Evenemang i Norrköping

“Den Svenska Björnstammen är en svensk musikgrupp och konstnärskollektiv från Norrköping som består av Dan Brännvall, Mattias Göransson, Kim Dahlberg, Ambjörn Göransson, Klas Isaksson, Petter Frisendahl och Åke Olofsson. De är signerade på Pope Records och har ett distributionsavtal med Universal Music Group.


Gruppen gav ut sin första låt, Nytt lego på Youtube under kanalen norrkopingskonsthall redan i maj 2008. År 2010 skrev gruppen kontrakt med skivbolaget Pope Records som har distributionsavtal med Universal Music Group. Den svenska björnstammen var 2010 ett av tre band som gick till final i musiktävlingen Metro On Stage. Gruppen genomförde en del festivalspelningar, bland annat på Arvikafestivalen och Peace and Love, och de väckte viss uppmärksamhet när de släppte en zeppelinare över festivalernas område, med bandets logotyp och namn på.


Deras genombrott kom 2011, när gruppen gav ut låten "Vart jag mig i världen vänder" vilken blev etta på Sverigetopplistan för singlar och fick höga placeringar på Itunes- och Spotifylistorna. Även den följande singeln ’’Svalkar vinden’’ har klättrat högt på topplistor i Sverige. Den 21 januari 2012 fick gruppen två priser på P3 Guld-galan, för bästa nykomling 2011 samt årets låt 2011 för Vart jag mig i världen vänder. I och med släppet av sitt debutalbum Ett fel närmare rätt gav de ut en 30-minuters dokumentärfilm i vilken flera av albumets låtar kan höras. ’’Ett fel närmare rätt’’ fick ett blandat omdöme av musikkritiker, och har bland annat kallats ”musikaliskt korrekt men samtidigt helt utspårande musik”


Den 24 januari 2014 släppte Björnstammen två nya singlar; "Hatar allt" och "Långsamt" som är en försmak på deras nya skiva.”

“The Refreshments spelade under de första åren av sin karriär huvudsakligen covers av rock'n'roll-låtar. Bandet hette fram till 1991 The King-Cats. De släppte 1995 sitt första album Both Rock'n'Roll som följdes av Trouble Boys 1997, båda producerade av Billy Bremner som även varit fast medlem i bandet under några år.


Basisten och sångaren Joakim Arnell skriver huvuddelen av bandets låtar. Sedan pianisten och sångaren Johan Blohm anslutit sig till gruppen ingår även en del countrylåtar i repertoaren. Några av bandets största hits är Miss You Miss Belinda och One Dance, One Rose, One Kiss. År 2003 släpptes det storsäljande julalbumet Rock'n'Roll X-Mas. The Refreshments har även arbetat med Dave Edmunds, vilket bland annat resulterat i livealbumet A Pile of Rock. Bandet deltog i Melodifestivalen 2014 med låten Hallelujah, och kom på en femteplats i den andra deltävlingen i Linköping.”

“Sanna Viktoria Nielsen, född 27 november 1984 i Edenryd, Kristianstads län (nuvarande Skåne län), är en svensk pop- och tidigare dansbandssångare. Sanna Nielsen slog igenom 1996 som 11-åring med låten "Till en fågel". Hon har turnerat i stora delar av Sverige och har deltagit i Melodifestivalen sju gånger, en tävling som hon vann 2014 med låten "Undo". Hon representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark där hon från första semifinalen den 6 maj gick vidare och kom på tredje plats i finalen den 10 maj.


Nielsens musikkarriär började med talangjakter, den första som sjuåring 1992 i Olofström. 1994 deltog hon i en talangjakt i Kallinge och vann med låten "Can You Feel the Love Tonight". Nielsen uppträdde 1995 och 1996 med dansbandet Mats Elmes orkester och fick därigenom kontakt med TV-producenten Ragnar Dahlberg, som lät henne uppträda i ett avsnitt av Café Norrköping den 15 november 1996 när hon var 11 år gammal.


Den 11 maj 1996 tog hon sig direkt in på Svensktoppens andra plats med låten "Till en fågel", skriven av Bert Månson. När låten följande vecka blev etta var Sanna Nielsen den yngsta svenskan någonsin som legat etta på Svensktoppen.


I tv-programmet Skavlan berättade hon hur hon blev mobbad av sina skolkamrater under uppväxtåren i Bromölla för att hon tyckte om att sjunga. "Du ska inte tro att du är någonting", fick hon ofta höra.


