Få inspiration till evenemang i Stockholm!


Vet du inte vad du ska göra i Stockholm? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Stockholm framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Stockholm.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Beyond The Black

Beyond The Black, In the Shadows på Spotify

Heart of the Hurricane (Black Edition)

In the Shadows

Beyond The Black, Heart of the Hurricane på Spotify

Heart of the Hurricane

Heart of the Hurricane

Beyond The Black, Through the Mirror på Spotify

Heart of the Hurricane

Through the Mirror







Pugh Rogefeldt

Pugh Rogefeldt, Små lätta moln på Spotify

Pugh Rogefeldt 22

Små lätta moln

Pugh Rogefeldt, Små lätta moln - Live på Spotify

Pughs Bästa

Små lätta moln - Live

Pugh Rogefeldt, Vandrar i ett regn på Spotify

Pugh Rogefeldt 22

Vandrar i ett regn

Anders Sture Torbjörn "Pugh" Rogefeldt, född 2 mars 1947 i Västerås, är en svensk sångare, gitarrist och låtskrivare.


Han debuterade med det grammisvinnande albumet Ja, dä ä dä 1969, vilket var banbrytande då det var ett av de första rockalbumen på svenska. Skivan spelades in tillsammans med Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson. Flera framgångsrika album följde på 1970-talet. 1978 tävlade han i Melodifestivalen med låten "Nattmara", som slutade på tredje plats. På 1980-talet släppte han några mindre framgångsrika album. 1990 bildade han rockbandet Grymlings vilka utgav två kommersiellt mycket framgångsrika album, det första innehållandes Rogefeldts hitlåt "Mitt bästa för dig". Efter ett uppehåll från musiken återvände han 1999 med countryalbumet Maraton. 2008 återförandes han med Wadenius och Carlsson på albumet Vinn hjärta vinn.


2012 medverkade han i TV-programmet Så mycket bättre och 2013 utkom hans självbiografi 73: Från Stora gatan 51 till Hog Farm.


Rogefeldt växte upp i ett arbetarhem i Västerås. Fadern Ivar Rogefeldt var byggnadsmålare och har av Pugh Rogefeldt beskrivits som temperamentsfull på arbetet, men tystlåten i hemmet; han har också beskrivits som respektfull gentemot familjen och yrkesstolt. Modern Signe Rogefeldt var hemmafru, men ströarbetade även som servitris. I kontrast till faderns tystlåtenhet var hon mer pratglad och extrovert; hon var också kulturellt intresserad. Tillsammans fick de tre söner: Olle, Torbjörn och Ingemar. Föräldrarna kom senare att skiljas efter att yngste brodern Ingemar flyttat hemifrån.


Rogefeldt gick i Skepparbackens skola i Västerås, som av honom själv har beskrivits som ett "sterilt uppfostringsläger". Klassläraren i mellanstadiet har han kallat en "gammal häxa" då hon sade till Rogefeldt att han var för mager och lat för att bli någonting. Han har också kallat sin skoltid för ett "stans första sociala experiment" då ungdomar från olika sociala klasser gick i samma skola.


Som barn sjöng han först i söndagsskolans kör, vilken han upplevde som tråkig, och därefter i en gosskör. I gosskören kände han för första gången "musikalisk glädje". Han kom i kontakt med musik på skiva via familjens radiogrammofon, däribland Ludvig van Beethovens "Ödessymfonin" och Duke Ellingtons "Do Digga Do". Lite senare kom han i kontakt med The Everly Brothers' musik, vilken gjorde honom "hypnotiserad". Han lyssnade även mycket till The Beatles The Rolling Stones och The Kinks.


I tonåren spelade Rogefeldt i banden Mersey Sect och Blues Band. De var aktiva under ett par år och Rogefeldt sjöng och spelade kompgitarr. Bland annat spelades covers som The Whos "My Generation", "Susie Q" i The Rolling Stones version och Little Richards "Tutti Frutti" och "Lucille". I bandet Mersey Sect började han skriva texter på svenska, vilket senare kom att utmärka hans musik.


Då Rogefeldt var 19 år träffade han Yvonne som han gifte sig med 1968. Paret fick tre barn: Michael 1966, Paul 1968 och Kim 1970.


I vuxen ålder arbetade han som målare och vid sidan av detta sysslade han med musiken. Han spelade in sina låtar på en Tandberg-bandspelare. Han valde ut tre av dessa som han skickade till olika skivbolag. Det enda som hörde av sig var Metronome, vars producent Anders Burman lät meddela att man omedelbart ville spela in ett album. Rogefeldt gjorde vid tidpunkten militärtjänstgöring i Strängnäs och nekades permission för att göra inspelningen. Detta ledde till att Rogefeldt rymde från det militära med påföljden att han blev dömd till tre månaders fängelse (som han dock avtjänade efter att debutalbumet getts ut).


Det var även i mötet med Burman som artistnamnet Pugh föddes. När Burman frågade Rogefeldt vad han hade tänkt sig för artistnamn kom Rogefeldt av en slump att tänka på en konstnär han kände, Pug Karlsson. Burman gillade namnet och artistnamnet var därmed fött.


