Få inspiration till evenemang i Stockholm!


Vet du inte vad du ska göra i Stockholm? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Stockholm framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Stockholm.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






DANNY SAUCEDO

DANNY SAUCEDO, Dör för dig på Spotify

Dör för dig

Dör för dig

DANNY SAUCEDO, Brinner i bröstet på Spotify

Brinner i bröstet

Brinner i bröstet

DANNY SAUCEDO, Amazing på Spotify

Amazing

Amazing

Daniel Gabriel Alessandro Saucedo Grzechowski, mer känd under artistnamnen Danny och Danny Saucedo, född 25 februari 1986 på Södermalm i Stockholm, är en svensk popartist, låtskrivare och sångare. Han slog igenom med sin medverkan i TV-programmet Idol 2006 där han blev den sjätte finalisten att slås ut. Han har därefter släppt tre album och elva singlar som soloartist varav debutalbumet Heart Beats toppade svenska albumlistan och singlarna "Tokyo", "Play It for the Girls" och "Radio" toppade svenska singellistan.


Han släppte även tre album och åtta singlar som medlem i gruppen E.M.D., varav ett album och fyra singlar toppade svenska listor. Låten "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008". Gruppen tog en paus efter 2010.


Danny har medverkat i Melodifestivalen tre gånger, alla gångerna som både sångare och låtskrivare. 2009 gjorde han det med E.M.D. och låten "Baby Goodbye" som slutade trea, 2011 med "In the Club" som kom på andra plats och Melodifestivalen 2012 med låten "Amazing" som också fick en andra plats. Även 2013 medverkade han i Melodifestivalen, den här gången som programledare tillsammans med Gina Dirawi.


Vid sidan av musikkarriären har Danny även arbetat som röstskådespelare vid dubbning av film till svenska.


Danny har en boliviansk mor och en polsk far, och han talar utöver svenska även flytande spanska. Han är klassiskt skolad och har studerat vid Adolf Fredriks musikklasser, Lilla Akademien och vid Södra Latins gymnasium i Stockholm.


Saucedo har varit frontman i kampanjer för bland annat Folktandvården, BRIS, i Cancerfondens Rosa bandet-kampanj och i en fotokalender till förmån för Friends och Naturskyddsföreningen. Han har beskrivit sig själv som miljömedveten, och har uppmärksammats för sitt miljöengagemang bland annat i sin roll som Earth Hour-ambassadör. Med E.M.D. medverkade han i ett humorinslag på SVT, "Alltid lika fruktansvärt fräsch",


Saucedo har uppgett att hans största musikaliska förebilder är Elvis Presley, Michael Jackson, Robin Thicke, Brian McKnight och George Michael. Han anser att "Rock with You" med Michael Jackson är en av världens bästa låtar. Om sin egen musik har han sagt att han inte uppfinner hjulet, men att den har en personlig touch. "Det är dance, fast på mitt sätt." Musikbranschen har han beskrivit han som en bransch där allt går fort. "det kommer nya söta pojkar som kanske petar ner mig. Jag jobbar ju för att det är kul, men samtidigt försöker jag ju garantera mig en plats hela tiden."


Saucedo har sedan sin medverkan i tävlingen Idol varit öppen med att han är kristen och har en stark tro på Jesus. Han är praktiserande katolik och konstaterar att hans kristna tro är en stor del av hans ödmjukhet.


Den 9 december 2006 uppträdde han med bland andra Markoolio och Amy Diamond under en julshow i Globen.


Alla hjärtans dag 2007 släppte han "Tokyo" som blev hans första etta på svenska singellistan och med den deltog han 2008 i den polska musikfestivalen Sopot International Song Festival en av de största musiktävlingarna i Europa. Den andra singeln, "Play It for the Girls" toppade singellistan samma vecka som Dannys debutalbum Heart Beats debuterade på albumlistans första plats.


Den 12 september släppte Danny singeln "If Only You" tillsammans med Therese Grankvist. Låten nådde tredje plats på singellistan i Sverige, men toppade listor i Ryssland, Japan och Polen, och låtens upphovsmän tilldelades priset Stimgitarren Platina för årets mest spelade låt efter att den spelats 95 062 gånger i radio.


Saucedo medverkade tillsammans med Malin Johansson i TV4:s dansunderhållning Let's Dance 2008 och kom på fjärde plats. Saucedo och Jeanette Carlsson dansade för Sverige i Eurovision Dance Contest 2008 den 6 september. De siktade på en placering bland de tre främsta men slutade på plats tolv. Saucedo släppte singeln "Radio" den 3 november 2008. Albumet Set Your Body Free släpptes den 24 december samma år.


Tillsammans med Oscar Görres skrev han "From Brazil with Love" till Alcazars skiva Disco Defenders.


E.M.D. deltog i Melodifestivalen 2009 med låten "Baby Goodbye". De tog sig vidare från delfinalen i Leksand direkt till final. Väl i finalen slutade de på tredje plats.


Efter att ha arbetat med Erik Segerstedt och Mattias Andréasson som gruppen E.M.D. släppte Danny i början av 2011 sin första singel och video på flera år, "In Your Eyes", och kort därefter var han åter aktuell i Melodifestivalen, denna gång som soloartist med "In the Club".


Bidraget tog sig direkt vidare till finalen i Globen med 60 872 röster i första omgången, mer än dubbelt så många som tvåan (i första omgången), Pernilla Andersson. Den andra låten att ta sig vidare blev senare Swingflys "Me and My Drum".


"In the Club" var den andra låten efter "In Your Eyes" att släppas som singel från albumet In the Club och den toppade Digilistan vecka 10. På skivan har Danny samarbetat med artisterna The Provider, Swingfly och Lazee.


Sommaren 2011 framträdde Danny i Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Sommarkrysset och Ung08-festivalen. Under hösten framträdde han i Moraeus med mera och är en av tre sångcoacher i True Talent.


Saucedo deltog 2012 med låten "Amazing" i Melodifestivalens delfinal i Malmö och gick direkt till final. I finalen kom Danny på andra plats efter Loreen som framförde låten Euphoria. Efter finalen fick Danny kritik för att ha uttalat att hans nummer skulle ha haft bättre chanser i Europa än Loreen.


Saucedo ledde Melodifestivalen 2013 tillsammans med Gina Dirawi. Tillsammans var de två de yngsta programledarna som lett programmet dittills. I programmet medverkade han i två mellanakter kallade "Karl för sin kostym" och "Indie club" (In the Club i en Bollywood-version). I den sista deltävlingen i Malmö framförde han "Not a Sinner nor a Saint" som en del i Alcazars medley. I andra chansen sjöng Saucedo och Dirawi med tvillingarna Jedward.


I november 2012 släpptes ett videoklipp på YouTube via hemsidan aldrigvila.se där Danny Saucedo använder sig av ordet "svartingar" i samband med ett träningspass på en strand i Los Angeles. Kort därpå ber Saucedo om ursäkt: "Alla som känner mig eller har träffat mig vet att jag inte är rasist. Jag är själv utländsk. Jag är en ”blattelover” helt enkelt."


