Få inspiration till evenemang i Stockholm!


Vet du inte vad du ska göra i Stockholm? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Stockholm framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Stockholm.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Sanna Nielsen

Sanna Nielsen, Undo på Spotify

7

Undo

Sanna Nielsen, Utan dina andetag på Spotify

Vinternatten

Utan dina andetag

Sanna Nielsen, Empty Room på Spotify

Stronger (Bonus Version)

Empty Room

Sanna Viktoria Nielsen, född 27 november 1984 i Edenryd, Kristianstads län (nuvarande Skåne län), är en svensk pop- och tidigare dansbandssångare. Sanna Nielsen slog igenom 1996 som 11-åring med låten "Till en fågel". Hon har turnerat i stora delar av Sverige och har deltagit i Melodifestivalen sju gånger, en tävling som hon vann 2014 med låten "Undo". Hon representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark där hon från första semifinalen den 6 maj gick vidare och kom på tredje plats i finalen den 10 maj.


Nielsens musikkarriär började med talangjakter, den första som sjuåring 1992 i Olofström. 1994 deltog hon i en talangjakt i Kallinge och vann med låten "Can You Feel the Love Tonight". Nielsen uppträdde 1995 och 1996 med dansbandet Mats Elmes orkester och fick därigenom kontakt med TV-producenten Ragnar Dahlberg, som lät henne uppträda i ett avsnitt av Café Norrköping den 15 november 1996 när hon var 11 år gammal.


Den 11 maj 1996 tog hon sig direkt in på Svensktoppens andra plats med låten "Till en fågel", skriven av Bert Månson. När låten följande vecka blev etta var Sanna Nielsen den yngsta svenskan någonsin som legat etta på Svensktoppen.


I tv-programmet Skavlan berättade hon hur hon blev mobbad av sina skolkamrater under uppväxtåren i Bromölla för att hon tyckte om att sjunga. "Du ska inte tro att du är någonting", fick hon ofta höra.


I september 1996 utgavs Nielsens debutalbum Silvertoner. En skivrecensent jämförde Nielsen med en ung Carola Häggkvist eller Sissel Kyrkjebø.


Under de följande åren gav Nielsen ut ett julalbum Min önskejul (1997) och en singel, Time to Say Goodbye (1999). Under gymnasieskoltiden studerade hon på det estetiska programmet med musikinriktning på Heleneholmsgymnasiet i Malmö.


I december 2001 medverkade Nielsen för första gången i en stor julturné, då tillsammans med Christer Sjögren, Sten Nilsson och Charlotte Perrelli (då Nilsson). I mitten av 2002 turnerade hon med Roger Pontare och i december 2002 medverkade hon i en serie julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran. Nielsen var ute på julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran både 2003 och 2004.


I februari 2006 kom hennes andra regelrätta album, Nära mej, nära dej, med text och musik av Fredrik Kempe och Marcos Ubeda. I juli-augusti 2007 var hon ute på en turné, "Tre S", tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén., ett samarbete som de kommande åren även fortsatte, framför allt i juletider.


I april 2008 gavs albumet Stronger ut. I samband med detta gick Nielsen från att tidigare främst ha sjungit på svenska till att nu främst sjunga på engelska. I november samma år kom julalbumet Our Christmas tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén. Nielsen är i dag bosatt i stadsdelen Årsta i Stockholm tillsammans med gitarristen Joakim Ramsell.


I Melodifestivalen 2011 deltog Nielsen med låten "I'm in love" och kom till final. Hon gick även till final i Melodifestivalen 2014 med låten "Undo" från den andra deltävlingen i Linköping den 8 februari.


Den 8 mars 2014 vann Nielsen Melodifestivalen 2014 och representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark i den första semifinalen den 6 maj 2014. Flera bettingsajter hade Undo som en av favoriterna att vinna Eurovision-finalen. Efter semifinalen gick Sverige upp som etta och vinnarfavorit på oddsen. I finalen av Eurovision Song Contest i Köpenhamn kom hon trea.


Den 22 juni 2014 var Nielsen värd för Sommar i P1 där hon bland annat berättade om sina första år som sångare. I oktober 2014 medverkade hon i SVT:s Sommarpratarna.


Hösten 2014 musikaldebuterar Nielsen i den kvinnliga huvudrollen Lara i sverigepremiären av Doktor Zjivago på Malmö Opera.


2015 ledde hon tillsammans med Robin Paulsson Sveriges uttagning till Eurovision, Melodifestivalen.Hon kommenterade även Eurovision Song Contest 2015 tillsammans med Edward af Sillén.


Nielsen förlovade sig 2006 och bodde på Lidingö utanför Stockholm med sin dåvarande sambo. Numera är hon bosatt i Årsta söder om Stockholm med sambon Joakim Ramsell. Nielsen har fått sitt danska efternamn från sin farfar som var dansk och bodde i Århus.






Blacknuss

Blacknuss, Last Night a DJ Saved My Life - C&J Mix på Spotify

Gold (A Decade of Soul, Jazz & R'n'b)

Last Night a DJ Saved My Life - C&J Mix

Blacknuss, Dinah på Spotify

Gold (A Decade of Soul, Jazz & R'n'b)

Dinah

Blacknuss, Thinking of You på Spotify

Gold (A Decade of Soul, Jazz & R'n'b)

Thinking of You

Blacknuss är ett svenskt musikkollektiv som har sina rötter i en jazzklubb i Stockholm. Musikstilen var från början mestadels jazz och funk, men har på senare tid gått mer åt soul och r&b-hållet. Medlemmarna har varierat mycket under åren, men trummisen Martin Jonsson har varit med hela tiden.


Blacknuss hade 1994 hittar med låtarna "It Should Have Been You", "Last Night A DJ Saved My Life" och senare 1996 med låten "Dinah".






Lisa Nilsson

Lisa Nilsson, Innan vi faller på Spotify

Innan vi faller

Innan vi faller

Lisa Nilsson, Himlen Runt Hörnet på Spotify

Samlade Sånger 1992 - 2003

Himlen Runt Hörnet

Lisa Nilsson, Varje Gång Jag Ser Dig på Spotify

Samlade Sånger 1992 - 2003

Varje Gång Jag Ser Dig

My Lisa Karolina Nilsson, född 13 augusti 1970 i Tyresö i Stockholms län, är en svensk sångerska.


Nilsson fick ett stort genombrott med sitt tredje album Himlen runt hörnet 1992. Hon är dotter till Birgit Bokö och Gösta Nilsson, som nu är gift med Monica Borrfors. Nilsson var gift med musikern Henrik Janson 1998–2002.


Vid elva års ålder började Nilsson på Lasse Kühlers dansskola. Hon gick gymnasiet på danslinjen i Uppsala och började därefter på Balettakademins yrkesdansarlinje. Hon var med i gruppen Stage Four tillsammans med Peter Jöback, Andreas Lundstedt och Lizette Pålsson. Via en talangjakt – hon vann 1987 talangtävlingen Stjärnskott – fick Nilsson vara med i Bosse Larssons TV-program Lörda' me' Larssons som sändes i september 1988. Hon fick kontrakt med skivbolagsdirektören Billy Butt på skivbolaget Little Big Apple. Hon deltog även i Melodifestivalen 1989 med låten Du och slutade på fjärde plats. Samma år släpptes duetten Aquarius 1999. Singeln Who's That Boy låg tre veckor på Trackslistan 1990. Nilssons två första skivor var på engelska trots att Butt tyckte att hon skulle sjunga på svenska. Nilsson fick mycket bra kritik för sin röst men de anonyma poplåtarna på engelska fick dålig kritik.


1991 skrevs nytt skivkontrakt med Diesel Music AB, ett nystartat independent-skivbolag startat av Torbjörn Sten, Mauro Scocco och Johan Ekelund. Vintern och våren 1992 spelades hennes genombrottsplatta Himlen runt hörnet in i legendariska Polarstudion i Stockholm. Johan Ekelund var producent och Mauro Scocco låtskrivare. När skivan släpptes fick den 3 getingar i Expressen och tidningens musikrecensent Måns Ivarsson skrev att: "Här växer Lisa med inramningen och slår för första gången fram som en brännande personlighet."


Skivan blev en stor kommersiell framgång i hela Norden och sålde i 450 000 exemplar. Singeln Himlen runt hörnet blev den mest spelade i P3 första halvåret 1992. Singeln Varje gång jag ser dig kom på femte plats. 1993 belönades Nilsson med tre grammisar och Scocco och Ekelund fick en vardera. Sommaren 1992 turnerade hon tillsammans med Tomas Ledin och Eva Dahlgren i turnén Rocktåget.


1994 spelades låtarna från Himlen runt hörnet in på engelska, ommixade av producenten Magnus Frykberg. Det engelskspråkiga albumet Ticket to Heaven släpptes 1995.


I slutet av 1993 inleddes arbetet med nästa album, Till Morelia, och även det producerat av Johan Ekelund och med låtar av Mauro Scocco och Peter LeMarc. När albumet släpptes 1995 jämfördes det med Nilssons genombrottsalbum Himlen runt hörnet. Kritikern Stefan Malmqvist kallade musiken på plattan för amerikansk mjuksoul och ansåg att en del av Mauro Scoccos texter var plattityder och klichéer. I Aftonbladet ansåg Anders Hvidfeldt att Nilsson än en gång gjort en imponerande platta och att skivan var ett hantverk in i minsta detalj. I Göteborgs-Posten ansåg Gabriel Byström att Scoccos texter inte var särskilt intressanta och att slutresultatet var bra men inte häpnadsväckande. Skivan hamnade på andra plats på Tom Hjeltes innelista i Aftonbladet. Skivan sålde i sammanlagt 250 000 exemplar.


Efter Till Morelia ville Nilsson utforska sin egen kreativitet. Vid sidan av låtskrivande gjorde hon ett antal framträdanden där hon fokuserade mer på jazzen. Hon spelade 1996 in låten "Those Who Were" på danske jazzbasisten Niels Henning Ørstedt Pedersens skiva med samma namn, sjöng Nat King Coles "Unforgettable" på prins Bertils begravning 1997, turnerade i Danmark både med DR Big Band och DR Underholdningsorkestret och gjorde Frank Sinatra-konserter med Svante Thuresson. Hon spelade även in en duett med operasångerskan Montserrat Caballé – låten "Friends Again" av Mauro Scocco.


2000 kom Viva. Skivan gavs ut i hela Norden. Även denna skiva var producerad av Johan Ekelund. Nilsson hade själv skrivit texter och, ihop med maken Henrik, musiken till de flesta av låtarna. Där fanns bland annat "Sanna ögonblick" från filmen med samma namn, till vilken paret skrev filmmusiken. Viva innehåller, vid sidan av låtar som "Långsamt" och "Viola", även en låt av Stephen Simmonds, "Tror på dig", som blev en av skivans mest omtyckta låtar.


Sommaren 2000 gav sig Nilsson ut på turnén Karavan tillsammans med Staffan Hellstrand och Thomas di Leva. Nilsson turnerade också i Danmark och Finland. 2001 vann hon åter en Grammis som bästa kvinnliga pop- eller rockartist för skivan Viva.


