Mer information
Harding & Mahler
Stockholm
Berwaldhallentisdag, 29 augusti 2017 kl:19:00
Storslagen final med Sveriges Radios Symfoniorkester
kl 19.00, Berwaldhallen
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding, dirigent
Olga Neuwirth: Masaot/Clocks without hands
Paus
Gustav Mahler: Symfoni nr 6
Radiosymfonikerna avslutar festivalveckan med Mahlers våldsamma, olyckliga och vackra Symfoni nr 6 med under ledning av Daniel Harding.
Konsertens längd: ca 2 tim 15 min (inkl paus).
Säregen tidsresa i Mahlers anda tillsammans med hans mest ödesmättade symfoni
Då Wienfilharmonikerna 2010 bad den österrikiska tonsättaren Olga Neuwirth om ett orkesterverk till hundraårsminnet av Gustav Mahlers död, var hon så upptagen med två operor som skulle vara klara året därpå att hon tvingades tacka nej. Men när man i förening med Carnegie Hall i New York och Köln Musik återkom med en ny önskan, ville hon inte släppa tanken på att reflektera över Mahler. Sen den första beställningen hade hon också haft en inspirerande dröm. I den dök farfadern som hon aldrig träffat utan bara kände genom foton och berättelser upp. På en skraltig bandspelare spelade han gamla sånger för henne, den ena efter den andra, på en solig äng vid Donaus strand. Han sa: ”Jag var annorlunda från början, passade inte in i min österrikiska omgivning, en outsider”. I drömmen hade han ”fallit ur tiden” och delade upplevelsen med sitt barnbarn. I resan genom tiden som Masaot/Clocks Without Hands erbjuder (”masaot” betyder resa på hebreiska) blandas sångfragment med fascinerande orkestereffekter, och en känsla av att flyta genom rymden infinner sig. Tonsättaren vill också uttrycka hur minnen förbleknar och hur tiden till sist kan verka bli helt upplöst: klocka utan visare. Mahler gör sig påmind på olika sätt, redan i inledningen som förhåller sig till hans första symfoni. Daniel Harding och Wienfilharmonikerna uruppförde verket i Köln 2015.
Gustav Mahler var ”sommartonsättare” vilket han själv beklagade, han kunde inte heltidskomponera utan måste klara livhanken på podiet resten av året. Symfoni nr 6, kallad Den tragiska, skrevs under stor skaparvånda 1903-04 på lantstället i Maiernigg vid Wörthersee. Om personlighetsdraget som fick tonsättaren att skriva en ”tragisk” symfoni då hans karriär blomstrade som mest skrev Bruno Walter: ”Alla som kände Mahler minns hur plötsligt han kunde växla från glädje till dysterhet … som om han förebrådde sig själv att han allt för lätt glömt bort någon stor sorg”. En vän frågade en gång Mahler: ”Hur kan någon som är så god uttrycka så mycket grymhet och kärvhet i sitt verk?” ”Det är grymheter jag utstått och lidanden jag upplevt!”, blev svaret. Mahler sysslar i viss mån alltid med självbiografi, men det centrala är människans öde att döden alltid vinner. Enligt Paul Bekker, Mahler-analytiker redan 1920, står finalens ödesmättade hammarslag för en övernaturlig makts ingripande: människan har nått en gräns som hen försöker passera, men övermannas.
Orkesterbesättningen är stor till och med för Mahler, inte minst i slagverket. Dubbla uppsättningar pukor, bastrumma, triangel, rutestock, tamtam, koskällor och två djupa klockor i obestämd tonhöjd. Plus celesta, xylofon och ovannämnda hammare, vars effekt Mahler själv aldrig riktigt fick till vid sina framföranden. Denna djupt gripande musik har ibland uppfattats som direkt skrämmande, men den kan absolut lika gärna betraktas som upplyftande och renande. Just som den katarsis som Aristoteles talar om i samband med de klassiska grekiska tragediernas inverkan på åskådarna.
Gunnar Lanzky-Otto
Berwaldhallen är ett konserthus på Östermalm i Stockholm i hörnet Dag Hammarskjölds väg och Oxenstiernsgatan, uppkallad efter Franz Berwald. Berwaldhallen är hemmascen för Sveriges Radios symfoniorkester och Radiokören. Konserthuschef är Helena Wessman.
kl 19.00, Berwaldhallen
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding, dirigent
Olga Neuwirth: Masaot/Clocks without hands
Paus
Gustav Mahler: Symfoni nr 6
Radiosymfonikerna avslutar festivalveckan med Mahlers våldsamma, olyckliga och vackra Symfoni nr 6 med under ledning av Daniel Harding.
