Få inspiration till evenemang i Stockholm!


Vet du inte vad du ska göra i Stockholm? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Stockholm framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Stockholm.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Gavin James

Gavin James, The Book of Love på Spotify

For You

The Book of Love

Gavin James, The Book of Love - Live at Whelans på Spotify

Live at Whelans

The Book of Love - Live at Whelans

Gavin James, Bitter Pill på Spotify

Bitter Pill

Bitter Pill







Charlotte Perrelli

Charlotte Perrelli, Hero på Spotify

Hero

Hero

Charlotte Perrelli, Bröllopsvalsen på Spotify

Bröllopsvalsen

Bröllopsvalsen

Charlotte Perrelli, Evita: Don't Cry for Me Argentina (radio version) på Spotify

Don't Cry for Me Argentina

Evita: Don't Cry for Me Argentina (radio version)

Anna Jenny Charlotte Jensen Perrelli, född Nilsson den 7 oktober 1974 i Hovmantorp, är en svensk dansbands-, disco- och popsångerska vars låtar vid två tillfällen vunnit Melodifestivalen, 1999 och 2008. 1999 vann hennes låt dessutom Eurovision Song Contest vilket blev den fjärde gången ett svenskt bidrag tog hem vinsten. 2008 kom hennes låt på 18:e plats i samma tävling. Hon har även varit programledare för Melodifestivalen två gånger, dels i en deltävling i 2003, dels under hela festivalturnén 2004. Åren 2005, 2007 och 2009 var hon en av expertjuryns medlemmar i den nordiska samproduktionen Inför Eurovision Song Contest, och hon satt även med och bedömde artisterna under en fredagsfinal i Idol 2008. 2009, 2010 och 2011 var hon en av de tre jurymedlemmarna i Talang på TV4. Perrelli har spelat in åtta album och varit med i flera turnéer, TV-program och konserter. 2015 gifte hon sig med Anders Jensen och bytte efternamn till Jensen Perrelli.


Hon föddes i Hovmantorp, en tätort i Lessebo kommun i Kronobergs län och växte upp på Kåramålatorp strax söder om Hovmantorp.


1987 började Nilsson att sjunga med det lokala dansbandet Bengt-Ingvars i Hovmantorp, som blev Bengt-Ingvars med Charlotte, varefter hon flyttade till Växjö för vidare skolgång, där hon var sångerska i dansbandet Kendix från 1992 och i dansbandet Anders Engbergs 1994–1997. Då Björn Hedström från Anders Engbergs deltog i den svenska Melodifestivalen 1995, medverkade hon i bakgrundskören.


Genombrottet kom 1997 när hon lämnade Anders Engbergs för att bli sångerska i ett annat dansband, Wizex. 1998 var bandet nominerat till en Grammis i dansbandskategorin för albumet Mot nya mål. Sedan det av henne i Melodifestivalen 1999 framförda bidraget Tusen och en natt vunnit, deltog hon för Sverige i Eurovision Song Contest 1999, där låten framfördes på engelska med titeln Take Me to Your Heaven. Efter en jämn omröstning, där ledningen växlade mellan Sverige och Island, stod Sverige som segrare. Senare under 1999 lämnade hon Wizex för att göra solokarriär.


Som dansbandssångerska var hon även med och skrev sångtexter. På Wizex-albumet Mot nya mål 1998 försåg hon Heartbreak Express, ursprungligen inspelad av Dolly Parton 1982, med text på svenska, som blev En enkel biljett , och med Carl-Henry Kindbom på albumet Tusen och en natt av samma band. 1999 skrev hon låten Var är du nu? .


1999 lämnade hon Wizex och dansbandsgenren bakom sig, och som soloartist gled musiken alltmer över åt disco och pop. Samma år släppte hon sitt första soloalbum, betitlat Charlotte. Hon turnerade flitigt över hela Europa, samt Japan och Nya Zeeland. 2001 släppte hon sitt andra album Miss Jealousy, ett pop/rockalbum som bland annat innehöll 20-i-toppsingeln You Got Me Going Crazy, skriven av Mårten Sandén tillsammans med Johan Åberg och Paul Rein, de två sistnämnda berömda för sitt arbete med Christina Aguilera och Victoria Beckham. Sången blev senare debutsingel för den spanska sångerskan Natalia, vars spanskspråkiga version Vas a volverme 2002 sålde i över 200 000 exemplar i Spanien, rekord det året. Albumet innehöll även radiohiten Light of my Life.


2003 och 2004 var hon programledare för Melodifestivalen. I mitten av 2004 släppte hon albumet Gone Too Long, som innehöll låtar av flera av Sveriges samtida topproducenter, bland andra Jörgen Elofsson. Albumet innehöll bland annat hitlåtarna A Million Miles Away, Gone too Long och Broken Heart. Tillsammans med artister som Robert Wells och Jill Johnson for hon ut på turnén Rhapsody in Rock i mitten av året. Detta år var hon även programledare för musikprogrammet Super Troupers i TV4. 2006 spelade hon rollen som Belle i musikalen Skönheten och odjuret på Göta Lejon i Stockholm och den 8 augusti samma år var hon en av sommarvärdarna i Sveriges Radio P1 . Hon släppte 2006 även ett hyllningsalbum tillägnat Monica Zetterlund som hette I din röst.


2007 släpptes hennes två första singlar på svenska, Som du och Jag är tillbaks. De blev dock inga större hitlåtar. Den 11 december 2007 meddelades att hon skulle delta i Melodifestivalen 2008. Bidraget hette Hero och skrevs av Fredrik Kempe och Bobby Ljunggren. Låten direktkvalificerade sig från deltävlingen i Karlskrona till finalen i Globen den 15 mars 2008. Låten vann sedan finalen med 224 poäng, vilket var 18 poäng före balladen Empty Room, framförd av Sanna Nielsen, och fick därför representera Sverige i Eurovision Song Contest 2008 i Belgrad den 22 maj 2008. Detta blev andra gången Charlotte Perrelli representerar Sverige i den internationella finalen. Låten gick vidare från semifinalen till final (tack vare den nya regeln – jurygruppernas val, utan vilken den inte skulle gå vidare), där den två dagar senare slutade på 18:e plats.


Den 31 oktober 2008 var Perrelli gästdomare och coach till de kvarvarande deltagarna i Idol 2008. Perrelli har också varit domare i TV4:s Talang 2009 och 2010, samt medverkade samma år i SVT:s släktforskningsprogram Vem tror du att du är?. Åren 2005, 2007 och 2009 var hon en av expertjuryns medlemmar i den nordiska samproduktionen Inför Eurovision Song Contest, och hon satt även med och bedömde artisterna under en fredagsfinal i Idol 2008.


Den 9 juni 2010 utgavs singeln Mitt livs gemål tillsammans med Magnus Carlsson. Låten är tillägnad Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel och är skriven av Monica och Carl-Axel Dominique. Det var emellertid inte första gången de två sjöng duett – redan i början av 1990-talet spelade de två in en låt påtänkt till Melodifestivalen. I augusti, släppte Perrelli en träningsbok med titeln Kan jag kan du. Boken blev en stor framgång för henne, och en andra bok släpps 2012.


Under sommaren 2011 turnerade hon med Diggiloo. I november blev det klart att Perrelli åter skulle tävla i Melodifestivalen 2012, med låten The Girl, skriven av Fredrik Kempe. Bidraget tävlade i deltävlingen i Malmö, där hon gick vidare till den andra omgången av omröstningen, där hon dock blev hon utslagen av Danny Saucedo med bidraget Amazing och hamnade på en femteplats.


Hon håller också på att spela in ett nytt album i samband med Melodifestivalen 2012. Hösten 2012 spelade Perrelli huvudrollen som presidenthustrun Eva Perón i musikalen Evita på Malmö Opera och fick bejublad kritik.


27 september 2014 hade Charlotte återigen premiär som huvudrollsinnehavaren Eva Peron i musikalen Evita. Blev hyllad till skyarna och spelade hela hösten för fulla hus på Göta Lejon. Succén fortsatte och de förlängde spelperioden under hela våren.


Charlotte Perrelli var 2003–2008 gift med Nicola Ingrosso och de har två barn tillsammans. Hon har även en son, född 2013.


Perrellis syster, Caroline (Kina) Björck, född 1977, är modejournalist och stylist. 2015 gifte hon sig med Anders Jensen och bytte efternamn till Jensen Perrelli.


I oktober 2005 lanserade hon en hudvårdsserie kallad Perrelli by Charlotte Perrelli. Perrelli äger två bolag, Chanille AB och Chita Entertainment AB. Det ena företaget hanterar hennes underhållnings- och skivintäkter, det andra hennes reklamintäkter. 1997 gästspelade hon i rollen som gymtränaren Millan Svensson i såpoperan Vita lögner, som sändes i TV 3. Under 2010 har hon även utvecklat en serie kosttillskott, kallad Fit & Smart by Charlotte Perrelli






Jonas Gardell

Jonas Gardell, Aldrig ska jag sluta älska dig på Spotify

Nästan vackra

Aldrig ska jag sluta älska dig

Jonas Gardell, Nästan vackra på Spotify

Nästan vackra

Nästan vackra

Jonas Gardell, Du är inte ensam på Spotify

Nästan vackra

Du är inte ensam

Lars Jonas Holger Gardell, född 2 november 1963 i Täby, är en svensk författare, dramatiker, komiker och artist.


Gardell har vunnit flera priser, bland annat en Guldbagge för bästa manus till Pensionat Oskar, det svenska TV-priset Kristallen för serien De halvt dolda, Prix Futura för romanen En komikers uppväxt, Frödingstipendiet, Stora Svenska Talarpriset samt Tage Danielsson-priset 1996. Han promoverades 2007 till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet och 2013 till medicine hedersdoktor vid Linköpings universitet.


Jonas Gardell är son till professorn i socialpsykologi Bertil Gardell och psykologen Ingegärd Gardell, född Rasmussen. Han är bror till Mattias Gardell och Stina Gardell. Gardell växte upp i Enebyberg norr om Stockholm med föräldrar och tre syskon; han var själv näst yngst. Båda föräldrarna var psykologer och var uppmuntrande till att låta fantasin flöda hos sina barn.


Föräldrarna skilde sig när Jonas Gardell var ung och pappan lämnade familjen för sin karriär och en ny kvinna. Jonas Gardell har vid flera tillfällen sagt att hans far var en sådan människa som bara blivit älskad men aldrig älskat tillbaka. Skilsmässan tog Gardell hårt och han har i efterhand sagt att "den krasch min familj då gjorde kunde inga skyddsnät stå emot." Han vände sorgen utåt och började som 14-åring att tillbringa tid vid Klara norra kyrkogata i Stockholm, känt tillhåll för unga, manliga prostituerade. Det som han upplevde där fick honom att lova sig själv att aldrig bli ett offer, någon som kan ömkas.


Efter samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning sökte sig Jonas Gardell till scenskolan som 18-åring, men när han fick reda på att han var den 500:e som skulle provspela för Hamlet såg han det som omöjligt. Han bestämde sig då för att bli konstnär och öppnade ett konstgalleri tillsammans med några vänner. Gardell levde på socialbidrag och arbetade som krokimodell. Samtidigt skrev Gardell noveller och dikter och 1985 utkom hans första roman Passionsspelet. Romanen handlar om hans homosexualitet, om att få vara den man är, och att kunna bli accepterad av andra och sig själv.


Den första långfilmen efter manus av Jonas Gardell, Pensionat Oskar, hade premiär 1995. Filmen fick hösten 1995 stora kritikerpriset vid Festival des Films du Monde i Montréal, och Gardell fick en Guldbagge för bästa manus. Gardell har även skrivit manus till filmen Livet är en schlager, från vilken låten "Aldrig ska jag sluta älska dig" blev en stor hit.


Som sig själv har Gardell medverkat i ett flertal svenska tv-program, såsom Stjärnorna på slottet, Så ska det låta, Doobidoo och Sommarkrysset.


Gardell växte upp i en kristen familj, inom baptistkyrkan. Han berättar ofta om hur hans mamma berättade för honom att Gud alltid älskar honom och att Han aldrig kommer att överge honom. Gardells tro är ett ofta återkommande tema i hans verk och han anger Bibeln som sin största inspirationskälla. Gardell utnämndes i december 2007 till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet med motiveringen:


Utnämningen väckte kritik från vissa teologer och två medlemmar av fakultetskollegiet reserverade sig mot beslutet.


Den 30 maj 2008 promoverades Jonas Gardell i Lunds domkyrka. Dagen innan höll han sin promotionsföreläsning "Bjuden till bords av Jesus" i den fullsatta Allhelgonakyrkan i Lund.


Den 17 maj 2013 promoverades Gardell till medicine hedersdoktor vid Linköpings universitet. Denna gång mötte en del av själva motiveringen, "för sin mångfasetterade beskrivning av ett mörkt kapitel i svensk medicinhistoria", viss kritik.


Gardell blev sambo med Mark Levengood 1986 och ingick registrerat partnerskap med denne 1995. År 2011 gifte sig Gardell och Levengood. Paret har två barn, sonen Amos (som Gardell har tillsammans med väninnan Ingeborg Svensson) och dottern Olga (som Levengood har tillsammans med Fanny Ambjörnsson).






RAW comedy club

Raw Comedy är ett svenskt varumärke för ståuppkomik som omfattar bland annat en ståupp-klubb, bokningar av internationella komiker, en tv-serie och återkommande turnéer. RAW Comedy grundades år 2004 av Mårten Andersson. På Hilton i Stockholm är ett av deras roligaste skämt att några i publiken får stå upp hela showen, snacka om äkta standup. Först till kvarn säger de till dem som trodde att de skulle få sitta ner på en standup.


RAW comedy club grundades 2004 av Mårten Andersson som en stand up-klubb på krogen Wirströms i Gamla stan i Stockholm. På premiärkvällen medverkade Johan Glans, Magnus Betnér, Måns Möller, Thomas Järvheden och Mårten Andersson.


2008 gick Sony Music Entertainment Sweden AB in som delägare och affärsområdet ”RAW comedy” startades. Andersson fick titeln ”Head of comedy” för Sony Music i Sverige. Samma år producerade RAW comedy de två första säsongerna av TV-programmet ”RAW comedy club” för Kanal 5.


RAW comedy producerade sina första stand up-special för SVT år 2009. Nästföljande år producerades flera turnéer med internationella komiker bland andra Dylan Moran och Eddie Izzard. Under våren 2009 skrev Andersson kontrakt med komikern Sean Banan och släppte kort därefter singeln ”Skaka rumpa".


Mårten Andersson avslutade samarbetet med Sony Music Entertainment Sweden AB 2011 och blev ensam ägare av verksamheten. Under året spelades den femte säsongen av TV-programmet ”RAW comedy club” in för Kanal 5 och RAW comedy club startade en stand up-klubb i Örebro.


