Få inspiration till evenemang i Södertälje!


Vet du inte vad du ska göra i Södertälje? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Södertälje framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Södertälje.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Moneybrother

Moneybrother, Anita på Spotify

Så Mycket Bättre - Tolkningarna

Anita

Moneybrother, They're Bulding Walls Around Us på Spotify

To Die Alone

They're Bulding Walls Around Us

Moneybrother, Bröllopssång till Lili på Spotify

Bröllopssång till Lili

Bröllopssång till Lili

Anders Olof Wendin, känd som Moneybrother, född 16 mars 1975 i Norrtälje församling i Stockholms län, är en svensk artist.



Moneybrother är uppväxt i Ludvika. Han har en bakgrund i andra band, exempelvis Monster men lade ner bandet 2000 och bildade därefter solo-projektet Moneybrother. 2001 spelade Moneybrother på Hultsfredsfestivalens demonscen. EP:n Thunder in My Heart producerades av den inflytelserika producenten Jari Haapalainen och släpptes 18 februari 2002.



Drygt ett år senare, 28 mars 2003, släpptes singeln "Reconsider Me" som slog stort i Sverige. Singeln följdes 9 maj upp av fullängdsalbumet Blood Panic. Skivan blev en omedelbar succé och Moneybrother fick motta en Grammis för bästa rockalbum och Sveriges Radio P3:s utmärkelser för "Årets manliga artist", "Årets nykomling" och "Guldmicken". Ytterligare två singlar släpptes från Blood Panic och skivan sålde guld i Sverige och sålde även bra i Tyskland, Nederländerna, Belgien och Schweiz. 2005 gav Moneybrother ut sin andra skiva To Die Alone vilken även den mottogs mycket väl.



Efter en konflikt med Burning Heart som Moneybrother var kontrakterad av startade han ett eget skivbolag under namnet Hacka Skivindustri som han släppte det svenskspråkiga albumet Pengabrorsan på under uppmärksammande former. Skivan innehåller svenskspråkiga versioner av flera olika artisters låtar. Moneybrother släppte sitt tredje engelskspråkiga soloalbum som fick namnet Mount Pleasure den 22 augusti 2007.






Roger Waters

Roger Waters, Déjà Vu på Spotify

Is This The Life We Really Want?

Déjà Vu

Roger Waters, The Last Refugee på Spotify

Is This The Life We Really Want?

The Last Refugee

Roger Waters, Picture That på Spotify

Is This The Life We Really Want?

Picture That

George Roger Waters, född 6 september 1943 i Great Bookham nära Leatherhead, Surrey, är en brittisk basist, sångare och låtskrivare.


Waters är mest känd från sin tid som medlem av rockbandet Pink Floyd från starten 1965 fram till 1983 samt år 2005. Förutom att spela bas skrev han många kompositioner till gruppens album och var en av bandets sångare. Han har även gjort en solokarriär.


Waters föddes 1943 i närheten av den lilla staden Leatherhead men växte upp i Cambridge. När Roger bara var fem månader gammal dog hans far i ett slag i den italienska staden Anzio under andra världskriget. Avsaknaden av sin far har genomsyrat en ganska stor del av Waters musik och märks främst på Pink Floyd-skivan The Final Cut (1983) och på låten "When the Tigers Broke Free" som var med i filmatiseringen av Pink Floyds rockopera The Wall.


Roger gick på samma skola som Syd Barrett under många år och David Gilmour gick på en skola som låg på samma gata . Nick Mason och Richard Wright träffade han under sin tid på universitetet. Som ung var Roger mycket intresserad av (och duktig i) idrott, speciellt simning. När han var 15 år gammal var han ordförande i en organisation för avvecklandet av kärnkraften.


Tillsammans med Syd Barrett, Nick Mason och Richard Wright bildade Waters Pink Floyd 1965. Även om Barrett i början skrev de flesta låtarna skrev Roger "Take Up Thy Stethoscope and Walk" på debut-LP:n The Piper at the Gates of Dawn från 1967.


Efter att gruppen nådde mer och mer framgång började Barretts mentala och fysiska hälsa göra det omöjligt för honom att leda bandet och Waters tog mer och mer över rollen som låtskrivare och sångare tillsammans med David Gilmour som hade gått med i bandet för att avlasta och senare ersätta Barrett.


