Få inspiration till evenemang i Örebro!


Vet du inte vad du ska göra i Örebro? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Örebro framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Örebro.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Måns Möller

Måns Möller, Söta du på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Söta du

Måns Möller, Fredagsmys på Spotify

Måns Möller Standup

Fredagsmys

Måns Möller, Redbull & viagra på Spotify

Måns Möller Standup

Redbull & viagra

Första stora föreställningen var publiksuccén Jävla 70-talister tillsammans med Johan Glans, David Batra och Thomas Järvheden. Föreställningen spelades på Berns i Stockholm och delar av det sändes i sista omgången av SVT:s Släng dig i brunnen.


Sedan gjorde Möller showen Bröderna Graaf tillsammans med Magnus Betnér och Thomas Järvheden. Därefter gjorde samma komiker sketcher i kanal 5:s mansmagasin Y-front (TV-program). Möller medverkade sedan i en panel, som kom med korta reflektioner, i Söndagsöppet. Sedan följde uppträdande i TV4:s Time out, där Martin Timell var programledare.


Detta ledde till fler uppdrag och medverkan i tv-program som till exempel När & Fjärran, Tack gode gud och Fråga Olle. Vid samma tidpunkt drogs standup comedy-programmet Stockholm Live igång.


Mellan 2006 och 2008 var Möller programledare i TV3:s panelhumorprogram Extra! Extra! och under hösten 2009 respektive 2010 för Cirkus Möller som sändes efter fredagsfinalerna av Idol på TV4. Programidén bygger på inspelade sketcher med flera kända komiker (bland andra Petra Mede och David Batra) kombinerat med att programledaren själv utför skämt av olika aktuella slag inför en studiopublik. Många inslag ackompanjeras av Stephen Simmonds band. Under våren 2010 turnerade Möller landet runt med scenversionen av Cirkus Möller.


Hösten 2010 uppträdde Möller tillsammans med Martin Stenmarck, Brolle och Andreas Johnson med föreställningen Ladies Night.


Möller är delägare i komikeragenturen Roa Produktion tillsammans med Johan Glans, David Batra, Hasse Brontén, Thomas Järvheden och Özz Nûjen. ROA är grundare till, samt producent av, sommarturnén Sunny Standup som har satts upp varje sommar sedan 2009.












SABATON

SABATON, Panzerkampf på Spotify

The Art of War - Re-Armed

Panzerkampf

SABATON, The Last Stand på Spotify

The Last Stand

The Last Stand

SABATON, Ghost Division på Spotify

The Art of War - Re-Armed

Ghost Division

Sabaton är ett svenskt power metal-band från Falun, som bildades 1999. Bandets låtar är inspirerade av olika historiska slag i krig, främst från andra världskriget. Även bandnamnet är militärt inspirerat, då Sabaton också är namnet på den del av rustningen som täcker foten. Sabaton har turnerat med bland andra Iron Maiden, Scorpions och Hammerfall. Sabaton turnerar flitigt men driver även en årlig musikfestival i Falun, Sabaton Open Air, i augusti och en årlig kryssning i december.


I mars 2012 meddelade bandet att de splittrats och att Brodén och Sundström fortsatte i Sabaton med nya medlemmar. De fyra medlemmar som lämnade bandet grundade sedan Civil War.


Efter att ha spelat in några demolåtar i Abyss studio blev Sabaton kontaktat av flera skivbolag. Bandet bestämde sig för att tacka ja till ett italienskt bolag (Underground Symphony) som sedermera lanserade bandets första album Fist for Fight som egentligen var en demo. Bandet hade ett outgivet album betitlat Metalizer, men på grund av konflikter som uppstod med det italienska skivbolaget om bland annat rättigheter så släpptes inte albumet förrän 2007. Låtförteckningen är dock i huvudsak densamma som på Fist for Fight, med undantag för några tidigare outgivna spår.


Efter första skivan sade bandet upp kontraktet med det italienska skivbolaget och spelade in nästkommande album, Primo Victoria utan ekonomiskt stöd, i Abyss studio i samarbete med Tommy Tägtgren, bror till Peter Tägtgren (Pain, Hypocrisy). 2005 började Sabaton samarbeta med det svenska skivbolaget Black Lodge som också givit ut albumen Attero Dominatus, Metalizer och The Art of War. I november 2009 skrev Sabaton kontrakt med Nuclear Blast och tillsammans har de släppt det albumen Coat of Arms, vilket släpptes 21 maj 2010, Carolus Rex, vilket kom ut 23 maj 2012, albumet Heroes samt albumet The Last stand.


Ishockeylaget Färjestads BK hade låten "Ghost Division" som introlåt säsongen 08/09 och 10/11. Ishockeylaget Leksands IF har ett samarbete med Sabaton som skrivit deras officiella intro.


2009 fick Sabaton Faluns kulturpris på 20 000 kronor som de sedan skänkte till den lokala Seasidefestivalen som äger rum i Falun varje år och där lokala band får chansen att uppträda inför en bred publik.


Under första delen av Sabatons Europaturné 2011 ersattes gitarristen Rikard Sundén tillfälligt av Frédéric Leclercq, basisten i DragonForce. Detta då Sundén tog pappaledigt för att tillbringa tid med sin familj. 30 mars 2012 bekräftade Sabaton att de har gått skilda vägar med fyra medlemmar, endast Joakim Brodén och Pär Sundström stannade kvar i Sabaton ur originaluppsättningen. I intervjuer uttrycktes det att det var under inspelningen av albumet Carolus Rex som vissa medlemmar tog beslutet att lämna bandet. Albumet "Carolus Rex" släpptes sedan den 23 maj 2012 via Nuclear Blast Records och nyheten om albumet bemöttes skeptiskt på många håll. Dock fick albumet ett gott mottagande, med ett betyg på 83% på Encyclopaedia Metallum och högt betyg av Rocknytt. I en intervju i maj 2012 fick Joakim Brodén frågan om han inte var rädd att uppfattas som nationalist, på vilket han svarade att Sabaton aldrig tagit eller kommer att ta en politisk ställning. Sabaton gav sig efter skivsläppet ut på en stor klubbturné i Sverige under oktober och december 2012.


Sabatons texter har för det mesta militärt tema. En stor del av deras texter handlar om olika krig och militära slag.


Texten till låten Metal Machine är full av referenser till äldre hårdrockslåtar såsom till exempel: Fear of the Dark, Afraid to shoot strangers - Iron Maiden, Love Gun - KISS St. Anger - Metallica, Crazy Train, Bark at the Moon - Ozzy Osbourne, Paranoid - Black Sabbath, Breaking the Law, The Sentinel - Judas Priest, Wild Child - W.A.S.P., Rainbow in the dark - Dio, Kings of metal - Manowar, Ride the sky - Helloween/Avantasia och Shout at the devil - Mötley Crüe, Rambo, Masters of the World - Sabaton.


Låten Metal Crüe från albumet "Attero Dominatus" är också i samma stil som ovanstående. Men istället för låtnamn innehåller texten direkta namn på flera kända artister såsom Venom, Accept, Nazareth, Rainbow, Warrior, UFO, Gamma Ray, Motörhead, Kiss, Queen, Status Quo, Iron Maiden, In Flames, Mötley Crüe, W.A.S.P., Guns 'N Roses, Slayer, Pretty Maids, Judas Priest, Warlock, Rage, Annihilator, Skyride, Destruction, Rockbitch, Vixen, Metal Church, Armored Saint, Crimson Glory, Kansas, Rush och Unleashed.


Låten "Metal Ripper" från albumet Coat of Arms liknar de två ovanstående i och med att den innehåller delar av andra artisters låtar.






Clas Yngström

Clas Yngström, född 16 december 1952 i Borlänge, Dalarna, är en svensk kompositör, gitarrist och sångtextförfattare.


Under 1970-talet var han medlem i bland annat Parapernalia, Röda Ropet, och Soffgruppen. Han var också med och grundade gruppen Sky High 1978, och turnerar fortfarande med dem.


Yngström spelar främst Fender Stratocaster men under tidiga 1970-talet var en Gibson SG flitigt använd. Han är även en så kallad ambassadör för Hagströms gitarrer.






Glenn Miller Orchestra

Glenn Miller Orchestra, Sleigh Ride på Spotify

In the Christmas Mood

Sleigh Ride

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

Glenn Miller Orchestra (2 CD set)

In The Mood

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

In The Digital Mood

In The Mood







Måns Zelmerlöw

Måns Zelmerlöw, Heroes på Spotify

Perfectly Damaged

Heroes

Måns Zelmerlöw, Should've Gone Home på Spotify

Perfectly Damaged

Should've Gone Home

Måns Zelmerlöw, Heroes - B.o.Y Remix på Spotify

Heroes - Remixes

Heroes - B.o.Y Remix

Måns Petter Albert Sahlén Zelmerlöw, född 13 juni 1986 i Lund, är en svensk programledare och musikaliskt verksam inom pop, schlager och musikal. Som artist har han deltagit i bland annat Idol, Let's Dance, Melodifestivalen och Så ska det låta. Han har varit programledare för bland annat Sommarkrysset, Melodifestivalen och Allsång på Skansen. Han är även låtskrivare till flera dansband. Han vann Melodifestivalen 2015 med låten "Heroes" och den 23 maj 2015 vann han Eurovision Song Contest-finalen med 365 poäng, före Rysslands Polina Gagarina.


Måns Zelmerlöw är son till Olle Zelmerlöw, läkare, specialist i kirurgi, och Birgitta Sahlén, professor i logopedi vid Lunds universitet. Namnet Zelmerlöw har en hundraårig historia och bildades efter Måns Zelmerlöws farfars farmor Selma Löf. Zelmerlöw gick på en musikinriktad linje på Lars-Erik Larsson-gymnasiet i Lund där han koncentrerade sig främst på körsång, och sjöng senare i Lunds studentsångare. Redan 2002 medverkade han i en uppsättning av musikalen Joseph and the amazing technicolor dreamcoat, där han spelade en av Josephs elva bröder. Musikalen visades på Slagthuset i Malmö.


Han tävlade i TV4:s Idol 2005 där han slutade på femte plats. Innan han slog igenom, sommarjobbade han på G. Swensons Krog i Torekov 2005. 2006 stod han som segrare i TV 4:s Let's Dance tillsammans med Maria Bild. Under andra halvan av 2006 spelade han huvudrollen, Danny Zuko, i musikalen Grease, som sattes upp i Malmö.


Zelmerlöw gick till final i Melodifestivalen 2007 med låten Cara Mia, som slutade på tredje plats, med näst flest telefonröster från tittarna. Han fick totalt 171 poäng. Låten vann sedan både Second Chance Contest och National Finals Song Contest 2007 och låg även etta på den svenska försäljningslistan. 2007 framförde han låten i TV-program som Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg.