Nilsson skrev själv egna texter och producerade det följande albumet, Små rum, men hon skrev musiken ihop med sin make. I studion medverkade också Esbjörn Svenssons Trio och Stockholm Session Strings. Texterna är mycket personliga, handlar oftast om kärlek och Nilsson skrev texterna under flera års tid. Idén om ett samarbete mellan Nilsson och Esbjörn Svenssons Trio kom när de 1998 spelade in Telegram för fullmånen för hyllningsalbumet (för Cornelis Vreeswijk) Den flygande holländaren 2. Små rum släpptes i november 2001. Skivrecensenterna gav albumet ett blandat mottagande. I Aftonbladet ansåg Markus Larsson att texterna var ljumma och att Nilsson hade en bit kvar till den nödvändiga skärpan. I Borås Tidning ansåg Stefan Eklund att Nilssons texter var bättre än på Viva. I Östersunds-Posten ansåg Bengt Ola Mattsson att Nilssons texter bar på ett arv från svenska visartister som Jan Johansson, Lars Bagge, Olle Adolphson och Beppe Wolgers samt att hennes röst passade bättre för detta slag av vispop än soulmusiken.


2002 hade Nilsson en mindre roll i Colin Nutleys långfilm Paradiset, där hon spelar Rebecka Björkstig, en kvinna som leder en stiftelse för misshandlade kvinnor. Samma år hade hon en gästroll i komediserien Cleo. Nilsson har förklarat att hon kan tänka sig fler roller men att hon inte vill bli skådespelare.


Efter utgivningen av samlingsskivan Samlade sånger 1992-2003 turnerade Nilsson, och därefter reste hon våren 2004 till Brasilien för några veckors semester. I Rio de Janeiro lärde hon känna en grupp brasilianska musiker och hemfärden sköts upp gång på gång tills hon stannade i ett par månaders tid. I Brasilien lyssnade hon på kända brasilianska låtar från 1960- och 1970-talen. Låtarna i musikstilen tropicalia översatte hon till svenska och med hjälp av gitarristen Joâo Castilho kunde hon bilda ett band som följde med Nilsson på en miniturné i Sverige på våren 2005. Låtarna, översatta till svenska, spelades in i studio i Brasilien i början av 2006.


I Aftonbladet skrev recensenten Markus Larsson att skivan var "tam, lagom, grå, trist och pretentiös". Malin Henrikson i Hallands Nyheter tyckte att det var kompetent utfört men att det borde ha svängt mer. Efter skivsläppet hösten 2006 gav sig Nilsson ut på en liten turné i Sverige tillsammans med det brasilianska bandet Banda Beleza.


"Hon förvaltar de kända brasilianska låtarna med omsorg utan att hennes egna personliga stil försvinner. Däri sitter styrkan. Hon kallar skivan för ett kärleksprojekt och det märks. Värmen för de brasilianska melodierna och poesin är tydlig. Lisa Nilsson levererar nyans, nerv, närvaro och står för produktionen. Låtarna har spelats in med flera brasilianska musiker i Rio och gästas av stora namn som flöjtisten Carlos Malta och cellisten Jaques Morelenbaum (som producerat Caetano Veloso, Badi Assad och Marizas senaste skivor." skrev den brasilianska musikexperten Åsa Da Silva Veghed i Svenska Dagbladet.


2002 spelade Nilsson en biroll i Colin Nutleys långfilm Paradiset. 2008 spelade hon den kvinnliga huvudrollen i den svensk-tyska långfilmen Ett enklare liv.


2012 gjorde hon huvudrollen som Diana i Broadway-musikalen Next To Normal på Stockholms stadsteater; musikteater om psykisk sjukdom och hur den påverkar en familj.


År 1997–2002 var hon gift med musikern Henrik Janson. Tillsammans med musikern och trädgårdsmästaren Niklas Medin har hon två döttrar, födda 2007 och 2011.






John Lindberg Trio

John Lindberg Trio, Runaway Train på Spotify

Made For Rock N Roll

Runaway Train

John Lindberg Trio, Drunksters på Spotify

Brand New Philosophy

Drunksters

John Lindberg Trio, Don’t Fade Away på Spotify

Made For Rock N Roll

Don’t Fade Away

John Lindberg Trio består av John Lindberg på sång och gitarr, Martin Engström på bas och Joakim Dunker på trummor. Bandet bildades 2004 av John, Joakim och Patrik Backlund som spelade bas vid det tillfället. Bandet är numera känt som John Lindberg Trio eller "JLT". Bandet har gett ut sju album och en singel och skriver merparten av musiken själva. Musiken är en blandning av Rockabilly, Country och Rock'n Roll. Bandet inspireras av Rockikoner såsom Elvis Presley och Chuck Berry, men tar även influenser från äldre Rythm'n Blues hjältar.












RAW comedy club

Raw Comedy är ett svenskt varumärke för ståuppkomik som omfattar bland annat en ståupp-klubb, bokningar av internationella komiker, en tv-serie och återkommande turnéer. RAW Comedy grundades år 2004 av Mårten Andersson. På Hilton i Stockholm är ett av deras roligaste skämt att några i publiken får stå upp hela showen, snacka om äkta standup. Först till kvarn säger de till dem som trodde att de skulle få sitta ner på en standup.


RAW comedy club grundades 2004 av Mårten Andersson som en stand up-klubb på krogen Wirströms i Gamla stan i Stockholm. På premiärkvällen medverkade Johan Glans, Magnus Betnér, Måns Möller, Thomas Järvheden och Mårten Andersson.


2008 gick Sony Music Entertainment Sweden AB in som delägare och affärsområdet ”RAW comedy” startades. Andersson fick titeln ”Head of comedy” för Sony Music i Sverige. Samma år producerade RAW comedy de två första säsongerna av TV-programmet ”RAW comedy club” för Kanal 5.


RAW comedy producerade sina första stand up-special för SVT år 2009. Nästföljande år producerades flera turnéer med internationella komiker bland andra Dylan Moran och Eddie Izzard. Under våren 2009 skrev Andersson kontrakt med komikern Sean Banan och släppte kort därefter singeln ”Skaka rumpa".


Mårten Andersson avslutade samarbetet med Sony Music Entertainment Sweden AB 2011 och blev ensam ägare av verksamheten. Under året spelades den femte säsongen av TV-programmet ”RAW comedy club” in för Kanal 5 och RAW comedy club startade en stand up-klubb i Örebro.


Stand up-klubben bytte lokaler till Hilton Stockholm Slussen under 2012. Under våren åkte RAW ut på Sverigeturné med Mårten Andersson, Marika Carlsson, Kodjo Akolor, Messiah Hallberg, Måns Möller och Filip Schultz. På hösten genomfördes en turné med Kristoffer Appelquist, Marika Carlsson, Mårten Andersson, den amerikanska komikern Reginald D Hunter samt humorgruppen The Axis of Awesome.


Programmet som bygger på ståuppkomik blandar scenföreställningen med intervjuer bakom kulisserna. Bland andra har Johan Glans, Martin Soneby, Thomas Järvheden, Mårten Andersson och Magnus Betner medverkat. Även ett flertal internationella komiker har medverkat. Programmet koncentrerar sig på "rå komedi", där komikerna får prata om vad som helst.


Varje program inleds med en sekvens där en kortväxt man, spelad av Johan Neumann, skrattar tills han exploderar och i och med detta formar programmets logotyp.


Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”






















Jonas Gardell

Jonas Gardell, Aldrig ska jag sluta älska dig på Spotify

Nästan vackra

Aldrig ska jag sluta älska dig

Jonas Gardell, Nästan vackra på Spotify

Nästan vackra

Nästan vackra

Jonas Gardell, Du är inte ensam på Spotify

Nästan vackra

Du är inte ensam

Lars Jonas Holger Gardell, född 2 november 1963 i Täby, är en svensk författare, dramatiker, komiker och artist.


Gardell har vunnit flera priser, bland annat en Guldbagge för bästa manus till Pensionat Oskar, det svenska TV-priset Kristallen för serien De halvt dolda, Prix Futura för romanen En komikers uppväxt, Frödingstipendiet, Stora Svenska Talarpriset samt Tage Danielsson-priset 1996. Han promoverades 2007 till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet och 2013 till medicine hedersdoktor vid Linköpings universitet.


Jonas Gardell är son till professorn i socialpsykologi Bertil Gardell och psykologen Ingegärd Gardell, född Rasmussen. Han är bror till Mattias Gardell och Stina Gardell. Gardell växte upp i Enebyberg norr om Stockholm med föräldrar och tre syskon; han var själv näst yngst. Båda föräldrarna var psykologer och var uppmuntrande till att låta fantasin flöda hos sina barn.


Föräldrarna skilde sig när Jonas Gardell var ung och pappan lämnade familjen för sin karriär och en ny kvinna. Jonas Gardell har vid flera tillfällen sagt att hans far var en sådan människa som bara blivit älskad men aldrig älskat tillbaka. Skilsmässan tog Gardell hårt och han har i efterhand sagt att "den krasch min familj då gjorde kunde inga skyddsnät stå emot." Han vände sorgen utåt och började som 14-åring att tillbringa tid vid Klara norra kyrkogata i Stockholm, känt tillhåll för unga, manliga prostituerade. Det som han upplevde där fick honom att lova sig själv att aldrig bli ett offer, någon som kan ömkas.


Efter samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning sökte sig Jonas Gardell till scenskolan som 18-åring, men när han fick reda på att han var den 500:e som skulle provspela för Hamlet såg han det som omöjligt. Han bestämde sig då för att bli konstnär och öppnade ett konstgalleri tillsammans med några vänner. Gardell levde på socialbidrag och arbetade som krokimodell. Samtidigt skrev Gardell noveller och dikter och 1985 utkom hans första roman Passionsspelet. Romanen handlar om hans homosexualitet, om att få vara den man är, och att kunna bli accepterad av andra och sig själv.


Den första långfilmen efter manus av Jonas Gardell, Pensionat Oskar, hade premiär 1995. Filmen fick hösten 1995 stora kritikerpriset vid Festival des Films du Monde i Montréal, och Gardell fick en Guldbagge för bästa manus. Gardell har även skrivit manus till filmen Livet är en schlager, från vilken låten "Aldrig ska jag sluta älska dig" blev en stor hit.


Som sig själv har Gardell medverkat i ett flertal svenska tv-program, såsom Stjärnorna på slottet, Så ska det låta, Doobidoo och Sommarkrysset.


Gardell växte upp i en kristen familj, inom baptistkyrkan. Han berättar ofta om hur hans mamma berättade för honom att Gud alltid älskar honom och att Han aldrig kommer att överge honom. Gardells tro är ett ofta återkommande tema i hans verk och han anger Bibeln som sin största inspirationskälla. Gardell utnämndes i december 2007 till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet med motiveringen:


Utnämningen väckte kritik från vissa teologer och två medlemmar av fakultetskollegiet reserverade sig mot beslutet.


Den 30 maj 2008 promoverades Jonas Gardell i Lunds domkyrka. Dagen innan höll han sin promotionsföreläsning "Bjuden till bords av Jesus" i den fullsatta Allhelgonakyrkan i Lund.


Den 17 maj 2013 promoverades Gardell till medicine hedersdoktor vid Linköpings universitet. Denna gång mötte en del av själva motiveringen, "för sin mångfasetterade beskrivning av ett mörkt kapitel i svensk medicinhistoria", viss kritik.


Gardell blev sambo med Mark Levengood 1986 och ingick registrerat partnerskap med denne 1995. År 2011 gifte sig Gardell och Levengood. Paret har två barn, sonen Amos (som Gardell har tillsammans med väninnan Ingeborg Svensson) och dottern Olga (som Levengood har tillsammans med Fanny Ambjörnsson).