Danny startade sånggruppen E.M.D. tillsammans med Idol-deltagarna Erik Segerstedt och Mattias Andréasson. Den 19 december 2007 släppte de sin första singel "All for Love" som toppade singellistan i 6 veckor och sålde 60 000 exemplar (3 x platina). Debutalbumet A State of Mind, som släpptes 14 maj 2008, låg 42 veckor på albumlistan. Singeln "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008".


Danny hade tidigare ett förhållande i nio år fram till 2012. Den 11 februari 2013 gick Danny och artisten Molly Sandén ut i Expressen med att de var ett par.






Cleo

Cleo, 240 ft Alina Devecerski på Spotify

240 ft Alina Devecerski

240 ft Alina Devecerski

Cleo, UÅ på Spotify

Cleo, Kär & Galen på Spotify

Vem E Han

Kär & Galen







Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Måns Möller

Måns Möller, Söta du på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Söta du

Måns Möller, Fredagsmys på Spotify

Måns Möller Standup

Fredagsmys

Måns Möller, Redbull & viagra på Spotify

Måns Möller Standup

Redbull & viagra

Första stora föreställningen var publiksuccén Jävla 70-talister tillsammans med Johan Glans, David Batra och Thomas Järvheden. Föreställningen spelades på Berns i Stockholm och delar av det sändes i sista omgången av SVT:s Släng dig i brunnen.


Sedan gjorde Möller showen Bröderna Graaf tillsammans med Magnus Betnér och Thomas Järvheden. Därefter gjorde samma komiker sketcher i kanal 5:s mansmagasin Y-front (TV-program). Möller medverkade sedan i en panel, som kom med korta reflektioner, i Söndagsöppet. Sedan följde uppträdande i TV4:s Time out, där Martin Timell var programledare.


Detta ledde till fler uppdrag och medverkan i tv-program som till exempel När & Fjärran, Tack gode gud och Fråga Olle. Vid samma tidpunkt drogs standup comedy-programmet Stockholm Live igång.


Mellan 2006 och 2008 var Möller programledare i TV3:s panelhumorprogram Extra! Extra! och under hösten 2009 respektive 2010 för Cirkus Möller som sändes efter fredagsfinalerna av Idol på TV4. Programidén bygger på inspelade sketcher med flera kända komiker (bland andra Petra Mede och David Batra) kombinerat med att programledaren själv utför skämt av olika aktuella slag inför en studiopublik. Många inslag ackompanjeras av Stephen Simmonds band. Under våren 2010 turnerade Möller landet runt med scenversionen av Cirkus Möller.


Hösten 2010 uppträdde Möller tillsammans med Martin Stenmarck, Brolle och Andreas Johnson med föreställningen Ladies Night.


Möller är delägare i komikeragenturen Roa Produktion tillsammans med Johan Glans, David Batra, Hasse Brontén, Thomas Järvheden och Özz Nûjen. ROA är grundare till, samt producent av, sommarturnén Sunny Standup som har satts upp varje sommar sedan 2009.
















Jonathan Wilson

Jonathan Wilson, Desert Raven på Spotify

Gentle Spirit

Desert Raven

Jonathan Wilson, Ballad Of The Pines på Spotify

Gentle Spirit

Ballad Of The Pines

Jonathan Wilson, Can We Really Party Today? på Spotify

Gentle Spirit

Can We Really Party Today?







Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel



BROLLE

BROLLE, Det är hon på Spotify

Ett hjärta som glöder, som en gång brann

Det är hon

BROLLE, Jag Är Född I En Liten By (I Ett Av Världens Hörn) på Spotify

Best Of

Jag Är Född I En Liten By (I Ett Av Världens Hörn)

BROLLE, The King på Spotify

The King

The King

Brolle, tidigare Brolle Jr, artistnamn för Kjell Junior Wallmark, född 10 november 1981 i Inbyn utanför Boden, är en svensk musiker. Eftersom hans far också heter Kjell, började hans äldre systrar kalla honom för Lillebror vilket så småningom utvecklades till Brolle Jr. Sedan dess har han hetat det, även i skolan. Numera kallar han sig enbart för Brolle i musiksammanhang.


Han upptäcktes i Kanal 5:s talangjakt Popstars 2001 och släppte därefter debutsingeln Playing with fire. År 2002 blev han utsedd till "Årets norrbottning" för att ha satt hemkommunen på kartan. Dessutom nominerades han till det en Grammis i tre kategorier, "Årets nykomling", "Årets pop/rock manlig" och "Årets låt”, samt till flera andra priser, bland andra Rockbjörnen, NRJ Awards och Swedish Hit Music Award. Brolle gick på Naturbruksgymnasiet i Kalix, på jakt- och naturguideprogrammet.


Under uppväxten spelade Brolle biljard och det var i biljardhallen som musikintresset tog fart. Han hade spelningar på olika klubbar och auktioner i Norrland och sjöng ofta Elvis-, Cornelis Vreeswijk- och Dan Andersson-sånger.


Under 2008 deltog Brolle i TV4:s program Körslaget med en kör från Boden. Brolles lag slutade på andra plats i tävlingen.


Under hösten 2008 medverkade Brolle i musikalen Footloose på Wallmans Intiman i Stockholm. Han tog över rollen som "badboy" Tommy efter Måns Zelmerlöw. Våren 2009 spelade han Buddy Holly i The Buddy Holly Musical på Göta Lejon i Stockholm och på sommaren turnerade han med Diggiloo-turnén.


Under hösten 2010 deltog Brolle i showen "Ladies Night" på 18 platser i Sverige. Han deltog också i julshowen "On Stage". Brolle valdes av tidningen "Veckorevyn" till "Sveriges sexigaste man 2010".


År 2011 deltog han i Melodifestivalen med låten "7 Days and 7 Nights", där han gick vidare till final. Han kom på sista plats, med totalt 29 poäng.














Bo Kaspers Orkester

Bo Kaspers Orkester, Sommaren på Spotify

Sommaren

Sommaren

Bo Kaspers Orkester, I samma bil på Spotify

Så mycket Bo Kaspers Orkester

I samma bil

Bo Kaspers Orkester, Semester på Spotify

I Centrum

Semester

Bo Kaspers orkester (BKO) är en svensk pop- och rockgrupp med starka influenser av jazz, bildad 1991. Bandet består av sångaren och gitarristen Bo Sundström, basisten Michael Malmgren, trummisen Fredrik Dahl samt Mats Schubert på piano, klaviatur och gitarr. Gitarristen Lars Halapi var medlem i gruppen fram till 1996. Bo Kaspers orkester debuterade 1993 med albumet Söndag i sängen, och har sedan dess givit ut ytterligare nio album. 2009 hade bandet sålt över en miljon skivor. En av gruppens mest kända låtar är "I samma bil".


Bo Kaspers orkester räknas som ett av Sveriges och Nordens mest hyllade liveband och bäst säljande artister. Genren som man skapat brukar beskrivas som lätt sofistikerad med en blandning av pop, rock, jazz och latinamerikansk musik med svårmod i texter som skildrar vardag och relationer i en modern storstadsmiljö. 1998 vann de en Grammis för 'Årets artist'.