Den 5 oktober 2007 var han programledare för Lilla Melodifestivalen. Han medverkade samtidigt i musikalen Footloose, där han spelade skurken Tommy. Musikalens premiär var den 8 november 2007 på Storan i Göteborg och den spelades i Stockholm från 20 februari 2008.


År 2008 medverkade han i Diggilooturnén tillsammans med Lasse Holm, Linda Bengtzing, Lotta Engberg, Thomas Pettersson, Molly Sandén, Nanne Grönvall, Stefan och Kim samt Magnus Johansson.


Han deltog åter i Melodifestivalen 2009, den här gången med låten Hope & Glory (text: Måns Zelmerlöw, Fredrik Kempe, musik: Fredrik Kempe, Henrik Wikström), som han själv beskrivit som ”pampigare och ännu mer ös än Cara Mia”. Från den andra deltävlingen (i Skellefteå 14 februari 2009) gick han direkt till finalen i Globen där han hade ledningen efter det att jurygrupperna hade lagt sina röster. Efter att tittarnas röster avlagts slutade Zelmerlöw på fjärde plats med 144 poäng.


År 2009 deltog han i TV-programmet Så ska det låta tillsammans med Lill Lindfors. Han uppträdde också i Allsång på Skansen. Han var programledare för Sommarkrysset direkt från Gröna Lund och turnerade med The MZW Tour, bestående av ett femmannaband och fyra dansare. Turnén startade i Västerås 26 juni och avslutades 15 augusti 2009 i Kristinestad. Zelmerlöw hade under året även uppträtt på kronprinsessan Victorias födelsedag som sändes i Sveriges Television den 14 juli 2009.


Vid andra deltävlingen av Dansbandskampen 2009 var han gästdomare i andra omgången, där hans låtar var kvällens tema.


Den 10 november 2009 blev det klart att Zelmerlöw skulle bli en av de tre programledarna för Melodifestivalen 2010. Han ledde programmet tillsammans med Dolph Lundgren och Christine Meltzer. Han fick också rollen som Romeo i Romeo och Julia och gästspelade i vissa avsnitt i tv-programmet Jakten på Julia, där musikalen fick sin kvinnliga huvudroll, vilken vanns av Lisette Pagler. Musikalen hade premiär den 31 december på Göta Lejon.


I samband med Dansbandskampen 2010 skrev han tillsammans en Peter Wennerberg en låt åt Elisas med titeln Varenda veranda, vilken bandet även spelade in på albumet Det här är bara början 2011. Till jul 2010 gav Zelmerlöw ut soloskivan Christmas with Friends.


Under våren 2011 spelade Zelmerlöw rollen som Romeo i musikalen Romeo & Julia på Göta Lejon. Den 23 februari 2011 meddelades det att han var ny programledare för Allsång på Skansen sedan hans företrädare Anders Lundin valt att sluta. Han utsågs till Årets skåning 2011. Till jul gav Zelmerlöw ut julskivan Kära vinter.


Måns Zelmerlöws singel Ett lyckligt slut släpptes 2012 i samarbete med Barncancerfonden. Samma år medverkade han i åsiktspanelen i SVT:s musikprogram Inför Eurovision Song Contest. Av Grandiosa Sällskapet i Lund utsågs han detta år till "Årets Lundensare".


För tredje sommaren i rad ledde han 2013 Allsång på Skansen men i och med finalprogrammet den 13 augusti meddelade han sin avsikt att sluta, och det var okänt vem som skulle komma att leda allsången 2014 fram till den 20 december då Sveriges Television meddelade att Petra Marklund valts till ny programledare.


Zelmerlöw deltog som låtskrivare i Melodifestivalen 2013 med Hello Goodbye, framförd av Erik Segerstedt och Tone Damli, som gick till Andra chansen. Hösten 2013 spelade han huvudrollen i en ny version av musikalen Spök tillsammans med bland andra Loa Falkman, Sussie Eriksson och Lena Philipsson.


Han släppte det personliga albumet Barcelona Sessions i februari 2014, som han jobbat på i nästan två år. Han beskriver det själv att jobba med den nya plattan blev som ett terapisamtal. "För första gången under hela min karriär fick jag sortera minnen, känslor, som jag tidigare bara stressat förbi. Alla texter handlar om mig. Saker jag upplevt. Olika känslor. Det var svårt att skriva om slutskedet på ett förhållande".


Zelmerlöw tävlade i Melodifestivalen 2015 med låten Heroes (skriven av Anton Malmberg Hård af Segerstad, Joy Deb & Linnea Deb) med vilken han vann och därmed fick delta i Eurovision Song Contest 2015 som Sveriges representant. Zelmerlöw vann med 288 poäng och den största segermarginalen (150 poäng) till övriga startfältet i Melodifestivalens historia. I Eurovision finalen den 23 maj vann Zelmerlöw med 365 poäng, det tredje största poängantalet i tävlingens historia.


Zelmerlöw hade ett förhållande med sångerskan Marie Serneholt från mars 2008 till sommaren 2011.


Måns har labradorhunden Messi sedan mars 2013, då valpen gjorde premiär under en intervju i TV4s Nyhetsmorgon-sändning.






Smith & Thell

Smith & Thell, Forgive Me Friend på Spotify

Telephone Wires - EP

Forgive Me Friend

Smith & Thell, Toast på Spotify

Soulprints

Toast

Smith & Thell, Alice på Spotify

Telephone Wires - EP

Alice

Under 2012 hade Smith & Thell spelningar runt om i Sverige och var också förband åt Rebecca & Fiona samt spelade på Pridefestivalen i Stockholm.



November 2014 släppte Smith & Thell singeln "Hippie Van", som till skillnad från tidigare låtar är en organisk poplåt med folk-influenser. Duon uttryckte i sitt pressmeddelande inför releasen att de hade funnit tillbaka till sina rötter och den akustiskt baserade musiken som en gång hade sammanfört dem.



2015 släppte de låten "Statue", som de också framförde i SVT:s Moraeus med mera samma år. Samma år vann duon priset Denniz Pop awards 'Rookie artist of the year' med bland annat Max Martin i juryn. Våren 2016 vinner duon Musexpo i Los Angeles i kategorin 'New emerging international artist'. Sommaren 2016 gör duon debut på Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg. Hösten 2016 tillbringar duon med att färdigställa sitt debutalbum samtidigt som den inflytelserika Amerikanska musikkritikern Bob Lefsetz placerar 'Statue' på plats 16 på sin lista över 2016 års bästa låtar med motiveringen 'It's an instant classic, you'll get this one immediatly'. 2017 släpptes duons debutalbum 'Soulprints' innehållande 11 låtar och en dikt.



2018 släppte duon låten "Forgive me Friend" tillsammans med stepduon Swedish Jam Factory. Musikvideon regisserade och producerades av Kentsdottir Production. "Forgive me Friend" premiär-framfördes i TV på Sommarkrysset i TV4 15 augusti 2018.






Rigmor Gustafsson

Rigmor Gustafsson, After The Rain på Spotify

On My Way to You

After The Rain

Rigmor Gustafsson, Call Me Lonely på Spotify

When You Make Me Smile

Call Me Lonely

Rigmor Gustafsson, Let It Go på Spotify

When You Make Me Smile

Let It Go







Fredrik Lindström

Nils Fredrik Lindström, född 27 juni 1963 i Fors församling i Eskilstuna, är en svensk programledare, författare, komiker, filmregissör och betecknar sig själv som "populärhistoriker".



Fredrik Lindström är son till järnhandlaren Hans Gösta Lindström (1921–1986) och barnkulturkonsulenten Lena Lindström, född Lundgren (1930–2019). Mellan 1979 och 1982 spelade han trummor i heavy metal-bandet Crystal Pride. Som nittonåring började han på Gripsholms folkhögskola i Mariefred. Lindström har en kandidatexamen, i vilken ämnena nordiska språk, litteraturvetenskap och idéhistoria ingår, vid Uppsala universitet 1987. Han gick därefter ut Poppius journalistskola 1989, och ansökte 1990 och blev antagen som doktorand i nordisk språkhistoria vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet med ett planerat avhandlingsämne om "riksspråksutvecklingen i Mälardalen från Gustav Vasa och framåt". Någon doktorsexamen har han ännu inte avlagt.



Sitt genombrott fick Lindström som en i ensemblen av busringare i radioprogrammet Hassan i Sveriges Radio P3 1993–1994. På radion har han senare ofta deltagit i underhållningsprogrammet På minuten. Under 1990-talet var han komiker i ZTV:s humorprogram Tommy på duken. Han släppte 1999 en cd med titeln www.matapa.nu, som var ett resultat av de ståupp-framträdanden han höll på Mosebacke i Stockholm våren 1999. Han var även en av programledarna i Kvällstoppen.



Lindström har regisserat två långfilmer: Vuxna människor (1999) och Känd från TV (2001). Han är medmanusförfattare till tv-serierna c/o Segemyhr och Detta har hänt och producerade 2001 också en fiktiv dokumentär med namnet En stor svensk: Harry Viktor. Han medverkade även i tv-serierna Ingesson, Pangbulle och Pentagon.



Lindström har varit programledare för tv-programmet Värsta språket, som senare följdes upp med serien Svenska dialektmysterier, båda i SVT. Efter det senare programmet medverkade han i Melodifestivalen 2006 som representant för alla regionala juryer, med en personlig tolkning av dialekten för respektive regional jury. Som programledare har han också medverkat i SVT-serierna Världens modernaste land 2006 och Vad är en människa? 2008, samt dokumentärfilmen Ett land blir till, som handlar om Sveriges tidigaste historia. Tänk om, en kontrafaktisk historisk serie i fyra delar om ”hur Sverige hade sett ut om det som en gång hände aldrig hade hänt” med Lindström som programledare, började visas i SVT i maj 2016.



Tillsammans med brodern Henrik Lindström, som undervisar i historia, har han skrivit Svitjods undergång (2006), där historielärarens och språkvetarens analyser av det svenska 1200-talet kompletterar varandra. Lindström skrev 2007 Det stora brottet: Sjöwall-Wahlöös romansvit om Martin Beck. 10 år som förändrade Sverige, men boken gavs aldrig ut.



2011 producerade han scenshowen Ljust & fräscht tillsammans med Henrik Schyffert. Den kretsade kring svenskens nyvaknade inredningsintresse. Duon skrev även om det hela till en bok – Ljust & fräscht-boken. I februari 2014 återkom duon med den nya showen Ägd – pengarna eller livet, som kretsar kring vår tids konsumtionshets och ekonomifixering.



Lindström har varit sommarvärd i Sveriges Radio tre gånger: 26 juni 1999, 10 juli 2004, 21 juni 2008. Sedan hösten 2009 är han domare i SVT:s underhållningsprogram På spåret.