David Batra

David Batra, SD på Spotify

Det här var ju tråkigt

SD

David Batra, Vi öppnar plötsligt i september på Spotify

Det här var ju tråkigt

Vi öppnar plötsligt i september

David Batra, Skånsk indier på Spotify

Det här var ju tråkigt

Skånsk indier

David Chandra Batra, född 29 november 1972 i Lund, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Batra, född och uppvuxen i Lund till en svensk mamma och en pappa med indisk härkomst, gick under sin gymnasietid på Spyken i Lund och utbildade sig därefter till civilekonom. Sin debut som ståuppkomiker gjorde han i oktober 1994 på hotell Kramer i Malmö. Karriär gjorde han med TV-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan med bland andra Johan Glans. Det senare är ett sketchprogram som utspelas bland de udda människorna i ett förortskvarter.


Han deltar ofta i radioprogrammet På minuten som den fjärde panelmedlemmen. Våren 2008 ledde han SVT:s humorprogram Morgonsoffan tillsammans med Petra Mede. Sommaren 2008 var han sommarvärd i Sveriges Radios Sommar och berättade om ofrivillig barnlöshet och sina och fruns försök att skaffa barn. 2015 var det dags igen för att sommarprata.


Han är sedan 2002 gift med Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Tillsammans har de en dotter.






Cirkus Cirkör

Cirkus Cirkör är en av världens ledande aktörer inom nycirkus. Cirkus Cirkör har turnerat runt om i världen med en rad nycirkusföreställningar och events. De har också grundat utbildningar för nycirkusartister på gymnasie- och högskolenivå.


Cirkus Cirkör startade som en fri nycirkusgrupp i Stockholm 1995. Gruppen bildades av Tilde Björfors och Cirkus Cirkör var en av Sveriges första nycirkusgrupper, inspirerade av bland annat kanadensiska Cirque de Soleil.


1997 grundades Cirkuspiloterna, en eftergymnasial utbildning för cirkusartister och år 2000 startades ett nycirkusprogram på S:t Botvids Gymnasium, som idag är en gymnasial spetsutbildning med riksintag. 2005 var Cirkus Cirkör med och grundade ett gymnasieprogram i vinterakrobatik i Åre och i Östersund.


Cirkus Cirkörs har turnerat med en rad föreställningar, flera av föreställningarna har producerats i samarbete med andra grupper. Ett urval av Cirkus Cirkörs föreställningar:






Sophie Zelmani

Sophie Zelmani, If I Could på Spotify

I'm The Rain

If I Could

Sophie Zelmani, Going Home på Spotify

Sing And Dance

Going Home

Sophie Zelmani, By Your Side på Spotify

Everywhere

By Your Side

Sophie Christina Zelmani, född Edkvist12 februari 1972 i Stockholm, är en svensk sångerska och låtskrivare.


Zelmani kom att börja med musikaliskt skapande efter det att hennes far dog när hon var 14 år gammal, vilket med hennes egna ord "vände upp-och-ner på hennes värld". Efter att hon hade skrivit en låt om händelsen tyckte hon att det kändes bättre, och fortsatte därför sedan med det. Zelmanis styvfar lärde henne senare att spela gitarr. Vägen till musikindustrin kom när hon arbetade som praktikant i en musikstudio där hon fick spela in ett par demos som hon skickade till olika skivbolag. Det hamnade bland annat hos Sony Music, vilka var först med att erbjuda henne skivkontrakt. Hon bytte till sin morfars ryska efternamn Zelmani.


1995 släpptes Zelmanis självbetitlade debutalbum, Sophie Zelmani, som tillsammans med singeln Always You lade grunden för hennes första nationella succé.


Hon har samarbetat med gitarristen och producenten Lars Halapi ända sedan starten av sin karriär och skapar oftast skivorna i dennes studio på Österlen. Hon skriver normalt med engelska texter, eftersom hon känner det svårt att uttrycka sig med svenska texter, något hon dock gärna önskar kunna pröva på småningom.


Sophie Zelmanis musik kretsar kring hennes lågmälda röst och akustiska gitarr. Till hennes influenser hör bland andra Bob Dylan och Leonard Cohen. Hon har även spelat in en cover på Bob Dylans Most of the Time, som finns med i soundtracket till Masked and Anonymous.


Zelmani har även uppmärksammats för sin scenskräck och ovilja till att vara med i media och föredrar att uttrycka sig genom musiken och inte att prata mer än nödvändigt. När hon i samband med sitt genombrott i mitten av 1990-talet intervjuades i SVT av journalisten Tomas Tengby, ska hon enligt myten "bara ha uttalat två ord under hela intervjun". Detta är något överdrivet – hon svarade på alla frågor men aldrig längre än med en mening.






Lisa Ekdahl

Lisa Ekdahl, Vem vet? på Spotify

Lisa Ekdahl

Vem vet?

Lisa Ekdahl, Heavenly Shower på Spotify

Look To Your Own Heart

Heavenly Shower

Lisa Ekdahl, Öppna upp ditt fönster på Spotify

Lisa Ekdahl

Öppna upp ditt fönster

Lisa Ekdahl, född 29 juli 1971 i Stockholm, är en svensk sångare och låtskrivare. Hon är känd för låten "Vem vet" från 1994, och har släppt åtta album i eget namn samt två i samarbete med Peter Nordahl Trio.


Ekdahl växte upp i Mariefred med två systrar och föräldrarna som är kärnfysiker respektive förskollärare. Under sin gymnasietid gick hon på musiklinjen i Södertälje. När hon var 18 år flyttade hon till Stockholm där hon 1990 började sjunga med Peter Nordahls jazztrio och sedan medverkade på ett album med Toni Holgersson.


Hon fick därefter ett skivkontrakt med EMI. Hennes debutalbum Lisa Ekdahl från 1994, som innehöll hitlåten "Vem vet", blev en stor försäljningssuccé och belönades med tre Grammis och Rockbjörnen.


Ekdahl sjunger pop och jazz både på svenska och engelska. Med sin kombination av svensk vistradition och latino-jazz har Ekdahl hittat en personlig, ärlig och egen stil i svensk populärmusik.


Hon är vän med Lars Winnerbäck som utöver vänskapen hjälpt henne att producera två album (Olyckssyster och Pärlor av glas). Hon har även sjungit med honom i några av hans låtar. Hon uppträdde också tillsammans med honom i två låtar på konsert-DVD:n Live i Linköping, en upptagning av de två extrainsatta konserterna i Linköping år 2003.


Efter att ha bott i New York bestämde sig Lisa Ekdahl för att hon ville göra ett engelskt album, det första på nio år. Tillbaka i Sverige stängde hon därför in sig i sin hemmastudio i Stockholm och spelade in de nio egenhändigt skrivna sångerna på albumet Give Me That Slow Knowing Smile, som i Sverige släpptes den 8 april 2009. Under skivkontrakt med franska Sony Music lanserades albumet i hela 14 länder och under våren och sommaren samma år genomfördes också en europeisk turné, som avslutades med en konsert på Cirkus, Stockholm, den 16 december 2009.


Sju spår på albumet är producerade av Mathias Blomdahl, två av Tobias Fröberg. Studiolegendaren Ronny Lahti har mixat på Atlantis i Stockholm och albumet gästas av bland andra Ane Brun, Teitur, Vanna Rosenberg och Keren Ann.


Hon har en son (född 1994) tillsammans med bluessångaren Bill Öhrström och bor numera på Södermalm i Stockholm. Hon har tidigare varit gift med New Yorkaren Salvadore Poe/Paul DiBartolo, tidigare gitarrist i amerikanska 90-tals sleazerockbandet Spread Eagle.






David Urwitz

David Urwitz, Jag ville aldrig såra dig på Spotify

David, vad är det du vill höra-Ett försök till en samling

Jag ville aldrig såra dig

David Urwitz, Lycklig på Spotify

I Väntan På Vad

Lycklig

David Urwitz, En Eftermiddag på Spotify

David Urwitz

En Eftermiddag

David Urwitz, född 1973, sångare och musiker. Urwitz är bosatt i Masthugget i Göteborg men växte upp i Trollhättan. Urwitz släpper sin musik på egna skivbolaget Alvy Singer Records.










Titiyo

Titiyo, Taxi på Spotify

Taxi

Taxi

Titiyo, Come Along på Spotify

Come Along

Come Along

Titiyo, Själen av en vän på Spotify

Så mycket bättre - Tolkningarna

Själen av en vän

Titiyo Yambalu Felicia Jah, artistnamn Titiyo, född 23 juli 1967 i Stockholm och uppvuxen i Solna, är en svensk pop- och soulsångerska. Titiyos genombrott kom med 1989 års "Talking to the Man in the Moon", och hon har totalt vunnit fyra Grammisar.


Titiyo är dotter till musikern Ahmadu Jah (som kommer från Sierra Leone) och danslärarinnan Maylen Bergström. Hon är halvsyster till sångerskan Neneh Cherry (de har samma far). Tillsammans med Magnus Frykberg har hon en dotter. Frykberg och Titiyo separerade i slutet av 1990-talet. Hon är medlem av Långarydssläkten.


Musiker var för Titiyo inte ett självklart yrkesval, trots att hon växte upp med musiker omkring sig. Det var halvsystern Neneh Cherry som påverkade henne att trots allt satsa på en karriär som sångerska. Sommaren 1987 fick hon sitt första stora körjobb bakom Orup under Rock runt riket 1987-turnén. På Jakob Hellmans album ...och stora havet (1989) hörs Titiyo på körsång på spåret Avundsjuk på dej. Hon medverkade även samma år på singeln Din man med Eric Gadd samt på Johan Kindes första soloalbum.


1988 fick Titiyo skivkontrakt med nystartade skivbolaget Telegram. Hennes första singel, "Break My Heart (But Don't Waste My Time)", kom samma år. 1989 fick hon ett stort genombrott med hiten "Talking to the Man in the Moon" (6:e plats på svenska singellistan) som ledde till en Grammis som årets nykomling. 1990, året för den självbetitlade albumdebuten, belönades Titiyo med ytterligare en Grammis, nu som bästa kvinnliga pop/rockartist. Under 1990-talet etablerade Titiyo sig som en av de främsta svenska soulsångerskorna, och hon blev bland annat kallad för en svensk "Aretha Franklin". Titiyo sjöng på andra albumet även en cover på Franklins hitlåt "Never Let Me Go". Titiyos tre första skivor producerades av Magnus Frykberg.


Den tredje skivan, 1997 års Extended, gav Titiyo ytterligare en Grammis. På albumet hade Titiyo nu större kontroll över produktionen och låtskrivandet, och sången hade utvecklats från ren soul mot en mer blues-inspirerad känsla.


I slutet av 1990-talet uppträdde Titiyo på firmafester och sjöng i en reklamfilm för shampoot Finesse. Hon var även en av artisterna på Stockholms vattenfestival.


Med fjärde skivan, den mer rockinfluerade Come Along från 2001, arbetade hon ihop med Joakim Berg (Kent) och Peter Svensson (The Cardigans). Resultatet blev svenska och internationella framgångar med främst den flitigt spelade singeln "Come Along". Albumet sålde minst 80 000 exemplar i Sverige och gavs året efter även ut i USA.