Dungen

Dungen, Panda på Spotify

Ta det lugnt

Panda

Dungen, Du e för fin för mig på Spotify

Ta det lugnt

Du e för fin för mig

Dungen, Åkt Dit på Spotify

Åkt Dit

Åkt Dit

Dungen är musikern Gustav Ejstes band med musikaliska influenser från 60- och 70-talens psykedeliska rock, progressiva rock och svensk folkmusik, Dungen vill dock inte förknippa sig med svensk progg då de inte har den klassiska politiska inriktningen i sin musik. Gustav Ejstes (född 1979) är multiinstrumentalist: han spelar gitarr, piano, klaviatur, tvärflöjt, fiol och sjunger.


De tidigare inspelningarna är influerade av folkmusik med fiol, flöjt och sitar. Med albumet Ta det lugnt tog bandet sitt sound mer åt psykedelisk rock.


Bandet har gjort fem musikvideor som spelats i tv och gjort en låt i soundtracket till filmen Djungelboken 2. 2005 uppträdde Dungen i tv-showen Late Night with Conan O'Brien och fick ett genombrott med låten "Panda".


Dungen har spelat i ett flertal europeiska länder och de är mest kända i USA där de har varit på tre turnéer, mycket för att de vill undvika proggstämpeln de erfarit i Sverige.






Magnus Carlsson

Magnus Carlsson, Möt mig i Gamla Stan på Spotify

Gamla Stan

Möt mig i Gamla Stan

Magnus Carlsson, Det gåtfulla folket på Spotify

Barnkammarboken - Alla Sånger

Det gåtfulla folket

Magnus Carlsson, Live Forever på Spotify

Live Forever - The Album (Deluxe Edition)

Live Forever

















Blacknuss

Blacknuss, Last Night a DJ Saved My Life - C&J Mix på Spotify

Gold (A Decade of Soul, Jazz & R'n'b)

Last Night a DJ Saved My Life - C&J Mix

Blacknuss, Dinah på Spotify

Gold (A Decade of Soul, Jazz & R'n'b)

Dinah

Blacknuss, Thinking of You på Spotify

Gold (A Decade of Soul, Jazz & R'n'b)

Thinking of You

Blacknuss är ett svenskt musikkollektiv som har sina rötter i en jazzklubb i Stockholm. Musikstilen var från början mestadels jazz och funk, men har på senare tid gått mer åt soul och r&b-hållet. Medlemmarna har varierat mycket under åren, men trummisen Martin Jonsson har varit med hela tiden.


Blacknuss hade 1994 hittar med låtarna "It Should Have Been You", "Last Night A DJ Saved My Life" och senare 1996 med låten "Dinah".






Gunilla Heilborn

Ingrid Gunilla Heilborn, född 3 september 1964 i Ljungby, är en svensk regissör, dansare och koreograf.


Heilborn nominerades till en Guldbagge för bästa kortfilm 2003 för Rewind och 2005 för Sportstugan. Hon vann samma pris 2007 för Hur man gör.




















































RAW comedy club

Raw Comedy är ett svenskt varumärke för ståuppkomik som omfattar bland annat en ståupp-klubb, bokningar av internationella komiker, en tv-serie och återkommande turnéer. RAW Comedy grundades år 2004 av Mårten Andersson. På Hilton i Stockholm är ett av deras roligaste skämt att några i publiken får stå upp hela showen, snacka om äkta standup. Först till kvarn säger de till dem som trodde att de skulle få sitta ner på en standup.


RAW comedy club grundades 2004 av Mårten Andersson som en stand up-klubb på krogen Wirströms i Gamla stan i Stockholm. På premiärkvällen medverkade Johan Glans, Magnus Betnér, Måns Möller, Thomas Järvheden och Mårten Andersson.


2008 gick Sony Music Entertainment Sweden AB in som delägare och affärsområdet ”RAW comedy” startades. Andersson fick titeln ”Head of comedy” för Sony Music i Sverige. Samma år producerade RAW comedy de två första säsongerna av TV-programmet ”RAW comedy club” för Kanal 5.


RAW comedy producerade sina första stand up-special för SVT år 2009. Nästföljande år producerades flera turnéer med internationella komiker bland andra Dylan Moran och Eddie Izzard. Under våren 2009 skrev Andersson kontrakt med komikern Sean Banan och släppte kort därefter singeln ”Skaka rumpa".


Mårten Andersson avslutade samarbetet med Sony Music Entertainment Sweden AB 2011 och blev ensam ägare av verksamheten. Under året spelades den femte säsongen av TV-programmet ”RAW comedy club” in för Kanal 5 och RAW comedy club startade en stand up-klubb i Örebro.


Stand up-klubben bytte lokaler till Hilton Stockholm Slussen under 2012. Under våren åkte RAW ut på Sverigeturné med Mårten Andersson, Marika Carlsson, Kodjo Akolor, Messiah Hallberg, Måns Möller och Filip Schultz. På hösten genomfördes en turné med Kristoffer Appelquist, Marika Carlsson, Mårten Andersson, den amerikanska komikern Reginald D Hunter samt humorgruppen The Axis of Awesome.


Programmet som bygger på ståuppkomik blandar scenföreställningen med intervjuer bakom kulisserna. Bland andra har Johan Glans, Martin Soneby, Thomas Järvheden, Mårten Andersson och Magnus Betner medverkat. Även ett flertal internationella komiker har medverkat. Programmet koncentrerar sig på "rå komedi", där komikerna får prata om vad som helst.


Varje program inleds med en sekvens där en kortväxt man, spelad av Johan Neumann, skrattar tills han exploderar och i och med detta formar programmets logotyp.






































Roger Waters

Roger Waters, Déjà Vu på Spotify

Is This The Life We Really Want?

Déjà Vu

Roger Waters, The Last Refugee på Spotify

Is This The Life We Really Want?

The Last Refugee

Roger Waters, Picture That på Spotify

Is This The Life We Really Want?

Picture That

George Roger Waters, född 6 september 1943 i Great Bookham nära Leatherhead, Surrey, är en brittisk basist, sångare och låtskrivare.


Waters är mest känd från sin tid som medlem av rockbandet Pink Floyd från starten 1965 fram till 1983 samt år 2005. Förutom att spela bas skrev han många kompositioner till gruppens album och var en av bandets sångare. Han har även gjort en solokarriär.


Waters föddes 1943 i närheten av den lilla staden Leatherhead men växte upp i Cambridge. När Roger bara var fem månader gammal dog hans far i ett slag i den italienska staden Anzio under andra världskriget. Avsaknaden av sin far har genomsyrat en ganska stor del av Waters musik och märks främst på Pink Floyd-skivan The Final Cut (1983) och på låten "When the Tigers Broke Free" som var med i filmatiseringen av Pink Floyds rockopera The Wall.