Lindström var 1988–1994 gift med Lotten von Hofsten med vilken han har en dotter. Åren 2005–2012 var han gift med Sun Fors Lindström, med vilken han har två döttrar.






Danko Jones

Danko Jones, Had Enough på Spotify

Below The Belt

Had Enough

Danko Jones, I Think Bad Thoughts på Spotify

Below The Belt

I Think Bad Thoughts

Danko Jones, Do You Wanna Rock på Spotify

Fire Music (Deluxe Version)

Do You Wanna Rock

Danko Jones är ett kanadensiskt rockband. Bandet grundades 1996 och har sedan dess släppt fem studioskivor, samtliga på det svenska skivbolaget Bad Taste Records. Bandet består av Danko Jones (sång, gitarr), basisten John Calabrese och Rich Knox på trummor.






Johnossi

Johnossi, Man Must Dance på Spotify

Johnossi

Man Must Dance

Johnossi, Air Is Free på Spotify

Blood Jungle

Air Is Free

Johnossi, Weak Spots på Spotify

Blood Jungle

Weak Spots

Johnossi är en svensk duo bestående av John Engelbert född 1982 på sång och gitarr och Oskar Ossi Bonde född 1979 på trummor/slagverk, bildad 2004 i Saltsjöbaden, Nacka. Bandet har sedan debutskivan släpptes 2006 haft stora framgångar runtom i världen, dock i synnerhet Tyskland, där gruppen bland annat har gjort framträdanden på festivaler som Southside och Hurricane.


Den 17 januari 2009 tog duon emot priset för Årets grupp på P3 Guld-galan som gick av stapeln i Scandinavium, Göteborg.


Två år senare, den 22 januari 2011 fick de samma pris på det årets P3 Guld-gala, denna gång i Lisebergshallen, Göteborg.


Engelbert och Bonde träffades första gången när de var 12 respektive 15 år gamla, och började spela tillsammans som en duo under 2004. De spelade in sitt första album efter bara fem månader som ett band, och med endast tre livespelningar genomförda. Deras självbetitlade första album släpptes i januari 2005 av ett litet svenskt indiebolag. Det hade nypremiär i september 2006 av V2 Music med ytterligare tre låtar.


Deras andra album All They Ever Wanted, hade sin skandinaviska och västeuropeiska release i april 2008, följt av en japansk release under 2009. Från albumet var både 18 Karat Gold och Bobby hits på Trackslistan.


Johnossi har turnerat i Sverige och Västeuropa, både själva och med andra svenska band som The Soundtrack of Our Lives, Mando Diao och Sibling Sense. De turnerade även i USA under 2007 med Shout Out Louds. Under 2009 gjorde de sitt första framträdande i Japan, som förband till The Hives. Under vintern 2009 var de förband till Thåströms turné och den 17 januari 2011 spelade de på Svenska Idrottsgalan.


I början av 2010 släpptes singeln Whats the Point, vilken spelades flitigt på radion och låg på Trackslistan i 25 veckor. I april 2010 släpptes duons tredje album, Mavericks.


8 november 2016 släppte Johnossi en EP med titeln Air Is Free. På den finns bland annat låten Alone In The Summer som duon har skapat tillsammans med Joakim Berg från Kent och Andy Pfannenstill.


Johnossi är en svensk duo bestående av John Engelbert född 1982 på sång och gitarr och Oskar Ossi Bonde född 1979 på trummor/slagverk, bildad 2004 i Saltsjöbaden, Nacka. Bandet har sedan debutskivan släpptes 2006 haft stora framgångar runtom i världen, dock i synnerhet Tyskland, där gruppen bland annat har gjort framträdanden på festivaler som Southside och Hurricane.


Den 17 januari 2009 tog duon emot priset för Årets grupp på P3 Guld-galan som gick av stapeln i Scandinavium, Göteborg.


Två år senare, den 22 januari 2011 fick de samma pris på det årets P3 Guld-gala, denna gång i Lisebergshallen, Göteborg.


Engelbert och Bonde träffades första gången när de var 12 respektive 15 år gamla, och började spela tillsammans som en duo under 2004. De spelade in sitt första album efter bara fem månader som ett band, och med endast tre livespelningar genomförda. Deras självbetitlade första album släpptes i januari 2005 av ett litet svenskt indiebolag. Det hade nypremiär i september 2006 av V2 Music med ytterligare tre låtar.


Deras andra album All They Ever Wanted, hade sin skandinaviska och västeuropeiska release i april 2008, följt av en japansk release under 2009. Från albumet var både 18 Karat Gold och Bobby hits på Trackslistan.


Johnossi har turnerat i Sverige och Västeuropa, både själva och med andra svenska band som The Soundtrack of Our Lives, Mando Diao och Sibling Sense. De turnerade även i USA under 2007 med Shout Out Louds. Under 2009 gjorde de sitt första framträdande i Japan, som förband till The Hives. Under vintern 2009 var de förband till Thåströms turné och den 17 januari 2011 spelade de på Svenska Idrottsgalan.


I början av 2010 släpptes singeln Whats the Point, vilken spelades flitigt på radion och låg på Trackslistan i 25 veckor. I april 2010 släpptes duons tredje album, Mavericks.


8 november 2016 släppte Johnossi en EP med titeln Air Is Free. På den finns bland annat låten Alone In The Summer som duon har skapat tillsammans med Joakim Berg från Kent och Andy Pfannenstill.


Johnossi är en svensk duo bestående av John Engelbert född 1982 på sång och gitarr och Oskar Ossi Bonde född 1979 på trummor/slagverk, bildad 2004 i Saltsjöbaden, Nacka. Bandet har sedan debutskivan släpptes 2006 haft stora framgångar runtom i världen, dock i synnerhet Tyskland, där gruppen bland annat har gjort framträdanden på festivaler som Southside och Hurricane.


Den 17 januari 2009 tog duon emot priset för Årets grupp på P3 Guld-galan som gick av stapeln i Scandinavium, Göteborg.


Två år senare, den 22 januari 2011 fick de samma pris på det årets P3 Guld-gala, denna gång i Lisebergshallen, Göteborg.


Engelbert och Bonde träffades första gången när de var 12 respektive 15 år gamla, och började spela tillsammans som en duo under 2004. De spelade in sitt första album efter bara fem månader som ett band, och med endast tre livespelningar genomförda. Deras självbetitlade första album släpptes i januari 2005 av ett litet svenskt indiebolag. Det hade nypremiär i september 2006 av V2 Music med ytterligare tre låtar.


Deras andra album All They Ever Wanted, hade sin skandinaviska och västeuropeiska release i april 2008, följt av en japansk release under 2009. Från albumet var både 18 Karat Gold och Bobby hits på Trackslistan.


Johnossi har turnerat i Sverige och Västeuropa, både själva och med andra svenska band som The Soundtrack of Our Lives, Mando Diao och Sibling Sense. De turnerade även i USA under 2007 med Shout Out Louds. Under 2009 gjorde de sitt första framträdande i Japan, som förband till The Hives. Under vintern 2009 var de förband till Thåströms turné och den 17 januari 2011 spelade de på Svenska Idrottsgalan.


I början av 2010 släpptes singeln Whats the Point, vilken spelades flitigt på radion och låg på Trackslistan i 25 veckor. I april 2010 släpptes duons tredje album, Mavericks.


8 november 2016 släppte Johnossi en EP med titeln Air Is Free. På den finns bland annat låten Alone In The Summer som duon har skapat tillsammans med Joakim Berg från Kent och Andy Pfannenstill.






Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”






Nils Landgren

Nils Landgren, I Will Survive på Spotify

Sentimental Journey

I Will Survive

Nils Landgren, Killing Me Softly på Spotify

Chill Out Experience (The Best Lounge, Downtempo, Deep House, Cool Tempo and Trip Hop Music Selection)

Killing Me Softly

Nils Landgren, Love of My Life på Spotify

Eternal Beauty

Love of My Life

Nils Lennart Landgren, född 15 februari 1956 i Degerfors, är en svensk trombonist och sångare. Han är sedan 1979 gift med svenska skådespelerskan, regissören och koreografen Beatrice Järås.


Nils Landgren började spela trummor vid 6 års ålder, men vid 13 års ålder övergick han till trombon.


Mellan 1972 och 1978 studerade han klassisk trombon vid musikskolan i Karlstad och Musikhögskolan Ingesund i Arvika. Där mötte han folkjazz-pionjären Bengt-Arne Wallin och även trombonisten Eje Thelin, som övertalade honom att gå från strikt klassiska studier till improvisation och att börja utveckla sitt eget synsätt.


Efter sin examen flyttade Nils Landgren till Stockholm för att arbeta som professionell trombonist. Snart började han turnera med den framgångsrike sångaren Björn Skifs band "Blue Swede", som hamnade på första plats på de amerikanska poplistorna med "Hooked on a Feeling". År 1981 bjöd Thad Jones in Landgren att delta i hans nya storbandsprojekt "Ball of Fire" som ledande trombonist. Sedan dess har Nils Landgren varit involverad i många olika sorters musikprojekt: jazz och rock, soul och hip hop, storbandsframträdanden, och för hans egen del, minst 500 album inklusive sådana med stora internationella stjärnor som ABBA, The Crusaders, Eddie Harris, Bernard "Pretty" Purdie, Wyclef Jean och Herbie Hancock.


1983 släppte Landgren sitt debutalbum Planet Rock. 1985 fick Landgren spela in sin version av låten "Macken", skriven av Claes Eriksson, till den kultförklarade TV-serien med samma namn av Galenskaparna och After Shave.


År 1992 skedde de första framträdanden och inspelningarna av Nils Landgrens "Unit". Hans genombrott utanför Skandinavien skedde 1994 – på Jazz Baltica Festival i Salzau i Tyskland, då "Unit" istället blev "Funk Unit".


År 2008 utnämndes Nils Landgren till hedersdoktor vid Karlstads universitet. 4 augusti 2009 tilldelades han utmärkelsen "Årets Harry Arnold Stipendium" av Harry Arnold-sällskapet, Malmö.






Millencolin

Millencolin, No Cigar på Spotify

Pennybridge Pioneers

No Cigar

Millencolin, Penguins & Polarbears på Spotify

Pennybridge Pioneers

Penguins & Polarbears

Millencolin, Sense & Sensibility på Spotify

True Brew

Sense & Sensibility

Millencolin är ett punkrockband från Örebro i Sverige, som grundades 1993. Debutalbumet Tiny Tunes, senare kallat Same Old Tunes, gavs ut 1994. Namnet Millencolin är taget från skateboardtricket melancholy (sad air).


Millencolin grundades under andra halvan av 1993 av Nikola Sarcevic, Mathias Färm och Erik Ohlsson. Fredrik Larzon kom med i bandet 1993. Bandet var ett av de första som kontrakterades av skivbolaget Burning Heart Records, då ett litet independent-bolag beläget i Fagersta. Innan Millencolin bildades spelade medlemmarna i band som Charles Hårfager, Seigmenn och Kung Pung.