2004 släppte Titiyo samlingsskivan Best of Titiyo. Första nya studioalbumet på sju år, det mörkare och electronica- och krautrockinspirerade Hidden, utkom 2008.


2010 bildade Titiyo tillsammans med Theodor Jensen duon Keep Company. De släppte 29 december 2010 skivan Keep Company.


Titiyo medverkade 2013 i den fjärde säsongen av TV4:s Så mycket bättre. Från programmet fick hon listplaceringar på Digilistan och Sverigetopplistan med sin tolkning av Ken Rings "Själen av en vän". Även hennes tolkningar av Nationalteaterns "Men bara om min älskade väntar" och Agnes "I Need You Now" gick in på Digilistan.


Juni 2014 släpptes singeln "Drottningen är tillbaka". Detta var Titiyos första skivutgåva på svenska. Singeln är en försmak på det kommande albumet som väntades ges ut i oktober 2014. Utgivningen blev dock fördröjd, och albumet gavs ett år försenat ut i oktober 2015. Titeln 13 Gården är taget från den gård i Solna där Titiyo tillbringade sin uppväxt.














Nicolai Dunger

Nicolai Dunger, Clouds på Spotify

Ballad of This Land

Clouds

Nicolai Dunger, Organ Track på Spotify

This Cloud Is Learning

Organ Track

Nicolai Dunger, Pojke med blå ballong på Spotify

En svit med par

Pojke med blå ballong

Claus Wilhelm Nicolai Dunger, född 4 februari 1968 i Piteå, är en svensk singer/songwriter. Han var i unga år en lovande fotbollsspelare och tränade för Malmö FF, men skrev aldrig på något kontrakt utan lämnade istället fotbollen till förmån för musiken.


Han har samarbetat med musikprofiler som Jari Haapalainen, Björn Yttling, Johan Berthling, Bonnie 'Prince' Billy och Jonas Kullhammar. Utöver sin musikproduktion i eget namn ger Dunger ut skivor under epitetet A Taste of Ra.


Nicolai Dunger växte upp i Piteå. Pappan var en framgångsrik fotbollstränare på orten och Dunger har själv beskrivit detta som problematiskt då det gjorde att han själv stack ut, vilket i sin tur genererade avundsjuka hos omgivningen. Under uppväxten var han tidvis mobbad. Han har i en intervju sagt att "jag önskar ingen uppleva det jag kände då".


Som ung var han en mycket lovande fotbollsspelare och spelade och tränade bland annat för Malmö FF. Han spelade även i pojklandslaget.


År 1992 avslutade Dunger fotbollskarriären och flyttade hem till Piteå för att ytterligare kunna satsa på musiken. Han upplevde kollektivismen inom fotbollen som negativ och ville istället göra saker på egen hand, vilket var en huvudanledning till att han valde att sluta med sporten. Uppbrottet från fotbollen resulterade i en ökad musikalisk produktivitet från Dungers sida, något han kommenterat såhär: "Jag kände att jag hade mycket att säga och då är det skönt att kunna uttrycka sig. Jag har 100–150 inspelade låtar från den tiden."


Albumdebuten skedde med 1996 års Songs Wearing Clothes, som kännetecknas av en experimentell ljudbild. Skivan sålde dåligt och genererade ingen större uppmärksamhet åt Dunger. Trots att den försäljningsmässiga framgången uteblev med debutalbumet gav skivbolaget Dunger en ny chans. Hans andra studioalbum Eventide utgavs 1997 och spelades in tillsammans med Tämmelkvartetten. Framgångarna uteblev emellertid även denna gång och skivbolaget valde därför att bryta sitt samarbete med Dunger.


Dunger kontrakterades av Dolores Recordings och första utgåvan på detta bolag blev 1998 års EP-skiva First Born Track, producerad av Ebbot Lundberg och Kalle Gustafsson-Jerneholm. Dunger hade träffat dessa när han uppträdde på Hultsfredsfestivalen 1996 och tanken om ett samarbete föddes ur det mötet. Samarbetet med Lundberg och Gustafsson-Jerneholm fortsatte på Dungers tredje studioalbum, 1999 års This Cloud Is Learning. Skivan var Dungers mest lättillgängliga ditintills, men hade också kvar en del av den experimentella ljudbild som kännetecknat tidigare alster. Albumet mottogs väl av kritiker och Dunger började nu även att uppmärksammas internationellt. För att marknadsföra skivan gav han sig ut på turné i Europa tillsammans med Emilíana Torrini. Från skivan släpptes singlarna What Tomorrow och Something in the Way. Den sistnämnda har figurerat i reklamkampanjer för Statoil och Volvo, något som genererat stora ekonomiska intäkter för Dunger.


År 2001 släpptes studioalbumet Soul Rush, på vilket Dunger samarbetade med Esbjörn Svensson Trio. Skivans mix av country och soul gjorde att jämförelser drogs till Van Morrison. Samma år bidrog Dunger med sång på låten "European Sun" på The Bear Quartets EP Old Friends.


År 2002 utkom studioalbumet Tranquil Isolation. Skivan spelades in i USA tillsammans med Will Oldham och dennes bror Paul Oldham. Samma år släpptes The Vinyl Trilogy, en serie om tre LP-skivor där bland andra Goran Kajfeš och Esbjörn Svensson Trio medverkar. Året efter bidrog Dunger med bakgrundssång på The Concretes självbetitlade studioalbum The Concretes.


År 2004 kom albumet Here's My Song. You Can Have It... I Don't Want It Anymore / Yours 4-ever Nicolai Dunger. Skivan lovordades såväl i Sverige som internationellt och Dunger stod nu på randen till ett internationellt genombrott. Skivan lovordades av bland andra The New York Times. Genombrottet uteblev emellertid, mestadels beroende på en försenad utgivning. Skivan gjordes i samarbete med gruppen Mercury Rev. Samma år medverkade Dunger på Calexicos EP Convict Pool, där han bidrog med sång på Love-covern "Alone Again Or".


År 2005 släppte Dunger sin första skiva under epitetet A Taste of Ra, den självbetitlade A Taste of Ra. Till en början avslöjades inte att det var Dunger som låg bakom namnet, men recensenterna listade snabbt ut att så var fallet. Skivan mottog dåliga recensioner och ansågs vara för experimentell.


År 2006 släpptes Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran, ett album på vilket Dunger tolkat och tonsatt Edith Södergrans dikter. Dunger hade länge fascinerats av Södergran och redan i tonåren började han skriva melodier till hennes poesi. Skivan var ett sätt för Dunger att återgå till barn- och ungdomstiden för att på så sätt kunna bearbeta sorgen efter hans då nyligen bortgångna mamma. Skivan resulterade även i en dokumentärfilm som visades på SVT. 2006 släpptes även Dungers andra skiva under namnet A Taste of Ra, A Taste of Ra II. Han bidrog också som gästmusiker på Revl9ns självbetitlade album Revl9n, där han spelade akustisk gitarr på låten "Lola".


År 2007 kom Dungers andra studioalbum på svenska, Rösten och herren. Samma år släpptes Morning of My Life, Dungers tredje skiva under namnet A Taste of Ra. Samma år medverkade Dunger med bakgrundssång på låten "Ett litet finger" på Eldkvarns studioalbum Svart blogg.


År 2008 utkom Nicollide and the Carmic Retribution. Dunger medverkade också med bakgrundssång på två låtar, "Lilla Sofie" och "Söder om midnatt, c/o himmelen", på Eldkvarns studioalbum Hunger Hotell. Han sjöng även på Matti Byes skiva Drömt.


Året efter utkom albumet Play, vilket innehöll en duett med Nina Persson från The Cardigans. Han medverkade också med bakgrundssång, på låten "The Sweetest Thing", på Camera Obscuras album My Maudlin Career och med sång på låten "Golden Teeth and Silver Medals" på A Camps album Colonia.


År 2010 utkom Original Motion Picture Soundtrack: Vallmo, ett soundtrack till Pavlov Heinz film Vallmo, skrivet och framfört tillsammans med Jonas Kullhammar. Filmen har aldrig släppts officiellt, utan endast visats för slutna sällskap. Åskådarna i dessa upplevde musiken som väldigt stark när de såg filmen, varför Dunger och Kullhammar valde att ge ut musiken på skiva. Skivan utkom endast på vinyl och var limiterad till 300 exemplar. Samma år bidrog Dunger som musiker på Jojje Wadenius album Reconnection, där han gästsjöng på låten "Don't Give Up".


I augusti 2011 släpptes studioalbumet Ballad of This Land. Dunger hade under de två föregående åren vistats mycket på Irland, där han inspirerats av den irländske folkmusikern Tommy Daron. Dunger beskrev skivan "Jag har länge velat spela in en akustisk skiva som är mer vokaldriven, vilket är det egentliga ursprunget i mitt uttryck. Att röst och text skulle få vara det centrala i musiken. Mötet med Tommy blev verkligen en katalysator för mig." Skivan, som producerades av Jari Haapalainen och Nille Perned, mottog i huvudsak goda recensioner. I oktober 2011 utkom Cornelis vs. Riedel, ett studioalbum på vilket Dunger tillsammans med Sarah Riedel och Georg Riedel tonsatt tidigare outgivna Cornelis Vreeswijk-texter.


År 2012 släppte Dunger EP-skivan En svit med par i samarbete med Rönnells Antikvariat i Stockholm. Skivan utgörs av låtar skrivna till sju stycken skulpturer som Dunger skapat under slutet av 1990-talet. Låtarna framförs tillsammans med cellisten Leo Svensson. Med skivan följde även en bok formgiven av Lars Fuhre, rektor på Beckmans designhögskola. Skivan utgavs som en 10"-vinyl i 400 exemplar.


I en intervju med Piteå-Tidningen i december 2012 sa Dunger att hans nästa album kommer att vara på svenska och bestå av psalmtexter som han har tonsatt på nytt. Skivan är inspelad i Sigtuna tillsammans med bland andra Mats Schubert från Bo Kaspers orkester. Albumet har än så länge inte getts ut.


Den 21 maj 2014 utkom Dunger med albumet Upstate Gospel. Skivan spelades in redan 2007 tillsammans med bland andra Garth Hudson från The Band och medlemmar från Mercury Rev. Samma år komponerade Dunger musiken till teaterföreställningen Den vita stenen som spelas på Pantomimteatern och därefter på turné i Sverige 2014–2015. Musiken från föreställningen släpptes som ett digitalt musikalbum den 20 november 2014.


Nicolai Dungers låtar har använts i flera filmer. Låten "Something in the Way" finns med i Festival (2001). Hans musik finns också med i kortfilmerna Moa & Malte (2000), Utvecklingssamtal (2003) och Spaden (2003).






Simon & Garfunkel

Simon & Garfunkel, The Sound of Silence på Spotify

The Graduate

The Sound of Silence

Simon & Garfunkel, Mrs. Robinson på Spotify

Bookends

Mrs. Robinson

Simon & Garfunkel, The Boxer på Spotify

Bridge Over Troubled Water

The Boxer

Simon & Garfunkel var en amerikansk folk-rock-duo som bildades i New York år 1964 och bestod av sångarna Paul Simon och Art Garfunkel, båda födda 1941. Simon & Garfunkel kom att bli en av de populäraste grupperna som spelades in på 1960-talet. Paul Simon var den som skrev låtarna. Båda sjöng och de producerade skivorna tillsammans med producenten Roy Halee.