I september 1996 utgavs Nielsens debutalbum Silvertoner. En skivrecensent jämförde Nielsen med en ung Carola Häggkvist eller Sissel Kyrkjebø.


Under de följande åren gav Nielsen ut ett julalbum Min önskejul (1997) och en singel, Time to Say Goodbye (1999). Under gymnasieskoltiden studerade hon på det estetiska programmet med musikinriktning på Heleneholmsgymnasiet i Malmö.


I december 2001 medverkade Nielsen för första gången i en stor julturné, då tillsammans med Christer Sjögren, Sten Nilsson och Charlotte Perrelli (då Nilsson). I mitten av 2002 turnerade hon med Roger Pontare och i december 2002 medverkade hon i en serie julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran. Nielsen var ute på julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran både 2003 och 2004.


I februari 2006 kom hennes andra regelrätta album, Nära mej, nära dej, med text och musik av Fredrik Kempe och Marcos Ubeda. I juli-augusti 2007 var hon ute på en turné, "Tre S", tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén., ett samarbete som de kommande åren även fortsatte, framför allt i juletider.


I april 2008 gavs albumet Stronger ut. I samband med detta gick Nielsen från att tidigare främst ha sjungit på svenska till att nu främst sjunga på engelska. I november samma år kom julalbumet Our Christmas tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén. Nielsen är i dag bosatt i stadsdelen Årsta i Stockholm tillsammans med gitarristen Joakim Ramsell.


I Melodifestivalen 2011 deltog Nielsen med låten "I'm in love" och kom till final. Hon gick även till final i Melodifestivalen 2014 med låten "Undo" från den andra deltävlingen i Linköping den 8 februari.


Den 8 mars 2014 vann Nielsen Melodifestivalen 2014 och representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark i den första semifinalen den 6 maj 2014. Flera bettingsajter hade Undo som en av favoriterna att vinna Eurovision-finalen. Efter semifinalen gick Sverige upp som etta och vinnarfavorit på oddsen. I finalen av Eurovision Song Contest i Köpenhamn kom hon trea.


Den 22 juni 2014 var Nielsen värd för Sommar i P1 där hon bland annat berättade om sina första år som sångare. I oktober 2014 medverkade hon i SVT:s Sommarpratarna.


Hösten 2014 musikaldebuterar Nielsen i den kvinnliga huvudrollen Lara i sverigepremiären av Doktor Zjivago på Malmö Opera.


2015 ledde hon tillsammans med Robin Paulsson Sveriges uttagning till Eurovision, Melodifestivalen.Hon kommenterade även Eurovision Song Contest 2015 tillsammans med Edward af Sillén.


Nielsen förlovade sig 2006 och bodde på Lidingö utanför Stockholm med sin dåvarande sambo. Numera är hon bosatt i Årsta söder om Stockholm med sambon Joakim Ramsell. Nielsen har fått sitt danska efternamn från sin farfar som var dansk och bodde i Århus.”

“Simon & Garfunkel var en amerikansk folk-rock-duo som bildades i New York år 1964 och bestod av sångarna Paul Simon och Art Garfunkel, båda födda 1941. Simon & Garfunkel kom att bli en av de populäraste grupperna som spelades in på 1960-talet. Paul Simon var den som skrev låtarna. Båda sjöng och de producerade skivorna tillsammans med producenten Roy Halee.


Paul Simon och Art Garfunkel träffades första gången 1953 under en skoluppsättning av Alice i Underlandet när de var elva år. De bodde då i stadsdelen Queens i New York. 1957 skrev de och spelade in singeln "Hey, Schoolgirl" under namnet Tom & Jerry på skivbolaget BIG som ägdes av Sid Prosen. Simon kallade sig Jerry Landis, eftersom han vid den tiden dejtade en tjej som hette Sue Landis, och Garfunkel Tom Graph (från Graph Paper som han använde för att rita på). Musikaliskt var deras stora förebilder duon The Everly Brothers. Singeln sålde 150.000 exemplar och nådde 49:e plats på Billboard-listan. 23 november 1957 uppträdde de på amerikansk TV i musikprogrammet American Bandstand iklädda röda jackor.