Konsertens längd: ca 2 tim 15 min (inkl paus).
Säregen tidsresa i Mahlers anda tillsammans med hans mest ödesmättade symfoni
Då Wienfilharmonikerna 2010 bad den österrikiska tonsättaren Olga Neuwirth om ett orkesterverk till hundraårsminnet av Gustav Mahlers död, var hon så upptagen med två operor som skulle vara klara året därpå att hon tvingades tacka nej. Men när man i förening med Carnegie Hall i New York och Köln Musik återkom med en ny önskan, ville hon inte släppa tanken på att reflektera över Mahler. Sen den första beställningen hade hon också haft en inspirerande dröm. I den dök farfadern som hon aldrig träffat utan bara kände genom foton och berättelser upp. På en skraltig bandspelare spelade han gamla sånger för henne, den ena efter den andra, på en solig äng vid Donaus strand. Han sa: ”Jag var annorlunda från början, passade inte in i min österrikiska omgivning, en outsider”. I drömmen hade han ”fallit ur tiden” och delade upplevelsen med sitt barnbarn. I resan genom tiden som Masaot/Clocks Without Hands erbjuder (”masaot” betyder resa på hebreiska) blandas sångfragment med fascinerande orkestereffekter, och en känsla av att flyta genom rymden infinner sig. Tonsättaren vill också uttrycka hur minnen förbleknar och hur tiden till sist kan verka bli helt upplöst: klocka utan visare. Mahler gör sig påmind på olika sätt, redan i inledningen som förhåller sig till hans första symfoni. Daniel Harding och Wienfilharmonikerna uruppförde verket i Köln 2015.
Gustav Mahler var ”sommartonsättare” vilket han själv beklagade, han kunde inte heltidskomponera utan måste klara livhanken på podiet resten av året. Symfoni nr 6, kallad Den tragiska, skrevs under stor skaparvånda 1903-04 på lantstället i Maiernigg vid Wörthersee. Om personlighetsdraget som fick tonsättaren att skriva en ”tragisk” symfoni då hans karriär blomstrade som mest skrev Bruno Walter: ”Alla som kände Mahler minns hur plötsligt han kunde växla från glädje till dysterhet … som om han förebrådde sig själv att han allt för lätt glömt bort någon stor sorg”. En vän frågade en gång Mahler: ”Hur kan någon som är så god uttrycka så mycket grymhet och kärvhet i sitt verk?” ”Det är grymheter jag utstått och lidanden jag upplevt!”, blev svaret. Mahler sysslar i viss mån alltid med självbiografi, men det centrala är människans öde att döden alltid vinner. Enligt Paul Bekker, Mahler-analytiker redan 1920, står finalens ödesmättade hammarslag för en övernaturlig makts ingripande: människan har nått en gräns som hen försöker passera, men övermannas.
Orkesterbesättningen är stor till och med för Mahler, inte minst i slagverket. Dubbla uppsättningar pukor, bastrumma, triangel, rutestock, tamtam, koskällor och två djupa klockor i obestämd tonhöjd. Plus celesta, xylofon och ovannämnda hammare, vars effekt Mahler själv aldrig riktigt fick till vid sina framföranden. Denna djupt gripande musik har ibland uppfattats som direkt skrämmande, men den kan absolut lika gärna betraktas som upplyftande och renande. Just som den katarsis som Aristoteles talar om i samband med de klassiska grekiska tragediernas inverkan på åskådarna.
Gunnar Lanzky-Otto
Berwaldhallen är ett konserthus på Östermalm i Stockholm i hörnet Dag Hammarskjölds väg och Oxenstiernsgatan, uppkallad efter Franz Berwald. Berwaldhallen är hemmascen för Sveriges Radios symfoniorkester och Radiokören. Konserthuschef är Helena Wessman.
Datum / Tid
tisdag, 29 augusti 2017 kl: 19:00Plats
Stockholm, BerwaldhallenKarta (Google)
Typ
MusikKostnad
120-430 kr