Paul Simon och Art Garfunkel träffades första gången 1953 under en skoluppsättning av Alice i Underlandet när de var elva år. De bodde då i stadsdelen Queens i New York. 1957 skrev de och spelade in singeln "Hey, Schoolgirl" under namnet Tom & Jerry på skivbolaget BIG som ägdes av Sid Prosen. Simon kallade sig Jerry Landis, eftersom han vid den tiden dejtade en tjej som hette Sue Landis, och Garfunkel Tom Graph (från Graph Paper som han använde för att rita på). Musikaliskt var deras stora förebilder duon The Everly Brothers. Singeln sålde 150.000 exemplar och nådde 49:e plats på Billboard-listan. 23 november 1957 uppträdde de på amerikansk TV i musikprogrammet American Bandstand iklädda röda jackor.


Men de efterföljande singlarna floppade och båda återvände till sina studier. Garfunkel studerade matematik på Columbia University medan Simon valde engelsk litteratur som ämne. Efter att de slagit igenom som Simon & Garfunkel gavs Tom & Jerry-materialet ut 1966 på LP:n Simon & Garfunkel på skivetiketterna Allegro (UK) och Pickwick (US), vilka dock drogs tillbaka efter kort tid efter påtryckningar från Simon och Garfunkel. Dessa låtar har även i modern tid återutgivits på CD både som bootlegs och legitima utgåvor. Dessutom har många tidigare outgivna låtar inspelade 1959 - 1964 givits ut på diverse CD-album, de flesta bara med Simon.


Efter en provspelning för producenten Tom Wilson 1964, som då också producerade Bob Dylan, fick duon kontrakt med skivbolaget Columbia. Albumet Wednesday Morning, 3 AM spelades in, men sålde dåligt. Simon åkte till England och spelade på pubar och klubbar. Han spelade där dessutom in soloalbumet The Paul Simon Song Book 1965. Garfunkel fortsatte sina arkitektstudier.


När två lokala radiostationer i Florida och Boston började få önskningar från lyssnare om att få höra sången "The Sound of Silence" från LP:n lät Tom Wilson spela in 12-strängad gitarr, bas och trummor på den akustiska versionen av sången och skivbolaget gav ut den som singel. När den nådde förstaplatsen i december 1965 återförenades Simon & Garfunkel för att snabbt spela in albumet Sounds of Silence som gavs ut i januari efterföljande år. Duon spelade även in en ny version av "I Am a Rock" som ursprungligen funnits med på Simons soloalbum och den blev en hit 1966.


Senare samma år följde det mer genomproducerade albumet Parsley, Sage, Rosemary and Thyme som bland annat innehöll "Homeward Bound", "Scarborough Fair" och "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)".


Den 16 juni 1967 framträdde duon på Monterey Pop Festival. De avslutade den festivalens första dag av tre genom att spela låtarna "Homeward Bound", "At The Zoo", "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)", "For Emily, Whenever I May Find Her", "The Sound of Silence", "Benedictus" samt "Punky's Dilemma"


Soundtracket till filmen Mandomsprovet 1968 gjorde Simon & Garfunkel till superstjärnor, trots att soundtracket i huvudsak bestod av redan utgivna låtar. Den nyskrivna "Mrs Robinson" (ursprungligen betitlad "Mrs Roosevelt") från filmen hamnade istället på duons fjärde skiva Bookends som kom ut i nära anslutning till filmen. Den 15 juni 1968, samtidigt som "Mrs Robinson" låg etta på amerikanska singellistan, intog Simon & Garfunkel också de tre översta placeringarna på den amerikanska album-listan med soundtracket och sina två senaste album (dessutom låg Sounds of Silence på 27:e plats och Wednesday Morning, 3 AM på 163:e).


Under 1969 pågick inspelningen av duons nästkommande album Bridge over Troubled Water. Ett smakprov från albumet gavs ut redan i april 1969 när singeln "The Boxer/Baby Driver" gavs ut. Inspelningen av albumet försenades, delvis beroende på att Garfunkel befann sig i Mexiko för att spela in filmen Moment 22. Olika åsikter om musikalisk inriktning ledde till motsättningar mellan de båda gruppmedlemmarna. Albumet Bridge over Troubled Water, som gavs ut i februari 1970, blev ändå deras största försäljningssuccé. Förutom titelspåret gjorde singlarna "Cecilia" och "El Condor Pasa (If I Could)" bra ifrån sig på hitlistorna. Albumet placerade sig överst såväl på den amerikanska Billboard-listan som den engelska albumlistan, liksom i flera andra länder. På englandslistan låg albumet etta i totalt 41 veckor (under en 18 månader lång period) och albumet var där det mest sålda såväl 1970 som 1971. Efter en påföljande turné i USA och Europa splittrades dock duon och de båda inriktade sig på sina respektive solokarriärer.


Under följande år återförenades Simon & Garfunkel flera gånger i olika sammanhang. I juni 1972 gav de en konsert i Madison Square Garden till stöd för den demokratiske presidentkandidaten George McGovern. 1975 spelade de in sången "My Little Town" som hamnade både på Simons skiva Still Crazy After All These Years och Garfunkels Breakaway. 18 oktober 1975 uppträdde de också tillsammans i det andra avsnittet någonsin av TV-programmet Saturday Night Live, där de tillsammans sjöng "The Boxer", "Scarborough Fair" och den nya låten "My Little Town". 1978 spelade de tillsammans med James Taylor in Sam Cooke-låten "(What A) Wonderful World", vilken återfinns på Garfunkel-albumet Watermark.


Den 19 september 1981 gav de en gratiskonsert i Central Park i New York inför cirka 400 000 människor, vilket året efter resulterade i det storsäljande dubbelalbumet The Concert in Central Park. De turnerade i Europa sommaren 1982 och besökte bland annat Stockholm 6 juni. 1983 turnerade duon i USA där flera nya låtar från ett kommande album framfördes. På grund av nya motsättningar skrinlades dock albumet och gavs istället ut som Paul Simons soloskiva Hearts and Bones hösten 1983.


17 januari 1990 invaldes Simon and Garfunkel i Rock and Roll Hall of Fame. Vid detta till tillfälle framfördes "El Condor Pasa (If I Could)", "Bridge Over Troubled Water" och "Goodnight Sweetheart".


Hösten 1993 gav de 21 konserter i New York, men samarbetet dem emellan var ansträngt och det skulle dröja tio år innan de stod på scenen tillsammans igen.


Vid den amerikanska Grammy-galan 2003 återförenades de för en Lifetime Achievement Award. Då sjöng de "The Sound of Silence". Under oktober/november samma år genomförde de en 40 konserter lång turné över hela USA som sågs av sammanlagt över en halv miljon människor.


Under juni/juli 2004 turnerade de på nytt i USA (21 konserter) och Europa (12 konserter). De besökte bland annat Globen i Stockholm 25 juli och 31 juli hölls en gratiskonsert utomhus bredvid Colosseum i Rom bevittnad av 600.000 åskådare. Under samtliga konserter 2003 och 2004 medverkade The Everly Brothers som särskilda gäster. Sommaren 2004 lanserades dessutom i en radiointervju den första nya Simon & Garfunkel-låten på 29 år; "Citizen of the Planet". Låten gavs senare ut som ett extraspår på Old Friends - Live On Stage.


Den 20 september 2005 uppträdde Simon & Garfunkel på nytt tillsammans. Då gällde det en stödgala i Madison Square Garden för de som drabbats av Orkanen Katrina. De framförde låtarna "Bridge over Troubled Water" (tillsammans med Aaron Neville), "Homeward Bound" och "Mrs. Robinson". Hela denna konsert (med många andra artister) gavs ut på dvd i augusti 2006.


När Beacon Theatre i New York öppnade på nytt 13 februari 2009 efter att ha varit stängd under en sju månader lång restaurering, var Paul Simon den förste som gav konsert där. Efter en 90 minuter lång föreställning sa Simon: "Mina damer och herrar, min gamle vän Art Garfunkel." Därefter sjöng Simon & Garfunkel "The Sound of Silence", "The Boxer" och avslutade kvällen med "Old Friends".


13 juni 2009 återförenades duon för en turné i Nya Zeeland (2 konserter), Australien (9 konserter) och den avslutades i Japan 18 juli (6 konserter). Dessa konserter var huvudsak en upprepning av turnéerna från 2003 och 2004 gällande låtar och spelordning. The Everly Brothers medverkade dock inte denna igång, istället framförde Paul Simon och Art Garfunkel några låtar var från sina respektive solokarriärer.


Den 29 oktober firade Simon & Garfunkel Rock & Roll Hall Of Fame's 25-årsjubileum tillsammans med Bruce Springsteen, Crosby, Stills & Nash, Stevie Wonder, Eric Clapton, Aretha Franklin, Metallica och U2. Det var en tvåkvällars konsert på Madison Square Garden.


2010 uppträdde duon på New Orleans Jazz Festival, men den redan annonserade sommarturnén i Kanada och USA ställdes in efter att Garfunkel fått problem med stämbandet och ordinerades vila från all sång tills vidare. Art Garfunkel har dock uttalat sig i den amerikanska musiktidningen Rolling Stone att han hoppas kunna återvända till Simon & Garfunkel under 2011.


2011 - 41 år efter storsäljande albumet Bridge Over Troubled Water gavs ut - gav skivbolaget Columbia Records ut en 40-årsjubileumsutgåva av albumet som innehöll den nyinspelade dokumentären The Harmony Game - The Making of Bridge Over Troubled Water. I filmen intervjuas Paul Simon, Art Garfunkel, Roy Halee och flera av de musiker som medverkar på albumet.


Alltsedan återföreningen 2003 verkar vänskapen mellan Simon och Garfunkel numera stå på mera fast grund. Ibland rapporteras om att de har bevistat någon baseballmatch ihop eller ätit lunch tillsammans.


Fotnot: Samtliga fem studioalbum är sedan 2001 utgivna med remastrat ljud på CD och med bonusspår.










Oddisee

Oddisee, After Thoughts på Spotify

The Beauty in All

After Thoughts

Oddisee, That's Love på Spotify

The Good Fight

That's Love

Oddisee, Want Something Done på Spotify

The Good Fight

Want Something Done















Magnus Carlsson

Magnus Carlsson, Möt mig i Gamla Stan på Spotify

Gamla Stan

Möt mig i Gamla Stan

Magnus Carlsson, Det gåtfulla folket på Spotify

Barnkammarboken - Alla Sånger

Det gåtfulla folket

Magnus Carlsson, Live Forever på Spotify

Live Forever - The Album (Deluxe Edition)

Live Forever



Barbados

Barbados, Kom hem på Spotify

Best Of Barbados 1994-2004

Kom hem

Barbados, Sextiotalsmedley på Spotify

Belinda

Sextiotalsmedley

Barbados, Grand Hotel på Spotify

Best Of Barbados 1994-2004

Grand Hotel











Moneybrother

Moneybrother, Anita på Spotify

Så Mycket Bättre - Tolkningarna

Anita

Moneybrother, They're Bulding Walls Around Us på Spotify

To Die Alone

They're Bulding Walls Around Us

Moneybrother, Bröllopssång till Lili på Spotify

Bröllopssång till Lili

Bröllopssång till Lili

Anders Olof Wendin, känd som Moneybrother, född 16 mars 1975 i Norrtälje församling i Stockholms län, är en svensk artist.



