Menu
Peter Jöback & Ola Salo på samma scen

Peter Jöback & Ola Salo på samma scen

24 aug kl: 08:00

Äntligen är det dags för fenomenen Peter Jöback och Ola Salo att stå på samma scen. Tillsammans kommer de att spela huvudrollerna, Jesus och Judas, i den hyllade rockmusikalen Jesus Christ Superstar som skrevs 1970 av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice. Det blir en landsomfattande arenaturné under våren 2022 med Sverigepremiär den 4 februari och presenteras av Live Nation och United Stage. Biljetterna släpps den 27 augusti kl 10.00 via livenation.se.

Peter Jöback och Ola Salo har under decennier hyllats för sin musikaliska begåvning. De har båda skördat stora musikaliska framgångar genom åren och anses idag vara två av Sveriges främsta artister. De har tidigare endast gjort ett gemensamt framträdande i Melodifestivalens andra chansen 2015, ett oerhört uppskattat och hyllat artistnummer. Nu ska de för första gången uppträda tillsammans i en stor produktion. Peter Jo?back go?r rollen som Jesus och Ola Salo, som tidigare spelat rollen som Jesus i flera uppsättningar av Jesus Christ Superstar ikla?r sig denna gång rollen som Judas.

Uppsättningen av Jesus Christ Superstar blir därför en unik musikalisk sammansättning där två av landets främsta artister, tillsammans med stor ensemble, möts i en föreställning som är specialanpassad för de stora arenorna. En uppsättning som saknar tidigare jämförelser.

-Jag har länge velat göra just Jesus Christ Superstar. Ett av musikteaterhistoriens bästa verk. Nu dök så äntligen tillfället upp vilket känns helt fantastiskt, inte minst med tanke på att jag ska få göra det här tillsammans med Ola, säger Peter Jöback.

-För mig som spelat rollen som Jesus i flera uppsättningar känns det som en mycket spännande utmaning att ikläda mig rollen som Judas. Det är faktiskt en dröm jag haft ända sedan tonåren. Judas i Jesus Christ Superstar är en fantastisk roll som har några av musikalhistoriens bästa låtar. Det känns oerhört kul att få göra detta med Peter. Våra banor har snirklat sig runt varandra i flera årtionden, nu ska vi äntligen få mötas på scen i samma föreställning. Dessutom är jag helt övertygad om att Peter kommer göra Jesusrollen med bravur, säger Ola Salo.

Jesus Christ Superstar skrevs 1970 som en rockopera av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice. Genom åren har Jesus Christ Superstar framgångsrikt spelats runt om i världen i såväl opera- som musikalformat. För regi och iscensättning står den erkända regissören Fredrik ”Benke” Rydman.

Turnéplan 2022:
Helsingfors, Hartwall Arena: 28–29 januari
Karlstad, Löfbergs Arena: 4–5 februari
Växjö, Vida Arena: 11–12 februari
Malmö, Malmö Arena: 18–19 februari
Linköping, SAAB Arena: 25–26 februari
Sandviken, Göransson Arena: 4–5 mars
Göteborg, Scandinavium: 11–12 mars
Stockholm, Avicii Arena: 18–19 mars

Biljettsläpp 27 augusti kl 10.00 via livenation.se

För mer information, vänligen kontakta:
Rebecca Foss, Presskontakt Micael Bindefeld AB
Rebecca.foss(Snabel)bindefeldab.se
+46 70 736 08 00

Filip Jarl, Presskontakt Micael Bindefeld AB
Filip.jarl(Snabel)bindefeldab.se
+46 70 736 08 00

För övriga frågor
Emilie Olsson Lignell, Live Nation
emilie.lignell(Snabel)livenation.se
+46 73 048 25 81

För pressbilder klicka här.

Biografi:

Peter Jöback
Peter Jöback är en av våra mest mångsidiga artister; sångare, skådespelare, låtskrivare och musikalstjärna med världen som arbetsfält. Senast i den ikoniska huvudrollen i ”The Phantom of the Opera” både i Londons West End och på Broadway dit han även handplockades till musikalens 30-årsjubileum i New York. I Peters miljonsäljande skivkatalog finns flera låtklassiker och samarbeten med bl.a Sia, Kate Pierson, Frisk & Mattson och Annika Norlin. Nyss fyllda 50 år firar Peter 40 mycket framgångsrika år på scenen.

Ola Salo
Ola Salo är mest känd som sångare och låtskrivare i The Ark. Han har även spelat roller i en rad musikaler, Däribland rollen som Robert i Kristina från Duvemåla (inhoppare för Peter Jöback), titelrollen i Hedwig and The Angry Inch på Göta Lejon 2016 samt inte minst rollen som Jesus i ett flertal uppsättningar av Jesus Christ Superstar mellan 2008 och 2017 där han även stått för den nya svenska översättningen.

Fredrik ”Benke” Rydman
Fredrik ”Benke” Rydman är en av våra mest erkända koreografer, dansare och regissörer. Fredrik är utbildad vid Balettakademin och efter sina studier var han med och startade den framgångsrika danskompaniet Bounce Streetdance Company. Fredrik är bland annat känd för att han tidigare regisserat musikalen Oliver på Göteborgsoperan, Macbeth på Stadsteatern och Sjunde Inseglet på Uppsala Stadsteater. Fredrik har även gjort koreografi till Snövit på Dansens hus, Svansjön och Nötknäpparen. Genom åren har Fredrik jobbat med artister som Måns Zelmerlöw, Eric Saade, Danny Saucedo, Avicii och Robyn.

Produktionsfakta:
Premiär: 28 januari 2022
Sverigepremiär: 4 februari 2022
Regi och iscensättning: Fredrik ”Benke” Rydman
Exekutiv producent: Patrick Froom, United Stage
Produktionsbolag: United Stage och Live Nation i samarbete med Really Useful Group Limited.

Källa

Tim Bergling, mer känd som Avicii (stiliserat som ?VICII och ? ?), född 8 september 1989 i Oscars församling, Stockholm, är en svensk discjockey, remixare och musikproducent. År 2011 kom Avicii på sjätte plats i DJ Mag:s lista över världens hundra bästa DJ:ar och 2012 på en tredje plats, likaså blev det 2013. 2014 halkade dock Avicii ner 3 placeringar till en sjätte plats.


Tim Bergling växte upp på Östermalm i Stockholm, som son till skådespelerskan Anki Lidén och Klas Bergling. Han har en halvbror, Anton Körberg, vars far är Tommy Körberg.


2006 började Bergling göra housemusik som hobby. Två år senare inledde han ett samarbete med klubbarrangören Arash Pournouri. Aviciis tidigaste låtar distribuerades gratis genom stora bloggar på internet i mitten av 00-talet.


Under 2010 släpptes singlarna "Ridvan" , "Bromance" och "My Feelings for You", med Sebastien Drums. Singeln "Bromance" nådde topp 20 på topplistorna i Belgien, Nederländerna och Sverige. En version, med låttext, betitlad "Seek Bromance" släpptes kort därefter, och hamnade på den engelska singellistan och nådde nummer ett på den internationella Beatportlistan. 2011 samarbetade Avicii med David Guetta på låten "Sunshine"; den blev nominerad till en Grammy. Han har även spelat på bröllopet mellan prins Carl Philip och fröken Sofia Hellqvist.


Låten "Levels" föranledde ett större genombrott och blev genast en hit över hela världen. Singeln släpptes den 28 oktober 2011 och innehåller samplad sång från "Something's Got a Hold on Me", med Etta James. Avicii vann priset Årets låt för "Levels", vid Grammisgalan 2011. Den blev också nominerad till en Grammy.


Avicii höll i början av mars 2012 två konserter i Globen tillsammans med bland andra David Tort, Sebjak och Cazzette, vilka agerade förband till honom. Det var ett stort tryck på biljetter. Fans tältade utanför entrén för att få biljett. Sedan en läktare rasat samman under den första spelningen, flyttades den andra till Söderstadion i juni.


Avicii har gjort en låt tillsammans med Nicky Romero som heter "Nicktim". Sång från svenska sångerskan Noonie Bao lades sedan på, låten kom då att heta "I Could Be the One". Avicii spelade live ihop med Madonna på Ultra Music Festival 2012 och spelade då för första gången sin remix på Madonnas låt "Girl Gone Wild". I april 2012 släppte Avicii "Silhouettes" som två veckor senare nådde topp 100-listan på Spotify.


2013 startade Avicii en kampanj kallad "Avicii X You" där folk kunde bidra med melodier, så kallade "beats" och effekter. Under en månad hade över 4 000 artister inkommit med cirka 13 000 bidrag utifrån vilka låten "X You" skapades. Till låten bidrog artisterna Kian Sang (melodi), Martin Kupilas (takter), Naxsy DJ-Compositeur (basgång), Haxxy (break), Jonathan Madray, Christian Westphalen och Mateusz Kolata (effekter).


Den 13 september 2013 släppte Avicii debutalbumet True. Första singeln, "Wake Me Up", med sång av Aloe Blacc, släpptes den 17 juni 2013 och blev en global succé. För sina framgångar under 2013 fick han i början av februari 2014 Regeringens Musikexportpris. I motiveringen uppmärksammades bland annat låten "Wake Me Up" som har legat etta på Itunes i över 60 länder samt sålt guld och platina i 25 länder. Han fick även 2013 års pris för "årets dans" på P3 Guldgalan 2014.


Den 27 februari 2014 blev "Wake Me Up" den mest spelade låten på Spotify någonsin, när singeln passerade 200 miljoner spelningar i hela världen.


Den 9 september 2014 meddelade Avicii att han ska släppa en ny singel med titeln "The Days". Singeln är ett samarbete mellan Avicii och Robbie Williams. Låten kommer att inkluderas i Aviciis andra soloalbum Stories. En annan ny låt, "The Nights", släppte han genom spelet FIFA 15 som en del av soundtracket.




Daniel Gabriel Alessandro Saucedo Grzechowski, mer känd under artistnamnen Danny och Danny Saucedo, född 25 februari 1986 på Södermalm i Stockholm, är en svensk popartist, låtskrivare och sångare. Han slog igenom med sin medverkan i TV-programmet Idol 2006 där han blev den sjätte finalisten att slås ut. Han har därefter släppt tre album och elva singlar som soloartist varav debutalbumet Heart Beats toppade svenska albumlistan och singlarna "Tokyo", "Play It for the Girls" och "Radio" toppade svenska singellistan.