1970 samarbetade Waters med kompositören Ron Geesin (som samarbetat med Pink Floyd på albumet Atom Heart Mother samma år) och skrev ett soundtrack kallat Music from ”the Body”.


Waters tog nu mer och mer över den kreativa rollen i Pink Floyd och hans idéer om att göra konceptalbum resulterade i The Dark Side of the Moon och Wish You Were Here. Han hade även ett finger med i spelet på i princip alla låttexter som skrevs och de övriga medlemmarna började mer och mer rikta in sig på att skriva musiken. Till en början fungerade detta bra, de övriga medlemmarna tyckte att Waters var en utmärkt textförfattare och fann sig i situationen. Efter 1975 års Wish You Were Here började dock harmonin minska. På 1977 års Animals saknas bidrag från Mason och Wright nästan totalt medan Gilmour endast krediteras på låten "Dogs". På 1979 års dubbelskiva The Wall står de övriga bandmedlemmarna endast med som upphovsman på tre av tjugosex låtar ("Young Lust", "Run Like Hell" och "Comfortably Numb". På alla dessa står dock även Waters med som upphovsman). En fjärde låt, "The Trial", skrev Waters tillsammans med producenten Bob Ezrin. Under inspelandet av The Wall blev de inre stridigheterna i bandet så stora att Waters sparkade Richard Wright men de behöll honom på den efterföljande turnén. Ironiskt nog var Wright den enda som gjorde en ekonomisk vinst på turnén eftersom han hade en fast lön medan de övriga fick dela på de extremt höga turnékostnaderna. Waters står som upphovsman (ensam eller tillsammans med någon annan) på 80 % av bandets låtar, vilket till stor del beror på alla sångtexter han skrev till gruppen.


Den sista skivan med Waters – Gilmour – Mason som Pink Floyd släpptes 1983. The Final Cut kan dock närmast betraktas som ett soloalbum av Waters ”framfört av Pink Floyd”, som det står på albumets baksida. Skivan är ett konceptalbum som tar upp Waters avsky mot krig och saknaden efter sin far. Gilmour försökte förgäves skjuta upp inspelningen av skivan eftersom han själv inte hade skrivit något material men eftersom Waters kände så starkt för temat och texterna var så personliga spelades det in ändå. Det sägs att Waters erbjöd de övriga att ge ut albumet som ett soloalbum men de andra skulle inte ha velat det. Nick Mason dementerar dock det påståendet i sin bok Inside Out: A Personal History of Pink Floyd.


Vanligtvis spelade Waters bas i Pink Floyd men han har även spelat elgitarr på några låtar (till exempel på "Pigs (Three Different Ones)" och "Sheep" från albumet Animals). Dessutom har han ofta spelat akustisk gitarr live, både med Pink Floyd och solo. Detta har han främst gjort på låtar från The Final Cut och på "Shine On You Crazy Diamond".


1985 tillkännagav Waters att Pink Floyd hade splittrats. Efter brytningen med Pink Floyd ville Mason och Gilmour fortsätta använda namnet Pink Floyd på sin grupp, något som Waters inte var speciellt nöjd med och det resulterade i stämningar och smutskastningar i tidningarna. Waters ansåg att eftersom det nya bandet saknade tre av de fyra originalmedlemmarna (Waters, Barrett och Wright) kunde det omöjligt fortsätta kalla sig Pink Floyd. Ett annat argument han använde var att han skrivit en stor majoritet av de låtar bandet framfört sedan Barrett hoppat av. Gilmour och Mason fick senare rättigheten att använda Pink Floyd som namn och man fick även rättigheter till en stor del av bandets låtar. Waters behöll dock hela The Final Cut och samtliga utom tre låtar på The Wall, dessutom behöll han rättigheten till Pink Floyd-grisen som använts bland annat under konserter och på omslaget till Animals.


Efter brytningen med Pink Floyd har Waters fortsatt med en solokarriär och bland annat gett ut tre konceptalbum, ett filmsoundtrack och en opera. Även om han inte sålt lika många skivor som under tiden i Pink Floyd har han stundtals fortsatt fått mycket god kritik.


