Många evenemang som listas här har med tanke på rådande läge ställts in!
Kontrollera alltid med arrangör om hur det ser ut med ditt evenemang!

Få inspiration till evenemang i Stockholm!


Vet du inte vad du ska göra i Stockholm? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Stockholm framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Stockholm.

Klicka här för inspiration för hela Sverige






Bo Kaspers Orkester

Bo Kaspers Orkester, Sommaren på Spotify

Sommaren

Sommaren

Bo Kaspers Orkester, I samma bil på Spotify

Så mycket Bo Kaspers Orkester

I samma bil

Bo Kaspers Orkester, Semester på Spotify

I Centrum

Semester

Bo Kaspers orkester (BKO) är en svensk pop- och rockgrupp med starka influenser av jazz, bildad 1991. Bandet består av sångaren och gitarristen Bo Sundström, basisten Michael Malmgren, trummisen Fredrik Dahl samt Mats Schubert på piano, klaviatur och gitarr. Gitarristen Lars Halapi var medlem i gruppen fram till 1996. Bo Kaspers orkester debuterade 1993 med albumet Söndag i sängen, och har sedan dess givit ut ytterligare nio album. 2009 hade bandet sålt över en miljon skivor. En av gruppens mest kända låtar är "I samma bil".


Bo Kaspers orkester räknas som ett av Sveriges och Nordens mest hyllade liveband och bäst säljande artister. Genren som man skapat brukar beskrivas som lätt sofistikerad med en blandning av pop, rock, jazz och latinamerikansk musik med svårmod i texter som skildrar vardag och relationer i en modern storstadsmiljö. 1998 vann de en Grammis för 'Årets artist'.






Cirkus Cirkör

Cirkus Cirkör är en av världens ledande aktörer inom nycirkus. Cirkus Cirkör har turnerat runt om i världen med en rad nycirkusföreställningar och events. De har också grundat utbildningar för nycirkusartister på gymnasie- och högskolenivå.


Cirkus Cirkör startade som en fri nycirkusgrupp i Stockholm 1995. Gruppen bildades av Tilde Björfors och Cirkus Cirkör var en av Sveriges första nycirkusgrupper, inspirerade av bland annat kanadensiska Cirque de Soleil.


1997 grundades Cirkuspiloterna, en eftergymnasial utbildning för cirkusartister och år 2000 startades ett nycirkusprogram på S:t Botvids Gymnasium, som idag är en gymnasial spetsutbildning med riksintag. 2005 var Cirkus Cirkör med och grundade ett gymnasieprogram i vinterakrobatik i Åre och i Östersund.


Cirkus Cirkörs har turnerat med en rad föreställningar, flera av föreställningarna har producerats i samarbete med andra grupper. Ett urval av Cirkus Cirkörs föreställningar:










Sissel Kyrkjebø

Kyrkjebø började sjunga i barnkör vid nio års ålder och som elvaåring vann hon sin första lokala talangtävling. Under uppväxten påverkades hon av flera musikgenrer; föräldrarna var intresserade av country och klassisk musik, medan bröderna föredrog rock. Själv anser hon att hon låtit sig inspireras mycket av Barbra Streisand.


Den 21 augusti 1993 gifte hon sig med den danske artisten Eddie Skoller i Mariakirken i Bergen. Paret skiljde sig 2004. 2005 blev hon riddare av Sankt Olavs Orden.


1983 uppträdde Sissel Kyrkjebø för första gången i TV, tillsammans med en kör i det norska programmet Halvsju. Senare under året medverkade hon i allsångsprogrammet Syng med Oss. 1984 sjöng hon solo i TV vid ett flertal tillfällen och kom under året i kontakt med sin blivande manager, Rune Larsen. 1986 uppträdde hon i pausen under Eurovision Song Contest som arrangerades i Grieghallen i Bergen. Samma år gavs hennes första album, Sissel, ut och tidningen Dagbladet utnämnde henne till årets namn. 1987 släppte hon julalbumet Glade jul, som innehåller flera traditionella julsånger. Albumet sålde i över en halv miljon exemplar.


Under hösten 1988 flyttade Kyrkjebø till Oslo för att spela Maria von Trapp i den norska versionen av Sound of Music. 1989 gjorde hon Ariels röst till Den Lilla Sjöjungfrun på danska, norska och svenska.


1994 uppträdde Kyrkjebø under öppnings- och avslutningsceremonierna vid Vinter-OS i Lillehammer. Under samma OS befann sig tenoren Plácido Domingo i Norge. Under sin vistelse där spelade han tillsammans med Kyrkjebø in låten Fire in your heart, en engelsk version av Kyrkjebøs låt Se ilden lyse. Plácido bjöd därefter in Kyrkjebø att medverka i hans årliga julkonsert i Wien. Konserten sändes på TV i flera europeiska länder. 1997 turnerade Kyrkjebø med den iriska gruppen The Chieftains i USA, där de bland annat uppträdde i The Late Show med David Letterman. Under sommaren deltog hon i inspelningen av filmmusiken till Titanic. Soundtracket till Titanic såldes i över 24 miljoner exemplar världen över. 2007 medverkade hon vid en julkonsert med Mormon Tabernacle Choir i Salt Lake City. Skivan Spirit of the Season nominerades för en Grammy.






Loney Dear

Loney Dear, Ignorant boy, beautiful girl på Spotify

Citadel Band

Ignorant boy, beautiful girl

Loney Dear, I Was Only Going Out på Spotify

Dear John

I Was Only Going Out

Loney Dear, The City, the Airport på Spotify

Sologne

The City, the Airport

Loney dear är pseudonymen för den svenska artisten och kompositören Emil Svanängen, född 26 mars 1979.


Sina fyra första studioalbum släppte han på egen hand. Under 2007 återutgav Sub Pop hans album Loney, Noir och 2009 släpptes hans första nyproducerade album på ett stort skivbolag, Dear John. Under 2009 turnerade Svanängen med Andrew Bird.












Craft

Craft, Again på Spotify

White Noise and Black Metal

Again

Craft, Fuck the Universe på Spotify

Fuck the Universe

Fuck the Universe

Craft, The Cosmic Sphere Falls på Spotify

White Noise and Black Metal

The Cosmic Sphere Falls







Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”










Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.










Jonathan Johansson

Jonathan Johansson, Stromboli brinner på Spotify

Lebensraum!

Stromboli brinner

Jonathan Johansson, Alla helveten på Spotify

Lebensraum!

Alla helveten

Jonathan Johansson, Ny / Snö på Spotify

Lebensraum!

Ny / Snö







Beyond The Black

Beyond The Black, In the Shadows på Spotify

Heart of the Hurricane (Black Edition)

In the Shadows

Beyond The Black, Heart of the Hurricane på Spotify

Heart of the Hurricane

Heart of the Hurricane

Beyond The Black, Through the Mirror på Spotify

Heart of the Hurricane

Through the Mirror





















RAW comedy club

Raw Comedy är ett svenskt varumärke för ståuppkomik som omfattar bland annat en ståupp-klubb, bokningar av internationella komiker, en tv-serie och återkommande turnéer. RAW Comedy grundades år 2004 av Mårten Andersson. På Hilton i Stockholm är ett av deras roligaste skämt att några i publiken får stå upp hela showen, snacka om äkta standup. Först till kvarn säger de till dem som trodde att de skulle få sitta ner på en standup.