Men de efterföljande singlarna floppade och båda återvände till sina studier. Garfunkel studerade matematik på Columbia University medan Simon valde engelsk litteratur som ämne. Efter att de slagit igenom som Simon & Garfunkel gavs Tom & Jerry-materialet ut 1966 på LP:n Simon & Garfunkel på skivetiketterna Allegro (UK) och Pickwick (US), vilka dock drogs tillbaka efter kort tid efter påtryckningar från Simon och Garfunkel. Dessa låtar har även i modern tid återutgivits på CD både som bootlegs och legitima utgåvor. Dessutom har många tidigare outgivna låtar inspelade 1959 - 1964 givits ut på diverse CD-album, de flesta bara med Simon.


Efter en provspelning för producenten Tom Wilson 1964, som då också producerade Bob Dylan, fick duon kontrakt med skivbolaget Columbia. Albumet Wednesday Morning, 3 AM spelades in, men sålde dåligt. Simon åkte till England och spelade på pubar och klubbar. Han spelade där dessutom in soloalbumet The Paul Simon Song Book 1965. Garfunkel fortsatte sina arkitektstudier.


När två lokala radiostationer i Florida och Boston började få önskningar från lyssnare om att få höra sången "The Sound of Silence" från LP:n lät Tom Wilson spela in 12-strängad gitarr, bas och trummor på den akustiska versionen av sången och skivbolaget gav ut den som singel. När den nådde förstaplatsen i december 1965 återförenades Simon & Garfunkel för att snabbt spela in albumet Sounds of Silence som gavs ut i januari efterföljande år. Duon spelade även in en ny version av "I Am a Rock" som ursprungligen funnits med på Simons soloalbum och den blev en hit 1966.


Senare samma år följde det mer genomproducerade albumet Parsley, Sage, Rosemary and Thyme som bland annat innehöll "Homeward Bound", "Scarborough Fair" och "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)".


Den 16 juni 1967 framträdde duon på Monterey Pop Festival. De avslutade den festivalens första dag av tre genom att spela låtarna "Homeward Bound", "At The Zoo", "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)", "For Emily, Whenever I May Find Her", "The Sound of Silence", "Benedictus" samt "Punky's Dilemma"


Soundtracket till filmen Mandomsprovet 1968 gjorde Simon & Garfunkel till superstjärnor, trots att soundtracket i huvudsak bestod av redan utgivna låtar. Den nyskrivna "Mrs Robinson" (ursprungligen betitlad "Mrs Roosevelt") från filmen hamnade istället på duons fjärde skiva Bookends som kom ut i nära anslutning till filmen. Den 15 juni 1968, samtidigt som "Mrs Robinson" låg etta på amerikanska singellistan, intog Simon & Garfunkel också de tre översta placeringarna på den amerikanska album-listan med soundtracket och sina två senaste album (dessutom låg Sounds of Silence på 27:e plats och Wednesday Morning, 3 AM på 163:e).


Under 1969 pågick inspelningen av duons nästkommande album Bridge over Troubled Water. Ett smakprov från albumet gavs ut redan i april 1969 när singeln "The Boxer/Baby Driver" gavs ut. Inspelningen av albumet försenades, delvis beroende på att Garfunkel befann sig i Mexiko för att spela in filmen Moment 22. Olika åsikter om musikalisk inriktning ledde till motsättningar mellan de båda gruppmedlemmarna. Albumet Bridge over Troubled Water, som gavs ut i februari 1970, blev ändå deras största försäljningssuccé. Förutom titelspåret gjorde singlarna "Cecilia" och "El Condor Pasa (If I Could)" bra ifrån sig på hitlistorna. Albumet placerade sig överst såväl på den amerikanska Billboard-listan som den engelska albumlistan, liksom i flera andra länder. På englandslistan låg albumet etta i totalt 41 veckor (under en 18 månader lång period) och albumet var där det mest sålda såväl 1970 som 1971. Efter en påföljande turné i USA och Europa splittrades dock duon och de båda inriktade sig på sina respektive solokarriärer.


Under följande år återförenades Simon & Garfunkel flera gånger i olika sammanhang. I juni 1972 gav de en konsert i Madison Square Garden till stöd för den demokratiske presidentkandidaten George McGovern. 1975 spelade de in sången "My Little Town" som hamnade både på Simons skiva Still Crazy After All These Years och Garfunkels Breakaway. 18 oktober 1975 uppträdde de också tillsammans i det andra avsnittet någonsin av TV-programmet Saturday Night Live, där de tillsammans sjöng "The Boxer", "Scarborough Fair" och den nya låten "My Little Town". 1978 spelade de tillsammans med James Taylor in Sam Cooke-låten "(What A) Wonderful World", vilken återfinns på Garfunkel-albumet Watermark.