Stand up-klubben bytte lokaler till Hilton Stockholm Slussen under 2012. Under våren åkte RAW ut på Sverigeturné med Mårten Andersson, Marika Carlsson, Kodjo Akolor, Messiah Hallberg, Måns Möller och Filip Schultz. På hösten genomfördes en turné med Kristoffer Appelquist, Marika Carlsson, Mårten Andersson, den amerikanska komikern Reginald D Hunter samt humorgruppen The Axis of Awesome.


Programmet som bygger på ståuppkomik blandar scenföreställningen med intervjuer bakom kulisserna. Bland andra har Johan Glans, Martin Soneby, Thomas Järvheden, Mårten Andersson och Magnus Betner medverkat. Även ett flertal internationella komiker har medverkat. Programmet koncentrerar sig på "rå komedi", där komikerna får prata om vad som helst.


Varje program inleds med en sekvens där en kortväxt man, spelad av Johan Neumann, skrattar tills han exploderar och i och med detta formar programmets logotyp.






Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






Al Pitcher

Al Pitcher, Tjeeeenare på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Tjeeeenare

Al Pitcher, Kort tag på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Kort tag

Al Pitcher, Jaaccch mo a Leva på Spotify

THE BEST OF FIKA AND PÅTÅR

Jaaccch mo a Leva







Melodifestivalen

Melodifestivalen (även Mello, Schlagerfestivalen, Schlager-SM eller Svenska Melodifestivalen) är en återkommande svensk musiktävling, anordnad av Sveriges Television. Tävlingens vinnare blir Sveriges bidrag till den europeiska musiktävlingen Eurovision Song Contest (ESC). Sedan 1958 har Sveriges artist och bidrag till Eurovision Song Contest valts ut genom en nationell final, med undantag för åren 1964, 1970 och 1976. Dessa tre år avstod Sverige deltagande i ESC av olika skäl. Den nationella finalen har sedan 1967 gått under namnet Melodifestival, som år 2001 ändrades till Melodifestivalen. Programmet är ett av Sveriges mest sedda. Rekordet sattes 2006, då finalen hade 4 242 000 tittare.


År 2013 var det det fjortonde året i följd som programmet blev årets mest sedda. Alla dessa var finaler inklusive år 2000 och 2001 som ännu inte hade deltävlingar. År 2014 bröts den sviten då det mest sedda programmet blev Kalle Anka på julafton.


I Eurovision Song Contest tillhör Sverige de länder som nått störst framgång med sex stycken vinster, en andraplacering och sex stycken tredjeplaceringar (inga semifinaler inräknat). Utöver detta har Sverige kommit på sistaplats i två finaler och dessutom missat en finalplats genom kvalificeringsheat en gång. Sverige är också ett av de länder som tävlat flest år i ESC och ligger för närvarande på delad sjunde plats (med Spanien) på totalt 55 deltagandeår.


Under en period hade Sveriges Television återpublicerat tidigare Melodifestivalsfinaler och även deltävlingar och Andra chansen åren 2002-2005 i sitt i Öppet arkiv. De finaler som då publicerades sändes 1960, 1977, 1978, 1982, 1985, 1987-1990, 1992-1994, 1996-1998 samt 2000-2005. I maj 2016 valde Sveriges Television, av rättighetsskäl, att inte längre tillhandahålla en stor del av finalerna. De finaler som är kvar i Öppet arkiv är finalerna åren 1960, 1974, 1975, 1979, 1980, 1983, 1984, 1986, 1991, 1995 och 1999. Samtliga deltävlingar och Andra chansen försvann i och med denna avpublicering.


Melodifestivalen är en svensk musiktävling som utser Sveriges artist och bidrag till den europeiska musiktävlingen Eurovision Song Contest. I Eurovision Song Contest har Sverige lyckats väl varför den svenska uttagningen alltid har varit populär och lockat stora tittarskaror. Intresset för den svenska uttagningen har ökat markant efter år 2002, då man gjorde om tävlingen med deltävlingar, uppsamlingsheat och final. Efter varje gång Sverige har vunnit har man stått värdland. Av ekonomiska skäl har den svenska uttagningen därför dessa år ofta blivit nedbantad, möjligen undantagen Melodifestivalen 2013, där Sveriges Television behöll ursprungsformatet med deltävlingar och uppsamlingsheat innan finalen hölls. Uttagningen har även blivit nedbantad andra år och då med anledning av dålig ekonomi.


Tävlingen anordnas av Sveriges Television (som fram till 1979 hette Sveriges Radio-TV) någon gång under perioden januari–mars varje år. De år som Sverige inte har ställt upp i tävlingen har ingen festival arrangerats eftersom tanken med tävlingen är att vinnaren ska åka till det land som det året arrangerar ESC och där tävla för Sverige. Totalt har Sverige missat fem år i Eurovisionen: två gånger för att man gjorde debuten på det tredje ESC-året och tre gånger (1964, 1970 och 1976) av egen fri vilja. 1964 kunde man inte deltaga på grund av en artiststrejk, 1970 bojkottades tävlingen av Sverige och fem andra länder eftersom man tyckte att det var oschysst att fyra länder hade kunnat dela på vinsten året innan, och 1976 avstod Sverige tävlan av ekonomiska skäl.


Melodifestivalerna är det genom tiderna mest sedda underhållningsprogrammet i Sveriges Television och det är mycket vanligt att populära bidrag från Melodifestivalen dyker upp på Svensktoppen strax efter Melodifestivalen. Under 2000-talets första decennium har de blivit allt vanligare även på Trackslistan och försäljningslistan. Melodifestivalen har också varit ett startskott för många artisters framtida musikkarriärer för såsom Lena Philipsson, Carola Häggkvist och Charlotte Perrelli, liksom för skivbolagsdirektörer som Bert Karlsson. Sedan år 2002 är Christer Björkman anställd av Sveriges Television som tävlingsproducent/exekutiv producent för programmet. Han anställdes på SVT då tävlingen skulle få ett helt nytt Sverigeturneringsformat, som man haft sedan dess. Innan dess hölls varje års tävling i en enda finalkväll även om man under några år hade semifinaler innan en final hölls.


Sverige har medverkat i Eurovisionen sedan slutet av 1950-talet och uttagningsformerna har varierat över tiden. Det har hänt att man övergått till en ny metod för att sedan återgå till den tidigare metoden igen. Den vanligaste metoden har varit en enda finalkväll med ett antal tävlande bidrag. Vissa år var finalkvällen då uppdelad i två omgångar, där jurygrupper fick rösta vidare ungefär halva startfältet till en superfinal, även om man under många års tid bara hade en enda omgång. Under de två första åren användes ett semifinalsystem innan finalen höll och detta system återanvändes delvis till 1971 års tävling.


År 2002 gjordes konceptet om så att tävlingen utökades dramatiskt. Istället för att bara ha en enda finalkväll med cirka tio bidrag lades det till fyra deltävlingar och därefter ett uppsamlingsheat innan finalen skulle hållas. Systemet innebar att antalet bidrag ökades till 32 stycken med åtta bidrag per deltävling. Från varje deltävling röstas ettan och tvåan till finalen, medan trean och fyran får en ny chans i uppsamlingsheatet, kallat Andra chansen (sedan 2004). Från uppsamlingsheatet går sedan ytterligare två bidrag till finalen. År 2015 har konceptet gjorts om något där antalet tävlande bidrag har minskat, från 32 till 28 stycken. Dessutom går fyra bidrag vidare från Andra chansen till finalen, vilket gör att 12 bidrag tävlar i finalen.


Tävlingen har alltid arrangerats under perioden januari–mars, dock med undantag för de semifinaler som arrangerades inför 1959 och 1960 års tävling samt den s.k. webbjokertävlingen som arrangerades inför 2010-12 års festivaler. Dessa hölls istället några månader före den riktiga festivalen, som hölls på våren. Det tidigaste datumet en Melodifestival har arrangerats på var den 19 januari (2002) och det senaste var 31 mars (1991). Sedan år 1967 har tävlingen kallats för Melodifestival eller Melodifestivalen (det senare sedan 2001). Innan dess kallades tävlingen för Schlagertävlingen (1958), Säg det med musik: Stora schlagertävlingen (1959), Eurovisionsschlagern, svensk final (1960–1963) och Svensk sångfestival (1965–1966). Att festivalen alltid arrangeras så tidigt på våren har att göra med EBU-regler, som bestämmer att före ett visst datum ska alla tävlande ESC-länder ha valt artist och bidrag. Detta datum varierar från år till år beroende på när Eurovision Song Contest kommer att äga rum.


Levande orkester användes åren 1959–1963, 1965–1969, 1971–1975, 1977–1984 och 1987–2000. Åren däremellan har Sverige inte deltagit, med undantag för åren 1985–1986, då man inte använde orkester av ekonomiska skäl. Från och med år 2001 har inte orkester används till förmån för det så kallade "singback"-systemet, vilket innebär att musiken ligger förinspelad på band. Regeln har dock alltid varit att all huvud- och körsång ska göras live utan undantag. Sedan år 2009 får dock även körsång vara förinspelad på band, vilket dock inte är tillåtet i Eurovisionen. Därför har Sveriges Television som regel att körsången måste kunna göras live om ett sådant bidrag skulle vinna Melodifestivalen. Antalet personer på scenen har också ökat markant, då reglerna för detta också har förändrats. I Eurovision Song Contest är det bara tillåtet att ha sex personer på scenen (artister, bakgrundssångare och dansare) per bidrag, vilket det också länge var i Sverige. Sedan 2009 tillåts dock åtta personer på scenen per bidrag, även om samma regel för körsång finns för vinnande bidrag som har för många människor på scenen.


Röstningssystemet i tävlingen har varierat från år till år, då Sveriges Television gång på gång ändrat systemet för hur man ska kora vinnaren. Under alla år som man arrangerat tävlingen har det i stort sett alltid varit jurygrupper som fått avgöra tävlingarnas utgång, dock med undantag vissa år.


Semifinalerna för Melodifestivalen 1959 och finalen för Melodifestivalen 1962 avgjordes enbart med hjälp av poströster.


Under sändningen av finalen 1993 avslöjades det mitt i direktsändningen att TV-tittarna skulle få avgöra den finalens andra röstningsomgång med hjälp av telefonröstning, vilket dock skrotades till året därpå.


Från år 1999 och fram tills idag (2018) delar juryn och publiken ut hälften av poängen var i finalerna. Publiken har då röstat med telefon och SMS (sedan 2006).


Sedan delfinaler infördes år 2002 är det tittarna som har avgjort genom telefonröstning vilka bidrag som kvalificerar sig vidare till uppsamlingsheat och final. Ett system med jury under Melodifestivalen 2005 togs bort under pågående tävling.


Från uppsamlingsheatet har tittarna också makten att avgöra finalisterna (genom telefon- och SMS-röstning), även om det första året (2002) avgjordes helt av en jury.


I 1965 infördes systemet med att låta elva regionala jurygrupper, som fick representera varsin stad från norr till söder, vara med och rösta. Detta har många år efteråt använts som jurymall. På grund av att antalet jurygrupper varit olika har också poängsystemet sett olika ut. Sedan Eurovisionen införde en fast poängsumma (1–8, 10 och 12 poäng) år 1975 har Sveriges Television till och från använt den som typ av mall och justerat den något.


I finalen har jurygrupperna varit sammansatta på olika sätt under olika år. Fram till 2009 har de representerat olika svenska städer, olika åldersgrupper med mera. När telefonröstning från tittarna fick större genomslag har jurygruppernas sammansättning inte alltid presenterats lika ingående för tittarna.


Från 2009 har jurygruppsbiten förändrats då Sveriges Television valde att satsa mer internationellt i juryröstandet. Då användes en internationell jury som en tolfte jurygrupp i finalen, men denna jury deltog även i deltävlingarna där de fick utse en elfte finalist. Denna jurygrupp utökades sedan året därpå, då Sveriges Television strök sex svenska städer till förmån för lika många tävlande ESC-länder som fick agera jurygrupper. Sedan år 2011 är det endast tävlande ESC-länder som agerar jurygrupper i den svenska finalen. Jurygrupperna delar dock fortfarande ut lika många poäng som publikens telefon- och SMS-röster, som sedan samma år delas ut procentuellt utifrån hur många röster varje bidrag har fått. Eftersom jurygrupperna och publiken delar ut samma totalpoäng (473 poäng vardera) får ett bidrag som får 10 procent av telefonrösterna 10 procent av de 473 tittarpoängen, poäng som avrundas uppåt till närmaste heltal. På senare år gör juryerna sin avläggning under generalrepetitionen kvällen före den direktsända finalen äger rum. Jurygrupperna får instruktioner att "försöka hitta ett bidrag som kan få en topplacering i ESC".


I Melodifestivalen 2015 infördes möjligheten att "hjärtrösta" genom en mobilapplikation under varje bidrags liveframträdande, men på grund av tekniska problem räknades dessa inte i finalen det året. Dessa röster var till skillnad från telefon/SMS-rösterna kostnadsfria men vägde lika tungt som övriga röster. Flera röstningsrekord slogs efter att den möjligheten infördes. Hjärtrösterna utjämnade skillnaden mellan publikens poäng på bidragen och minskade därmed publikens inflytande över slutresultatet i förhållande till inflytandet från de internationella jurygrupperna vars poäng hade en större spridning. SVTs Gustav Dahlander kommenterade 2017 att "Mycket ska alltså till för att ett bidrag som är en klar favorit hos jurygrupperna inte ska vinna." Aftonbladets Markus Larsson skrev att "Appen gör framför allt att publikens röster blir mindre värda". Sedan införandet av hjärtrösterna är det alltså artisternas framträdanden under repetitionen kvällen före finalen som kan tillmätas störst betydelse för utgången av tävlingen.


I Melodifestivalen 2017 var standardavvikelsen för juryrösterna 28,7 medan den för publikrösterna endast var 9,12.


Fram till år 2001 var alla bidrag som tävlade i Melodifestivalen tvungna att framföras helt på svenska. Undantagsvis lades dock till en fras på något annat språk, såsom "Decibel, you're gonna be a star" eller "We are all the winners, we are all the best". I Eurovision Song Contest fick bidragen framföras på valfritt språk under större delen av 1970-talet och de svenskspråkiga vinnarna av Melodifestivalen översattes då ibland till engelska, exempelvis när ABBA:s "Waterloo" vann i Brighton 1974. Reglerna ändrades dock vid 1970-talets slut och varje land skulle framföra landets modersmål. De svenska bidragen förblev då svenskspråkiga i ESC-finalen fram till 1999 då regeln om valfritt språk återinfördes. Sedan dess har de svenska bidragen uteslutet sjungits på engelska i Eurovision Song Contest, vilket även gäller Sveriges bidrag år 1999–2001, som alltså vann innan språkregeln upplöstes i den svenska uttagningen. Även efter att språkregeln upphörde i svenska Melodifestivalen har samtliga bidrag som vunnit på svenska, såsom Lena Philipssons "Det gör ont" från 2004 och Carola Häggkvists "Evighet" från 2006, översatts till engelska.