RAW comedy club grundades 2004 av Mårten Andersson som en stand up-klubb på krogen Wirströms i Gamla stan i Stockholm. På premiärkvällen medverkade Johan Glans, Magnus Betnér, Måns Möller, Thomas Järvheden och Mårten Andersson.


2008 gick Sony Music Entertainment Sweden AB in som delägare och affärsområdet ”RAW comedy” startades. Andersson fick titeln ”Head of comedy” för Sony Music i Sverige. Samma år producerade RAW comedy de två första säsongerna av TV-programmet ”RAW comedy club” för Kanal 5.


RAW comedy producerade sina första stand up-special för SVT år 2009. Nästföljande år producerades flera turnéer med internationella komiker bland andra Dylan Moran och Eddie Izzard. Under våren 2009 skrev Andersson kontrakt med komikern Sean Banan och släppte kort därefter singeln ”Skaka rumpa".


Mårten Andersson avslutade samarbetet med Sony Music Entertainment Sweden AB 2011 och blev ensam ägare av verksamheten. Under året spelades den femte säsongen av TV-programmet ”RAW comedy club” in för Kanal 5 och RAW comedy club startade en stand up-klubb i Örebro.


Stand up-klubben bytte lokaler till Hilton Stockholm Slussen under 2012. Under våren åkte RAW ut på Sverigeturné med Mårten Andersson, Marika Carlsson, Kodjo Akolor, Messiah Hallberg, Måns Möller och Filip Schultz. På hösten genomfördes en turné med Kristoffer Appelquist, Marika Carlsson, Mårten Andersson, den amerikanska komikern Reginald D Hunter samt humorgruppen The Axis of Awesome.


Programmet som bygger på ståuppkomik blandar scenföreställningen med intervjuer bakom kulisserna. Bland andra har Johan Glans, Martin Soneby, Thomas Järvheden, Mårten Andersson och Magnus Betner medverkat. Även ett flertal internationella komiker har medverkat. Programmet koncentrerar sig på "rå komedi", där komikerna får prata om vad som helst.


Varje program inleds med en sekvens där en kortväxt man, spelad av Johan Neumann, skrattar tills han exploderar och i och med detta formar programmets logotyp.














Amason

Amason, Ålen på Spotify

Ålen

Ålen

Amason, Kelly på Spotify

Sky City

Kelly

Amason, Went to War på Spotify

Sky City

Went to War











Måns Möller

Måns Möller, Söta du på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Söta du

Måns Möller, Fredagsmys på Spotify

Måns Möller Standup

Fredagsmys

Måns Möller, Redbull & viagra på Spotify

Måns Möller Standup

Redbull & viagra

Första stora föreställningen var publiksuccén Jävla 70-talister tillsammans med Johan Glans, David Batra och Thomas Järvheden. Föreställningen spelades på Berns i Stockholm och delar av det sändes i sista omgången av SVT:s Släng dig i brunnen.


Sedan gjorde Möller showen Bröderna Graaf tillsammans med Magnus Betnér och Thomas Järvheden. Därefter gjorde samma komiker sketcher i kanal 5:s mansmagasin Y-front (TV-program). Möller medverkade sedan i en panel, som kom med korta reflektioner, i Söndagsöppet. Sedan följde uppträdande i TV4:s Time out, där Martin Timell var programledare.


Detta ledde till fler uppdrag och medverkan i tv-program som till exempel När & Fjärran, Tack gode gud och Fråga Olle. Vid samma tidpunkt drogs standup comedy-programmet Stockholm Live igång.


Mellan 2006 och 2008 var Möller programledare i TV3:s panelhumorprogram Extra! Extra! och under hösten 2009 respektive 2010 för Cirkus Möller som sändes efter fredagsfinalerna av Idol på TV4. Programidén bygger på inspelade sketcher med flera kända komiker (bland andra Petra Mede och David Batra) kombinerat med att programledaren själv utför skämt av olika aktuella slag inför en studiopublik. Många inslag ackompanjeras av Stephen Simmonds band. Under våren 2010 turnerade Möller landet runt med scenversionen av Cirkus Möller.


Hösten 2010 uppträdde Möller tillsammans med Martin Stenmarck, Brolle och Andreas Johnson med föreställningen Ladies Night.


Möller är delägare i komikeragenturen Roa Produktion tillsammans med Johan Glans, David Batra, Hasse Brontén, Thomas Järvheden och Özz Nûjen. ROA är grundare till, samt producent av, sommarturnén Sunny Standup som har satts upp varje sommar sedan 2009.


















Dogge Doggelito

Dogge Doggelito, Å vi e AIK på Spotify

Å vi e A.I.K.

Å vi e AIK

Dogge Doggelito, 2 Legender & 1 Ung veteran på Spotify

2 Legender & 1 Ung veteran

2 Legender & 1 Ung veteran

Dogge Doggelito, Softa Med Din Guzz på Spotify

Superclasico!

Softa Med Din Guzz

Douglas Jonathan Alexander León, känd under artistnamnet Dogge Doggelito, Dogge, född 24 juli 1975 i Botkyrka kommun, Stockholms län, är en svensk musiker, skådespelare samt tidigare medlem och frontfigur i hip-hopgruppen The Latin Kings.


Léon föddes av en svensk mor och venezuelansk far och växte upp i Alby i Norra Botkyrka. Hans morfar var arkitekten Yngve Östborn. Han är äldre bror till Daphne Léon och äldre kusin till reggaeton-artisten El Primo.


Han studerade vid Botvidsgymnasiet. Han uttogs även till och påbörjade militärtjänstgöring vid Livgardet men fullföljde inte värnplikten.


Som ung tränade Léon boxning med Muhammad Ali som idol, samt hade också Los Angeles-gänget Florencia 13 som idoler. På en reportageresa för SVT:s granskningsprogram Striptease 1993 fick han möta medlemmarna på plats och se vapnen de använde och höra om våldet och dödandet av unga i hans egen ålder.


Doggelito är enligt egen uppgift kristen och religionen är en viktig del av hans liv och verksamhet. År 2013 inledde han studier i teologi vid Teologiska högskolan i Stockholm med inriktning präst i Svenska kyrkan, men utan ambitioner att själv bli präst.


Doggelito beskriver sig som kommunist, och röstade i valen 2006 och 2014 på Kommunistiska partiet.


Förutom The Latin Kings har han bedrivit diverse andra musikprojekt. Hans texter handlar ofta om samhällsproblem ur vardagslivsperspektiv, som till exempel rasism och arbetslöshet.


I mitten av 1990-talet var han förgrundsfigur tillsammans med Mikael Alonzo, Alexandra Pascalidou och Joakim Wohlfeil i den svenska delen av Europarådets antirasismkampanj "Alla olika, alla lika", i Sverige också känt som "Ungdom mot rasism".


Den 28 november 2007 gav han ut soloalbumet Superclasico med bland annat hiten Rör på göten vars musikvideo spelades in på Kuba. Detta ledde till ett medverkan i SVT:s Debatt där Kuba debatterades inför landets presidentval 2008.


I Melodifestivalen 2010 uppträdde Doggelito med bidraget "Hippare Hoppare" tillsammans med gruppen Andra Generationen. Bidraget framfördes gemensamt på scen vid andra deltävlingen i Sandviken men gick inte vidare.


