Få inspiration till evenemang i Örebro!


Vet du inte vad du ska göra i Örebro? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Örebro framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Örebro.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Jannez

Jannez, Som en blixt från klarblå himmel på Spotify

Blixt från klarblå himmel

Som en blixt från klarblå himmel

Jannez, Guenerina på Spotify

Dansbandskampen - Den kompletta boxen

Guenerina

Jannez, Lika vacker nu som då på Spotify

Se på oss nu

Lika vacker nu som då

Bandet spelade första gången på Laxsjö bygdegård den 23 april 1976, då under namnet Stars orkester. 1976 gjorde man tre spelningar.


I november 1977 blev man fem medlemmar i bandet, då Lars-Joel Nilsson från Härbergsdalen som började spela i bandet, vilket han gjorde till februari 1981 då han helt ansåg det inte var bra kombination tillsammans med hans renskötsel.


I september 1996 låg bandet på Svensktoppen i två veckor med melodin De blindas café . Richard Holm, Jannez basist sedan starten, omkom i en motorcykelolycka i Laxsjö den 8 juni 2007 . Ny basist blev Jörgen Sandström, som sedan 2004 även spelat trummor i GePe Band från Krokom.


Jannez medverkade i Dansbandskampen 2008 i Sveriges Television den 22 november 2008 och utsågs till Tittarnas joker den 16 december.. I bägge framträdandena framförde bandet Paul Paljetts låt Guenerina från 1977.



Denna artikel om en musikgrupp behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.






Wahlströms

Wahlströms, Blå, blå ögon på Spotify

Blå, Blå Ögon

Blå, blå ögon

Wahlströms, Guardian Angel på Spotify

Vårt älskade 80-tal

Guardian Angel

Wahlströms, Rock 'n' Roll Is King på Spotify

Vårt älskade 80-tal

Rock 'n' Roll Is King







Lisa Miskovsky

Lisa Miskovsky, Why Start A Fire på Spotify

Umeå

Why Start A Fire

Lisa Miskovsky, Still Alive på Spotify

Still Alive (The Theme from Mirror's Edge) - The Remixes - EP (Bonus Track Version)

Still Alive

Lisa Miskovsky, Driving One Of Your Cars på Spotify

Lisa Miskovsky (Re-release)

Driving One Of Your Cars

Lisa Maria Miskovsky Sommer, född 9 mars 1975 i Holmsund utanför Umeå, är en svensk musiker och popsångerska. Hon har även aktivt ägnat sig åt idrott, bland annat snowboard och ishockey. Miskovsky har för sin musik vunnit minst en Grammis och fyra Rockbjörnar. Hon är syster till Carolina Miskovsky.


Miskovskys far kommer från Tjeckien och hennes mor från Finland. Fadern var kontrabasist och blev bekant med en finländska (Lisa Miskovskys blivande mor) under ett turnébesök i Helsingfors i början av 1970-talet. Hon föddes i västerbottniska Holmsund och bodde i byn Vännfors fram till årskurs 7 (gick i skola i Vännäsby). Som tolvåring flyttade familjen till Umeå, och Lisa Miskovsky gick därefter högstadiet på Grubbeskolan. Då hade hon redan uppmärksammats för sina egenkomponerade låtar. Under högstadietiden gjorde hon sin TV-debut i Café Umeå, där hon medverkade som del av rockbandet Lipstick (bestående av fyra tonårstjejer).


1993 började Lisa Miskovsky åka snowboard, samtidigt som hennes musikintresse ledde till piano- och gitarrträning. Senare skulle hon börja åka runt på olika musikspelningar. Detta skedde parallellt med snowboardkarriären, där hon bland annat kom att bli medlem av svenska snowboardlandslaget.


Debutalbumet Lisa Miskovsky kom ut den 25 april 2001. Miskovsky belönades 2002 med två Rockbjörnar, i kategorierna Årets svenska nykomling och Årets svenska kvinnliga artist. Hennes andra album, Fallingwater, släpptes i oktober 2003 och producerades av Joakim Berg i Kent. För detta album tilldelades hon priset för Årets kvinnliga artist på Grammisgalan 2004. Hon har även medverkat på In Flames album Come Clarity (låten "Dead End").


2006 tilldelades hon Norrlandsförbundets utmärkelse Olof Högbergplaketten för en populärmusikalisk kulturgärning med stor genomslagskraft. Året efter fick hon motta två nya Rockbjörnar, som Årets svenska kvinnliga artist och Årets svenska album.


År 2008 skrev och medverkade hon i låten "Still Alive" som är temalåten för det svenskproducerade spelet Mirror's Edge, som hade världspremiär 11 november samma år.


2012 medverkade hon för första gången i Melodifestivalen med låten "Why Start A Fire". Med låten gick hon direkt till final och hamnade där på nionde plats.


Förutom egen musik skriver Miskovsky även för andra artister. Bland annat har hon skrivit Backstreet Boys världshit Shape of My Heart.


Lisa Miskovsky har varit aktiv i flera idrotter, inte bara i snowboard. Bland annat har hon spelat ishockey i Björklövens damlag.


Miskovsky har starka band till Piteå sedan hon läste musik där. Hon hälsar på och spelar i staden regelbundet.


Hon gifte sig 2003 med den norske snowboardåkaren Marius Sommer. De har två barn ihop, födda 2007 och 2010, och bor i Umeå.






Eric Gadd

Eric Gadd, The Right Way på Spotify

Gaddamn - The Ultimate Collection

The Right Way

Eric Gadd, Vi kommer aldrig att förlora på Spotify

Melodifestivalen 2013

Vi kommer aldrig att förlora

Eric Gadd, Do You Believe In Me - Radio Edit på Spotify

Svensk sommar

Do You Believe In Me - Radio Edit

Eric Gadd, egentligen Carl Erik Gudmund Sojdelius, född 31 juli 1965 i Uppsala, är en svensk sångare och låtskrivare.


Gadd föddes i Uppsala men växte upp först i Visby på Gotland och flyttade sen som nioåring med familjen till Vallentuna utanför Stockholm där han tillbringade resten av sina uppväxtår. Han debuterade i eget namn med albumet Hello (1987) och singeln "Ett ensamt hjärta". Känd i vidare kretsar blev han två år senare med albumet Hurra du lever - Pang du är död, ett starkt Prince-influerat men ändå personligt knippe sånger med hårt sväng och stark teatral auktoritet. Han har sedan dess varit en av de starkaste profilerna på den svenska soulmusikscenen. 1991 släppte han den engelskspråkiga skivan Do You Believe in Gadd?, och han höll sig därefter till att skriva låtar på engelska, ända fram till 2008 då han återgick till svenska texter på albumet Stockholm står kvar men jag ligger.


Eric Gadd tävlade i den första deltävlingen i Melodifestivalen 2013 den 2 februari 2013 med bidraget "Vi kommer aldrig att förlora". Detta bidrag skrev han tillsammans med Thomas Stenström och Jacob Olofsson. Bidraget tog sig vidare till Andra chansen och slutade där på åttonde och sista plats. Låten testades på Svensktoppen den 10 mars samma år men kom inte in på listan.






Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”






Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






Jessica Andersson

Jessica Andersson, Can't Hurt Me Now på Spotify

Perfect Now

Can't Hurt Me Now

Jessica Andersson, I Did It For Love på Spotify

Wake Up

I Did It For Love

Jessica Andersson, Mugge Bigge tuff tuff på Spotify

Barnkammarboken - Alla Sånger

Mugge Bigge tuff tuff

Jessica Elisabeth Andersson, född Arvidsson 27 oktober 1973 i Spånga församling i Stockholm, är en svensk sångare, som slog igenom i dokusåpan Fame Factory.


Andersson är uppvuxen i Spånga, Hagfors, Lidköping och Skövde, och är sedan 1997 bosatt i Trollhättan. Hon var gift med sångaren Rickard Andersson 1994–1996 och har en son, Liam, född 29 oktober 2002, tillsammans med sin förra sambo, musikern Jonas Erixon.


Andersson utgjorde tillsammans med Magnus Bäcklund duon Fame, som Bert Karlsson satte ihop som en följd av medverkan i Fame Factory 2002, där hon medverkade höggravid. Duon tävlade bland annat i Melodifestivalen 2003 och 2004 och vann den svenska tävlingen 2003.


Innan Andersson blev känd i TV-sammanhang jobbade hon bland annat som sångerska i krogshowen Svensk Schlager i Trollhättan. Hon har även arbetat som fotomodell, bland annat i tidningen Café. Hon utsågs till Sveriges sexigaste kvinna år 2003.


Andersson var med som gästartist i Junior Eurovision Song Contest 2006. Under hösten 2007 och våren 2008 spelade hon den kvinnliga huvudrollen i musikalen Little Shop of Horrors, som sattes upp på Halmstads Teater, en roll hon också tilldelades Guldmasken för.


Hon har fått en plats i Trollhättans Park of Fame, då hon hösten 2009 blev utvald av folket som en "Trollhättan-legend".


Ända sedan starten 2003 har hon under många somrar varit en återkommande deltagare i Diggiloo-turnén.