När Sveriges Television gjorde om Melodifestivalen år 2002 passade man även på att göra om språkregeln så att alla bidrag får framföras på vilket språk som helst. Däremot väljer Sveriges Television att varje år ge plats åt cirka tio bidrag som framförs på svenska. Den siffran blir dock varje år justerad till att vissa år ha färre och andra år fler svenska bidrag.


Melodifestivalens bidrag har ofta utgjort en lokal definition av begreppet "schlager", med lättaktig pop, som gick i en glidning från inspiration av jazz och swing under 1960-talet över till inspiration av disco under 1970-talet. Efter att melodin "Waterloo" av ABBA vann 1974 gick trenden för resten av decenniet mot långsammare popballader, som de av Lasse Berghagen och Björn Skifs. Även dansband och dansbandsartister deltog med framgång. Under 1980-talet dominerades tävlingen av lättsmälta dansbands- och poplåtar, som de av Kikki Danielsson och Lotta Engberg, medan framgångarna under 1990-talet huvudsakligen gick till popballader. I samband med att telefonomröstningarna infördes 1999 blev det allt tuffare för balladerna, och musiken började gå mot "ren" pop och disco.


En viss konformism (det samtida svenska "schlager"-begreppet) fanns länge, men den började brytas när tävlingens upplägg förändrades 2002 och fler artister, grupper och bidrag som tidigare betraktats som för tävlingen alltför "udda" började nå större framgång och uppmärksamhet, bland annat Brandsta City Släckers med sin trallvänliga och humoristiska rock, Sarek, Nordman med sin etnopop samt The Ark med sin glamrock. I början av 2000-talet har även andelen elektroniska instrument i låtarna ökat, då liveorkestern avskaffats.


"Vi brukar ju aldrig tala om exakt vad ett program kostar. Det är en princip vi hållit i
många, många år. Det här är småpengar jämfört med kvalificerad drama.
Jämför det med en dramaserie på tre avsnitt."
— Eva Hamilton i Ekots lördagsintervju 15 mars 2008.


Ekot: Hur gör ni för att inte bli en del av ?
Hamilton: Våra avtal är ju tillgängliga för Granskningsnämnden. Vi har haft konsulter
inne som har tittat hur avvägningen ser ut. Om den verkar korrekt eller inte.
— Eva Hamilton i Ekots lördagsintervju 9 mars 2013.


Sveriges Television hade 2015 ännu inte öppet redovisat hur mycket det kostar att arrangera en Melodifestival. År 2008 fick Sveriges Televisions dåvarande verkställande direktör Eva Hamilton frågan i Ekots lördagsintervju och besvarade då endast med att kostnaden kunde jämföras i storlek med Expedition Robinson eller en dramaserie i tre delar. Fem år senare intervjuades Hamilton återigen i Ekots lördagsintervju och sade vid detta tillfälle att "Nettokostnaden för licensbetalaren för ett avsnitt av melodifestivalen är två miljoner kronor. Det är ungefär vad ett kvalificerat nöjesprogram kostar om vi spelar in i en studio i Stockholm."


Trots hemlighetsmakeriet kring tävlingen har både tidningarna Resumé och Aftonbladet kunnat visa på uppskattningar till kostnader för tävlingen. Inför festivalen 2013 avslöjade Aftonbladet hur Sveriges Television genom att 2002 göra Melodifestivalen till en samproduktion kunde kringgå lagen om offentlig upphandling. Live Nation, som sköter sponsringen och de kommersiella rättigheterna, uppgavs betala omkring tjugofem miljoner kronor för rätten att få använda varumärket Melodifestivalen och arrangera de sex tävlingarna. Turnébolaget Blixten & Co sköter logistiken. År 2013 framförde två riksdagsledamöter, Carl-Oskar Bohlin och Lars Beckman, i en debattartikel på Resumé krav på att Sveriges Television skulle ha ökad transparens och öppenhet, det vill säga att Sveriges Television borde redovisa sina kommersiella intäkter för Melodifestivalskonceptet. I tabellen nedan visas de beräkningar som har gjorts, siffror som ej har bekräftats av Sveriges Television i sin helhet.


1 100 000 besökare på 18 galor, två genrep och sändning på varje ort.
2 150 000–175 000 biljetter.
3 Med stöd av uppgifter i Resumé, Aftonbladet, SvD Näringsliv, Dagens samhälle
Till detta kommer kostnader som kommunerna har som inte kommer i denna budget. Varje kommun där en deltävling hålls får en kostnad på runt 2 miljoner. Stockholm och Solna har dock mindre kostnad eftersom dessa kommuner inte vill lägga lika mycket. Finalen är ändå i Stockholm/Solna eftersom SVT vill ha den där.


Kommunernas kostnader kan bli sekretessbelagda för att inte andra kommuner ska få veta hur mycktet en stad har betalat. Enligt avtalet som kommunerna tecknar måste de bjuda på en välkomstfest. På välkomstfesten kan journalister, SVT:s representanter och artister bjudas på drinkar, mat, vin och underhållning.


Varje nummer tilldelas en pott av SVT. 2015 rapporterade SVT:s Kulturnyheterna att SVT, enligt Aftonbladet, bjöd varje nummer på två körsångare och två dansare. Artisterna fick 12500 kronor och ytterligare 75000 kronor för specialeffekter och rekvisita. Utöver det tillåts artisterna att själva lägga till pengar. Danny Saucedos framträdande av "Amazing" uppgavs kosta en kvarts miljon. Andra nummer som har lyfts fram som dyra är Charlotte Perrellis "The Girl" och Sean Banans "Copacabanana".


Delar av intäkterna från telefonröstningen går till välgörande ändamål. Finalen av Melodifestivalen 2009 sågs av 3,59 miljoner tittare, det inkom 1,75 miljoner röster och 3,46 miljoner gick till Radiohjälpen. Uppgifterna har använts för att uppskatta att Idolfinalen 2008, som sågs av 1,6 miljoner tittare, inbringade 4,4 miljoner kronor att fördela mellan teleoperatören och TV4.


Efter varje års Melodifestival släpps en samlingsskiva med de bidrag som var med i det årets tävling. Det skivbolag som får rätten att ge ut samlingsskivan är det skivbolag som har fått med flest bidrag av de 32 som fått tävla det året. Sedan år 2003 är det skivbolaget M&L Records som har fått ge ut skivan. Bolaget ägs gemensamt av Bert Karlsson och Bobby Ljunggren, som annars på varsitt håll är de bolag som skickar in flest bidrag till tävlingen. Skivan säljer i storleksordningen 200 000 exemplar med en inkomst till skivbolaget på omkring tjugofem kronor per såld skiva.


Det har sedan 2000-talets början getts ut samlingsskivor under temat "Melodifestivalen" såsom Svenska Schlagervinnarna 1958-2000 från år 2000, Absolute Schlager och Melodifestivalsfavoriter från 2007. Utöver detta har även spelet Singstar gett ut ett karaoke-TV-spel med Melodifestivallåtar, vilket släpptes under 2007.


Med internets tillkomst skapades sajter med fokus på tävlingen. En av de allra första internationella var Esctoday.com vars grundare, nederländaren Sietse Bakker, numera arbetar för EBU och ansvarar för såväl för huvudtävlingen och barntävlingen Junior Eurovision Song Contest. I Sverige finns exempelvis Poplight (före detta "Gylleneskor") som dagligdags och året runt rapporterar om vad som händer kring dessa evenemang. Poplight fokuserar dock inte bara på ESC och Melodifestivalen, utan även andra evenemang och tv-program. Den nationella uttagningen till JESC heter Lilla Melodifestivalen, som dock inte används som uttagningsform alla år.


Inför Sveriges första gång som värdland, år 1975, anordnades på privat initiativ Alternativfestivalen utan Sveriges Televisions inblandning. Den alternativa festivalen sades vara helt fri från kommersiell musik. Eftersom Sveriges Television på den tiden hade monopol på TV-sändningar i Sverige och inte ville gynna sin konkurrent, fick ingen se Alternativfestivalen i TV, utan den var endast tillgänglig för närvarande publik. Dock finns det inspelat TV-material från själva evenemanget, vilket visades i TV-programmet Reflex år 2009.


År 1994 anordnade TV3 en liknande tillställning som Alternativfestivalen hade haft 1975, dock med skillnaden att programmet liknade Melodifestivalen till stora delar. Skillnaden var dock att den korade vinnaren, Jenny Öhlund, vann en resa till Malaysia. Programmet sändes från en konferensanläggning i Karlstad dagen efter den riktiga festivalen hade ägt rum.


Nedan följer de format som tävlingen har haft sedan starten 1958. För att få mer fördjupad information om varje års tävling, exempelvis slutplaceringar för bidrag, rekommenderas att besöka det årets artikel.


1 År 1965 framfördes samtliga fem finalbidrag av samma artist, Ingvar Wixell.
2 År 1969 skulle en eventuell nordisk bojkott av ESC ägt rum, med anledning av att ESC skulle äga rum i det då fascistiska Spanien. Detta skedde dock aldrig. Inför den svenska uttagningen valdes artisterna ut på förhand.


3 1971 framfördes alla bidragen i semifinalerna av tre artister (Tommy Körberg, Sylvia Vrethammar och Family Four). Family Four vann samtliga semifinaler och fick därför framföra finalens alla fem bidrag.
4 1972 & 1974 hade Sveriges Radio-TV (Sveriges Television) valt att ha förbestämda artister.
5 1973 bestod expertjuryn även av utländska musikkritiker.
6 1975 var Göteborg första gången värd för en Melodifestival.
7 1978 sändes inte tävlingen direkt, utan spelades in på eftermiddagen innan den sedan spelades upp på kvällen.


8 1980, 1982–1986 skulle alla tävlande bidrag skickas via ett musikförlag innan de nådde SVT:s urvalsjury.
9 1983 blev det första året som Malmö fick stå värd för en Melodifestivalsfinal.
10 1985 & 1986 användes ingen orkester för att spara pengar. 1986 fick därför de tävlande bidragen framföras med hjälp av musikvideor i den första omgången och med förinspelad musik i den andra omgången.
11 1986 fick festivalen flyttas fram cirka en månad på grund av Palmemordet.


12 1993 infördes på prov telefonröstning, vilket sedan ströks och kom först att användas på heltid som ett delvis avgörande tävlingsmoment sex år senare.
13 En regel om att demoartisterna skulle vara beredda att framföra bidraget live, om SVT ville det, infördes det här året.
14 1997 skulle Peter Rangmar varit programledare, men fick avböja på grund av sjukdom. Rangmar avled den 24 maj samma år.
15 Melodifestivalen 1997 och 1998 avgjordes helt av jurydistrikten, men i Eurovision Song Contest fick tv-tittarna avgöra Sveriges poäng genom telefonröstning.


16 År 2000, som var det första året på det nya millenniet, beslöt SVT sig för att låta programmet ledas av de tio artister som under 1900-talet haft stor framgång i festivalen. Varje artist fick sedan presentera ett bidrag vardera och sedan gjorde de tio (med huskören) ett Melodifestivalsmedley.
17 När tävlingen gjordes om år 2002 infördes ett uppsamlingsheat, kallad Andra chansen, där de bidrag som blivit treor och fyror i de fyra deltävlingarna fick tävla om de två sista finalplatserna. Mellan åren 2002 och 2006 sändes detta evenemang dagen efter fjärde deltävlingen sänts, från Stockholm. Under den perioden hade man också andra programledare än huvudprogramledaren/na. Namnet Andra chansen tillkom dock först 2004. Innan dess hette tävlingen Vinnarnas val och Tittarnas val.
18 2001 blev det första året på 15 år som Sveriges Television inte använde sig av någon orkester. Sedan detta år har orkester aldrig använts i festivalen.
19 År 2004 införde SVT ett jokersystem som innebar att urvalsjuryn bara valde 28 av 32 bidrag, medan SVT själva fick fyra platser att fylla ut tävlingen med, s.k. jokrar.
20 År 2007 gjordes Andra chansen om till ett spelupplägg med dueller i kvarts- och semifinaler. Därmed blev Andra chansen en egen deltävling som hölls mellan den fjärde deltävlingen och finalen.
21 År 2008 var Kristian Luuk programledare medan Björn Gustafson höll i pausunderhållningen och Nour El-Refai intervjuade artisterna bakom scenen. El-Refai och Gustafsson blev Luuks sidekicks.
22 I deltävlingarna år 2009 användes de dueller som användes i Andra chansen redan i deltävlingarna, som en tredje och avgörande spelomgång.


23 År 2010 införde SVT en s.k. webbjokertävling, där alla människor som ej hade haft musik utgiven tidigare via skivbolag eller liknande kunde få vara med och tävla, och på så sätt få in ett allmänt bidrag i den ordinarie tävlingen.
24 Under festivalen 2010 medverkade Dolph Lundgren endast i den första deltävlingen och i finalen. Dock medverkade han i inspelade sketcher i resterande tre deltävlingar samt i Andra chansen.
25 År 2011 gjordes stora förändringar i tävlingen, då man bl.a. tog bort jokersystemet och lät urvalsjuryn bara välja halva startfältet, och därefter fick SVT välja den andra halvan samt tittarna en/två bidrag (genom webbjokertävlingen). Dessutom var det första året som alla bidrag skickades in via Melodifestivalens webbplats och inte per post som tidigare år. En stor förändring var också att alla tidigare svenska jurystäder ersattes av tävlande ESC-länder och att tittarnas fasta telefonpoängssummor i finalen blev istället procentuellt utdelade. Detta system har man även behållit i 2012 och 2013 års finaler.
26 År 2015 gjordes stora förändringar inom tävlingsupplägget. För det första togs ett bidrag bort per deltävling vilket gör att totalt 28 bidrag valdes ut. I Andra chansen slopas det system som använts de två senaste åren och istället införs en enda duellomgång med fyra dueller som ger fyra segrare. I finalen tävlar sedan 12 bidrag (åtta från deltävlingarna samt fyra från Andra chansen). Utöver detta infördes också en röstningsbegränsning där man från nu endast kan rösta som mest 80 gånger (räknat per telefonabonnemang och sändning), dock att tittarna också kan mobilapplikationsrösta medan bidragen framförs på scenen. I övrigt ser upplägget ut som det har gjort innan.
27 År 2016 gjordes Allmänhetens tävling om så att urvalsjuryn inte väljer ut en enskild vinnare som blir joker utan väljer ut fem bidrag som går vidare till ordinarie tävlings kvot innan slutomröstningen görs.