Rogefeldt debuterade i november 1968 med singeln Haru vart på cirkus. Albumdebuten kom 1969 med Ja, dä ä dä, producerat av Burman, som han arbetade med också på många av sina kommande album. Därtill medverkade gitarristen och basisten Jojje Wadenius och trummisen Janne "Loffe" Carlsson. Även Michael B. Tretow fanns med som tekniker. Albumet innehåller flera av Rogefeldts mest kända kompositioner såsom "Här kommer natten" (även utgiven som singel 1969), "Små lätta moln" och Bertolt Brecht-tolkningen "Surabaya Johnny". Albumet belönades med en Grammis för bästa debutpopulärproduktion 1970.


Albumet väckte sensation för att det var ett av de första rockalbumen på svenska. Rogefeldts sångstil var också utmärkande där han drog på vokaler och använde språket på ett sätt som inte gjorts tidigare i Sverige. Texterna hade ofta en naivistisk ton och innehöll direktöversättningar från amerikansk och engelsk pop. Till exempel var låten "Här kommer natten" en sådan av Thems "Here Comes the Night". Ja, dä ä dä väckte också uppmärksamhet för dess psykedeliska rock. Genom albumet banade Rogefeldt väg för andra rockband att också sjunga på svenska. Pugh Rogefeldt tävlade som kompositör i Melodifestivalen 1969 med låten "Sommarflicka" som Svante Thuresson framförde.


Debuten följdes av Pughish (1970), även detta med Wadenius och Loffe Carlsson som medmusiker och Burman som producent. Pughish hade samma symbiotiska rock som debuten och influenser från funk, jazz, folkmusik, bluesrock och till och med barnlåtar kunde skönjas. Från albumet släpptes singeln Föräldralåten.


På nästa album, 1972 års Hollywood, hade samarbetet med Wadenius och Loffe Carlsson brutits. I deras ställe medverkade många andra musiker på skivan, däribland Kenny Håkansson och Lasse Wellander på gitarr, Göran Lagerberg på bas Jan Bandel på trummor. Även Bernt Staf och Kisa Magnusson gästade skivan på sång. Producent var precis som på de två första albumen Anders Burman. Samma år utgavs två singlar tillsammans med Nature, En gång tog jag tåget bort och Slavsång.


1973 släpptes Pugh on the Rocks, ett coveralbum där Rogefeldt tolkar bland andra Alice Tegnérs "Bä, bä, vita lamm", Chuck Berrys "Reelin' and Rockin'" och Arthur Crudups "That's All Right". Burman var producent och medverkade gjorde även bland andra Janne Schaffer, Peps Persson och Christer Eklund.


Året efter bildade han bandet Rainrock där hans bror Ingemar Rogefeldt spelade gitarr, Bo Frölander trummor och Roger Pettersson bas. Med det nya bandet utvecklade Rogefeldt ett hårdare rocksound och övergav delvis den lekfullhet som präglat de tidiga albumen. Med det nya bandet utgav han 1974 skivan Bolla och rulla. Albumet producerades av Burman och innehöll välkända låtar som "Hog Farm" och "Dinga linga Lena", den senare även släppt som singel samma år. Rogefeldt gick nu in i sin kommersiellt sett mest framgångsrika period ditintills och fick för detta utstå kritik från proggrörelsen. Rogefeldt har senare kommenterat rörelsen med orden "Proggarna tog så väldigt allvarligt på allting. Det fanns så mycket regler om hur musiken skulle låta och vad texterna skulle handla om. Jag förstod det aldrig. Det var som en sekt."


Under tre veckor i slutet av 1974 var Rogefeldt och Rainrock ute på en inomhusturné tillsammans med Ola Magnell och Janne Lucas Persson under namnet Ett steg till. Tre av konserterna från den 1–3 december sammanställdes till livealbumet Ett steg till, vilken utkom 1975 som en dubbel-LP. Skivan innehöll flera nya låtar från Rogefeldt, däribland "Vandrar i ett regn". Under konserterna framfördes även klassiska stycken av Persson. Skivan sålde i över 100 000 exemplar.


På nästa album, 1977 års Bamalama, bytte Rogefeldt delvis musikalisk inriktning. Albumet var influerat av country och r&b och spelades delvis in i Muscle Shoals Sounds Studio i Alabama, USA. På albumet samarbetade Rogefeldt återigen med Wadenius. Även Marie Bergman och Björn J:son Lindh medverkade på skivan. Producent var Anders Burman. Bland låtmaterialet återfinns bland annat "Vår kommunale man", en tolkning av Woody Guthries "Vigilante Man". Albumet nådde en åttondeplats på den svenska albumlistan.


Rogefeldt ställde upp i Melodifestivalen 1978 med låten "Nattmara", vilken slutade på en delad tredjeplats med 85 poäng. Låten blev framgångsrik och toppade Svensktoppen under två veckor 1978. Den utgavs också som singel, både på svenska och engelska (med titeln "Night Creeper"). Den svenska versionen tog sig in på den svenska singellistan med en andraplats som bästa placering. Låten utgavs inte på något studioalbum, men finns med på 1978 års samlingsalbum Pugh 1968–1978.