Roger gick på samma skola som Syd Barrett under många år och David Gilmour gick på en skola som låg på samma gata . Nick Mason och Richard Wright träffade han under sin tid på universitetet. Som ung var Roger mycket intresserad av (och duktig i) idrott, speciellt simning. När han var 15 år gammal var han ordförande i en organisation för avvecklandet av kärnkraften.


Tillsammans med Syd Barrett, Nick Mason och Richard Wright bildade Waters Pink Floyd 1965. Även om Barrett i början skrev de flesta låtarna skrev Roger "Take Up Thy Stethoscope and Walk" på debut-LP:n The Piper at the Gates of Dawn från 1967.


Efter att gruppen nådde mer och mer framgång började Barretts mentala och fysiska hälsa göra det omöjligt för honom att leda bandet och Waters tog mer och mer över rollen som låtskrivare och sångare tillsammans med David Gilmour som hade gått med i bandet för att avlasta och senare ersätta Barrett.


1970 samarbetade Waters med kompositören Ron Geesin (som samarbetat med Pink Floyd på albumet Atom Heart Mother samma år) och skrev ett soundtrack kallat Music from ”the Body”.


Waters tog nu mer och mer över den kreativa rollen i Pink Floyd och hans idéer om att göra konceptalbum resulterade i The Dark Side of the Moon och Wish You Were Here. Han hade även ett finger med i spelet på i princip alla låttexter som skrevs och de övriga medlemmarna började mer och mer rikta in sig på att skriva musiken. Till en början fungerade detta bra, de övriga medlemmarna tyckte att Waters var en utmärkt textförfattare och fann sig i situationen. Efter 1975 års Wish You Were Here började dock harmonin minska. På 1977 års Animals saknas bidrag från Mason och Wright nästan totalt medan Gilmour endast krediteras på låten "Dogs". På 1979 års dubbelskiva The Wall står de övriga bandmedlemmarna endast med som upphovsman på tre av tjugosex låtar ("Young Lust", "Run Like Hell" och "Comfortably Numb". På alla dessa står dock även Waters med som upphovsman). En fjärde låt, "The Trial", skrev Waters tillsammans med producenten Bob Ezrin. Under inspelandet av The Wall blev de inre stridigheterna i bandet så stora att Waters sparkade Richard Wright men de behöll honom på den efterföljande turnén. Ironiskt nog var Wright den enda som gjorde en ekonomisk vinst på turnén eftersom han hade en fast lön medan de övriga fick dela på de extremt höga turnékostnaderna. Waters står som upphovsman (ensam eller tillsammans med någon annan) på 80 % av bandets låtar, vilket till stor del beror på alla sångtexter han skrev till gruppen.


Den sista skivan med Waters – Gilmour – Mason som Pink Floyd släpptes 1983. The Final Cut kan dock närmast betraktas som ett soloalbum av Waters ”framfört av Pink Floyd”, som det står på albumets baksida. Skivan är ett konceptalbum som tar upp Waters avsky mot krig och saknaden efter sin far. Gilmour försökte förgäves skjuta upp inspelningen av skivan eftersom han själv inte hade skrivit något material men eftersom Waters kände så starkt för temat och texterna var så personliga spelades det in ändå. Det sägs att Waters erbjöd de övriga att ge ut albumet som ett soloalbum men de andra skulle inte ha velat det. Nick Mason dementerar dock det påståendet i sin bok Inside Out: A Personal History of Pink Floyd.


Vanligtvis spelade Waters bas i Pink Floyd men han har även spelat elgitarr på några låtar (till exempel på "Pigs (Three Different Ones)" och "Sheep" från albumet Animals). Dessutom har han ofta spelat akustisk gitarr live, både med Pink Floyd och solo. Detta har han främst gjort på låtar från The Final Cut och på "Shine On You Crazy Diamond".


1985 tillkännagav Waters att Pink Floyd hade splittrats. Efter brytningen med Pink Floyd ville Mason och Gilmour fortsätta använda namnet Pink Floyd på sin grupp, något som Waters inte var speciellt nöjd med och det resulterade i stämningar och smutskastningar i tidningarna. Waters ansåg att eftersom det nya bandet saknade tre av de fyra originalmedlemmarna (Waters, Barrett och Wright) kunde det omöjligt fortsätta kalla sig Pink Floyd. Ett annat argument han använde var att han skrivit en stor majoritet av de låtar bandet framfört sedan Barrett hoppat av. Gilmour och Mason fick senare rättigheten att använda Pink Floyd som namn och man fick även rättigheter till en stor del av bandets låtar. Waters behöll dock hela The Final Cut och samtliga utom tre låtar på The Wall, dessutom behöll han rättigheten till Pink Floyd-grisen som använts bland annat under konserter och på omslaget till Animals.


Efter brytningen med Pink Floyd har Waters fortsatt med en solokarriär och bland annat gett ut tre konceptalbum, ett filmsoundtrack och en opera. Även om han inte sålt lika många skivor som under tiden i Pink Floyd har han stundtals fortsatt fått mycket god kritik.


Den första soloskivan, The Pros and Cons of Hitch Hiking från 1984, är ett konceptalbum som handlar om en man som drömmer fram på småtimmarna. Skivan utspelar sig mellan klockan 4.30 och 5.11 på morgonen och spelas upp i realtid och behandlar drömmarna mannen har. Bland de musiker som backade upp Waters på skivan finns den legendariska gitarristen Eric Clapton (Clapton deltog även under vissa konserter) och jazzsaxofonisten David Sanborn. Musiken och låtarna skrevs samtidigt som Pink Floyds The Wall och Waters spelade upp både The Wall och Pros and Cons för medlemmarna men de valde att ge ut den förstnämnda. Skivan mottog blandad kritik. Kurt Loder på tidningen Rolling Stone beskrev skivan som "strangely static, faintly hideous record...Waters sounds like the kind of guy who'd bring Hershey bars and nylons along on a first date" medan Mike DeGagne på All Music Guide gav skivan fyra stjärnor av fem och hyllade albumet för dess "ingenious symbolism and his brilliant use of stream of consciousness within a subconscious realm".


1986 skrev Waters soundtracket till filmen Tryggare kan ingen vara. Bandet han spelade med kallades för The Bleeding Hearts Band och innehöll bland andra keyboardspelaren Paul Carrack. Bandet deltog även på hans uppkommande skiva Radio K.A.O.S. (men krediterades inte alltid så) som släpptes 1987. Även detta var ett konceptalbum som handlade om Billy som kan höra radiovågor i huvudet. Detta album sålde inte speciellt bra men en anledning kan vara att han konkurrerade med Pink Floyds senaste skiva A Momentary Lapse of Reason.


Efter Berlinmurens fall 1989 gjorde Waters en stor välgörenhetskonsert av The Wall på Potsdamer Platz i Berlin den 21 juli 1990. Konserten var en av de största i historien och besöktes av omkring 300 000 åskådare och kunde ses av över 500 miljoner tv-tittare världen över.


1992 släppte Waters konceptalbumet Amused to Death som handlade om tv:s korrupta natur. Skivan är den bäst bemötta skivan hittills i Waters solokarriär. Albumet jämfördes av kritikerna med Pink Floyds storsäljare The Wall och innehöll hitsingeln "What God Wants, Part 1" som nådde nummer 4 på "mainstream rock" listorna. Waters gästades på skivan av legendariska gitarristen Jeff Beck.