Sverige är ett av de länder som haft störst framgång i Eurovision Song Contest genom att ha vunnit tävlingen sex gånger (1974, 1984, 1991, 1999, 2012 och 2015). Detta är det näst bästa resultatet i Eurovisionen. Bara Irland har vunnit fler gånger (sju gånger).


Alla gånger Sverige vunnit har man stått värdland året efter, vilket har skett tre gånger i Stockholm, två gånger i Malmö samt en gång i Göteborg. Utöver Sveriges sex vinster har landet blivit tvåa en gång (1966) och trea sex gånger (1983, 1985, 1995, 1996, 2011 och 2014). Förutom topplaceringarna har Sverige även blivit sist två gånger då man varit i final: 1963 (delad trettondeplats med tre länder) och 1977. Vid ett tillfälle, år 2010, misslyckades Sverige att kvalificera sig till finalen genom en av semifinalerna det året. Genom åren har Sverige utöver topplaceringarna och de två sistaplaceringarna oftast hamnat antingen i högre toppen eller kring mitten av resultatet. Under 1990-talet införde EBU nya regler som sade att de länder som kom bland de sista inte skulle få delta året därpå. Samtliga dessa år behövde Sverige aldrig stå över tävlan. Under 2000-talets första decenniums senare hälft fick Sverige i allmänhet sämre placeringar än tidigare år, då man mellan åren 2005-2009, undantaget 2006, hamnade i den nedre halvan av finalfältet.


Sverige blev ett av fem länder som år 1997 använde telefonröstning som tävlingsresultat i en ESC. Först år 1999 infördes telefonröstning i den svenska uttagningen på regelbundet, trots att det hade redan använts tidigare år 1993.


Tabellen nedan anvisar de personer och musikgrupper som har deltagit fler än fem gånger i festivalen sedan starten 1958. De år som står i fetstil markerar år som en artist vann Melodifestivalen.


1 Ann-Louise Hanson deltog med två bidrag åren 1963 respektive 1967. Totalt har hon alltså tävlat med tretton bidrag dock endast deltagit elva gånger i festivalen.


Sedan 1958 har sammanlagt tolv personer vunnit tävlingen mer än en gång. Carola Häggkvist och Marie Bergman är de enda två som hittills vunnit tävlingen tre gånger vardera. Häggkvist vann tävlingen solo åren 1983, 1991 och 2006 medan Bergman vann tävlingen två gånger som del av gruppen Family Four 1971–1972 och en gång med Roger Pontare 1994. Följande personer har vunnit tävlingen två gånger vardera:


Noterbart är att varken Siw Malmkvist eller Östen Warnerbring fick representera Sverige i ESC det första året som de vann. 1959 ersattes Malmkvist av Brita Borg, men fick då ersätta Warnerbring 1960. Det kan också noteras att gruppen Family Four är den enda grupp som hittills vunnit tävlingen två gånger. Family Four är också den enda grupp som vunnit två år i rad. Ingen soloartist har lyckats med den bedriften ännu.


Följande orter har stått värd för Andra chansen minst en gång, sedan detta upplägg tillkom år 2002.


Sedan år 2007 är Andra chansen utlokaliserad på andra orter än Stockholm. Åren 2002-2006 sändes Andra chansen från en studio i Stockholm dagen efter fjärde deltävlingen ägt rum, sedan 2007 sänds Andra chansen på lördagen veckan efter fjärde deltävlingen och veckan före finalen.


Följande tre städer har stått som värd för finalerna och Sveriges värdtillfällen i Eurovision Song Contest:


A Arenan har stått som värdarena det år Sverige har stått värd för ett Eurovision Song Contest.


Sedan Melodifestivalens början på 1950-talet har det årligen riktats kritik mot tävlingen. Kritiken har berört många områden såsom bidragens kvalité, vänskapskorruption mellan låtskrivare, skivbolag och uttagningsfolk, hanteringen av bidragen, urvalsprocesser, startordning, allmän kritik mot programmet samt hur det vinnande svenska bidraget i Eurovision Song Contest har placerat sig. Ofta har det varit kvällspress som Aftonbladet eller Expressen som framfört kritiken, men kritik har också kommit från låtskrivare som Henrik Bie och skivbolagsdirektörer som Bert Karlsson.


Den 8 mars 2012 gjorde TV-programmet Uppdrag granskning (i Sveriges Television) ett porträtt på Christer Björkman, där stora delar av kritiken mot tävlingen togs upp. Under programmet fick Christer Björkman bemöta kritiken. Ett studentprojekt på Södertörns Högskola gjorde under åren 2010 och 2011 ett arbete om festivalen, där insatta personer såsom Christer Björkman och Henrik Bie blev intervjuade. Projektet gick under namnet Festivalinspektionen.


Den kritik som framförts mot tävlingen har många gånger handlat om urvalsprocesserna och att det sedan 2002 ofta är samma låtskrivare som deltar. Christer Björkman, som är Melodifestivalens producent sedan år 2002, har ansett att detta beror på att det finns personer som har låtskrivandet som yrke och därmed skriver och skickar in mycket material. Från Sveriges Televisions sida har det också sagts att påståendet inte stämmer då det oftast är fler låtskrivare som aldrig har varit med tidigare i festivalen som får med bidrag i tävlingen. Något annat som har påståtts är att skivbolagen fått besök av Christer Björkman och fått förslag på vilka låtar som bör skickas in och vilka artister som bör sjunga på demoversionerna. Enligt Sveriges Television kan detta dock bero på att man vill sätta igång låtskrivarna redan från början så att låtskrivare på förlag hinner skriva sina låtar i god tid i förväg. Kritik har även framförts mot producenten Christer Björkmans roll där det sägs att han har fått en för stor makt att avgöra stora delar av programmens innehåll. Några som framfört denna kritik är deltagare som suttit med i urvalsjuryn, som i intervjuer har påstått att Christer Björkman har bett dem lyssna om på låtar som de röstat bort, och de menar att han på så sätt påverkar urvalsprocessen. Sveriges Television hävdar dock att alla underhållningsprogram behöver en producent som bestämmer artister och låtar eftersom man inte kan låta alla styra och ställa.


Mellan åren 2002 och 2010 använde sig Sveriges Television av metoden att låta Svenska musikförläggareföreningen (SMFF) lyssna igenom alla inkomna bidrag innan urvalsjuryn fick börja med sitt arbete. Att man gjorde så berodde på att det varje år inkom cirka 3 000 bidrag, en så pass stor mängd som urvalsjuryn inte kunde lyssna igenom på den korta tid som de fick på sig. Därför vände man sig till de förlag som hade som yrke att lyssna och bedöma musik. Efter att SMFF hade lyssnat igenom alla låtar gjorde Sveriges Television en egen granskning av alla låtar innan man valde ut cirka tusen bidrag till urvalsjuryn. Denna metod fick kritik då många ansåg att de förlag som sedan hade skickat in bidrag fick lyssna på egna bidrag och därmed välja bort bidrag från exempelvis allmänheten. Tidningen Aftonbladet skrev om processen år 2009 där ett par hundra bidrag från allmänhetens hög fick juryn lyssna igenom, då resten sållats bort. Enligt Christer Björkman byttes processen ut efter några år till att låta Sveriges Television ensamt lyssna igenom alla bidrag för en sållning inför urvalsjuryn. Sållning görs då man bara vill ha drygt tusen bidrag till juryn då denna urvalsjury bara får drygt en vecka på sig att lyssna igenom alla dessa låtar och välja ut sin del av startfältet.


För att allmänheten ska få en chans att deltaga har man skapat tävlingen Webbjokern där allmänheten skickar in sina bidrag och sedan blir genom webbröstning framröstade att få in ett-två bidrag i tävlingen. Sedan 2013 års tävling heter tävlingen istället Allmänhetens tävling och bidraget bestäms av urvalsjuryn. Kritik väcktes mot tävlingen år 2010–2011 då man lade upp många bidrag på Sveriges Televisions webbplats för allmän röstning vilket gjordes att kampanjer startades och att upphovsmännen själva fick lägga ut stora summor för att vinna. Till 2012 års upplaga gjordes tävlingen om då man gjorde en minivariant av Melodifestivalen med fyra deltävlingar och en final, där tittarna röstade fram ett bidrag och SVT fram ett bidrag till en final. En röstningsbegränsning infördes med max en röst per mobiltelefon per omgång. Åren 2013 och 2014 slopades momentet att tittarna skulle få rösta fram vinnaren. Webbjokern bytte namn till Allmänhetens tävling och formen att endast upphovsmän som ej hade haft musik utgiven på kommersiella skivbolag sedan tidigare fick skicka in bidrag till den tävlingen. Sedan fick istället Sveriges Televisions ihopsatta urvalsjury lyssna igenom de inskickade bidragen och välja ut en vinnare.


Urvalsjuryn sätts ihop av Sveriges Television och består av lika många män som kvinnor i ett visst åldersspann där också vissa har musik som sitt arbete medan andra bara är lekmän. Juryn har också en ordförande som dock inte har mer bestämmanderätt än någon annan. Denne ska bara se till att vissa värdeord som programmet ska följa vägs upp. Juryn har sedan 2011 fått välja 15 av de 32 tävlande bidragen (sedan 2015 är det 13 av 28 bidrag), något som också har väckt kritik. Det har menats att Christer Björkman har getts en för stor makt att själv bestämma startfältet. Här har dock Sveriges Television meddelat att det handlar om producentens roll att gå in med det som är bäst för programmet. Därmed är det sagt att producenten väljer det som passar programmet bäst än att välja allt från sin egen smak.


Christer Björkman har sagt om startordningen både att den inte spelar någon roll och att den är "oerhört viktig". Starordningens påverkan på resultaten i tävlingen har lyfts och SVT:s inflytande när de bestämmer den har ifrågasatts. Det har framförts krav på att den borde vara lottad.


Många tidningar, liksom personer som låtskrivaren och producenten Henrik Bie, anklagar festivalledningen för att det förekommer fusk. Det som poängteras då är att artistansvarig Christer Björkman är signad av musikbolaget Lionheart International. En av delägarna i Lionheart är Bobby Ljunggren, som har fått med drygt trettio bidrag sedan deltävlingarna och Andra chansen infördes år 2002. Tävlingen har beskrivits som inskränkt och vänskapskorrumperad. Sedan de nya reglerna om hur startfältet fördelas mellan allmänhet och Sveriges Television som infördes till 2011 års tävling har Björkman inte längre varit signerad på detta skivbolag. Han har heller inte varit signerad på något annat skivbolag.


Det finns en regelklausul som säger att det skivbolag som får med flest låtar i tävlingen också har rätten att ge ut den officiella samlingsskivan som produceras i samband med varje års tävling. De två skivbolagen Lionheart International och Mariann Grammofon stred länge om rätten men beslöt sig för att starta det gemensamma bolaget M&L Records för att gemensamt få ge ut skrivan. Detta har inbringat drygt 30 miljoner kronor mellan åren 2002 och 2010, vilket också har väckt stark kritik och har bland annat beskrivits som en kartellverksamhet. Enligt Sveriges Television gör de två skivbolagen på det här sättet eftersom de är mest intresserade av tävlingen. Sedan man förändrade tävlingen år 2002 med deltävlingar, Andra chansen och final var både Lionheart och Mariann Grammofon de enda på marknaden som var intresserade att deltaga. Dessutom finns det många deltagare varje år som inte har något skivbolag, varför dessa två är intresserade av att signa nya artister och därmed får med fler bidrag att kunna ge ut.


Sedan Sveriges Television ändrade tävlingsupplägget till deltävlingar, Andra chansen och final har det varje år skickats in betydligt fler bidrag till tävlingen. Vissa bidrag som aldrig har kommit med i tävlingen som skickades in år efter år av dess upphovsmän har senare skickats till andra tävlande ESC-länders uttagningar och där kommit med. Dessa bidrag har sedan segrat och fått representera de länder som de vunnit i. Vid två av fem tillfällen har resultatet blivit bättre än det svenska bidraget. I tabellen nedan redovisas vilka bidrag som valts ut i andra länder.


1 I Sveriges Televisions program Inför Eurovision Song Contest 2012 berättade programledaren Christer Björkman att låten "Waterline" skickats in till svenska Melodifestivalen både 2010 och 2011, och då med Eric Saade sjungandes på demon. Björkman sade att "Första året valde juryn 'Manboy' och andra året valde juryn 'Popular'." Låtskrivarna till "Waterline" beslöt sig därför att skicka in bidraget till den irländska uttagningen 2012, där den sedan vann.


År 2009 ändrade Sveriges Television reglerna för Melodifestivalen genom att bland annat tillåta förinspelad körsång. Tidigare hade detta varit förbjudet och att bara den så kallade instrumentala delen av ett bidrag fick vara förinspelat (från år 2001). År 2011 började rykten gå om att vissa bidrag, såsom Danny Saucedos "In the Club" och Sara Lumholdts "Enemy", hade förstärkt körpaketet med huvudsång. Detta för att huvudsångarna inte skulle behöva ta i för mycket på scenen och därmed undvika att sjunga sin huvudsång nästan helt och hållet. Efter Lumholdts framträdande släpptes ett klipp på internet där man hörde att hon hade använt inspelad sång under framförandet i direktsändningen. Sveriges Televisions åtgärd var att bland annat se över hur Saucedo framförde sin låt i finalen, eftersom bidraget tog sig till final.


Inför deltävlingen Andra chansen i Melodifestivalen 2014 rapporterade P4 Sjuhärad om att ett bidrag som tävlat i Melodifestivalen någon gång de senaste åren fick under en tävlan röster som hade genererats genom ett dataprogram. Det som hade hänt var enligt kanalen att upphovsmännen till bidraget hade betalat en person som hade tillgång till ett datorprogram som automatröstade på bidraget. Genom datorprogrammet skickades cirka 2 500 röster in. Mannen som hade tillgång till dataprogrammet filmade när hans dator, som han hade utrustat med ett telefonväxelprogram, ringde och röstade. Att låta en dator automatrösta var vid det tillfället inte emot reglerna, eftersom Sveriges Televisions regelverk då inte hade någon sådan röstningsbegränsning. Detta kan jämföras med Eurovision Song Contest där maxbegränsningen är 20 röster per telefon. Mannen ville visa att det är möjligt att programmera en dator som man gör att man kan automatrösta många gånger. Han hävdar att det är en vanlig metod och att skivbolagen använder callcenter för att rösta så många gånger som möjligt, men också att hans dator var enkel och kunde generera ett par hundra samtal i minuten.