1978 utgavs också albumet Attityder, producerat av Anders Berglund och Rogefeldt. Berglund medverkade också som musiker tillsammans med bland andra Roger Palm och Johan Stengård. Därtill gästsjöng bland andra Marie Bergman, Maritza Horn och Mats Ronander på albumet. Albumet blev ingen succé och nådde endast 34:e plats på den svenska albumlistan. Skivans enda singel, Solenergi, tog sig inte in på singellistan.


Rogefeldt bytte under tidigt 1980-tal skivbolag från Metronome till EMI. Han upplöste även kompbandet Rainrock. Första albumet på nya bolaget blev 1981 års Het. Skivan producerades av Bengt Palmers och kompades av en uppsättning nya musiker, däribland Hempo Hildén. Skivan nådde en sjätteplats på albumlistan. Första singeln Stockholm nådde en tiondeplats på singellistan, medan den andra, Tuggummit, inte tog sig in på listorna. På skivan finns också låten "Aftonfalken" skriven tillsammans med Ulf Lundell. Riki Sorsa skulle senare översätta låten till finska och engelska. Året efter utgavs singeln Pop o twist, vilken floppade.


1980-talet kom att bli en nedgång kommersiellt för Rogefeldt och han utgav flera album som inte motsvarade tidigare framgångar. 1983 kom Face, vilket endast innehöll låtar på engelska. Face nådde 39:e plats på den svenska albumlistan, men stannade dock bara i en vecka. Ingen av låtarna släpptes som singel.


Framgången uteblev även med nästa album, 1985 års Hammarhjärta, som inte alls tog sig in på listorna. Albumet var inspirerat av asatro, vilket gjorde att Rogefeldt blev misstagen för att vara nazist. På skivan hade Rogefeldt återförenats med det tidigare kompbandet Rainrock. Anders Burman hade också återvänt som producent.


1986 kom det självbetitlade albumet Pugh Rogefeldt. Skivan producerades av Anders Burman och Tomas Ledin. Alla låtar skrevs av Rogefeldt och spelades in i Polar Studios. Flera etablerade artister medverkade, däribland Björn Skifs, Anna-Carin Larsson och Ledin. Från skivan utgavs singeln Två lika är ett, vilken inte tog sig in på listorna. Albumet som helhet nådde 47:e plats på albumlistan.


Efter detta följde ett par års tystnad innan Rogefeldt 1988 bidrog med två låtar till Cornelis Vreeswijk-hyllningsalbumet Den flygande holländaren. 1989 medverkade han på Eldkvarns turné Cirkus Broadway. I oktober samma år återförenades han med Ola Magnell, Janne Lucas Persson och Rainrock, vilka han turnerat tillsammans med 1974. Bandet spelade på Melody Electric Café i Stockholm och framförde skivan Ett steg till från början till slut med undantag av låtarna "Långt ute på landet" och "Jesus". Samma år släpptes samlingsalbumet Pugh's klassiker och singeln En ny rebell i byn, vilken sjöngs tillsammans med Mikael Rickfors. Låten låg fyra veckor på Svensktoppen med en sjätteplats som bästa placering.


1990 bildade Rogefeldt bandet Grymlings tillsammans med Göran Lagerberg, Mikael Rickfors och Magnus Lindberg. Sommaren samma år spelade gruppen in sitt debutalbum Grymlings, vilket kom att bli en försäljningsmässig succé med 170 000 sålda album. Skivans stora hit blev låten "Mitt bästa för dig", skriven av Rogefeldt. Den låg 23 veckor på Svensktoppen 1990–1991, 14 av dessa på förstaplatsen. Även skivans andra singel "Där gullvivan blommar", skriven av Rogefeldt tillsammans med Rickfors, blev framgångsrik och tillbringade 22 veckor på listan med en andraplats som bästa placering.


Samtidigt som Svensktoppsframgångarna med Grymlings pågick släppte Rogefeldt sitt första studioalbum på fem år, Människors hantverk (1991). Skivan producerades av Lasse Lindbom och Rogefeldt. Flera etablerade artister medverkade, däribland nyckelharpisten Åsa Jinder, musikgruppen The Boppers och Lasse Englund. Trots goda recensioner sålde skivan dåligt. Den nådde en artondeplats på albumlistan. Från skivan släpptes låtarna "Snart kommer det en vind", "Ingenting för ingenting", "Bröllopsklockor" och "Det är aldrig för sent" som singlar. "Snart kommer det en vind" blev en hit och låg bland annat på Svensktoppens förstaplats 1990. "Bröllopsklockor" låg en tid på Svensktoppen 1992. Övriga singlar nådde inte någon listplacering. Samma år utgavs också samlingsalbumet Aftonfalken.


Grymlings följde upp debuten med ytterligare ett framgångsrikt album, Grymlings II, 1992. Albumet hamnade som bäst på 11:e plats på albumlistan. Skivans första singel En glädjesång låg två veckor Svensktoppen. Framgången med Grymlings gjorde att Rogefeldt kunde flytta ut på landet och ta en paus från musiken. Uppehållet skulle komma att vara i sju år. Under uppehållet utgavs två samlingsalbum: Bilder (1993) och 22 (1994).


Han återkom 1999 med albumet Maraton, vilket fick bra kritik. Skivan hade ett tydligt countrysound och bland andra Joakim Thåström medverkar, med sång på Woody Guthrie-tolkningen "Vår kommunale man". Låten "Gammeldags tro" blev en hit på Svensktoppen, med en andraplats som främsta merit. Per Gessle spelade tramporgel på detta spår. Samma år gästade Rogefeldt ett spår på Petters album Bananrepubliken.