1994 släpptes debutalbumet Tiny Tunes, men Warner Bros stämde då Burning Heart Records eftersom Tiny Toons (observera stavningsskillnaden) är ett registrerat varumärke tillhörande bolagsjätten. Omslaget och namnet på debutplattan ändrades därför till Same Old Tunes.


Millencolin deltar på ett album, som gavs ut 18 maj 2007, tillsammans med elva andra band, bland andra Weeping Willows, Backyard Babies, Moneybrother och Hellacopters. Skivan heter Ge fan i våra vatten och alla pengar går till fiskarna och deras vatten. Det är en välgörenhetsskiva som är gjord för att bevara de svenska fiskevattnen och förhindra att de förorenas.


Bandet släppte sitt åttonde album tidigt i andra kvartalet år 2008. Inspelningarna började den 26 oktober 2007 och skedde i Soundlab Studios i Örebro. Den nya skivan, Machine 15, kom ut i de europeiska skivbutikerna den 7 april. Producent på Machine 15 såväl som tidigare alstret Home from Home är Lou Giordano.


Millencolin har genomfört flera världs- och europaturnéer under åren, och detta har medfört att de har fans hela jorden runt. Nikola Sarcevic sjunger också solo och hans första album Lock-sport-krock kom ut i juli 2004. Mathias Färm är även sångare/gitarrist i bandet Franky Lee. Gitarristen Erik Ohlsson, född i Örebro 2 juli 1975, jobbar även som grafisk designer. Han har formgivit allt hos Millencolin, även omslaget till plattan Machine 15. Trummisen Fredrik Larzon spelar trummor i bandet Kvoteringen och har skivbolaget DeNihl Records.






Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






Petter

Petter, Kul på vägen på Spotify

Kul på vägen

Kul på vägen

Petter, Leva & dö på Spotify

Leva & dö

Leva & dö

Petter, Håll om mig på Spotify

Början på allt

Håll om mig







Dan Reed Network

Dan Reed Network, Rainbow Child på Spotify

The Collection

Rainbow Child

Dan Reed Network, Stronger Than Steel på Spotify

The Collection

Stronger Than Steel

Dan Reed Network, Ritual på Spotify

The Collection

Ritual

Dan Reed Network var ett amerikanskt funkrockband från Portland, Oregon, som bildades 1984. Bandet hade stora framgångar i början på 1990-talet och sålde 5 miljoner plattor, bland annat med monsterhiten "Rainbow Child" som spelades flitigt på MTV och radio världen över. Dan Reed är av indiansk och filippinsk härkomst och blandar flitigt olika musikstilar och man hör tydliga inslag av soul, rock och funk i bandets låtar.






SHAN ATCI

SHAN ATCI, Toarulle på Spotify

Toarulle

Toarulle

Kagan Shan Atci, född 6 juli 1978 i Flemingsberg, är en svensk-kurdisk ståuppkomiker. Han medverkade i de två första säsongerna av Stockholm Live 2004 och 2005, men hoppade sedan av för att satsa på en egen ståuppshow.


Atci var våren 2005 programledare för den egna talkshowen Lobby på ZTV och var programledare för Melodifestivalen 2005, delfinalen i Göteborg, samt Lilla melodifestivalen 2005. Han medverkade också i humorprogrammet 100% tillsammans med Adam Alsing, Magnus Betnér, Kristoffer Appelquist och Marika Carlsson som sändes i början av året 2006 på TV4.


Atcis humor handlar ofta om hur det är att leva som invandrare i Sverige samt om skillnaderna mellan olika folkgrupper. Just nu är Shan aktuell med ny turné våren 2015.






Ledin

Ledin, En del av mitt hjärta på Spotify

Tillfälligheternas spel

En del av mitt hjärta

Ledin, I natt är jag din på Spotify

Tomas Ledin

I natt är jag din

Ledin, Sommaren är kort på Spotify

Bonus Track Version

Sommaren är kort













Al Pitcher

Al Pitcher, Tjeeeenare på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Tjeeeenare

Al Pitcher, Kort tag på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Kort tag

Al Pitcher, Jaaccch mo a Leva på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Jaaccch mo a Leva







Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






ABBA

ABBA, Dancing Queen på Spotify

Arrival

Dancing Queen

ABBA, Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) på Spotify

Voulez-Vous

Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)

ABBA, The Winner Takes It All på Spotify

Super Trouper

The Winner Takes It All

Abba (ofta skrivet ABBA och som logotyp ????) var en svensk popgrupp, som gav ut musik mellan 1972 och 1983. De fem första singelskivorna och det första albumet gavs ut under artistnamnet Björn & Benny, Agnetha & Frida innan gruppnamnet Abba formades av medlemmarnas initialer 1974.


Abba bestod av två gifta par: Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog samt Benny Andersson och Anni-Frid "Frida" Lyngstad. Under hela gruppens karriär skrevs musik och text av Benny och Björn, och fram till 1977 ibland tillsammans med gruppens manager, Stikkan Anderson.


Gruppens första album var Ring ring 1973 och deras sista album var The Visitors, som kom ut 1981. Det stora internationella genombrottet kom i Eurovision Song Contest 1974, där gruppen framförde det vinnande bidraget Waterloo.


Medlemmarnas äktenskap brast 1979 respektive 1981, och gruppen gjorde sin sista studioinspelning hösten 1982. Därefter tog gruppen en paus för att arbeta med andra projekt; Andersson och Ulvaeus med musikalen Chess, medan Fältskog och Lyngstad gjorde soloprojekt. "Pausen" blev långvarig och gruppen kom aldrig att återsamlas i studion. Vid endast ett tillfälle har gruppen samlats för att sjunga framför tv-kameror; i Lasse Holmqvists program Här är ditt liv med Stikkan Anderson 1986.


2014 hade gruppen sålt 400 miljoner skivor och är därmed Sveriges mest framgångsrika musikexport genom tiderna. Abba blev den första popgruppen från Kontinentaleuropa/Norden att under en längre tid nå större framgångar i den engelskspråkiga världen.


Gruppmedlemmarna hade redan under 1960-talet haft musikaliska framgångar på varsitt håll; Benny Andersson med Hep Stars, Björn Ulvaeus med Hootenanny Singers och Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad som soloartister. Andersson och Ulvaeus arbetade tillsammans som musikproducenter och låtskrivare vid Stikkan Andersons skivbolag Polar Music före Abbatiden, bland annat för Ted Gärdestad och Hootenanny Singers.


1969 gav Andersson och Ulvaeus ut sin första gemensamma singel "She's My Kind of Girl" under artistnamnet Björn & Benny. Detta var dock inte den första låt som de skrev tillsammans. De träffades redan 1966 och skrev sånger som "Isn't It Easy To Say" och "A Flower in My Garden", vilka båda spelades in av Hep Stars. En av låtskrivarduons stora framgångar var "Language of Love" 1971, som bland annat spelades in av den franska artisten Françoise Hardy.


Ulvaeus och Fältskog samt Andersson och Lyngstad träffades vid ungefär samma tid och blev två par. Musikproducenterna och låtskrivarna Ulvaeus/Andersson tog med sina sjungande flickvänner till studioinspelningar för Björn & Benny-låtar samt för andra artister. Den första inspelning som det är säkerställt att samtliga fyra personer medverkar på är Björn & Benny-singeln "Hej gamle man!" 1970, som låg tio veckor på Svensktoppen. De två paren uppträdde på scen första gången tillsammans den 1 november 1970 på Restaurang Trädgårn i Göteborg under namnet Festfolket (alternativt Fästfolket och Två gånger fästfolk). Den 13 december 1970 syntes kvartetten även i TV-programmet Five Minutes Saloon, där de framförde sin version av "California, Here I Come" från 1921.


1972 kom de första singelskivorna där alla samtliga fyra Abbamedlemmarna medverkade på skivomslaget, under gruppnamnet Björn & Benny, Agnetha & Frida. Den första singel som släpptes under detta namn var "People Need Love". I USA lanserades gruppens tre första singlar av Playboy Records under namnet Björn & Benny (with Svenska flicka).


Gruppen deltog under namnet Björn & Benny, Agnetha & Frida i Melodifestivalen 1973 med tävlingsbidraget "Ring ring (bara du slog en signal)". Låten slutade på en tredjeplats, men detta hindrade inte gruppen från att få sin första större försäljningsframgång. Eftersom Agnetha Fältskog födde barn strax därefter ersattes hon tillfälligt av Inger Brundin - bland annat under en promotionsturné i Västtyskland, Österrike, Nederländerna och Belgien. Singeln blev etta i Sverige och Belgien och låg dessutom inom topp fem i Österrike, Nederländerna, Norge och Sydafrika.


En ännu större framgång skulle komma året därpå då gruppen, med det förkortade namnet Abba, framförde "Waterloo" vid Eurovision Song Contest i Brighton, Storbritannien, den 6 april 1974. Efter omröstningen stod bidraget som vinnare - det första för Sverige. Vinsten banade väg för gruppens framgångsrika internationella karriär. "Waterloo" blev, förutom i Sverige, listetta i flera europeiska länder. Låten blev även en hit i USA där den som bäst klättrade till sjätteplatsen på Billboardlistan.


Med koreografi av Graham Tainton och scenkläder av Owe Sandström lyckades gruppen skaffa sig uppmärksamhet inte bara för musiken.


Gruppens tidiga storhetstid inföll under svenska proggens och musikrörelsens 1970-tal och den form av musik som Abba spelade ansågs kontroversiell i dåtidens kulturradikala kretsar i Sverige, där det fanns en utbredd misstro mot "kommersiell pop". När Sverige 1975 skulle arrangera Eurovision Song Contest bildades därför en så kallad "antikommersiell folkfront" med stöd av bland annat Kulturrådet, kulturnämnden i Stockholms stad, producentföreningen på Sveriges Radio och olika musikerorganisationer. Abbas glammiga image stod i djup kontrast till den musikvåg som var tongivande i Sverige och i Ulf Dagebys låt "Doin' the omoralisk schlagerfestival" från 1975 hånas gruppen för sina plastkläder.


Efter "Waterloo" dröjde det ett och ett halvt år till nästa framgång, då gruppen fick en hit med SOS. Låten låg som bäst på sjätte plats på den brittiska listan, och på femtonde plats i USA. En version med svensk text gjordes året därpå till Agnetha Fältskogs soloskiva "Elva kvinnor i ett hus". Innan "SOS" hade gruppen släppt en rad singlar som inte nådde någon större framgång på hitlistorna i Storbritannien och USA, men som klättrade på listor i andra länder; "Honey, Honey" (2:a i Västtyskland), "So Long" (3:a i Österrike) och "I Do, I Do, I Do, I Do, I Do" (1:a i Australien och Nya Zeeland). De två förstnämnda singlarna klättrade på listorna i samband med gruppens första Europaturné 1974-75. Efter "SOS" släpptes singeln "Mamma Mia" som lyckades klättra till förstaplatsen i Storbritannien, vilket stärkte gruppens status där.