Dagen efter avslöjandet höll Sveriges Television en presskonferens där man meddelade att man hade nu gjort ett tillägg i reglerna som från tävlingen det året och tills reglerna ändras igen förbjuder den här typen av mass-röstning. Regeln har infogats i regeln som säger att "Ett tävlingsbidrag medverkan i Melodifestivalen får inte marknadsföras genom kommersiell marknadsföring förrän tidigast tävlingsbidraget har lämnat tävlingen eller beträffande resterande tävlingsbidrag efter finalen.". Den nya regeln innebär således att det blir förbjudet för de tävlande artisterna och upphovsmännen till låtarna att köpa röster och även förbjudet att använda sig av en dator som massröstar. Däremot infördes inte då någon maxbegränsning på röster likt den som finns inom Eurovision Song Contest. På oddssidan valde Svenska spel att stoppa all betting på Melodifestivalen tills vidare det året.


Efterföljden av denna incident kom istället i Melodifestivalen 2015 då Sveriges Television införde en begränsning i antalet telefon- och SMS-röster från respektive telefonabonnemang. Först rapporterades det från Televisionens håll att begränsningen innebar att man kunde rösta max 20 gånger per bidrag och röstningsomgång i samtliga deltävlingar, Andra chansen och i finalen, men två månader senare ändrades regeln igen till att tillåta som mest 80 röster per telefonabonnemang: 20 på vardera röstningsnummer (det dyrare och det billigare) och vardera SMS-nummer (det dyrare och det billigare). Samma år introducerades så kallad applikationsröstning i programmet, vilka inte var giltiga i finalen det året på grund av tekniska problem.


Statliga spelbolaget Svenska Spel beslutade att inte tillåta spel på Melodifestialen 2015 eftersom man inte litade på att SVT skulle kunna skydda tävlingen mot fusk och att man inte kunde avgöra risken för manipulation. SVT menade att tittarna skulle ha tillit till att SVT kände sig trygga och säkra. Att man fått garantier från sina leverantörer att det inte skulle gå att fuska. Inte heller 2017 hade Svenska Spel Melodifestivalen som spelobjekt. Vissa andra spelbolag hade det.










Moneybrother

Moneybrother, Anita på Spotify

Så Mycket Bättre - Tolkningarna

Anita

Moneybrother, They're Bulding Walls Around Us på Spotify

To Die Alone

They're Bulding Walls Around Us

Moneybrother, Bröllopssång till Lili på Spotify

Bröllopssång till Lili

Bröllopssång till Lili

Anders Olof Wendin, känd som Moneybrother, född 16 mars 1975 i Norrtälje församling i Stockholms län, är en svensk artist.



Moneybrother är uppväxt i Ludvika. Han har en bakgrund i andra band, exempelvis Monster men lade ner bandet 2000 och bildade därefter solo-projektet Moneybrother. 2001 spelade Moneybrother på Hultsfredsfestivalens demonscen. EP:n Thunder in My Heart producerades av den inflytelserika producenten Jari Haapalainen och släpptes 18 februari 2002.



Drygt ett år senare, 28 mars 2003, släpptes singeln "Reconsider Me" som slog stort i Sverige. Singeln följdes 9 maj upp av fullängdsalbumet Blood Panic. Skivan blev en omedelbar succé och Moneybrother fick motta en Grammis för bästa rockalbum och Sveriges Radio P3:s utmärkelser för "Årets manliga artist", "Årets nykomling" och "Guldmicken". Ytterligare två singlar släpptes från Blood Panic och skivan sålde guld i Sverige och sålde även bra i Tyskland, Nederländerna, Belgien och Schweiz. 2005 gav Moneybrother ut sin andra skiva To Die Alone vilken även den mottogs mycket väl.



Efter en konflikt med Burning Heart som Moneybrother var kontrakterad av startade han ett eget skivbolag under namnet Hacka Skivindustri som han släppte det svenskspråkiga albumet Pengabrorsan på under uppmärksammande former. Skivan innehåller svenskspråkiga versioner av flera olika artisters låtar. Moneybrother släppte sitt tredje engelskspråkiga soloalbum som fick namnet Mount Pleasure den 22 augusti 2007.






Jakob Öqvist

Jakob Öqvist, född 16 mars 1971 i Jakobsberg, Stockholms län, är en svensk ståuppkomiker, radiopratare och programledare som medverkat i morgonprogrammet Vakna med NRJ på Kanal 5 och The Voice, samt i Stockholm Live på SVT. Han arbetar bl.a. med nöjesbolaget STOCK, bokastandup.se och Comedy Central LIVE och är en flitig ståuppare, bland annat på Norra Brunn i Stockholm.


Jakob Öqvist bodde som barn i Jakobsberg i Järfälla men är idag bosatt i Saltsjö-Boo i Nacka kommun.


Efter att ha spelat teater sedan 11-årsåldern i Runes teatersällskap sökte han och kom in på Södra Latins Teaterlinje, där han gick 1987-1989. Jakob Öqvist träffade där vännerna Kristian Almgren och Niclas Ljungqvist och startade efter gymnasiet humorgruppen "Kulingvarning". De omkom i en lägenhetsbrand i centrala Stockholm hösten 1994 endast 23 år gamla. Därefter har Öqvist vidareutbildat sig inom teatern bland annat i Impro, Commedia del arte och Mask och arbetat som skådespelare på heltid sedan 1995. Öqvist har spelat teater i en mängd olika sammanhang, bland annat skolföreställningen "Livet Leker" som turnerade i Sveriges gymnasieskolor 1995-1997 med Teater Kulingvarning. Sommaren 2005 spelade Öqvist sommarteater på Fjäderholmsteatern i föreställningen "Inte utan min hund" med bl.a. Olle Sarri, Anna Littorin och Johan Svangren. Öqvist medverkade även i filmen Varannan vecka med Felix Herngren och Cecilia Frode i huvudrollerna. Han har som tonåring tävlat i lambada-SM, där han kom trea.


Stand up-komikern Jakob Öqvist föddes runt år 2000, då han gick en utbildning på Dramatiska Institutet i stand-up för Adde Malmberg och Thomas Oredsson. Han är en av fyra delägare av STOCK (Stockholm Comedy Klubb), som bland annat gjort TV åt SVT (Stockholm Live) och arrangerar galor, klubbar, utbildningar och festivaler som Skrattstock, Svenska Stand up-galan, Bungy Comedy och Standup Star, som hjälpt att driva på standup-utvecklingen i landet. Öqvist har kunnat ses i Standup istället för bio med gratis popcorn!, en måndagsklubb på Boulevardteatern, samt på Norra Brunn och andra standupklubbar runt om i Sverige. Han har också uppträtt på klubben Raw, som sänts som ett TV-program på Kanal 5. Öqvist, tillsammans med alla på STOCK, anordnar Skrattstock, som är norra Europas största stand-up comedy festival, i Stockholm. Jakob Öqvist vann våren 2010 sin deltävling av Comedy Fight Club på TV3 där komiker tävlade i humor. Om somrarna har man kunnat se Öqvist på Gröna lund, där han gjort stand-up på Gröna Lundsteatern, samt på Fåfängan.


Öqvist var tillsammans med Martin Björk och Izabella Fröberg programledare för det dagliga morgonprogrammet Vakna med NRJ på TV-kanalen Kanal 5 och radiostationen The Voice. Dessa tre programledare sände programmet fram till december 2013 och därefter tog tre andra personer över.


Han har tidigare varit radiopratare i Mix Megapol. Hösten 2004 var han med i Sen kväll med Luuk. Han gör även en röst i Disneyfilmen Bolt där han spelar en stadsduva.


Öqvist har varit skådespelare i TV-programmen Hem till Midgård, Spung, Bank für alle och Nicke och Nilla. Han har spelat teater och har sysslat med teatersport. Han har vunnit en teatersportturnering på restaurangen Engelen i Stockholm och deltagit i svenska mästerskapen i teatersport.


Under våren 2011 medverkade Öqvist i bland annat Fenomen (24 april) och Har du hört den förut? (2 maj).






Magnus Uggla

Magnus Uggla, Kung för en dag på Spotify

Uggla Box

Kung för en dag

Magnus Uggla, Jag och min far på Spotify

Allt som ni gör kan jag göra så mycket bättre

Jag och min far

Magnus Uggla, Dansar aldrig nykter på Spotify

Uggla Box

Dansar aldrig nykter

Per Allan Magnus Claësson Uggla, född 18 juni 1954 i Engelbrekts församling på Östermalm i Stockholm, är en svensk artist och författare av samtidssatiriska sångtexter. Han slog igenom med låten "Varning på stan" 1977 och har totalt givit ut 17 studioalbum.


Magnus Uggla tillhör den svenska adliga ätten Uggla, med nummer 100 på Riddarhuset. Han är son till patenträttsrådet Claës Uggla (1916–2000) och musikdirektören Madeleine Thiel (född 1920), dotter till kompositören och filmproducenten Olof Thiel och barnbarn till bankmannen och konstsamlaren Ernest Thiel. Modern är kusin med Povel Ramels änka Susanna Ramel. Magnus Uggla växte upp med sina två äldre bröder Gabriel (född 1944) och Johan (1951–1998).


Magnus Uggla är sedan 1990 gift med Louise Uggla. Tillsammans har de barnen Agnes (född 1990) och Ruben (född 1996). Uggla har också dottern Emelie (född 1979) från ett tidigare förhållande med fotomodellen Ann Furelid.


Uggla startade sitt första band 1968 med sina grannar i Nacka. Namnet på bandet var JUSO, vilket var en förkortning av medlemmarnas efternamn. JUSO spelade hårdrock med influenser av bland annat Black Sabbath. Bandet gjorde en handfull misslyckade spelningar på ungdomsgårdar i Stockholm. En gång bad ungdomsgårdsledaren dem att sluta spela, de skulle få fullt betalt ändå. JUSO splittrades när Ugglas föräldrar skilde sig och han flyttade till innerstaden med sin far. Resten av bandet startade dock nytt, men under namnet Alexander Lucas och var under en tid framgångsrika i Stockholm.


Ugglas tidiga musik visade på starka influenser av engelsk punk och rock med inslag av synthpop och symfonirock. Han debuterade 1975 med albumet Om Bobbo Viking. Efter att ha sett The Clash på Gröna Lund gick han hem och skrev en ny skiva som skulle bli hans stora genombrott. År 1977 släppte Uggla albumet Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, vilket föranledde Kaj Kindvall att i radioprogrammet Poporama kalla honom "Sveriges första punkrockare". Detta var dock en etikett som Uggla själv tog avstånd ifrån. Året efter, 1978, spelades en ny skiva in. Succén med de båda albumen ledde till att han tillsammans med några andra musiker 1979 bildade bandet Magnus Uggla Band och de ställde upp i den svenska Melodifestivalen 1979 med melodin "Johnny the Rocker", där bidraget dock slutade sist med 22 poäng.


Mellan åren 1977 och 1979 samt 1981 försökte han slå igenom på den internationella marknaden med engelska översättningar på låtarna "Hallå" ("Hello"), "Varning på stan" ("Hit the Girls on the Run"), "Vittring" ("Everything You Do"), "Asfaltbarn" ("Concrete Kid"), "Vår tid 1977" ("Body Love"), "Jag vill inte tillbaks" ("Ain't About to Go Back") och "Skandal bjotis" ("Scandal Beauties"). Singlarna släpptes i Storbritannien, Spanien, Tyskland och USA men sålde inget vidare.


Under 1980-talet utvecklades Ugglas musik mot pop. Med albumet Välkommen till folkhemmet (1983) tog Uggla in satiren i musiktexterna, vilket kom att bli hans kännemärke. År 1991 tilldelades Uggla Karamelodiktstipendiet av sin mors kusins make Povel Ramel och medverkade senare i dennes revy Knäpp igen. Under 2000-talet har Uggla återgått till en mer rockig framtoning. Han gjorde den officiella VM-låten "Vi ska till VM" för fotbolls-VM 2002. Under 2001 turnerade Uggla med The Ark och Håkan Hellström och i mitten av 2005 turnerade han tillsammans med Lena Philipsson och Darin Zanyar. År 2006 tolkade han kupletter av sin förebild Karl Gerhard med albumtiteln Ett bedårande barn av sin tid.


Magnus Uggla deltog i Melodifestivalen 2007, med bidraget "För kung och fosterland", som gick vidare till andra chansen, men missade att ta sig till finalen i Globen i duellen mot Sonja Aldéns "För att du finns". År 2008 medverkade Uggla i en egen tv-serie där han och hans gitarrist samt kapellmästare, Martin Hedström, åkte runt i Sverige och letade medlemmar till sitt rockband. Serien hette Var fan är mitt band?, och visades i SVT1 åtta fredagar i rad under perioden 4 april-23 maj 2008. År 2009 kom uppföljaren Var fan är min revy? där han istället letade efter folk till sin revy.


2012 deltog Uggla som coach i TV-programmet The Voice Sverige tillsammans med Carola Häggkvist, Petter och Ola Salo. Samma år medverkade han i TV-programmet Så mycket bättre.


Under hösten 2013 och våren 2014 uppträdde Uggla med den specialskrivna krogshowen Magnus den store på Rondo i Göteborg.


Magnus Uggla studerade vid Calle Flygare Teaterskola i mitten av 1970-talet, men blev ganska snabbt relegerad efter att ha försovit sig och kommit bakfull till en generalrepetition. År 1977 fick han en biroll i Jonas Cornells film Bluff Stop där han spelade den skoltrötta grabben Vincent. 1983 spelade han en roll som den homosexuelle klubbägaren Kristoffer i Staffan Hildebrands film G - som i gemenskap. År 1985 spelade han en biroll som butiksägaren Schyll i Hasse Alfredsons Falsk som vatten.


Sedan dröjde det ända till år 2000 då Uggla spelade sig själv som psykiatriker i Stockholmsfilmen Sex, lögner och videovåld. Uggla har också ställt upp i många radio- och teaterpjäser, bland annat i Tiggarens opera (1999) tillsammans med bland andra Sven-Bertil Taube. Under hösten och vintern 2008 var Uggla även aktuell i revyn Uggla, Rheborg, Ulveson som spelades på Cirkus i Stockholm.






























Titiyo

Titiyo, Taxi på Spotify

Taxi

Taxi

Titiyo, Come Along på Spotify

Come Along

Come Along

Titiyo, Själen av en vän på Spotify

Så mycket bättre - Tolkningarna

Själen av en vän

Titiyo Yambalu Felicia Jah, artistnamn Titiyo, född 23 juli 1967 i Stockholm och uppvuxen i Solna, är en svensk pop- och soulsångerska. Titiyos genombrott kom med 1989 års "Talking to the Man in the Moon", och hon har totalt vunnit fyra Grammisar.