Han medverkade i långfilmen Förortsungar och spelade en av huvudrollerna i kortfilmen Matlust hade även en roll som Roberto i tv serien Talismanen 2003. 2009 deltog han i Hjälp, jag är med i en japansk TV-show och Wipeout på Kanal 5. (2012) medverkade han i SVT:s hundprogram Bulldogg, där barn får chans att träffa sin favorithund. Därutöver har han till exempel uppträtt som frontfigur för elektronikkedjan Elgigantens julkampanj. Under 2015 medverkade han även under Dragkrokslagrets radioreklam i Halmstad






























Pugh Rogefeldt

Pugh Rogefeldt, Små lätta moln på Spotify

Pugh Rogefeldt 22

Små lätta moln

Pugh Rogefeldt, Små lätta moln - Live på Spotify

Pughs Bästa

Små lätta moln - Live

Pugh Rogefeldt, Vandrar i ett regn på Spotify

Pugh Rogefeldt 22

Vandrar i ett regn

Anders Sture Torbjörn "Pugh" Rogefeldt, född 2 mars 1947 i Västerås, är en svensk sångare, gitarrist och låtskrivare.


Han debuterade med det grammisvinnande albumet Ja, dä ä dä 1969, vilket var banbrytande då det var ett av de första rockalbumen på svenska. Skivan spelades in tillsammans med Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson. Flera framgångsrika album följde på 1970-talet. 1978 tävlade han i Melodifestivalen med låten "Nattmara", som slutade på tredje plats. På 1980-talet släppte han några mindre framgångsrika album. 1990 bildade han rockbandet Grymlings vilka utgav två kommersiellt mycket framgångsrika album, det första innehållandes Rogefeldts hitlåt "Mitt bästa för dig". Efter ett uppehåll från musiken återvände han 1999 med countryalbumet Maraton. 2008 återförandes han med Wadenius och Carlsson på albumet Vinn hjärta vinn.


2012 medverkade han i TV-programmet Så mycket bättre och 2013 utkom hans självbiografi 73: Från Stora gatan 51 till Hog Farm.


Rogefeldt växte upp i ett arbetarhem i Västerås. Fadern Ivar Rogefeldt var byggnadsmålare och har av Pugh Rogefeldt beskrivits som temperamentsfull på arbetet, men tystlåten i hemmet; han har också beskrivits som respektfull gentemot familjen och yrkesstolt. Modern Signe Rogefeldt var hemmafru, men ströarbetade även som servitris. I kontrast till faderns tystlåtenhet var hon mer pratglad och extrovert; hon var också kulturellt intresserad. Tillsammans fick de tre söner: Olle, Torbjörn och Ingemar. Föräldrarna kom senare att skiljas efter att yngste brodern Ingemar flyttat hemifrån.


Rogefeldt gick i Skepparbackens skola i Västerås, som av honom själv har beskrivits som ett "sterilt uppfostringsläger". Klassläraren i mellanstadiet har han kallat en "gammal häxa" då hon sade till Rogefeldt att han var för mager och lat för att bli någonting. Han har också kallat sin skoltid för ett "stans första sociala experiment" då ungdomar från olika sociala klasser gick i samma skola.


Som barn sjöng han först i söndagsskolans kör, vilken han upplevde som tråkig, och därefter i en gosskör. I gosskören kände han för första gången "musikalisk glädje". Han kom i kontakt med musik på skiva via familjens radiogrammofon, däribland Ludvig van Beethovens "Ödessymfonin" och Duke Ellingtons "Do Digga Do". Lite senare kom han i kontakt med The Everly Brothers' musik, vilken gjorde honom "hypnotiserad". Han lyssnade även mycket till The Beatles The Rolling Stones och The Kinks.


I tonåren spelade Rogefeldt i banden Mersey Sect och Blues Band. De var aktiva under ett par år och Rogefeldt sjöng och spelade kompgitarr. Bland annat spelades covers som The Whos "My Generation", "Susie Q" i The Rolling Stones version och Little Richards "Tutti Frutti" och "Lucille". I bandet Mersey Sect började han skriva texter på svenska, vilket senare kom att utmärka hans musik.


Då Rogefeldt var 19 år träffade han Yvonne som han gifte sig med 1968. Paret fick tre barn: Michael 1966, Paul 1968 och Kim 1970.


I vuxen ålder arbetade han som målare och vid sidan av detta sysslade han med musiken. Han spelade in sina låtar på en Tandberg-bandspelare. Han valde ut tre av dessa som han skickade till olika skivbolag. Det enda som hörde av sig var Metronome, vars producent Anders Burman lät meddela att man omedelbart ville spela in ett album. Rogefeldt gjorde vid tidpunkten militärtjänstgöring i Strängnäs och nekades permission för att göra inspelningen. Detta ledde till att Rogefeldt rymde från det militära med påföljden att han blev dömd till tre månaders fängelse (som han dock avtjänade efter att debutalbumet getts ut).


Det var även i mötet med Burman som artistnamnet Pugh föddes. När Burman frågade Rogefeldt vad han hade tänkt sig för artistnamn kom Rogefeldt av en slump att tänka på en konstnär han kände, Pug Karlsson. Burman gillade namnet och artistnamnet var därmed fött.


Rogefeldt debuterade i november 1968 med singeln Haru vart på cirkus. Albumdebuten kom 1969 med Ja, dä ä dä, producerat av Burman, som han arbetade med också på många av sina kommande album. Därtill medverkade gitarristen och basisten Jojje Wadenius och trummisen Janne "Loffe" Carlsson. Även Michael B. Tretow fanns med som tekniker. Albumet innehåller flera av Rogefeldts mest kända kompositioner såsom "Här kommer natten" (även utgiven som singel 1969), "Små lätta moln" och Bertolt Brecht-tolkningen "Surabaya Johnny". Albumet belönades med en Grammis för bästa debutpopulärproduktion 1970.


Albumet väckte sensation för att det var ett av de första rockalbumen på svenska. Rogefeldts sångstil var också utmärkande där han drog på vokaler och använde språket på ett sätt som inte gjorts tidigare i Sverige. Texterna hade ofta en naivistisk ton och innehöll direktöversättningar från amerikansk och engelsk pop. Till exempel var låten "Här kommer natten" en sådan av Thems "Here Comes the Night". Ja, dä ä dä väckte också uppmärksamhet för dess psykedeliska rock. Genom albumet banade Rogefeldt väg för andra rockband att också sjunga på svenska. Pugh Rogefeldt tävlade som kompositör i Melodifestivalen 1969 med låten "Sommarflicka" som Svante Thuresson framförde.


Debuten följdes av Pughish (1970), även detta med Wadenius och Loffe Carlsson som medmusiker och Burman som producent. Pughish hade samma symbiotiska rock som debuten och influenser från funk, jazz, folkmusik, bluesrock och till och med barnlåtar kunde skönjas. Från albumet släpptes singeln Föräldralåten.


På nästa album, 1972 års Hollywood, hade samarbetet med Wadenius och Loffe Carlsson brutits. I deras ställe medverkade många andra musiker på skivan, däribland Kenny Håkansson och Lasse Wellander på gitarr, Göran Lagerberg på bas Jan Bandel på trummor. Även Bernt Staf och Kisa Magnusson gästade skivan på sång. Producent var precis som på de två första albumen Anders Burman. Samma år utgavs två singlar tillsammans med Nature, En gång tog jag tåget bort och Slavsång.