År 1976 var Abba en av världens mest populära musikgrupper, med låtar som "Fernando", "Knowing Me, Knowing You", "Money, Money, Money" och "Dancing Queen". Den sistnämnda lyckades klättra till förstaplatsen på Billboardlistan i USA våren 1977. Vid lanseringen av "Dancing Queen" fick Abba en synnerligen exklusiv draghjälp; den 18 juni 1976 framförde gruppen den då nya låten i en tv-sänd gala tillägnad kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, som dagen efter skulle bli Sveriges drottning.


Mellan 1974 och 1980 kom gruppen att ha nio singelettor på Englandslistan och en i USA. Abba var på toppen av sin karriär vid en tid då europeisk popmusik skattades högt i USA. Intresset för Abba kulminerade i USA samtidigt som punk och new wave ökade i popularitet i Europa. Gruppen var också populär i östra Europa trots den kommunistiska diktaturen. Abba gästade tv-shower i såväl Polen som Östtyskland. Gruppens första världsturné tog dem genom Europa och Australien, där gruppen var oerhört populära, 1977 och dokumenterades i långfilmen ABBA – The Movie, som fick biopremiär i december samma år. Under första halvan av 1978 gjorde gruppen en promotionsturné i USA, där singeln "Take a Chance on Me" klättrade till tredje plats.


Eftersom medlemmarna hade svårt att förena karriären med privatlivet, upplevde gruppen en hel del slitningar. Ulvaeus och Fältskog ansökte om skilsmässa i början av 1979.


Ända från början uppmärksammades Abba för musikens speciella ljudbild. Arkitekten bakom detta sound var ljudtekniker Michael B Tretow, som hade hämtat inspiration från Phil Spectors inspelningsteknik. Soundet utvecklades under långa studiosessioner. Enligt Tretow bestod en del av processen att lägga två likadana spår, till exempel Fältskogs och Lyngstads sång, bredvid varandra i mixen med någon hundradels sekunds förskjutning, så att det blev en fylligare upplevelse. Tretow var ljudtekniker på samtliga av gruppens inspelningar.


Ytterligare en viktig aspekt var de musiker som arbetade med gruppen. Andersson och Ulvaeus använde i stor uträckning samma studiomusiker under hela Abbatiden, däribland gitarristerna Lasse Wellander och Janne Schaffer, basisten Rutger Gunnarsson samt trummisen Ola Brunkert. På grund av de komplicerade ljudbilder som Andersson, Ulvaeus och Tretow eftersträvade blev studiosessionerna slitsamma för musikerna. Studiomusikerna medföljde även gruppen på flertalet turnéer där de återskapade mycket av studiosoundet.


1978 byggdes Polar Studios på Kungsholmen i Stockholm, där gruppen kom att göra alla sina resterande inspelningar, med undantaget för "Voulez-Vous" som delvis spelades in i Miami, USA 1979. Innan dess hade gruppen bokat in sig i olika studior över skilda delar av Stockholm och undantagsvis utanför huvudstadsregionen.


Hösten 1979 turnerade gruppen i Europa, USA och Kanada. Våren 1980 fortsatte turnén till Japan, vilket skulle bli deras sista konsertturné. Under 1980 släpptes två singlar som blev gruppens sista ettor på brittiska singellistan: "The Winner Takes It All" och "Super Trouper".


Gruppens sista album blev The Visitors, som utkom i slutet av 1981. Det var det första albumet i världen som trycktes på CD-format, men Billy Joels 52nd Street fick förtur ut till skivhandeln.


Anledningen till albumets mörka texter och dystra sound förklarar Anni-Frid Lyngstad i Carl-Magnus Palms bok ABBA - människorna och musiken: "När man har gått igenom en separation, som vi ju allihop hade gjort då, så påverkar det förstås atmosfären i studion. Den glädje som alltid fanns i våra sånger, även om sången i sig själv var sorgsen, var borta. Vi hade glidit ifrån varandra som människor, och den samhörighet som alltid hade varit en del av våra inspelningar fanns inte kvar längre." Även skivomslaget är mörkt och dystert. Fotografiet togs i Julius Kronbergs ateljé på Skansen i Stockholm efter att albumdesignern Rune Söderqvist fått idén om att skivtitelns besökare kunde vara änglar samt att låten "Like an Angel Passing Through My Room" skulle finnas med på albumet. Han kom att tänka på Kronbergs många änglamotiv och bestämde att fotot skulle tas i Kronbergs ateljé. Fotografiet domineras av Kronbergs tavla föreställande Eros. Fotografiet togs sent på hösten 1981 och ateljén var ouppvärmd.


Under första halvan av 1982 var gruppens inriktning att spela in ytterligare ett album och tre låtar spelades in: "I am the City" (utgiven först 1993, på samlingsalbumet More ABBA Gold – More ABBA Hits), "You Owe Me One" (B-sida på sista singeln) och "Just Like That" (än idag outgiven i sin helhet). Arbetet med albumet stoppades för att i stället inriktas på att släppa ett samlingsalbum, The Singles: The First Ten Years, med de mest säljande singlarna de senaste tio åren, plus två nya låtar som släpptes som singlar: "The Day Before You Came" och "Under Attack". Den förra var gruppens sista inspelning medan den sistnämnda blev gruppens sista singel i februari 1983.


Sista gången Abba uppträdde tillsammans under sin faktiska karriär var den 11 december 1982, då de medverkade i brittiska TV-programmet Late, Late Breakfast Show via satellit från Stockholm. I början av 1983 beslöt gruppen att ta en paus. Gruppen upplöstes inte formellt – istället blev pausen längre än vad någon kunnat ana.


Gruppen gjorde en tillfällig återförening i januari 1986 för att inför tv-kameror sjunga "Tivedshambo" i SVT:s program Här är ditt liv. Dock har de fyra aldrig spelat in musik tillsammans efter 1982.


Efter att gruppen slutade spela in sånger tillsammans har Benny Andersson och Björn Ulvaeus skapat musikalerna Chess (tillsammans med Tim Rice) och Kristina från Duvemåla. De var också delaktiga i arbetet med musikalen Mamma Mia!, baserad på gruppens musik. Andersson har även arbetat som låtskrivare och musikproducent för bland annat Gemini, Orsa spelmän, Ainbusk Singers och Josefin Nilsson. Sedan år 2000 har han haft stora framgångar i Sverige med Benny Anderssons orkester.


Anni-Frid Lyngstad har släppt tre soloalbum: Something's Going On 1982, Shine 1984, och Djupa andetag 1996. Hon har även sjungit duett med exempelvis Phil Collins, Ratata, Marie Fredriksson och Filippa Giordani.


Agnetha Fältskog har givit ut fem egna soloalbum, 1983, 1985, 1988, 2004 och 2013. Hon har även varit skådespelare i långfilmen Raskenstam från 1982. Hon har sjungit duett med bland annat Peter Cetera, Tomas Ledin, Ola Håkansson och Gary Barlow.


Intresset för Abba återuppväcktes i början av 1990-talet. År 1992 gav synthpopgruppen Erasure ut en EP med covers på fyra Abbalåtar, ABBA-esque, och i London startades en discorevivalklubb som spelade en av gruppens låtar varje timme. Samlingsalbumet ABBA Gold – Greatest Hits gavs ut strax därefter, och den kom att bli det mest sålda albumet i Storbritannien under 1990-talet. Skivan, och dess uppföljare More ABBA Gold – More ABBA Hits, sålde i stora upplagor i hela världen. I slutet av 1990-talet kom samtliga gruppens album åter ut i CD-format med ljudet restaurerat under ledning av Michael B. Tretow. Han satte även ihop medleyt ABBA Undeleted till utgivningen av CD-boxen Thank You For The Music 1994.


Önskemål om tillfälliga comebacker har avvisats av samtliga medlemmar. År 2000 tackade gruppmedlemmarna nej till ett erbjudande om en miljard dollar för en återföreningsturné.


År 2005 släppte Madonna sin låt Hung Up där hon har samplat gruppens låt Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) från 1979. Låten blev en stor internationell framgång och toppade listorna i över 20 länder. Det är, jämte hiphopgruppen The Fugees Rumble in the Jungle, enda gången som låtskrivarna Andersson/Ulvaeus givit tillstånd att sampla en Abbainspelning.


Musikalen Mamma Mia! hade premiär på Prince Edwards Theatre i Londons West End den 6 april 1999, 25 år efter gruppens vinst i Eurovision Song Contest. Musikalen har manus av Catherine Johnson och baseras på gruppens låtar och har sedan dess spelats över hela världen och översatts till flertalet språk. Andersson och Ulvaeus har varit inblandade i arbetet med musikalen. Filmen Mamma Mia! baseras på musikalen och sattes upp på biografer 2008. Vid den svenska galapremiären på biografen Rival (ägd av Benny Andersson) den 4 juli 2008 var flera av filmens skådespelare, samt även alla de fyra Abbamedlemmarna, samlade. Detta var det första publika gemensamma framträdandet av alla fyra gruppmedlemmar sedan 1986.


I maj 2013 öppnades ABBA - The Museum på Djurgården i Stockholm. Sexton månader senare hade museet besökts av en halv miljon besökare. I januari 2016 öppnade nästa steg i Mamma Mia!-historien, då Mamma Mia! The Party öppnade på Gröna Lund i Stockholm. Vid premiären medverkade samtliga fyra Abbamedlemmar.


Den 5 juni 2016 arrangerade Andersson och Ulvaeus en privat fest på Berns salonger i Stockholm för att fira att det var för 50 år sedan, den 5 juni 1966, som de träffats för första gången. Vid ett tillfälle under festen stod hela Abba-kvartetten samtidigt på scen och sjöng "The Way Old Friends Do".


Abba var en av pionjärerna när det gäller musikvideor. De gjorde sina första videor långt före MTVs tid (MTV startade 1981 i USA).


"Waterloo" var den första musikvideon gruppen gjorde. Detta skedde i samarbete med regissör Lasse Hallström. Videon filmades i juli 1974 och samtidigt filmade man även en video till "Ring ring". Hallström var ett naturligt val för gruppen då han redan på 1960-talet hade filmat musikarrangemang för SVT. Samarbetet med Hallström fortsatte och han regisserade alla utom de två sista av Abbas musikvideor ("The Day Before You Came" och "Under Attack", vilka regisserades av Kjell Sundvall och Kjell-Åke Andersson).


Lasse Hallströms sätt att göra musikvideor kom att bli stilbildande; hans filmning av närbilder av medlemmarna i profil och en face användes i flertalet av gruppens musikvideor.