Moneybrother är uppväxt i Ludvika. Han har en bakgrund i andra band, exempelvis Monster men lade ner bandet 2000 och bildade därefter solo-projektet Moneybrother. 2001 spelade Moneybrother på Hultsfredsfestivalens demonscen. EP:n Thunder in My Heart producerades av den inflytelserika producenten Jari Haapalainen och släpptes 18 februari 2002.



Drygt ett år senare, 28 mars 2003, släpptes singeln "Reconsider Me" som slog stort i Sverige. Singeln följdes 9 maj upp av fullängdsalbumet Blood Panic. Skivan blev en omedelbar succé och Moneybrother fick motta en Grammis för bästa rockalbum och Sveriges Radio P3:s utmärkelser för "Årets manliga artist", "Årets nykomling" och "Guldmicken". Ytterligare två singlar släpptes från Blood Panic och skivan sålde guld i Sverige och sålde även bra i Tyskland, Nederländerna, Belgien och Schweiz. 2005 gav Moneybrother ut sin andra skiva To Die Alone vilken även den mottogs mycket väl.



Efter en konflikt med Burning Heart som Moneybrother var kontrakterad av startade han ett eget skivbolag under namnet Hacka Skivindustri som han släppte det svenskspråkiga albumet Pengabrorsan på under uppmärksammande former. Skivan innehåller svenskspråkiga versioner av flera olika artisters låtar. Moneybrother släppte sitt tredje engelskspråkiga soloalbum som fick namnet Mount Pleasure den 22 augusti 2007.














Europe

Europe, The Final Countdown på Spotify

The Final Countdown

The Final Countdown

Europe, Carrie på Spotify

The Final Countdown

Carrie

Europe, Rock the Night på Spotify

The Final Countdown

Rock the Night

Europe är ett svenskt hårdrockband från Upplands Väsby i Sverige. Gruppen hade många hitlåtar under 1980-talet och tidiga 1990-talet, som "The Final Countdown", "Prisoners in Paradise", "Rock the Night", "Superstitious", "Seven Doors Hotel", "Carrie", "Open Your Heart," "Let the Good Times Rock" och "Cherokee", innan de gjorde ett uppehåll. Efter comebacken i början på 2000-talet har de även fått nyare hitlåtar som "Got to Have Faith", "Hero", "Always the Pretenders", "Last Look at Eden", "New Love in Town", "Not Supposed to Sing the Blues" och "Firebox". Den största publik som Europe har haft var under millenniumspelningen 31 december 1999 (i Stockholm) och deras längsta spelning var på Sweden Rock Festival 2013. Europe har släppt nio studioalbum, 29 singlar, tre livealbum, tre kompilationer och en EP, dessa har tillsammans sålt över 25 miljoner exemplar.


Joey Tempest och John Norum bildade 1978 bandet Force tillsammans med basisten Peter Olsson och trummisen Tony Reno (Tony Niemistö). Olsson ersattes snart av John Levén. I början (1978-1981) spelade de på torg och på olika fester, men 1982 bytte bandet namn från Force till Europe och vann Rock-SM, där förstapriset var en skivinspelning. Deras första, självbetitlade album Europe släpptes 1983 och sålde över 30 000 exemplar i Sverige. Efter det fick de kontrakt i Japan, gjorde en musikvideo till det inledande spåret på plattan; "In the Future to Come" och släppte singeln "Seven Doors Hotel". Sommaren 1983 genomförde bandet en turné med avslutning på Gröna Lund, varefter albumet Wings of Tomorrow spelades in och släpptes 1984. Inför den efterföljande turnén rekryterades keyboardisten Mic Michaeli, och Tony Reno ersattes av Ian Haugland (Håkan Haugland). År 1985 fick Europe göra soundtracket till filmen On the loose och de deltog också i Swedish Metal Aid och turnerade på större svenska arenor.


Hösten 1985 går Europe in i studion igen för att spela in en uppföljare. De har precis skrivit ett miljonkontrakt med Epic. Man hade mycket material att jobba med och man arbetade intensivt. Den som producerade detta album var Kevin Elson. Efter ett par förseningar och problem släpps slutligen Europes genombrottsskiva The Final Countdown. Singeln med samma namn sålde cirka 8 miljoner exemplar och nådde förstaplatsen på listorna i 26 länder. Uppföljarna "Rock The Night", balladen "Carrie" (som nådde en tredje plats på amerikanska Billboardlistan) och "Cherokee" blev också stora hits och spelades flitigt mellan 1986 och 1988. Det gjordes turnéer i Sverige, Norge och Japan. Efter den sista turnén bestämde John Norum sig för att lämna gruppen på grund av att han inte var nöjd med bandets nya inriktning då han ansåg att Europe blivit för "poppiga". Dessutom vart han inte på speciellt god fot med managerna och därför inledde han istället en solokarriär. Vissa hävdar att Norum också fick sparken, men detta är inte den officiella versionen. Sökandet efter en ny gitarrist började genast och efter ett par veckor var det klart att Kee Marcello från Easy Action skulle ta John Norums plats. Europe gav sig ut på en världsturné som tog dem till Europa och USA. Denna turné var en enda stor succé då de sålt ut nästan varenda spelning.


Europe går ännu en gång in i studion med pressen av att göra en bättre platta än The Final Countdown. "Out of this World" spelades in i London med producenten Ron Nevison. Medan skivan mixades gav sig bandet sommaren 1988 ut på en turné med Def Leppard. Även denna turné blir en succé. Europe testade under denna turné att köra tre nya låtar "Superstitious", "Let the Good Times Rock" och "Ready or Not". De blev allt mer populärare i USA och när "Out of this World" släpptes började försäljningen bra, tack vare att turnén med Def Leppard varit en succé. Turnén lockade en publik på över 500 000 människor. Skivan får bra omdömen från kritikerna och säljer en miljon exemplar i USA, samt når höga placeringar på många topplistor världen över. I november och december spelar Europe i Asien, de besöker tre länder; Japan, Taiwan och Indien. I januari 1989 startade Europe sin Europaturné i Sverige, Malmö. Även denna turné blev ett enda stort segertåg, dock hade Europe svårare att sälja ut lika stora arenor som de hade under "The Final Countdown" turnén i bland annat Italien och Västtyskland. Turnén avslutades i april. Efter detta var det meningen att de skulle turnera i både Nord- och Sydamerika, de skulle även turnerat i Australien men dessa planer gick i stöpet eftersom försäljningen av plattan inte blivit så bra som planerat och managern Thomas Erdtman ville att man skulle lägga ner mer tid på en ny uppföljare. Dock gjorde Europe två spelningar till under 1989. Den 19 augusti 1989 spelade Europe på Milton Keynes tillsammans med bland annat Bon Jovi och Skid Row. Detta skulle egentligen vara årets "Monster of Rock" i Donington men det flyttades till Milton Keynes. Publiken på denna konsert var 65 000 personer.


Medlemmarna i Europe flyttade av skatteskäl till Turks- och Caicosöarna i Västindien. Under oklara omständigheter fick medlemmarna dålig ekonomisk rådgivning och gjorde dåliga affärer, vilka sedermera ledde till stora skatteskulder. Joey Tempest var fortfarande skyldig kronofogden cirka 10 miljoner kronor 2006.


1990 lades mycket tid ner på att spela in det nya albumet men man gjorde också en mindre turné i Sydostasien, kallad "Far East Tour".


Under 1990 lade Europe ner mycket tid på att spela in en ny platta. Men när de presenterade resultatet för skivbolaget blev det sågat. Skivbolaget ville höra hits. Då hände något som aldrig hänt förr, man började skriva låtar med andra låtskrivare, som Jim Vallance och Eric Martin. Efter att lite nya låtar kommit till och vissa strukits bort släpptes slutligen Prisoners in Paradise. Mottagandet blev dock inte som förväntat. Grungen hade slagit ner som en bomb och musikindustrin genomgick förändringar, detta gjorde så att Europes femte skiva inte fick så mycket uppmärksamhet och promotion som den skulle behövt. De fick ändå en bra start på den nya skivan då de genomförde en konsert under årsskiftet 1991-1992. De spelade bland annat med Metallica, Thunder och Tesla på Tokyo Dome i Japan inför 60 000 åskådare. Denna spelning var premiären för Prisoners in Paradise-turnén som sedan fortsatte i Finland och resten av Europa. Innan turnén startade hade albumet sålt 600 000 exemplar och efter turnén runt en miljon exemplar. Turnén var dock inte en succé då man inte lyckades sälja ut en enda konsert och de hallar man spelade i var halvfulla.


I mars 1992 tog gruppen ett uppehåll. Joey Tempest och Kee Marcello gjorde soloalbum och John Levén, Mic Michaeli och Ian Haugland turnerade med andra band och artister. I slutet av 1999 började en massa rykten spridas om att Europe skulle återförenas. Medlemmarna förnekade detta eftersom inget var säkert. Men efter ett noggrant övervägande bestämde de sig för att göra en tillfällig spelning vid tolvslaget på nyårsafton. Gruppen framförde "Rock The Night" och "The Final Countdown" (med en publiksiffra på 600 000-1 000 000) i samband med de av Kinneviksfären sponsrade festligheterna vid millennieskiftet i Stockholm. Både Kee Marcello och John Norum spelade på denna konsert.


År 2004 bestämde sig gruppen för att återförenas med John Norum och spela in en ny cd-skiva. Den heter Start From The Dark och släpptes 23 september 2004 och har sålts i 600 000 exemplar. En första spelning skedde på Sweden Rock Festival 2004, och 2005 gjorde de en spelning i Luleå som var den enda livekonserten i Sverige det året. 2006 släpptes skivan Secret Society. För att fira 20-årsjubileet av sitt genombrott släppte de en DVD med en konsert från The Final Countdown-turnén, som också innehåller extramaterial där bandet berättar om den tiden. 2007 gjordes en världsturné i samband med den nya skivan. I början av juli samma år spelade de på gatufesten i Sundsvall. Den 25 augusti 2007 spelade de i Sommarkrysset i TV4 och framförde klassikern "The Final Countdown" samt "Let The Children Play" från den nya skivan. Som första hårdrocksband spelade gruppen i kalkstensbrottet Dalhalla i Dalarna sista augusti och första september 2007. I januari 2008 spelade de in skivan Almost Unplugged, en liveskiva som spelades in på Nalen i Stockholm. De spelade tillsammans med en stråkkvartett och framförde både egna låtar och coverlåtar från band som inspirerat dem. Den 14 augusti 2009 spelade de på Göteborgs kulturkalas på Götaplatsen. Här räknade man på förhand med cirka 20 000 åskådare, men över 100 000 kom.


Den 9 september 2009 släpptes skivan Last Look At Eden och trots de mindre framgångarna med Secret Society gick albumet rakt upp till en förstaplacering på den svenska albumlistan. Den 14 september släpptes albumet i övriga Europa. Första singeln från skivan var titelspåret "Last Look At Eden" och en video spelades också in till låten. Andra singeln "New Love In Town" blev mycket populär. Den nådde som bäst en femtonde plats på svenska singellistan samt sjätte plats på Trackslistan och elfte plats på DigiListan. Musiken till låten skrevs redan under tidigt 90-tal och var tänkt som en av låtarna på Prisoners in Paradise. Men då saknades det en text till låten och man lade undan den tills vidare.