Den första soloskivan, The Pros and Cons of Hitch Hiking från 1984, är ett konceptalbum som handlar om en man som drömmer fram på småtimmarna. Skivan utspelar sig mellan klockan 4.30 och 5.11 på morgonen och spelas upp i realtid och behandlar drömmarna mannen har. Bland de musiker som backade upp Waters på skivan finns den legendariska gitarristen Eric Clapton (Clapton deltog även under vissa konserter) och jazzsaxofonisten David Sanborn. Musiken och låtarna skrevs samtidigt som Pink Floyds The Wall och Waters spelade upp både The Wall och Pros and Cons för medlemmarna men de valde att ge ut den förstnämnda. Skivan mottog blandad kritik. Kurt Loder på tidningen Rolling Stone beskrev skivan som "strangely static, faintly hideous record...Waters sounds like the kind of guy who'd bring Hershey bars and nylons along on a first date" medan Mike DeGagne på All Music Guide gav skivan fyra stjärnor av fem och hyllade albumet för dess "ingenious symbolism and his brilliant use of stream of consciousness within a subconscious realm".


1986 skrev Waters soundtracket till filmen Tryggare kan ingen vara. Bandet han spelade med kallades för The Bleeding Hearts Band och innehöll bland andra keyboardspelaren Paul Carrack. Bandet deltog även på hans uppkommande skiva Radio K.A.O.S. (men krediterades inte alltid så) som släpptes 1987. Även detta var ett konceptalbum som handlade om Billy som kan höra radiovågor i huvudet. Detta album sålde inte speciellt bra men en anledning kan vara att han konkurrerade med Pink Floyds senaste skiva A Momentary Lapse of Reason.


Efter Berlinmurens fall 1989 gjorde Waters en stor välgörenhetskonsert av The Wall på Potsdamer Platz i Berlin den 21 juli 1990. Konserten var en av de största i historien och besöktes av omkring 300 000 åskådare och kunde ses av över 500 miljoner tv-tittare världen över.


1992 släppte Waters konceptalbumet Amused to Death som handlade om tv:s korrupta natur. Skivan är den bäst bemötta skivan hittills i Waters solokarriär. Albumet jämfördes av kritikerna med Pink Floyds storsäljare The Wall och innehöll hitsingeln "What God Wants, Part 1" som nådde nummer 4 på "mainstream rock" listorna. Waters gästades på skivan av legendariska gitarristen Jeff Beck.


1999 gav sig Waters ut på en stor världsturné, kallad In the Flesh. Han spelade både solomaterial och låtar från Pink Floyd-tiden och biljetterna var så efterfrågade att han turnerade i hela tre år. En av konserterna släpptes på CD och DVD och kallades kort och gott In the Flesh: Live.


Under 2004 tillkännagav Miramax Films att en uppsättning av The Wall skulle komma på Broadway. Förutom originallåtarna från The Wall kommer även låtar från Dark Side of the Moon, Wish You Were Here och andra Floydalbum finnas med. Waters skall spela en stor roll i produktionen. Den första maj 2004 premiärspelades ouvertyren från Waters opera Ça Ira i Maltas huvudstad Valletta inför utökningen av den europeiska unionen. Operan skulle dock inte bli helt färdig på ungefär ett år.


I september 2004 släppte Waters två nya låtar, "To Kill the Child" och "Leaving Beirut", på Internet. Båda låtarna behandlade 2003 års invasion av Irak. Waters sa själv att han hade skrivit låtarna direkt när USA gick in i Irak men att han väntat med att släppa dem tills nu för att de förhoppningsvis skulle hjälpa till att få bort George W. Bush från makten vid presidentvalet samma år. I låtarna kritiserar han både Bush och Storbritanniens Tony Blair. Efter tsunamikatastrofen 2004 framförde Waters "Wish You Were Here" tillsammans med Eric Clapton på en välgörenhetskonsert.


På Live 8 galan 2005 återförenades Waters med de övriga i Pink Floyd och gjorde en 23 minuter lång spelning i London som inkluderade låtarna "Speak to Me/Breathe", "Money", "Wish You Were Here" och "Comfortably Numb". Återföreningen var dock bara en engångshändelse. Waters sa kort efter konserten trots att det var en positiv upplevelse att spela med Pink Floyd igen var chansen liten att återföreningen skulle fortsätta. Hans och Gilmours musikaliska och ideologiska motsättningar var för stora. Gilmour kände inte heller för en fortsättning och beskrev en eventuell turné som "att ha sex med min exfru igen".