Gruppen använde sällan skådespelare i sina musikvideor, men två undantag är "When I Kissed the Teacher" där Magnus Härenstam figurerar som lärare och "The Day Before You Came" där Jonas Bergström spelar Agnetha Fältskogs förälskelse.


Lasse Hallström regisserade ABBA – The Movie 1977 som en semi-dokumentär där tittaren ges en inblick i gruppens turné i Australien tidigare samma år. I filmatiseringen av musikalen Mamma Mia! från 2008 syns Andersson och Ulvaeus som statister. Likaså i den 2004 producerade kortfilmen The Last Video Ever medverkar alla fyra gruppmedlemmar som statister, medan gruppens musik framförs av dockor. Bland skådespelarna märks Loa Falkman, Rik Mayall, Sissela Kyle och Robert Gustafsson.


Flertalet av gruppens låtar förekommer i de australiska filmerna Muriels bröllop och Priscilla – öknens drottning (bägge från 1994). Gruppens musik har även förekommit i flera svenska och utländska långfilmer; Tillsammans (2000) av Lukas Moodysson och Spike Lees Summer of Sam (1999) är två exempel. I Änglagård av Colin Nutley hörs låten "Mamma Mia" i en bilstereo, "Does Your Mother Know" spelas i Johnny English där Rowan Atkinson mimar till sången. Även i filmen Morgan Pålsson - världsreporter används gruppens musik och Abba nämns ofta i filmen. I Göta kanal från 1981 lyssnar kronofogden på "Money, Money, Money". I The Martian från 2015 med Matt Damon spelas "Waterloo" vid ett avgörande tillfälle i filmen.


Abbamuseet (formellt engelska: ABBA the Museum) är ett museum över Abba beläget vid Djurgårdsvägen 68 på Djurgården i Stockholm. Museet är huvudattraktionen i Swedish Music Hall of Fame som finns på samma adress. Huset började uppföras våren 2012 efter ritningar av Johan Celsing Arkitektkontor. Närheten till Liljevalchs konsthall från 1916 ställde höga krav på utformningen.


I samma byggnad ligger ett hotell som öppnade i april 2013 och museet den 7 maj 2013. Museet disponerar inre delen av bottenvåningen och källarvåningen medan hotellet nyttjar de övriga våningsplanen.


På museet kan man besöka en rekonstruktion av Polarstudion, där Abba spelade in sina låtar från 1978. Det finns ett piano som är sammankopplat med ett piano i Benny Anderssons studio. När Andersson spelar i sin studio, börjar museets piano att självspela. På museet finns även en samling originalföremål från vinsten i Eurovision Song Contest 1974 och vidare genom gruppens hela karriär. Vid urval, sammanställningen och presentation av utställningsföremålen engagerade sig Björn Ulvaeus aktivt. I anslutning till museet finns en museishop och en restaurang som hör till Melody Hotel.


Abba gjorde inspelningar på andra språk än engelska, för att nå framgångar i olika språkterritorier. Det främsta exemplet är albumet Gracias Por La Música från 1980, då Fältskog och Lyngstad tillsammans med ljudtekniker Michael B. Tretow återvände till gruppens äldre inspelningar för att lägga på ny sång med spansk text. Samtliga inspelningar som listas nedan är av Abba, där inget annat anges.






Daniel Lemma

Daniel Lemma, If I Used To Love You på Spotify

Morning Train

If I Used To Love You

Daniel Lemma, Haze på Spotify

Morning Train

Haze

Daniel Lemma, Morning Train på Spotify

Morning Train

Morning Train

Daniel Lemma Eriksson, tidigare Daniel Eriksson, född 12 oktober 1970 i Etiopien, är en svensk sångare och låtskrivare.


Lemma växte upp i Nyhamnsläge i Höganäs kommun i Skåne. Han flyttade i sena tonåren till Göteborg, där han började spela på klubbar och barer. Lemma ingick i mitten av 1990-talet i gruppen Mo Blues som 1997 gav ut skivan For the Road (Prophone Records). Lemma flyttade kort därefter till New York där han kontrakterades av (och spelade in en skiva för) Pallas Records. Skivan kom på grund av en rättslig tvist dock aldrig att ges ut. Tiden i New York kom dock att vara nyttig för Lemma, då han fick tillfälle att slipa sitt uttryck på stadens klubbar och musikställen. Kort efter att Lemma återvänt till Sverige fick han sitt musikaliska genombrott med filmmusiken till Josef Fares film Jalla! Jalla! och skivan Morning Train (2001). Såväl albumet som singeln If I Used To Love You sålde guld och grammisnominerades.


Lemma har släppt tre skivor på Dextra/Warner Music – Morning Train (2001), Meeting at the building (2003) och Dreamers and Fools (2005) – samt två skivor på egna etiketten Dextra Music, Somebody on Your Side ( 2007) och Rebound (2009).


Han har dessutom skrivit musik till ett flertal andra artister, filmer och teater. Bland annat skrev han musiken till Fares film Kopps och ledmotivet till Othman Karims film Om Sara.


Lemma sjöng även sången "Changing the world". som var den officiella lägersången till det stora scoutlägret 22:a världsjamboreen.


Lemmas musik är starkt förankrad i en amerikansk rootstradition, med tydliga inslag av blues, gospel och soul. Lemma har själv i intervjuer betonat influenserna från äldre amerikansk folkmusik och sångare som Leadbelly och Frank Stokes, men även artister som Chuck Berry och James Brown och Bob Dylan.






Peter Asplund

Peter Asplund, If I Should Lose You på Spotify

It Had to Be You

If I Should Lose You

Peter Asplund, Midnight jazz på Spotify

Something old, something new, something borrowed, something blue

Midnight jazz

Peter Asplund, It Had to Be You på Spotify

It Had to Be You

It Had to Be You

Peter Asplund, född den 26 september 1969, är en svensk jazztrumpetare, sångare och kompositör. Asplund är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han har givit ut ett flertal soloskivor och även medverkat som solist på skivor med andra artister, till exempel Kent, Lisa Ekdahl, Björn Skifs, Lena Philipsson, Ainbusk Singers, Robert Broberg, Daniel Lindström och Viktoria Tolstoy. Han spelar och turnerar dessutom regelbundet med Bo Kaspers Orkester.


2004 belönades Asplund med Orkesterjournalens pris Gyllene skivan för årets bästa svenska jazzutgåva.






DANNY SAUCEDO

DANNY SAUCEDO, Dör för dig på Spotify

Dör för dig

Dör för dig

DANNY SAUCEDO, Brinner i bröstet på Spotify

Brinner i bröstet

Brinner i bröstet

DANNY SAUCEDO, Amazing på Spotify

Amazing

Amazing

Daniel Gabriel Alessandro Saucedo Grzechowski, mer känd under artistnamnen Danny och Danny Saucedo, född 25 februari 1986 på Södermalm i Stockholm, är en svensk popartist, låtskrivare och sångare. Han slog igenom med sin medverkan i TV-programmet Idol 2006 där han blev den sjätte finalisten att slås ut. Han har därefter släppt tre album och elva singlar som soloartist varav debutalbumet Heart Beats toppade svenska albumlistan och singlarna "Tokyo", "Play It for the Girls" och "Radio" toppade svenska singellistan.


Han släppte även tre album och åtta singlar som medlem i gruppen E.M.D., varav ett album och fyra singlar toppade svenska listor. Låten "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008". Gruppen tog en paus efter 2010.


Danny har medverkat i Melodifestivalen tre gånger, alla gångerna som både sångare och låtskrivare. 2009 gjorde han det med E.M.D. och låten "Baby Goodbye" som slutade trea, 2011 med "In the Club" som kom på andra plats och Melodifestivalen 2012 med låten "Amazing" som också fick en andra plats. Även 2013 medverkade han i Melodifestivalen, den här gången som programledare tillsammans med Gina Dirawi.


Vid sidan av musikkarriären har Danny även arbetat som röstskådespelare vid dubbning av film till svenska.


Danny har en boliviansk mor och en polsk far, och han talar utöver svenska även flytande spanska. Han är klassiskt skolad och har studerat vid Adolf Fredriks musikklasser, Lilla Akademien och vid Södra Latins gymnasium i Stockholm.


Saucedo har varit frontman i kampanjer för bland annat Folktandvården, BRIS, i Cancerfondens Rosa bandet-kampanj och i en fotokalender till förmån för Friends och Naturskyddsföreningen. Han har beskrivit sig själv som miljömedveten, och har uppmärksammats för sitt miljöengagemang bland annat i sin roll som Earth Hour-ambassadör. Med E.M.D. medverkade han i ett humorinslag på SVT, "Alltid lika fruktansvärt fräsch",


Saucedo har uppgett att hans största musikaliska förebilder är Elvis Presley, Michael Jackson, Robin Thicke, Brian McKnight och George Michael. Han anser att "Rock with You" med Michael Jackson är en av världens bästa låtar. Om sin egen musik har han sagt att han inte uppfinner hjulet, men att den har en personlig touch. "Det är dance, fast på mitt sätt." Musikbranschen har han beskrivit han som en bransch där allt går fort. "det kommer nya söta pojkar som kanske petar ner mig. Jag jobbar ju för att det är kul, men samtidigt försöker jag ju garantera mig en plats hela tiden."


Saucedo har sedan sin medverkan i tävlingen Idol varit öppen med att han är kristen och har en stark tro på Jesus. Han är praktiserande katolik och konstaterar att hans kristna tro är en stor del av hans ödmjukhet.


Den 9 december 2006 uppträdde han med bland andra Markoolio och Amy Diamond under en julshow i Globen.


Alla hjärtans dag 2007 släppte han "Tokyo" som blev hans första etta på svenska singellistan och med den deltog han 2008 i den polska musikfestivalen Sopot International Song Festival en av de största musiktävlingarna i Europa. Den andra singeln, "Play It for the Girls" toppade singellistan samma vecka som Dannys debutalbum Heart Beats debuterade på albumlistans första plats.


Den 12 september släppte Danny singeln "If Only You" tillsammans med Therese Grankvist. Låten nådde tredje plats på singellistan i Sverige, men toppade listor i Ryssland, Japan och Polen, och låtens upphovsmän tilldelades priset Stimgitarren Platina för årets mest spelade låt efter att den spelats 95 062 gånger i radio.


Saucedo medverkade tillsammans med Malin Johansson i TV4:s dansunderhållning Let's Dance 2008 och kom på fjärde plats. Saucedo och Jeanette Carlsson dansade för Sverige i Eurovision Dance Contest 2008 den 6 september. De siktade på en placering bland de tre främsta men slutade på plats tolv. Saucedo släppte singeln "Radio" den 3 november 2008. Albumet Set Your Body Free släpptes den 24 december samma år.