Efter Maraton blev det återigen tyst från Rogefeldt. 2000 utkom samlingsalbumet Guldkorn följt av ytterligare en samling 2003, Pughs bästa. 2003 släpptes också samlingsboxen Pugh, en box om fyra CD-skivor med totalt 75 låtar. Flera av dessa var tidigare outgivna och medföljde gjorde även ett 68 sidor långt texthäfte där Rogefeldt med flera beskriver hans karriär. Boxen vann en grammis i den öppna kategorin.


2004 uppträdde han som förband åt Gyllene Tider på deras 25-årsturné. Han utgav också samlingsalbumet Guldgruvan – kuriosa 1968–2002 som till hälften bestod av tidigare outgivet material. Året efter gav han ut skivan Opluggad Pugh där han tolkade en del av sina tidigare utgivna låtar. Stefan Sundström och Laleh Pourkarim medverkade med sång och The Ark–trummisen Sylvester Schlegel spelade trummor. Ytterligare ett samlingsalbum utgavs samma år, Klassiker.


Efter att inte ha spelat tillsammans sedan 1970 återförenades Rogefeldt 2006 med Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson för en serie konserter. Detta ledde i sin tur till att gruppen började planera en skiva tillsammans. Rogefeldt skrev låtar i sitt hem på Gotland under sex veckor och resultatet blev 2008 års album Vinn hjärta vinn, producerat av Martin Axén från The Ark. Musikaliskt var skivan en tillbakagång till det rocksound som präglade Rogefeldts tidigaste skivor.


Under 2012 medverkade Rogefeldt i TV4:s program Så mycket bättre. Den 29 oktober utgavs samlingsalbumet Dä va då dä, vilket hamnade på en fjärdeplacering på den svenska albumlistan.


1 januari 2013 utkom en EP med låtarna från Så mycket bättre, Tolkningarna. 2013 utgavs även den självbiografiska boken 73.






Stefan Sundström

Stefan Sundström, Alla ska sova för nu är det natt på Spotify

Barn På Nytt

Alla ska sova för nu är det natt

Stefan Sundström, Har någon sett Sabina på Spotify

Fisk i en skål

Har någon sett Sabina

Stefan Sundström, Alla ska i jorden på Spotify

Ingenting har hänt

Alla ska i jorden

Stefan Sundström, född 11 juni 1960 i Högdalen i Stockholm, är en svensk låtskrivare, trubadur och rockartist.


Sundström växte upp i Högdalen och Farsta i södra Stockholm. Efter avbrutna gymnasiestudier (vårdlinjen) och arbete bland annat på barnbyn Skå spelade Sundström i olika band som Pekåkå, Trots, KSMB, Fuck Off och Läppstars, och slog igenom med bandet Apache (senare Weeping Willows) (1988–1994).


Sen gick jag på muggen och gjorde mitt tarv Satt och tänkte på Sveriges musikaliska arv...
Ville supa och sjunga Dan Andersson
Men jag vet ingen som kan hela versen


1991, i sången ”Vals till Evert Tåb”, presenterar sig Sundström som ensam upprätthållare av den stolta svenska vistraditionen. Som en sådan har han många gånger blivit uppskattad och belönad.


I sina låtar kombinerar han röjig rock med innehållsrika texter och täta referenser till kulturarvet: Taube och Dan Andersson men också Bellman, Alice Tegnér, Astrid Lindgren och Ulf Dageby. Precis som Vreeswijk har han ett persongalleri av udda typer och sköna damer: Jan Banan, Sabina, Marguerite, Gubben Grå. Hans texter är vardagsrealistiska och kommenterar både det svenska kultur- och samhällsklimatet i stort och det trassliga livet för ungdomar i yngre medelålder.


Men Amors pilar föll som regn över en smal madrass, du hade ingen säng
Det är klart att vi låg kvar
och det är klart att det blev barn
Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar


Stefans Sundström är gift med Karin Renberg, som har spelat gitarr i hans band; makarna har tillsammans döttrarna Vanja och Miranda. Han spelade huvudrollen i filmen Svenska hjältar 1996 och medverkade i teveserien Eva & Adam från 1998, regisserad av Johan Unenge och Måns Gahrton, där han spelade musiklärare. Teveserien utvecklades och blev en långfilm 2001 med namnet Eva & Adam – fyra födelsedagar och ett fiasko.


Hans krönikor i ETC samlades i boken "Om mjölkens symbolvärde – och andra betraktelser" (2004)


På sin första coverskiva valde han att lyfta fram visor av Allan Edwall som sällan blivit tolkad tidigare och som framför allt är ihågkommen som skådespelare och teaterdirektör.


Stefan Sundström medverkade i radioprogrammet Kossornas planet i Sveriges Radio som har en tyngdpunkt mot miljöfrågor. Förutom att vara en av programledarna skrev han signaturmelodierna som under säsongerna 2008–2010 var olika för varje program.


Hösten 2010 gavs hyllningsskivan Andra spelar Sundström ut för att fira att han fyller "femtio år som mänska och trettio år som artist". På skivan tolkar bland andra Miss Li, Lars Winnerbäck och Ola Magnell Stefan Sundströms låtar.


