Schaffer är son till Tage Schaffer och uppvuxen i Blackeberg i Stockholm. Han försökte sig på piano under skoltiden, men nådde ingen framgång. Det var först när han bytte till gitarr som han på allvar började utvecklas musikaliskt. Sin första gitarr tillverkade han i träslöjden i skolan. Det första bandet bildade han redan under skoltiden med kamrater från Blackeberg. Han var tillsammans med bland andra Ted Åström medlem i The Sleepstones och senare Attractions. Han spelade under 1960-talet även med artister som Gunnar Wiklund och Björn Skifs. Det ledde till arbete med än större artister, och han förekom som gitarrist på såväl Ted Gärdestads som Abbas skivor.


1973 påbörjade han sin solokarriär och även samarbetet med Björn J:son Lindh, ett samarbete som fortgick ända till den sistnämndes död i december 2013. Schaffer har varit medlem i flera grupper, såsom Hörselmat som han startade 1973 tillsammans med J:son Lindh. Han har även varit med i grupperna Grapes of Wrath, Pop Workshop, Dynamite Brass, Opus III, Svenska Löd AB!, Baltik, Ablution, Mads Vinding Group, Midnattsensemblen Paramount, Ralph Lundsten And The Andromeda All Stars och Harlequin. 1980 bildade Schaffer Electric Banana Band tillsammans med Lasse Åberg och Klasse Möllberg, där han komponerade melodier till Åbergs texter. Gruppen rönte enorma framgångar med låtar som "Banankontakt", "Olyckans sång" och "Zwampen". Många av gruppens låtar handlar om miljö och natur. Schaffer har haft ett engagemang i miljöfrågor sedan 1960-talet, då han skrev en uppsats om Rachel Carsons bok Tyst vår. Han har också medverkat som sig själv i en reklamfilm för Gevalia 2010.


Janne Schaffer är liksom andra gitarrister (Angus Young till exempel) känd för att uttrycka sig genom att grimasera när han spelar. I Schaffers fall sker detta genom att han rör tungan på ett karakteristiskt sätt.


Den elgitarr som Schaffer primärt använder är en Larrivée med EMG single coil pickuper. En annan berömd gitarr ur Janne Schaffers samling är en Gibson Les Paul från 1959 som bland annat kan höras på den första soloplattan. I förstärkarväg är det Peavey som används mest.






Plura

Plura, Logiskt på Spotify

Så mycket bättre - Logiskt

Logiskt

Plura, Det hon vill ha på Spotify

Så mycket bättre - Det hon vill ha

Det hon vill ha

Plura, Just idag är jag stark på Spotify

Hammarby Bandy

Just idag är jag stark

Per Malte Lennart "Plura" Jonsson, född 10 augusti 1951 i Norrköping, är en svensk låtskrivare, sångare, gitarrist och författare. Han var med och grundade bandet Eldkvarn och har varit programledare i TV.


Plura Jonsson växte upp i Norrköping på Sankt Persgatan vid Bergsbron, två kvarter från Motala ström, med modern Magda, fadern Bror, yngre brodern Carla Jonsson samt äldre systern Eva som omkom 1966, 20 år gammal, i en trafikolycka. På det tidiga 1970-talet flyttade Plura till Stockholm, där han idag är bosatt på Kungsholmen. Han är den mest kände medlemmen i gruppen Eldkvarn, där han skriver och sjunger de flesta låtarna. Vid sidan av gruppen har han gett ut soloskivan Plura 1996.


Han blev 2007 uppmärksammad för den blogg han skrev som ett led i lanseringen av Eldkvarns album Svart blogg, och den 6 juli samma år var han värd för Sommar i Sveriges Radio P1. Han utgav 2008 självbiografin Resa genom ensamheten som delvis bygger på texter från bloggen och Sommar-programmet. Året därpå utkom hans första kokbok, och 2010 ledde han tillsammans med Mauro Scocco programmet Mauro & Pluras kök i TV8, som 2011 följdes upp med Pluras kök i TV3. År 2010 medverkade han även i TV4-programmet Så mycket bättre. 2012 medverkade han i SVT:s släktforskningsprogram Vem tror du att du är?.


En av Pluras stora inspirationskällor, som bidrog mycket till att han intresserade sig för musik, var John Mayalls skiva A Hard Road (1967). Hans egna texter var till en början inte så djupa. Med åren har han dock utvecklats till en textförfattare som inte bara av sina egna fans utan också av musikkritiker betraktas som en av Sveriges främsta rocklyriker. Sin inspiration hämtar han både från sitt vuxenliv med personliga relationer och problem, men också från barndomen och uppväxten i Norrköping. På senare år har sånger tillkommit som är ett slags reflekterande återblickar på det liv han levt. Karakteristiskt för många av Pluras texter är en blandning av äkta rim och ord med likartade ljudbilder. Ett typiskt exempel är dessa rader från låten "Outsider" från skivan Karusellkvällar (1989):


Söndagsmorgon i bilen till hamnen
Vi i baksätet och pappa där framme
Här började världen och vi lärde oss namnen
på fartygen vid kajen och alla främmande landen
Lyftkranar, godsvagnar, spår som ledde bort
Än idag när jag tänker på det, tänds ett hopp


Plura Jonsson har skrivit låtar till Sven-Ingvars, Totta Näslund, Magnus Johansson och Jerry Williams. Även Peter LeMarc har spelat in en låt av honom. I samband med sin 50-årsdag 2001 hyllades Plura med albumet Plura 50 där ett flertal artister tolkade hans låtar.


I SVT:s program Tack för musiken berättade han lite oväntat att en av hans favoritlåtar är Life is a rollercoaster med Ronan Keating.