Den 19 september 1981 gav de en gratiskonsert i Central Park i New York inför cirka 400 000 människor, vilket året efter resulterade i det storsäljande dubbelalbumet The Concert in Central Park. De turnerade i Europa sommaren 1982 och besökte bland annat Stockholm 6 juni. 1983 turnerade duon i USA där flera nya låtar från ett kommande album framfördes. På grund av nya motsättningar skrinlades dock albumet och gavs istället ut som Paul Simons soloskiva Hearts and Bones hösten 1983.


17 januari 1990 invaldes Simon and Garfunkel i Rock and Roll Hall of Fame. Vid detta till tillfälle framfördes "El Condor Pasa (If I Could)", "Bridge Over Troubled Water" och "Goodnight Sweetheart".


Hösten 1993 gav de 21 konserter i New York, men samarbetet dem emellan var ansträngt och det skulle dröja tio år innan de stod på scenen tillsammans igen.


Vid den amerikanska Grammy-galan 2003 återförenades de för en Lifetime Achievement Award. Då sjöng de "The Sound of Silence". Under oktober/november samma år genomförde de en 40 konserter lång turné över hela USA som sågs av sammanlagt över en halv miljon människor.


Under juni/juli 2004 turnerade de på nytt i USA (21 konserter) och Europa (12 konserter). De besökte bland annat Globen i Stockholm 25 juli och 31 juli hölls en gratiskonsert utomhus bredvid Colosseum i Rom bevittnad av 600.000 åskådare. Under samtliga konserter 2003 och 2004 medverkade The Everly Brothers som särskilda gäster. Sommaren 2004 lanserades dessutom i en radiointervju den första nya Simon & Garfunkel-låten på 29 år; "Citizen of the Planet". Låten gavs senare ut som ett extraspår på Old Friends - Live On Stage.


Den 20 september 2005 uppträdde Simon & Garfunkel på nytt tillsammans. Då gällde det en stödgala i Madison Square Garden för de som drabbats av Orkanen Katrina. De framförde låtarna "Bridge over Troubled Water" (tillsammans med Aaron Neville), "Homeward Bound" och "Mrs. Robinson". Hela denna konsert (med många andra artister) gavs ut på dvd i augusti 2006.


När Beacon Theatre i New York öppnade på nytt 13 februari 2009 efter att ha varit stängd under en sju månader lång restaurering, var Paul Simon den förste som gav konsert där. Efter en 90 minuter lång föreställning sa Simon: "Mina damer och herrar, min gamle vän Art Garfunkel." Därefter sjöng Simon & Garfunkel "The Sound of Silence", "The Boxer" och avslutade kvällen med "Old Friends".


13 juni 2009 återförenades duon för en turné i Nya Zeeland (2 konserter), Australien (9 konserter) och den avslutades i Japan 18 juli (6 konserter). Dessa konserter var huvudsak en upprepning av turnéerna från 2003 och 2004 gällande låtar och spelordning. The Everly Brothers medverkade dock inte denna igång, istället framförde Paul Simon och Art Garfunkel några låtar var från sina respektive solokarriärer.


Den 29 oktober firade Simon & Garfunkel Rock & Roll Hall Of Fame's 25-årsjubileum tillsammans med Bruce Springsteen, Crosby, Stills & Nash, Stevie Wonder, Eric Clapton, Aretha Franklin, Metallica och U2. Det var en tvåkvällars konsert på Madison Square Garden.


2010 uppträdde duon på New Orleans Jazz Festival, men den redan annonserade sommarturnén i Kanada och USA ställdes in efter att Garfunkel fått problem med stämbandet och ordinerades vila från all sång tills vidare. Art Garfunkel har dock uttalat sig i den amerikanska musiktidningen Rolling Stone att han hoppas kunna återvända till Simon & Garfunkel under 2011.


2011 - 41 år efter storsäljande albumet Bridge Over Troubled Water gavs ut - gav skivbolaget Columbia Records ut en 40-årsjubileumsutgåva av albumet som innehöll den nyinspelade dokumentären The Harmony Game - The Making of Bridge Over Troubled Water. I filmen intervjuas Paul Simon, Art Garfunkel, Roy Halee och flera av de musiker som medverkar på albumet.