Titiyo är dotter till musikern Ahmadu Jah (som kommer från Sierra Leone) och danslärarinnan Maylen Bergström. Hon är halvsyster till sångerskan Neneh Cherry (de har samma far). Tillsammans med Magnus Frykberg har hon en dotter. Frykberg och Titiyo separerade i slutet av 1990-talet. Hon är medlem av Långarydssläkten.


Musiker var för Titiyo inte ett självklart yrkesval, trots att hon växte upp med musiker omkring sig. Det var halvsystern Neneh Cherry som påverkade henne att trots allt satsa på en karriär som sångerska. Sommaren 1987 fick hon sitt första stora körjobb bakom Orup under Rock runt riket 1987-turnén. På Jakob Hellmans album ...och stora havet (1989) hörs Titiyo på körsång på spåret Avundsjuk på dej. Hon medverkade även samma år på singeln Din man med Eric Gadd samt på Johan Kindes första soloalbum.


1988 fick Titiyo skivkontrakt med nystartade skivbolaget Telegram. Hennes första singel, "Break My Heart (But Don't Waste My Time)", kom samma år. 1989 fick hon ett stort genombrott med hiten "Talking to the Man in the Moon" (6:e plats på svenska singellistan) som ledde till en Grammis som årets nykomling. 1990, året för den självbetitlade albumdebuten, belönades Titiyo med ytterligare en Grammis, nu som bästa kvinnliga pop/rockartist. Under 1990-talet etablerade Titiyo sig som en av de främsta svenska soulsångerskorna, och hon blev bland annat kallad för en svensk "Aretha Franklin". Titiyo sjöng på andra albumet även en cover på Franklins hitlåt "Never Let Me Go". Titiyos tre första skivor producerades av Magnus Frykberg.


Den tredje skivan, 1997 års Extended, gav Titiyo ytterligare en Grammis. På albumet hade Titiyo nu större kontroll över produktionen och låtskrivandet, och sången hade utvecklats från ren soul mot en mer blues-inspirerad känsla.


I slutet av 1990-talet uppträdde Titiyo på firmafester och sjöng i en reklamfilm för shampoot Finesse. Hon var även en av artisterna på Stockholms vattenfestival.


Med fjärde skivan, den mer rockinfluerade Come Along från 2001, arbetade hon ihop med Joakim Berg (Kent) och Peter Svensson (The Cardigans). Resultatet blev svenska och internationella framgångar med främst den flitigt spelade singeln "Come Along". Albumet sålde minst 80 000 exemplar i Sverige och gavs året efter även ut i USA.


2004 släppte Titiyo samlingsskivan Best of Titiyo. Första nya studioalbumet på sju år, det mörkare och electronica- och krautrockinspirerade Hidden, utkom 2008.


2010 bildade Titiyo tillsammans med Theodor Jensen duon Keep Company. De släppte 29 december 2010 skivan Keep Company.


Titiyo medverkade 2013 i den fjärde säsongen av TV4:s Så mycket bättre. Från programmet fick hon listplaceringar på Digilistan och Sverigetopplistan med sin tolkning av Ken Rings "Själen av en vän". Även hennes tolkningar av Nationalteaterns "Men bara om min älskade väntar" och Agnes "I Need You Now" gick in på Digilistan.


Juni 2014 släpptes singeln "Drottningen är tillbaka". Detta var Titiyos första skivutgåva på svenska. Singeln är en försmak på det kommande albumet som väntades ges ut i oktober 2014. Utgivningen blev dock fördröjd, och albumet gavs ett år försenat ut i oktober 2015. Titeln 13 Gården är taget från den gård i Solna där Titiyo tillbringade sin uppväxt.










Stockholm Pride

Stockholm Pride, Pridefestivalen, är en årligen återkommande festival i Stockholm som främst riktar sig till HBTQ-personer (homo- och bisexuella, transpersoner och queera). Den har hållits sedan 1998 och äger normalt rum vecka 31, vilken brukar infalla i månadsskiftet juli/augusti. Under festivalveckan pågår aktiviteter i hela Stockholm.


Festivalen och en stor del av dess innehåll arrangeras av Föreningen Stockholm Pride, ofta i samarbete med andra organisationer.


På Pride House hålls bland annat föreläsningar, workshops, debatter, musik- och teaterframträdanden, konstutställningar och liknande.


I Pride Park hittar man en mångfald utställare, intresseorganisationer, politiska partier, företag och så vidare, samt aktiviteter av olika slag och ett omfattande scenprogram.


Pride City innefattar olika aktiviteter som är utspridda över hela staden. Där förekommer en popup shop som informerar och säljer diverse produkter till förmån för organisationen. Men också andra roliga aktiviteter där bland annat gallerior gett utrymme utställningar, information och aktiviteter relaterat till HBTQ för allmänheten mm.


Pride Parade är för många festivalens höjdpunkt och inträffar på lördagen under festivalveckan. Stockholm Pride Parade är Skandinaviens största Prideparad och har blivit Stockholms största folkfest och går genom centrala staden. Paraden har 10.000-tals deltagare och beses av 100.000-tals stockholmare och turister från hela världen. Alla slags människor deltar; HBTQ-are och sympatisörer, nördar och queer-folk, festprissar och kostymälskare, unga och gamla, funktionshindrade och elitidrottare. Den gemensamma nämnaren är glädjen och människosynen - alla människors lika värde.


Pridefestivalen firas på flera platser världen över, till minne av polisprovocerade upplopp bland homosexuella i New York hösten 1969, som gått till historien som händelserna på Stonewall Inn. I Sverige hålls den första pride-demonstrationen i Örebro den 15 maj 1971 av lokal förening (Gay Power Club) där ett av kraven var "att två av samma kön skall få gifta sig med varandra". Sedan startade demonstrationer under namnet frigörelsedagen 1977, som blev frigörelseveckan 1979. Frigörelseveckan bytte senare återigen namn till homoveckan, och övergick under 1980-talet till att bli en bredare folkfest.


I Europa startades Europride som firades i olika länder varje år. 1998 firades Europride i Stockholm och året efter fortsatte man med ett liknande arrangemang lokalt, under benämningen Stockholm Pride, som sedan dess vuxit i omfattning år efter år. År 2008 var Stockholm Pride värd för EuroPride en andra gång.


Under tidigt 2000-tal reagerade vissa i hbt-rörelsen på att Stockholm Pride blivit för kommersiellt och arrangerade under ett par år motfestivalen Stockholm Shame.


Under 2003 års festival angrep den högerextremistiska organisationen Nationaldemokratisk Ungdom prideparaden, se priderättegången. Det var dock inte första gången. Tidigare manifestationer mot pridefirandet, framförallt från enstaka kristna grupperingar, har varit i form av demonstrationer.


Under Stockholm Pride har det blivit allt viktigare för de politiska partierna att synas. Samtliga riksdagspartier utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har deltagit. Dessutom har allt fler intresseorganisationer, myndigheter och fackförbund valt att deltaga, både med utställningar, seminarier och i det stora avslutande paradtåget. I det avslutande Pride Parade under 2014 var det extra mycket politiskt deltagande från respektive partier, då kommun-, landstings- och riksdagsval infaller en månad senare. För första gången någonsin deltog en svensk statsminister i prideparaden - Fredrik Reinfeldt.


Moderaterna. Margareta Cederfelt, Anders Borg, Erik Bengtzboe, Fredrik Saweståhl, Sofia Arkelsten, Anna König Jerlmyr.


Moderaterna. Från vänster: Fredrik Reinfeldt, Anna Kinberg Batra, Beatrice Ask, Tomas Tobé. Sten Nordin i bakgrunden.


Pride House gick 2011 under benämningen Pride Sergel, men bytte sedan tillbaka till sitt ursprungliga namn. Fokus ligger på seminarier, paneldebatter, workshops, film och teater om HBTQ-frågor.


Under vissa år sedan 2004 har det funnits en scen på Pride House för uppträdanden av svenska och internationella queerartister. År 2006 hölls världens första partiledardebatt om hbt-frågor på Pride House.


Pride Park är ett avgränsat festivalområde som åren 1998 till 2009 låg i Tantolunden och år 2010 var förlagd till området framför Sjöhistoriska museet på Ladugårdsgärde. År 2011 flyttade Pride till Kungsträdgården och gjorde samtidigt en satsning som bland annat inkluderade fritt inträde. Året därpå, 2012, flyttade Pride Park tillbaka till Tantolunden och tog återigen inträde. Sedan 2013 har Pride Park varit förlagt på Östermalms IP. I Pride Park finns scener, företags- och föreningstält, öltält och andra arrangemang. Bland annat har det blivit tradition att bjuda in kända Melodifestivals- och eurovisionsstjärnor under torsdagen på den så kallade schlagerpopkvällen.


Paraden genom Stockholms gator 2008 lockade nästan lika många deltagare som rekordåret 2007, cirka 45 000, och nästan lika stor publik, cirka 450 000, trots ösregn.


På senare år har varje festival fått ett tema, kring vilket många av festivalens arrangemang kretsar.






















Phil Collins

Phil Collins, You Can't Hurry Love - 2016 Remastered på Spotify

Hello, I Must Be Going! (Deluxe Edition)

You Can't Hurry Love - 2016 Remastered

Phil Collins, In The Air Tonight - 2015 Remastered på Spotify

Face Value (Deluxe Editon)

In The Air Tonight - 2015 Remastered

Phil Collins, Another Day In Paradise - 2016 Remastered på Spotify

...But Seriously (Deluxe Edition)

Another Day In Paradise - 2016 Remastered

Phil Collins LVO, egentligen Philip David Charles Collins, född 30 januari 1951 i Chiswick i London, är en brittisk låtskrivare, pianist, trummis, sångare och författare. Collins har haft stora framgångar både som medlem i rockgruppen Genesis och som soloartist.



Collins började tidigt sin bana som underhållare, bland annat som barnskådespelare inom amatörteater och som modell. År 1970 anslöt han sig som trummis till den framgångsrika gruppen Genesis. År 1975, då gruppens sångare Peter Gabriel lämnade Genesis, sökte gruppen först efter ny sångare. När ingen lämplig sångare kunde hittas antog Collins även den rollen, en roll som han till mångas förvåning fyllde galant. Under Collins tid som sångare i gruppen utvecklades stilen från progressiv rock till mer poporienterad, radiovänlig rock.



Redan under 1970-talet gjorde Collins spelningar med jazz fusionbandet Brand X och under 1980-talet samarbetade han med George Harrison, Paul McCartney, Eric Clapton, Mike Oldfield, Tears for Fears och många andra. År 1981 solodebuterade han med albumet Face Value, som bland annat innehöll jättehiten "In the Air Tonight". Liksom Genesis musik under den här tiden lutade hans soloskivor mer åt pophållet än den progressiva rock han spelat med bandet under 1970-talet. Han medverkade på Live Aid-galan 1985 som enda artist att uppträda både på Wembley Stadium i Storbritannien och JFK Stadium i USA dit han flög med Concorde. Collins skördade som soloartist enorma framgångar under 1980- och 1990-talen med hits som "Sussudio", "Against All Odds (Take a Look at Me Now)", "Take Me Home" och "Another Day in Paradise". Han kombinerade samtidigt framgångsrikt en fortsatt karriär som frontman i Genesis, hans sista studioalbum med bandet blev We Can't Dance 1991 varefter han lämnade gruppen 1996.



Collins har gjort sig ett stort namn som låtskrivare, och när Walt Disney Company 1999 gjorde den animerade filmen Tarzan fick han uppdraget att göra filmmusiken. Låten "You'll Be in My Heart" ur filmen fick en Oscar för bästa sång. När Disney gjorde filmen Björnbröder fick Collins åter uppdraget att göra filmmusiken, med låtar som "On My Way" och "Look Through My Eyes" som följd. Han har även medverkat i filmer själv, bl.a. i Buster (1988) och i TV–serien Miami Vice.



Phil Collins är en multiinstrumentalist och kan, förutom trummor, sång, gitarr, piano, även spela blås- och stråkinstrument. Han skriver inte noter i vanlig bemärkelse, utan har ett eget system med linjer och punkter för att teckna ner sin musik. Hans hörsel har den senaste tiden försämrats på ena örat och 2003 tillkännagav han att han planerade sin avskedsturné, som han genomförde 2004–2005 under namnet First Final Farewell Tour. År 2007 återförenades han dock tillfälligt med Genesis och gav sig ut på en turné kallad Turn It On Again – The Tour. Han har även fysiska nervproblem, vilket försvårar hans sätt att hantera trummor.



Den 17 oktober 2016 bekräftade Collins vid en presskonferens att han gör flera konserter under juni 2017, i London, Paris och Köln. Detta blir Collins första konserter på tio år och därmed hans officiella comeback.



Phil Collins bor tidvis i Schweiz, i den lilla staden Féchy vid Genèvesjön. Han har varit gift tre gånger och har genomgått lika många skilsmässor; han har fem barn. Han är bland annat far till Lily Collins. Emellertid återförenades Collins med sin tredje fru Orianne Cevey, med vilken han var gift 1999–2008, i början av 2016, och de har ett hus i Miami, där de bor tillsammans med parets två söner. Collins har dock kvar sitt hus i Féchy.










Bullet

Bullet, Bite The Bullet på Spotify

Bite The Bullet

Bite The Bullet

Bullet, Riding High på Spotify

Storm of Blades

Riding High

Bullet, Dusk Til Dawn på Spotify

Bite The Bullet

Dusk Til Dawn

Bullet är ett svenskt heavy metal-band, grundat i Växjö år 2001 av Hampus Klang och Dag "Hell" Hofer. Bandet gav ut sin första demo Heavy Metal highway 2002 och släppte 2006 albumet Heading for the top genom skivbolaget Black Lodge. Iron Maidens sångare Bruce Dickinson spelade upp Bulletlåten "Turn it up loud" från debutalbumet i sitt radioprogram i engelska BBC 2006.


År 2008 gav Bullet ut sitt andra album, Bite the Bullet. Den 21 juni 2009 var Bullet förband till AC/DC på Ullevi i Göteborg och 3 oktober 2009 spelade Bullet två låtar i Globen (inför cirka 15 000 personer) innan NHL-matchen mellan Detroit Red Wings och St. Louis. Tredje albumet, Highway Pirates, släpptes i början av 2011.


Gitarristen Hampus Klang har även spelat i grindcorebandet Birdflesh och basisten Adam Hector sjöng tidigare i hardcorebandet Path of No Return.






Peter Bjorn And John

Peter Bjorn And John, Young Folks på Spotify

Writer's Block

Young Folks

Peter Bjorn And John, Second Chance på Spotify

Gimme Some

Second Chance

Peter Bjorn And John, What You Talking About? (Claptone Remix) på Spotify

What You Talking About? (Claptone Remix)

What You Talking About? (Claptone Remix)

Peter Bjorn and John är en svensk indierockgrupp, bildad i Stockholm 1999. Bandet består av Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson.