Jessica Andersson har givit ut en självbiografi, När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var, om sin komplicerade uppväxt och om vägen till framgång, skriven i samarbete med Lena Katarina Swanberg. Boken kom ut den 21 april 2009. I januari 2012 var hon även huvudperson i ett avsnitt av TV 3:s dokumentärserie Livet blir bättre, där hon talade om den svåra barndomen med missbrukande förälder, fosterhemsplacering etc och hennes barndomsdröm att någon gång få bli sångerska och medverka i Melodifestivalen.






Expanders

Expanders är ett dansband från Sverige, bildat 1987 i Boden som Expanders dansorkester. Bandet är sedan 1997 ett heltidsband med Piteå som utgångsort. De har ställt upp i Svenska dansbandsmästerskapen flera gånger, och vunnit en gång (år 2000). Sedan 2005 har bandet spelat en lite tuffare (modern) dansbandsstil med mer blues, country och rock. 2012 släppte bandet sin första skiva sedan 1993, Studioversionen.






2 Blyga Läppar

2 Blyga Läppar, Världens bästa tjej på Spotify

Världens bästa tjej

Världens bästa tjej

2 Blyga Läppar, Jag vill ha dig, baby (utan kläder) på Spotify

Såhär vi jobbar

Jag vill ha dig, baby (utan kläder)

2 Blyga Läppar, Kyss mig på Spotify

Kyss mig

Kyss mig







Sophie Zelmani

Sophie Zelmani, If I Could på Spotify

I'm The Rain

If I Could

Sophie Zelmani, Going Home på Spotify

Sing And Dance

Going Home

Sophie Zelmani, By Your Side på Spotify

Everywhere

By Your Side

Sophie Christina Zelmani, född Edkvist12 februari 1972 i Stockholm, är en svensk sångerska och låtskrivare.


Zelmani kom att börja med musikaliskt skapande efter det att hennes far dog när hon var 14 år gammal, vilket med hennes egna ord "vände upp-och-ner på hennes värld". Efter att hon hade skrivit en låt om händelsen tyckte hon att det kändes bättre, och fortsatte därför sedan med det. Zelmanis styvfar lärde henne senare att spela gitarr. Vägen till musikindustrin kom när hon arbetade som praktikant i en musikstudio där hon fick spela in ett par demos som hon skickade till olika skivbolag. Det hamnade bland annat hos Sony Music, vilka var först med att erbjuda henne skivkontrakt. Hon bytte till sin morfars ryska efternamn Zelmani.


1995 släpptes Zelmanis självbetitlade debutalbum, Sophie Zelmani, som tillsammans med singeln Always You lade grunden för hennes första nationella succé.


Hon har samarbetat med gitarristen och producenten Lars Halapi ända sedan starten av sin karriär och skapar oftast skivorna i dennes studio på Österlen. Hon skriver normalt med engelska texter, eftersom hon känner det svårt att uttrycka sig med svenska texter, något hon dock gärna önskar kunna pröva på småningom.


Sophie Zelmanis musik kretsar kring hennes lågmälda röst och akustiska gitarr. Till hennes influenser hör bland andra Bob Dylan och Leonard Cohen. Hon har även spelat in en cover på Bob Dylans Most of the Time, som finns med i soundtracket till Masked and Anonymous.


Zelmani har även uppmärksammats för sin scenskräck och ovilja till att vara med i media och föredrar att uttrycka sig genom musiken och inte att prata mer än nödvändigt. När hon i samband med sitt genombrott i mitten av 1990-talet intervjuades i SVT av journalisten Tomas Tengby, ska hon enligt myten "bara ha uttalat två ord under hela intervjun". Detta är något överdrivet – hon svarade på alla frågor men aldrig längre än med en mening.






Daniel Lemma

Daniel Lemma, If I Used To Love You på Spotify

Morning Train

If I Used To Love You

Daniel Lemma, Haze på Spotify

Morning Train

Haze

Daniel Lemma, Morning Train på Spotify

Morning Train

Morning Train

Daniel Lemma Eriksson, tidigare Daniel Eriksson, född 12 oktober 1970 i Etiopien, är en svensk sångare och låtskrivare.


Lemma växte upp i Nyhamnsläge i Höganäs kommun i Skåne. Han flyttade i sena tonåren till Göteborg, där han började spela på klubbar och barer. Lemma ingick i mitten av 1990-talet i gruppen Mo Blues som 1997 gav ut skivan For the Road (Prophone Records). Lemma flyttade kort därefter till New York där han kontrakterades av (och spelade in en skiva för) Pallas Records. Skivan kom på grund av en rättslig tvist dock aldrig att ges ut. Tiden i New York kom dock att vara nyttig för Lemma, då han fick tillfälle att slipa sitt uttryck på stadens klubbar och musikställen. Kort efter att Lemma återvänt till Sverige fick han sitt musikaliska genombrott med filmmusiken till Josef Fares film Jalla! Jalla! och skivan Morning Train (2001). Såväl albumet som singeln If I Used To Love You sålde guld och grammisnominerades.


Lemma har släppt tre skivor på Dextra/Warner Music – Morning Train (2001), Meeting at the building (2003) och Dreamers and Fools (2005) – samt två skivor på egna etiketten Dextra Music, Somebody on Your Side ( 2007) och Rebound (2009).


Han har dessutom skrivit musik till ett flertal andra artister, filmer och teater. Bland annat skrev han musiken till Fares film Kopps och ledmotivet till Othman Karims film Om Sara.


Lemma sjöng även sången "Changing the world". som var den officiella lägersången till det stora scoutlägret 22:a världsjamboreen.


Lemmas musik är starkt förankrad i en amerikansk rootstradition, med tydliga inslag av blues, gospel och soul. Lemma har själv i intervjuer betonat influenserna från äldre amerikansk folkmusik och sångare som Leadbelly och Frank Stokes, men även artister som Chuck Berry och James Brown och Bob Dylan.












Peter Jöback

Peter Jöback, En Helt Ny Värld på Spotify

Disney En Magisk Värld (The Magic of Disney)

En Helt Ny Värld

Peter Jöback, Guldet blev till sand på Spotify

Kristina från Duvemåla

Guldet blev till sand

Peter Jöback, Sommarens Sista Sång - Radio Edit på Spotify

Sommarens Sista Sång

Sommarens Sista Sång - Radio Edit

Peter Arne Jöback, född 4 juni 1971 i Stockholm, är en svensk sångare och artist. Han är son till sångerskan Monica Lind och sedan 2010 gift med Oscar Jöback.


Peter Jöback härstammar från Västra Ämtervik i Fryksdalen, Värmland, där han tillbringade många sommarlov i sin barndom, och från Östergötland.


Jöback utbildade sig vid Adolf Fredriks musikskola och Södra Latin i Stockholm, samt vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm på sångsolistlinjen. Den 11 december 1989 vann han talangtävlingen Talang 89 på Chinateatern genom att sjunga "Anthem" ur musikalen Chess. I Melodifestivalen 1990 slutade han dock näst sist med låten "En sensation". 1992 sjöng han duett med den svenska sångerskan Towe Jaarnek. Sången hette "More Than a Game" och var den officiella sången för Europamästerskapet i fotboll 1992.


År 2000 prövade han på en popkarriär med singeln "Higher" som blev den mest spelade svenska låt. Samma år blev han utnämnd till årets artist av NRJ och Tracks.


Två av Peter Jöbacks album bär titeln Det här är platsen (april 2004) och Storybook (2004). Hittillsvarande singlar är "Du har förlorat mer än jag" (april 2004) och "Sommarens sista sång" (augusti 2004). Peter Jöbacks album Flera sidor av samma man (2006) var Sveriges mest sålda album 2006.


Peter Jöbacks julalbum Jag kommer hem igen till jul släpptes 2002 och betraktas idag som en modern klassiker och har omnämnts som ”tidernas julskiva”. Under albumets tioårs jubelium släppte Jöback sin första bok med samma namn. Två av Jöbacks TV-sända konserter har blivit nominerade till Silverrosen på Montreux filmfestival


Under 2008 gav sig Jöback ut på turné tillsammans med Eva Dahlgren en omfattande sommarturné under namnet Himlen är inget tak. Tillsammans gjorde de även ett livealbum med samma namn till förmån för Röda Korset. Under samma år påbörjade Peter sitt engagemang i "World Childhood Foundation".


Jöback flyttade under 2009 till East Village i New York, under tiden där påbörjades inspelningen av albumet ”East Side Stories”, ett album fyllt av Jöbacks personliga favoriter ur den moderna låtskatten. Albumet spelades in i Woodstock, och innehåller duetter med bl.a som Sia Furler och B-52s Kate Pierson.


Den svenske filmaren Anders Hallberg följde Jöback i New York. Materialet blev till dokumentären Happy, Handsome and Unknown som sändes på NRK och SVT där tittarna fick följa Jöback i hans mer anonyma liv i New York.


Hösten 2011 släpptes Jöbacks franska album La vie, l'amour, la mort (Livet, kärleken, döden). Låtarna är en blandning av nyskrivna och klassiska franska sånger med specialöversättningar av Annika Norlin och Andreas Mattsson. En kortfilm spelades in under regi av Magnus Renfors där Jöback gestaltar sitt franska alter-ego, kortfilmen blev även den Grammisnominerad.