1999 gav sig Waters ut på en stor världsturné, kallad In the Flesh. Han spelade både solomaterial och låtar från Pink Floyd-tiden och biljetterna var så efterfrågade att han turnerade i hela tre år. En av konserterna släpptes på CD och DVD och kallades kort och gott In the Flesh: Live.


Under 2004 tillkännagav Miramax Films att en uppsättning av The Wall skulle komma på Broadway. Förutom originallåtarna från The Wall kommer även låtar från Dark Side of the Moon, Wish You Were Here och andra Floydalbum finnas med. Waters skall spela en stor roll i produktionen. Den första maj 2004 premiärspelades ouvertyren från Waters opera Ça Ira i Maltas huvudstad Valletta inför utökningen av den europeiska unionen. Operan skulle dock inte bli helt färdig på ungefär ett år.


I september 2004 släppte Waters två nya låtar, "To Kill the Child" och "Leaving Beirut", på Internet. Båda låtarna behandlade 2003 års invasion av Irak. Waters sa själv att han hade skrivit låtarna direkt när USA gick in i Irak men att han väntat med att släppa dem tills nu för att de förhoppningsvis skulle hjälpa till att få bort George W. Bush från makten vid presidentvalet samma år. I låtarna kritiserar han både Bush och Storbritanniens Tony Blair. Efter tsunamikatastrofen 2004 framförde Waters "Wish You Were Here" tillsammans med Eric Clapton på en välgörenhetskonsert.


På Live 8 galan 2005 återförenades Waters med de övriga i Pink Floyd och gjorde en 23 minuter lång spelning i London som inkluderade låtarna "Speak to Me/Breathe", "Money", "Wish You Were Here" och "Comfortably Numb". Återföreningen var dock bara en engångshändelse. Waters sa kort efter konserten trots att det var en positiv upplevelse att spela med Pink Floyd igen var chansen liten att återföreningen skulle fortsätta. Hans och Gilmours musikaliska och ideologiska motsättningar var för stora. Gilmour kände inte heller för en fortsättning och beskrev en eventuell turné som "att ha sex med min exfru igen".


För tillfället jobbar Waters på två nya album varat ett, med arbetsnamnet Heartland, kan komma att släppas under 2007. Två låtar som möjligtvis kan komma med är "Each Small Candle" som finns med på In the Flesh Live och "Flickering Flame" från kompilationen Flickering Flame: The Solo Years Vol. 1. Det andra albumet kommer att ha temat kärlek och en möjlig låt på det albumet är "Woman" som kunde höras under sound check på In the Flesh-turnén.


I februari 2005 annonserade Waters på sin webbplats att operan Ça Ira äntligen var färdig efter 16 års arbete. Den släpptes på CD och DVD den 27 september samma år. Originaltexten, som utspelar sig under den franska revolutionen, skrevs på franska av den nu avlidna Étienne Roda-Gil och Waters har sedan 1997 omarbetat libretton till engelska.


Under sommaren 2006 turnerade han i Europa och under hösten i Nordamerika på sin The Dark Side Of the Moon Live Tour. Som en del av setlistan framför han hela Pink Floyds kanske mest klassiska album The Dark Side of the Moon. Turnén förväntas bli lika framgångsrik som In the Flesh-turnén var och en andra omgång av turnén startar 2007 när han skall besöka Australien, Asien, Europa, Sydamerika och Nordamerika fram till juni. På turnén har Nick Mason deltagit på några spelningar och även Rickard Wright har varit inbjuden men han har avböjt för att istället arbeta på soloprojekt.


Han bidrog i mars 2007 med en låt till soundtracket till filmen The Last Mimzy. Skriven tillsammans med film-kompositören och tidigare Oscar-vinnaren Howard Shore, producerad av Grammy-vinnaren James Guthrie. Waters låt, Hello (I Love You), ligger som soundtrack under eftertexterna ("the credits"). Waters kommenterade om dess utveckling: "I think together we've come up with a song that captures the themes of the movie – the clash between humanity's best and worst instincts, and how a child's innocence can win the day"


Under september 2010 till september 2013 turnerade Roger Waters med sin turné The Wall Live. Det var första gången sedan The Wall live in Berlin 1990 som hela The Wall satts upp som föreställning. :The Wall Live, concert tour






Timbuktu

Timbuktu, Alla vill till himmelen men ingen vill dö på Spotify

Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Timbuktu, Inte stor nog på Spotify

Inte stor nog - från Hokus Pokus Alfons Åberg

Inte stor nog

Timbuktu, The botten is nådd på Spotify

The botten is nådd

The botten is nådd











Eric Saade

Eric Saade, Allt man kan önska sig på Spotify

Allt man kan önska sig

Allt man kan önska sig

Eric Saade, Wide Awake - Red Mix på Spotify

Saade

Wide Awake - Red Mix

Eric Saade, VILL på Spotify

VILL

VILL

Eric Khaled Saade, född 29 oktober 1990 i Kattarp, Helsingborgs kommun i dåvarande Malmöhus län, är en svensk sångare, dansare och låtskrivare. Han vann Melodifestivalen 2011 med låten Popular.


Eric Saade är son till Walid Saade och Marlene Jakobsson. Hans far är av palestinskt ursprung men är född och uppväxt i Libanon. Modern är svenska. Under sin högstadietid gick han på Magnus Stenbocksskolan i Helsingborg. Gymnasietiden gick han på Filbornaskolan, även den i Helsingborg. Hans föräldrar skilde sig när han var fyra år, och när han var sex år sjöng han på sin mors bröllop. Det var då hans släkt insåg att han kunde sjunga och han fick sjunga och dansa på alla släktfester. När han var 9 år kom han 3:a i Helsingborgs stora talangtävling för barn "Morgondagens Stjärnskott" där han framförde en egen översatt engelsk version av Nordmans "Vandraren" som hette "The Walker".


Eric Saade upptäcktes av Lasse Lingman på en talangjakt i Helsingborg när Saade var tretton år gammal. Han gick vidare till finalen och kom på tredje plats. Från fjorton års ålder hade han ständig kontakt med Lasse Lingman och Tomas Lingman, som blev hans manager. Han fick sitt första skivkontrakt när han var femton år gammal. Eric Saade var en av medlemmarna i pojkbandet What's Up. Det var Saade som var med och valde ut medlemmarna, en av dem var Robin Stjernberg, som deltagit i Idol och även vann melodifestivalen 2013. Samtidigt som Eric Saade var med i bandet gick han i gymnasiet i Helsingborg. Så under hela sin gymnasietid pendlade han upp till Stockholm under helgerna för att arbeta. Detta ledde till stress och andningssvårigheter för Saade. Den 26 februari 2009 meddelade han att han lämnat bandet och att han tänkte satsa på sin solokarriär istället. Han och What's Up (med Vendela Palmgren) har spelat in det svenska soundtracket "Här är jag" ("This Is Me") till filmen Camp Rock. Saade har varit programledare på Disney Channel där han bland annat har intervjuat Zac Efron och Vanessa Hudgens under deras besök i Sverige. Saade var även programledare för My Camp Rock Scandinavia under hösten 2009. Saade har även gjort den svenska rösten till Shane i Camp Rock. Efter att han gått ut gymnasiet år 2009, flyttade han upp till Stockholm för att kunna satsa fullt ut på sin karriär.