För tillfället jobbar Waters på två nya album varat ett, med arbetsnamnet Heartland, kan komma att släppas under 2007. Två låtar som möjligtvis kan komma med är "Each Small Candle" som finns med på In the Flesh Live och "Flickering Flame" från kompilationen Flickering Flame: The Solo Years Vol. 1. Det andra albumet kommer att ha temat kärlek och en möjlig låt på det albumet är "Woman" som kunde höras under sound check på In the Flesh-turnén.


I februari 2005 annonserade Waters på sin webbplats att operan Ça Ira äntligen var färdig efter 16 års arbete. Den släpptes på CD och DVD den 27 september samma år. Originaltexten, som utspelar sig under den franska revolutionen, skrevs på franska av den nu avlidna Étienne Roda-Gil och Waters har sedan 1997 omarbetat libretton till engelska.


Under sommaren 2006 turnerade han i Europa och under hösten i Nordamerika på sin The Dark Side Of the Moon Live Tour. Som en del av setlistan framför han hela Pink Floyds kanske mest klassiska album The Dark Side of the Moon. Turnén förväntas bli lika framgångsrik som In the Flesh-turnén var och en andra omgång av turnén startar 2007 när han skall besöka Australien, Asien, Europa, Sydamerika och Nordamerika fram till juni. På turnén har Nick Mason deltagit på några spelningar och även Rickard Wright har varit inbjuden men han har avböjt för att istället arbeta på soloprojekt.


Han bidrog i mars 2007 med en låt till soundtracket till filmen The Last Mimzy. Skriven tillsammans med film-kompositören och tidigare Oscar-vinnaren Howard Shore, producerad av Grammy-vinnaren James Guthrie. Waters låt, Hello (I Love You), ligger som soundtrack under eftertexterna ("the credits"). Waters kommenterade om dess utveckling: "I think together we've come up with a song that captures the themes of the movie – the clash between humanity's best and worst instincts, and how a child's innocence can win the day"


Under september 2010 till september 2013 turnerade Roger Waters med sin turné The Wall Live. Det var första gången sedan The Wall live in Berlin 1990 som hela The Wall satts upp som föreställning. :The Wall Live, concert tour






Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Måns Möller

Måns Möller, Söta du på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Söta du

Måns Möller, Fredagsmys på Spotify

Måns Möller Standup

Fredagsmys

Måns Möller, Redbull & viagra på Spotify

Måns Möller Standup

Redbull & viagra

Första stora föreställningen var publiksuccén Jävla 70-talister tillsammans med Johan Glans, David Batra och Thomas Järvheden. Föreställningen spelades på Berns i Stockholm och delar av det sändes i sista omgången av SVT:s Släng dig i brunnen.


Sedan gjorde Möller showen Bröderna Graaf tillsammans med Magnus Betnér och Thomas Järvheden. Därefter gjorde samma komiker sketcher i kanal 5:s mansmagasin Y-front (TV-program). Möller medverkade sedan i en panel, som kom med korta reflektioner, i Söndagsöppet. Sedan följde uppträdande i TV4:s Time out, där Martin Timell var programledare.


Detta ledde till fler uppdrag och medverkan i tv-program som till exempel När & Fjärran, Tack gode gud och Fråga Olle. Vid samma tidpunkt drogs standup comedy-programmet Stockholm Live igång.


Mellan 2006 och 2008 var Möller programledare i TV3:s panelhumorprogram Extra! Extra! och under hösten 2009 respektive 2010 för Cirkus Möller som sändes efter fredagsfinalerna av Idol på TV4. Programidén bygger på inspelade sketcher med flera kända komiker (bland andra Petra Mede och David Batra) kombinerat med att programledaren själv utför skämt av olika aktuella slag inför en studiopublik. Många inslag ackompanjeras av Stephen Simmonds band. Under våren 2010 turnerade Möller landet runt med scenversionen av Cirkus Möller.


Hösten 2010 uppträdde Möller tillsammans med Martin Stenmarck, Brolle och Andreas Johnson med föreställningen Ladies Night.


Möller är delägare i komikeragenturen Roa Produktion tillsammans med Johan Glans, David Batra, Hasse Brontén, Thomas Järvheden och Özz Nûjen. ROA är grundare till, samt producent av, sommarturnén Sunny Standup som har satts upp varje sommar sedan 2009.






Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner, Livet på landet på Spotify

Skärvor

Livet på landet

Carl-Einar Häckner, Rymdraket på Spotify

Skärvor

Rymdraket

Carl-Einar Häckner, Laga livet med lim på Spotify

Skärvor

Laga livet med lim

Carl-Einar Fredrik Richard Häckner, även Charlie Häckner, född 8 oktober 1969 i Alafors strax norr om Göteborg, är en svensk trollkarl, komiker, sångare och författare.


Häckner har sedan 1997 spelat årliga varietéer på Liseberg i Göteborg, där olika akrobater, lindansare och andra artister brukar medverka.


Carl-Einar Häckner växte upp i Gårdsten, Göteborg. Häckner började trolla vid sex års ålder efter att ha fått en trollerilåda i present. När han var elva år gammal gjorde han sina första uppträdanden. En vän som har agerat mentor för honom är Max Milton.


Han läste ekonomi i gymnasiet, men lämnade den banan helt för att istället försörja sig inom illusionism. Under åren har han satt upp ett flertal föreställningar över hela landet, och på senare år även utomlands. Dessutom har han medverkat i ett antal film- och TV-serier, bland annat i långfilmen Petri tårar och tv-serien Herbert & Robert (uppföljare till Albert & Herbert) samt gett ut fyra skivor.


I flera år arbetade Carl-Einar i barnprogrammet Björnes magasin där han ofta fick trolla för Björne.


Häckner kan ett partytrick som består av att han snortar in en kondom i näsan och får ut den genom munnen. Det är dock inte belagt om han kan göra det omvända, alltså från munnen till näsan.












Peter Asplund

Peter Asplund, If I Should Lose You på Spotify

It Had to Be You

If I Should Lose You

Peter Asplund, Midnight jazz på Spotify

Something old, something new, something borrowed, something blue

Midnight jazz

Peter Asplund, It Had to Be You på Spotify

It Had to Be You

It Had to Be You

Peter Asplund, född den 26 september 1969, är en svensk jazztrumpetare, sångare och kompositör. Asplund är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han har givit ut ett flertal soloskivor och även medverkat som solist på skivor med andra artister, till exempel Kent, Lisa Ekdahl, Björn Skifs, Lena Philipsson, Ainbusk Singers, Robert Broberg, Daniel Lindström och Viktoria Tolstoy. Han spelar och turnerar dessutom regelbundet med Bo Kaspers Orkester.


2004 belönades Asplund med Orkesterjournalens pris Gyllene skivan för årets bästa svenska jazzutgåva.






Gunhild Carling

Gunhild Carling, Den Bästa Utav Jular på Spotify

Jul Därhemma

Den Bästa Utav Jular

Gunhild Carling, Medley: Winter Wonderland, Jingle Bell Rock, Rocki´n Around The Christmas Tree på Spotify

Jul Därhemma

Medley: Winter Wonderland, Jingle Bell Rock, Rocki´n Around The Christmas Tree

Gunhild Carling, Baby It's Cold Outside på Spotify

Baby It's Cold Outside

Baby It's Cold Outside

Gunhild Carling, född 7 maj 1975 i Göteborg, är en svensk jazzmusiker> och multiinstrumentalist, som utöver sina musikaliska insatser har gjort sig känd för showbetonade instrumentkonster, som att samtidigt spela på tre trumpeter.


Gunhild Carling är född och uppvuxen i en musikerfamilj i Göteborg, med vilken hon började turnera redan som sjuåring. Hon är dotter till Hans Carling och syster till Max Carling. Hon är systerdotter till Charlotte Erlanson-Albertsson.


För en bredare publik blev Carling mer känd när hon 20 juli 2010 medverkade i TV-programmet Allsång på Skansen på SVT. Samma år deltog hon i Diggiloo. Dessutom bildade hon 2010 tillsammans med Thomas Deutgen en kommentatorduo som ersatte juryn i TV-programmet Dansbandskampen på SVT. Gunhild Carling medverkade i augusti 2012 i Hovturnén, en årligen återkommande konsertturné per häst mellan gods och gårdar i Skåne, tillsammans med Wille Crafoord, Christer Sandelin, Linda Bengtzing, Marika Willstedt, Jonas Sjöblom och Olle Lindner. Carling tävlade i dansprogrammet Let's Dance 2014 på TV4 där hon slutade på en tredje plats. Hon var värd för Sommar i P1 på Sveriges Radio 13 augusti 2014.






Hitta oss på Facebook