1973 släpptes Pugh on the Rocks, ett coveralbum där Rogefeldt tolkar bland andra Alice Tegnérs "Bä, bä, vita lamm", Chuck Berrys "Reelin' and Rockin'" och Arthur Crudups "That's All Right". Burman var producent och medverkade gjorde även bland andra Janne Schaffer, Peps Persson och Christer Eklund.


Året efter bildade han bandet Rainrock där hans bror Ingemar Rogefeldt spelade gitarr, Bo Frölander trummor och Roger Pettersson bas. Med det nya bandet utvecklade Rogefeldt ett hårdare rocksound och övergav delvis den lekfullhet som präglat de tidiga albumen. Med det nya bandet utgav han 1974 skivan Bolla och rulla. Albumet producerades av Burman och innehöll välkända låtar som "Hog Farm" och "Dinga linga Lena", den senare även släppt som singel samma år. Rogefeldt gick nu in i sin kommersiellt sett mest framgångsrika period ditintills och fick för detta utstå kritik från proggrörelsen. Rogefeldt har senare kommenterat rörelsen med orden "Proggarna tog så väldigt allvarligt på allting. Det fanns så mycket regler om hur musiken skulle låta och vad texterna skulle handla om. Jag förstod det aldrig. Det var som en sekt."


Under tre veckor i slutet av 1974 var Rogefeldt och Rainrock ute på en inomhusturné tillsammans med Ola Magnell och Janne Lucas Persson under namnet Ett steg till. Tre av konserterna från den 1–3 december sammanställdes till livealbumet Ett steg till, vilken utkom 1975 som en dubbel-LP. Skivan innehöll flera nya låtar från Rogefeldt, däribland "Vandrar i ett regn". Under konserterna framfördes även klassiska stycken av Persson. Skivan sålde i över 100 000 exemplar.


På nästa album, 1977 års Bamalama, bytte Rogefeldt delvis musikalisk inriktning. Albumet var influerat av country och r&b och spelades delvis in i Muscle Shoals Sounds Studio i Alabama, USA. På albumet samarbetade Rogefeldt återigen med Wadenius. Även Marie Bergman och Björn J:son Lindh medverkade på skivan. Producent var Anders Burman. Bland låtmaterialet återfinns bland annat "Vår kommunale man", en tolkning av Woody Guthries "Vigilante Man". Albumet nådde en åttondeplats på den svenska albumlistan.


Rogefeldt ställde upp i Melodifestivalen 1978 med låten "Nattmara", vilken slutade på en delad tredjeplats med 85 poäng. Låten blev framgångsrik och toppade Svensktoppen under två veckor 1978. Den utgavs också som singel, både på svenska och engelska (med titeln "Night Creeper"). Den svenska versionen tog sig in på den svenska singellistan med en andraplats som bästa placering. Låten utgavs inte på något studioalbum, men finns med på 1978 års samlingsalbum Pugh 1968–1978.


1978 utgavs också albumet Attityder, producerat av Anders Berglund och Rogefeldt. Berglund medverkade också som musiker tillsammans med bland andra Roger Palm och Johan Stengård. Därtill gästsjöng bland andra Marie Bergman, Maritza Horn och Mats Ronander på albumet. Albumet blev ingen succé och nådde endast 34:e plats på den svenska albumlistan. Skivans enda singel, Solenergi, tog sig inte in på singellistan.


Rogefeldt bytte under tidigt 1980-tal skivbolag från Metronome till EMI. Han upplöste även kompbandet Rainrock. Första albumet på nya bolaget blev 1981 års Het. Skivan producerades av Bengt Palmers och kompades av en uppsättning nya musiker, däribland Hempo Hildén. Skivan nådde en sjätteplats på albumlistan. Första singeln Stockholm nådde en tiondeplats på singellistan, medan den andra, Tuggummit, inte tog sig in på listorna. På skivan finns också låten "Aftonfalken" skriven tillsammans med Ulf Lundell. Riki Sorsa skulle senare översätta låten till finska och engelska. Året efter utgavs singeln Pop o twist, vilken floppade.


1980-talet kom att bli en nedgång kommersiellt för Rogefeldt och han utgav flera album som inte motsvarade tidigare framgångar. 1983 kom Face, vilket endast innehöll låtar på engelska. Face nådde 39:e plats på den svenska albumlistan, men stannade dock bara i en vecka. Ingen av låtarna släpptes som singel.


Framgången uteblev även med nästa album, 1985 års Hammarhjärta, som inte alls tog sig in på listorna. Albumet var inspirerat av asatro, vilket gjorde att Rogefeldt blev misstagen för att vara nazist. På skivan hade Rogefeldt återförenats med det tidigare kompbandet Rainrock. Anders Burman hade också återvänt som producent.


1986 kom det självbetitlade albumet Pugh Rogefeldt. Skivan producerades av Anders Burman och Tomas Ledin. Alla låtar skrevs av Rogefeldt och spelades in i Polar Studios. Flera etablerade artister medverkade, däribland Björn Skifs, Anna-Carin Larsson och Ledin. Från skivan utgavs singeln Två lika är ett, vilken inte tog sig in på listorna. Albumet som helhet nådde 47:e plats på albumlistan.


Efter detta följde ett par års tystnad innan Rogefeldt 1988 bidrog med två låtar till Cornelis Vreeswijk-hyllningsalbumet Den flygande holländaren. 1989 medverkade han på Eldkvarns turné Cirkus Broadway. I oktober samma år återförenades han med Ola Magnell, Janne Lucas Persson och Rainrock, vilka han turnerat tillsammans med 1974. Bandet spelade på Melody Electric Café i Stockholm och framförde skivan Ett steg till från början till slut med undantag av låtarna "Långt ute på landet" och "Jesus". Samma år släpptes samlingsalbumet Pugh's klassiker och singeln En ny rebell i byn, vilken sjöngs tillsammans med Mikael Rickfors. Låten låg fyra veckor på Svensktoppen med en sjätteplats som bästa placering.


1990 bildade Rogefeldt bandet Grymlings tillsammans med Göran Lagerberg, Mikael Rickfors och Magnus Lindberg. Sommaren samma år spelade gruppen in sitt debutalbum Grymlings, vilket kom att bli en försäljningsmässig succé med 170 000 sålda album. Skivans stora hit blev låten "Mitt bästa för dig", skriven av Rogefeldt. Den låg 23 veckor på Svensktoppen 1990–1991, 14 av dessa på förstaplatsen. Även skivans andra singel "Där gullvivan blommar", skriven av Rogefeldt tillsammans med Rickfors, blev framgångsrik och tillbringade 22 veckor på listan med en andraplats som bästa placering.


Samtidigt som Svensktoppsframgångarna med Grymlings pågick släppte Rogefeldt sitt första studioalbum på fem år, Människors hantverk (1991). Skivan producerades av Lasse Lindbom och Rogefeldt. Flera etablerade artister medverkade, däribland nyckelharpisten Åsa Jinder, musikgruppen The Boppers och Lasse Englund. Trots goda recensioner sålde skivan dåligt. Den nådde en artondeplats på albumlistan. Från skivan släpptes låtarna "Snart kommer det en vind", "Ingenting för ingenting", "Bröllopsklockor" och "Det är aldrig för sent" som singlar. "Snart kommer det en vind" blev en hit och låg bland annat på Svensktoppens förstaplats 1990. "Bröllopsklockor" låg en tid på Svensktoppen 1992. Övriga singlar nådde inte någon listplacering. Samma år utgavs också samlingsalbumet Aftonfalken.


