På bara några år har Sabina Ddumba säkrat sin plats som en av Sveriges klarast
lysande musikaliska stjärnor, och världen ligger alltjämt för hennes fötter. I höst syns
hon i Så Mycket Bättre, i vår åker hon på Sverigeturné – sen väntar USA.
Trots att Sabina Ddumbas katalog var relativt tom när hon 2016 utnämndes till Årets nykomling på såväl Grammisgalan som P3 Guld, kändes hon redan då självklar som artist.
Låtar som (numera platinasäljande) Not Too Young och Effortless talade sitt tydliga språk –
Sabinas karriär skulle bli spännande att följa. Det var aldrig som att se en stjärna tändas,
utan snarare som att upptäcka något som alltid funnits där. Sabina Ddumba blev inte en fantastisk artist – hon hade alltid varit en.
Den hyllade debuten Homeward Bound (2016) bekräftade den bilden, och kallades bland annat “årets klokaste album” av Jan Gradvall. Det är en skiva som ständigt växer och visar nya sidor – inte minst för Sabina Ddumba själv.
– Genom att vara ute och spela låtarna live har jag kommit närmare skivan och mig själv. Jag gräver i deras historia och förstår mig själv genom dem. Jag fattar varför jag skrev dem.
Just spelningarna är otroligt viktiga för Sabina Ddumba, och hennes förmåga att
återupptäcka och utforska sina egna låtar och känslor på scen gör henne unik. Hon berör sin publik på ett osedvanligt sätt, likt väldigt få andra artister. Hon har också – i en tid då allt fler väljer att turnera med endast dj – valt att ta med sig ett stort band, där traditionell sättning kompletteras av körsektion och blås. Genom att alltid sträva efter äkthet, och inte vara rädd
för att visa sitt innersta lyckas hon dessutom radera det känslomässiga avstånd som annars kan uppstå mellan artist och publik. I somras fick festivalbesökare på Popaganda, Way Out West och Bråvalla uppleva Sabina Ddumba, och när hon våren 2018 åker på Sverigeturné har ännu fler chansen.
– Jag går alltid in med 150%, för det måste vara på riktigt. Det händer att jag gråter när jag gör Scarred for life (debutsingel, 2014), och att jag på riktigt blir arg på min mamma under Homeward Bound. Jag kände så mycket när jag skrev de låtarna, och på scen hittar jag tillbaka till de känslorna. Där får jag utlopp för sådant jag vanligtvis inte tillåter mig själv att känna. Det kanske också har att göra med att jag sjungit mycket gospel – då handlar mycket om att ha känslorna utanpå.
Sabina Ddumba är uppvuxen i Fisksätra med pappa och sju syskon. Hon kommer inte från ett direkt musikaliskt hem, men hon insåg tidigt att hon kunde sjunga. Vid 14 års ålder gick Sabina Ddumba med i Tensta Gospel Choir och hennes bakgrund i kören hörs i allra högsta grad i det hon gör idag. Samtidigt är det tydligt att hennes inspirationskällor är många och
vitt spridda – från baktakten i Kingdome Come, via de inte sällan närvarande hiphopinfluenserna, till Billboard-popen i Time. Och så finns soulen nästan alltid där.
– Du kan sätta på en countryplatta eller en jättehård hiphopplatta jag kommer tycka de är lika bra. När det kommer till min egen musik gör jag liksom inte klart ett sound och går vidare till nästa, utan jag gör allt samtidigt. Den här sommaren har jag hört otroligt mycket olika musik som som satt igång idéer och tankar hos mig – det är så mycket som inspirerar mig.
Just nu känner jag dessutom en lekfullhet jag inte känt tidigare. Jag behöver inte vara så seriös längre!
Under sommaren har Sabina Ddumba också spelat in den kommande säsongen av Så
Mycket Bättre – en upplevelse som hon beskriver som “sjukt kul och sjukt läskigt.” I
framtiden står dock en längre resa på schemat. Hon har tidigare jobbat med flertalet internationella låtskrivare, bland annat LunchMoney (Nicki Minaj), Wolf Cousins (Ariana Grande, Taylor Swift) och Nick Ruth (Wiz Kalifa, Zara Larsson), och snart tar hon nästa steg mot världsdominans. Sabina Ddumba är numera signad till Warner Bros i USA.
– Det är så fett att det finns folk där borta som är intresserade och taggade på att jobba med mig. Det behöver inte vara någon arenaturné eller nåt, sätt mig på en klubb! Många svenska artister har gjort den resa som nu ligger framför henne, och många har haft samma drömmar. Men långt ifrån alla – nästan ingen – har samma förutsättningar att faktiskt
uppnå dem, och mycket mer därtill. För är det någonstans Sabina Ddumba hör hemma, så är det på de riktigt stora scenerna.
Längd: 90 min, ingen paus
Örebro konserthus byggdes mellan åren 1930 och 1932 som hemvist både för stadsbibliotek och konsertverksamhet. Det invigdes den 2 april 1932 av prins Eugen. Det är beläget vid Fabriksgatan invid Svartån i centrala Örebro. Fram till 1981, då biblioteket flyttade till en ny byggnad vid Näbbtorgsgatan, var huset hemvist både för konsertverksamhet och stadsbibliotek. Under våren 2013 beslutades om en om- och tillbyggnad av huset. Denna ska ske under åren 2014 och 2015.
Huset är ritat av stadsarkitekten Georg Arn i nordisk klassicistisk stil. Arn lär ha varit inspirerad av Salle Pleyel (fr:Salle Pleyel) i Paris, ritad av Gustave Lyon (fr:Gustave Lyon) , och han har heller inte kunnat undgå att vara inspirerad av Stockholms stadsbibliotek, ritat av Gunnar Asplund några år tidigare. Särskilt gäller detta den stora bibliotekshallen, uppbyggd som en rotunda. Arn var tidigt inne på att skapa en Pantheon-liknande byggnad, men den byggnad som han skapade får sägas vara mer påtagligt influerad av antika mönster än Asplunds, som har mer dragning åt det moderna. Husets kupol domineras av en gyllene fackelbärande genius. Den ursprungliga fasaden på Arns byggnad var utsmyckad med en rad pilastrar, upptill avslutande i valv. Mellan pilastrarna fanns stuckreliefer föreställande tre gestalter med musikinstrument (lyra, horn resp. luta) utförda av Rolf Kjellberg.
Intill konsertsalen ligger Wirénsalen (den gamla bibliotekshallen), som utnyttjas som foajé, servering och mindre konsertsal. Wirénsalens namn syftar på kompositören Dag Wirén, som tillbringade sina gymnasieår i Örebro.