2012 visades Jöbacks TV-serie på SVT Med hjärtat som insats där tittarna fick följa Jöback i fotspåren av några av världens största musik-ikoner; Sinatra, Brel och Dietrich. Tre nyskrivna singlar av Andreas Mattson, Rebekka Karijord och Nina Kinert i produktion av Tobias Fröberg gavs ut i samband med serien. Serien sändes även på NRK och YTL.


Den 18 juni 2010 medverkade han vid Riksdagens galakonsert för kronprinsessan Victoria och Daniel Westling i Stockholms konserthus. Jöback var även en av gästerna på parets bröllop den 19 juni 2010. Jöback sjöng "The First Time I Ever Saw Your Face" på vigseln mellan prinsessan Madeleine och Chris O’Neill i juni 2013.


2013 blev Jöback första svenska artisten att uppträda på Radio City Music Hall under Tony Awards, då han tillsammans med Samantha Hill framförde titelspåret från "Phantom of the Opera".


Den 3 februari 2014 blev Jöback vald till "Årets artist" på QX Gaygala han framförde låten "Annars vore jag inte jag" på galan som sändes på TV4.


I maj 2014 gjorde Peter debut i Japan när han medverkade i den årliga upplagan av "Music Meets Symphony" på Tokyo Forum Hall.


I slutet av 2014 gjorde Peter tre exklusiva konserter i London. "An Evening with Peter Jöback" ägde rum på klassiska St James Theatre Studio den 3,4 och 5 november.


Jöback har deltagit två gånger i Melodifestivalen. I Melodifestivalen 1990 slutade han näst sist med låten "En sensation". Den 3 december 2009 avslöjades Jöback på Kulturnyheterna som den tredje jokern i Melodifestivalen 2010, med bidraget "Hollow", som är skriven av Fredrik Kempe samt Anders Hansson. Låten tävlade i den fjärde deltävlingen i Malmö den 27 februari 2010, där den gick som nummer två till finalen. I finalen den 13 mars i Globen kom Jöback på en nionde och (för andra gången) näst sista plats.


Jöback blev tidigt engagerad i flera teaterföreställningar, till exempel Sound of Music och Snövit. Karriären fortsatte med roller i Grease, Fame och Musical Express, innan genombrottet kom med rollen som Robert i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla 1995. Med sitt stora nummer "Guldet blev till sand" låg han 110 veckor på Svensktoppen.


Sir Cameron Mackintosh var den som tog Jöback till West End i London för att spela Chris i Miss Saigon, som ledde till att Mackintosh valde honom att spela Michael i originaluppsättningen av The Witches of Eastwick, båda på Theatre Royal Drury Lane. Jöback spelade även Konferencier i Cabaret först i Danmark och sedan i Stockholm på Tyrol 2006 och på Rondo i Göteborg 2007, för den rollen fick Jöback sin andra guldmask, i den svenska uppsättningen var Jöback även konstnärlig producent.


Jöback medverkade i den svenska dubbningen av Disneyfilmen Aladdin 1992, där han bland annat sjöng en duett med Myrra Malmberg i låten "En helt ny värld", den svenskspråkiga versionen av "A Whole New World". 1995 gjorde Peter även rösten till Stinkie i Casper och 1999 gestaltade han rösten till "Stuart Little" in den svenska versionen av filmen med samma namn.


Mellan mars och september 2012 medverkade Jöback som fantomen i West End-uppsättningen av The Phantom of the Opera på Royal Albert Hall i London. Där blev han även presenterad som nästa Phantom. Den 29 april 2013 hade Jöback premiär som fantomen i Broadway-uppsättningen av samma musikal på The Majestic Theatre i New York.


Den 4 december hade Jöback premiär som Sweeney Todd i den svenska uppsättningen på Stadsteatern i Stockholm, där han spelade fram till 30 april 2014.


Den 11/9 2014 var premiären för musikalen Livet är en Schlager där Jöback gör en tolkning av transsexuella Candy Darling. Musikalen är sammansatt av Jonas Gardell och Fredrik Kempe och är baserad på Gardells film Livet är en Schlager från år 2000.


2010 gjorde Jöback en omfattande turné (48 platser) med trio i Skandinavien som avslutades på Hamburger Börs i Stockholm våren 2011. Det var andra gången Jöback huserade på Börsen, första gången var 1998 som den yngste artisten någonsin.


Tidigare 2010 gjorde Jöback, tillsammans med Helen Sjöholm och Radiosymfonikerna, en konsertföreställning av Sondheim-sånger i samband med dennes 80-årsdag.


Den 19 oktober 2012 hade Jöbacks turné under namnet I Love Musicals premiär i Scandinavium, Göteborg. Tillsammans med solisterna Ma-Anne Dionisio, Katy Treharne, James Greeme och Michael McCarthy sjöng de musikallåtar ur flertalet klassiska musikaler under ledning. Turnén hade fem stopp och tog sig även till Spectrum i Oslo. Den 27 september 2013 gav sig Jöback ut på en andra turné under namnet I Love Musicals - The Broadway Edition tillsammans med solisterna Helen Sjöholm, Gunilla Backman, Ma-Anne Dionisio, Norm Lewis och Scarlett Strallen. Turnén hade sju stopp och avslutades i Globen i Stockholm. Delar av konserten i Globen spelades in och sändes i TV4 samt i P4 Live under namnet Tillbaka från Broadway - en musikalkväll med Peter Jöback. Musikalerna följdes senare upp av ett album med titeln I Love Musicals - The Album som han spelat in med Stockholm Sinfoneitta under ledning av David White. Albumet innehåller musikalklassiker samt "Annars vore jag inte jag" skriven av Jonas Gardell och Fredrik Kempe.


Jöback är öppet bisexuell. "Jag har alltid varit attraherad av både män och kvinnor", sade han i TV-serien Det blir bättre i TV3 29 maj 2011. Han blev utsedd till "Årets homo" vid Gaygalan 2005.


Jöback berättade i Skavlan den 9 oktober 2009 att han som barn blev utsatt för sexuella övergrepp.


25 juni 2010 (midsommarafton) gifte sig Peter Jöback med sin sambo sedan 2004, Oscar Nilsson, på Cirkus i Stockholm. Tillsammans med ett lesbiskt par har de två döttrar.


() = Antal veckor på Top 60 Singel Hitlistan , Svensktoppen och Trackslistan står inom parentes.


() = Antal veckor på Top 60 Singel Hitlistan , Svensktoppen och Trackslistan står inom parentes.






Fatboy

Fatboy är ett svenskt rockabillyband.


Fatboy började 1995 som ett hobbyband där medlemmarna träffades för att laga mat samt spela musiken de älskade, rockabilly och country. Åren gick och bandets ambitioner växte efter att ha agerat kompband åt amerikanska musiker på turné i Europa och flera påstötningar om att de borde göra en egen skiva. 2004 släpptes så debuten Steelhearted och Fatboy har sedan dess givit ett hundratal konserter i hela Norden, släppt ett Grammisnominerat album till, In My Bones, och hösten 2010 släpptes deras tredje album Overdrive vilket gick in på #10 platsen på svenska albumlistan.






Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






Dan Hylander

Dan Hylander, Skuggor i skymningen på Spotify

Om änglar och sjakaler

Skuggor i skymningen

Dan Hylander, Svart kaffe på Spotify

Om änglar och sjakaler

Svart kaffe

Dan Hylander, Farväl till Katalonien på Spotify

September

Farväl till Katalonien

Dan Owe Michael Hylander, född 21 juni 1954 i Malmö, är en svensk låtskrivare, sångare och gitarrist. Han har samarbetat bland annat med Py Bäckman och via duons gemensamma kompband Raj Montana Band. Det kommersiella genombrottet kom i början av 1980-talet. På senare år har han gjort solokarriär med nybildade kompband, förutom enstaka återföreningar av Raj Montana Band.


Hylander fick 1984 Rockbjörnen som årets bästa manliga artist. Året innan hade han, Py Bäckman och Raj Montana Band belönats som bästa svenska band. Sedan 2007 är Dan Hylander bosatt i Bolivia.


Hylander debuterade redan år 1962 som tomtenisse i Julkalendern Storskogens tomtefamilj. Under 1970-talet bildade han rockgruppen Raj Montana Band som kom att utveckla sig till hans och Py Bäckmans gemensamma kompband. Han medverkade 1977 till bildandet av skivbolaget Amalthea.


1978 släpptes debutalbumet Raj Montana Band, som blev en stor kritikerframgång vilket också gällde för uppföljaren Döende oskuld. Den senare innehöll bland annat sånger som "Höst", numera klassisk i hans repertoar, samt Mikael Wiehes översättning av Bob Dylans "Percy's Song" – "Min älskade stod inför rätten idag".


Den första stora kommersiella framgången kom med albumet September 1981, innehållande sånger som "Farväl till Katalonien" och "Solregn", den senare tillägnad den avlidne amerikanske musikern Lowell George. Året därpå fick han sin första guldskiva för albumet Bella notte, en liveskiva innehållande mestadels nya sånger. Däribland titelspåret och singeln "I minnen". 1983 kom nästa guldskiva med Calypso, innehållande sånger som "Vykort, vykort", "21/3" och "Vildrosor och tistlar"'.