Grymlings följde upp debuten med ytterligare ett framgångsrikt album, Grymlings II, 1992. Albumet hamnade som bäst på 11:e plats på albumlistan. Skivans första singel En glädjesång låg två veckor Svensktoppen. Framgången med Grymlings gjorde att Rogefeldt kunde flytta ut på landet och ta en paus från musiken. Uppehållet skulle komma att vara i sju år. Under uppehållet utgavs två samlingsalbum: Bilder (1993) och 22 (1994).


Han återkom 1999 med albumet Maraton, vilket fick bra kritik. Skivan hade ett tydligt countrysound och bland andra Joakim Thåström medverkar, med sång på Woody Guthrie-tolkningen "Vår kommunale man". Låten "Gammeldags tro" blev en hit på Svensktoppen, med en andraplats som främsta merit. Per Gessle spelade tramporgel på detta spår. Samma år gästade Rogefeldt ett spår på Petters album Bananrepubliken.


Efter Maraton blev det återigen tyst från Rogefeldt. 2000 utkom samlingsalbumet Guldkorn följt av ytterligare en samling 2003, Pughs bästa. 2003 släpptes också samlingsboxen Pugh, en box om fyra CD-skivor med totalt 75 låtar. Flera av dessa var tidigare outgivna och medföljde gjorde även ett 68 sidor långt texthäfte där Rogefeldt med flera beskriver hans karriär. Boxen vann en grammis i den öppna kategorin.


2004 uppträdde han som förband åt Gyllene Tider på deras 25-årsturné. Han utgav också samlingsalbumet Guldgruvan – kuriosa 1968–2002 som till hälften bestod av tidigare outgivet material. Året efter gav han ut skivan Opluggad Pugh där han tolkade en del av sina tidigare utgivna låtar. Stefan Sundström och Laleh Pourkarim medverkade med sång och The Ark–trummisen Sylvester Schlegel spelade trummor. Ytterligare ett samlingsalbum utgavs samma år, Klassiker.


Efter att inte ha spelat tillsammans sedan 1970 återförenades Rogefeldt 2006 med Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson för en serie konserter. Detta ledde i sin tur till att gruppen började planera en skiva tillsammans. Rogefeldt skrev låtar i sitt hem på Gotland under sex veckor och resultatet blev 2008 års album Vinn hjärta vinn, producerat av Martin Axén från The Ark. Musikaliskt var skivan en tillbakagång till det rocksound som präglade Rogefeldts tidigaste skivor.


Under 2012 medverkade Rogefeldt i TV4:s program Så mycket bättre. Den 29 oktober utgavs samlingsalbumet Dä va då dä, vilket hamnade på en fjärdeplacering på den svenska albumlistan.


1 januari 2013 utkom en EP med låtarna från Så mycket bättre, Tolkningarna. 2013 utgavs även den självbiografiska boken 73.














Carmina Burana

Carmina Burana, Liquid Base Memories på Spotify

The Apoccryphal Dances

Liquid Base Memories

Carmina Burana, Ifayoywana på Spotify

Cest Le Fin Du Monde

Ifayoywana

Carmina Burana, Por Eso Ti på Spotify

Tenebris Carmina In Domina Serpens

Por Eso Ti







High On Fire

High On Fire, The Black Plot på Spotify

Luminiferous

The Black Plot

High On Fire, Rumors Of War på Spotify

Death Is This Communion

Rumors Of War

High On Fire, Carcosa på Spotify

Luminiferous

Carcosa















Ulf Lundell

Ulf Lundell, Öppna landskap på Spotify

Öppna Landskap 7595

Öppna landskap

Ulf Lundell, (Oh La La) Jag Vill Ha Dej på Spotify

Öppna Landskap 7595

(Oh La La) Jag Vill Ha Dej

Ulf Lundell, Kärleken förde oss samman på Spotify

Öppna Landskap 7595

Kärleken förde oss samman

Ulf Gerhard Lundell, född 20 november 1949 i Stockholm, är en svensk musiker, författare och konstnär. År 1975 debuterade Lundell med LP:n Vargmåne. År 1976 släpptes hans första roman, Jack. Därefter har han varit mycket produktiv med ett kontinuerligt flöde av skivor och böcker. På 1980-talet slog Lundell igenom stort med låten "Öppna landskap", en låt som föreslogs som ny nationalsång och spelades senare av vaktparaden.


Lundell har influerats av musiker som Bruce Springsteen, Bob Dylan, Neil Young och författare som Jack Kerouac, Allen Ginsberg och andra från beatnikrörelsen. Han har även haft stort inflytande på den svenska musikscenen, bland annat på singer-songwriters som till exempel Lars Winnerbäck, David Urwitz, Rolf Carlsson och Tomas Andersson Wij.


Ulf Lundells far var smidesarbetaren Gerhard Lundell och modern Ingrid (född Lindström) arbetade bland annat som skolmåltidsbiträde och sömmerska. Familjen bodde först på Södermalm i Stockholm men flyttade 1960 till Saltsjö-Boo, öster om Stockholm. Vid tio års ålder fick han sin första gitarr. Lundell har en två år äldre syster som heter Inger, vars pojkvän lärde honom hans första ackord. Under åren 1967 till 1975 hade Lundell en mängd diversearbeten, bland annat som brevbärare och sjukhusanställd. Under dessa år skrev han låtar och dikter som han skickade in till både skivbolag och bokförlag.


Den 12 september 1980 släppte Lundell skivan Längre inåt landet som spelades in i England. Skivan innehåller bland annat låtar som "Glad igen" och "Stackars Jack". Den sistnämnda var en kommentar på kritiken Lundell fick för att människor influerats av levernet i hans debutroman Jack. Två år senare 1982 släppte Lundell skivan Kär och galen som innehöll hans mest välkända alster, sången "Öppna landskap". Den gjorde honom till en av Sveriges största artister och sålde fyra gånger platina. Andra låtar som blev populära från Kär och galen var titelspåret "Kär och galen" och "När jag kysser havet".


Hösten 2008 turnerade Lundell för första gången på över två år och släppte även sin första studioskiva på tre år. Under turnépremiären i Gävle berättade Lundell att han skulle sluta turnera. Turnén fortsatte 2009 med en på våren och en på sommaren. I samband med dessa erkände han att han ljög och inte kommer sluta turnera. Han har förklarat att han håller på att ta avsked från artistkarriären, men att det är ett långt avsked. 2010 släppte Lundell en ny bok, En öppen vinter, även innehållande en skiva med 11 nyskrivna låtar.


Hösten 2008 turnerade Lundell för första gången på över två år och släppte även sin första studioskiva på tre år. Under turnépremiären i Gävle berättade Lundell att han skulle sluta turnera. Turnén fortsatte 2009 med en på våren och en på sommaren. I samband med dessa erkände han att han ljög och inte kommer sluta turnera. Han har förklarat att han håller på att ta avsked från artistkarriären, men att det är ett långt avsked. 2010 släppte Lundell en ny bok, En öppen vinter, även innehållande en skiva med 11 nyskrivna låtar.


