Mer information
19 I 20 År
Stockholm
Teater 3lördag, 19 oktober 2019 kl:19:00
En föreställning och en självutnämnd hyllning till oss som råkat leva samma liv i 20 år eller mer.
Många människor satsar på något i sitt liv, som till exempel familj eller karriär. De tar sig framåt, skaffar någon slags stabilitet och trygghet. Vissa andra gör det inte. Jag tillhör den senare gruppen.
Jag är en sådan som aldrig haft någon riktig plan med livet, ingen strategi om vart jag vill se mig själv om fem, tio eller till och med 20 år. Då kan det också bli lite hur som helst.
Man harvar liksom på med sitt, tomsitter på Södermalms alla krogar, tomumgås med likasinnade, utövar i princip obetalda kulturyttringar i kultursveriges mest perifera träskmarker, olika karlar passerar revy, liksom olika brödjobb, ibland tror man att det där genombrottet som skådis, poet eller journalist är nära men så drar vinden lite, lite åt fel håll så att det inte blev något den här gången heller, man blir besviken ett tag, bryter stundom ihop men kommer igen (lite äldre och lite tröttare men fortfarande vid liv) och så fortsätter man sitt harvande i tid och otid, åsså vips har det gått 20 år utan att det liksom hänt så mycket i fråga om karriär, familjeskaffande eller andra avgörande livsinvesteringar. Kanske inte så dumt liv det heller egentligen beroende på vem du frågar. Jag brukar fråga tonåringen i mig själv och hon säger att det är bra.
Genre: Tragibuskis på Vers (En självbiografisk pratföreställning blandat med sång och musik)
OlaOla kompar på gitarr och Claes Björklund på trumlåda, Vargkvint spelar såg och Päyam Tabatabayi setar och diverse andra iranska instrument.
Namnet på föreställningen har jag inte kommit på själv utan det har min vän Anna Francke (som jag suttit och bakisfikat med på Gunnarssons så gott som varje söndag i nästan 20 år) gjort. Hon ska skriva en bok med samma namn innan hon fyller 39. Det ser jag fram emot.
Kom och ta del av mitt elände så att du kan glömma ditt eget, eller känn igen dig i mitt och fira att du liksom jag lyckats hålla stilen i 20 år eller mer. Tonåringen i dig är med i kampen liksom jag!
Ta gärna med dina föräldrar!
Många människor satsar på något i sitt liv, som till exempel familj eller karriär. De tar sig framåt, skaffar någon slags stabilitet och trygghet. Vissa andra gör det inte. Jag tillhör den senare gruppen.
Jag är en sådan som aldrig haft någon riktig plan med livet, ingen strategi om vart jag vill se mig själv om fem, tio eller till och med 20 år. Då kan det också bli lite hur som helst.
Man harvar liksom på med sitt, tomsitter på Södermalms alla krogar, tomumgås med likasinnade, utövar i princip obetalda kulturyttringar i kultursveriges mest perifera träskmarker, olika karlar passerar revy, liksom olika brödjobb, ibland tror man att det där genombrottet som skådis, poet eller journalist är nära men så drar vinden lite, lite åt fel håll så att det inte blev något den här gången heller, man blir besviken ett tag, bryter stundom ihop men kommer igen (lite äldre och lite tröttare men fortfarande vid liv) och så fortsätter man sitt harvande i tid och otid, åsså vips har det gått 20 år utan att det liksom hänt så mycket i fråga om karriär, familjeskaffande eller andra avgörande livsinvesteringar. Kanske inte så dumt liv det heller egentligen beroende på vem du frågar. Jag brukar fråga tonåringen i mig själv och hon säger att det är bra.
Genre: Tragibuskis på Vers (En självbiografisk pratföreställning blandat med sång och musik)
OlaOla kompar på gitarr och Claes Björklund på trumlåda, Vargkvint spelar såg och Päyam Tabatabayi setar och diverse andra iranska instrument.
Namnet på föreställningen har jag inte kommit på själv utan det har min vän Anna Francke (som jag suttit och bakisfikat med på Gunnarssons så gott som varje söndag i nästan 20 år) gjort. Hon ska skriva en bok med samma namn innan hon fyller 39. Det ser jag fram emot.
Kom och ta del av mitt elände så att du kan glömma ditt eget, eller känn igen dig i mitt och fira att du liksom jag lyckats hålla stilen i 20 år eller mer. Tonåringen i dig är med i kampen liksom jag!
Ta gärna med dina föräldrar!