Nästa album, ...om änglar o sjakaler (1984), blev hans hittills största framgång och första platinaskiva. "Skuggor i skymningen" och "Svart kaffe" var även stora singelhits. Samma år turnerade han och Py med Raj Montana Band inför rekordpubliker i folkparker och ishallar. Redan 1983 hade de bestämt sig för att splittra bandet efter turnéerna 1984, vilket också blev fallet. Med på dessa avslutningsturnéer var även, som körsångerskor, Anne-Lie Rydé och Tove Naess. De fyra avslutningskonserterna på Göta Lejon och Stockholms Konserthus dokumenterades av Sveriges Television och på dubbelalbumet Tele-Gram Långt Farväl.


Hylander medverkade också 1985 på ANC-galan mot apartheid, tillsammans med den dåvarande svenska rockeliten och ett tillfälligt återförenat Raj Montana Band. Året därpå turnerade han i Zambia och Zimbabwe med bland annat Peps Persson och Py Bäckman.


1986 startade han sitt nya kompband Kosmonaut och släppte albumet Kung av onsdag, som visserligen sålde mindre än föregående studioalbum men likväl blev en guldskiva. Singeln "Älskade främling" låg även på Sommartoppen. Med nästa skiva, Cafe Sorgenfri (1988), påbörjade Hylander ett artistiskt nytänkande som resulterade i lysande recensioner men minskad publik framgång. Trots en mindre hit med singelspåret "Bara en man" blev albumet hans första som inte sålde guld sedan 1981. Samma öde drabbade 1990 Lycklig måne, som dock delvis var en återgång till ett mera klassiskt rockformat. Låten "Varje gång hon går förbi" har dock genom åren blivit en stor favorit i Hylanders liverepertoar.


1991 kontrakterades Hylander av Sony som släppte samlingsalbumet Deja vu. Denna innehöll bland annt tre nyinspelade spår med Raj Montana Band, däribland Hylanders översättning av Bob Dylans "My Back Pages" kallad "Jag var mycket äldre då (än någonsin igen)".


1992 presenterades så storproduktionen Kejsaren är naken, som var ett stort avsteg från hans tidigare alster. Albumet var betydligt mindre rockigt och visade på influenser från Steely Dan, Joni Mitchell och Keith Jarrett. Den blev också hans sämst säljande skiva sedan debuten. Trots en viss omvärdering på senare år framstår den fortfarande som väl överambitiös. "Mamma tro mig" finns dock fortfarande kvar i Hylanders konsertrepertoar och har vuxit ut till ett nummer där bandmusikerna tillåts att improvisera fritt.


1994 släpptes den betydligt mera avskalade Dan Hylander, som var en återgång till hans traditionella melodier och harmonik. Den sålde dock inte bra nog för att övertyga Sony om att förnya hans skivkontrakt.


Under senare delen av 1990-talet övergick Hylander med stor framgång till att skriva musik åt och producera andra artister. Totta Näslund hade startat ett soloprojekt och Hylander producerade och skrev låtarna på hans första album Totta, och senare även flera av låtarna på Totta 2, Totta 3 och Totta 4 (Duetterna). Den senare innehöll duetter med bland andra Marie Fredriksson, Sanne Salomonsen, Jenny Silver (Öhlund), Louise Hoffsten, Sharon Dyall och Kajsa Grytt. Samtliga dessa album producerade han själv.


1997 återförenades Raj Montana Band tillfälligt. Det blev en turné och ett samlingsalbum med ett antal nya låtar.


På Tomas Ledins skiva Med vidöppna fönster från 2004 är låtarna skrivna och producerade av Dan Hylander och Tomas Ledin tillsammans. Dessutom har han producerat skivor åt bland andra Billy Bremner från Rockpile och Sylvia Vrethammar. Som låtskrivare har hans sånger framförts och/eller spelats in av artister som Thorsten Flinck, Totta Näslund, Kal P Dal, Sven-Ingvars, Tomas Ledin, Larz-Kristerz, Christina Lindberg, Niels Jensen och Björn Skifs.


1997 återförenades Dan, Py, Anne-Lie, Tove och Raj Montana Band för en framgångsrik sommarturné. Samtidigt släppte EMI samlingsalbumet Hits innehållande sex nya sånger. Den nådde försäljningslistans plats 13.


2007 lämnade Hylander Sverige och flyttade till Riberalta i nordöstra Bolivia. Han vistas dock fortsatt under vissa perioder i Sverige.


Hösten 2009 satte Dan Hylander samman sitt första band på drygt 20 år – bandnamn: Orkester – och turnerade flitigt och framgångsrikt. Den 16 mars 2011 släpptes skivan Den försenade mannen som CD och vinyl och nådde plats 4 på svenska försäljningslistan. Detta var hans bästa listplacering sedan "Kung av onsdag" 1986. Albumet var hans första i eget namn på 17 år.


I november 2011 kompletterades inspelningarna till live-CD/DVD:n Förscenad som sedan släpptes 21 mars 2012.


Som textförfattare använde Dan Hylander till en början aldrig rim. Han ändrade dock detta i och med albumet Kejsaren är naken 1992.


Dan Hylander, Py Bäckman & Raj Montana Band fick en Rockbjörn som bästa svenska band 1983. Dan Hylander fick en Rockbjörn som bästa manliga artist 1984.


Fasta musiker i Raj Montana Band under dess stora framgångar 1980-1984 och vid återföreningen 1997












Donnez

Donnez, Stora starka män på Spotify

Stora Starka Män

Stora starka män

Donnez, Nu vill jag dansa på Spotify

Den enda sommaren

Nu vill jag dansa

Donnez, Två hjärtan gick i kras på Spotify

Stora Starka Män

Två hjärtan gick i kras

Donnez är ett dansband från Perstorp i Skåne som bildades år 2000. Bandet består av bandets kapellmästare Donald Laitila på sång, klaviatur och dragspel.


År 2010 medverkade de i Dansbandskampen som sänds på SVT 1. I första avsnittet tävlade de med låten I Gotta Feeling och i andra avsnittet med låten Kom ihåg mig. De har även synts i Körslaget där de agerade coacher åt Ola Svensson i hans tolkning av "Leende guldbruna ögon". Laitila äger även Railway studios där bandet spelar in sina skivor. Senaste plattan är släppt på skivbolaget Neptun.












Kodjo Akolor

Akolor växte upp i Vallentuna/Täby med ghanesiska föräldrar. För kvällstidningen Expressen har han berättat att "Vi var den enda svarta familjen, först i högstadiet träffade jag andra med invandrarbakgrund". Som förebild har han nämnt sin storebror Kalate och han sammanfattar sin uppväxt med tre ord: "Äventyr, frustration och vänner". Akolor bor idag i Stockholm. Han har läst ekonomi på Södertörns högskola och nämner medeltidshistoria som ett av sina stora intressen.


Sedan 2007 har Akolor synts och hörts i radio och TV hos The Voice, bland annat i morgonradioprogrammet Vakna med The Voice, som har även sänds i Kanal 5. Han var under hösten 2008 reporter på stan för Vakna, med dagliga inslag i Kanal 5. Han ledde även den egna humorshowen Kodjos värld i The Voice TV, där komik blandades med musikvideor.


Våren 2008 var Akolor sidekick till Peppe Eng i TV4:s program Talang. Samtidigt medverkade han i humorprogrammet Eru Edgy i Sveriges Radio P3. Sedan 2009 är han tillsammans med Martina Thun och Hanna Hellquist programledare för Morgonpasset varje vardag i P3. I juni 2010 var han värd för ett Twilight-fan-evenemang där Taylor Lautner och Kristen Stewart från Twilight-filmerna medverkade.


Kodjo Akolor har flera gånger varit programledare för Musikhjälpen. Första gången var tillsammans med Gina Dirawi och Jason "Timbuktu" Diakité under 2011 och 2012, när programmet sändes från Gustaf Adolfs torg i Göteborg respektive Stortorget i Malmö. Han återkom 2013 tillsammans med Emma Knyckare och Sarah Dawn Finer, när programmet återigen sändes från Göteborg. 2014 sändes programmet från Uppsala och han ledde programmet tillsammans med Linnea Henriksson och Petter Alexis Askergren.


2013 deltog Akolor som en av sex tävlande i andra säsongen av SVT:s musiktävlingsprogram Maestro. 2014 var han programledare för SVT-serien Kodjos kval som handlade om Europaparlamentsvalet 2014.






Linnea Henriksson

Linnea Henriksson, Lyckligare nu på Spotify

Till mina älskade och älskare

Lyckligare nu

Linnea Henriksson, Halmstad på Spotify

Du söker bråk, jag kräver dans

Halmstad

Linnea Henriksson, Ensamheten på Spotify

Du söker bråk, jag kräver dans

Ensamheten

Ellen Linnea Petrea Henriksson, född 9 november 1986 i Halmstad i Hallands län, är en svensk jazz- och popsångerska samt låtskrivare. Hon deltog i Idol 2010, där hon placerade sig som fyra.


Hon utbildade sig på musiklinjen på Skurups folkhögskola, där hon 2007 bildade bandet Prylf tillsammans med andra musiker i samma klass. Prylf släppte 2010 debutalbumet Kind of Green. Henriksson deltog i Idol 2010, där hon placerade sig som fyra.


2011 släppte hon sin första solosingel "Väldigt kär/Obegripligt ensam" som hon skrivit tillsammans med Orup. Även delar av debutalbumet Till mina älskade och älskare, som släpptes 30 maj 2012, skrev Henriksson tillsammans med Orup. Sommaren 2012 begav sig Linnea Henriksson ut på en sommarturné i Sverige, som under hösten följdes upp av ytterligare en turné i flera svenska städer.