I december 2009 gjorde Europe två liveframträdanden i Sverige, den 26 december i Lisebergshallen i Göteborg och den 28 december på Hovet i Stockholm. Som förband fungerade Crucified Barbara och Aggressive Chill. Den 12 och 13 juni 2010 spelade Europe som förband till Kiss, första kvällen på Stockholms stadion, det andra förbandet var Mustasch. Europe var däremot inte med kvällen därefter på Malmö Stadion. Sommaren 2011 turnerade Europe med Takida.


Den 6 augusti 2011 uppträdde Europe på den 22:a världsjamboreen i Skåne med låtarna "The Final Countdown", "Rock The Night" och "Superstitious". Ett nytt album, Bag of Bones, släpptes i april 2012 och kritikerrosades, samt sålde guld i Sverige.






Fatboy

Fatboy är ett svenskt rockabillyband.


Fatboy började 1995 som ett hobbyband där medlemmarna träffades för att laga mat samt spela musiken de älskade, rockabilly och country. Åren gick och bandets ambitioner växte efter att ha agerat kompband åt amerikanska musiker på turné i Europa och flera påstötningar om att de borde göra en egen skiva. 2004 släpptes så debuten Steelhearted och Fatboy har sedan dess givit ett hundratal konserter i hela Norden, släppt ett Grammisnominerat album till, In My Bones, och hösten 2010 släpptes deras tredje album Overdrive vilket gick in på #10 platsen på svenska albumlistan.










Lisa Miskovsky

Lisa Miskovsky, Why Start A Fire på Spotify

Umeå

Why Start A Fire

Lisa Miskovsky, Still Alive på Spotify

Still Alive (The Theme from Mirror's Edge) - The Remixes - EP (Bonus Track Version)

Still Alive

Lisa Miskovsky, Driving One Of Your Cars på Spotify

Lisa Miskovsky (Re-release)

Driving One Of Your Cars

Lisa Maria Miskovsky Sommer, född 9 mars 1975 i Holmsund utanför Umeå, är en svensk musiker och popsångerska. Hon har även aktivt ägnat sig åt idrott, bland annat snowboard och ishockey. Miskovsky har för sin musik vunnit minst en Grammis och fyra Rockbjörnar. Hon är syster till Carolina Miskovsky.


Miskovskys far kommer från Tjeckien och hennes mor från Finland. Fadern var kontrabasist och blev bekant med en finländska (Lisa Miskovskys blivande mor) under ett turnébesök i Helsingfors i början av 1970-talet. Hon föddes i västerbottniska Holmsund och bodde i byn Vännfors fram till årskurs 7 (gick i skola i Vännäsby). Som tolvåring flyttade familjen till Umeå, och Lisa Miskovsky gick därefter högstadiet på Grubbeskolan. Då hade hon redan uppmärksammats för sina egenkomponerade låtar. Under högstadietiden gjorde hon sin TV-debut i Café Umeå, där hon medverkade som del av rockbandet Lipstick (bestående av fyra tonårstjejer).


1993 började Lisa Miskovsky åka snowboard, samtidigt som hennes musikintresse ledde till piano- och gitarrträning. Senare skulle hon börja åka runt på olika musikspelningar. Detta skedde parallellt med snowboardkarriären, där hon bland annat kom att bli medlem av svenska snowboardlandslaget.


Debutalbumet Lisa Miskovsky kom ut den 25 april 2001. Miskovsky belönades 2002 med två Rockbjörnar, i kategorierna Årets svenska nykomling och Årets svenska kvinnliga artist. Hennes andra album, Fallingwater, släpptes i oktober 2003 och producerades av Joakim Berg i Kent. För detta album tilldelades hon priset för Årets kvinnliga artist på Grammisgalan 2004. Hon har även medverkat på In Flames album Come Clarity (låten "Dead End").


2006 tilldelades hon Norrlandsförbundets utmärkelse Olof Högbergplaketten för en populärmusikalisk kulturgärning med stor genomslagskraft. Året efter fick hon motta två nya Rockbjörnar, som Årets svenska kvinnliga artist och Årets svenska album.


År 2008 skrev och medverkade hon i låten "Still Alive" som är temalåten för det svenskproducerade spelet Mirror's Edge, som hade världspremiär 11 november samma år.


2012 medverkade hon för första gången i Melodifestivalen med låten "Why Start A Fire". Med låten gick hon direkt till final och hamnade där på nionde plats.


Förutom egen musik skriver Miskovsky även för andra artister. Bland annat har hon skrivit Backstreet Boys världshit Shape of My Heart.


Lisa Miskovsky har varit aktiv i flera idrotter, inte bara i snowboard. Bland annat har hon spelat ishockey i Björklövens damlag.


Miskovsky har starka band till Piteå sedan hon läste musik där. Hon hälsar på och spelar i staden regelbundet.


Hon gifte sig 2003 med den norske snowboardåkaren Marius Sommer. De har två barn ihop, födda 2007 och 2010, och bor i Umeå.






Between The Buried And Me

Between The Buried And Me, The Coma Machine på Spotify

Coma Ecliptic

The Coma Machine

Between The Buried And Me, Node på Spotify

Coma Ecliptic

Node

Between The Buried And Me, Dim Ignition på Spotify

Coma Ecliptic

Dim Ignition

Between the Buried and Me (förkortad: BTBAM) är ett amerikanskt band som har sitt ursprung i Raleigh, North Carolina och som spelar progressive metal. Musiken innehåller en mängd olika element som death metal, melodisk rock, blues och jazz och bandets fem musiker anses vara oerhört skickliga. Bandet gjorde sitt första Sverigebesök under våren 2010, då de spelade i Lund, Umeå, Stockholm och Göteborg.






Phil Collins

Phil Collins, You Can't Hurry Love - 2016 Remastered på Spotify

Hello, I Must Be Going! (Deluxe Edition)

You Can't Hurry Love - 2016 Remastered

Phil Collins, In The Air Tonight - 2015 Remastered på Spotify

Face Value (Deluxe Editon)

In The Air Tonight - 2015 Remastered

Phil Collins, Another Day In Paradise - 2016 Remastered på Spotify

...But Seriously (Deluxe Edition)

Another Day In Paradise - 2016 Remastered

Phil Collins LVO, egentligen Philip David Charles Collins, född 30 januari 1951 i Chiswick i London, är en brittisk låtskrivare, pianist, trummis, sångare och författare. Collins har haft stora framgångar både som medlem i rockgruppen Genesis och som soloartist.



Collins började tidigt sin bana som underhållare, bland annat som barnskådespelare inom amatörteater och som modell. År 1970 anslöt han sig som trummis till den framgångsrika gruppen Genesis. År 1975, då gruppens sångare Peter Gabriel lämnade Genesis, sökte gruppen först efter ny sångare. När ingen lämplig sångare kunde hittas antog Collins även den rollen, en roll som han till mångas förvåning fyllde galant. Under Collins tid som sångare i gruppen utvecklades stilen från progressiv rock till mer poporienterad, radiovänlig rock.



Redan under 1970-talet gjorde Collins spelningar med jazz fusionbandet Brand X och under 1980-talet samarbetade han med George Harrison, Paul McCartney, Eric Clapton, Mike Oldfield, Tears for Fears och många andra. År 1981 solodebuterade han med albumet Face Value, som bland annat innehöll jättehiten "In the Air Tonight". Liksom Genesis musik under den här tiden lutade hans soloskivor mer åt pophållet än den progressiva rock han spelat med bandet under 1970-talet. Han medverkade på Live Aid-galan 1985 som enda artist att uppträda både på Wembley Stadium i Storbritannien och JFK Stadium i USA dit han flög med Concorde. Collins skördade som soloartist enorma framgångar under 1980- och 1990-talen med hits som "Sussudio", "Against All Odds (Take a Look at Me Now)", "Take Me Home" och "Another Day in Paradise". Han kombinerade samtidigt framgångsrikt en fortsatt karriär som frontman i Genesis, hans sista studioalbum med bandet blev We Can't Dance 1991 varefter han lämnade gruppen 1996.



Collins har gjort sig ett stort namn som låtskrivare, och när Walt Disney Company 1999 gjorde den animerade filmen Tarzan fick han uppdraget att göra filmmusiken. Låten "You'll Be in My Heart" ur filmen fick en Oscar för bästa sång. När Disney gjorde filmen Björnbröder fick Collins åter uppdraget att göra filmmusiken, med låtar som "On My Way" och "Look Through My Eyes" som följd. Han har även medverkat i filmer själv, bl.a. i Buster (1988) och i TV–serien Miami Vice.



Phil Collins är en multiinstrumentalist och kan, förutom trummor, sång, gitarr, piano, även spela blås- och stråkinstrument. Han skriver inte noter i vanlig bemärkelse, utan har ett eget system med linjer och punkter för att teckna ner sin musik. Hans hörsel har den senaste tiden försämrats på ena örat och 2003 tillkännagav han att han planerade sin avskedsturné, som han genomförde 2004–2005 under namnet First Final Farewell Tour. År 2007 återförenades han dock tillfälligt med Genesis och gav sig ut på en turné kallad Turn It On Again – The Tour. Han har även fysiska nervproblem, vilket försvårar hans sätt att hantera trummor.



Den 17 oktober 2016 bekräftade Collins vid en presskonferens att han gör flera konserter under juni 2017, i London, Paris och Köln. Detta blir Collins första konserter på tio år och därmed hans officiella comeback.



Phil Collins bor tidvis i Schweiz, i den lilla staden Féchy vid Genèvesjön. Han har varit gift tre gånger och har genomgått lika många skilsmässor; han har fem barn. Han är bland annat far till Lily Collins. Emellertid återförenades Collins med sin tredje fru Orianne Cevey, med vilken han var gift 1999–2008, i början av 2016, och de har ett hus i Miami, där de bor tillsammans med parets två söner. Collins har dock kvar sitt hus i Féchy.






Magnus Uggla

Magnus Uggla, Kung för en dag på Spotify

Uggla Box

Kung för en dag

Magnus Uggla, Jag och min far på Spotify

Allt som ni gör kan jag göra så mycket bättre

Jag och min far

Magnus Uggla, Dansar aldrig nykter på Spotify

Uggla Box

Dansar aldrig nykter

Per Allan Magnus Claësson Uggla, född 18 juni 1954 i Engelbrekts församling på Östermalm i Stockholm, är en svensk artist och författare av samtidssatiriska sångtexter. Han slog igenom med låten "Varning på stan" 1977 och har totalt givit ut 17 studioalbum.


Magnus Uggla tillhör den svenska adliga ätten Uggla, med nummer 100 på Riddarhuset. Han är son till patenträttsrådet Claës Uggla (1916–2000) och musikdirektören Madeleine Thiel (född 1920), dotter till kompositören och filmproducenten Olof Thiel och barnbarn till bankmannen och konstsamlaren Ernest Thiel. Modern är kusin med Povel Ramels änka Susanna Ramel. Magnus Uggla växte upp med sina två äldre bröder Gabriel (född 1944) och Johan (1951–1998).


Magnus Uggla är sedan 1990 gift med Louise Uggla. Tillsammans har de barnen Agnes (född 1990) och Ruben (född 1996). Uggla har också dottern Emelie (född 1979) från ett tidigare förhållande med fotomodellen Ann Furelid.