Parham

Parham, Det börjar med mig (Fatta man) på Spotify

Det börjar med mig (Fatta man)

Det börjar med mig (Fatta man)

Parham, Förlorad Ungdom (ft. Medina & Parham) på Spotify

Villkorslös

Förlorad Ungdom (ft. Medina & Parham)

Parham, I skuggan av hjältar på Spotify

Pojk

I skuggan av hjältar







Lasse Stefanz

Lasse Stefanz, Det regnar och regnar på Spotify

Röd Chevrolet

Det regnar och regnar

Lasse Stefanz, Leva tills jag dör (feat. Mikael Wiehe) på Spotify

Whiskey Barrel

Leva tills jag dör (feat. Mikael Wiehe)

Lasse Stefanz, Jag faller hellre ner och dör på Spotify

Whiskey Barrel

Jag faller hellre ner och dör

Lasse Stefanz, tidigare Lasse Stefans, är ett countryinfluerat dansband, bildat 1967 i Kristianstad, Sverige av Hans Sigfridsson (gitarr, saxofon, kör), Lars Sigfridsson (bas, sång) och Olle Jönsson (sång). Senare har även J. Christer Ericsson (gitarr), Anders Pettersson (keyboard, dragspel, kör) och Gunnar Nilsson (trummor) tillkommit, den sistnämnde efter att Jönsson gjorde en handledsoperation. Christer Ericsson skriver även många av bandets låtar. Bandet medverkade i Melodifestivalen 2011 med melodin "En blick och något händer", som tävlade i Malmö den 26 februari 2011, men åkte ur.


Lasse Stefanz har haft hitlåtar som Oh, Julie (1982), och framgångar med album som Peppelinos Bar (1988). 1989-1990 hade Lasse Stefanz och Christina Lindberg en hit på Svensktoppen med duetten "De sista ljuva åren", som låg där hela 65 veckor.


1970 släpptes första singeln med två låtar skrivna av Christer Ericsson. Två år senare kom singeln nummer två, även den med Christer Ericsson som låtskrivare. Samma år kom första albumet, "Vad tiden går", på det lilla skivbolaget Habima och det var nu som bandet utvecklades från lokalband till svenskt riksband.


Ytterligare fyra album släpptes under de första åren: "Spelmansminnen", "Strandpartaj", "Sunshine" och "Darling".


På albumet "Darling" hade Christer Ericsson gjort låten "Vid en liten fiskehamn". Den låten fick Bert Karlsson i Skara, med sitt skivbolag Mariann, att skriva skivkontrakt Lasse Stefanz. Det blev dock Stefan Borsch som 1981 låg på Svensktoppen med den.


1982 kom första albumet hos Bert Karlsson, "Oh Julie". Sången "Oh Julie" blev Lasse Stefanz första Svensktoppsetta. 1982 medverkade bandet bland annat i programmet Nygammalt i SVT.


Populariteten innebar också ökad skivförsäljning. Första albumet hos Mariann blev också första guldplattan (50 000 exemplar). Under åren 1983-1988 gjordes ytterligare sex album, och försäljningssiffrorna blev framgångsrika. Under denna period ökade Lasse Stefanz popularitet markant ute på dansbanorna, och flera publikrekord slogs.


Efter det att Svensktoppen haft uppehåll åren 1982-1985 fick Lasse Stefanz sin nästa hit på listan med "Världens lyckligaste par", en duett tillsammans med Lotta Engberg som var en hit i mitten av 1987. Den låten skrev Christer, precis som de flesta andra svensktoppslåtar som bandet haft. Även melodierna "Nere på söder", "Peppelinos Bar" och "Oklahoma" låg på listan.


1988 lämnade bandet Mariann Grammofon AB och gick över till ett nytt skivbolag, Frituna. Första albumet där, "Livets ljusa sida", blev en framgång och innehöll bland annat duetten "De sista ljuva åren", även den skriven av Christer Ericsson, med Christina Lindberg.


Låten var från början en B-sida, men testades på Svensktoppen och gick in där i februari 1989. I april 1990 slog den Hootenanny Singers gamla maratonrekord på 52 veckor med Omkring tiggar'n från Luossa. "De sista ljuva åren" låg kvar på Svensktoppen i hela 65 veckor. 2002 blev "De sista ljuva åren" utsedd till "Tidernas Svensktoppslåt".


1988 fick Lasse Stefanz utmärkelsen "Sveriges bästa dansband", både i Sveriges Radio och "Hänt i Veckan", och 1989 även i Aftonbladet. 1990 tilldelades Lasse Stefanz en Grammis för "Bästa dansproduktion 1989". På Grammisgalan 2009 vann man kategorin "Årets dansband/schlager" för 2008.


Framgångarna under åren har inneburit att bandet blivit populära även i Sveriges grannländer Danmark, Finland och Norge. Bandet har fått stor publicitet i tidningar, radio och även medverkat i många TV-program i hela Norden.


I november 2008 tackade bandet nej till att delta i den svenska Melodifestivalen 2009 med låten Den första kyssen.


Även om bandet är från Kristianstad har bara fem låtar sjungits på skånska under åren. "Eva-Lena" (på "Oh, Julie", 1982, av Tom T. Hall och Hasse Andersson) "Skomakar Anton"(på "Oh, Julie" 1982 av Hasse Andersson) "Du Kalle" (på "Marie, Marie", 1983, av Christer Ericsson) "Hej Hå, Hej Hå" (Marie Marie, 1983 av Christer Ericsson) "Annat var det förr" (på "Elaine", 1984, av Queen Ida, A Lewis och Danne Stråhed).


Stavningen med z i slutet av namnet uppkom vid en spelning på Sommarlust i Kristianstad, där S-en tog slut på skylten och parkchefen satte dit ett z istället.


I maj 2012 meddelar tvillingarna Hasse Sigfridsson och Lars Sigfridsson att de båda lämnar Lasse Stefanz efter 45 år på grund av den obotliga sjukdom som saxofonisten och kompgitarristen Hasse har. Båda har varit med sedan starten 1967. Nya medlemmar i bandet blev Henrik Wallin och Joachim Svensson.


I november 2012 meddelade frontfiguren Olle Jönsson att han med omedelbar verkan lämnar bandet., men redan den 23 november återkom han.