Den 19 januari 2013 blev Henriksson framröstad som Årets artist 2012 i P3:s årliga gala P3 Guld, genom att ha fått flest röster av lyssnarna. Sommaren 2013 var Linnea Henriksson med sitt band support till Gyllene Tider, som gav sig ut på en omfattande Sverigeturné.


I februari 2014 kom hennes andra soloalbum Du söker bråk, jag kräver dans. På albumet medverkar även Kaah och Lilla Namo. I kampanjen att lansera albumet ingick släppet av fem artisters olika versioner av hennes låt "Cecilia". Detta innan det var känt att låten är skriven av Linnea. Artisterna var Petra Marklund, John de Sohn, The Royal Concept, Marlene och Invader Ace.


Sommaren 2014 var hon programledare för radioprogrammet Hallå P3. Henriksson var tillsammans med Petter Askergren och Kodjo Akolor, programledare för Musikhjälpen 2014.










Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel



BROLLE

BROLLE, Det är hon på Spotify

Ett hjärta som glöder, som en gång brann

Det är hon

BROLLE, Jag Är Född I En Liten By (I Ett Av Världens Hörn) på Spotify

Best Of

Jag Är Född I En Liten By (I Ett Av Världens Hörn)

BROLLE, The King på Spotify

The King

The King

Brolle, tidigare Brolle Jr, artistnamn för Kjell Junior Wallmark, född 10 november 1981 i Inbyn utanför Boden, är en svensk musiker. Eftersom hans far också heter Kjell, började hans äldre systrar kalla honom för Lillebror vilket så småningom utvecklades till Brolle Jr. Sedan dess har han hetat det, även i skolan. Numera kallar han sig enbart för Brolle i musiksammanhang.


Han upptäcktes i Kanal 5:s talangjakt Popstars 2001 och släppte därefter debutsingeln Playing with fire. År 2002 blev han utsedd till "Årets norrbottning" för att ha satt hemkommunen på kartan. Dessutom nominerades han till det en Grammis i tre kategorier, "Årets nykomling", "Årets pop/rock manlig" och "Årets låt”, samt till flera andra priser, bland andra Rockbjörnen, NRJ Awards och Swedish Hit Music Award. Brolle gick på Naturbruksgymnasiet i Kalix, på jakt- och naturguideprogrammet.


Under uppväxten spelade Brolle biljard och det var i biljardhallen som musikintresset tog fart. Han hade spelningar på olika klubbar och auktioner i Norrland och sjöng ofta Elvis-, Cornelis Vreeswijk- och Dan Andersson-sånger.


Under 2008 deltog Brolle i TV4:s program Körslaget med en kör från Boden. Brolles lag slutade på andra plats i tävlingen.


Under hösten 2008 medverkade Brolle i musikalen Footloose på Wallmans Intiman i Stockholm. Han tog över rollen som "badboy" Tommy efter Måns Zelmerlöw. Våren 2009 spelade han Buddy Holly i The Buddy Holly Musical på Göta Lejon i Stockholm och på sommaren turnerade han med Diggiloo-turnén.


Under hösten 2010 deltog Brolle i showen "Ladies Night" på 18 platser i Sverige. Han deltog också i julshowen "On Stage". Brolle valdes av tidningen "Veckorevyn" till "Sveriges sexigaste man 2010".


År 2011 deltog han i Melodifestivalen med låten "7 Days and 7 Nights", där han gick vidare till final. Han kom på sista plats, med totalt 29 poäng.










Perikles

Perikles, Var ska vi sova inatt på Spotify

Var ska vi sova inatt - En samling

Var ska vi sova inatt

Perikles, Jag kan inte andas utan dej på Spotify

Heta pojkars flickor

Jag kan inte andas utan dej

Perikles, Ge mig ditt namn ge mig ditt nummer på Spotify

Ge mig ditt namn ge mig ditt nummer

Ge mig ditt namn ge mig ditt nummer







Magnus Carlsson

Magnus Carlsson, Möt mig i Gamla Stan på Spotify

Gamla Stan

Möt mig i Gamla Stan

Magnus Carlsson, Det gåtfulla folket på Spotify

Barnkammarboken - Alla Sånger

Det gåtfulla folket

Magnus Carlsson, Live Forever på Spotify

Live Forever - The Album (Deluxe Edition)

Live Forever



Barbados

Barbados, Kom hem på Spotify

Best Of Barbados 1994-2004

Kom hem

Barbados, Sextiotalsmedley på Spotify

Belinda

Sextiotalsmedley

Barbados, Grand Hotel på Spotify

Best Of Barbados 1994-2004

Grand Hotel







Per-Håkans

Per-Håkans, Ut på vägarna igen på Spotify

Per-Håkans

Ut på vägarna igen

Per-Håkans, För alltid på Spotify

Nya äventyr

För alltid

Per-Håkans, Va det nåt jag sa på Spotify

Per-Håkans

Va det nåt jag sa

Bandet bildades av Per-Håkan Helen som tidigare var med och grundade Sannex. Från början var det ett deltidsprojekt, men snart övergick bandet till att spela på heltid.


Gruppen består av Per-Håkan Helen, Jörgen Hållen, Björn Norbäck och Mikael Johansson, alla med ett förflutet i Sannex. År 2014 blev bandet med sin andra skiva "Full fart framåt" nominerade till Manifestgalan på Nalen i Stockholm.






Eva Eastwood

Eva Eastwood, Bli Min på Spotify

Lyckost

Bli Min

Eva Eastwood, Lyckost på Spotify

Lyckost

Lyckost

Eva Eastwood, My, My, My på Spotify

Well Well Well

My, My, My

Eva Eastwood (egentligen Eva Östlund), född 25 september 1967 i Örebro, är en svensk låtskrivare och sångerska. Hon sjunger svenska låtar och även rockabilly och rock'n'roll. Musiken är ofta influerad av 1950-talet och framåt. Eva Eastwood erbjöds ett skivkontrakt i USA 1997, men valde att åka hem till Sverige och startade strax därpå "Eva Eastwood & The Major Keys" som släppte 5 skivor på det lilla skivbolaget Tail Records i Jönköping mellan 1999-2006.


2005 medverkade Eva Eastwood i tv-programmet Allsång på Skansen där hon framförde låten "Vårt liv i repris" från skivan En ny stil i stan, en händelse som räknas som avgörande för hennes karriär. 2011 var hon också med i Allsång på Skansen då hon framförde låten "lyckost" från hennes senaste skiva Lyckost.


Som låtskrivare har hon komponerat över 800 melodier, bland annat till artister som The Boppers, Linda Gail Lewis, Lalla Hansson, Berth Idoffs, Jerry Williams och Larz-Kristerz.






Backyard Babies

Backyard Babies, Minus Celsius på Spotify

Stockholm Syndrome

Minus Celsius

Backyard Babies, I'm On My Way to Save Your Rock 'n' Roll på Spotify

Four by Four

I'm On My Way to Save Your Rock 'n' Roll

Backyard Babies, Th1rt3en or Nothing på Spotify

Four by Four

Th1rt3en or Nothing

Backyard Babies är en svensk rockgrupp som bildades 1987 i Nässjö. Medlemmarna är Andreas "Dregen" Tyrone Svensson (sång och elgitarr), Johan Blomquist (bas), Peder Carlsson (trummor) och Nicke Borg (sång och gitarr).


Innan de tog namnet Backyard Babies hette de Tyrant, och innan dess hade de namnet Dead Silent. Än idag är "Dead Silent" insprejat på ett elskåp i Nässjö. Nicke Borg hade på den tiden fortfarande inte kommit med i bandet utan studerade bandet på avstånd. Sångaren hette då Tobias Fischer, men blev under 1990 sparkad av bandet, inte på grund av något större bråk utan helt enkelt att de upptäckt att de inte hade samma musiksmak. Fischer är numera etablerad professionell fotograf i Stockholm och har bland mycket annat fortsatt arbeta med Backyard Babies.


Backyard Babies har haft samma uppsättning bandmedlemmar sedan första fullängdsskivan, Diesel and Power, som kom 1994. Den var inspirerad av glamrock och sleazerock, och alla medlemmarna hade långt hår. 1998 kom deras andra studioalbum Total 13. Nu hade de övergett den glammiga stilen, klippt av sig håret, och musiken var snabbare, punkigare och argare.


År 2001 kom Making Enemies is Good, en skiva som andades mer hårdrock än Total 13. Inför Stockholm Syndrome, utgiven 2003, berättade Dregen att efter en glammig skiva, en punkskiva och en hårdrocksskiva var det dags för en "sjuhelvetes djävla rock'n'roll skiva". Den 12 april 2006 släppte de sin femte studioskiva, People Like People Like People Like Us. Den producerades av Nicke Andersson från The Hellacopters. Den 13 augusti 2008 släpptes albumet Backyard Babies, producerat av Jakob Hellner.