Deras stora genombrott kom 2006 med låten "Young Folks", där gruppen samarbetar med The Concretes före detta sångerska Victoria Bergsman. Låten lyckades aldrig slå på de svenska listorna (men bubblade på Trackslistan), framgången kom istället utomlands där låten till exempel nådde nr 13 i England. Låten fick också mycket bra kritik internationellt och rankades av den brittiska musiktidskriften NME som årets näst bästa låt. Den amerikanska webbplatsen Pitchfork Media utsåg "Young Folks" till årets femte bästa låt.. Samma sajt rankade albumet Writer's Block som det 24:e bästa albumet 2006. "Young Folks" samplades också av Kanye West på hans mixtape Can't Tell Me Nothing. 2007 uppträdde de tillsammans på festivalen Way Out West i Göteborg. 2008 dök första nya livstecknet upp efter framgångarna i form av det instrumentella albumet Seaside Rock och i slutet av samma år kom låten "Lay It Down" som ett första smakprov från den "officiella" uppföljaren Living Thing, som släpptes i mars 2009. Första singeln Nothing to Worry About släpptes i januari 2009.










Simon & Garfunkel

Simon & Garfunkel, The Sound of Silence på Spotify

The Graduate

The Sound of Silence

Simon & Garfunkel, Mrs. Robinson på Spotify

Bookends

Mrs. Robinson

Simon & Garfunkel, The Boxer på Spotify

Bridge Over Troubled Water

The Boxer

Simon & Garfunkel var en amerikansk folk-rock-duo som bildades i New York år 1964 och bestod av sångarna Paul Simon och Art Garfunkel, båda födda 1941. Simon & Garfunkel kom att bli en av de populäraste grupperna som spelades in på 1960-talet. Paul Simon var den som skrev låtarna. Båda sjöng och de producerade skivorna tillsammans med producenten Roy Halee.


Paul Simon och Art Garfunkel träffades första gången 1953 under en skoluppsättning av Alice i Underlandet när de var elva år. De bodde då i stadsdelen Queens i New York. 1957 skrev de och spelade in singeln "Hey, Schoolgirl" under namnet Tom & Jerry på skivbolaget BIG som ägdes av Sid Prosen. Simon kallade sig Jerry Landis, eftersom han vid den tiden dejtade en tjej som hette Sue Landis, och Garfunkel Tom Graph (från Graph Paper som han använde för att rita på). Musikaliskt var deras stora förebilder duon The Everly Brothers. Singeln sålde 150.000 exemplar och nådde 49:e plats på Billboard-listan. 23 november 1957 uppträdde de på amerikansk TV i musikprogrammet American Bandstand iklädda röda jackor.


Men de efterföljande singlarna floppade och båda återvände till sina studier. Garfunkel studerade matematik på Columbia University medan Simon valde engelsk litteratur som ämne. Efter att de slagit igenom som Simon & Garfunkel gavs Tom & Jerry-materialet ut 1966 på LP:n Simon & Garfunkel på skivetiketterna Allegro (UK) och Pickwick (US), vilka dock drogs tillbaka efter kort tid efter påtryckningar från Simon och Garfunkel. Dessa låtar har även i modern tid återutgivits på CD både som bootlegs och legitima utgåvor. Dessutom har många tidigare outgivna låtar inspelade 1959 - 1964 givits ut på diverse CD-album, de flesta bara med Simon.


Efter en provspelning för producenten Tom Wilson 1964, som då också producerade Bob Dylan, fick duon kontrakt med skivbolaget Columbia. Albumet Wednesday Morning, 3 AM spelades in, men sålde dåligt. Simon åkte till England och spelade på pubar och klubbar. Han spelade där dessutom in soloalbumet The Paul Simon Song Book 1965. Garfunkel fortsatte sina arkitektstudier.


När två lokala radiostationer i Florida och Boston började få önskningar från lyssnare om att få höra sången "The Sound of Silence" från LP:n lät Tom Wilson spela in 12-strängad gitarr, bas och trummor på den akustiska versionen av sången och skivbolaget gav ut den som singel. När den nådde förstaplatsen i december 1965 återförenades Simon & Garfunkel för att snabbt spela in albumet Sounds of Silence som gavs ut i januari efterföljande år. Duon spelade även in en ny version av "I Am a Rock" som ursprungligen funnits med på Simons soloalbum och den blev en hit 1966.


Senare samma år följde det mer genomproducerade albumet Parsley, Sage, Rosemary and Thyme som bland annat innehöll "Homeward Bound", "Scarborough Fair" och "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)".


Den 16 juni 1967 framträdde duon på Monterey Pop Festival. De avslutade den festivalens första dag av tre genom att spela låtarna "Homeward Bound", "At The Zoo", "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)", "For Emily, Whenever I May Find Her", "The Sound of Silence", "Benedictus" samt "Punky's Dilemma"


Soundtracket till filmen Mandomsprovet 1968 gjorde Simon & Garfunkel till superstjärnor, trots att soundtracket i huvudsak bestod av redan utgivna låtar. Den nyskrivna "Mrs Robinson" (ursprungligen betitlad "Mrs Roosevelt") från filmen hamnade istället på duons fjärde skiva Bookends som kom ut i nära anslutning till filmen. Den 15 juni 1968, samtidigt som "Mrs Robinson" låg etta på amerikanska singellistan, intog Simon & Garfunkel också de tre översta placeringarna på den amerikanska album-listan med soundtracket och sina två senaste album (dessutom låg Sounds of Silence på 27:e plats och Wednesday Morning, 3 AM på 163:e).


Under 1969 pågick inspelningen av duons nästkommande album Bridge over Troubled Water. Ett smakprov från albumet gavs ut redan i april 1969 när singeln "The Boxer/Baby Driver" gavs ut. Inspelningen av albumet försenades, delvis beroende på att Garfunkel befann sig i Mexiko för att spela in filmen Moment 22. Olika åsikter om musikalisk inriktning ledde till motsättningar mellan de båda gruppmedlemmarna. Albumet Bridge over Troubled Water, som gavs ut i februari 1970, blev ändå deras största försäljningssuccé. Förutom titelspåret gjorde singlarna "Cecilia" och "El Condor Pasa (If I Could)" bra ifrån sig på hitlistorna. Albumet placerade sig överst såväl på den amerikanska Billboard-listan som den engelska albumlistan, liksom i flera andra länder. På englandslistan låg albumet etta i totalt 41 veckor (under en 18 månader lång period) och albumet var där det mest sålda såväl 1970 som 1971. Efter en påföljande turné i USA och Europa splittrades dock duon och de båda inriktade sig på sina respektive solokarriärer.


Under följande år återförenades Simon & Garfunkel flera gånger i olika sammanhang. I juni 1972 gav de en konsert i Madison Square Garden till stöd för den demokratiske presidentkandidaten George McGovern. 1975 spelade de in sången "My Little Town" som hamnade både på Simons skiva Still Crazy After All These Years och Garfunkels Breakaway. 18 oktober 1975 uppträdde de också tillsammans i det andra avsnittet någonsin av TV-programmet Saturday Night Live, där de tillsammans sjöng "The Boxer", "Scarborough Fair" och den nya låten "My Little Town". 1978 spelade de tillsammans med James Taylor in Sam Cooke-låten "(What A) Wonderful World", vilken återfinns på Garfunkel-albumet Watermark.


Den 19 september 1981 gav de en gratiskonsert i Central Park i New York inför cirka 400 000 människor, vilket året efter resulterade i det storsäljande dubbelalbumet The Concert in Central Park. De turnerade i Europa sommaren 1982 och besökte bland annat Stockholm 6 juni. 1983 turnerade duon i USA där flera nya låtar från ett kommande album framfördes. På grund av nya motsättningar skrinlades dock albumet och gavs istället ut som Paul Simons soloskiva Hearts and Bones hösten 1983.


17 januari 1990 invaldes Simon and Garfunkel i Rock and Roll Hall of Fame. Vid detta till tillfälle framfördes "El Condor Pasa (If I Could)", "Bridge Over Troubled Water" och "Goodnight Sweetheart".


Hösten 1993 gav de 21 konserter i New York, men samarbetet dem emellan var ansträngt och det skulle dröja tio år innan de stod på scenen tillsammans igen.


Vid den amerikanska Grammy-galan 2003 återförenades de för en Lifetime Achievement Award. Då sjöng de "The Sound of Silence". Under oktober/november samma år genomförde de en 40 konserter lång turné över hela USA som sågs av sammanlagt över en halv miljon människor.


Under juni/juli 2004 turnerade de på nytt i USA (21 konserter) och Europa (12 konserter). De besökte bland annat Globen i Stockholm 25 juli och 31 juli hölls en gratiskonsert utomhus bredvid Colosseum i Rom bevittnad av 600.000 åskådare. Under samtliga konserter 2003 och 2004 medverkade The Everly Brothers som särskilda gäster. Sommaren 2004 lanserades dessutom i en radiointervju den första nya Simon & Garfunkel-låten på 29 år; "Citizen of the Planet". Låten gavs senare ut som ett extraspår på Old Friends - Live On Stage.


Den 20 september 2005 uppträdde Simon & Garfunkel på nytt tillsammans. Då gällde det en stödgala i Madison Square Garden för de som drabbats av Orkanen Katrina. De framförde låtarna "Bridge over Troubled Water" (tillsammans med Aaron Neville), "Homeward Bound" och "Mrs. Robinson". Hela denna konsert (med många andra artister) gavs ut på dvd i augusti 2006.


När Beacon Theatre i New York öppnade på nytt 13 februari 2009 efter att ha varit stängd under en sju månader lång restaurering, var Paul Simon den förste som gav konsert där. Efter en 90 minuter lång föreställning sa Simon: "Mina damer och herrar, min gamle vän Art Garfunkel." Därefter sjöng Simon & Garfunkel "The Sound of Silence", "The Boxer" och avslutade kvällen med "Old Friends".


13 juni 2009 återförenades duon för en turné i Nya Zeeland (2 konserter), Australien (9 konserter) och den avslutades i Japan 18 juli (6 konserter). Dessa konserter var huvudsak en upprepning av turnéerna från 2003 och 2004 gällande låtar och spelordning. The Everly Brothers medverkade dock inte denna igång, istället framförde Paul Simon och Art Garfunkel några låtar var från sina respektive solokarriärer.


Den 29 oktober firade Simon & Garfunkel Rock & Roll Hall Of Fame's 25-årsjubileum tillsammans med Bruce Springsteen, Crosby, Stills & Nash, Stevie Wonder, Eric Clapton, Aretha Franklin, Metallica och U2. Det var en tvåkvällars konsert på Madison Square Garden.


2010 uppträdde duon på New Orleans Jazz Festival, men den redan annonserade sommarturnén i Kanada och USA ställdes in efter att Garfunkel fått problem med stämbandet och ordinerades vila från all sång tills vidare. Art Garfunkel har dock uttalat sig i den amerikanska musiktidningen Rolling Stone att han hoppas kunna återvända till Simon & Garfunkel under 2011.


2011 - 41 år efter storsäljande albumet Bridge Over Troubled Water gavs ut - gav skivbolaget Columbia Records ut en 40-årsjubileumsutgåva av albumet som innehöll den nyinspelade dokumentären The Harmony Game - The Making of Bridge Over Troubled Water. I filmen intervjuas Paul Simon, Art Garfunkel, Roy Halee och flera av de musiker som medverkar på albumet.


Alltsedan återföreningen 2003 verkar vänskapen mellan Simon och Garfunkel numera stå på mera fast grund. Ibland rapporteras om att de har bevistat någon baseballmatch ihop eller ätit lunch tillsammans.


Fotnot: Samtliga fem studioalbum är sedan 2001 utgivna med remastrat ljud på CD och med bonusspår.










Yann Tiersen

Yann Pierre Tiersen, född 23 juni 1970 i Brest i Frankrike, är en fransk kompositör och musiker. Tiersen har bland annat skrivit musiken till filmerna Amelie från Montmartre (2001) och Good bye Lenin! (2003). Han har släppt ett flertal skivor, bland annat Rue des Cascades (1996), Le Phare (1997) och Tout est Calme (1999). Yann Tiersen använder sig i sina kompositioner bland annat av dragspel, violiner, viola och piano.


Hans musik är känd för att framföras på en mängd olika instrument i relativt minimalistiska kompositioner, ofta med en touch av antingen europeisk klassisk musik eller fransk folkmusik, framförallt innehåller den piano, dragspel eller fiol tillsammans med instrument som melodica, xylofon, Ondes Martenot, leksakspiano, cembalo och skrivmaskin. Hans mer lekfulla verk har jämförts med Penguin Cafe Orchestra och Pascal Comelade, medan hans mer seriösa verk mer påminner om Frédéric Chopin, Erik Satie, Philip Glass och Michael Nyman. Tiersens musik brukar förutom minimalism förknippas med musikstilen avantgarde.


Med Tiersens senaste album, Dust Lane (2010) och Skyline (2011), debuterade han på skivbolaget ANTI- och visade upp en ny inriktning med mindre kompositioner och med inslag av postpunk.














Lisa Nilsson

Lisa Nilsson, Innan vi faller på Spotify

Innan vi faller

Innan vi faller

Lisa Nilsson, Himlen Runt Hörnet på Spotify

Samlade Sånger 1992 - 2003

Himlen Runt Hörnet

Lisa Nilsson, Varje Gång Jag Ser Dig på Spotify

Samlade Sånger 1992 - 2003

Varje Gång Jag Ser Dig

My Lisa Karolina Nilsson, född 13 augusti 1970 i Tyresö i Stockholms län, är en svensk sångerska.


Nilsson fick ett stort genombrott med sitt tredje album Himlen runt hörnet 1992. Hon är dotter till Birgit Bokö och Gösta Nilsson, som nu är gift med Monica Borrfors. Nilsson var gift med musikern Henrik Janson 1998–2002.


Vid elva års ålder började Nilsson på Lasse Kühlers dansskola. Hon gick gymnasiet på danslinjen i Uppsala och började därefter på Balettakademins yrkesdansarlinje. Hon var med i gruppen Stage Four tillsammans med Peter Jöback, Andreas Lundstedt och Lizette Pålsson. Via en talangjakt – hon vann 1987 talangtävlingen Stjärnskott – fick Nilsson vara med i Bosse Larssons TV-program Lörda' me' Larssons som sändes i september 1988. Hon fick kontrakt med skivbolagsdirektören Billy Butt på skivbolaget Little Big Apple. Hon deltog även i Melodifestivalen 1989 med låten Du och slutade på fjärde plats. Samma år släpptes duetten Aquarius 1999. Singeln Who's That Boy låg tre veckor på Trackslistan 1990. Nilssons två första skivor var på engelska trots att Butt tyckte att hon skulle sjunga på svenska. Nilsson fick mycket bra kritik för sin röst men de anonyma poplåtarna på engelska fick dålig kritik.