Han släppte även tre album och åtta singlar som medlem i gruppen E.M.D., varav ett album och fyra singlar toppade svenska listor. Låten "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008". Gruppen tog en paus efter 2010.


Danny har medverkat i Melodifestivalen tre gånger, alla gångerna som både sångare och låtskrivare. 2009 gjorde han det med E.M.D. och låten "Baby Goodbye" som slutade trea, 2011 med "In the Club" som kom på andra plats och Melodifestivalen 2012 med låten "Amazing" som också fick en andra plats. Även 2013 medverkade han i Melodifestivalen, den här gången som programledare tillsammans med Gina Dirawi.


Vid sidan av musikkarriären har Danny även arbetat som röstskådespelare vid dubbning av film till svenska.


Danny har en boliviansk mor och en polsk far, och han talar utöver svenska även flytande spanska. Han är klassiskt skolad och har studerat vid Adolf Fredriks musikklasser, Lilla Akademien och vid Södra Latins gymnasium i Stockholm.


Saucedo har varit frontman i kampanjer för bland annat Folktandvården, BRIS, i Cancerfondens Rosa bandet-kampanj och i en fotokalender till förmån för Friends och Naturskyddsföreningen. Han har beskrivit sig själv som miljömedveten, och har uppmärksammats för sitt miljöengagemang bland annat i sin roll som Earth Hour-ambassadör. Med E.M.D. medverkade han i ett humorinslag på SVT, "Alltid lika fruktansvärt fräsch",


Saucedo har uppgett att hans största musikaliska förebilder är Elvis Presley, Michael Jackson, Robin Thicke, Brian McKnight och George Michael. Han anser att "Rock with You" med Michael Jackson är en av världens bästa låtar. Om sin egen musik har han sagt att han inte uppfinner hjulet, men att den har en personlig touch. "Det är dance, fast på mitt sätt." Musikbranschen har han beskrivit han som en bransch där allt går fort. "det kommer nya söta pojkar som kanske petar ner mig. Jag jobbar ju för att det är kul, men samtidigt försöker jag ju garantera mig en plats hela tiden."


Saucedo har sedan sin medverkan i tävlingen Idol varit öppen med att han är kristen och har en stark tro på Jesus. Han är praktiserande katolik och konstaterar att hans kristna tro är en stor del av hans ödmjukhet.


Den 9 december 2006 uppträdde han med bland andra Markoolio och Amy Diamond under en julshow i Globen.


Alla hjärtans dag 2007 släppte han "Tokyo" som blev hans första etta på svenska singellistan och med den deltog han 2008 i den polska musikfestivalen Sopot International Song Festival en av de största musiktävlingarna i Europa. Den andra singeln, "Play It for the Girls" toppade singellistan samma vecka som Dannys debutalbum Heart Beats debuterade på albumlistans första plats.


Den 12 september släppte Danny singeln "If Only You" tillsammans med Therese Grankvist. Låten nådde tredje plats på singellistan i Sverige, men toppade listor i Ryssland, Japan och Polen, och låtens upphovsmän tilldelades priset Stimgitarren Platina för årets mest spelade låt efter att den spelats 95 062 gånger i radio.


Saucedo medverkade tillsammans med Malin Johansson i TV4:s dansunderhållning Let's Dance 2008 och kom på fjärde plats. Saucedo och Jeanette Carlsson dansade för Sverige i Eurovision Dance Contest 2008 den 6 september. De siktade på en placering bland de tre främsta men slutade på plats tolv. Saucedo släppte singeln "Radio" den 3 november 2008. Albumet Set Your Body Free släpptes den 24 december samma år.


Tillsammans med Oscar Görres skrev han "From Brazil with Love" till Alcazars skiva Disco Defenders.


E.M.D. deltog i Melodifestivalen 2009 med låten "Baby Goodbye". De tog sig vidare från delfinalen i Leksand direkt till final. Väl i finalen slutade de på tredje plats.


Efter att ha arbetat med Erik Segerstedt och Mattias Andréasson som gruppen E.M.D. släppte Danny i början av 2011 sin första singel och video på flera år, "In Your Eyes", och kort därefter var han åter aktuell i Melodifestivalen, denna gång som soloartist med "In the Club".


Bidraget tog sig direkt vidare till finalen i Globen med 60 872 röster i första omgången, mer än dubbelt så många som tvåan (i första omgången), Pernilla Andersson. Den andra låten att ta sig vidare blev senare Swingflys "Me and My Drum".


"In the Club" var den andra låten efter "In Your Eyes" att släppas som singel från albumet In the Club och den toppade Digilistan vecka 10. På skivan har Danny samarbetat med artisterna The Provider, Swingfly och Lazee.


Sommaren 2011 framträdde Danny i Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Sommarkrysset och Ung08-festivalen. Under hösten framträdde han i Moraeus med mera och är en av tre sångcoacher i True Talent.


Saucedo deltog 2012 med låten "Amazing" i Melodifestivalens delfinal i Malmö och gick direkt till final. I finalen kom Danny på andra plats efter Loreen som framförde låten Euphoria. Efter finalen fick Danny kritik för att ha uttalat att hans nummer skulle ha haft bättre chanser i Europa än Loreen.


Saucedo ledde Melodifestivalen 2013 tillsammans med Gina Dirawi. Tillsammans var de två de yngsta programledarna som lett programmet dittills. I programmet medverkade han i två mellanakter kallade "Karl för sin kostym" och "Indie club" (In the Club i en Bollywood-version). I den sista deltävlingen i Malmö framförde han "Not a Sinner nor a Saint" som en del i Alcazars medley. I andra chansen sjöng Saucedo och Dirawi med tvillingarna Jedward.


I november 2012 släpptes ett videoklipp på YouTube via hemsidan aldrigvila.se där Danny Saucedo använder sig av ordet "svartingar" i samband med ett träningspass på en strand i Los Angeles. Kort därpå ber Saucedo om ursäkt: "Alla som känner mig eller har träffat mig vet att jag inte är rasist. Jag är själv utländsk. Jag är en ”blattelover” helt enkelt."


Danny startade sånggruppen E.M.D. tillsammans med Idol-deltagarna Erik Segerstedt och Mattias Andréasson. Den 19 december 2007 släppte de sin första singel "All for Love" som toppade singellistan i 6 veckor och sålde 60 000 exemplar (3 x platina). Debutalbumet A State of Mind, som släpptes 14 maj 2008, låg 42 veckor på albumlistan. Singeln "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008".


Danny hade tidigare ett förhållande i nio år fram till 2012. Den 11 februari 2013 gick Danny och artisten Molly Sandén ut i Expressen med att de var ett par.




Eric Khaled Saade, född 29 oktober 1990 i Kattarp, Helsingborgs kommun i dåvarande Malmöhus län, är en svensk sångare, dansare och låtskrivare. Han vann Melodifestivalen 2011 med låten Popular.


Eric Saade är son till Walid Saade och Marlene Jakobsson. Hans far är av palestinskt ursprung men är född och uppväxt i Libanon. Modern är svenska. Under sin högstadietid gick han på Magnus Stenbocksskolan i Helsingborg. Gymnasietiden gick han på Filbornaskolan, även den i Helsingborg. Hans föräldrar skilde sig när han var fyra år, och när han var sex år sjöng han på sin mors bröllop. Det var då hans släkt insåg att han kunde sjunga och han fick sjunga och dansa på alla släktfester. När han var 9 år kom han 3:a i Helsingborgs stora talangtävling för barn "Morgondagens Stjärnskott" där han framförde en egen översatt engelsk version av Nordmans "Vandraren" som hette "The Walker".


Eric Saade upptäcktes av Lasse Lingman på en talangjakt i Helsingborg när Saade var tretton år gammal. Han gick vidare till finalen och kom på tredje plats. Från fjorton års ålder hade han ständig kontakt med Lasse Lingman och Tomas Lingman, som blev hans manager. Han fick sitt första skivkontrakt när han var femton år gammal. Eric Saade var en av medlemmarna i pojkbandet What's Up. Det var Saade som var med och valde ut medlemmarna, en av dem var Robin Stjernberg, som deltagit i Idol och även vann melodifestivalen 2013. Samtidigt som Eric Saade var med i bandet gick han i gymnasiet i Helsingborg. Så under hela sin gymnasietid pendlade han upp till Stockholm under helgerna för att arbeta. Detta ledde till stress och andningssvårigheter för Saade. Den 26 februari 2009 meddelade han att han lämnat bandet och att han tänkte satsa på sin solokarriär istället. Han och What's Up (med Vendela Palmgren) har spelat in det svenska soundtracket "Här är jag" ("This Is Me") till filmen Camp Rock. Saade har varit programledare på Disney Channel där han bland annat har intervjuat Zac Efron och Vanessa Hudgens under deras besök i Sverige. Saade var även programledare för My Camp Rock Scandinavia under hösten 2009. Saade har även gjort den svenska rösten till Shane i Camp Rock. Efter att han gått ut gymnasiet år 2009, flyttade han upp till Stockholm för att kunna satsa fullt ut på sin karriär.


Den 24 augusti 2009 skrev Eric Saade på för Roxy Recordings. Hösten 2009 kom första singeln "Sleepless", och ett musikalbum, Masquerade, gavs ut den 19 maj 2010.


Saade har bland annat medverkat i Sommarkrysset, Lotta på Liseberg och i Allsång på Skansen. Under sommaren 2010 besökte han ett trettiotal orter i Sverige med den egna turnén Masquerade Tour.


På våren 2011 kom hans andra skiva "Saade vol. 1" och under sommaren åkte Eric ut på sin andra sommarturné. På hösten 2011 släpptes "Saade vol. 2"


Under våren 2012 åkte han ut på sin tredje turné, Pop explosion, vilken var hans första turné inomhus. Under sista showen på Annexet i Stockholm gästades han av Tone Damli som han spelat in låten "Imagine" med.


Under sommaren/hösten 2013 åkte Saade ut på sin "Coming Home" - turné och de sista showerna var i Köpenhamn och i Oslo. 2013 släpptes även albumet "Forgive Me" som var Erics första riktigt personliga skiva och även den enda skivan där han skrivit alla låtar själv.


