Martin Hederos förenar klassiskt och jazz på album med Satie-tolkningar – släpps 11 november
En av Sveriges mest aktiva, mångsidiga och flerfaldigt Grammis-prisade musiker utvidgar nu sin repertoar ytterligare genom att ta sig an Erik Satie, den franske kompositören som kallats ”minimalismens fader”.
Martin Hederos gör emellertid Satie på sitt helt egna vis och väljer i sina tolkningar att understryka tonsättarens jazziga element.
Att Martin Hederos är en av landets bästa och mest anlitade jazz-, rock- och folkmusikpianister torde vid det här laget vara välkänt. Alltsammans verifierat av att han genom åren samlat på sig nio grammisar inom vitt skilda genrer. Men innan han började med rock hade han i ryggen en klassisk skolning, som alltmer har kommit att sippra fram i musiken han gör.
Den här gången tar sig Martin Hederos friheter med materialet, lägger in sig själv och lyfter fram den redan befintliga jazzådran i Saties kompostioner. Detta förstärks av Anton Sundells produktion som ger plats åt elektroniska inslag, annars knappast kutym inom den klassiska musiken och Martins Tonbruket-kompis Dan Berglund (EST, Rymden) hjälper även till att accentuera jazzvibrationerna.
Utan att gå alltför långt in i det ambienta, därtill utmärks tystnaden mellan tonerna av en laddning som håller lyssnaren på helspänn, utgör ”Hederos c/o Satie” bästa möjliga ljudspår till en stunds eftertanke samtidigt som musiken också ger stimulans.
Support: Josefine Runsteen
Josefin Runsteen är verksam som musiker, producent, arrangör och kompositör och rör sig sömlöst mellan olika instrument och genrer. Hon har samarbetat med artister som bla. Adrianne Lenker, Ane Brun, Damien Rice, Mariam the Believer, Frank Ocean, Tonbruket, Fire! Orchestra, Trondheim Jazzorchestra, Kungliga Filharmonikerna mfl. 2019 belönades hon med Sveriges radios pris ”jazzkatten” under kategorin ”Årets Nykomling”. Hon har även komponerat nyskriven musik till en rad olika dansföreställningar och släppt två album under eget namn.
Denna kväll ser vi för första gången Josefin göra ett unikt soloset där hon utgår från det avskalade och enkla i sin violin. Man kan höra referenser från Bach till helt fri atonal noise-improvisation á la Schönberg. Det kommer spridas ut i olika grenar av små stycken åt det popigare hållet, något ”spoken word” och en gammal trummaskin med ett Thom York- inspirerat mörkt melotron-mantra med en torr, blyg röst som letar sig fram mellan brass-klangerna. Kanske bjuds det på några vildare rytmiska glädjeöppningar. Det blir romantiskt och kärvt, punkigt, mjukt och sårbart.
Fasching är en jazzklubb, konsertlokal, restaurang och bar belägen på Kungsgatan 63 i centrala Stockholm.