Grammisnominerade Alva Klum är tillbaka, här med sitt andra projekt AlvaMarit.

Här är det inte barnmusiken som gäller, utan pop, singer-songwriter och lite drömsk indiepop.

Singer-songwriter AlvaMarit i samarbete med superarrangören och trummisen Per Ekdahl har skapat en varm och hoppfull omfamning för varje längtande hjärta i "Joni On Repeat". Dels är låten en flirt med Joni Mitchells ”Big Yellow Taxi”, dels en indiepopig dröm om att var och en av oss ska orka tro och hoppas att en sargad värld byggd av människor som vi, också kan byggas om av människor som vi, och bli öppnare, friskare och bättre.

”För mig är ”Joni On Repeat” dels en flirt med Joni Mitchells ”Big Yellow Taxi”, en låt (och artist) jag har älskat från första stund, dels en önskan om att var och en av oss ska orka tro och hoppas att en värld byggd av människor som vi också kan byggas om av människor som vi. Så som motvikt till världens krig och egoism är låten en indiepopig dröm (med massa körer, som jag älskar!) om att vi tillsammans plåstrar om vår sargade jord och gör den bättre – we’re in this together ?” – AlvaMarit

Lyssna här!

AlvaMarit

”Från Stockholm

Jag älskar melodier och ord och text. Hur musik känns. Hur det känns när allt stämmer.

Annars tror jag att jag är en väldigt vanlig person. Det är väl inget man ska skylta med när man försöker framställa sig själv som artist, men jag är nog det ändå. Samtidigt kanske det är lite så att man skiljer ut sig när man är en sådan som vill skriva och sjunga sina låtar? Hursomhelst är det underbart! Att skriva och sjunga. Göra det jag älskar. Att veta vad jag älskar. Och att vara med andra som älskar samma sak. Jag antar att alla behöver känna att de är bland människor som förstår dem, inifrån och ut.

Jag känner igen mig i det som Nina Simone sa om att det konstnärer ska göra, deras plikt, är att spegla sin samtid. Beskriva sin omvärld. Försöka att skapa mening i den. Jag strävar efter att översätta det jag känner och tänker till ord och ljud. Försöker att förstå mig själv. Försöker att göra min värld meningsfull. Och genom det kanske någon annan känner igen sig. Eller inte. Men i alla fall kanske upptäcker något. Känner något.

För ett par år sedan kändes det bara som om jag hade målat in mig själv i plan B. Att jag hade dragit penseldrag efter penseldrag, längre och längre bort från plan A, varje dag från det att jag slutade tro på att jag liksom ”fick” försöka nå drömmen. Att jag var tillräckligt bra för det. Och så tänkte jag att jag skulle försöka igen sen, lite senare. Skjöt upp det. Var rädd för att få nej. För på ett sätt är det liksom som att folk säger att min dröm är dum. Och i förlängningen att jag är det för att jag drömmer så.

Jag har gått ronder med mig själv. Vad är värt något? Uppenbarligen tar det tid för vissa att komma hit, men jag tänker att jag försöka med plan A nu, igen, i alla fall. För att jag älskar’t. Så jag hoppas att någon vill lyssna. Jag håller tummarna!” – AlvaMarit