Elverket, Linnégatan 69
onsdag, 5 februari 2025
kl:19:00
En känslosam och drabbande duett där både det extraordinära och vardagliga besjälas genom sublim koreografi.
I Still Life har Alan Lucien Øyen och kompaniet Winter Guests tagit avstamp i en oro för den digitala tidsåldern. Med en visuellt stark och personlig duett, framfört av dansarna Daniel Proietto och Mirai Moriyama, skapas ett drabbande verk, som påminner publiken om hur vi – likt stilleben – frusit fast framför flimrande skärmar. Genom fönster till vår omvärld bevittnar vi skogsbränder, översvämningar och miljöförstöringar – samtidigt som vi drunknar i ett eko av våra egna begär, styrda av algoritmer. Alltid uppkopplade, frånkopplade.
Still Life är ett verk skapat för Mirai Moriyama och Daniel Proietto, två dansare som tillsammans delar erfarenheter från olika koreografiska och sceniska uttryck så som butoh, kabuki, samtida teater, film och tv. Utgångspunkten i arbetet med Still Life är människans roll i naturen och hur vi måste återknyta till den delen av oss själva – för att inte bli ett stilleben.
One life. 21 000?630 moments. 255 million data points. 461 books. 97 walks in the forest. 29265 Hours of television. 800 and?200 and 40 hours waiting. 763 podcasts. 10?293 hours of porn. 67 conversations on the phone with a close
friend. 255 hours on my mother’s lap. 213 screams of joy. 6000 hours spent looking at photographs of strangers. 983 hours envying someone I know. One afternoon spent alone with a librarian serving books in a quiet, sunlit room.
Three torn jackets. 6000 hours spent looking at photographs of strangers. 983 hours envying someone I know. One afternoon spent alone with a librarian serving books in a quiet, sunlit room. One video clip of five men with black masks and no trousers in a hotel room standing around a naked woman on all four. One time clearing out my mothers wardrobe. 12 lies about my mothers life told in front of her dead body. 69 screams of fear.
22,455 objects placed in my suitcase. 345 unanswered phone call. 975 goodbyes. 9950 hours pretending to be myself. One major regret. A young girl in a pink dress smiling, holding out her hand asking me to dance. 55 missed opportunities. 26 last times. One endless walk from the door to our house to the end of the driveway next to three paramedics and the person I love. Seven passports. 862 birthday candles.