Han medverkade i Sveriges Televisions barnprogram Stefans matlåtar där han och kocken Karolina Sparring åkte runt till olika kök och lagade mat med barn. Som namnet antyder skrev Stefan Sundström en låt som framfördes i varje program.






Vasas Flora och Fauna

Vasas Flora och Fauna, Om jag nånsin far till Jakobstad igen på Spotify

Släkt med Lotta Svärd

Om jag nånsin far till Jakobstad igen

Vasas Flora och Fauna, Leevi & The Leavings på Spotify

Släkt med Lotta Svärd

Leevi & The Leavings

Vasas Flora och Fauna, Prisma på Spotify

Släkt med Lotta Svärd

Prisma

Vasas flora och fauna är en finlandssvensk indiepopgrupp bildad 2012 som ursprungligen bestod av duon Mattias Björkas och Iiris Viljanen. Vasas flora och fauna gör musik på dialekt med texter som handlar om hemtrakterna i och kring Vasa. Efter att inspelningen av debutalbumet Släkt med Lotta Svärd var klar hoppade Viljanen av men Björkas fortsatte projektet med sångerskan Tina Kärkinen och pianisten Daniel Ventus.


Vasas flora och fauna bröt ny mark när man 2012 släppte låtarna "Nog var han en vän" och "Di tror int när jag säger". Det var första gången det gjorts allvarlig popmusik på österbottnisk dialekt. Låtarna fick god respons, att göra ett album blev en naturlig fortsättning på det påbörjade projektet. Mattias Björkas hade tidigare sjungit på engelska som solist i bandet Cats on Fire. Efter att i många år försökt göra musik på högsvenska var det först när han började skriva på den dialekt han var uppvuxen med som det fungerade.


Beslutet att skriva på dialekt styrde också låtarnas tema. Det var inte tänkt att debutalbumet Släkt med Lotta Svärd skulle bli ett konceptalbum, men låttexterna fick fäste i Björkas ungdom, inte bara geografiskt i hemstaden Vasa utan även med allusioner till 1990-talets hardcorepunk och straight edge som kom till Vasa från Umeå. Vasas flora och faunas musik behandlar på någon nivå Björkas separation från hardcoren som han var blint hängiven i dryga tre år av sin ungdom. Han har beskrivit straight edge-kulturen i Umeås dogmatism som inte långt ifrån den som förefinnes i de österbottniska väckelserörelserna.


Traditionellt har österbottniska musiker sjungit med ett rikssvenskt språkljud och dialekten har varit förbehållen en roll som uttrycksmedel för humor. Vasabladets kulturredaktör Patrik Back framhöll distans och perspektiv som något sunt och spekulerade i att det är lättare att som musiker använda humorn som verktyg om man dagligen rör sig i den miljö man skriver om.


Björkas och Viljanen är uppväxta i Gerby respektive Tölby, båda byar utanför Vasa. Som 19-åring flyttade Björkas till Åbo och hamnade sedan i Sverige. Viljanen flyttade till Stockholm 2006.


Viljanen hoppade av projektet efter att debutalbumet spelats in. Vad som ledde till detta är oklart. Björkas beskrev i maj 2015 uppbrottet som ett öppet sår och sade "hon fick bara för sig att det här inte var något hon ville göra mer". När Svenska dagbladets kulturredaktör Adam Svanell försökte komma i kontakt med Viljanen fick han endast ett sms som svar "Känner tyvärr att jag inte kommer kunna svara på några frågor, eftersom jag inte är med i projektet längre. Hoppas du förstår. Med vänliga hälsningar, Iiris."


Björkas valde efter detta att fortsätta projektet med sångerskan Tina Kärkinen och pianisten Daniel Ventus. Båda har tidigare varit med i Björkas engelskspråkiga band Cats on Fire.


Vasas flora och faunas debutalbum Släkt med Lotta Svärd släpptes 13 maj 2015. Albumet har prisats av kritiker så väl som artister som Mattias Alkberg och Jens Lekman. Skivsläppet firades med en fullsatt gratiskonsert på Scalateatern den 28 maj.






Torche

Torche, Loose Men på Spotify

Restarter (Deluxe Version)

Loose Men

Torche, Annihilation Affair på Spotify

Restarter (Deluxe Version)

Annihilation Affair

Torche, Minions på Spotify

Restarter (Deluxe Version)

Minions







Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






The Dead South

The Dead South, In Hell I'll Be in Good Company på Spotify

Good Company

In Hell I'll Be in Good Company

The Dead South, Banjo Odyssey på Spotify

The Ocean Went Mad and We Were to Blame

Banjo Odyssey

The Dead South, Wishing Well på Spotify

The Ocean Went Mad and We Were to Blame

Wishing Well







Maria Lundqvist

Maria Lundqvist, Channéria von Ramsen på Spotify

Kolla Klotet!

Channéria von Ramsen

Maria Lundqvist, Västkustjazzfansan på Spotify

Kolla Klotet!

Västkustjazzfansan

Maria Lundqvist, Tack ska vi ha för showen på Spotify

Kolla Klotet!