Lundell gifte sig första gången 1977 med Barbro Zackrisson och var 1989-1992 gift med Fredrika Gunnarsdotter Stjärne. Han har tre barn i det första äktenskapet - däribland journalisten Sanna Lundell - och ett i det andra. Under mitten av 1990-talet var han tillsammans med poeten Isabella Nerman och under en period under 2000-talet var han sambo med Ulrika Rickfors, som är systerdotter till Mikael Rickfors. Den 7 mars 2014 gifte sig Ulf Lundell med Sofia Möller.














Ane Brun

Ane Brun, Halo på Spotify

Rarities

Halo

Ane Brun, All My Tears på Spotify

Rarities

All My Tears

Ane Brun, True Colors på Spotify

Songs 2003-2013

True Colors

Ane Brun, egentligen Brunvoll, född 10 mars 1976 i Molde, är en norsk sångerska och låtskrivare. Ane Brun är född och uppvuxen i Molde men är numera bosatt i Stockholm. Hon driver sitt eget skivbolag, Balloon Ranger Recordings.


Brun kommer från en musikerfamilj och sysslade under skolåren mycket med gymnastik, som hon också med viss framgång tävlade i. 2000 flyttade hon till Sverige, startade sitt eget skivbolag och gav ut sin första skiva, Spending Time with Morgan, 2003, varefter hon har gett ut ett antal skivor, vunnit ett par norska Spellemannprisen och nominerats till ytterligare fler, liksom till dess svenska motsvarighet, Grammis. Brun har även samarbetat/turnerat med många artister, från mer lokalt kända till världsartister, såsom Madrugada, Tomas Andersson Wij, Elin Sigvardsson, Theresa Andersson, Ron Sexsmith, Peter Gabriel med dottern Melanie och Leonard Cohen.


2009 medverkade hon även på Lisa Ekdahls skiva Give Me That Slow Knowing Smile och startade samma år också musikprojekt-initiativet No More Lullabies med konserter etc i samarbete med andra kända artister för att sätta fokus på klimatförändringsfrågan, som engagerar henne mycket.


Även nominerad som Bästa norska artist vid MTV Europe Music Awards 2005 och som Tidernas bästa norska artist i omröstning i NRK.


















Iamx

Iamx, I Come with Knives på Spotify

The Unified Field

I Come with Knives

Iamx, Happiness på Spotify

Metanoia

Happiness

Iamx, No Maker Made Me på Spotify

Metanoia

No Maker Made Me

IAMX är ett soloprojekt av Chris Corner. Tidigare har Chris varit känd som medlem i bandet Sneaker Pimps.


IAMX texter handlar huvudsakligen om ämnen som sex, död, droger, alternativa sexualiteter, besatthet, likgiltighet och har vaga politiska anspelningar. Musiken präglas av mörk electro.


På sina turnéer har Chris supportmedlemmarna Dean Rosenzweig på gitarr, Tom Marsh på trummor och Janine Gezang på keyboard, synth, sång och bas.






Mikael Wiehe

Mikael Wiehe, Flickan och kråkan på Spotify

Kråksånger

Flickan och kråkan

Mikael Wiehe, Mitt hjärtas fågel på Spotify

Björn Afzelius & Mikael Wiehe

Mitt hjärtas fågel

Mikael Wiehe, Den jag kunde va på Spotify

Sevilla

Den jag kunde va

Mikael Christian Wiehe, född 10 april 1946 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, är en svensk musiker, sångare, textförfattare och kompositör. Wiehes texter, inspirerade av bland andra Bob Dylan, kan uppdelas i politiska och personliga. De politiska präglas av vänsterretorik. Wiehe var en förgrundsfigur för den svenska vänsterinriktade musikrörelsen under 1970-talet. Han var nära vän till och spelade ofta tillsammans med Björn Afzelius. De hade bland annat rockgruppen Hoola Bandoola Band tillsammans, en av de främsta svenska progg-grupperna.


Mikael Wiehe föddes i Stockholm men är uppvuxen i Köpenhamn (till 1952) och sen Malmö, Ribersborg. Fadern Adam Wiehe var en dansk journalist, modern Estrid, ogift Wråke, en svensk keramiker. Han tog pianolektioner som barn, men är självlärd på gitarr och saxofon. Den första orkester han spelade med var Cooling's Traditional Jazzmen, ett band under ledning av Hans Carling, år 1963. Göran Skytte rekommenderade Wiehe till orkestern. Både Mikael Wiehe och hans bror Thomas Wiehe är barndomskamrater med Skytte. Skytte spelar dragspel, trumpet och flöjt på flera av bröderna Wiehes skivor.


Wiehe spelade tillsammans med Thomas Wiehe och Skytte i jazzorkestern Blunck's Lucky Seven som bildades 1964 och upplöstes 1967 och sedan i The Moccers, ett mer poporienterat band inspirerat av The Beatles och Bob Dylan. The Moccers upplöstes efter cirka två år och Wiehe började då spela med Spridda Skurar, där bland annat flera av medlemmarna i Hoola Bandoola Band och även Jacques Werup ingick. Spridda Skurar blev inte långlivat, och därefter startades Hoola Bandoola Band.


Efter Hoola Bandoolas upplösning 1976 bildade Wiehe Kabaréorkestern, i vilken bland andra Ale Möller och Göran Skytte ingick. 1981–82 spelade han med gruppen Mikael Wiehe, Nyberg, Franck och Fjellis och 1983–84 med Mikael Wiehe & Co. Han var initiativtagare till ANC-galan på Scandinavium i Göteborg 1985. Åren 1986–87 spelade han i en duo med Björn Afzelius, och de gav ut ett album. En av Wiehes mest kända låtar, "Titanic", skrev han under den här tiden. Låten som spelades in med Kabaréorkestern handlar om Titanics förlisning.


Wiehe har utöver sitt eget sångskrivande tolkat andra artister, men framför allt tycks han ha fastnat för Bob Dylans sånger. Hans första album med Dylantolkningar, De ensligas allé, kom 1982. I samarbete med Totta Näslund gjorde han skivan Totta & Wiehe – Dylan, som utkom 2006, efter Näslunds bortgång. 2007 kom hans tredje album med översatta Dylanlåtar, denna gång tillsammans med Ebba Forsberg på albumet Dylan på svenska.


Wiehe har under 2007 spelat på en stödgala för Kuba på Ungdomens hus i Malmö. Galan anordnas av Revolutionär Kommunistisk Ungdom och Svensk-kubanska föreningen. Wiehe har sagt att han 1979, vid ett besök på Kuba, såg den kubanska revolutionen "som en önskvärd självklarhet" och att Kuba är bäst på mänskliga rättigheter i Centralamerika. Han har i en artikel i Dagens Nyheter utvecklat sin syn på Kuba. Wiehe har också samarbetat och turnerat med den norske sångaren Åge Aleksandersen.


2009 släppte Wiehe skivan Sånger från en inställd skilsmässa, där han för en av de första gångerna är öppen med sitt privatliv. Skivan handlar om hur hans fru var på väg att lämna honom för sin älskare, en annan man, men hur sedan Wiehe och hans fru hittade tillbaka till varandra och därför hann det aldrig gå så långt som till skilsmässa. Detta gav Wiehe stor uppmärksamhet i press, bland annat skrev Svenska Dagbladet om det.