1991 skrevs nytt skivkontrakt med Diesel Music AB, ett nystartat independent-skivbolag startat av Torbjörn Sten, Mauro Scocco och Johan Ekelund. Vintern och våren 1992 spelades hennes genombrottsplatta Himlen runt hörnet in i legendariska Polarstudion i Stockholm. Johan Ekelund var producent och Mauro Scocco låtskrivare. När skivan släpptes fick den 3 getingar i Expressen och tidningens musikrecensent Måns Ivarsson skrev att: "Här växer Lisa med inramningen och slår för första gången fram som en brännande personlighet."


Skivan blev en stor kommersiell framgång i hela Norden och sålde i 450 000 exemplar. Singeln Himlen runt hörnet blev den mest spelade i P3 första halvåret 1992. Singeln Varje gång jag ser dig kom på femte plats. 1993 belönades Nilsson med tre grammisar och Scocco och Ekelund fick en vardera. Sommaren 1992 turnerade hon tillsammans med Tomas Ledin och Eva Dahlgren i turnén Rocktåget.


1994 spelades låtarna från Himlen runt hörnet in på engelska, ommixade av producenten Magnus Frykberg. Det engelskspråkiga albumet Ticket to Heaven släpptes 1995.


I slutet av 1993 inleddes arbetet med nästa album, Till Morelia, och även det producerat av Johan Ekelund och med låtar av Mauro Scocco och Peter LeMarc. När albumet släpptes 1995 jämfördes det med Nilssons genombrottsalbum Himlen runt hörnet. Kritikern Stefan Malmqvist kallade musiken på plattan för amerikansk mjuksoul och ansåg att en del av Mauro Scoccos texter var plattityder och klichéer. I Aftonbladet ansåg Anders Hvidfeldt att Nilsson än en gång gjort en imponerande platta och att skivan var ett hantverk in i minsta detalj. I Göteborgs-Posten ansåg Gabriel Byström att Scoccos texter inte var särskilt intressanta och att slutresultatet var bra men inte häpnadsväckande. Skivan hamnade på andra plats på Tom Hjeltes innelista i Aftonbladet. Skivan sålde i sammanlagt 250 000 exemplar.


Efter Till Morelia ville Nilsson utforska sin egen kreativitet. Vid sidan av låtskrivande gjorde hon ett antal framträdanden där hon fokuserade mer på jazzen. Hon spelade 1996 in låten "Those Who Were" på danske jazzbasisten Niels Henning Ørstedt Pedersens skiva med samma namn, sjöng Nat King Coles "Unforgettable" på prins Bertils begravning 1997, turnerade i Danmark både med DR Big Band och DR Underholdningsorkestret och gjorde Frank Sinatra-konserter med Svante Thuresson. Hon spelade även in en duett med operasångerskan Montserrat Caballé – låten "Friends Again" av Mauro Scocco.


2000 kom Viva. Skivan gavs ut i hela Norden. Även denna skiva var producerad av Johan Ekelund. Nilsson hade själv skrivit texter och, ihop med maken Henrik, musiken till de flesta av låtarna. Där fanns bland annat "Sanna ögonblick" från filmen med samma namn, till vilken paret skrev filmmusiken. Viva innehåller, vid sidan av låtar som "Långsamt" och "Viola", även en låt av Stephen Simmonds, "Tror på dig", som blev en av skivans mest omtyckta låtar.


Sommaren 2000 gav sig Nilsson ut på turnén Karavan tillsammans med Staffan Hellstrand och Thomas di Leva. Nilsson turnerade också i Danmark och Finland. 2001 vann hon åter en Grammis som bästa kvinnliga pop- eller rockartist för skivan Viva.


Nilsson skrev själv egna texter och producerade det följande albumet, Små rum, men hon skrev musiken ihop med sin make. I studion medverkade också Esbjörn Svenssons Trio och Stockholm Session Strings. Texterna är mycket personliga, handlar oftast om kärlek och Nilsson skrev texterna under flera års tid. Idén om ett samarbete mellan Nilsson och Esbjörn Svenssons Trio kom när de 1998 spelade in Telegram för fullmånen för hyllningsalbumet (för Cornelis Vreeswijk) Den flygande holländaren 2. Små rum släpptes i november 2001. Skivrecensenterna gav albumet ett blandat mottagande. I Aftonbladet ansåg Markus Larsson att texterna var ljumma och att Nilsson hade en bit kvar till den nödvändiga skärpan. I Borås Tidning ansåg Stefan Eklund att Nilssons texter var bättre än på Viva. I Östersunds-Posten ansåg Bengt Ola Mattsson att Nilssons texter bar på ett arv från svenska visartister som Jan Johansson, Lars Bagge, Olle Adolphson och Beppe Wolgers samt att hennes röst passade bättre för detta slag av vispop än soulmusiken.


2002 hade Nilsson en mindre roll i Colin Nutleys långfilm Paradiset, där hon spelar Rebecka Björkstig, en kvinna som leder en stiftelse för misshandlade kvinnor. Samma år hade hon en gästroll i komediserien Cleo. Nilsson har förklarat att hon kan tänka sig fler roller men att hon inte vill bli skådespelare.


Efter utgivningen av samlingsskivan Samlade sånger 1992-2003 turnerade Nilsson, och därefter reste hon våren 2004 till Brasilien för några veckors semester. I Rio de Janeiro lärde hon känna en grupp brasilianska musiker och hemfärden sköts upp gång på gång tills hon stannade i ett par månaders tid. I Brasilien lyssnade hon på kända brasilianska låtar från 1960- och 1970-talen. Låtarna i musikstilen tropicalia översatte hon till svenska och med hjälp av gitarristen Joâo Castilho kunde hon bilda ett band som följde med Nilsson på en miniturné i Sverige på våren 2005. Låtarna, översatta till svenska, spelades in i studio i Brasilien i början av 2006.


I Aftonbladet skrev recensenten Markus Larsson att skivan var "tam, lagom, grå, trist och pretentiös". Malin Henrikson i Hallands Nyheter tyckte att det var kompetent utfört men att det borde ha svängt mer. Efter skivsläppet hösten 2006 gav sig Nilsson ut på en liten turné i Sverige tillsammans med det brasilianska bandet Banda Beleza.


"Hon förvaltar de kända brasilianska låtarna med omsorg utan att hennes egna personliga stil försvinner. Däri sitter styrkan. Hon kallar skivan för ett kärleksprojekt och det märks. Värmen för de brasilianska melodierna och poesin är tydlig. Lisa Nilsson levererar nyans, nerv, närvaro och står för produktionen. Låtarna har spelats in med flera brasilianska musiker i Rio och gästas av stora namn som flöjtisten Carlos Malta och cellisten Jaques Morelenbaum (som producerat Caetano Veloso, Badi Assad och Marizas senaste skivor." skrev den brasilianska musikexperten Åsa Da Silva Veghed i Svenska Dagbladet.


2002 spelade Nilsson en biroll i Colin Nutleys långfilm Paradiset. 2008 spelade hon den kvinnliga huvudrollen i den svensk-tyska långfilmen Ett enklare liv.


2012 gjorde hon huvudrollen som Diana i Broadway-musikalen Next To Normal på Stockholms stadsteater; musikteater om psykisk sjukdom och hur den påverkar en familj.


År 1997–2002 var hon gift med musikern Henrik Janson. Tillsammans med musikern och trädgårdsmästaren Niklas Medin har hon två döttrar, födda 2007 och 2011.






Y&t

Y&t, Summertime Girls på Spotify

Open Fire

Summertime Girls

Y&t, I'm Coming Home på Spotify

Facemelter

I'm Coming Home

Y&t, Don't Stop Runnin' på Spotify

Earthquake - The A&M Years

Don't Stop Runnin'

Y&T är en amerikansk hårdrocks- och heavy metal-grupp bildad i Kalifornien 1974 av gitarristen och sångaren Dave Meniketti. De har i dag sålt över 4 miljoner skivor världen över. Enligt vissa musikkritier och källor så är de pionjärerna inom 1980-talets omåttligt populära hair metal. Idén till namnet Y&T fick de från The Beatles skiva Yesterday and Today.


Den första banduppsättningen bestod av Dave Meniketti på sologitarr och sång, Leonard Haze på trummor, Phil Kennemore på bas och Joey Alves på kompgitarr. 1986 ersattes Haze av Jimmy DeGrasso (Lita Ford, Ozzy Osbourne) på trummor och 1989 ersattes Alves av Stef Burns på gitarr. DeGrasso lämnade bandet i slutet på 1980-talet men har fortsatt med att vara en etablerad musiker då han bland annat spelat med Alice Cooper, Megadeth, David Lee Roth och i dag Ministry.


Trots att Y&T gav ut skivor och turnerade regelbundet från 1976 fram till 1991 så fick de aldrig någon större kommersiell framgång. Två musikvideor blev dock populära och därmed låtarna, dessa var "Mean Streak" från 1983 och "Summertime Girls" (som tog sig upp till 55:e plats på Billboard Hot 100) från 1987. 1985 medverkade bandet i supergruppen Hear 'n Aid med bland andra Dio, Quiet Riot, Twisted Sister, Iron Maiden, Judas Priest och Blue Öyster Cult.


1991 så meddelade Y&T att de skulle lägga ner. De återförenades 1995 och spelade sedan sporadiskt under några år med uppsättningen Meniketti, Burns, Kennemore och DeGrasso. En ny återförening gjordes 2001, dock med Leonard Haze istället för DeGrasso på trummor. Burns lämnade också snart gruppen för att spela med Huey Lewis and the News och ersattes av John Nymann som var en gammal vän till bandet.


Y&Ts grundare, sångare och gitarrist Dave Meniketti räknas i dag som en gitarrist i värdlsklass och har under åren i Y&T fått erbjudanden att spela i andra storband såsom Ozzy Osbourne och Whitesnake. Han har även släppt två soloskivor, On the Blue Side och Menketti. Basisten Phil Kennemore avled den 7 januari 2011.


















LISA FISCHER

LISA FISCHER, How Can I Ease The Pain på Spotify

So Intense

How Can I Ease The Pain

LISA FISCHER, So Intense på Spotify

So Intense

So Intense

LISA FISCHER, Save Me på Spotify

So Intense

Save Me































Bror Gunnar Jansson

Bror Gunnar Jansson, Ain't No Grave på Spotify

Moan Snake Moan

Ain't No Grave

Bror Gunnar Jansson, Mary Lee på Spotify

Bror Gunnar Jansson

Mary Lee

Bror Gunnar Jansson, The Church Bell's Tone på Spotify

Moan Snake Moan

The Church Bell's Tone











Glen Hansard

Glen Hansard, Falling Slowly på Spotify

Music From The Motion Picture Once

Falling Slowly

Glen Hansard, High Hope på Spotify

Rhythm And Repose (Deluxe Edition)

High Hope

Glen Hansard, Cry Me a River på Spotify

Even Better Than The Real Thing Vol. 1

Cry Me a River

Glen Hansard, född 21 april 1970 i Dublin, Irland, är en irländsk låtskrivare, Oscarsvinnare och skådespelare, samt sångare i den irländska gruppen The Frames.


Glen Hansard slog igenom med bandet The Frames. Dessförinnan var han gatumusiker på Dublins gator tillsammans med Mic Christopher. Efter Christophers död har Hansard tillägnat vartenda album till honom. Han har också fulländat Christophers album "Skylarkin'" och hjälpt till att släppa det.


I november 2008 var Glen, tillsammans med Markéta Irglová och de andra från The Frames, i Göteborg och höll en intim konsert i Stenhammarsalen.


Hansard hoppade av skolan vid 13 års ålder för att bli gatumusikant i Dublin. Han fick en större publik efter medverkan som gitarrspelaren Outspan Foster i filmen The Commitments. Rollen fick han efter han hade gått på New York Film Academy. 2003 var han programledare för TV-programmet Other Voices: Songs from a Room, som visade irländska musiktalanger, på RTÉ


22 april 2006 släppte han sitt första soloalbum, The Swell Season, på Overcoat Recordings. Det var ett samarbete med tjeckiska sångerskan Markéta Irglová, Marja Tuhkanen från Finland på fiol och altfiol och Bertrand Galen från Frankrike på cello. Hansard tillbringade även en hel del tid framför kameran under 2006 i filmen Once. I filmen spelar Hansard en gatumusiker från Dublin och Irglová spelar en immigrerad gatuförsäljare. Filmen hade amerikansk premiär på Sundance Film Festival år 2007 och fick festivalens "World Cinema Audience Award". Under reklamkampanjen för filmen började Hansard och Irglová dejta. Hansards kommentar till förhållandet var: "Jag hade varit kär i henne länge, men intalade mig själv att hon bara är ett barn." En av låtarna de skrev tillsammans för filmen, "Falling Slowly", vann en Oscar för Bästa Låt i februari 2008. Hansard blev den första irlandsfödda personen att vinna det priset. Hansard och Irglová spelade även in en version av Bob Dylans låt "You Ain't Goin' Nowhere" för filmen I'm Not There år 2007.


Vid sidan om projekten med The Frames och Irglová har han även varit med på 2006 års välgörenhetsalbum för Oxfam, The Cake Sale. Hansard har även spelat in några coverlåtar, både ensam och med bandkamraten Colm Mac Con Iomaire för Today FM:s skivor Even Better than the Real Thing. Hans covers är bland annat Justin Timberlakes "Cry Me A River" och Britney Spears "Everytime".


Hansard har sagt om sina influenser: "I vårt hus när jag var liten fanns det en helig treenighet, den var Leonard Cohen, Van Morrison och Bob Dylan med Dylan i centrum." Hansard och The Frames turnerade som förband till Bob Dylan i Australien och Nya Zeeland i augusti 2007. Hansard brukar ofta spela Van Morrison-låtar under sina konserter.


















Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel











Thomas Dybdahl

Thomas Dybdahl, This Love Is Here To Stay på Spotify

What's Left Is Forever (Deluxe)

This Love Is Here To Stay

Thomas Dybdahl, One Day You'll Dance For Me, New York City på Spotify

Songs

One Day You'll Dance For Me, New York City

Thomas Dybdahl, But We Did på Spotify

What's Left Is Forever (Deluxe)

But We Did











Asta Kask

Asta Kask, Vill inte va med på Spotify

En För Alla Ingen För Nån

Vill inte va med

Asta Kask, Patriarkatet på Spotify

En För Alla Ingen För Nån

Patriarkatet

Asta Kask, Psykopaten på Spotify

Sista Dansen

Psykopaten























Hitta oss på Facebook