Tack ska vi ha för showen

Annika Maria Lundqvist, född 14 oktober 1963 i Västra Frölunda församling, Göteborgs och Bohus län, är en svensk skådespelare från Hälsö utanför Göteborg.


Lundqvist är dotter till slöjdläraren och dragspelaren Bert-Ove Lundqvist och läraren Gerd, ogift Wilderoth. Hon utbildade sig vid Teaterhögskolan i Göteborg 1983–1986. Hon har varit anställd vid Göteborgs stadsteater, Folkteatern och Backateatern i Göteborg samt Stockholms Stadsteater och Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Som komiker slog hon igenom på allvar när hon medverkade i Povel Ramels revy Kolla klotet på Lorensbergsteatern i Göteborg, som senare spelades på Cirkus i Stockholm 1996.


Lundqvist har gjort många humoristiska kvinnoporträtt, exempelvis den burleska Sally i SVT 1998. Hon gjorde stor succé i musikalen Guys and Dolls på Oscarsteatern i Stockholm och har under flera perioder samarbetat med showgruppen Triple & Touch. Hon har belönats med Guldmasken vid två tillfällen.


Lundqvist blev tilldelad Guldbagge för sin roll som Signe i Den bästa av mödrar 2006 och för rollen i Himlens hjärta 2009. Hon tilldelades TV 4:s filmpris Guldsolen 2005.


Hösten 2007 gjorde hon rollen som Lina Lamont i Singin' in the Rain på Oscarsteatern. Hösten 2009 spelade Lundqvist rollen som Norma Desmond i musikalen Sunset Boulevard av Andrew Lloyd Webber. Musikalen hade Skandinavienpremiär på Värmlandsoperan, Karlstad den 24 september 2009.


Hösten 2010 hade hon premiär för sin egen show Blottad på Rival. Våren 2011 gick föreställningen på turné med Riksteatern.


Maria Lundqvist var 1986–2010 sambo med dramatikern Mikael Bengtsson (född 1957). Lundqvist har fyra barn från detta förhållande, äldst av dessa är skådespelaren Anton Lundqvist (född 1989).






Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”






Petter

Petter, Kul på vägen på Spotify

Kul på vägen

Kul på vägen

Petter, Leva & dö på Spotify

Leva & dö

Leva & dö

Petter, Håll om mig på Spotify

Början på allt

Håll om mig



Miss Li

Miss Li, Om du lämnade mig nu på Spotify

Daugava

Om du lämnade mig nu

Miss Li, 1:a gången på Spotify

Wolves

1:a gången

Miss Li, Här kommer natten på Spotify

Wolves

Här kommer natten

Miss Li, egentligen Linda Therese Carlsson, född 21 juli 1982 i Borlänge, är en svensk popsångerska och pianist. Miss Li spelar en typ av pianopop som bygger på en blandning av flera olika musikstilar såsom blues-, jazz-, kabaré- och folkmusik.


Miss Li började under 2006 på sitt elpiano komponera och skriva egna låtar som hon senare lade ut på Myspace. Hennes My Space-sida fick en snabbt ökande tillströmning av besökare. Redan under hösten 2006 fick hon ett skivkontrakt och släppte, under namnet Miss Li, sin debutplatta Late Night Heartbroken Blues i november samma år.


Förutom att Miss Li har hunnit med att släppa tre album inom loppet av ett år har hon även medverkat på Lars Winnerbäcks album Daugava och Maia Hirasawas debutalbum Though, I'm Just Me. Hennes låt "Ba ba ba" blev nummer 21 på Trackslistans årslista för 2008.


Under 2012 medverkade Miss Li i tredje säsongen av TV-programmet Så mycket bättre. Där framförde hon i första programmet Pugh Rogefeldts låt "Här kommer natten" vilken snabbt klättrade upp som etta på Digilistan 11 november 2012. I det andra programmet sjöng hon "Nåt för dom som väntar" av Olle Ljungström.






Tomas Ledin

Tomas Ledin, En del av mitt hjärta på Spotify

Tillfälligheternas spel

En del av mitt hjärta

Tomas Ledin, Sommaren är kort på Spotify

40 år 40 hits Ett samlingsalbum 1972 - 2012

Sommaren är kort

Tomas Ledin, Livs levande på Spotify

Livs levande

Livs levande

Tomas Folke Jonas Ledin, född 25 februari 1952 i Östersund, Jämtlands län, är en svensk sångare, låtskrivare, gitarrist och skivproducent.


Ledin föddes i Östersund och växte upp i Rätan, Hölö utanför Södertälje och Sandviken tillbringade sina tidiga barndomssomrar i Ådalen. Hans far var rektor och modern förskollärare; familjen omfattade även två systrar. Han var en tid utbytesstudent i USA och när han återvände till Sverige vägrade han göra värnplikt och fick så småningom frisedel.


Ledin framträdde på Visfestivalen i Västervik 1972, 1978 och 1979. Under ABBA:s världsturné 1979-1980 var Ledin med i kören och framförde även Not Bad at All som solist. Han vann Melodifestivalen 1980 med låten Just nu och representerade Sverige vid Eurovision Song Contest i Haag. År 1982 kom Sommaren är kort, en av hans mest kända låtar. År 1985 var han tillsammans med Mikael Wiehe och Tommy Rander ledare för ANC-galan på Scandinavium i Göteborg. Tillsammans med Wiehe sitter Ledin i styrelsen för Artister mot nazister.