Den 6 juli 2010 sjöng Wiehe i Allsång på Skansen tillsammans med bland andra Eric Saade. I intervjuer berättade Wiehe att han såg inbjudan till Allsång på Skansen som höjdpunkten i sin karriär och att hans målsättning med framträdandet var att "välta regeringen".


Mikael Wiehe har under årens lopp utgivit flera sångböcker, men debuterade i september 2010 som prosaförfattare med boken Aldrig bli som ni. I materialet ingår en CD-box med 16 skivor.










Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






















Whitney Houston

Whitney Houston, Higher Love på Spotify

Higher Love

Higher Love

Whitney Houston, I Wanna Dance with Somebody (Who Loves Me) på Spotify

Whitney

I Wanna Dance with Somebody (Who Loves Me)

Whitney Houston, I Will Always Love You på Spotify

The Bodyguard - Original Soundtrack Album

I Will Always Love You

Whitney Elizabeth Houston, född 9 augusti 1963 i Newark i New Jersey, död 11 februari 2012 i Beverly Hills i Kalifornien, var en sexfaldigt Grammy Award-vinnande amerikansk R&B-sångerska, filmskådespelare och producent.



Houston var en av historiens bäst säljande artister med över 200 miljoner sålda album. Hon var även den mest prisbelönade sångerskan enligt Guinness World Records.



Houston växte upp med två äldre bröder i en musikalisk familj: hennes mamma är gospelsångerskan Cissy Houston och hennes kusin är sångerskan Dionne Warwick och Aretha Franklin blev hennes "honorary aunt". Fadern hette John Russel Houston, Jr. och arbetade bland annat som chaufför och blev efterhand involverad i musikbranschen som manager och liknande sysslor. Vid elva års ålder uppträdde Houston som solosångerska i gospelkören vid New Hope Baptist Church i Newark. Inspirerad av flera framgångsrika soulsångare i sin släkt, däribland modern Cissy Houston, kusinerna Dionne Warwick och Dee Dee Warwick samt "moster" Aretha Franklin, började Houston sjunga i kyrkan och blev medlem i en gospelkör vid elva års ålder.



I tonåren medverkade hon med sin mamma vid konserter samt på skivan Think It Over 1978. Hon gick i den katolska flickskolan Mount Saint Dominic Academy i high school i Caldwell, New Jersey. Hon sjöng också i bakgrundskören åt artister som Chaka Khan och Lou Rawls och medverkade som vokalist på Michael Zager Bands singel Life's a Party. Houston medverkade också som modell på omslaget till tjejtidningen Seventeen och i TV-program som Give Me a Break och Silver Spoons.



Efter att hon sjungit tillsammans med sin mor på olika nattklubbar i New York upptäcktes hon av Arista Records chef Clive Davis, som hade hört henne uppträda på en nattklubb med sin mor. Hennes debutalbum, Whitney Houston, släpptes i mars 1985. Framhävd av flera smash-hits som Saving All My Love for You, How Will I Know och Greatest Love of All blev skivan snabbt det bästsäljande debutalbumet av en kvinnlig musiker med över 25 miljoner sålda kopior. Singlarna You Give Good Love och Saving All My Love for You nådde tredje respektive första plats på singellistan. Efter en månad låg albumet på försäljningslistans första plats och sålde sammanlagt 13 miljoner exemplar i USA. Året efter spelade hon in singeln Hold Me där hon sjöng duett med Teddy Pendergrass; singeln lyckades komma in på Topp-50-listan. Clive Davis hade personligen engagerat sig i Houstons kommande debutalbum och såg till att de bästa kompositörerna och producenterna arbetade med albumet. Davis följde henne hela livet som ett viktigt stöd och som hennes producent.



1987 släpptes Houstons andra studioalbum, Whitney, vilket blev Houstons stora internationella genombrott och slog återigen rekord, när det blev det första studioalbumet av en kvinnlig musiker att debutera som etta på USA:s albumlista Billboard 200. Likasom föregångaren certifierades skivan med platinastatus på nästan alla internationella territorier. Skivans ledande singel, I Wanna Dance with Somebody, blev en av Whitney Houstons största hits, åtföljda av sånger som Didn't We Almost Have It All, So Emotional och Where Do Broken Hearts Go. Hon lyckades få sju singlar i rad på den amerikanska singellistans förstaplats och vann åtskilliga amerikanska musikpriser.



1984 tog hon också ett första litet steg in i skådespelarrollen med en liten gästroll i TV-serien Gimme a Break!. Denna skulle efterhand följas av ett flertal stora filmroller.



1989 grundade hon hjälpstiftelsen Whitney Houston Foundation for Charity, som genom åren delat ut stora summor för hjälp till hemlösa, barn med problem eller sjukdom med mera. 1995 belönades stiftelsen med en hedersutmärkelse av TV-bolaget VH1.



Hennes tredje album I'm Your Baby Tonight som släpptes 1990 vann inte lika stora framgångar på topplistorna men hon gjorde ett bejublat framträdande vid finalen i amerikansk fotboll, Super Bowl, och sjöng den amerikanska nationalsången The Star-Spangled Banner.



Den 18 juli 1992 gifte hon sig med musikern Bobby Brown. Den 4 mars 1993 föddes deras enda barn, dottern Bobbi Kristina i Livingston, New Jersey.



Samma år fick hon, efter en ytterligare platinacertifierad albumrelease, I'm Your Baby Tonight, uppmärksamhet för sin första huvudroll som den förföljda sångerskan Rachel Marron i filmen Bodyguard mot Kevin Costner. Till filmen spelade Houston in sex låtar: I Will Always Love You, I'm Every Woman, I Have Nothing, Run to You, Queen of the Night och Jesus Loves Me. Skivan med filmmusiken sålde hela 37 miljoner exemplar och blev det bäst säljande albumet med filmmusik någonsin. Filmen spelade in 120 miljoner dollar i USA och 410 miljoner dollar i hela världen. Filmens soundtrackalbum vann en Grammy Award med utmärkelsen "Album of the Year" och rankas som det fjärde högstsäljande musikalbumet i musikhistorien. Skivans ledande singel, I Will Always Love You, är till dags dato världens bäst säljande musiksingel av en kvinnlig artist. Låten är skriven av artisten Dolly Parton och har för många blivit den sång man mest förknippar med Whitney Houston.



Houston fortsatte sin filmkarriär 1995 med filmen Hålla andan som även den blev ekonomiskt framgångsrik. Skivan med filmmusiken innehöll tre låtar med Houston, Exhale (Shoop Shoop), Count on Me och Why Does It Hurt So Bad och sålde i tio miljoner exemplar. 1996 kom filmen The Preacher's Wife där Houston spelar en körledande prästfru med bekymmer, som löses med hjälp av den från himlen nedstigne räddande ängeln Denzel Washington. Skivan med filmmusiken innehöll 14 låtar med Houston och sålde inte lika bra som hennes tidigare skivor, då innehållet var mycket gospel och lite mainstream. Dock är det tidernas mest sålda gospelalbum.



Hon kom även att bli verkställande producent för en omarbetad filmversion av Askungen där hon även skådespelade som Gudmodern och anställde sångaren Brandy att spela rollen som Askungen. År 1998 släppte hon sitt fjärde studioalbum My Love Is Your Love som sålde över 10 miljoner kopior. Efter att ha förnyat sitt skivbolagskontrakt släpptes hennes femte studioalbum, Just Whitney, år 2002. Skivan certifierades återigen platina i USA men märkte en kommersiell nedgång på nästan alla andra internationella territorier.