Quilty

Quilty, The star of the county down på Spotify

A Drop Of Pure

The star of the county down

Quilty, Ye Jacobites på Spotify

I’m here because I’m here

Ye Jacobites

Quilty, Two Sisters på Spotify

Apples In Winter

Two Sisters







Hurula

Hurula, Ny drog på Spotify

Ny drog

Ny drog

Hurula, Helvete här på Spotify

Vapen till dom hopplösa

Helvete här

Hurula, Ont som jag på Spotify

Ont som jag

Ont som jag

Hurula, egentligen Robert Hurula Pettersson, född 8 november 1979 i Luleå, är en svensk musiker i sitt soloprojekt Hurula och som gitarrist och sångare banden Masshysteri och The Vicious. Hurula solodebuterade 2014 med albumet Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för.


Vid P3 Guld-galan 2015 nominerades han i kategorierna "Guldmicken" och "Årets Pop" för albumet "Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för". Inför Grammisgalan 2015 nominerades Hurula i kategorierna "Årets nykomling" och "Årets rock".






Fröken Elvis

Fröken Elvis, I betongen på Spotify

Elvis på svenska

I betongen

Fröken Elvis, Psykopat på Spotify

Elvis på svenska

Psykopat

Fröken Elvis, Jag glömmer aldrig dig på Spotify

Elvis på svenska

Jag glömmer aldrig dig







Arch Enemy

Arch Enemy, The World Is Yours på Spotify

The World Is Yours

The World Is Yours

Arch Enemy, War Eternal på Spotify

War Eternal

War Eternal

Arch Enemy, Nemesis på Spotify

Doomsday Machine

Nemesis

Arch Enemy är ett svenskt melodisk death metal-band från Halmstad, grundat 1996 av gitarristen Michael Amott efter att han lämnat sitt tidigare band Carcass. Sitt stora genombrott fick Arch Enemy då bandets förra tyska sångerska Angela Gossow tog sin plats i bandet i samband med albumet Wages of Sin (2001).


Arch Enemy är ett av Sveriges större death metal-band och har sedan starten gett ut åtta studioalbum, två livealbum/videor samt tre EP-skivor (dock aldrig några singlar). Bandet spelar klassisk melodisk dödsmetall, men blandar också in en hel del element från thrash metal-scenen, och även en gnutta 80-talshårdrock, vilket hörs genom att bandet lägger stor vikt vid gitarrsolon. Ett relativt originellt drag med Arch Enemy är det faktum att de har en kvinnlig sångare, som framför growl lika starkt och dovt som en mansröst.


Efter inspelningen av bandets sjätte album Doomsday Machine (2005) hoppade gitarristen Christopher Amott av bandet för att koncentrera sig på sina studier. Han ersattes av Fredrik Åkesson. I mars 2007 återförenades Christopher Amott med bandet.


Angela Gossow lämnade bandet som sångerska i mars 2014 men jobbar vidare som bandets manager och ersattes av kanadensiska sångerskan Alissa White-Gluz, tidigare sångerska i The Agonist.


Arch Enemy bildades av gitarristen Michael Amott året efter att hans tidigare band Carcass splittrats 1995. Michael Amott och hans yngre bror Christopher Amott (Armageddon) bildade tillsammans med sångaren Johan Liiva (ex-Carnage, Furbowl) och trummisen Daniel Erlandsson (Eucharist) vad Michael Amott kallade för "ett försök att sammanfoga melodi med aggressivitet och teknikalitet".


Bandets debutalbum Black Earth gavs ut i december 1996 på det numera nerlagda skivbolaget Wrong Again Records. Det blev en hyfsad succé i såväl Sverige som Japan och musikvideon till första singeln Bury Me an Angel spelades en hel del på MTV. Än så länge var Arch Enemy mer ett soloprojekt än ett fullständigt band; Michael Amott skrev alla låtar och spelade till och med bas på albumet, trots att albumfoldern listade Liiva som basist. Amott har senare sagt att anledningen till detta var för att det skulle se mer ut som att ett "band" hade spelat in skivan. Många anser att Black Earth är bandets mest aggressiva album, ett drag som mjukades ner något på det följande albumet, men som aldrig övergavs.


Efter skivutsläppet av Black Earth bytte bandet skivbolag och skrev på kontrakt med Century Media Records. 1998 gav de ut en uppföljare Stigmata med sin nya basist Martin Bengtsson och nya trummis Peter Wildoer. Albumet gav bandet uppmärksamhet av en bredare publik och blev populärt i både Europa och USA. Det var också det första av Arch Enemys album som gavs ut i hela världen.


Under 1999 tog Sharlee D'Angelo över rollen som Arch Enemys basist och Daniel Erlandsson rekryterades än en gång som bandets trummis, denna gången permanent. Gruppens tredje album Burning Bridges gavs ut i maj samma år och följdes kort därefter av livealbumet Burning Japan Live 1999, vilket först var tänkt att endast släppas i Japan, men kom sedan ut i resten av världen från fansen. Under Burning Bridges-turnén ersattes Sharlee D'Angelo tillfälligt två gånger; första gången av Dick Lövgren (Meshuggah, ex-Armageddon) och andra gången av Roger Nilsson (ex-Spiritual Beggars, Firebird, The Quill). Albumet Burning Bridges markerade en ändring i bandets sound som nu hade övergått till ett mer melodiskt steg, medan det fortfarande behöll sitt tidigare melodiska death metal-sound som man först kunde höra på de två första albumen.


I november 2000 sparkades sångaren Johan Liiva av de övriga medlemmarna. Michael Amott påstod att han ville ha en mer "dynamisk frontkvinna" och att Liivas liveframträdanden inte höll samma klass som resten av bandet. Liiva ersattes inom kort av den tyska amatörjournalisten- och death metal-sångerskan Angela Gossow, som hade skickat in en demo till Christopher Amott tidigare samma år under en intervju hon hade gjort med honom. Gossow visade sig vara en kompetent sångerska och gjorde ett gott intryck hos de flesta fansen.