Den 24 augusti 2009 skrev Eric Saade på för Roxy Recordings. Hösten 2009 kom första singeln "Sleepless", och ett musikalbum, Masquerade, gavs ut den 19 maj 2010.


Saade har bland annat medverkat i Sommarkrysset, Lotta på Liseberg och i Allsång på Skansen. Under sommaren 2010 besökte han ett trettiotal orter i Sverige med den egna turnén Masquerade Tour.


På våren 2011 kom hans andra skiva "Saade vol. 1" och under sommaren åkte Eric ut på sin andra sommarturné. På hösten 2011 släpptes "Saade vol. 2"


Under våren 2012 åkte han ut på sin tredje turné, Pop explosion, vilken var hans första turné inomhus. Under sista showen på Annexet i Stockholm gästades han av Tone Damli som han spelat in låten "Imagine" med.


Under sommaren/hösten 2013 åkte Saade ut på sin "Coming Home" - turné och de sista showerna var i Köpenhamn och i Oslo. 2013 släpptes även albumet "Forgive Me" som var Erics första riktigt personliga skiva och även den enda skivan där han skrivit alla låtar själv.


Under 2013 medverkade han även med i "Ladies Night". 2014 blev han erbjuden en fortsättning på Ladies Night, men tackade nej.


Saade deltog med Fredrik Kempes och Peter Boströms låt "Manboy" i Melodifestivalen 2010 och gick direkt till final med flest röster av alla från deltävlingen i Sandviken till Globen där han slutade på tredje plats. Han avlämnade också Sveriges röster i Eurovision Song Contest 2010.


I juni 2010 var Saade skeptisk till att ställa upp i Melodifestivalen en andra gång, men så småningom stod det klart att han skulle ställa upp igen i Melodifestivalen 2011 med låten "Popular", skriven av Fredrik Kempe. Den 19 februari fick han flest röster i delfinalen som hölls i Linköping och gick direkt till finalen i Globen. Den 12 mars blev "Popular" vinnare av Melodifestivalen 2011 och representerade därför Sverige i Eurovision Song Contest 2011 i Düsseldorf.


Trots att Eric Saade sagt att han aldrig mer skulle delta i Melodifestivalen, så ställde han upp i Melodifestivalen 2015 med låten "Sting" som slutade på femte plats i finalen.


Efter att ha vunnit Melodifestivalen 2011 representerade Eric Saade Sverige i Eurovision Song Contest 2011 i Düsseldorf. Saade vann den andra semifinalen som hölls den 12 maj 2011 och kvalificerade sig därmed vidare till finalen som hölls den 14 maj 2011. Han slutade på en tredjeplats i finalen med låten Popular, vilket var Sveriges bästa placering i Eurovision Song Contest sedan 1999. Han fixade Sveriges första 12-poängare sedan 2008, dessa från Estland och Israel.














Anders F Rönnblom

Anders F Rönnblom, Jag kysste henne våldsamt på Spotify

En popklassiker

Jag kysste henne våldsamt

Anders F Rönnblom, Det är inte snön som faller på Spotify

En popklassiker

Det är inte snön som faller

Anders F Rönnblom, Europa brinner på Spotify

En popklassiker

Europa brinner

Anders Folke Rönnblom, känd som Anders F. Rönnblom, född den 9 maj 1946 i Stockholm, är en svensk musiker och designer. Rönnblom är troligen mest känd för den punkiga antijullåten "Det är inte snön som faller" från tidskriften Schlagers julsingel 1980; inte minst för den kontroversiella tecknade musikvideon till låten, som i flera år visades på julafton i SVT. Animatören till videon heter Lennart Gustafsson (annars mest känd för barnfilmer som Råttis).


Under sin långa karriär har han utgivit mer än 20 fullängdsskivor. Från att på 1960-talet skrivit låttexter enbart på engelska övergick han i början av 1970-talet till att skriva på svenska. Hans texter, som rör sig mellan det ironiska och det sårbara, har av fans och kritiker ofta rönt uppskattning, men han har också kritiserats för att de skulle vara "svåra" och alltför inåtvända.


Av albumen är 1980 års Rapport från ett kallt fosterland och 1981 års Vit flagg de mest framgångsrika, de enda som legat på den svenska hitlistan (bägge nådde som bäst plats 42).


Rönnbloms första inspelning gjordes 1958, en lackskiva med bandet Genua Skiffle Group. Under 60-talet spelade han med otaliga rockgrupper, varav Bob Major & the G.I.:s släppte en EP och en singel 1964 och Anders & Nicko gav ut en singel 1966. När han efter drygt 300 skrivna engelska låtar 1970 övergick till svenska språket blev han en av pionjärerna när det gäller att kombinera visor och rock i Sverige. Under tidigt 70-tal tillhörde han de artister som ansågs mest lovande och intressanta för svensk rock. Det riktigt stora folkliga genombrottet uteblev dock, trots att kanske främst "Ramlösa Kvarn" från 1972 blev mycket uppskattad. Rönnblom tillhörde aldrig den alternativa musikrörelsen ("proggen"), trots att han verkade under dess storhetstid och trots att många av hans texter präglades av samhällsengagemang. Mer speciell är hans personliga folkhemsvariant av beatpoesi inspirerad av Beat Generation.


Vid sidan av musiken har han drivit designbyrån Matchbox tillsammans med fotografen Mariann Eklund. Han utgav också under åren 1991-2004 ett engelskspråkigt magasin om konst, design och datorgrafik och uppträdde därtill som föreläsare vid mässor och happenings världen runt, till exempel i Tokyo och San Francisco.


Jesper Lindberg gästade livebandet också många gånger under den period han inte var fast medlem. Bland andra gästmusiker som återkommit ett flertal gånger genom åren kan nämnas Mats ”Magic” Gunnarsson, Stefan Guran Lilja och Emma Essinger (saxofon), Nicke Andersson, Amanda Roman, Ebba Forsberg och Maria Blom (sång), Susanne Ericsson, Sara Edin, Lotta Johansson (fiol).














Kikki Danielsson

Kikki Danielsson, At The Border på Spotify

At The Border

At The Border

Kikki Danielsson, Reconsider Me på Spotify

Reconsider Me

Reconsider Me

Kikki Danielsson, Did It For The Fame på Spotify

Did It For The Fame

Did It For The Fame

Kikki Danielsson, folkbokförd Elsie Ann-Kristin Ros (ogift Danielsson), född 10 maj 1952 i Visseltofta i Skåne, är en svensk country- och dansbandssångerska. Hon är också dragspelare och i viss mån även sångtextförfattare, samt har blivit berömd för att joddla i vissa sånger, bland annat i "Cowboy Yodel Song", "Rock'n Yodel" och "En tokig sång". Kikki Danielsson hade sin största popularitet i Norden från slutet av 1970-talet till slutet av 1990-talet. 1986 hade hon TV-showen Kikki i Nashville.