Under 2013 medverkade han även med i "Ladies Night". 2014 blev han erbjuden en fortsättning på Ladies Night, men tackade nej.


Saade deltog med Fredrik Kempes och Peter Boströms låt "Manboy" i Melodifestivalen 2010 och gick direkt till final med flest röster av alla från deltävlingen i Sandviken till Globen där han slutade på tredje plats. Han avlämnade också Sveriges röster i Eurovision Song Contest 2010.


I juni 2010 var Saade skeptisk till att ställa upp i Melodifestivalen en andra gång, men så småningom stod det klart att han skulle ställa upp igen i Melodifestivalen 2011 med låten "Popular", skriven av Fredrik Kempe. Den 19 februari fick han flest röster i delfinalen som hölls i Linköping och gick direkt till finalen i Globen. Den 12 mars blev "Popular" vinnare av Melodifestivalen 2011 och representerade därför Sverige i Eurovision Song Contest 2011 i Düsseldorf.


Trots att Eric Saade sagt att han aldrig mer skulle delta i Melodifestivalen, så ställde han upp i Melodifestivalen 2015 med låten "Sting" som slutade på femte plats i finalen.


Efter att ha vunnit Melodifestivalen 2011 representerade Eric Saade Sverige i Eurovision Song Contest 2011 i Düsseldorf. Saade vann den andra semifinalen som hölls den 12 maj 2011 och kvalificerade sig därmed vidare till finalen som hölls den 14 maj 2011. Han slutade på en tredjeplats i finalen med låten Popular, vilket var Sveriges bästa placering i Eurovision Song Contest sedan 1999. Han fixade Sveriges första 12-poängare sedan 2008, dessa från Estland och Israel.


Nyheter



Måns Petter Albert Sahlén Zelmerlöw, född 13 juni 1986 i Lund, är en svensk programledare och musikaliskt verksam inom pop, schlager och musikal. Som artist har han deltagit i bland annat Idol, Let's Dance, Melodifestivalen och Så ska det låta. Han har varit programledare för bland annat Sommarkrysset, Melodifestivalen och Allsång på Skansen. Han är även låtskrivare till flera dansband. Han vann Melodifestivalen 2015 med låten "Heroes" och den 23 maj 2015 vann han Eurovision Song Contest-finalen med 365 poäng, före Rysslands Polina Gagarina.


Måns Zelmerlöw är son till Olle Zelmerlöw, läkare, specialist i kirurgi, och Birgitta Sahlén, professor i logopedi vid Lunds universitet. Namnet Zelmerlöw har en hundraårig historia och bildades efter Måns Zelmerlöws farfars farmor Selma Löf. Zelmerlöw gick på en musikinriktad linje på Lars-Erik Larsson-gymnasiet i Lund där han koncentrerade sig främst på körsång, och sjöng senare i Lunds studentsångare. Redan 2002 medverkade han i en uppsättning av musikalen Joseph and the amazing technicolor dreamcoat, där han spelade en av Josephs elva bröder. Musikalen visades på Slagthuset i Malmö.


Han tävlade i TV4:s Idol 2005 där han slutade på femte plats. Innan han slog igenom, sommarjobbade han på G. Swensons Krog i Torekov 2005. 2006 stod han som segrare i TV 4:s Let's Dance tillsammans med Maria Bild. Under andra halvan av 2006 spelade han huvudrollen, Danny Zuko, i musikalen Grease, som sattes upp i Malmö.


Zelmerlöw gick till final i Melodifestivalen 2007 med låten Cara Mia, som slutade på tredje plats, med näst flest telefonröster från tittarna. Han fick totalt 171 poäng. Låten vann sedan både Second Chance Contest och National Finals Song Contest 2007 och låg även etta på den svenska försäljningslistan. 2007 framförde han låten i TV-program som Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg.


Den 5 oktober 2007 var han programledare för Lilla Melodifestivalen. Han medverkade samtidigt i musikalen Footloose, där han spelade skurken Tommy. Musikalens premiär var den 8 november 2007 på Storan i Göteborg och den spelades i Stockholm från 20 februari 2008.


År 2008 medverkade han i Diggilooturnén tillsammans med Lasse Holm, Linda Bengtzing, Lotta Engberg, Thomas Pettersson, Molly Sandén, Nanne Grönvall, Stefan och Kim samt Magnus Johansson.


Han deltog åter i Melodifestivalen 2009, den här gången med låten Hope & Glory (text: Måns Zelmerlöw, Fredrik Kempe, musik: Fredrik Kempe, Henrik Wikström), som han själv beskrivit som ”pampigare och ännu mer ös än Cara Mia”. Från den andra deltävlingen (i Skellefteå 14 februari 2009) gick han direkt till finalen i Globen där han hade ledningen efter det att jurygrupperna hade lagt sina röster. Efter att tittarnas röster avlagts slutade Zelmerlöw på fjärde plats med 144 poäng.


År 2009 deltog han i TV-programmet Så ska det låta tillsammans med Lill Lindfors. Han uppträdde också i Allsång på Skansen. Han var programledare för Sommarkrysset direkt från Gröna Lund och turnerade med The MZW Tour, bestående av ett femmannaband och fyra dansare. Turnén startade i Västerås 26 juni och avslutades 15 augusti 2009 i Kristinestad. Zelmerlöw hade under året även uppträtt på kronprinsessan Victorias födelsedag som sändes i Sveriges Television den 14 juli 2009.


Vid andra deltävlingen av Dansbandskampen 2009 var han gästdomare i andra omgången, där hans låtar var kvällens tema.


Den 10 november 2009 blev det klart att Zelmerlöw skulle bli en av de tre programledarna för Melodifestivalen 2010. Han ledde programmet tillsammans med Dolph Lundgren och Christine Meltzer. Han fick också rollen som Romeo i Romeo och Julia och gästspelade i vissa avsnitt i tv-programmet Jakten på Julia, där musikalen fick sin kvinnliga huvudroll, vilken vanns av Lisette Pagler. Musikalen hade premiär den 31 december på Göta Lejon.


I samband med Dansbandskampen 2010 skrev han tillsammans en Peter Wennerberg en låt åt Elisas med titeln Varenda veranda, vilken bandet även spelade in på albumet Det här är bara början 2011. Till jul 2010 gav Zelmerlöw ut soloskivan Christmas with Friends.


Under våren 2011 spelade Zelmerlöw rollen som Romeo i musikalen Romeo & Julia på Göta Lejon. Den 23 februari 2011 meddelades det att han var ny programledare för Allsång på Skansen sedan hans företrädare Anders Lundin valt att sluta. Han utsågs till Årets skåning 2011. Till jul gav Zelmerlöw ut julskivan Kära vinter.


Måns Zelmerlöws singel Ett lyckligt slut släpptes 2012 i samarbete med Barncancerfonden. Samma år medverkade han i åsiktspanelen i SVT:s musikprogram Inför Eurovision Song Contest. Av Grandiosa Sällskapet i Lund utsågs han detta år till "Årets Lundensare".


För tredje sommaren i rad ledde han 2013 Allsång på Skansen men i och med finalprogrammet den 13 augusti meddelade han sin avsikt att sluta, och det var okänt vem som skulle komma att leda allsången 2014 fram till den 20 december då Sveriges Television meddelade att Petra Marklund valts till ny programledare.


Zelmerlöw deltog som låtskrivare i Melodifestivalen 2013 med Hello Goodbye, framförd av Erik Segerstedt och Tone Damli, som gick till Andra chansen. Hösten 2013 spelade han huvudrollen i en ny version av musikalen Spök tillsammans med bland andra Loa Falkman, Sussie Eriksson och Lena Philipsson.


Han släppte det personliga albumet Barcelona Sessions i februari 2014, som han jobbat på i nästan två år. Han beskriver det själv att jobba med den nya plattan blev som ett terapisamtal. "För första gången under hela min karriär fick jag sortera minnen, känslor, som jag tidigare bara stressat förbi. Alla texter handlar om mig. Saker jag upplevt. Olika känslor. Det var svårt att skriva om slutskedet på ett förhållande".


Zelmerlöw tävlade i Melodifestivalen 2015 med låten Heroes (skriven av Anton Malmberg Hård af Segerstad, Joy Deb & Linnea Deb) med vilken han vann och därmed fick delta i Eurovision Song Contest 2015 som Sveriges representant. Zelmerlöw vann med 288 poäng och den största segermarginalen (150 poäng) till övriga startfältet i Melodifestivalens historia. I Eurovision finalen den 23 maj vann Zelmerlöw med 365 poäng, det tredje största poängantalet i tävlingens historia.


Zelmerlöw hade ett förhållande med sångerskan Marie Serneholt från mars 2008 till sommaren 2011.


Måns har labradorhunden Messi sedan mars 2013, då valpen gjorde premiär under en intervju i TV4s Nyhetsmorgon-sändning.




Rolf Ola Salo Svensson, ursprungligen Rolf Ola Anders Svensson, född 19 februari 1977 i Avesta, är en svensk rocksångare, låtskrivare och tonsättare. Mest känd är han som frontfigur och sångare i The Ark där han skrivit i stort sett all text och musik.


Han föddes i Avesta i Dalarna 1977 och är son till kyrkoherden i Söraby Lars Svensson och sjuksköterskan Birgitta Svensson, född Skarin. Han flyttade med sina föräldrar och fyra syskon till småländska Rottne där han tillbringade uppväxtåren. När han var fyra år skrev han sin första låt, kallad Raggarbilar. Under gymnasiet studerade han med humanistisk inriktning med ”musiktillägget” (liknande estetiska programmet med musikinriktning) på Katedralskolan i Växjö och flyttade sedan till Malmö.


Han antog 1996 artistnamnet Ola Salo, som är en palindrom där Salo kommer från Ola bakvänt samt begynnelsebokstaven i hans efternamn. Numera heter han Salo även officiellt, dock inte i efternamn utan i mellannamn. Ola Salo är vegetarian.


Sedan 2009 är han gift med Anneli Pekula. Med henne har han en dotter, född 2010. Han är öppet bisexuell.


Salo bildade 1991 gruppen The Ark tillsammans med vännerna Lars "Leari" Ljungberg, Mikael Jepson och Magnus Olsson.