Det första albumet med låtar där Gossow medverkade som sångerska var bandets fjärde album Wages of Sin (2001). I samband med en ny sångare började bandet även att använda sig av C-stämda gitarrer istället för B-stämda, vilket har fortsatt fram till idag. I december samma år medverkade Arch Enemy på liveshowen "Japan's Beast Feast 2002" där de spelade tillsammans med Slayer och Motörhead.


Gruppens femte album Anthems of Rebellion (2003) innebar en del förändringar, främst användandet av extrasång i låtarnas harmonidelar, bland annat i End of the Line och Dehumanization. I juni 2004 turnerade bandet i Japan tillsammans med det japanska förbandet Edge of Spirit. I november samma år gav man ut EP:n Dead Eyes See No Future innehållande livelåtar av band som Manowar, Megadeth och Carcass.


I juni 2005 var deras sjätte album Doomsday Machine färdiginspelat. Månaden därpå lämnade gitarristen Christopher Amott bandet för att kunna fokusera på sitt privatliv. Han ersattes därför tillfälligt av Gus G. (ex-Dream Evil, Firewind) och senare av Fredrik Åkesson i september samma år. Christopher Amott återvände dock permanent i mars 2007, kort efter att bandet begav sig in studion för att påbörja inspelningen av sitt nya album med Fredrik Nordström som producent (In Flames, Soilwork). Fredrik Åkesson blev istället gitarrist i Opeth i maj 2007. Ett album med låtar från Arch Enemys debutalbum Black Earth släpptes som nyutgåva den 24 april 2007 med Liiva på sång.


Arch Enemys sjunde album gavs ut den 24 september 2007 med titeln Rise of the Tyrant. Albumet debuterade på plats 84 på Billboard 200-listan i USA. Detta överträffade placeringen för Doomsday Machine, vilket gjorde att Rise of the Tyrant dittills blev bandets högst placerade album. Gossow nämnde att albumet hade mer känsla och mindre dubbelsång, såväl som mindre röstbehandling och visar upp en mer "rå" presentation.


Arch Enemy spelade vid Bloodstock Open Air Festival i augusti 2007, mellan Sabbat och In Flames och med Lacuna Coil som huvudnummer. Finntroll och Sight of Emptiness var också bland de band som spelade. Arch Enemy uppträdde också på Black Crusade-turnén i slutet av 2007 med Machine Head, Trivium, DragonForce och Shadows Fall.


Den 8 mars 2008 spelade Arch Enemy in en show i Tokyo, Japan till live-dvd:n Tyrants of the Rising Sun. De var även ett av huvudbanden till Defenders of the Faith-turnén i april 2008 med Opeth och DevilDriver där 3 Inches of Blood var förband. Efter det var de även huvudband för Tyranny and Bloodshred-turnén i maj samma år med Dark Tranquillity, Divine Heresy och Firewind som förband.


Arch Enemys åttonde album The Root of All Evil (2009) består av tolv nyinspelade låtar från gruppens tre första album då Gossow inte ännu var medlem i bandet. Den första halvan av 2009 ägnade bandet åt att turnera i Europa och Sydamerika, och de uppträdde även på den årliga Dubai Desert Rock Festival tillsammans med bland andra Opeth, Chimaira och Motörhead. Efter utgivningen av The Root of All Evil i september begav sig bandet ut på turné i Asien och Australien (där de spelade för första gången i Nya Zeeland) med start den 17 oktober vid Loud Park festival i Japan. Khaos Legions är ett kommande album som Arch Enemy ska spela in under 2011/2012.


Arch Enemy bekräftade via sin hemsida att ett nytt studioalbum med titeln Khaos Legions skulle släppas den 30 maj 2011. Skivan innehåller 16 låtar, och är enligt Angela Gossow ett mer punkinfluerat album. Sommaren 2011 turnerade bandet i Europa och spelade bland annat på Sonisphere Festival i Stockholm 9 juli. Den 17 mars 2014 meddelade sångerskan Gossow att hon lämnar bandet men fortsätter som manager. Efterträdare blev Alissa White-Gluz, tidigare sångerska i The Agonist. Gitarristen Nick Cordle lämnade också bandet. Ersättaren blev Jeff Loomis som grundade och spelar i det amerikanska bandet Nevermore. Albumet War Eternal släpptes 4 juni 2014. Albumet innehåller 13 låtar. En "Artbook Version" utgavs också. Den innehåller bland annat ett bonusspår, "Shadow on the Wall", skriven av Mike Oldfield.






The Waterboys


Warning: Variable passed to each() is not an array or object in /var/www/vhosts/stadsevent.se/httpdocs/functions/gen_artist_info.php on line 55
The Waterboys är en brittisk musikgrupp som egentligen bara har en fast medlem Mike Scott. Flera andra medlemmar har på olika sätt satt sin musikaliska prägel på olika skivor, bland andra saxofonisten Anthony Thistlethwaite, violinsten Steve Wickham, keyboardisten Karl Wallinger samt organisten Richard Naiff.


Waterboys och Mike Scott har haft en växlande musikalisk inriktning. De tre första skivorna präglades av pampig, episk rockmusik, inspirerat bland annat Bruce Springsteen och Bob Dylan. Tredje skivan This Is The Sea förde gruppen nära ett stort kommersiellt genombrott, men istället för att fortsätta den inriktningen flyttade Waterboys till Irland och både Fishermans Blues och Room To Roam var starkt präglade av irländsk folkmusik. Mike Scott tröttnade dock på Irland, flyttade till USA, bytte ut samtliga bandmedlemmar och släppte Dream Harder med högljudd rock.


Waterboys låg sedan i träda fram till år 2000. Mike Scott släppte ett par skivor i eget namn under denna period. Under 2000-talet har Waterboys skivor växlat mellan avskalad kyrklik musik till rock med inslag av samplingar och hiphop-trummor. Samtidigt har man återutgivit de gamla skivorna, nu remastrade och med flertal extraspår.