Kikki Danielsson föddes i Visseltofta utanför Osby, men adopterades till en bondgård i Småland i fyra-femårsåldern. Där blev hon det enda barnet i familjen, medan hennes lillasyster adopterades till annan ort. Hon växte upp i Älmhult hos hemmansägare Ture Danielsson och Abela Danielsson. Som femårig flicka gjorde Kikki Danielsson 1957 sitt första liveframträdande, då hon sjöng julsången När Jesusbarnet låg en gång under den lokala söndagsskolans Luciafirande i hennes hemkyrka i Småland. Som liten sjöng hon i den lokala kyrkokören.


Under andra halvan av 1984 gifte hon sig med den svenske musikern Kjell Roos, som ledde dansbandet Roosarna med vilka hon ofta uppträdde med åren 1990–1999. De fick en dotter 1985 och en son 1991. 1999 skilde hon sig från maken Kjell Roos. Det musikaliska samarbetet återupptogs dock 2003.


Totalt har hon deltagit nio gånger i den svenska Melodifestivalen och en gång i Norges Norsk Melodi Grand Prix. Hon har deltagit i Eurovision Song Contest två gånger: 1982 (som medlem i country- och popgruppen Chips) med bidraget "Dag efter dag", som slutade på åttonde plats, och 1985 (solo) med bidraget "Bra vibrationer", som slutade på tredje plats.


Som 17-åring debuterade Kikki 1969 som sångerska i dansorkestern Nickies . 1973 gick hon över till en annan dansorkester, Wizex, vilka 1974 albumdebuterade med Skratta & le. Med Wizex och Lasse Holm deltog hon i den svenska Melodifestivalen 1978, och låten hette "Miss Decibel", vilken slutade på andra plats. Åren 1979-1982 släpptes flera av Wizex inspelningar, där hon deltog i sånginsatserna, i hennes eget namn på singelutgivningar. Hon lämnade Wizex 1982, men som medlem av country- och popgruppen Chips ställde hon upp i Melodifestivalen 1980 med fjärdeplacerade låten Mycke' mycke' mer, 1981 med andraplacerade God morgon och 1982 med segrande Dag efter dag; hon blev även åtta i Eurovision Song Contest sistnämnda år, innan Chips upplöstes 1983.


Sedan 1979 har Kikki Danielsson släppt soloproduktioner; första soloalbumet hette Rock'n Yodel och utkom samma år. Hon har släppt elva soloalbum och två album med gruppen Chips. Av dansbandsalbum har hon släppt nio med Wizex och sju med Roosarna (1996-2000 Kikki Danielssons orkester).


I den svenska Melodifestivalen 1983 gjorde hon solodebut med låten "Varför är kärleken röd?" som slutade på andra plats. En av hennes mest berömda låtar, "Bra vibrationer", segrade i den svenska Melodifestivalen 1985 och slutade på tredje plats i Eurovision Song Contest samma år i Göteborg.


Hon sjunger också gärna country och har medverkat i radio och TV-shower i USA under 1980-talet. 1984 for hon till Nashville och spelade in countryalbumet Midnight Sunshine, och hon utsågs till hedersmedborgare i staden.


Kikki Danielsson har varit en populär artist på Svensktoppen med bland annat melodifestivallåtarna, men även med andra sånger, till exempel "Papaya Coconut", som i original var populär 1987. Med dansbandet Wizex blev "Sången skall klinga" årets Svensktoppsmelodi 1980, och med gruppen Chips hände samma sak med "Dag efter dag" under 1982. 1989 låg hon på Svensktoppen i 17 veckor med låten "Lätta dina vingar". Under sent 1987 gav hon ut julalbumet Min barndoms jular.


Tillsammans med Lotta Engberg och Elisabeth Andreassen (Kikki, Bettan & Lotta) deltog hon i Melodifestivalen 2002 med tredjeplacerade "Vem e' de' du vill ha" och de tre hade sedan en egen krogshow under andra halvan av 2002. De deltog även i Norsk Melodi Grand Prix 2003 med fjärdeplacerade "Din hånd i min hånd". Kikki Danielsson deltog i Melodifestivalen 2006 med låten "I dag & i morgon", skriven av Thomas G:son och Calle Kindbom, som tog sig till final i Globen där den slutade på sista plats.


Med dansbandet Torgny Melins spelade hon in låten "Ska du gå din väg", som låg på Torgny Melins album Allting som vi har 2007 . I samband med TV4:s Sommarpärlan 2008 fanns på seriens soundtrack en cover av Kikki Danielsson på låten "Du är min man".


Den 27 mars 2009 meddelade Kikki Danielsson för Aftonbladet att hon, efter flera inställda konserter 2008-2009, gick mot ett slut på musikkarriären.. Den 29 juni 2009 medverkade hon i Lotta Engbergs Lotta på Liseberg, som sändes i TV4.


I januari 2010 meddelades dock att Kikki Danielsson tillsammans med Sören "Sulo" Karlsson och The Diamond Dogs skall spela in singeln Maybe I'll Do, och den 13 juli 2010 medverkade hon i Allsång på Skansen. Den 13 april 2011 släppte hon albumet Första dagen på resten av mitt liv, på vilket hon samarbetat med Sören "Sulo" Karlsson. 2015 släppte hon albumet Postcard from a Painted Lady.


Kikki Danielsson har sålt drygt 3,5 miljoner skivor, fått 26 guldskivor och sex platinaskivor. 1979 var hon medlem av Wizex, som då fick Rockbjörnen för "Årets bästa dansband". Hon blev också utnämnd till Skandinaviens bästa countrysångerska tre år i rad, 1980-1982 . 1987 tilldelades hon det amerikanska musikpriset "Ampex Golden Reel Award".


Många av Kikki Danielssons låtar är antingen glada och svängiga dansbandslåtar i upptempostil eller sentimentala countryballader om olycklig kärlek.


Lasse Holm och Ingela "Pling" Forsman har skrivit många låtar, både ballader och upptempolåtar, åt Kikki Danielsson såväl under åren i Wizex och Chips som senare. Många sångtexter har starka naturromantiska drag, ofta med referenser till solen, bland annat "Du är solen i mitt liv", "Ge mig sol, ge mig hav", "Här kommer Solen" ("Having a Party"), "Som en sol". Hon har även spelat in många coverversioner av countrylåtar.