1991 grundade Ledin konsertturnén Rocktåget som varje sommar turnerar runt om i Sverige med kända pop- och rockartister. Vid första deltävlingen av Dansbandskampen 2009 var han gäst i andra omgången, där hans låtar var kvällens tema. I andra säsongen av den svenska TV-serien Så mycket bättre var Tomas Ledin en av de medverkande.


Ledin är sedan 1983 gift med skivbolagschefen Marie Ledin, dotter till Stikkan Anderson. Tillsammans har de två söner, John och Theo.










Danko Jones

Danko Jones, Had Enough på Spotify

Below The Belt

Had Enough

Danko Jones, I Think Bad Thoughts på Spotify

Below The Belt

I Think Bad Thoughts

Danko Jones, Do You Wanna Rock på Spotify

Fire Music (Deluxe Version)

Do You Wanna Rock

Danko Jones är ett kanadensiskt rockband. Bandet grundades 1996 och har sedan dess släppt fem studioskivor, samtliga på det svenska skivbolaget Bad Taste Records. Bandet består av Danko Jones (sång, gitarr), basisten John Calabrese och Rich Knox på trummor.






Atomic Swing

Atomic Swing, Stone Me Into The Groove på Spotify

A Car Crash In The Blue

Stone Me Into The Groove

Atomic Swing, Smile på Spotify

In Their Finest Hour

Smile

Atomic Swing, Stone Me Into The Groove - Remastered 2016 på Spotify

A Car Crash In The Blue (Remastered 2016)

Stone Me Into The Groove - Remastered 2016

Atomic Swing är en svensk popgrupp som under 1990-talet hade flera hitlåtar på listorna, framför allt "Stone Me Into the Groove" och "Smile".



Bandet slog igenom stort i Sverige, men även i flera andra europeiska länder samt i Japan och Australien, där de turnerade flitigt. Bandet bildades 1992 och splittrades i maj 1997. De gjorde comeback i maj 2006 med albumet The Broken Habanas.



Bandet återförenades tillfälligt till en spelning på festivalen Love & Peace Havana i Kuba den 8 mars 2014.






Dogge Doggelito

Dogge Doggelito, Å vi e AIK på Spotify

Å vi e A.I.K.

Å vi e AIK

Dogge Doggelito, 2 Legender & 1 Ung veteran på Spotify

2 Legender & 1 Ung veteran

2 Legender & 1 Ung veteran

Dogge Doggelito, Softa Med Din Guzz på Spotify

Superclasico!

Softa Med Din Guzz

Douglas Jonathan Alexander León, känd under artistnamnet Dogge Doggelito, Dogge, född 24 juli 1975 i Botkyrka kommun, Stockholms län, är en svensk musiker, skådespelare samt tidigare medlem och frontfigur i hip-hopgruppen The Latin Kings.


Léon föddes av en svensk mor och venezuelansk far och växte upp i Alby i Norra Botkyrka. Hans morfar var arkitekten Yngve Östborn. Han är äldre bror till Daphne Léon och äldre kusin till reggaeton-artisten El Primo.


Han studerade vid Botvidsgymnasiet. Han uttogs även till och påbörjade militärtjänstgöring vid Livgardet men fullföljde inte värnplikten.


Som ung tränade Léon boxning med Muhammad Ali som idol, samt hade också Los Angeles-gänget Florencia 13 som idoler. På en reportageresa för SVT:s granskningsprogram Striptease 1993 fick han möta medlemmarna på plats och se vapnen de använde och höra om våldet och dödandet av unga i hans egen ålder.


Doggelito är enligt egen uppgift kristen och religionen är en viktig del av hans liv och verksamhet. År 2013 inledde han studier i teologi vid Teologiska högskolan i Stockholm med inriktning präst i Svenska kyrkan, men utan ambitioner att själv bli präst.


Doggelito beskriver sig som kommunist, och röstade i valen 2006 och 2014 på Kommunistiska partiet.


Förutom The Latin Kings har han bedrivit diverse andra musikprojekt. Hans texter handlar ofta om samhällsproblem ur vardagslivsperspektiv, som till exempel rasism och arbetslöshet.


I mitten av 1990-talet var han förgrundsfigur tillsammans med Mikael Alonzo, Alexandra Pascalidou och Joakim Wohlfeil i den svenska delen av Europarådets antirasismkampanj "Alla olika, alla lika", i Sverige också känt som "Ungdom mot rasism".


Den 28 november 2007 gav han ut soloalbumet Superclasico med bland annat hiten Rör på göten vars musikvideo spelades in på Kuba. Detta ledde till ett medverkan i SVT:s Debatt där Kuba debatterades inför landets presidentval 2008.


I Melodifestivalen 2010 uppträdde Doggelito med bidraget "Hippare Hoppare" tillsammans med gruppen Andra Generationen. Bidraget framfördes gemensamt på scen vid andra deltävlingen i Sandviken men gick inte vidare.