Flera samlingsskivor har också hunnits med. Först ut var Independent Days med alla låtar från Total 13 i remastrad version, samt några låtar som endast givits ut på singel, och några livelåtar. From Demos to Demons kom därnäst och innehåller bandets gamla demoinspelningar från 1987 till 1992. Safety Pin & Leopard Skin från 2002 är en korsning mellan en samlingsskiva och en liveskiva, med några livelåtar och några rariteter. Live Live in Paris är en liveskiva som kom 2005. De har även släppt en live-DVD, Live, och en DVD-dokumentär, Jetlag. Utöver det har de även givit ut en självbiografisk bok som heter Blod, svett och dårar.


Under senare år har Backyard Babies mer och mer glidit in mot rock'n'roll, vilket tydligt kan höras på skivan med namnet "Backyard Babies" (2008).


Under 2009 tillkännagav bandet att de skulle ta en paus efter 20 år på turné. Detta uppehåll varade i fem år. I maj 2014 tillkännagavs att de skulle börja skriva nytt material för en ny skiva. I oktober samma år tillkännagavs att deras första spelning blir på Sweden Rock Festival i början av juni 2015.






Glenn Miller Orchestra

Glenn Miller Orchestra, Sleigh Ride på Spotify

In the Christmas Mood

Sleigh Ride

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

Glenn Miller Orchestra (2 CD set)

In The Mood

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

In The Digital Mood

In The Mood











Little Jinder

Little Jinder, Sommarnatt på Spotify

Sommarnatt

Sommarnatt

Little Jinder, Vita Bergens klockor på Spotify

Little Jinder

Vita Bergens klockor

Little Jinder, Random folk på Spotify

Little Jinder

Random folk

Astrid Maria Josefine Jinder, känd under artistnamnet Little Jinder, ursprungligen Stove, född 20 februari 1988 i Skarpnäcks församling i Stockholms län, är en svensk popartist.


Little Jinder är dotter till Björn Stove och Åsa Jinder samt dotterdotter till Curt Einar Jinder. Hon skivdebuterade i augusti 2008 med EPn Polyhedron, som i mars 2009 följdes upp med Youth Blood 12", båda utgivna på det amerikanska skivbolaget Trouble & Bass. Därefter har hon turnerat och spelat i både Europa och USA.


2011 spelade hon på ett flertal ställen under Winter Music Conferance i Miami, bl.a. Ultra Music Festival samt på Coachella tillsammans med dubstep-artisten 12th Planet som står bakom en framgångsrik remix på Youth Blood.


Hon har bott i England där hon studerat på Liverpool Institute for Performing Arts, som ägs av Paul McCartney. Hon medverkade våren 2010 i panelen i Radio Stockholms program Bäst i test.


2013 bytte hon språk från engelska till svenska när hennes nästa singel Shh släpptes i november. Den följdes upp under 2014 med singlarna Ful och tråkig tjej samt Inga E som vi E (med Melo).


I slutet av augusti 2014 kom hennes dittills största hit Vita Bergens klockor som är ett samarbete med Rebecca & Fiona.


26 november 2014 släpptes hennes första svenskspråkiga album, Little Jinder och den 13 december uppträdde hon tillsammans med Julia Spada i Musikhjälpen med låten "Nåt e väldigt fel".



Denna biografiska artikel om en svensk musiker behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.






The Tallest Man on Earth

The Tallest Man on Earth, The Gardener på Spotify

Shallow Grave

The Gardener

The Tallest Man on Earth, I Won't Be Found på Spotify

Shallow Grave

I Won't Be Found

The Tallest Man on Earth, Love Is All på Spotify

The Wild Hunt

Love Is All

Kristian Matsson, känd under artistnamnet The Tallest Man on Earth, född 30 april 1983, är en svensk singer-songwriter. Matsson är uppväxt i Leksand, och inledde sin solokarriär 2006 efter att tidigare ha varit sångare i indiebandet Montezumas. Hans musik har ibland jämförts med musik av Bob Dylan.


Han var tidigare gift med Amanda Hollingby Matsson även känd under artistnamnet Idiot Wind. Tillsammans har de bland annat skrivit musiken till långfilmen En gång om året.


Kristian Matsson föddes den 30 april 1983 och växte upp i Leksand i Dalarna. Innan han inledde sin solokarriär var han sångare i indiebandet Montezumas.


Matsson släppte sin första soloskiva, EP:n The Tallest Man on Earth, 2006. Skivan fick positiva recensioner.


Till en början ville inte Matsson låta sig fotograferas av journalister, utan ville "låta musiken tala för sig själv". Han har i efterhand kommenterat detta som naivt, men har också sagt att han inte trodde att karriären skulle bli så framgångsrik, han "skulle bara ut och spela litegrann".


2008 fick han ett genombrott utomlands med skivan Shallow Grave när den hyllades av sajten Pitchfork. Albumet ligger på plats 47 på Pitchforks lista över 2008 års bästa skivor. Skivan fick överlag väldigt bra recensioner. Han valdes som förband åt Bon Iver och turnerade sedan ensam i USA, Australien och Europa. Turnén med Bon Iver i synnerhet bidrog till att öka uppmärksamheten kring Matssons liveframträdanden och trots att han länge inte hade vare sig skivkontrakt eller distribution i USA så kom folk till konserterna.


Den 9 oktober 2009 besökte The Tallest Man on Earth Daytrotter-studion, där totalt fyra låtar spelades in, bland annat en cover på Bob Dylans "I Want You". Matsson har i en intervju sagt att han tycker att Dylans album Blonde on Blonde, där låten "I Want You" finns med, är den bästa skivan genom tiderna. I samma intervju säger han även att de som anser att han härmar Dylan aldrig har hört Roscoe Holcomb, "vi härmar båda den här mannen". Under en konsert på Södra teatern i Stockholm i december 2010 berättade Matsson hur mycket han stulit från Emmylou Harris, Feist och Cat Power, men tillade att det är det ingen som märker eftersom alla jämför honom med Dylan.


I april 2010 släpptes det andra albumet, The Wild Hunt. Inför skivan hade Matsson förhandlat med flera stora skivbolag men nobbat dessa då han inte gillade deras intentioner om att stöpa om hans musik i en mer kommersiell form. Till slut föll valet på det amerikanska skivbolaget Dead Oceans, ett bolag som enligt Matsson själv ger honom artistisk frihet: "de är musiknördar som jag själv".


Skivan mottogs väl. Singeln King of Spain, som förutom titelspåret även innehåller en cover på Paul Simons "Graceland" och det tidigare outgivna spåret "Where I Thought I Met the Angels", såldes exklusivt på den efterföljande Europaturnén. Under sensommaren och hösten 2010 åkte Matsson ut på turné i Nordamerika och Europa.


Albumet följdes av en EP, Sometimes the Blues is Just a Passing Bird, som även den fick goda recensioner. EP:n släpptes exklusivt för Itunes Store den 7 september, men kom senare även att utkomma på CD, LP och mp3, dock först den 8 november (9 november i USA). Skivan utgörs av fem låtar, alla skrivna efter The Wild Hunt. Av dessa märks inte minst låtarna "Like the Wheel", som utgjorde avslutningen på många spelningar under årets första hälft, och "The Dreamer", på vilken Matsson spelar elgitarr, något som inte har förekommit på tidigare inspelningar.


I anslutning till The Wild Hunt var The Tallest Man on Earth nominerad till flera priser. På Grammisgalan 2011 var han nominerad i kategorin "Årets manliga artist", men vinsten uteblev och gick istället till Håkan Hellström. Matsson var också nominerad i kategorin "Årets pop" på P3 Guld-galan 2011, men priset gick emellertid till gruppen This Is Head. I februari 2011 vann The Tallest Man on Earth priset i kategorin "Årets singer/songwriter" på Manifestgalan. Han var även nominerad i kategorin "Årets live", men där gick vinsten till Robyn.


Den 5 april 2011 medverkade Matsson i BBC:s program Later with Jools Holland där han framförde låtarna "King of Spain" och "Love Is All". I juni samma år återutgavs debut-EP:n The Tallest Man on Earth på vinyl, i vilken det tidigare outgivna spåret "In the Pockets" inkluderades. Den 12 juli släpptes singeln Weather of a Killing Kind som en del av projektet Adult Swim Singles Program.


I augusti 2011 rapporterades att Matsson arbetar med ett soundtrack till den kommande filmen En gång om året tillsammans med Idiot Wind. Filmen premiärvisades på Göteborgs filmfestival 29 januari 2012 och hade biopremiär 17 maj 2013.


Den 27 januari 2012 medverkade Matsson i TV-programmet På spåret. Där framförde han, backad av ett studioband, två coverlåtar: Thin Lizzys "Dancing in the Moonlight" och Cornelis Vreeswijks "En fattig trubadur". I februari samma år återutgavs singeln King of Spain som 12"-vinyl inför evenemanget Record Store Day. Skivan var limiterad till 2 000 exemplar.


Den 12 juni 2012 (11 juni i Storbritannien) släpptes The Tallest Man on Earths tredje studioalbum, There's No Leaving Now på Dead Oceans Records. Skivan spelades in av Matsson själv i hans hemmastudio i Dalarna under senare delen av 2011 och början av 2012. Skivan streamades på Dead Oceans hemsida en vecka innan dess officiella release.


I anslutning till skivan annonserades en sommarturné genom Europa och USA. Turnén inkluderade två sverigespelningar (på Södra teatern i Stockholm) samt ett uppträdande på Newport Folk Festival. Ytterligare en turné genomfördes i oktober 2012, på vilken Matsson endast spelade i Europa.