År 1998 kom Houstons nästa album My Love Is Your Love som återigen gav henne singelframgångar med When You Believe, Heartbreak Hotel, It's Not Right But It's OK, I Learned From the Best och My Love Is Your Love.



Under 1999 sjöng hon för första gången live med Mariah Carey vid Oscarsgalan. De framförde där titelspåret When you believe från filmen Prinsen av Egypten.



År 2000 släpptes The Greatest Hits som innehöll äldre hits men även nytt material i form av singeln Could I Have This Kiss Forever i duett med Enrique Iglesias. Även George Michael spelade in en singel med henne, If I told you that. Båda singlarna blev populära och albumet sålde också bra.



Under början av 2000-talet förekom det uppgifter om att äktenskapet med Bobby Brown var mycket stormigt med misshandel och missbruk av droger. Houston hade också gått ned i vikt och hon ställde in flera framträdanden eller, som i fallet med Oscarsgalan år 2000, där hon enligt uppgift sjöng felaktiga sångtexter till orkesterns musik under repetitionerna, och sedan inte fick uppträda. Media som tidigare varit relativt städad i sin rapportering om Houstons privatliv började nu utnyttja hennes felsteg och under hösten 2001 var karusellen igång. I september det året framträdde hon på en hyllningskonsert dedicerad till Michael Jackson, men rubrikerna dagen efter handlade mest om hur sjukligt tärd Whitney såg ut. Naturligtvis fick medias rapportering följder, i Houstons fall negativa.



Houstons följande album Just Whitney, som släpptes år 2002, sålde sämre än tidigare album med endast tre miljoner exemplar och julskivan One Wish: The Holiday Album, som släpptes i oktober 2003 sålde bara en halv miljon exemplar.



I en TV-intervju 2002 bekräftade hon att hon använt kokain och marijuana men att hon slutat. Samma år uppstod även problem, då ledningen för det av fadern startade bolaget John Houston Enterprise stämde sångerskan och krävde mångmiljonbelopp, som hon påstods ha underlåtit att betala bolaget för förhandlingsarbete med Arista Records. Den drygt 80-årige fadern dog i februari 2003 och målet ogillades samma vår av domstolen. Händelserna fick mycket uppmärksamhet och skapade stor sorg inom familjen. Sin Bibel-tillit höll hon fast vid och våren 2003 reste hon med familj och sällskap på en pilgrimsresa till Israel. Under 2004 och 2005 gick Houston enligt uppgift på behandling för drogavvänjning.



År 2006 begärde Houston skilsmässa från sin make Bobby Brown, efter år av rapporterad misshandel och drogmissbruk. Hon hade då även tidigare införskaffat ett hus i Atlanta i Georgia, där hon i perioder dragit sig undan i försök till separation. Hon avslutade även en omfattande rehabilitering och poserar på bilder med sin forna modellfysik så gott som oförändrad.



I november 2007 avslöjade Houston sina comebackplaner för världen under en välgörenhetsgala. Flera amerikanska medier kallade det "vad som kan bli den största comebacken någonsin". I januari 2009 släpptes soundtracket till filmen Daddy's Little Girls, där Houston med familj finns på ett spår med låten Family First.



Under juni 2009 offentliggjordes titeln på Whitney Houstons comebackalbum, I Look to You. Albumet släpptes den 28 augusti 2009 (och under Pridefestivalen i Kalifornien 2009 spelades en remix av Peter Rauhofer: I Didn't Know My Own Strength). I sin första intervju på sju år berättade Houston öppet om sitt liv och problem i en lång TV-intervju med Oprah Winfrey samma år.



Den 14 juli 2009 höll Whitney Houston en lyssningsession i London, där flera låtar från albumet spelades upp för musikjournalister och annat pressfolk. Materialet väckte odelat positiva reaktioner och bland låtarna som avslöjades fanns, förutom de som tidigare läckt ut, även Alicia Keys-skrivna "Million Dollar Bill", den förväntade första singeln, Calling you tonight, For the lovers och covern A song for you. 2010 ägde hennes sista turné rum, The Nothing but Love World Tour, men upplevdes på många håll som en besvikelse av förväntansfulla fans efter många års bortavaro.



Under sina år som professionell sångare har Houston genomfört en mängd turnéer. De mest omfattande var The Moment of Thruth World Tour 1987–1988, då hon bland annat besökte Göteborg och Stockholm, vilket hon även gjorde under de två nästkommande världsturnéerna: The Bodyguard tour, som rullade runt under 1993–1994 och My Love Is Your Love Tour år 1999. Utöver dessa tre världsturnéer har hon gjort några mindre i Asien, Ryssland och USA. Hennes bror Michael har ofta körat i orkestern som har haft ungefär samma besättning under årens lopp.



2010 gjorde hon efter många års bortavaro och bekymmer sin sista internationella turné, The Nothing but Love World Tour, men möttes på många platser av dåliga recensioner och besviken publik, som i vissa fall i protest lämnade pågående konsert. Hon sades ha gått upp i vikt och inte längre hade sin berömda röst intakt efter alla år av droganvändning och det hela blev en ofta svår prövning för Whitney Houston, som efter det aldrig kom att ge några större konserter mer.



Houston påträffades den 11 februari 2012 död på sitt hotellrum på Beverly Hilton Hotel i Beverly Hills, några timmar före den årliga fest som hålls före Grammy Awards. Det fanns i ett inledande skede inga tecken på att något brott skulle ligga bakom hennes plötsliga bortgång. Obduktionen visade senare att hon hade drunknat men att ett hjärtfel och långvarigt kokainmissbruk var bidragande faktorer till hennes död.



Hennes dotter, Bobbi Kristina Brown, kämpade även hon med drogproblem och hittades på liknande sätt livlös i ett badkar i januari 2015 och dog 26 juli samma år efter att ha legat i koma sedan januari.






Alice Boman

Alice Boman, Waiting på Spotify

Skisser

Waiting

Alice Boman, Heartbeat på Spotify

Heartbeat

Heartbeat

Alice Boman, Waiting (PAL Remix) på Spotify

Skisser / Remixed

Waiting (PAL Remix)







Petter

Petter, Kul på vägen på Spotify

Kul på vägen

Kul på vägen

Petter, Leva & dö på Spotify

Leva & dö

Leva & dö

Petter, Håll om mig på Spotify

Början på allt

Håll om mig











Hurula

Hurula, Ny drog på Spotify

Ny drog

Ny drog

Hurula, Helvete här på Spotify

Vapen till dom hopplösa

Helvete här

Hurula, Ont som jag på Spotify

Ont som jag

Ont som jag

Hurula, egentligen Robert Hurula Pettersson, född 8 november 1979 i Luleå, är en svensk musiker i sitt soloprojekt Hurula och som gitarrist och sångare banden Masshysteri och The Vicious. Hurula solodebuterade 2014 med albumet Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för.


Vid P3 Guld-galan 2015 nominerades han i kategorierna "Guldmicken" och "Årets Pop" för albumet "Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för". Inför Grammisgalan 2015 nominerades Hurula i kategorierna "Årets nykomling" och "Årets rock".