Han medverkade i långfilmen Förortsungar och spelade en av huvudrollerna i kortfilmen Matlust hade även en roll som Roberto i tv serien Talismanen 2003. 2009 deltog han i Hjälp, jag är med i en japansk TV-show och Wipeout på Kanal 5. (2012) medverkade han i SVT:s hundprogram Bulldogg, där barn får chans att träffa sin favorithund. Därutöver har han till exempel uppträtt som frontfigur för elektronikkedjan Elgigantens julkampanj. Under 2015 medverkade han även under Dragkrokslagrets radioreklam i Halmstad






Steve Hackett

Steve Hackett, Out of the Body på Spotify

Wolflight

Out of the Body

Steve Hackett, Wolflight på Spotify

Wolflight

Wolflight

Steve Hackett, Ace Of Wands - 2005 - Remaster på Spotify

Voyage Of The Acolyte (Bonus Edition) [Remastered]

Ace Of Wands - 2005 - Remaster

Steve Hackett, född 12 februari 1950 i London, England, är en brittisk gitarrist, mest känd för att ha varit medlem i den progressiva rockgruppen Genesis åren 1971 till 1977, då han lämnade gruppen för att satsa på en solokarriär. Han grundade även supergruppen GTR år 1986, tillsammans med bland annat Steve Howe från Yes vars debut blev en kommersiell framgång i framförallt USA (#11 US Album Chart) där den certifierades guld och innehöll hitsingeln "When The Heart Rules The Mind" (#3 US Rock, #14 US Single Chart). Även om Hackett kanske är mest känd för sin musik inom den progressiva rocken så har han även spelat in flera skivor inspirerade av klassisk musik. Bland flera klassiska verk kan nämnas bland annat albumen Bay of Kings (1983) Momentum (1988) samt den kritikerrosade "A Midsummer Night's Dream" (1997) utgiven av EMI Classics där Hackett ackompanjeras av The Royal Philharmonic Orchestra och som tillbringade flera veckor på den engelska top 10 listan över klassisk musik.






Ebbot Lundberg

Ebbot Lundberg, Dansa på Min Grav på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Dansa på Min Grav

Ebbot Lundberg, Barn Av Vår Tid på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Barn Av Vår Tid

Ebbot Lundberg, Release Me på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Release Me

Torbjörn "Ebbot" Lundberg, född 26 februari 1966 i Västerås, är en svensk rocksångare, låtskrivare och musikproducent. Lundberg har varit sångare och frontfigur i den internationellt framgångsrika gruppen The Soundtrack of Our Lives.


Han började som sjuåring skriva Evert Taube-aktiga nidvisevalser vid sin elorgel, för att senare i livet sjunga och spela bas i svensk-norska punkbandet "Sure Tråkings Trio" (1981–1983) tillsammans med Patrik Caganis och Sondre Kvevik. Han var senare medlem och ledstjärna i rockbandet Union Carbide Productions tillsammans med bland andra Henrik Rylander, Björn Olsson och Patrik Caganis mellan 1986 och 1993. Mellan 1994 och 2012 var han sångare och frontman i Soundtrack of Our Lives. Numera är han aktuell som soloartist samt också med bandet The New Alchemy tillsammans med Per Svensson, Henrik Venant, Mats Gustafsson och Clay Ketter vars nya album släpps i sommar.


13 juni 2012 släpptes Ebbot Lundbergs soloalbum There's only one of us here. Albumet består av ett enda, 43 minuter långt, ljudspår indelat i sju sekvenser med normalton 432 Hz och var ursprungligen skapat 2011 för konstprojektet (In)Visible Dialogues av konstnären Per Hüttner och professor Elias Arnér. Sedan kom på samma bolag "The Homo Erectus EP" som innehåller tre nyskrivna låtar.


3 augusti 2012 debuterade han som sommarpratare i Sommar i P1. Ebbot Lundberg medverkade i 2013 års upplaga av TV4:s Så mycket bättre.


Hösten 2014 gjorde Lundberg berättarrösten till Sveriges Radios julkalender High Tower. Julen 2014 debuterade han som skådespelare i Peter Birros miniserie Viva Hate.


Lundberg har arbetat som musikproducent åt artister såsom The Loons, Nymphet Noodlers, Nicolai Dunger, Onkel Kånkel, The Oholics, Cry, The Preacher & The Bear, Chreschendolls och Zoobox. Han har också samarbetat och sjungit i produktioner med Jane Birkin, Dj Fontana, The Cadillac band, Billy Burnette, Tommy Blom, Little Gerhard, Audio Laboratory, Turbonegro, Martin McFaul, Nina Persson & The Cardigans, Swingfly, Caesars, Meja, Bröderna Lindgren, Augustifamiljen, Teddybears Sthlm, side effects, Trummor & Orgel och Olle Ljungström.






Fu Manchu

Fu Manchu, Eatin' Dust på Spotify

Godzilla's / Eatin' Dust

Eatin' Dust

Fu Manchu, Mongoose på Spotify

Godzilla's / Eatin' Dust

Mongoose

Fu Manchu, Evil Eye på Spotify

Go for It...Live!

Evil Eye







Rigmor Gustafsson

Rigmor Gustafsson, After The Rain på Spotify

On My Way to You

After The Rain

Rigmor Gustafsson, Call Me Lonely på Spotify

When You Make Me Smile

Call Me Lonely

Rigmor Gustafsson, Let It Go på Spotify

When You Make Me Smile

Let It Go