Den 28 januari 2013 medverkade Matsson på en stödkonsert för den amerikanske musikern Jason Molina, som saknade sjukförsäkring och därför var skuldsatt efter en sjukhusvistelse. Konserten ägde rum på Södra Teatern i Stockholm och förutom Matsson spelade även bland andra I'm Kingfisher och Idiot Wind.


The Tallest Man on Earths tredje studioalbum Dark Bird Is Home beräknas utkomma den 12 maj 2015 på Dead Oceans Records. Han har också flera festivalspelningar inbokade under sommaren 2015, bland annat på Roskildefestivalen.


Kritiker har jämfört The Tallest Man on Earth med Bob Dylan, både i termer av låtskrivande och sång. Matsson har i en intervju förklarat att han började lyssna på Dylan när han var 15 år och att detta ledde vidare till att han upptäckte Pete Seeger och Woody Guthrie. Matsson har dock sagt att han inte ser sin musik som en del av någon specifik tradition.


Matsson använder i sina låtar ofta öppen stämning, men också standardstämning i mindre utsträckning. I skolåldern spelade han klassisk gitarr, vilket han dock tröttnade på efterhand. I 20-årsåldern upptäckte han öppen stämning när han lyssnade på Nick Drake.










Seinabo Sey

Seinabo Sey, Younger - Bonus Track / Kygo Remix på Spotify

Pretend

Younger - Bonus Track / Kygo Remix

Seinabo Sey, Younger - Bonus Track / Acoustic Version på Spotify

Pretend

Younger - Bonus Track / Acoustic Version

Seinabo Sey, Poetic på Spotify

Pretend

Poetic

Seinabo Sey, född 7 oktober 1990 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, är en svensk sångare. Hon slog igenom med låten "Younger". Remixen av den norske discjockeyn Kygo hamnade på en första plats på VG-listan.


Seinabo Sey är uppväxt i Gambia, Halmstad och Stockholm. Hon är dotter till Maudo Sey och Madeleine Sundqvist. Fadern var musiker med en framgångsrik karriär i Gambia. Hon är även halvsyster till sångerskan Fatima Bramme-Sey och radioprataren Amie Bramme Sey.


I årskurs 5 började hon i en musikklass i Halmstad och när hon var 15 år flyttade Seinabo Sey till Stockholm för att läsa soulinriktningen på estetiska programmet vid Fryshusets gymnasium.


I tjugoårsåldern började hon arbeta och turnera med Maskinen och Oskar Linnros. Hon gästsjöng även på låtar med hiphopartister som Stor, Linda Pira och Looptroop Rockers. Efter att Sey börjat arbeta med producenten Magnus Lidehäll släpptes debutsingeln "Younger", som följdes av "Hard Time". Singlarna, som beskrevs som soulpop, fick mycket uppmärksamhet och under 2014 uppträdde hon på Grammisgalan 2014 och Allsång på Skansen. I oktober 2014 släpptes EP:n For Madeleine tillägnad och namngiven efter Seys mor. EP:n är producerad av Magnus Lidehäll och skriven av bland andra Salem Al Fakir, Oskar Linnros och Vincent Pontare tillsammans med Sey själv. Samma månad uppträdde hon på Dramaten i Stockholm. I mars 2015 släpptes EP:n For Maudo tillägnad och namngiven efter Seys far. 23 oktober 2015 släpps Pretend vilket blir Seinabo Seys första fullängdsalbum. Albumet släpps på Universal.






Mia Skäringer

Maria Elisabeth "Mia" Skäringer Lazar, född Johansson 4 oktober 1976 i Kristinehamn, är en svensk skådespelare, manusförfattare och radioprofil. Hon ville bli skådespelare redan när hon var fyra år och var sedan aktiv på teatern i hemstaden Kristinehamn. Första tv-jobbet var på Sanning och konsekvens på ZTV som följdes av ett antal radioprogram med Klara Zimmergren. Skäringer och Zimmergren hade sedan det egna radioprogrammet Roll on som även blev omgjort till tv under namnet Mia och Klara. Programmet belönades med en Kristall för bästa humorprogram år 2008 och 2009.


Efter att ha skrivit krönikor och bloggar för tidningen Mama, släppte Skäringer boken Dyngkåt och hur helig som helst i augusti 2009. Sen 2010 spelar Skäringer huvudrollen Anna Svensson i tv-serien Solsidan och är också huvudperson i programmet Mia på Grötö.


När Skäringer var mindre var hon "ganska liten, rund och pojkflickig". När hon var fyra år ville hon bli skådespelare och var sedan aktiv på den lokala amatörteatern Thespis. Hon hade sedan ätstörningar från åttonde klass tills hon tog studenten och hade "jättesvårt att samla ihop" sig själv. 1993 bodde hon i Örebro i "ett hemskt område med människor som inte mådde så bra" och hon skolkade mycket från skolan under den tiden.


År 1995 började Skäringer skrivarskola på Öland och fick sedan ett jobb på ZTV. Hon var programledare för programmet Sanning och konsekvens som hon själv tyckte var ett "skitdåligt program". Ett år senare började hon meditera för att hon tyckte hon varit hård i sitt leverne genom att ha festat för mycket och låtit andra göra henne illa. 1997 var hon ståuppkomiker i programmet Släng dig i brunnen.


1997 medverkade Skäringer radioprogrammet Bossa Nova i Sveriges Radio P3 tillsammans med Klara Zimmergren. De var sedan med i Frank och Sommarsalva innan deras eget program Roll on började. Sista programmet sändes i januari 2007 och därefter började Skäringer och Zimmergren med arbetet att omvandla figurerna från Roll on till tv. Hösten 2007 sändes programmet Mia och Klara på SVT1 med åtta avsnitt. Premiäravsnittet sågs av drygt 610 000 tittare enligt MMS. Programmet blev en succé och under våren 2009 sändes Mia och Klara 2 med ungefär en miljon tittare varje avsnitt. Skäringer sade att Mia och Klara är en "protest mot att allt ska vara så kallt och ironiskt, snabbt och smart."


2008 och 2009 vann Mia och Klara bästa humorprogram på prisutdelningen Kristallen. På Gaygalan 2008 vann de pris för Årets duo. Skäringer och Zimmergren sade till Expressen i augusti 2009 att Mia och Klara 3 kommer spelas in för att sedan sändas våren 2011 på SVT.


"Boken handlar mest om kvinnoroller och föreställningar om sig själv. Titeln syftar på den där Hora eller Madonna-grejen, men man måste inte välja. Utan att försöka pracka på någon råd, så berättar jag till exempel om mitt dåliga mammasamvete och hur jag får relationen att funka. Men framför allt vill jag visa att man får vara svag och skör."


I augusti 2009 släppte Skäringer boken Dyngkåt och hur helig som helst där hon har skrivit ned sina "erfarenheter av skilsmässa, föräldraskap, dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende." Boken är baserad på krönikor och bloggar som Skäringer skrivit i tidningen Mama.


Jessica Björkäng från litteratursajten Bokhora recenserade boken, och sa: "Det är svårt att inte älska Mia Skäringer. Nästan allt hon tar i blir till guld, även så, den för mig rätt så ointressanta, mammakrönikeboken." Gunilla Brodrej från Expressen gav boken en mer positiv recension, och sa: "Hon älskar sin familj så hon går sönder, men hon är rolig. Därför läser man vidare Hon är på min sida. Jag håller henne gärna i handen."


Från den 20 april till den 30 maj 2010 var Skäringer med i en föreställning baserad på boken. Hon pratade kort om föreställningen: "Drivkraften är nog någonstans en längtan efter att ge oss alla upprättelse. En önskan om att vi människor ska tycka mer om oss själva. Inte jämföra oss så mycket och tro att alla andra är så jävla mycket lyckligare".


Under våren 2009 spelade Skäringer in tv-serien Solsidan tillsammans med Felix Herngren, Johan Rheborg och Josephine Bornebusch. Skäringer sade att hon och Herngren "aldrig träffats tidigare, men hittade varandra så där klockrent som bara händer med vissa personer." Hon tycker att de har samma ton i deras skådespeleri och "funkar bra ihop". Solsidan hade premiär på TV4 den 29 januari 2010 och sändes efter den femte säsongen av Let's Dance. Premiäravsnittet sågs av 1,8 miljoner tittare. Serien fick ett positivt mottagande och i mars 2010 fick serien en till säsong. Ytterligare två säsonger har sedan spelats in och sänts på TV4.


2013 ledde Skäringer egna intervjuprogrammet Mia på Grötö. Den andra säsongen började sändas i januari 2014. Våren 2015 började humorprogrammet "Ack Värmland" sändas i TV4. Hon spelade huvudrollen i den som nagel- och fotvårdssalongsdelägaren Anette som bor i Molkom. Till hösten 2015 kommer hon medverka i dramaserien ”Ängelby”.


Den 22 juni 2015 fick Skäringer Lisebergsapplåden i samband med säsongspremiären av Lotta på Liseberg.