Alltsedan återföreningen 2003 verkar vänskapen mellan Simon och Garfunkel numera stå på mera fast grund. Ibland rapporteras om att de har bevistat någon baseballmatch ihop eller ätit lunch tillsammans.


Fotnot: Samtliga fem studioalbum är sedan 2001 utgivna med remastrat ljud på CD och med bonusspår.”

“Astrid Melissa Edwarda Horn Weitzberg, född 8 april 1987 i Stockholm, är en svensk vis- och popsångerska och låtskrivare. Hon är dotter till sångerskan Maritza Horn och till professorn i anestesiologi Eddie Weitzberg.


Då Horn var 16 år började hon spela gitarr och skrev sin första låt. Sen träffade hon en producent och fick skivkontrakt innan hon gått ut gymnasiet. Debutalbumet Långa nätter kom ut 30 april 2008. I duetten Som jag hade dig förut medverkar Lars Winnerbäck. Horn har varit förband åt Peter LeMarc 2007 och även på Lars Winnerbäcks turné 2010. Den 14 oktober 2009 kom det andra albumet Säg ingenting till mig och sålde guld. Uppföljaren till detta album producerades våren 2011 för att lanseras den 16 september. Hösten 2011 turnerade hon i Norge, Danmark och Sverige.


Hon sjöng sången Kungsholmens hamn på minnesceremonin i Oslo 21 augusti 2011 för de döda på Utøya och i Oslo; hon representerade där Sverige.”

“Hurula, egentligen Robert Hurula Pettersson, född 8 november 1979 i Luleå, är en svensk musiker i sitt soloprojekt Hurula och som gitarrist och sångare banden Masshysteri och The Vicious. Hurula solodebuterade 2014 med albumet Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för.


Vid P3 Guld-galan 2015 nominerades han i kategorierna "Guldmicken" och "Årets Pop" för albumet "Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för". Inför Grammisgalan 2015 nominerades Hurula i kategorierna "Årets nykomling" och "Årets rock".”

“Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.””

“Stefan Sundström, född 11 juni 1960 i Högdalen i Stockholm, är en svensk låtskrivare, trubadur och rockartist.


Sundström växte upp i Högdalen och Farsta i södra Stockholm. Efter avbrutna gymnasiestudier (vårdlinjen) och arbete bland annat på barnbyn Skå spelade Sundström i olika band som Pekåkå, Trots, KSMB, Fuck Off och Läppstars, och slog igenom med bandet Apache (senare Weeping Willows) (1988–1994).


Sen gick jag på muggen och gjorde mitt tarv Satt och tänkte på Sveriges musikaliska arv...
Ville supa och sjunga Dan Andersson
Men jag vet ingen som kan hela versen


1991, i sången ”Vals till Evert Tåb”, presenterar sig Sundström som ensam upprätthållare av den stolta svenska vistraditionen. Som en sådan har han många gånger blivit uppskattad och belönad.


I sina låtar kombinerar han röjig rock med innehållsrika texter och täta referenser till kulturarvet: Taube och Dan Andersson men också Bellman, Alice Tegnér, Astrid Lindgren och Ulf Dageby. Precis som Vreeswijk har han ett persongalleri av udda typer och sköna damer: Jan Banan, Sabina, Marguerite, Gubben Grå. Hans texter är vardagsrealistiska och kommenterar både det svenska kultur- och samhällsklimatet i stort och det trassliga livet för ungdomar i yngre medelålder.


Men Amors pilar föll som regn över en smal madrass, du hade ingen säng
Det är klart att vi låg kvar
och det är klart att det blev barn
Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar


Stefans Sundström är gift med Karin Renberg, som har spelat gitarr i hans band; makarna har tillsammans döttrarna Vanja och Miranda. Han spelade huvudrollen i filmen Svenska hjältar 1996 och medverkade i teveserien Eva & Adam från 1998, regisserad av Johan Unenge och Måns Gahrton, där han spelade musiklärare. Teveserien utvecklades och blev en långfilm 2001 med namnet Eva & Adam – fyra födelsedagar och ett fiasko.


Hans krönikor i ETC samlades i boken "Om mjölkens symbolvärde – och andra betraktelser" (2004)


På sin första coverskiva valde han att lyfta fram visor av Allan Edwall som sällan blivit tolkad tidigare och som framför allt är ihågkommen som skådespelare och teaterdirektör.


Stefan Sundström medverkade i radioprogrammet Kossornas planet i Sveriges Radio som har en tyngdpunkt mot miljöfrågor. Förutom att vara en av programledarna skrev han signaturmelodierna som under säsongerna 2008–2010 var olika för varje program.


Hösten 2010 gavs hyllningsskivan Andra spelar Sundström ut för att fira att han fyller "femtio år som mänska och trettio år som artist". På skivan tolkar bland andra Miss Li, Lars Winnerbäck och Ola Magnell Stefan Sundströms låtar.


Han medverkade i Sveriges Televisions barnprogram Stefans matlåtar där han och kocken Karolina Sparring åkte runt till olika kök och lagade mat med barn. Som namnet antyder skrev Stefan Sundström en låt som framfördes i varje program.”

“Akolor växte upp i Vallentuna/Täby med ghanesiska föräldrar. För kvällstidningen Expressen har han berättat att "Vi var den enda svarta familjen, först i högstadiet träffade jag andra med invandrarbakgrund". Som förebild har han nämnt sin storebror Kalate och han sammanfattar sin uppväxt med tre ord: "Äventyr, frustration och vänner". Akolor bor idag i Stockholm. Han har läst ekonomi på Södertörns högskola och nämner medeltidshistoria som ett av sina stora intressen.


Sedan 2007 har Akolor synts och hörts i radio och TV hos The Voice, bland annat i morgonradioprogrammet Vakna med The Voice, som har även sänds i Kanal 5. Han var under hösten 2008 reporter på stan för Vakna, med dagliga inslag i Kanal 5. Han ledde även den egna humorshowen Kodjos värld i The Voice TV, där komik blandades med musikvideor.


Våren 2008 var Akolor sidekick till Peppe Eng i TV4:s program Talang. Samtidigt medverkade han i humorprogrammet Eru Edgy i Sveriges Radio P3. Sedan 2009 är han tillsammans med Martina Thun och Hanna Hellquist programledare för Morgonpasset varje vardag i P3. I juni 2010 var han värd för ett Twilight-fan-evenemang där Taylor Lautner och Kristen Stewart från Twilight-filmerna medverkade.


Kodjo Akolor har flera gånger varit programledare för Musikhjälpen. Första gången var tillsammans med Gina Dirawi och Jason "Timbuktu" Diakité under 2011 och 2012, när programmet sändes från Gustaf Adolfs torg i Göteborg respektive Stortorget i Malmö. Han återkom 2013 tillsammans med Emma Knyckare och Sarah Dawn Finer, när programmet återigen sändes från Göteborg. 2014 sändes programmet från Uppsala och han ledde programmet tillsammans med Linnea Henriksson och Petter Alexis Askergren.


2013 deltog Akolor som en av sex tävlande i andra säsongen av SVT:s musiktävlingsprogram Maestro. 2014 var han programledare för SVT-serien Kodjos kval som handlade om Europaparlamentsvalet 2014.”

“Bob hund, av bandet skrivet bob hund, är ett svenskt indierockband bildat 1991 av Jonas Jonasson, Mats Hellquist och Thomas Öberg i Stockholm. Efter ungefär ett halvår hade bandet utökats med Conny Nimmersjö, Johnny Essing och Mats Andersson. 1993 skrev bandet kontrakt med skivbolaget Silence Records och samma år gav bandet ut sin första EP. Bandets första fullängdsalbum kom 1994 och med det tredje albumet Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! från 1998 fick bandet sitt genombrott för en bredare publik.


Bandet har vid ett flertal tillfällen har kallats för Sveriges bästa liveband. Bob hunds nämnda inspirationer är Philemon Arthur and the Dung, Velvet Underground, Gun Club, Kraftwerk, Pixies, Captain Beefheart, Taurus II och svensk punk.


Under hösten 1991 gick bandet in för musiken på allvar och tre spelningar ordnades. Bob hunds första spelning ägde rum 27 september i en replokal på Torkel Knutssonsgatan i Stockholm. Det var mest familj och vänner som var närvarande under spelningen. Mats Andersson var ännu inte full medlem i bandet, så under spelningen hade man en trummaskin i bakgrunden. Bob hund hade under tiden gjort klart sin första demokassett som senare skulle kallas Edvin Medvind. Fler spelningar ordnades under våren 1992 och då hade man skaffat sig en fast trummis, Mats Andersson. En av spelningarna var på en klubb som hette Hannas Källare. På Hannas krog arbetade vid den tiden DJ:n Marcus Törncrantz som senare kom att bli Bob hunds manager. Bob hunds spelningar var oftast i Stockholm, men 1993 hade de sin första spelning utanför Stockholm. Detta var i Lund på Smålands nation. Ingen i Bob hund hade körkort vid denna tidpunkt så deras roadie var Magnus Carlson som senare skulle bilda Weeping Willows.


Övrig tid ägnades åt turnéer och festivalspelningar. Bob hund gjorde till och med en turné på Stockholms gymnasieskolor. Det blev nio konserter på nio olika gymnasier. Efter 7 månader utan en enda konsert gav Bob hund ut sin första singel, Istället för musik: förvirring. Den fick stor uppmärksamhet i radio och tog sig in på Topp 20 på singellistan och Trackslistan, och videon visades flitigt på både MTV och ZTV. Under hösten 1996 efter all framgång med singeln släpptes Bob hunds andra album Omslag: Martin Kann. Albumet blev en stor kritikerframgång. Efter skivsläppet kom en mängd nomineringar. Thomas Öberg fick en grammis för årets textförfattare. Omslaget, signerat Martin Kann, fick ett Guldägg (reklambranschens motsvarighet till Grammis). I oktober släpptes singeln Düsseldorf, en låt från Omslag: Martin Kann. Bob hund uppträdde samma år i tv-programmet Sen kväll med Luuk med singeln Düsseldorf. Blur började uppmärksamma Bob hund i engelska tidningar. Gitarristen i Blur, Graham Coxon, skickade förfrågningar om att få spela med Bob hund. Bob hund tackade nej till erbjudandet och i stället ägnades sommaren åt en framgångsrik Kalasturné, ett omkringresande turnépaket med Weeping Willows, Bob hund och Whale. I slutet av 1997 släppte Bob hunds en ny singel, en cover av Pere Ubus låt Final Solution. Detta trots att Bob hund tidigare angett att de aldrig skulle göra covers. Den svenska översättningen av låten blev Ett fall och en lösning. Arbetstiteln var först En slutgiltig lösning. Singeln hamnade på Topp 20 på singellistan i Sverige, och den blev också gruppens genombrott i Norge. Diskussioner hade redan pågått angående att starta ett engelskspråkigt band, Bergman Rock. Dock var det Bob hund som gällde ännu ett tag.


År 2000 började inte bra för Bob hund och Bergman Rock. Sex av bandets gitarrer och två basar blev stulna. Tillsammans var instrumenten värda 115 000 kronor. Bergman Rock hade redan spelat in 12 låtar som skulle fungera som en demo till olika utländska skivbolag. En tur till USA var också planerad under mars månad. Bergman Rock skulle uppträda i Austin, Texas den 16 mars på festivalen South by Southwest. Stölden tog ännu hårdare än vad bandet trodde och Bergman Rock fick ställa in alla sina konserter under våren 2000. Till slut fick man tillbaka tre gitarrer som hade hittats i ett soprum i Solna. Bergman Rock bokade en spelning i London den 26 april på klubben The Scala. Samma månad släppte Bergman Rock sin första singel Help the band på internet. Aftonbladets krönikör Håkan Steen skrev i en spalt om den nya singeln: Man undrade, för att inte säga tvivlade. Kunde Bob hund vara lika fantastiska på engelska? Det kan de. Trots den stora uppmärksamheten kring Bergman Rock gjorde Bob hund några spelningar under sommaren. Den ena konserten var på Hultsfredsfestivalen, på Hawaiiscenen. Hela konserten filmades och direktsändes av ZTV.


Den 6 juli 2013 anordnade Bob hund en endagsfestival i Folkets Hamn, Helsingborg, där de auktionerade ut gamla instrument och andra saker som legat kvar i deras gamla replokal. På festivalen kunde besökare äta bob hund-korv, dricka bob hund-öl samt bob hund-vin. Bob hund själva spelade inte, men samtliga medlemmar stod och spelade skivor i varsitt hörn. Det enda band som spelade på festivalen var Kometen kommer.”