I Malmö arbetade Ola Salo som musikalartist på Malmö Stadsteater, först i Kristina från Duvemåla och sedan i Spelman på taket I samband med firandet av Carl von Linnés trehundraårsdag uruppfördes Salos symfoniska verk Linnaeus Rex (Kung Linné) i Växjö konserthus 28 januari 2007; senare samma år spelades det i bland annat Uppsala Konserthus.


2007 vann The Ark Melodifestivalen med Salos egenkomponerade låt "The Worrying Kind" och representerade därefter Sverige vid Eurovision Song Contest i Helsingfors den 12 maj 2007. Där slutade bidraget på artonde plats.


2008–09 spelade Salo huvudrollen i musikalen Jesus Christ Superstar vid Malmö Opera och Musikteater. Till denna uppsättning stod han själv för nyöversättningen av librettot. 2012–13 repriserade Salo rollen som Jesus, denna gång i uppsättningen på Göta Lejon i Stockholm och 2014 kommer en Sverigeturné att genomföras med föreställningen.


Salo har varit värd för Sommarprogrammet i Sveriges Radio P1 vid två tillfällen: den 16 juli 2003 och den 26 juli 2009. Han medverkade också hösten 2013 i SVT:s Sommarpratarna.


I början av 2012 medverkade Ola Salo som en av coacherna i TV-programmet The Voice Sverige tillsammans med Carola Häggkvist, Petter och Magnus Uggla.


Den 2 november 2013 uruppfördes rockoperan Kult i Sveriges Radio, som också hade beställt verket.


Wilderness är Ola Salos debutskiva som soloartist, vilken släpptes den 20 maj 2015. Enligt Salo vill han ge terapi till folket genom detta album. I samband med albumet så åker även Salo på sommarturné i Sverige sommaren 2015, och det är även första gången han turnérar som soloartist. Turnépremiären inleddes på Bråvallafestivalen den 26 juni.


Nyheter



Peter Arne Jöback, född 4 juni 1971 i Stockholm, är en svensk sångare och artist. Han är son till sångerskan Monica Lind och sedan 2010 gift med Oscar Jöback.


Peter Jöback härstammar från Västra Ämtervik i Fryksdalen, Värmland, där han tillbringade många sommarlov i sin barndom, och från Östergötland.


Jöback utbildade sig vid Adolf Fredriks musikskola och Södra Latin i Stockholm, samt vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm på sångsolistlinjen. Den 11 december 1989 vann han talangtävlingen Talang 89 på Chinateatern genom att sjunga "Anthem" ur musikalen Chess. I Melodifestivalen 1990 slutade han dock näst sist med låten "En sensation". 1992 sjöng han duett med den svenska sångerskan Towe Jaarnek. Sången hette "More Than a Game" och var den officiella sången för Europamästerskapet i fotboll 1992.


År 2000 prövade han på en popkarriär med singeln "Higher" som blev den mest spelade svenska låt. Samma år blev han utnämnd till årets artist av NRJ och Tracks.


Två av Peter Jöbacks album bär titeln Det här är platsen (april 2004) och Storybook (2004). Hittillsvarande singlar är "Du har förlorat mer än jag" (april 2004) och "Sommarens sista sång" (augusti 2004). Peter Jöbacks album Flera sidor av samma man (2006) var Sveriges mest sålda album 2006.


Peter Jöbacks julalbum Jag kommer hem igen till jul släpptes 2002 och betraktas idag som en modern klassiker och har omnämnts som ”tidernas julskiva”. Under albumets tioårs jubelium släppte Jöback sin första bok med samma namn. Två av Jöbacks TV-sända konserter har blivit nominerade till Silverrosen på Montreux filmfestival


Under 2008 gav sig Jöback ut på turné tillsammans med Eva Dahlgren en omfattande sommarturné under namnet Himlen är inget tak. Tillsammans gjorde de även ett livealbum med samma namn till förmån för Röda Korset. Under samma år påbörjade Peter sitt engagemang i "World Childhood Foundation".


Jöback flyttade under 2009 till East Village i New York, under tiden där påbörjades inspelningen av albumet ”East Side Stories”, ett album fyllt av Jöbacks personliga favoriter ur den moderna låtskatten. Albumet spelades in i Woodstock, och innehåller duetter med bl.a som Sia Furler och B-52s Kate Pierson.


Den svenske filmaren Anders Hallberg följde Jöback i New York. Materialet blev till dokumentären Happy, Handsome and Unknown som sändes på NRK och SVT där tittarna fick följa Jöback i hans mer anonyma liv i New York.


Hösten 2011 släpptes Jöbacks franska album La vie, l'amour, la mort (Livet, kärleken, döden). Låtarna är en blandning av nyskrivna och klassiska franska sånger med specialöversättningar av Annika Norlin och Andreas Mattsson. En kortfilm spelades in under regi av Magnus Renfors där Jöback gestaltar sitt franska alter-ego, kortfilmen blev även den Grammisnominerad.


2012 visades Jöbacks TV-serie på SVT Med hjärtat som insats där tittarna fick följa Jöback i fotspåren av några av världens största musik-ikoner; Sinatra, Brel och Dietrich. Tre nyskrivna singlar av Andreas Mattson, Rebekka Karijord och Nina Kinert i produktion av Tobias Fröberg gavs ut i samband med serien. Serien sändes även på NRK och YTL.


Den 18 juni 2010 medverkade han vid Riksdagens galakonsert för kronprinsessan Victoria och Daniel Westling i Stockholms konserthus. Jöback var även en av gästerna på parets bröllop den 19 juni 2010. Jöback sjöng "The First Time I Ever Saw Your Face" på vigseln mellan prinsessan Madeleine och Chris O’Neill i juni 2013.


2013 blev Jöback första svenska artisten att uppträda på Radio City Music Hall under Tony Awards, då han tillsammans med Samantha Hill framförde titelspåret från "Phantom of the Opera".


Den 3 februari 2014 blev Jöback vald till "Årets artist" på QX Gaygala han framförde låten "Annars vore jag inte jag" på galan som sändes på TV4.


I maj 2014 gjorde Peter debut i Japan när han medverkade i den årliga upplagan av "Music Meets Symphony" på Tokyo Forum Hall.


I slutet av 2014 gjorde Peter tre exklusiva konserter i London. "An Evening with Peter Jöback" ägde rum på klassiska St James Theatre Studio den 3,4 och 5 november.


Jöback har deltagit två gånger i Melodifestivalen. I Melodifestivalen 1990 slutade han näst sist med låten "En sensation". Den 3 december 2009 avslöjades Jöback på Kulturnyheterna som den tredje jokern i Melodifestivalen 2010, med bidraget "Hollow", som är skriven av Fredrik Kempe samt Anders Hansson. Låten tävlade i den fjärde deltävlingen i Malmö den 27 februari 2010, där den gick som nummer två till finalen. I finalen den 13 mars i Globen kom Jöback på en nionde och (för andra gången) näst sista plats.


Jöback blev tidigt engagerad i flera teaterföreställningar, till exempel Sound of Music och Snövit. Karriären fortsatte med roller i Grease, Fame och Musical Express, innan genombrottet kom med rollen som Robert i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla 1995. Med sitt stora nummer "Guldet blev till sand" låg han 110 veckor på Svensktoppen.


Sir Cameron Mackintosh var den som tog Jöback till West End i London för att spela Chris i Miss Saigon, som ledde till att Mackintosh valde honom att spela Michael i originaluppsättningen av The Witches of Eastwick, båda på Theatre Royal Drury Lane. Jöback spelade även Konferencier i Cabaret först i Danmark och sedan i Stockholm på Tyrol 2006 och på Rondo i Göteborg 2007, för den rollen fick Jöback sin andra guldmask, i den svenska uppsättningen var Jöback även konstnärlig producent.


Jöback medverkade i den svenska dubbningen av Disneyfilmen Aladdin 1992, där han bland annat sjöng en duett med Myrra Malmberg i låten "En helt ny värld", den svenskspråkiga versionen av "A Whole New World". 1995 gjorde Peter även rösten till Stinkie i Casper och 1999 gestaltade han rösten till "Stuart Little" in den svenska versionen av filmen med samma namn.


Mellan mars och september 2012 medverkade Jöback som fantomen i West End-uppsättningen av The Phantom of the Opera på Royal Albert Hall i London. Där blev han även presenterad som nästa Phantom. Den 29 april 2013 hade Jöback premiär som fantomen i Broadway-uppsättningen av samma musikal på The Majestic Theatre i New York.


Den 4 december hade Jöback premiär som Sweeney Todd i den svenska uppsättningen på Stadsteatern i Stockholm, där han spelade fram till 30 april 2014.


Den 11/9 2014 var premiären för musikalen Livet är en Schlager där Jöback gör en tolkning av transsexuella Candy Darling. Musikalen är sammansatt av Jonas Gardell och Fredrik Kempe och är baserad på Gardells film Livet är en Schlager från år 2000.


2010 gjorde Jöback en omfattande turné (48 platser) med trio i Skandinavien som avslutades på Hamburger Börs i Stockholm våren 2011. Det var andra gången Jöback huserade på Börsen, första gången var 1998 som den yngste artisten någonsin.


Tidigare 2010 gjorde Jöback, tillsammans med Helen Sjöholm och Radiosymfonikerna, en konsertföreställning av Sondheim-sånger i samband med dennes 80-årsdag.


Den 19 oktober 2012 hade Jöbacks turné under namnet I Love Musicals premiär i Scandinavium, Göteborg. Tillsammans med solisterna Ma-Anne Dionisio, Katy Treharne, James Greeme och Michael McCarthy sjöng de musikallåtar ur flertalet klassiska musikaler under ledning. Turnén hade fem stopp och tog sig även till Spectrum i Oslo. Den 27 september 2013 gav sig Jöback ut på en andra turné under namnet I Love Musicals - The Broadway Edition tillsammans med solisterna Helen Sjöholm, Gunilla Backman, Ma-Anne Dionisio, Norm Lewis och Scarlett Strallen. Turnén hade sju stopp och avslutades i Globen i Stockholm. Delar av konserten i Globen spelades in och sändes i TV4 samt i P4 Live under namnet Tillbaka från Broadway - en musikalkväll med Peter Jöback. Musikalerna följdes senare upp av ett album med titeln I Love Musicals - The Album som han spelat in med Stockholm Sinfoneitta under ledning av David White. Albumet innehåller musikalklassiker samt "Annars vore jag inte jag" skriven av Jonas Gardell och Fredrik Kempe.