Tillsammans med Oscar Görres skrev han "From Brazil with Love" till Alcazars skiva Disco Defenders.


E.M.D. deltog i Melodifestivalen 2009 med låten "Baby Goodbye". De tog sig vidare från delfinalen i Leksand direkt till final. Väl i finalen slutade de på tredje plats.


Efter att ha arbetat med Erik Segerstedt och Mattias Andréasson som gruppen E.M.D. släppte Danny i början av 2011 sin första singel och video på flera år, "In Your Eyes", och kort därefter var han åter aktuell i Melodifestivalen, denna gång som soloartist med "In the Club".


Bidraget tog sig direkt vidare till finalen i Globen med 60 872 röster i första omgången, mer än dubbelt så många som tvåan (i första omgången), Pernilla Andersson. Den andra låten att ta sig vidare blev senare Swingflys "Me and My Drum".


"In the Club" var den andra låten efter "In Your Eyes" att släppas som singel från albumet In the Club och den toppade Digilistan vecka 10. På skivan har Danny samarbetat med artisterna The Provider, Swingfly och Lazee.


Sommaren 2011 framträdde Danny i Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Sommarkrysset och Ung08-festivalen. Under hösten framträdde han i Moraeus med mera och är en av tre sångcoacher i True Talent.


Saucedo deltog 2012 med låten "Amazing" i Melodifestivalens delfinal i Malmö och gick direkt till final. I finalen kom Danny på andra plats efter Loreen som framförde låten Euphoria. Efter finalen fick Danny kritik för att ha uttalat att hans nummer skulle ha haft bättre chanser i Europa än Loreen.


Saucedo ledde Melodifestivalen 2013 tillsammans med Gina Dirawi. Tillsammans var de två de yngsta programledarna som lett programmet dittills. I programmet medverkade han i två mellanakter kallade "Karl för sin kostym" och "Indie club" (In the Club i en Bollywood-version). I den sista deltävlingen i Malmö framförde han "Not a Sinner nor a Saint" som en del i Alcazars medley. I andra chansen sjöng Saucedo och Dirawi med tvillingarna Jedward.


I november 2012 släpptes ett videoklipp på YouTube via hemsidan aldrigvila.se där Danny Saucedo använder sig av ordet "svartingar" i samband med ett träningspass på en strand i Los Angeles. Kort därpå ber Saucedo om ursäkt: "Alla som känner mig eller har träffat mig vet att jag inte är rasist. Jag är själv utländsk. Jag är en ”blattelover” helt enkelt."


Danny startade sånggruppen E.M.D. tillsammans med Idol-deltagarna Erik Segerstedt och Mattias Andréasson. Den 19 december 2007 släppte de sin första singel "All for Love" som toppade singellistan i 6 veckor och sålde 60 000 exemplar (3 x platina). Debutalbumet A State of Mind, som släpptes 14 maj 2008, låg 42 veckor på albumlistan. Singeln "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008".


Danny hade tidigare ett förhållande i nio år fram till 2012. Den 11 februari 2013 gick Danny och artisten Molly Sandén ut i Expressen med att de var ett par.






Simon & Garfunkel

Simon & Garfunkel, The Sound of Silence på Spotify

The Graduate

The Sound of Silence

Simon & Garfunkel, Mrs. Robinson på Spotify

Bookends

Mrs. Robinson

Simon & Garfunkel, The Boxer på Spotify

Bridge Over Troubled Water

The Boxer

Simon & Garfunkel var en amerikansk folk-rock-duo som bildades i New York år 1964 och bestod av sångarna Paul Simon och Art Garfunkel, båda födda 1941. Simon & Garfunkel kom att bli en av de populäraste grupperna som spelades in på 1960-talet. Paul Simon var den som skrev låtarna. Båda sjöng och de producerade skivorna tillsammans med producenten Roy Halee.


Paul Simon och Art Garfunkel träffades första gången 1953 under en skoluppsättning av Alice i Underlandet när de var elva år. De bodde då i stadsdelen Queens i New York. 1957 skrev de och spelade in singeln "Hey, Schoolgirl" under namnet Tom & Jerry på skivbolaget BIG som ägdes av Sid Prosen. Simon kallade sig Jerry Landis, eftersom han vid den tiden dejtade en tjej som hette Sue Landis, och Garfunkel Tom Graph (från Graph Paper som han använde för att rita på). Musikaliskt var deras stora förebilder duon The Everly Brothers. Singeln sålde 150.000 exemplar och nådde 49:e plats på Billboard-listan. 23 november 1957 uppträdde de på amerikansk TV i musikprogrammet American Bandstand iklädda röda jackor.


Men de efterföljande singlarna floppade och båda återvände till sina studier. Garfunkel studerade matematik på Columbia University medan Simon valde engelsk litteratur som ämne. Efter att de slagit igenom som Simon & Garfunkel gavs Tom & Jerry-materialet ut 1966 på LP:n Simon & Garfunkel på skivetiketterna Allegro (UK) och Pickwick (US), vilka dock drogs tillbaka efter kort tid efter påtryckningar från Simon och Garfunkel. Dessa låtar har även i modern tid återutgivits på CD både som bootlegs och legitima utgåvor. Dessutom har många tidigare outgivna låtar inspelade 1959 - 1964 givits ut på diverse CD-album, de flesta bara med Simon.


Efter en provspelning för producenten Tom Wilson 1964, som då också producerade Bob Dylan, fick duon kontrakt med skivbolaget Columbia. Albumet Wednesday Morning, 3 AM spelades in, men sålde dåligt. Simon åkte till England och spelade på pubar och klubbar. Han spelade där dessutom in soloalbumet The Paul Simon Song Book 1965. Garfunkel fortsatte sina arkitektstudier.


När två lokala radiostationer i Florida och Boston började få önskningar från lyssnare om att få höra sången "The Sound of Silence" från LP:n lät Tom Wilson spela in 12-strängad gitarr, bas och trummor på den akustiska versionen av sången och skivbolaget gav ut den som singel. När den nådde förstaplatsen i december 1965 återförenades Simon & Garfunkel för att snabbt spela in albumet Sounds of Silence som gavs ut i januari efterföljande år. Duon spelade även in en ny version av "I Am a Rock" som ursprungligen funnits med på Simons soloalbum och den blev en hit 1966.


Senare samma år följde det mer genomproducerade albumet Parsley, Sage, Rosemary and Thyme som bland annat innehöll "Homeward Bound", "Scarborough Fair" och "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)".


Den 16 juni 1967 framträdde duon på Monterey Pop Festival. De avslutade den festivalens första dag av tre genom att spela låtarna "Homeward Bound", "At The Zoo", "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)", "For Emily, Whenever I May Find Her", "The Sound of Silence", "Benedictus" samt "Punky's Dilemma"


Soundtracket till filmen Mandomsprovet 1968 gjorde Simon & Garfunkel till superstjärnor, trots att soundtracket i huvudsak bestod av redan utgivna låtar. Den nyskrivna "Mrs Robinson" (ursprungligen betitlad "Mrs Roosevelt") från filmen hamnade istället på duons fjärde skiva Bookends som kom ut i nära anslutning till filmen. Den 15 juni 1968, samtidigt som "Mrs Robinson" låg etta på amerikanska singellistan, intog Simon & Garfunkel också de tre översta placeringarna på den amerikanska album-listan med soundtracket och sina två senaste album (dessutom låg Sounds of Silence på 27:e plats och Wednesday Morning, 3 AM på 163:e).


Under 1969 pågick inspelningen av duons nästkommande album Bridge over Troubled Water. Ett smakprov från albumet gavs ut redan i april 1969 när singeln "The Boxer/Baby Driver" gavs ut. Inspelningen av albumet försenades, delvis beroende på att Garfunkel befann sig i Mexiko för att spela in filmen Moment 22. Olika åsikter om musikalisk inriktning ledde till motsättningar mellan de båda gruppmedlemmarna. Albumet Bridge over Troubled Water, som gavs ut i februari 1970, blev ändå deras största försäljningssuccé. Förutom titelspåret gjorde singlarna "Cecilia" och "El Condor Pasa (If I Could)" bra ifrån sig på hitlistorna. Albumet placerade sig överst såväl på den amerikanska Billboard-listan som den engelska albumlistan, liksom i flera andra länder. På englandslistan låg albumet etta i totalt 41 veckor (under en 18 månader lång period) och albumet var där det mest sålda såväl 1970 som 1971. Efter en påföljande turné i USA och Europa splittrades dock duon och de båda inriktade sig på sina respektive solokarriärer.


Under följande år återförenades Simon & Garfunkel flera gånger i olika sammanhang. I juni 1972 gav de en konsert i Madison Square Garden till stöd för den demokratiske presidentkandidaten George McGovern. 1975 spelade de in sången "My Little Town" som hamnade både på Simons skiva Still Crazy After All These Years och Garfunkels Breakaway. 18 oktober 1975 uppträdde de också tillsammans i det andra avsnittet någonsin av TV-programmet Saturday Night Live, där de tillsammans sjöng "The Boxer", "Scarborough Fair" och den nya låten "My Little Town". 1978 spelade de tillsammans med James Taylor in Sam Cooke-låten "(What A) Wonderful World", vilken återfinns på Garfunkel-albumet Watermark.


Den 19 september 1981 gav de en gratiskonsert i Central Park i New York inför cirka 400 000 människor, vilket året efter resulterade i det storsäljande dubbelalbumet The Concert in Central Park. De turnerade i Europa sommaren 1982 och besökte bland annat Stockholm 6 juni. 1983 turnerade duon i USA där flera nya låtar från ett kommande album framfördes. På grund av nya motsättningar skrinlades dock albumet och gavs istället ut som Paul Simons soloskiva Hearts and Bones hösten 1983.


17 januari 1990 invaldes Simon and Garfunkel i Rock and Roll Hall of Fame. Vid detta till tillfälle framfördes "El Condor Pasa (If I Could)", "Bridge Over Troubled Water" och "Goodnight Sweetheart".


Hösten 1993 gav de 21 konserter i New York, men samarbetet dem emellan var ansträngt och det skulle dröja tio år innan de stod på scenen tillsammans igen.


Vid den amerikanska Grammy-galan 2003 återförenades de för en Lifetime Achievement Award. Då sjöng de "The Sound of Silence". Under oktober/november samma år genomförde de en 40 konserter lång turné över hela USA som sågs av sammanlagt över en halv miljon människor.


Under juni/juli 2004 turnerade de på nytt i USA (21 konserter) och Europa (12 konserter). De besökte bland annat Globen i Stockholm 25 juli och 31 juli hölls en gratiskonsert utomhus bredvid Colosseum i Rom bevittnad av 600.000 åskådare. Under samtliga konserter 2003 och 2004 medverkade The Everly Brothers som särskilda gäster. Sommaren 2004 lanserades dessutom i en radiointervju den första nya Simon & Garfunkel-låten på 29 år; "Citizen of the Planet". Låten gavs senare ut som ett extraspår på Old Friends - Live On Stage.


