Mer information
Death Lens | Hus 7
Stockholm
Hus 7tisdag, 9 juni 2026 kl:19:00
Band: Death LensTisdag 9 juniVenue: Hus 7Insläpp 19.00Live från ca 20.00Åldersgräns: 13+ i målsmans sällskap/ 18+, läs mer om åldersgräns: https://slakthusen.se/aldersgr
Death Lens vill vara i ditt öra hela tiden.
På skiva har Death Lens gjort sig kända för att skriva kompromisslös rock som kombinerar västkustens reverbdränkta surfpunk med tight och studsande britrock. Det kan få bandet att framstå som mestadels avslappnat och stämningsfokuserat, men live har en Death Lens-spelning all den energi man förknippar med hardcore.
Det är definitivt känslan man får när man ser Death Lens spela inför en publik av bruna kids med lika mycket attityd som ett band som IDLES. Snygga gitarrtoner och sockersöta stämsångsharmonier utgör grunden i deras stil, men i en lokal för 200 personer visar det sig att låtar som “Dream State” och “Bombshell” är väldigt lätta att stagediva till – samma vinnande blandning som hos Turnstile och turnekompisarna Militarie Gun.
Det självutnämnda “fem bruna killar från La Puente” har gradvis gått från att rakt upp och ner visa upp sin explosiva energi i inspelningar – som de gjorde på 2016 års Fuck This – till att bli ett riktigt förfinat exempel på hur deras hårda arbete och tidiga influenser har börjat få fäste i scenen. Death Lens låtar fick ännu mer reverb och drog ner lite på det råa uttrycket, vilket märktes på deras split med andra SoCal-janglers Fake Tides, Beer Up Only Social Club. Det visade sig dock bara vara ett ljudmässigt förspel till den typ av utrymme de höll på att skapa för de starka hooks som de skrev till 2022 års No Luck.
Death Lens skrev kontrakt med Epitaph Records, som kommer att ge ut deras nästa album Cold World. Textmässigt försöker Torres förstå sin plats i världen och undersöker sociala orättvisor, dagens politiska situation och globala oro – samt sina egna känslomässiga, mentala och fysiska reaktioner på allt detta. Det finns ett självförtroende och en äventyrslust i låtar som “Fucked Up”, “Nothing’s Forever” och “Not Enough” som visar hur trygga Death Lens är i sin nya roll som ett Epitaph-band – något som kulminerar i att bandet utan tvekan skapar sitt hittills bästa material.
“Vi är alla enade i hur vi tänker – vi tror på ett rättvist system där alla kan leva utan att kämpa och med rimliga levnadskostnader”, säger Torres. “Vi står stolt bakom socialistiska ideal. Vi är också väldigt pro-latino och jobbar hårt för att se fler latinamerikanska band på scen, pro-LGBTQ, pro-invandring och allt däremellan.”
“En värld, ett community.”
Death Lens vill vara i ditt öra hela tiden.
På skiva har Death Lens gjort sig kända för att skriva kompromisslös rock som kombinerar västkustens reverbdränkta surfpunk med tight och studsande britrock. Det kan få bandet att framstå som mestadels avslappnat och stämningsfokuserat, men live har en Death Lens-spelning all den energi man förknippar med hardcore.
Det är definitivt känslan man får när man ser Death Lens spela inför en publik av bruna kids med lika mycket attityd som ett band som IDLES. Snygga gitarrtoner och sockersöta stämsångsharmonier utgör grunden i deras stil, men i en lokal för 200 personer visar det sig att låtar som “Dream State” och “Bombshell” är väldigt lätta att stagediva till – samma vinnande blandning som hos Turnstile och turnekompisarna Militarie Gun.
Det självutnämnda “fem bruna killar från La Puente” har gradvis gått från att rakt upp och ner visa upp sin explosiva energi i inspelningar – som de gjorde på 2016 års Fuck This – till att bli ett riktigt förfinat exempel på hur deras hårda arbete och tidiga influenser har börjat få fäste i scenen. Death Lens låtar fick ännu mer reverb och drog ner lite på det råa uttrycket, vilket märktes på deras split med andra SoCal-janglers Fake Tides, Beer Up Only Social Club. Det visade sig dock bara vara ett ljudmässigt förspel till den typ av utrymme de höll på att skapa för de starka hooks som de skrev till 2022 års No Luck.
Death Lens skrev kontrakt med Epitaph Records, som kommer att ge ut deras nästa album Cold World. Textmässigt försöker Torres förstå sin plats i världen och undersöker sociala orättvisor, dagens politiska situation och globala oro – samt sina egna känslomässiga, mentala och fysiska reaktioner på allt detta. Det finns ett självförtroende och en äventyrslust i låtar som “Fucked Up”, “Nothing’s Forever” och “Not Enough” som visar hur trygga Death Lens är i sin nya roll som ett Epitaph-band – något som kulminerar i att bandet utan tvekan skapar sitt hittills bästa material.
“Vi är alla enade i hur vi tänker – vi tror på ett rättvist system där alla kan leva utan att kämpa och med rimliga levnadskostnader”, säger Torres. “Vi står stolt bakom socialistiska ideal. Vi är också väldigt pro-latino och jobbar hårt för att se fler latinamerikanska band på scen, pro-LGBTQ, pro-invandring och allt däremellan.”
“En värld, ett community.”