Jöback är öppet bisexuell. "Jag har alltid varit attraherad av både män och kvinnor", sade han i TV-serien Det blir bättre i TV3 29 maj 2011. Han blev utsedd till "Årets homo" vid Gaygalan 2005.


Jöback berättade i Skavlan den 9 oktober 2009 att han som barn blev utsatt för sexuella övergrepp.


25 juni 2010 (midsommarafton) gifte sig Peter Jöback med sin sambo sedan 2004, Oscar Nilsson, på Cirkus i Stockholm. Tillsammans med ett lesbiskt par har de två döttrar.


() = Antal veckor på Top 60 Singel Hitlistan , Svensktoppen och Trackslistan står inom parentes.


() = Antal veckor på Top 60 Singel Hitlistan , Svensktoppen och Trackslistan står inom parentes.




Robin Miriam Carlsson, mer känd under sitt artistnamn Robyn, född 12 juni 1979 i Stockholm, är en svensk popsångare och låtskrivare.


Robyn föddes 1979 som dotter till regissören Wilhelm Carlsson och skådespelerskan Maria Ericson. Hon studerade vid Eriksdalsskolan på Södermalm. Robyn växte upp i ett kringresande teatersällskap, Teater Schahrazad. Vid nio års ålder hade Robyn en statistroll i Peter Stormares uppsättning av August Strindbergs Kronbruden på Dramaten. År 1989 medverkade hon med sin röst till Miranda i den animerade filmen Resan till Melonia. Vid tolv års ålder med sjöng Robyn in en svensk översättning av Lilla sportspegelns tidigare signaturmelodi You Can Always Be Number One (Sport Goofy Anthem), i översättningen Du kan alltid bli nummer ett, som sedan tjänstgjorde som ny titelmelodi. Under 1990 gjorde hon sitt första tv-framträdande i programmet Söndagsöppet. Efter bara tre dagar i gymnasieskolan hoppade hon av för att koncentrera sig på popmusiken.


Hon upptäcktes av sångerskan Meja Beckman vid en spelning med Legacy of Sound när hon i en paus sjöng en egen låt om föräldrarnas skilsmässa. År 1995 släpptes debutsingeln You've Got That Somethin'. Senare samma år kom den stora genombrottssingeln Do You Really Want Me (Show Respect), och debutalbumet Robyn Is Here släpptes i Sverige. För detta nominerades hon till tre grammisar men vann ingen. Under 1997 lanserades Robyn i USA. Här släpptes singlarna Do You Know (What It Takes), Show Me Love samt Do You Really Want Me (Show Respect). Två av singlarna blev topp tio-hits på Billboard Hot 100 och albumet sålde i cirka 1,5 miljoner exemplar i USA. Samma år skrev hon även låten Du gör mig hel igen, låten framfördes sedan av Cajsalisa Ejemyr vid Melodifestivalen 1997 och hamnade på fjärde plats. Den 17 maj 1999 släpptes uppföljaren My Truth, men hennes amerikanska skivbolag RCA ville inte släppa det i USA då skivan, enligt dem, saknade hitlåtar. I Sverige sålde skivan 80 000 exemplar.


Efter släppet av sitt andra album ägnade sig Robyn åt annat än musik. År 1999 blev hon Unicef-ambassadör och besökte bland annat Kenya och Tanzania. Hon arbetade med detta under två års tid. Hennes uppdrag gick ut på att dra uppmärksamhet till Unicef och vad barnfonden försöker göra världen över. I sin egenskap av ambassadör talade Robyn gärna om vikten av ansvar.


År 2000 utsågs Robyn till årets Karamelodiktstipendiat, och tilldelades därmed en stor strut med godis och 20 000 SEK av Povel Ramel. I november 2002 släpptes hennes tredje skiva Don't Stop the Music, innehållande bland annat hiten "Keep This Fire Burning", och singeln "O Baby", som blev 2003 års femte mest spelade låt i svensk radio. Don't Stop The Music sålde platina (60 000) i Sverige. Hennes sommarturné 2003 var en av årets mest hyllade.


Efter Darin Zanyars andraplats i TV4:s Idol 2004 släpptes hans debutsingel "Money for Nothing", skriven av Robyn.


År 2004 lämnade Robyn skivbolaget Jive Records för att istället starta det egna bolaget Konichiwa Records, bland annat för att de hade olika uppfattningar kring låten "Who's That Girl" som Robyn gjorde tillsammans med The Knife.


Under 2004 startade Robyn ett eget skivbolag, Konichiwa Records, som endast ska ge ut hennes egen musik. I slutet av mars 2005 släpptes Robyns nya singel "Be Mine!" i Sverige och hennes fjärde album, Robyn, släpptes i slutet av april samma år. Den första singeln från plattan, "Be Mine!" blev snart etta på Trackslistan. Robyns andra singel från albumet "Who's That Girl", gick in på nionde plats i sin första vecka på Sommartoppen. År 2006 tilldelades hon Gunilla Arhéns Förebildspris.


Den 14 augusti 2007 hamnade Robyns låt "With Every Heartbeat", som är gjord tillsammans med Kleerup, på brittiska singellistans prestigefyllda förstaplats. Låten gick därmed om Timbalands låt "The Way I Are", som tidigare innehade förstaplats. Efter en vecka blev Kanye Wests låt "Stronger" ny etta, men Robyn sålde endast 67 stycken färre exemplar.


I januari 2008 medverkade Robyn i det brittiska musikfrågeprogrammet Never Mind The Buzzcocks. Hon gästade även i maj samma år Late Show with David Letterman där hon framförde "Cobrastyle" av Teddybears. Under samma vår medverkade hon på Snoop Doggs singel "Sensual Seduction". Robyn var under hösten 2008 förband åt Madonna vid flertalet av hennes konserter i Europa och den 7 januari, 2009, vann Robyn en grammis för årets live-akt.


Robyn uppträdde med Salem Al Fakir (alias Damien Adore), Spank Rock och Staygold på P3 Guld-galan 2010, med låten Backseat, skriven av Al Fakir. Hon gjorde turnén All Hearts Tour tillsammans med Kelis 2010.


År 2014 deltog hon med en låt "U Should Know Better (Carli & Savage Skulls Remix)" till albumet F! som var Feministiskt initiativs valskiva inför Riksdagsvalet 2014.


Under 2010 släppte Robyn tre fullängdsskivor kallade Body Talk-serien. De två första innehöll endast nya låtar, medan den sista var en samling av 10 låtar från de tidigare skivorna tillsammans med 5 nya låtar. För den som redan hade köpt de två tidigare skivorna släpptes en EP med endast de nya låtarna. Den första delen, Body Talk Pt. 1, släpptes den 14 juni 2010 och föregicks av den ledande singeln Dancing on My Own som blev Robyns första listetta i Sverige. Den blev 3:a på USA:s Billboard Hot Dance Club Songs-lista och 8:a på brittiska singellistan. Den 16 augusti 2010 släppte Robyn singeln Hang with Me från albumet Body Talk Pt. 2, som senare släpptes den 6 september 2010. Hang with Me är en danceversion av den akustiska låten som fanns med på Body Talk Pt. 1. Inför det sista albumet, Body Talk, släpptes singeln Indestructible, som är en popigare version av en akustisk version som fanns med på Body Talk Pt. 2. Singeln Indestructible släpptes den 1 november 2010 och albumet Body Talk den 22 november 2010.


Robyn blev år 2010 utsedd till Årets svensk av tidskriften Fokus med motiveringen "Robin Carlsson (Robyn) har på sitt egensinniga sätt och med ett medvetet konstnärskap visat att det går att nå populärmusikens högsta höjder utan att vara ytlig. Genom att ge ut sina skivor på sitt eget skivbolag visar hon prov på stort entreprenörskap och kan därigenom behålla makten över den egna kreativa processen. I alla sina egenskaper blir hon en förebild för såväl unga tjejer och killar som för vuxna kvinnor och män".


Robyn är bosatt i Liljeholmen i Stockholm och var i flera år förlovad med konstnären och kampsportaren Olof Inger. Sedan 2011 har hon en relation med Max Vitali, bror till skådespelaren Vera Vitali. Han har regisserat flera av Robyns musikvideor.




The Ark är ett svenskt glamrockband som bildades 1991 i Rottne av Ola Salo. Vid bildandet ingick också gitarristen Mikael Jepson, basisten Lars Ljungberg och trummisen Magnus Olsson i bandet. Olsson lämnade gruppen 1992 och ersattes av Martin Rosengardten. 2000 gavs debutalbumet We Are The Ark ut och blev albumetta i Sverige. Vid den här tiden hade Rosengardten ersatts av Sylvester Schlegel och gitarristen Martin Axén hade också anslutit till bandet. Singeln "It Takes a Fool to Remain Sane" gav gruppen en Grammis för "Årets låt".



Därefter följde två studioalbum som båda blev albumettor i Sverige; In Lust We Trust (2002) och State of the Ark (2004), innan The Ark utökades med Jens Andersson, som tidigare arbetat med bandet under flera år. I mars 2007 vann gruppen Melodifestivalen och representerade Sverige i Eurovision Song Contest med låten "The Worrying Kind". Bandets fjärde studioalbum Prayer for the Weekend gavs ut samma år och blev The Arks fjärde i följd att toppa albumlistan i Sverige. Efter några års uppehåll gavs bandets femte studioalbum In Full Regalia ut 2010. I slutet av samma år meddelades det att The Ark skulle komma att läggas ner efter sommaren 2011. 2020 återförenades bandet.