Timbuktu

Timbuktu, Alla vill till himmelen men ingen vill dö på Spotify

Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Timbuktu, Inte stor nog på Spotify

Inte stor nog - från Hokus Pokus Alfons Åberg

Inte stor nog

Timbuktu, The botten is nådd på Spotify

The botten is nådd

The botten is nådd

















Darin

Darin, Ta mig tillbaka på Spotify

Ta mig tillbaka

Ta mig tillbaka

Darin, Juliet på Spotify

Juliet

Juliet

Darin, Ta mig tillbaka - Gentech Remix på Spotify

Ta mig tillbaka (Gentech remix)

Ta mig tillbaka - Gentech Remix

Darin Zanyar, populärt bara Darin, född 2 juni 1987 i Stockholm, är en svensk artist och låtskrivare av kurdisk härkomst. .


Darin släppte sitt första studioalbum 2005. Han har sedan dess bland annat haft fem albumettor på topplistan, blivit utnämnd till en av de personer som gjorde 00-talet i Sverige, varit värd för Sommar i P1 och varit en av deltagarna i TV-programmet Så mycket bättre. Darin började skriva och spela in låtar redan som 14-åring och har samarbetat med flera av världens främsta producenter, låtskrivare och artister som Lil Jon, Kat DeLuna och Leona Lewis. 2010 specialskrev han en låt till det kungliga bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.


Darin blev rikskänd i Sverige år 2004 då han deltog i den första säsongen av Idol i TV4. Han var en av favoriterna och den enda att gå vidare med så mycket som 78 procent av rösterna i kvalfinalen. Han slutade tvåa i tävlingen.


I början av 2005 släppte Darin sin debutskiva "The Anthem" efter att ha fått skivkontrakt med skivbolaget Sony BMG. Hans första singel "Money for Nothing" skrevs av Robyn och gick direkt in på förstaplatsen på både radio och singellistan, likaså albumet. Under år 2005 var Darin den mest omskrivna personen i Sverige. Man skrev ofta om hans hysteriska publik, och använde ofta uttryck som, "Den perfekta popstjärnan" och "Framtiden heter Darin".


Samma år bestämde han sig för att släppa det självbetitlade albumet, "Darin", som sålde platina och nästan dubbelt så mycket än hans första album. I albumet ingick hans singeletta "Step Up", balladen "Who's That Girl" samt "Want Ya" som var årets mest spelade video på MTV året därpå.


År 2006 vann han en Grammis för årets låt, en Rockbjörn för bästa manliga artist, Nickelodeon Kids Choice Award och The Voice '06-priset. Han vann även två europeiska NRJ Awards.


I slutet av 2006 släppte Darin sin tredje skiva "Break the News" med låtar som "Perfect", "Everything But The Girl" och "Desire". På albumet jobbade han med bland andra superproducenten Max Martin. Albumet gick direkt in som etta på albumlistan och sålde guld redan första dagen.


Efter framgångarna i Sverige fick han ett skivkontrakt i Tyskland, Schweiz och Österrike. Under 2007 promotade han sin första singel "Insanity" som blev en hit i stora delar av Europa. Samma år gjorde sångerskan Leona Lewis en cover på Darins låt "Homeless" på sin debutskiva. Det har även gjorts covers på flera av Darins andra låtar av artister i bl.a. Tyskland, Japan, Israel och Italien.


2008 släpptes Darins fjärde album "Flashback". Första singeln "Breathing Your Love" var en duett tillsammans med den amerikanska R&B sångerskan Kat DeLuna. Albumet innehöll även singlarna "See U At The Club", "Runaway" och "What If" som var ett samarbete med organisationen Friends för kampen mot mobbning.


2009 gjorde Darin vinjettlåten till Idol, en egen version av Coldplays "Viva La Vida". Låten var först inte planerad att släppas som en singel, men efter en förfrågan om att öppna den första fredagsfinalen i programmet bestämde han sig för att släppa hela sin version. Det var inte förrän hans tolkning av låten släpptes som den nådde första platsen på både singellistan och radiolistan i Sverige.


I slutet av 2009 blev han utnämnd till en av de personer som gjorde 00-talet i Sverige av bland annat Sydsvenskan, Fokus och Dagens Nyheter.


Efter att ha blivit tillfrågad upprepade gånger avslöjade Sveriges Television 2009 att Darin skulle medverka i Melodifestivalen 2010, detta med låten "You're Out of My Life". Han kvalificerade sig direkt till finalen i Globen, och placerade sig på en fjärde plats.


Även om detta var första gången Darin intog scenen som deltagare i själva tävlingen var det inte hans debut i Melodifestivalsammanhang. Redan 2005, då tävlingen firade sitt 50-årsjubileum gjorde Darin ett hyllat framträdande med sin egen version av "Det gör ont".


Inför det kungliga bröllopet 2010 fick Darin en förfrågan av Sveriges Television att specialskriva en låt till kronprinsessan Victoria och hennes blivande man prins Daniel. Detta utmynnade i "Can't Stop Love" som Darin framförde på Operahusets tak kvällen den 19 juni.


Under sommaren 2010 debuterade han som sommarpratare i Sommar i P1. Där berättade han bland annat om sina föräldrars dramatiska flykt från Kurdistan till Sverige.


I augusti släppte han albumet "Lovekiller" som även den sålde guld och hamnade etta på Sverigetopplistan. Albumet innehöll singlarna "Viva la vida", "You're Out of My Life", "Can't Stop Love", "Lovekiller" och "Microphone".


I februari 2012 släppte Darin låten "Nobody Knows" som var den första singeln från hans kommande album "EXIT".


2012 medverkade Darin i TV-programmet Så Mycket Bättre, där han framförde tolkningar av bland annat Olle Ljungströms "En apa som liknar dig", Magnus Ugglas "Astrologen" och The Sounds "Seven Days a Week". På iTunes hade han under en lång period de tre mest säljande låtarna samtidigt, och enligt Musikindustrin.se var Darin den mest framgångsrika på singellistan sedan Veronica Maggios dominans året innan.. Som mest hade han sex låtar på iTunes topp10-lista samtidigt och fortsatte att dominera både den och många andra listor under en lång period.