Mindre känt är att Kikki Danielsson även själv skrivit egna sångtexter, dock inga som blivit större hitlåtar; redan på Wizex album Skratta & le 1974 hade hon gjort Umberto Bindis "Il mio mondo" till "Du är hela min värld" . Hon har bland annat skrivit texten på svenska till den av Kris Kristofferson skrivna sången "Nobody Wins", som då blev "Jag måste gå", inspelad av Wizex 1976 . En text på svenska till (Save Your Love), "I juletid", har hon skrivit själv till sitt julalbum Min barndoms jular 1987 , liksom "Här är jag igen", en text på svenska till "Here You Come Again" där inspelningen låg på albumet Just Like a Woman 1981 . På albumet Vägen hem till dej 1991 skrev hon text på svenska till "The Star" som blev "Det största som hänt", "Tear It Up" som blev "Ge dig av" och "You're Taking too Long" som blev "Du gör mig galen" . 1993 skrev hon text på svenska till "Nobody's Baby", som blev "Det finns ingen annan än du" .


På albumet Första dagen på resten av mitt liv 2011 skrev hon texterna till låtarna "Låt min starka låga brinna" och "Första dagen på resten av mitt liv".


Bland andra som tolkat Kikki Danielsson finns Lars Vegas trio med sin maxisingel Kikki Resque 1993 samt Goto80 på Papaya EP 2001. 2006 tolkade Lasse Stefanz "En timme för sent" på albumet Pickup-56 och 2007 tolkade Anne Nørdsti låten. 2009 släppte det svenska dansbandet Drifters albumet Ljudet av ditt hjärta med bland annat covers på låtar som förknippats med Kikki Danielsson . 2010 tolkade Drifters även hennes "Just Like a Woman" på albumet Stanna hos mig.


I samband med svenska Melodifestivalen 2010 tolkade Timo Räisänen låten "Mycke' mycke' mer" med Hanna Eklöf .














Stefan Sauk

Sauk fick sitt genombrott i "Tillfälligt avbrott" som var ett inslag i satirprogrammet Lorry i början av 1990-talet, där hans ofta återkommande uttryck "Det är mycket nu..." och rollfiguren Doktor Dengroth med uttalandet "Jag är skeptisk" blev bevingade. Han har även spelat Carl Hamilton i filmen Vendetta och TV-filmen Tribunal. Sauk sågs 2006 tillsammans med Kjell Bergqvist i föreställningen I huvudet på Bergqvist & Sauk. 2010 deltog han som tävlande i Let's Dance där han slutade på en femte plats.


2009 engagerade sig Sauk i IPRED- och fildelningsdebatten där han i en debatt med Christian Engström likställde fildelning med stöld.










Zinat Pirzadeh

Zinat Al Sadat Pirzadeh : född den 22 februari 1967 i Sari i Mazandaran i Iran, är en iransk-svensk komiker, skådespelare och författare.


Pirzadeh kom till Sverige 1991. Hon har arbetat inom äldrevården, modellbranschen och skolan som studie- och yrkesvägledare (bland annat på Rinkebyskolan och på Engelska Skolan Norr samt Fogelströmska gymnasiet i Stockholm) innan hon etablerade sig på den svenska ståuppscenen.


Pirzadeh skriver lyrik och skönlitteratur samt även krönikor för radio och tidningar. Hon har medverkat i Helena Bergströms regidebut Se upp för dårarna samt i Martin Beck-filmen Beck - Det tysta skriket. På den internationella filmfestivalen för dokumentärfilm och tv-program ”The Northern Character” i Murmansk fick filmen Pokerface (regi och manus: Denize Karabuda) med Pirzadeh i huvudrollen ett pris den 19 november 2009.


Zinat Pirzadeh har skrivit diktsamlingen Sånger till Ra och bidragit till antologier som Färdlektyr (2005), Dråpliga kulturkrockar (2006), Vänskap (2008) och Min mormors historia (2009). Den 14 september 2011 utkom hon med första delen av en trilogi och tillika sin debutroman "Fjäril i koppel" på Piratförlaget.


Pirzadeh blev på Svenska standupgalan 2010 utsedd till landets bästa kvinnliga ståuppare med följande motivering: ”Hårt arbetande, rolig och modig som få. Med ett tjockt lager skinn på näsan. Årets kvinnliga komiker är med acklamation Zinat Pirzadeh.” 2013 vann hon priset för "bästa oneliner".














Jävlaranamma

Jävlaranamma, Pickadulverman på Spotify

Falmskärm

Pickadulverman

Jävlaranamma, Upp och hoppa på Spotify

Merry påskmas

Upp och hoppa

Jävlaranamma, Kälek på Spotify

Kälek

Kälek

Jävlaranamma är en svensk artistgrupp från Göteborg.


Gruppen bildades från duon "Robinsson Crouse and the Crouseberries" i mitten av 1980-talet. Till en början hette de "Monsieur Krysell and the Very Fast Räcerbilers". Jävlaranamma gjorde sig först och främst populära inom studentkretsar och spelade flitigt på högskolor och universitet runt om i Sverige. I början av 1990-talet spelade bandet en låt på TV-programmet Listan.


Jävlaranamma räknas vanligen som en punk- eller proggrupp, men i och med att musiken anpassas till låtarnas textinnehåll kan de spela allt från hårdrock till country.














Johan Glans

Johan Glans, Hur gör man drömmen sann? på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Hur gör man drömmen sann?

Johan Glans, Skåningar och stockholmare på Spotify

World tour of Skåne

Skåningar och stockholmare

Johan Glans, Lapp i tvättstugan på Spotify

World tour of Skåne

Lapp i tvättstugan

Johan Magnus Glans, född 9 april 1974 i Eslöv, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Som ung ägnade Glans sin fritid åt att spela schack i Eslövs Schackklubb. Ett annat ungdomsintresse har varit James Bond och han har varit med i SVT:s frågesportprogram Kvitt eller dubbelt, där han tävlat i ämnet. Glans gjorde sin debut som ståuppkomiker på Kramer i Malmö i oktober 1994. Han belönades med Bubbenpriset 1998 och han utsågs på Svenska Stand up-galan 2003 till Årets manliga komiker.


Glans har medverkat i flera humor- och satirprogram som till exempel Parlamentet i TV 4, tv-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan och han har medverkat i program som exempelvis Släng dig i brunnen, Extra Extra! Morgonsoffan i SVT och Sverige dansar och ler samt Sverige pussas och kramas i Kanal 5. Han hade huvudrollen som Nisse Hult i SVT-komediserien Nisse Hults historiska snedsteg och spelade Reine Bok i tv-serien Hjälp!. Han har även uppträtt på Stockholm Live.


Den 29 oktober 2008 gav han ut dvd-filmen Johan Glans - World Tour of Skåne, inspelad i Helsingborgs konserthus den 5 juni 2008. Filmen är en ståupp-show från en turné runt om i Skåne. Den 9 och 10 november samma år, gästspelade han på Hotell Rival vid Mariatorget på Södermalm.


Under åren 2010–12 medverkade Johan i Monty Python–musikalen Spamalot på Nöjesteatern i Malmö och på Oscarsteatern i Stockholm.


Han är gift med Sara Young och de har tillsammans två barn. Glans farbror är författaren och kulturskribenten Kay Glans. Johan Glans är kusinbarn till friidrottaren Dan Glans. Johan är också syssling till Henrik Glans, som har varit med i Rederiet och Villa Medusa.










Hitta oss på Facebook Hitta oss på Google Plus Hitta oss på Twitter