Den 20 september 2005 uppträdde Simon & Garfunkel på nytt tillsammans. Då gällde det en stödgala i Madison Square Garden för de som drabbats av Orkanen Katrina. De framförde låtarna "Bridge over Troubled Water" (tillsammans med Aaron Neville), "Homeward Bound" och "Mrs. Robinson". Hela denna konsert (med många andra artister) gavs ut på dvd i augusti 2006.


När Beacon Theatre i New York öppnade på nytt 13 februari 2009 efter att ha varit stängd under en sju månader lång restaurering, var Paul Simon den förste som gav konsert där. Efter en 90 minuter lång föreställning sa Simon: "Mina damer och herrar, min gamle vän Art Garfunkel." Därefter sjöng Simon & Garfunkel "The Sound of Silence", "The Boxer" och avslutade kvällen med "Old Friends".


13 juni 2009 återförenades duon för en turné i Nya Zeeland (2 konserter), Australien (9 konserter) och den avslutades i Japan 18 juli (6 konserter). Dessa konserter var huvudsak en upprepning av turnéerna från 2003 och 2004 gällande låtar och spelordning. The Everly Brothers medverkade dock inte denna igång, istället framförde Paul Simon och Art Garfunkel några låtar var från sina respektive solokarriärer.


Den 29 oktober firade Simon & Garfunkel Rock & Roll Hall Of Fame's 25-årsjubileum tillsammans med Bruce Springsteen, Crosby, Stills & Nash, Stevie Wonder, Eric Clapton, Aretha Franklin, Metallica och U2. Det var en tvåkvällars konsert på Madison Square Garden.


2010 uppträdde duon på New Orleans Jazz Festival, men den redan annonserade sommarturnén i Kanada och USA ställdes in efter att Garfunkel fått problem med stämbandet och ordinerades vila från all sång tills vidare. Art Garfunkel har dock uttalat sig i den amerikanska musiktidningen Rolling Stone att han hoppas kunna återvända till Simon & Garfunkel under 2011.


2011 - 41 år efter storsäljande albumet Bridge Over Troubled Water gavs ut - gav skivbolaget Columbia Records ut en 40-årsjubileumsutgåva av albumet som innehöll den nyinspelade dokumentären The Harmony Game - The Making of Bridge Over Troubled Water. I filmen intervjuas Paul Simon, Art Garfunkel, Roy Halee och flera av de musiker som medverkar på albumet.


Alltsedan återföreningen 2003 verkar vänskapen mellan Simon och Garfunkel numera stå på mera fast grund. Ibland rapporteras om att de har bevistat någon baseballmatch ihop eller ätit lunch tillsammans.


Fotnot: Samtliga fem studioalbum är sedan 2001 utgivna med remastrat ljud på CD och med bonusspår.






Tommy Körberg

Tommy Körberg, Stad i ljus på Spotify

Är

Stad i ljus

Tommy Körberg, Fait Accompli på Spotify

BAO 3

Fait Accompli

Tommy Körberg, Fattig bonddräng - Live på Spotify

Rakt upp och ner

Fattig bonddräng - Live

Tommy Körberg föddes 1948 i Norsjö, omkring åtta mil väster om Skellefteå. Hans mor Märta eller Marta, alternativt stavat Martha, Bengtsson (född 1929, död 1999 som Märta Körberg) var en ogift 18-åring. Efter en komplicerad förlossning nöddöptes Körberg på sjukhuset och modern lämnade kort därefter bort honom till ett fosterhem i Bjursele under cirka 6 månader (enl kyrkboken Norsjö B:5 (1938–1952) Bild 770 / sid 69) ett och ett halvt år. Då man uppfattade att han behandlades illa där, hämtades han hem av sina morbröder och bodde en tid hos sina morföräldrar i Odensala i Uppland.


Då Tommy Körberg var fem år gifte modern sig och han fick flytta hem till henne. Familjen bodde på Skånegatan 59 i Stockholm; modern var "Nalenböna" och sjöng i kabarén där, medan styvfadern var gitarrist. Familjen flyttade därefter till Blekinge, där styvfadern öppnade en instrumentverkstad i Ronneby. Familjen bodde i en lägenhet på Ågårdsgatan 17 i Ronneby, nära Brunnsvallen. Tommy Körberg började i folkskolan i Ronneby och modern blev receptionist på kurhotellet Ronneby Brunn; dottern till hennes chef lät senare uppkalla en scen där efter Tommy Körberg. Makarna skilde sig då Tommy Körberg var i tioårsåldern Han konfirmerades den 19 maj 1962 i Heliga Kors kyrka i Ronneby.


Tommy Körberg, som då fortfarande hette Thuresson, fick två halvsyskon, Anne-Mi (1955–1999) och Rose Marie "Rosa" (född 1961). Modern träffade därefter Ingvar Körberg, som hon gifte sig med. Han adopterade alla tre barnen och familjen flyttade till en bostad vid hans arbetsplats som lärare på Nordens Folkhögskola på Biskops-Arnö. Makarna Körberg skildes i mars 1978.


I Ronneby debuterade Tommy Körberg i femårsåldern på "Brunnskvittret" vid Ronneby Brunn med att sjunga Gunde Johanssons "Torparevisan". Det första gaget var ett par askar "Tutti-Frutti". Körberg fortsatte sin artistkarriär med att återkomma till Ronneby brunnspark med nya sånger. Under skoltiden debuterade Tommy Körberg i ABF:s manskör i Ronneby, som tog in sin yngste sångare någonsin. Man ställde honom längst fram eftersom han var kortast och dessutom skulle sjunga solo. Bland annat sjöng han den ryska folksången "Entonigt ringer den lilla klockan". Gaget var då 75 kronor.


Efter avslutad skolgång bildade han gruppen Bootleggers i Enköping. Så småningom bytte de namn till Maniacs och hamnade tillsammans med Michael Johansson på den svenska topplistan med "Somebody's Taken Maria Away" som Tom & Mick & Maniacs från år 1967. 1969 gjorde Körberg solodebut med albumet Nature Boy. Samma år deltog han i Melodifestivalen och vann med låten "Judy min vän". Vid Eurovision Song Contest 1969 i Spanien kom han på delad 9:e plats.


Under 1970-talet lämnade han popmusiken och var medlem i de mer experimentella grupperna Solar Plexus (1972) och Made in Sweden (1975), där han sjöng jazzrock. Körberg debuterade som skådespelare 1973 i Bertolt Brechts Mahagonny, och som vissångare samma år. År 1976 deltog han i Hasseåtages Svea Hund på Göta Lejon, på Dramaten 1977 i Den kaukasiska kritcirkeln och 1978 spelade han Röde Orm i en musikal på Malmö stadsteater. På 1980-talet var han bland annat med i en föreställning med Jacques Brels sånger, tillsammans med bland andra Evabritt Strandberg. På film medverkade han 1984 i Ronja Rövardotter.



Under 1980- och 1990-talen etablerade han sig som musikalartist och har bland annat medverkat i Animalen (1982), Les Misérables (1990), Sound of Music (1995–1997). I rollen som Lustigs-Per i Skinnarspelet i Malung spelade Körberg i 14 somrar från 1983. Från 1980-talet har han sjungit jazz i Tolvan Big Band. Han ställde åter upp i Melodifestivalen 1988, med låten "Stad i ljus" som han vann med. Vid den internationella finalen, Eurovision Song Contest 1988 i Dublin, kom han på 12:e plats. I sina egna föreställningar och skivor har han arbetat mycket tillsammans med Stefan Nilsson och bland annat sjungit visor av Nils Ferlin, Birger Sjöberg och Jacques Brel. År 1993 debuterade Tommy Körberg även som psalmsångare.


Redan i den första konsertversionen av Björn Ulvaeus, Tim Rice och Benny Anderssons musikal Chess sjöng han den manliga huvudrollen Anatolij Sergievskij och spelade samma roll i originaluppsättningen i London 1986–1989. Åren 2002–2004 spelade han åter rollen som Anatolij i den svenska uppsättningen på Cirkus i Stockholm. Efter att ha varit gästartist under några av Benny Anderssons Orkesters turnéer blev han 2005 medlem av sällskapet tillsammans med bland andra Helen Sjöholm.


År 2008 spelade han den ena huvudrollen i musikalen Rivierans guldgossar på Cirkus i Stockholm, där han tog över efter Loa Falkman. År 2009 spelade Körberg professor Henry Higgins i My Fair Lady, på Oscarsteatern i Stockholm mot Helen Sjöholm, som gjorde Eliza Doolittles roll. Säsongen 2009/2010 medverkade han tillsammans med Meg Westergren, Björn Ranelid, Kjell Bergqvist och Siw Malmkvist i SVT1:s Stjärnorna på slottet, där Körberg var huvudperson i det sista programmet av fem. Hösten 2010 släppte Körberg soloalbumet Songs for Drinkers and Other Thinkers.


År 2011 medverkade Körberg som sångcoach tillsammans med Danny Saucedo och Pernilla Andersson i TV-programmet True Talent.


I oktober 2012 kom Körberg ut med sina memoarer Sjung tills du stupar, som han berättat för Klas Ekman. En CD-skiva med samma titel som memoarerna kom i november 2012. Den innehåller bland annat låten "Mitt liv". I självbiografin berättade Körberg bland annat om sitt personliga förhållande till bruk och missbruk.


Tommy Körberg deltog med gruppen Ravaillacz i Melodifestivalen 2013 med låten "En riktig jävla schlager". Gruppen deltog i den tredje deltävlingen och gick där vidare till finalen.


Hans biologiska far, Olle, var begravningsentreprenör, med vilken han hade sporadiska kontakter först efter 39 års ålder. Han träffade honom för första gången, då fadern dök upp vid Körbergs bröllop 1988. Körberg bor numera med sin familj i en lägenhet på Danviksklippan i Stockholm. Han har varit gift tre gånger. År 1988 gifte sig Körberg första gången med engelskan Amanda Waring och var andra gången gift 1994–2005 med norskan Kirsti Skavberg Roaldsen.. Han gifte sig för tredje gången den 14 juli 2007 i Trosa med Anne-Charlotte Nilsson (född 1969).


Tommy Körberg har sonen Anton Körberg (född 1977) tillsammans med Anki Lidén. I andra giftet har han sonen Erlend Körberg (född 1996). Dottern Elvira (född 2009) har Körberg i tredje giftet .


Körbergs syster Anne-Mi dog 1999 av ett autoimmunt tillstånd, som delvis berodde på Sjögrens syndrom. 1995 berättade hon och Körberg om sjukdomen och skapade med familjen en fond till forskning vid Karolinska institutet. Den utlösande faktorn för sjukdomen finns i en defekt gen.










Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel