NYTT ALBUM. Eric Palmqwist ger oss Värmen - musik om den svåra konsten att vara människa
24 feb kl: 07:20
Eric Palmqwist är tillbaka med sitt tredje soloalbum Värmen, efter de två tidigare En halv gris kan inte gå och Hej då. ?
Värmen är ett lågmält och närgånget album som handlar om den svåra konsten att vara människa.? Skivan är skapad av Eric tillsammans med Andreas Mattsson.
>>> LYSSNA <<<
Vad är Värmen?
?– Jag vet faktiskt inte riktigt men jag tyckte det lät vackert. Jag tänker att det är upp till lyssnaren att bestämma vad Värmen ska betyda. För mig handlar det om något som lever och andas, något som pulserar och bränner och om den svåra konsten att vara människa. ?– Låtarna handlar ganska mycket om människor som haft det svårt på olika sätt. Värmen får man försöka eftersträva att behålla varje dag genom att tillåta sig att vara den som man vill vara och försöka vara lite snällare mot sig själv och mot andra.
Ett av skivans nyckelspår är låten 1994, som handlar om hur din karriär som popmusiker startade, men också om hur dåligt du mådde. Bortsett från åldern, vad är den största skillnaden mellan Eric Palmqwist 1994 och 2022??
– Den största skillnaden är nog att jag tycker mer om mig själv och mitt liv 2022. Jag förlorade många år i djupt mörker på grund av långvariga depressioner och missbruk så jag tar igen massor av saker nu. Förut använde jag droger för att spela musik. Nu är musiken mitt nya knark istället.
På din förra skiva Hej då spelade du in med ett helt band, nu är det nästan bara du och Andreas Mattsson på skivan. Hur kommer det sig??
– Den här skivan låter ganska olik mina tidigare soloskivor. Så blir det nästan alltid när jag gör något, det blir en motreaktion på det jag gjort innan. Jag vill göra något nytt och annorlunda. Låtarna är till exempel skrivna på piano, fast jag knappt kan spela piano, istället för på gitarr och det är nog därför det är min lugnaste skiva hittills. – Dessutom är den min hittills mest textbaserade skiva. Och eftersom Andreas är ett geni så gav jag honom rätt fritt spelrum med produktionen. Han byggde vackra världar utifrån klaviaturer, syntar och programmeringar. Sen smög sig några gitarrer förstås in ändå...
Tillsammans med dina tidigare skivor En halv gris kan inte gå och Hej då utgör Värmen en trilogi av djupt personliga album. När man i framtiden tittar tillbaka på denna trilogi, vad kommer man säga om den?
– Den gemensamma nämnaren för skivorna är väl just att de handlar om konsten att vara människa, om hur lätt det är att gå vilse och att vägarna som leder hem kan vara rätt krokiga. Det är sånt som jag tror rätt många känner igen sig i och kan bli berörda av. Musik har alltid varit min egen livlina, så om mina låtar kan ha varit små livbojar för någon är det ju helt fantastiskt. Vissa letar efter hookar, jag gillar såklart också starka refränger men i slutändan är det viktigaste för mig att låtarna kryper in under skinnet på den som lyssnar.