Matz Bladhs

Matz Bladhs, Vem får följa dig hem på Spotify

Gobitar 2006

Vem får följa dig hem

Matz Bladhs, Tårar faller för dig på Spotify

Hem igen

Tårar faller för dig

Matz Bladhs, Det du gör med mig på Spotify

Leende dansmusik 2013

Det du gör med mig

Matz Bladhs är ett dansband i Falkenberg, Sverige , bildat 1968 som Jean Thorgny's innan man bytte namn vid nyår 1968-1969 vid en spelning i Laholm. Anledningen till namnbytet var att bandet skulle ge ut sin första skiva inför ett stort orkesterforum i Falkenberg 1969. I mitten av 1970-talet köptes den första orkesterbussen in, och 1999 gjorde bandet sin 5000:e spelning sedan starten . Några av bandets mest berömda låtar är Ljus och värme, en svenskspråkig cover på Lys og varme, "Senorita", "Aj aj aj (Jag svävar i det blå)" samt Vid Silverforsens strand. Länge gick bandets albumserie under namnet Leende dansmusik.


Bandet består av Lars-Olof Karlsson (gitarr och sång), Conny Nilsson (sång), Sören Kenstam (trummor), Niclas Olén (klaviatur) och Håkan Nordling (saxofon, tvärflöjt, gitarr).



Denna artikel om en musikgrupp behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.






Mats Bergmans

Mats Bergmans, Kan du hålla dom orden på Spotify

Jubileum

Kan du hålla dom orden

Mats Bergmans, Den stora dagen på Spotify

Den Stora Dagen

Den stora dagen

Mats Bergmans, En kväll med dig på Spotify

Jubileum

En kväll med dig

Mats Bergmans bildades 1973 som "Sjösa kustband" men fick byta namn till "Sjösagrabbarna" då en annan grupp redan hade det namnet. 1981 blev man heltidsdansband, och namnet Mats Bergmans antogs 1987. 1988 hade man en radiohit med låten "Säg som det är", skriven av Benny Hedlund och Monica Nyman, vilken 1989 släpptes på singel och senare även spelades in av andra.


Den 17 februari 1990 medverkade bandet för första gången i "I afton dans" från Bodens Folkets hus.


1991 slutade trummisen Mats i bandet och norrlänningen Torbjörn Kempe tog över trummandet. Tyvärr tvingas Urban lämna bandet på grund av sjukdom och ersattes senare under året av gitarristen och låtskrivaren Matts Lindblom.


1992 medverkade bandet i radioprogrammet "I afton dans" för andra gången, och denna gången sändes programmet från Östersund.


1993 medverkade bandet för tredje gången I "I afton dans", som denna gång sändes från Sundspärlan i Helsingborg. Samma år slutade Matts Lindblom, och ersattes av Micke Eriksson som först var tänkt som basist.


1994 vann de Svenska dansbandsmästerskapen i Sunne. Samma år släppte man singeln "Mina allra bästa minnen", som efter strul med låtskrivaren inte testades på Svensktoppen, och låten gick senare in på listans första plats med Hasse "Kvinnaböske" Andersson.


1995 medverkade Mats Bergmans i Café Norrköping och för 4:e gången 'I afton dans'. Samma år lämnade Lasse bandet och efterträddes av Jonas Näslund. Bandet fick då en yngre framtoning, men behöll musikstilen.


1996 ökade bandets popularitet, och singeln 'När alla drömmar slår in' släpptes i början av april 1996 och fick god kritik. I augusti 1996 medverkade man i "I afton dans" för femte gången, denna gång I Mälarsalen i Stockholm.


1997 släpptes albumet "100% chans", som dock var något försenat då producenten Lars-Åke Svantesson blev sjuk. Den 13 december 1997 firade bandet sitt tioårsjubileum under namnet "Mats Bergmans" på Träffen i Nyköping. Bandet medverkade detta år för sjätte gången i "I afton dans" i Sveriges Radio.


1998 segrade bandet i tävlingen "Årets Petter" före Thorleifs. Låtar från albumet 100% chans låg på olika listor I Sverige, och bäst placerade sig låtarna: "100% chans" och "Den sista dansen".


1999 röstade bandets fanclub fram de populäraste låtarna, vilka senare spelades in på kommande album. Den 13 mars 1999 medverkade bandet för sjunde gången i "I afton dans", som denna gång sändes från Bolaget i Sandviken. I mitten av juni 1999 publicerade bandet sin nya hemsida, www.matsbergmans.nu, samtidigt som nya livealbumet "Mest önskade - Live" släpptes.


I mitten av året spelade man bland annat i Malung en torsdag och fick då ta emot ett pris av "Dansbands-Petter" själv, och man blev trea i tävlingen "Årets Petter". Bandet tar sedan en välförtjänt semester och vädret kunde man inte heller klaga på. Efter semestern året fortsatte försäljningen av nya albumet. Singeln "All världens rosor" spelades in och släpptes i slutet av året. Vid millennieskiftet 1999-2000 var bandmedlemmarna lediga.


Den 24 januari år 2000 medverkade bandet i "Får jag lov?":s "Måndagschat" för första gången. I mars år 2000 avslutades inspelningen av singeln "Har du tid med kärleken?" samtidigt som man började planera ett nytt livealbum, som spelades in i början av maj 2000 och hette "Mest önskade 2".


Vid spelningen på Pumpen i Buskhyttan den 2 juni år 2000 delades priset: Årets dansbandspetter ut. Mats Bergmans vann tävlingen, där som radiolyssnarna röstade. Dagen därpå medverkade bandet i Sveriges Radios "I afton dans" för åttonde gången, denna gång i Fyrispark i Uppsala inför 900 personer.


I början av juli år 2000 testades låten "Rosen som du gav mig " Sveriges Radio P4:s Fem-i-topp lista, och gick direkt in på förstaplatsen, och låten låg högt på listan I ett halvår framåt.


I slutet av augusti år 2000 fick bandet för första gången en låt testad till Svensktoppen, "Har du tid med kärleken", som gick rakt in på 4:e plats. Låten låg på listan i totalt 14 veckor, och då Svensktoppsåret 2000 summerades hamnade Mats Bergmans på delad niondeeplats och fick titeln: "Årets nykomlingar".


2001 fortsatte framgångarna. Efter flera spelningar i mitten av året började arbetet med bandets fjärde studioalbum, och ungefär hälften av de planerade inspelningarna genomfördes innan producenten fick tidsbrist och arbetet sköts upp. I oktober 2001 medverkade man för nionde gången i "I afton dans", som denna gång sändes från Törringelund utanför Malmö. Lördagen därpå tävlade bandet med låten "Så länge jag lever" i Fem-i-topp listan i Sveriges Radio P4, där den låg kvar i maximala 10 veckor. Samma dag, 13 oktober 2001, fick bandet sin andra låt testad till Svensktoppen, "Lika kära nu som då", skriven av Kent Fingal och Haidi Krohn. Låten låg totalt 12 på listan.


I april 2002 spelades de sista låtarna in till albumet "Min egen ängel", som släpptes i juni" samma år. Jonas Näslund blev detta år nominerade till Guldklaven i kategorin "Årets sångare". Dock vann han inte. Albumet "Min egen ängel" fick bra kritik, bland annat i Aftonbladet. En singel med låten "Min egen ängel" testades på Svensktoppen den 28 september 2002, och gick lördagen därpå rakt in på andra plats. Den låg även på listans förstaplats och toppade den 14 december 2002, sista gången inför jul och nyårsuppehållet. Låten låg totalt på listan i 11 veckor, sju veckor som etta och 4 veckor som tvåa.


Den 12 januari 2003 sändes Svensktoppen nästa gång, nu med ändrade regler. Sång på engelska tilläts. Fastän Mats Bergmans senaste gången toppat med låten "Min egen ängel" fanns denna gång inte med.


I slutet av april 2003 släpptes tredje singeln från albumet "Min egen ängel", låten "Kärlekens skugga" som testades till radioprogrammet Kalas topplista. Låten fick höga placeringar där och låg på listan i alla 10 möjliga veckor. Senare under året valdes Mats Bergman till "Årets dansband" på 25 000 poäng, före Lasse Stefanz (15 000 poäng) och Wahlströms (10 000 poäng), på Guldklavengalan, som hölls den 13 juli 2003. Bandet kunde dock inte närvara, då man gästade Ljusvattnet i Norrland, utan fick i stället höra direktsändningen i Sveriges Radio P4.


I mitten av 2003 hörde Bert Karlsson av sig, och senare skrevs skivkontrakt på två skivor. Den 25 oktober 2003 medverkade bandet för första gången i TV 4:s Bingolotto.


Den 14 maj 2004 medverkade man i Sveriges Radio P4:s program Kalas, som denna gång sändes från Pumpen i Buskhyttan strax utanför Nyköping. I maj 2004 släppte man även ett samlingsalbum på skivmärket Roldex, där många av låtarna tidigare bara funnits utgivna på kassettband.


Den 22 september 2004 släpptes bandets femte studioalbum, "Vänd dig inte om", som blev populär bland både recensenter och publik. Med albumet gick bandet för första gången in på den svenska albumlistan, och det toppade kategorin "Schlager".


2006 hade bandet framgångar med albumet med albumet Den stora dagen. I november 2006 belönades bandet med Nyköpings kommuns kulturpris.


2008 lämnade sångare Jonas Näslund bandet för att uppträda med Jive. Hans roll övertogs av Linus Lindholm, som kom från Jontez.






Hitta oss på Facebook