I början av 2013 släpptes nya albumet "EXIT" som gick rakt in som etta på den svenska albumlistan och blev därmed Darins femte albumetta. Albumet innehöll bl.a. låtarna "Nobody Knows", "Playing With Fire", "Check You Out" och "Before I Pass Out" tillsammans med den amerikanska rapparen Lil Jon. Samma vecka sålde skivan guld. Några månader senare ställde han upp som mellanakt i en av delfinalerna i Eurovision Song Contest 2013, som sändes från Malmö Arena och sågs av cirka 108 miljoner tittare världen över. Det genomgående temat för mellanakten var att representera svensk popmusik, "Nobody Knows" och "So Yours" var de låtar som framfördes.


17 april gick startskottet på Cirkus i Stockholm för en stor Sverigeturné som avslutades i september på Gröna Lund.


Under hösten reste Darin till Filippinerna för att spela in programmet ”En Resa För Livet” tillsammans med SOS Barnbyar, med målet att samla in faddrar till barnen i byarna.


Hösten 2014 var det 10 år sedan Darin slog igenom i TV-programmet Idol. Det firades genom att dedikera den nionde fredagsfinalen till honom genom ett Darin-tema. De tävlande fick då sjunga Darins låtar som valdes ut av honom själv.


Under hösten började han även skriva nytt material på svenska. Efter Darins inspelning av ”Öppna din himmel” som spelades in som en av låtarna för en hyllningsskiva för Ted Gärdestad i Atlantis Studio fick han inspiration till att spela in sina nya låtar på samma sätt och i samma studio.


I mars 2015 släppte Darin ett smakprov på sitt kommande svenska album med första singeln "Ta mig tillbaka”. Hans första egenskrivna låt på svenska och hans första musikproduktion med enbart liveinstrument, vilket resulterade i en mycket mer organisk stil än hans tidigare material. Texten är en självbiografisk tillbakablick till goda minnen från hans uppväxt under början av 90-talet. Den nyutgivna singeln, och det kommande studioalbumet som släpps under hösten ges ut av hans egna skivbolag Dex Music.


Darin började skriva låtar redan som 14-åring, både till sig själv och till andra projekt. Mycket av det egna materialet har han skrivit tillsammans med RedOne, som han började samarbeta med redan 2004. Tillsammans har de skrivt låtar som "Step Up", "B what u wanna B", "Breathing Your Love" och "See U At The Club" och Mattias Bengtsson hjälpte honom att skriva den.


2008 skrev han den första singeln "Love Struck" till det amerikanska pojkbandet V Factory. Låten nådde Top 40 på U.S. Billboard Pop Songs.


2009 skrev han vinnarlåten "True Believer" till Sydafrikanska Idol, som senare släpptes med vinnaren Sasha-Lee Davids.


2010 skrev och producerade han låten "Foolish" till den brittiska X Factor-vinnaren Shayne Ward, tillsammans med Tony Nilsson. De skrev även flera av Darins egna låtar, bland annat "Lovekiller", "Can't Stop Love", "Microphone" och "Nobody Knows".


2011 skrev han vinnarlåten "All This Way" till Idol i Sverige. Låten släpptes senare med Idolvinnaren Amanda Fondell.














Sabina Ddumba

Sabina Ddumba, Not Too Young på Spotify

Not Too Young

Not Too Young

Sabina Ddumba, Effortless på Spotify

Effortless

Effortless

Sabina Ddumba, Not Too Young pt. 2 på Spotify

Not Too Young pt. 2

Not Too Young pt. 2







Al Pitcher

Al Pitcher, Tjeeeenare på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Tjeeeenare

Al Pitcher, Kort tag på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Kort tag

Al Pitcher, Jaaccch mo a Leva på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Jaaccch mo a Leva



























Tommy Emmanuel

Tommy Emmanuel, Angelina på Spotify

Endless Road

Angelina

Tommy Emmanuel, Beatles' Medley på Spotify

Center Stage

Beatles' Medley

Tommy Emmanuel, Guitar Boogie på Spotify

Little By Little

Guitar Boogie

Tommy Emmanuel, född 31 maj 1955 New South Wales, är en australiensisk gitarrist, känd för sin komplicerade plockstil, sina energiska scenframträdanden och för att använda gitarren för varierande, rytmiska slagverkseffekter.


Tommy Emmanuel föddes in i en musikalisk familj och redan som fyraåring fick Tommy sin första gitarr. Hans mor lärde honom att spela, men han lärde sig även på gehör, ingen annan musikalisk utbildning förekom. När han var sex spelade han redan med i familjens band som växlade namn mellan The Emmanuel Quartet, The Midget Surfaries och The Trailblazers. De andra medlemmarna i bandet var bröderna Phil på gitarr, Chris på trummor och storasyster Virginia på slidegitarr. Under flera år var bandets inkomster familjens levebröd.


Tommy Emmanuel influerades av den amerikanske gitarristen Chet Atkins och försökte ta åt sig av dennes spelstil. När hans far dog av en hjärtattack 1966 skrev Emmanuel ett brev till Atkins och blev överraskad när ett svar dök upp. Chet Atkins blev Emmanuels mentor, men det tog nästan 15 år innan de träffades personligen.


Direkt efter faderns död tog Buddy Williams, en australisk countrystjärna med familjen på turné över hela Australien. Myndigheterna stoppade dock turnerandet eftersom lagen krävde att barnen skulle gå i skola. Nu inskränkte sig bandets uppträdanden till helger men Tommy Emmanuel hann ändå med ett antal TV-framträdanden. The Trailblazers vann två talangtävlingar och fick därför spela in eget skivalbum.


Efter skolan flyttade Tommy Emanuel till Sydney där han började spela på klubbar och mot slutet av 1970-talet hoppade han in och började spela i band som till exempel Men at work och Air Supply. Med bandet Dragon fick han vara förband åt Tina Turner på hennes Break Every Rule-turné.


1980 reste Emmanuel till Nashville och fick äntligen träffa sin mentor Chet Atkins. Nu började även hans solokarriär att ta fart och han var snart känd runt om i Asien och Europa. 1999 tilldelades han titeln Certified Guitar Player, av sin mentor Atkins, som han för övrigt delar med Jerry Reed, Steve Wariner och John Knowles. Året efter uppträdde Emmanuel under avslutningsceremonin av Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney och 2002 fick han sitt genombrott i USA. 2008 i majnumret av Guitar Player Magazine valdes han till Best Acoustic Guitarist av läsarna.






Kikki Danielsson

Kikki Danielsson, At The Border på Spotify

At The Border

At The Border

Kikki Danielsson, Reconsider Me på Spotify

Reconsider Me

Reconsider Me

Kikki Danielsson, Did It For The Fame på Spotify

Did It For The Fame

Did It For The Fame

Kikki Danielsson, folkbokförd Elsie Ann-Kristin Ros (ogift Danielsson), född 10 maj 1952 i Visseltofta i Skåne, är en svensk country- och dansbandssångerska. Hon är också dragspelare och i viss mån även sångtextförfattare, samt har blivit berömd för att joddla i vissa sånger, bland annat i "Cowboy Yodel Song", "Rock'n Yodel" och "En tokig sång". Kikki Danielsson hade sin största popularitet i Norden från slutet av 1970-talet till slutet av 1990-talet. 1986 hade hon TV-showen Kikki i Nashville.


Kikki Danielsson föddes i Visseltofta utanför Osby, men adopterades till en bondgård i Småland i fyra-femårsåldern. Där blev hon det enda barnet i familjen, medan hennes lillasyster adopterades till annan ort. Hon växte upp i Älmhult hos hemmansägare Ture Danielsson och Abela Danielsson. Som femårig flicka gjorde Kikki Danielsson 1957 sitt första liveframträdande, då hon sjöng julsången När Jesusbarnet låg en gång under den lokala söndagsskolans Luciafirande i hennes hemkyrka i Småland. Som liten sjöng hon i den lokala kyrkokören.


Under andra halvan av 1984 gifte hon sig med den svenske musikern Kjell Roos, som ledde dansbandet Roosarna med vilka hon ofta uppträdde med åren 1990–1999. De fick en dotter 1985 och en son 1991. 1999 skilde hon sig från maken Kjell Roos. Det musikaliska samarbetet återupptogs dock 2003.


Totalt har hon deltagit nio gånger i den svenska Melodifestivalen och en gång i Norges Norsk Melodi Grand Prix. Hon har deltagit i Eurovision Song Contest två gånger: 1982 (som medlem i country- och popgruppen Chips) med bidraget "Dag efter dag", som slutade på åttonde plats, och 1985 (solo) med bidraget "Bra vibrationer", som slutade på tredje plats.


Som 17-åring debuterade Kikki 1969 som sångerska i dansorkestern Nickies . 1973 gick hon över till en annan dansorkester, Wizex, vilka 1974 albumdebuterade med Skratta & le. Med Wizex och Lasse Holm deltog hon i den svenska Melodifestivalen 1978, och låten hette "Miss Decibel", vilken slutade på andra plats. Åren 1979-1982 släpptes flera av Wizex inspelningar, där hon deltog i sånginsatserna, i hennes eget namn på singelutgivningar. Hon lämnade Wizex 1982, men som medlem av country- och popgruppen Chips ställde hon upp i Melodifestivalen 1980 med fjärdeplacerade låten Mycke' mycke' mer, 1981 med andraplacerade God morgon och 1982 med segrande Dag efter dag; hon blev även åtta i Eurovision Song Contest sistnämnda år, innan Chips upplöstes 1983.


Sedan 1979 har Kikki Danielsson släppt soloproduktioner; första soloalbumet hette Rock'n Yodel och utkom samma år. Hon har släppt elva soloalbum och två album med gruppen Chips. Av dansbandsalbum har hon släppt nio med Wizex och sju med Roosarna (1996-2000 Kikki Danielssons orkester).


I den svenska Melodifestivalen 1983 gjorde hon solodebut med låten "Varför är kärleken röd?" som slutade på andra plats. En av hennes mest berömda låtar, "Bra vibrationer", segrade i den svenska Melodifestivalen 1985 och slutade på tredje plats i Eurovision Song Contest samma år i Göteborg.


Hon sjunger också gärna country och har medverkat i radio och TV-shower i USA under 1980-talet. 1984 for hon till Nashville och spelade in countryalbumet Midnight Sunshine, och hon utsågs till hedersmedborgare i staden.


Kikki Danielsson har varit en populär artist på Svensktoppen med bland annat melodifestivallåtarna, men även med andra sånger, till exempel "Papaya Coconut", som i original var populär 1987. Med dansbandet Wizex blev "Sången skall klinga" årets Svensktoppsmelodi 1980, och med gruppen Chips hände samma sak med "Dag efter dag" under 1982. 1989 låg hon på Svensktoppen i 17 veckor med låten "Lätta dina vingar". Under sent 1987 gav hon ut julalbumet Min barndoms jular.


Tillsammans med Lotta Engberg och Elisabeth Andreassen (Kikki, Bettan & Lotta) deltog hon i Melodifestivalen 2002 med tredjeplacerade "Vem e' de' du vill ha" och de tre hade sedan en egen krogshow under andra halvan av 2002. De deltog även i Norsk Melodi Grand Prix 2003 med fjärdeplacerade "Din hånd i min hånd". Kikki Danielsson deltog i Melodifestivalen 2006 med låten "I dag & i morgon", skriven av Thomas G:son och Calle Kindbom, som tog sig till final i Globen där den slutade på sista plats.


Med dansbandet Torgny Melins spelade hon in låten "Ska du gå din väg", som låg på Torgny Melins album Allting som vi har 2007 . I samband med TV4:s Sommarpärlan 2008 fanns på seriens soundtrack en cover av Kikki Danielsson på låten "Du är min man".


Den 27 mars 2009 meddelade Kikki Danielsson för Aftonbladet att hon, efter flera inställda konserter 2008-2009, gick mot ett slut på musikkarriären.. Den 29 juni 2009 medverkade hon i Lotta Engbergs Lotta på Liseberg, som sändes i TV4.


I januari 2010 meddelades dock att Kikki Danielsson tillsammans med Sören "Sulo" Karlsson och The Diamond Dogs skall spela in singeln Maybe I'll Do, och den 13 juli 2010 medverkade hon i Allsång på Skansen. Den 13 april 2011 släppte hon albumet Första dagen på resten av mitt liv, på vilket hon samarbetat med Sören "Sulo" Karlsson. 2015 släppte hon albumet Postcard from a Painted Lady.


Kikki Danielsson har sålt drygt 3,5 miljoner skivor, fått 26 guldskivor och sex platinaskivor. 1979 var hon medlem av Wizex, som då fick Rockbjörnen för "Årets bästa dansband". Hon blev också utnämnd till Skandinaviens bästa countrysångerska tre år i rad, 1980-1982 . 1987 tilldelades hon det amerikanska musikpriset "Ampex Golden Reel Award".


Många av Kikki Danielssons låtar är antingen glada och svängiga dansbandslåtar i upptempostil eller sentimentala countryballader om olycklig kärlek.


Lasse Holm och Ingela "Pling" Forsman har skrivit många låtar, både ballader och upptempolåtar, åt Kikki Danielsson såväl under åren i Wizex och Chips som senare. Många sångtexter har starka naturromantiska drag, ofta med referenser till solen, bland annat "Du är solen i mitt liv", "Ge mig sol, ge mig hav", "Här kommer Solen" ("Having a Party"), "Som en sol". Hon har även spelat in många coverversioner av countrylåtar.


Mindre känt är att Kikki Danielsson även själv skrivit egna sångtexter, dock inga som blivit större hitlåtar; redan på Wizex album Skratta & le 1974 hade hon gjort Umberto Bindis "Il mio mondo" till "Du är hela min värld" . Hon har bland annat skrivit texten på svenska till den av Kris Kristofferson skrivna sången "Nobody Wins", som då blev "Jag måste gå", inspelad av Wizex 1976 . En text på svenska till (Save Your Love), "I juletid", har hon skrivit själv till sitt julalbum Min barndoms jular 1987 , liksom "Här är jag igen", en text på svenska till "Here You Come Again" där inspelningen låg på albumet Just Like a Woman 1981 . På albumet Vägen hem till dej 1991 skrev hon text på svenska till "The Star" som blev "Det största som hänt", "Tear It Up" som blev "Ge dig av" och "You're Taking too Long" som blev "Du gör mig galen" . 1993 skrev hon text på svenska till "Nobody's Baby", som blev "Det finns ingen annan än du" .


På albumet Första dagen på resten av mitt liv 2011 skrev hon texterna till låtarna "Låt min starka låga brinna" och "Första dagen på resten av mitt liv".


Bland andra som tolkat Kikki Danielsson finns Lars Vegas trio med sin maxisingel Kikki Resque 1993 samt Goto80 på Papaya EP 2001. 2006 tolkade Lasse Stefanz "En timme för sent" på albumet Pickup-56 och 2007 tolkade Anne Nørdsti låten. 2009 släppte det svenska dansbandet Drifters albumet Ljudet av ditt hjärta med bland annat covers på låtar som förknippats med Kikki Danielsson . 2010 tolkade Drifters även hennes "Just Like a Woman" på albumet Stanna hos mig.


I samband med svenska Melodifestivalen 2010 tolkade Timo Räisänen låten "Mycke' mycke' mer" med Hanna Eklöf .






Asta Kask

Asta Kask, Vill inte va med på Spotify

En För Alla Ingen För Nån

Vill inte va med

Asta Kask, Patriarkatet på Spotify

En För Alla Ingen För Nån

Patriarkatet

Asta Kask, Psykopaten på Spotify

Sista Dansen

Psykopaten



























Ola Magnell

Ola Magnell, Påtalåten - Live på Spotify

Guldkorn

Påtalåten - Live

Ola Magnell, Kliff på Spotify

Nya Perspektiv

Kliff

Ola Magnell, Nya Perspektiv på Spotify

Nya Perspektiv

Nya Perspektiv

Nils Olaus Lennart Karl Magnell, känd som Ola Magnell, född 20 januari 1946 på Skälby gård i Kalmar, är en svensk sångare, låtskrivare och gitarrist. Han skivdebuterade 1974 med Påtalåtar, efter att året före lanserat sin "Påtalåten".


Magnell började sin karriär som textförfattare åt bland andra Siw Malmkvist och Lill Lindfors. Han brukar räknas till proggrörelsen, även om han inte tillhörde denna rörelses mest politiska gren. Han tillhörde också ett kommersiellt skivbolag, Metronome, för vilket han kritiserades av proggrörelsen. Textinnehållet i Magnells sånger var heller inte så "plakatpolitiska" som förväntades av musikrörelsens företrädare. Ordkonstnären Magnell drogs mer åt det existentiella och melankoliska hållet, men den vassa politiska kritiken var ändå närvarande.


Några av hans mer kända låtar är "Påtalåten" (1972), "Kliff" (1975), "Rulltrappan" (1977), "Tomma tunnor" (1981), "Trasten" (1983) och "Bruten vinge" (2003). Flera av sångerna har sjungits in av andra artister, bland annat på hyllningsalbumet Påtalåtar - en hyllning till Ola Magnell (2005). Albumet Nya perspektiv låg etta på den svenska albumlistan under två veckor våren 1976.


Ola Magnell är sedan många år sambo med översättaren Vera Lindh (född 1946), som är dotter till disponenten Robert J:son Lindh och Ruth, ogift Isberg, samt syster till musikern Björn J:son Lindh.














Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


























Hitta oss på Facebook Hitta oss på Google Plus Hitta oss på Twitter