The Ark bildades av Ola Salo (som då hette Svensson) i Rottne utanför Växjö under sommaren 1991. Vid fjorton års ålder, under en familjesemester till Irland, skrev han en sexradig dikt med titeln "The Ark" och bestämde sig för att bilda ett nytt band under detta namn. Han hade tidigare haft bandet Ashram med vännerna Lars "Leari" Ljungberg, Mikael Jepson och Magnus Olsson, och det var även dessa vänner som kom att utgöra The Ark. Det första repet hölls i augusti 1991, och såväl musik som mode inspirerades av det psykedeliska 60-talet och dekadenta 70-talet. Enligt Salo var namnet The Ark inte bara tänkt som grandios religiös symbolik utan också som symbolik för hur de skulle segla bort från Rottne och ut i världen. Medan Ashram huvudsakligen spelat covers, som "Purple Haze" av Jimi Hendrix och "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" av The Beatles, skulle The Ark fokusera på eget låtmaterial. Salo, som skulle förbli låtskrivare för bandet, hade redan skrivit en del amatörmässiga låtar - som Ashrams enda egna låt "The Kinky Blues" - men under sommaren 1991 studerade han en antologi över The Beatles tabulatur som han fått i julklapp och inledde en ny fas i sitt låtskrivande.



The Arks tidigaste repertoar inkluderade covers av "My Generation" av The Who och "Honky Tonk Women" av The Rolling Stones, men också egenskrivna låtar av Salo såsom "Only the Wind" och "Crumble and Fall". Musiken var i lättsam och folkig 60-talsstil men texterna var mörka och storslagna, och det återkommande temat var filosofi och religion, mestadels om världens undergång med stor inspiration från Uppenbarelseboken i den kristna Bibeln. Bandets allra första konsert var på en utomhusfestival på Växjös huvudgata i mitten av augusti 1991. Den 16 november samma år spelade The Ark sin första klubbspelning på Uffes källare i Växjö, där de agerade förband åt bandet The Shiremen som frontades av Ljungbergs bror Pelle. Bandet var helt okända utanför Växjö men fick en lokal publik. Man ansträngde sig för att göra varje enskild spelning unik, och Salo skrev nya låtar inför varje konsert. Under 1992 gav rockklubben Café Kristina i Växjö ut ett dubbelalbum som skulle skildra den lokala musikscenen, och The Ark bidrog med låten "The Lamb". Detta är deras första officiella inspelning och till denna låt gjorde bandet även sin första musikvideo. Låten blev något av en hit i Växjös undergroundscen och bandet hade säkrat en liten men dedikerad egen publik.



Hösten 1992 bytte bandet trummis, då Olsson valt en gymnasielinje som krävde mycket tid på helgerna och dessutom blivit aktiv i Hemvärnet. Han ersattes av Salos skolkamrat Martin Rosengardten.



Salo fortsatte att skriva låtar med apokalyptiskt och mörkt filosofiskt tema, med titlar som "Merciful Sledge", "The World's Aflame", "Eucharist" och "My Sin". Filosofen Friedrich Nietzsche hade blivit en stor influens. Musiken hade blivit mörkare, tyngre och mer psykedelisk med komplicerade ackordföljder. Samtidigt ville The Ark föra samman esterna som gillade svårare och tyngre musik med de som gillade svängig och trallvänlig pop. Låtar som kom att leva kvar från denna era och bli inspelade efter bandets genombrott är "Topsy Kaiser", "Cygnet to Cygnet" och "The Homecomer" (som alla blev b-sidor för bandets tidiga cd-singlar år 2000-01) samt "Uriel" från 1994 (som spelades in för albumet Prayer for the Weekend som gavs ut 2007). 1994 spelade bandet in sin andra musikvideo, till låten "The Flower King".



Under vintern 1995 reste bandet till Malmö för att spela in några nyskrivna låtar i Dundret studio. Låtarna som spelades in var "What Do To With Aileen?", "Racing With The Rabbits" och "Cracked Messiah". De yngsta bandmedlemmarna var vid denna tid 18 år. Denna studiosession inspirerade Salo till att tänka om sitt låtskrivande, och den första låten i hans nya fas var "Like Mortals Do". Den blev en publikfavorit i bandets konsertrepertoar och Salo har själv kallat låten "den största hitten under The Arks apokalyptiska era". I mars 1995 återvände bandet till Dundret studio och spelade in ytterligare två nyskrivna låtar: "I Laid It Down" och "Od Slatrom Ekil".



Inspelningarna i Dundret studio, förutom "What Do To With Aileen?", samlades på en EP som fick titeln "Racing With The Rabbits" och gavs ut av en liten underetikett vid namn Beat That! på det lilla skivbolaget Engery Records i Malmö. 1 000 exemplar trycktes på CD, färre än 100 blev sålda, och de fåtaliga recensionerna var negativa. Hela bandet flyttade till Malmö, och det planerades att spelas in ett fullängdsalbum med de bästa låtarna från den apokalyptiska eran. Albumet skulle heta "Speak Loud", men Beat That! hade inte pengar att bistå för inspelningen.



Under åren som följde det misslyckade EP-släppet började Salo åter tänka om kring sin livsfilosofi och sitt låtskrivande. Han var personligen deprimerad och The Ark hade en tynande tillvaro. Utanför Växjö hade bandet ingen publik, och i Malmö visades inget intresse för deras musik. 1997 övervägde Salo att lägga ner bandet, men istället rekryterades Martin Axén in som andregitarrist och gav ny energi. Ljungberg och Jepson startade ett nytt band med Axén, under namnet Stereo Explosion, och började hålla populära fester för att marknadsföra sin musik. Tanken var att göra härlig musik och få folk att dansa. Salo kände sig inspirerad av denna idé och bestämde sig för att blanda de ytliga och synbart plastiga aspekterna av popmusiken med hans tyngre och djupare teman.



En annan viktig uppenbarelse kom när Salo, Ljungberg och Jepson såg KISS på Globen i Stockholm, och Salo fick en kristallklar vision av skrikig estetik och plastig image i kombination med enkel men urstark musik. Men till skillnad från de ytliga låttexterna hos KISS skulle The Ark ha ett viktigare budskap. Det utdragna och mörka apokalyptiska temat var över, och det var dags för lättåtkomlig popmusik för den breda massan, men med ett äkta innehåll. Under 1998 hade Salo dessutom öppet börjat acceptera sin bisexualitet, vilket fick ytterligare påverkan på bandets nya image och budskap. När Salo presenterade sin nya vision för bandet var trummisen Rosengardten inte lika begeistrad som övriga medlemmar. Utöver hans skepsis till bandets nya image hade han fullt upp med sina universitetsstudier, varför Salo avskedade honom strax innan jul 1999. Ny trummis blev då Sylvester Schlegel, en gammal vän från Växjö.



Medan The Ark experimenterade med sin nya popstil fick de hjälp av Robert Jelinek från The Creeps att spela in några demos. Jelinek förde vidare inspelningarna till Jon Gray som var väletablerad i musikindustrin och drev sitt eget musikförlag Mad House. En av demolåtarna var "Laurel Wreath", och två andra hade titlarna "It Seems To Be The Way" och "Activity". Jon Gray skulle med tiden komma att bli bandets manager, och enligt Axén var Gray den förste som verkligen trodde på deras potential. Bandet fortsatte att spela in nya låtar som demos, med hjälp av Jens Andersson i den hemmastudio han byggt tillsammans med Jepson. Den första låten de spelade in tillsammans var "Siamese Centerfold", som senare skulle släppas som b-sida med cd-singeln "Let Your Body Decide".



Under 1999 fick bandet skivkontrakt för tre album med Grand Recordings, som snart skulle komma att slås samman med Virgin Records, och förberedelserna inleddes för inspelning av ett debutalbum.



Under vintern 2000 deltog The Ark som förband på Kents turné för Hagnesta Hill, med premiär i Lisebergshallen i Göteborg den 28 januari och avslutning på Hovet i Stockholm den 9 mars. De inledde sitt set med "Laurel Wreath" och spelade blivande hitsinglar som "Let Your Body Decide", "Echo Chamber" och "It Takes a Fool to Remain Sane". Halvvägs genom turnén, den 31 januari, gavs "Let Your Body Decide" ut som första singel från debutalbumet. Låten tog sig upp till en plats 9 på den svenska singellistan. Den andra singeln, "It Takes a Fool to Remain Sane", gavs ut den 15 maj. Låten blev en stor radiohit och musikvideon spelades frekvent på TV. Låten blev även framgångsrik utomlands, och i Italien låg den kvar på singellistornas topp 10 i fyra månader. Under sommaren spelade bandet för första gången på Hultsfredsfestivalen.



Debutalbumet, betitlat We Are the Ark, gavs ut den 25 september 2000. Albumet spelades in i Gula Studion i Malmö, med Marco Manieri som producent. Den alternativa titeln "Electric Body Design" hade övervägts, baserat på hur en vän till bandet hört fel på refrängen i "Let Your Body Decide". Albumet har sålts i över 120 000 exemplar, vilket gjort det till ett av Sveriges mest framgångsrika debutalbum. I flera av albumets låtar återkommer temat att finna styrka och glädje i sitt utanförskap, att välja glädjen och lusten i livet och att gå sin egen väg oavsett omvärldens stagnerade normer och åsikter. Detta var också ett budskap som Salo och det övriga bandet ständigt återkom till i intervjuer och konserternas mellansnack. Det skulle sedermera komma att förbli bandets signum och huvudsakliga tema.



Den 18 oktober på Trädgår'n i Göteborg inleddes en omfattande klubbturné genom Sverige. Låtlistan under konserterna bestod uteslutande av material från debutalbumet, förutom avslutningslåten "Racing With the Rabbits" som var den enda låten som hämtades från bandets tidigare 1990-talsera. Turnélivet filmades för musikdokumentären "Vi är The Ark" som sändes på SVT. Ytterligare en musikdokumentär om bandet gjordes senare för TV4. Under året 2000 gjorde The Ark fler än 60 liveframträdanden, och avslutade året med att framföra "It Takes A Fool To Remain Sane" tillsammans med Tommy Körberg på Nyårsafton i TV3. Sommaren 2001 spelade bandet på Hultsfredsfestivalens största scen och slog sig ihop med Magnus Uggla och Håkan Hellström för en turné på 22 konserter. Låtarna "Echo Chamber" (14 oktober 2000) och "Joy Surrender" (2 april 2001) släpptes som tredje och fjärde singel från albumet, även dessa till god framgång. Samtliga fyra singlar fick musikvideor. The Ark nominerades till sex Grammispriser 2001 och vann Årets låt för "It Takes A Fool To Remain Sane" och Årets artist. Sveriges Radio utnämnde "It Takes A Fool To Remain Sane" till årets mest spelade låt, och bandet vann även en Rockbjörn för Årets grupp.



I september 2001 inledde bandet arbetet med sitt andra album, som skulle komma att spelas in Stockholm med Peter Kvint som producent. I februari 2002 släpptes första singeln "Calleth You, Cometh I" som också var ledmotiv till filmen Klassfesten. Låten blev en omedelbar framgång på svenska och italienska topplistor. I Italien låg den kvar på topp 20 i fyra veckor. Amir Chamdin regisserade musikvideon. Under studioarbetet med albumet spelade bandet även in en cover på Nationalteaterns låt "Kolla kolla", som skulle inkluderas på ett hyllningsalbum. Den 19 augusti 2002 släpptes nästa singel, "Father of a Son". Sången handlar om homosexuellas rätt att få adoptera. Återigen stod Amir Chamdin för musikvideon, som var inspirerad av The Whos rockopera Tommy.



Albumet, betitlat In Lust We Trust, släpptes den 29 augusti och guldcertifierades samma dag. Albumet sålde över 57 000 exemplar och var, på grund av den ökade illegala fildelningen, den första svenska cd-skivan som kodades med kopieringsskydd. In Lust We Trust avviker från stilen på We Are The Ark, med mörkare texter och ett tyngre sound. Salo berättade senare (i bandbiografin No End från 2011) att han haft för avsikt att göra ytterligare ett album om lust, glädje och lycka, men att han var utmattad av den oerhörda succén under genombrottsåret och att han inte mådde helt bra, vilket han anser framgår i mörkare låtar som "A Virgin Like You" och "2000 Light-years Of Darkness".



Den 22 oktober 2002 påbörjade bandet en höstturné genom Skandinavien med 20 konserter. Bland annat gjorde man konserter på Cirkus i Stockholm, Lisebergshallen i Göteborg och Tavastia i Helsingfors. Förutom låtar från de två albumen innehöll turnéns låtlista även det äldre numret "I Laid It Down" från 1996. Ytterligare två singlar lyftes från albumet, "Tell Me this Night is Over" som gavs ut tidigt i november 2002 och "Disease" som gavs ut i mars 2003. "Disease" är den enda av albumets fyra singlar som inte fick någon video.



På P3 Guld 2003 vann The Ark priset Guldmicken för bästa liveakt. Bandet gjorde sin sista konsert för In Lust We Trust i Florens den 3 februari 2004.



Den första singeln inför bandets kommande tredje album släpptes i november 2004 med titeln "One of Us is Gonna Die Young" och visade återigen en någorlunda ny stil för bandet. Låten skulle komma att bli en av bandets största publikfavoriter, likaså andrasingeln "Clamour for Glamour" som släpptes den 30 mars 2005. Albumet State of the Ark gavs ut den 27 december 2004 och hade ett mer minimalistiskt sound än föregångarna. Stilen var tänkt att blanda dansant 1980-talsmusik med modern electro och gitarrpop. Albumet spelades in i Tambourine Studios i Malmö och producerades av Per Sunding och Nathan Larson.



Den 21 februari 2005 på Cirkus i Stockholm inledde bandet sitt turnerande för albumet och skulle sammanlagt under 2005 och 2006 göra fler än 120 konserter. Det har kommit att förbli deras mest omfattande turnerande under en albumcykel.



Albumets avslutningslåt "Trust is Shareware" släpptes som tredje singel den 13 juli 2005. Det var den första av The Arks singlar sedan genombrottet på stort skivbolag som inte fick någon fysisk utgåva. "One Of Us Is Gonna Die Young" återlanserades under 2006 med en ny musikvideo för den internationella marknaden. Med början under första halvan av 2005 stod The Ark inför en USA-lansering och reste mycket till New York under denna period, där de fick en liten men dedikerad publik. Sångaren Justin Hawkins i bandet The Darkness avsåg att hjälpa bandets karriär i Storbritannien och under februari till mars 2006 var The Ark förband under The Darkness turné i Storbritannien/Irland och även i Skandinavien.



I slutet av 2006 blev Jens Andersson ny medlem i The Ark. Han hade då arbetat med bandet i många år och hade spelat med dem på de flesta av deras turnéer.



Den 22 oktober 2006 var The Ark inbjudna att spela under invigningen av House of Sweden, den nya ambassadbyggnaden i Washington, D.C. En publik på 150 personer stod samlad, inklusive den svenske ambassadören. Som ofta under gruppens konserter var Salo karaktäristiskt fräck och skämtsam. När ett flygplan passerade över området fällde han den kommentar som skulle komma att avsluta bandets chans till en karriär i USA. Medan han betraktade planet sa han, på engelska: "Tja, man vet aldrig vart de är på väg i det här landet, eller hur?" Publiken blev förfärad, men slappnade av någorlunda när han tillade: "Men det där verkar vara på väg åt rätt håll." Publiken som antog att han åsyftade flygplatsen skrattade nervöst. Då tillade han ytterligare "Vita Huset" för att avsluta det fräcka skämtet, och det skämtet skulle orsaka mycket problem.



The Washington Post rapporterade händelsen under rubriken "A Swedish Star's Rock-and-Rile words". I Sverige fick händelsen ännu större utrymme som skandal i tidningarna. Den fortsatta turnén i USA som varit inbokad för hösten blev helt inställd, förutom en sista konsert i New York, vilket till viss del berodde att spelställen började avboka bandet till följd av att de mottagit bombhot från patriotiska amerikaner. En bidragande orsak var att bandet inte hunnit få sina nya amerikanska visum, och hade redan varit tvingade att resa hem efter den första spelningen i Washington för att ordna detta. Den huvudsakliga anledningen till att turnén ställdes in var att Salo, som offentligt redan bett om ursäkt för skämtet, kände sig totalt utbränd av skandalen och helt enkelt inte orkade återvända. Konserten på Bowery Ballroom i New York den 20 november 2006 blev The Arks sista konsert i USA.



I januari 2007 framförde bandet för första gången "Absolutely No Decorum", på P3 Guld-galan på Stora Teatern i Göteborg. Det var deras första nya låt sedan december 2004 och var det första smakprovet från det kommande fjärde albumet. Låten släpptes digitalt som singel den 22 januari. I intervjuer meddelade bandet att det kommande albumet skulle vara karaktäristiskt storslaget. Senare skulle de förklara att tanken med albumet var att kombinera stilarna från de andra tre – lekfullheten från det första albumet, storslagenheten från det andra och disco-riff-boogien från det tredje. "Absolutely No Decorum" blev listetta på radioprogrammet Tracks där dess listframgångar sedermera ledde till att den blev årets största hit i programmet. Precis som "Trust Is Shareware" släpptes låten bara för digital nerladdning, och gavs inte ut som fysisk cd-singel.



Albumet Prayer for the Weekend gavs ut den 11 april 2007. Inför detta album hade bandet bytt skivbolag till det relativt nystartade Roxy Recordings, och man samarbetade åter med Marco Manieri som producent. Albumet släpptes även i ett alternativ omslag kallat "jakebox". Albumet låg länge etta på försäljningslistorna, och det var första gången någonsin som en limited edition-version av ett svenskt album låg på topplistan. I den offentliga statistiken räknas båda upplagorna ihop, men i Grammofonleverantörernas förenings interna branschstatistik framgick att de båda upplagorna var för sig låg på Topp 20. Med detta album stod The Ark på höjden av sina kommersiella framgångar och sitt mainstreammässiga kändisskap i Sverige. Under april genomfördes en bejublad klubbturné, och mellan den 16 juni och 31 augusti gjordes en omfattande sommarturné. Under sommaren släpptes även albumets titelspår "Prayer for the Weekend" som tredje singel, med tillhörande musikvideo. Till hösten fortsatte turnerandet ute i Europa, med Moto Boy som gitarrist istället för Jepson som var föräldraledig. Sammanlagt gjordes över 60 konserter och andra liveframträdanden under året. Lördagen den 17 november blev The Ark veckans högst placerade nykomling på Trackslistan med albumets fjärde singel "Little Dysfunk You" som gick rakt in på fjärdeplatsen. På cd-singeln ingick även låten "Any Operator Will Do" som tidigare bara funnits på det tyska singelsläppet av "The Worrying Kind".



På annandag jul 2006 avslöjade SVT i sin årskrönika för Melodifestivalen att The Ark var en av fyra akter som bjudits in som jokrar till nästa års tävling. The Ark skulle senare berätta att de valt att tacka ja till Melodifestivalen för att det var Sveriges största TV-program vilket innebar att de skulle få presentera sin nya singel inför cirka 4 miljoner tittare, och eftersom Melodifestivalen dominerade mycket av media under hela vintern avsåg de fräckt att dominera programmet och därmed dominera media.



När Melodifestivalen drog igång deltog bandet som åttonde och sista akt under deltävling 2 som hölls i Scandinavium. Deras bidrag "The Worrying Kind" fick sammanlagt 185 858 telefonröster under deltävlingens två omgångar, och gick direkt till finalen i Globen som hölls den 10 mars. The Ark var återigen sist ut i startfältet, som låt nr 10. "The Worrying Kind" vann finalen med totalt 248 poäng, mot tvåans 189 poäng ("A Little Bit of Love" av Andreas Johnson). The Ark hade fått 492 180 telefonröster (mot Måns Zelmerlöws 402 133), vilket var nytt röstningsrekord för tävlingen, och 116 jurypoäng (mot Andreas Johnsons 101). Efter vinsten uppstod diskussioner kring låtens likheter med "Love Grows (Where My Rosemary Goes)" från 1970 med den engelska gruppen Edison Lighthouse. Bland andra Aftonbladets musikjournalist Markus Larsson hade påpekat likheterna i Aftonbladet den 9 februari samma år. Barry Mason som skrev "Love Grows" sa i en intervju med Expressen 10 februari 2007 att han funderade på att stämma The Ark. Detta skedde aldrig.



Den 12 maj tävlade The Ark för Sverige i Eurovision Song Contest 2007 i Helsingfors med "The Worrying Kind", där de hamnade på 18:e plats. Låten gick in som 5:a på svenska singellistan och klättrade andra veckan upp på första plats och blev därmed bandets första listetta. The Ark framförde även låten i en reklamfilm för klädföretaget MQ som bandet blev modeller för under våren. Den 24 mars blev The Ark den första svenska artisten som låg både etta och tvåa samtidigt på radiokanalen Sveriges Radio P3:s program Trackslistan. "The Worrying Kind" låg etta och "Absolutely No Decorum" tvåa.



Efter de intensiva framgångarna under 2007 meddelade gruppen att man skulle ta en längre ledighet från bandet. Under 2008 gjordes endast två konserter, den ena på Gatufesten i Sundsvall den 4 juli och den andra på Provinssirock i Finland den 5 juli. Trots detta vann bandet den 24 januari 2008 en Rockbjörn i den nya kategorin "Årets bästa liveakt".



När arbetet med ett femte album så småningom började ta form planerade Salo först att The Ark skulle göra en countryplatta. Efter de stora succéerna som stor rockstjärna hade han nått en ny fas i livet, med hus på landet och inget intresse i att upprepa The Arks tidigare koncept. Han hade egentligen aldrig varit något stort fan av country, men han hade alltid älskat hur gitarrerna lät. Redan under turnerandet 2007 hade han köpt sig en Telecaster och några instruktionsböcker för att ha som hobby att sitta på hotellrummet och öva country. Hans andra hobbyprojekt hade varit att lyssna igenom all klassisk musik av Gustav Mahler.



Under ett bandmöte 2008 hade man talat om att nästa album borde bli en storslagen rockplatta som fokuserade på stilarna från Prayer for the Weekend och State of the Ark. Problemet var att Salo inte hade några sådana låtar redo, förutom "Superstar" som varit påtänkt redan till Prayer for the Weekend. Salo reste till Indien för meditation, men musiken som kom till honom var enkla country/folk-melodier som växte till komplicerade symfonier. Det var blandningen av country och Mahler som hans undermedvetna förberett för honom. Bland de tidiga låtarna som dök upp fanns "Singing 'Bout the City" och "Hygiene Squad" men även låtar som aldrig gavs ut, som "Do Right To Me, Babe", "Take Me To The Doctor", "The Wonders of New Amsterdam" och "Hanuman." Han tyckte att det var fantastiska låtar, men de lät inte som The Ark. Hans arbetstitel för The Arks country-pop-album var Zeitgeist For the Lame, vilket var en fras från ännu en ny låt som aldrig gavs ut som hette "The Leadership Void".



Den 8 maj 2009 bjöds bandet hem till Salo, som skulle presentera sin vision av The Arks kommande psykedeliska countryfas, "Zeitgeist To The Lame". Ljungberg och Schlegel visade stor entusiasm inför idén, men Salo kände att merparten av bandet var tveksamt. Countryidén låg för långt bort från bandets etablerade signum, och Salo insåg att han måste återgå till den ursprungliga tanken om att det femte albumet skulle vara bombastisk glamrock. Delar av Ola Salos skisser och idéer för "Zeitgeist To The Lame" kan ses i dokumentärfilmen Ola Salo Svensson som gjordes av Stefan Berg under 2009. I dokumentären framför The Ark även "Singing 'Bout the City".



Under hösten 2009 meddelade bandet att de efter nästan tre års paus arbetade på ett nytt album, deras femte. Salo hade uppdaterat "Superstar" och han hade sedan tidigare också skrivit "The Red Cap". Han skrev flera låtar i samma stil, och från den tidigare "Zeitgeist To the Lame"-idén överlevde låtar som "Singing 'Bout the City". När han spelade upp den majestätiska arenaballaden "Stay With Me" för bandet märkte han en tydlig lättnad från medlemmarna över att stilen åter igen var klassisk The Ark. Den 12 oktober 2009 började inspelningarna i 9Voltstudio i Stockholm, med Fabian Torsson som producent. Albumet mastrades av Cutting Room Studios i Stockholm med Björn Engelmann. Arbetet filmades dels för SVT:s musikserie Dom kallar oss artister och för TV3:s dokumentärserie Starka karaktärer.



Den 26 mars 2010 premiärspelades "Superstar" i pratshowen Skavlan på SVT och släpptes som albumets första singel den 29 mars. Albumet In Full Regalia gavs ut den 26 april 2010 och guldcertifierades redan under den första veckan. CD-skivan gavs ut tillsammans med ett tillhörande tidningsmagasin och såldes bland annat på Pressbyrån. Tanken var att försöka kringgå dalande skivförsäljning genom att nå ut i hundratals fler butiker, eftersom det fanns betydligt fler tidningsbutiker än skivbutiker, men också för att finansiera en del av inspelningskostnaden genom reklam i magasinet och för att kunna beskattas med den betydligt lägre tidningsmomsen. Skatteverket godtog inte idén om momsen och Förvaltningsrätten fastställde att tidningen var marknadsföring för albumet och därmed skulle den högre momsen betalas.



In Full Regalia blev det enda av The Arks album som inte resulterade i någon inomhusturné. Istället gjordes en svensk sommarturné med 21 konserter, inklusive två festivalspelningar i Finland. Den 29 juni inledde bandet turnén med att framträda i Allsång på Skansen och den 2 juli gjordes den första konserten på Peace & Love-festivalen i Borlänge. Turnéavslutningen skedde i Linköping den 21 augusti, följt av ett kortare framträdande på Rockbjörnen-galan i Stockholm den 1 september. Från albumet släpptes även "Stay With Me" som andra singel i slutet av maj och som digital nerladdning den 7 juni.


Den 8 december 2010 meddelade The Ark att bandet skulle läggas ner efter sommaren 2011 och att det skulle hållas en omfattande avskedsturné. Det var ett gemensamt beslut som vuxit fram ur insikten att bandet inte längre ville upprepa sig och att de alltmer talade om och tänkte på bandet i dåtida termer. Särskilt Salo kände att han helst talade om bandet med nostalgi och som ett fint minne, medan framtida planer fyllde honom med tveksamhet. Under hösten 2010 hade han kommit till insikten att The Arks tid var förbi. Han insåg att en anledning till att han haft svårt att skriva nya låtar för The Ark under de senaste åren var att The Ark redan sagt allt som bandet ville ha sagt. Under en semester i New York i oktober 2010 tog han beslutet och skickade ett e-mail till bandet. Samtidigt hade de andra bandmedlemmarna haft samma tankar och redan pratat med varandra om att lägga ner bandet.



Tidigt i januari 2011 släpptes den nya singeln "Breaking Up With God", som premiärspelades live på Grammisgalan på Kungliga Operan i Stockholm den 17 januari. Tillsammans med låten "The Apocalypse Is Over" var det The Arks sista nyskrivna material, och båda låtarna inkluderades i samlingsalbumet Arkeology som gavs ut den 23 februari. Den 26 februari framförde bandet "Breaking Up With God" som mellanakt under Melodifestivalen 2011 i Malmö Arena. Under vintern och våren genomfördes en omfattande klubbturné, med premiär på Tavastia i Helsingfors den 3 mars och avslutning i Milano i Italien den 12 maj. Under klubbturnén framfördes en stor variation låtar från bandets alla fem album.



Redan den 22 maj fortsatte avskedet med en stor sommarturné, med både start och avslutning i Stockholm. Under sommarens konserter användes en inspelning av Salos dikt "The Ark" som intro, den dikt som gett bandet dess namn och ursprung. Den 9 september på The Tivoli i Helsingborg genomförde The Ark en sista klubbspelning, med en extra lång låtlista på 23 låtar. Sammanlagt gjordes cirka 50 konserter under det sista året. Både vårturnén och sommarturnén blev kritikerrosad och en stor publikframgång och gruppen fick än en gång motta en Rockbjörn för "Årets bästa liveakt". The Arks sista TV-framträdande gjordes den 2 juli på Sommarkrysset i TV4 med låtarna "The Apocalypse Is Over" och "It Takes a Fool to Remain Sane".



Den sista konserten gjordes på Gröna Lund den 16 september 2011. Under låten "Laurel Wreath" deltog de tidigare bandmedlemmarna Martin Rosengardten och Magnus Olsson. Konserten sändes upp i rymden i form av radiovågor.



Under 2019 och i början av 2020 gjorde Salo krogshowen Ola Salo's It Takes a Fool to Remain Sane med närmare 150 föreställningar på Rondo i Göteborg och på Hamburger Börs i Stockholm, samt en kortare arenaturné. I samband med krogshowen gavs ett nytt samlingsalbum ut som dubbelvinyl. På premiären i Göteborg den 24 januari 2019 satt samtliga bandmedlemmar i publiken. Showen handlade om The Arks resa och bestod nästan uteslutande av bandets låtar. Under numret "Father of a Son" förekom bandet som nyinspelade videoprojektioner på scenen.



Den 13 februari 2020 meddelade The Ark att de skulle återförenas för en turné under sommaren 2020 för att fira 20-årsjubileet av genombrottet med debutalbumet. Det meddelades att det endast rörde sig om en tillfällig återförening för en sommarturné med fullt fokus på bandets gamla låtar, och att ingen ny musik skulle ges ut. Tanken på en återförening hade startat redan 2017, då Salo och Ljungberg talat med varandra om att jubileerna närmade sig. När de hörde av sig till resten av bandet visade det sig att deras tankar gått i samma banor. Turnén gavs namnet ”The Ark Reunion Tour” och skulle inledas på Stockholm Lollapalooza den 28 juni. Med anledning av Covid-19-pandemin flyttades turnén fram till sommaren 2021, och jubileet skulle istället bli 30 år sedan bandet bildades. På grund av fortsatta restriktioner i pandemins spår under 2021 flyttades turnén fram på nytt till 2022.



Den 11 april 2020 gjorde The Ark sitt första framträdande som återförenade, under SVT:s välgörenhetsgala "En kväll tillsammans" i samband med Coronapandemin, då de spelade "Calleth You, Cometh I" i Gula studion, Malmö, där debutalbumet spelades in. Vid denna föreställning medverkade alla nuvarande bandmedlemmar utom Sylvester Schlegel som på grund av pandemin valde att inte resa till Malmö. En återförening med samtliga bandmedlemmar gjordes på Tillsammans mot cancer-galan i januari 2021.


Hitta evenemang

Fritext     
                                        
Datum: Alla dagar
Välj stad

Tillbaka Sök