Uggla startade sitt första band 1968 med sina grannar i Nacka. Namnet på bandet var JUSO, vilket var en förkortning av medlemmarnas efternamn. JUSO spelade hårdrock med influenser av bland annat Black Sabbath. Bandet gjorde en handfull misslyckade spelningar på ungdomsgårdar i Stockholm. En gång bad ungdomsgårdsledaren dem att sluta spela, de skulle få fullt betalt ändå. JUSO splittrades när Ugglas föräldrar skilde sig och han flyttade till innerstaden med sin far. Resten av bandet startade dock nytt, men under namnet Alexander Lucas och var under en tid framgångsrika i Stockholm.


Ugglas tidiga musik visade på starka influenser av engelsk punk och rock med inslag av synthpop och symfonirock. Han debuterade 1975 med albumet Om Bobbo Viking. Efter att ha sett The Clash på Gröna Lund gick han hem och skrev en ny skiva som skulle bli hans stora genombrott. År 1977 släppte Uggla albumet Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, vilket föranledde Kaj Kindvall att i radioprogrammet Poporama kalla honom "Sveriges första punkrockare". Detta var dock en etikett som Uggla själv tog avstånd ifrån. Året efter, 1978, spelades en ny skiva in. Succén med de båda albumen ledde till att han tillsammans med några andra musiker 1979 bildade bandet Magnus Uggla Band och de ställde upp i den svenska Melodifestivalen 1979 med melodin "Johnny the Rocker", där bidraget dock slutade sist med 22 poäng.


Mellan åren 1977 och 1979 samt 1981 försökte han slå igenom på den internationella marknaden med engelska översättningar på låtarna "Hallå" ("Hello"), "Varning på stan" ("Hit the Girls on the Run"), "Vittring" ("Everything You Do"), "Asfaltbarn" ("Concrete Kid"), "Vår tid 1977" ("Body Love"), "Jag vill inte tillbaks" ("Ain't About to Go Back") och "Skandal bjotis" ("Scandal Beauties"). Singlarna släpptes i Storbritannien, Spanien, Tyskland och USA men sålde inget vidare.


Under 1980-talet utvecklades Ugglas musik mot pop. Med albumet Välkommen till folkhemmet (1983) tog Uggla in satiren i musiktexterna, vilket kom att bli hans kännemärke. År 1991 tilldelades Uggla Karamelodiktstipendiet av sin mors kusins make Povel Ramel och medverkade senare i dennes revy Knäpp igen. Under 2000-talet har Uggla återgått till en mer rockig framtoning. Han gjorde den officiella VM-låten "Vi ska till VM" för fotbolls-VM 2002. Under 2001 turnerade Uggla med The Ark och Håkan Hellström och i mitten av 2005 turnerade han tillsammans med Lena Philipsson och Darin Zanyar. År 2006 tolkade han kupletter av sin förebild Karl Gerhard med albumtiteln Ett bedårande barn av sin tid.


Magnus Uggla deltog i Melodifestivalen 2007, med bidraget "För kung och fosterland", som gick vidare till andra chansen, men missade att ta sig till finalen i Globen i duellen mot Sonja Aldéns "För att du finns". År 2008 medverkade Uggla i en egen tv-serie där han och hans gitarrist samt kapellmästare, Martin Hedström, åkte runt i Sverige och letade medlemmar till sitt rockband. Serien hette Var fan är mitt band?, och visades i SVT1 åtta fredagar i rad under perioden 4 april-23 maj 2008. År 2009 kom uppföljaren Var fan är min revy? där han istället letade efter folk till sin revy.


2012 deltog Uggla som coach i TV-programmet The Voice Sverige tillsammans med Carola Häggkvist, Petter och Ola Salo. Samma år medverkade han i TV-programmet Så mycket bättre.


Under hösten 2013 och våren 2014 uppträdde Uggla med den specialskrivna krogshowen Magnus den store på Rondo i Göteborg.


Magnus Uggla studerade vid Calle Flygare Teaterskola i mitten av 1970-talet, men blev ganska snabbt relegerad efter att ha försovit sig och kommit bakfull till en generalrepetition. År 1977 fick han en biroll i Jonas Cornells film Bluff Stop där han spelade den skoltrötta grabben Vincent. 1983 spelade han en roll som den homosexuelle klubbägaren Kristoffer i Staffan Hildebrands film G - som i gemenskap. År 1985 spelade han en biroll som butiksägaren Schyll i Hasse Alfredsons Falsk som vatten.


Sedan dröjde det ända till år 2000 då Uggla spelade sig själv som psykiatriker i Stockholmsfilmen Sex, lögner och videovåld. Uggla har också ställt upp i många radio- och teaterpjäser, bland annat i Tiggarens opera (1999) tillsammans med bland andra Sven-Bertil Taube. Under hösten och vintern 2008 var Uggla även aktuell i revyn Uggla, Rheborg, Ulveson som spelades på Cirkus i Stockholm.






Tower Of Power

Tower Of Power, What Is Hip? på Spotify

Tower Of Power

What Is Hip?

Tower Of Power, Diggin' On James Brown på Spotify

Soul With A Capital "S" - The Best Of Tower Of Power

Diggin' On James Brown

Tower Of Power, Soul With A Capital 'S' på Spotify

Soul With A Capital "S" - The Best Of Tower Of Power

Soul With A Capital 'S'

Tower of Power är ett amerikanskt soul/funk-band, bildat i Oakland, Kalifornien 1968, av saxofonisterna och låtskrivarna Emilio Castillo och Stephen "Doc" Kupka (The Funky Doctor).


Tower of Power slog igenom 1973 med albumet Tower of Power, där låtar som "Soul Vaccination" och "What Is Hip?" förekom. Skivan följdes året efter upp med albumen "Back To Oakland" och "Urban Renewal". Tower of Power var aktiva och turnerade under hela 1970-talet, men på 1980-talet drabbades bandet av en del motgångar, till exempel drogproblem. I början av 1990-talet var Castillo & C:o dock tillbaka igen, och började åter att turnera runt om i världen, vilket de fortfarande gör.


Många musiker har varit med i Tower of Power, bland annat funk-trummisen David Garibaldi, basisten Francis 'Rocco' Prestia och sångaren Lenny Williams. David och Rocco var båda borta från bandet ett par år, men har på senare tid återvänt. Det typiska för Tower of Power är deras stora blåssektion, två tenorsaxar, två trumpeter och en barytonsax.






























Bullet

Bullet, Bite The Bullet på Spotify

Bite The Bullet

Bite The Bullet

Bullet, Riding High på Spotify

Storm of Blades

Riding High

Bullet, Dusk Til Dawn på Spotify

Bite The Bullet

Dusk Til Dawn

Bullet är ett svenskt heavy metal-band, grundat i Växjö år 2001 av Hampus Klang och Dag "Hell" Hofer. Bandet gav ut sin första demo Heavy Metal highway 2002 och släppte 2006 albumet Heading for the top genom skivbolaget Black Lodge. Iron Maidens sångare Bruce Dickinson spelade upp Bulletlåten "Turn it up loud" från debutalbumet i sitt radioprogram i engelska BBC 2006.


År 2008 gav Bullet ut sitt andra album, Bite the Bullet. Den 21 juni 2009 var Bullet förband till AC/DC på Ullevi i Göteborg och 3 oktober 2009 spelade Bullet två låtar i Globen (inför cirka 15 000 personer) innan NHL-matchen mellan Detroit Red Wings och St. Louis. Tredje albumet, Highway Pirates, släpptes i början av 2011.


Gitarristen Hampus Klang har även spelat i grindcorebandet Birdflesh och basisten Adam Hector sjöng tidigare i hardcorebandet Path of No Return.










Weeping Willows

Weeping Willows, The Burden på Spotify

Fear & Love

The Burden

Weeping Willows, Blue And Alone på Spotify

Broken Promise Land

Blue And Alone

Weeping Willows, Touch Me på Spotify

Into The Light

Touch Me













Ebbot Lundberg

Ebbot Lundberg, Dansa på Min Grav på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Dansa på Min Grav

Ebbot Lundberg, Barn Av Vår Tid på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Barn Av Vår Tid

Ebbot Lundberg, Release Me på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Release Me

Torbjörn "Ebbot" Lundberg, född 26 februari 1966 i Västerås, är en svensk rocksångare, låtskrivare och musikproducent. Lundberg har varit sångare och frontfigur i den internationellt framgångsrika gruppen The Soundtrack of Our Lives.


Han började som sjuåring skriva Evert Taube-aktiga nidvisevalser vid sin elorgel, för att senare i livet sjunga och spela bas i svensk-norska punkbandet "Sure Tråkings Trio" (1981–1983) tillsammans med Patrik Caganis och Sondre Kvevik. Han var senare medlem och ledstjärna i rockbandet Union Carbide Productions tillsammans med bland andra Henrik Rylander, Björn Olsson och Patrik Caganis mellan 1986 och 1993. Mellan 1994 och 2012 var han sångare och frontman i Soundtrack of Our Lives. Numera är han aktuell som soloartist samt också med bandet The New Alchemy tillsammans med Per Svensson, Henrik Venant, Mats Gustafsson och Clay Ketter vars nya album släpps i sommar.


13 juni 2012 släpptes Ebbot Lundbergs soloalbum There's only one of us here. Albumet består av ett enda, 43 minuter långt, ljudspår indelat i sju sekvenser med normalton 432 Hz och var ursprungligen skapat 2011 för konstprojektet (In)Visible Dialogues av konstnären Per Hüttner och professor Elias Arnér. Sedan kom på samma bolag "The Homo Erectus EP" som innehåller tre nyskrivna låtar.


3 augusti 2012 debuterade han som sommarpratare i Sommar i P1. Ebbot Lundberg medverkade i 2013 års upplaga av TV4:s Så mycket bättre.


Hösten 2014 gjorde Lundberg berättarrösten till Sveriges Radios julkalender High Tower. Julen 2014 debuterade han som skådespelare i Peter Birros miniserie Viva Hate.


Lundberg har arbetat som musikproducent åt artister såsom The Loons, Nymphet Noodlers, Nicolai Dunger, Onkel Kånkel, The Oholics, Cry, The Preacher & The Bear, Chreschendolls och Zoobox. Han har också samarbetat och sjungit i produktioner med Jane Birkin, Dj Fontana, The Cadillac band, Billy Burnette, Tommy Blom, Little Gerhard, Audio Laboratory, Turbonegro, Martin McFaul, Nina Persson & The Cardigans, Swingfly, Caesars, Meja, Bröderna Lindgren, Augustifamiljen, Teddybears Sthlm, side effects, Trummor & Orgel och Olle Ljungström.






La Liga Habanera

La Liga Habanera, Estocolmo Se Pone Caliente (feat. Bamma B) på Spotify

Estocolmo Se Pone Caliente (feat. Bamma B)

Estocolmo Se Pone Caliente (feat. Bamma B)

La Liga Habanera, Somos la Liga på Spotify

Tremenda Unión

Somos la Liga

La Liga Habanera, Chica del Swing (feat. Maikel Dinza) på Spotify

Chica del Swing (feat. Maikel Dinza)

Chica del Swing (feat. Maikel Dinza)















Daniel Norgren

Daniel Norgren, Whatever Turns You On på Spotify

Buck

Whatever Turns You On

Daniel Norgren, Why May I Not Go Out And Climb The Trees? på Spotify

Alabursy

Why May I Not Go Out And Climb The Trees?

Daniel Norgren, Lonely Girl på Spotify

Alabursy

Lonely Girl

Daniel Norgren, född 18 juli 1983 i Borås och bosatt i Rude, Tvärred, är en svensk singer-songwriter.


Daniel Norgren började som ett enmansband där han ackompanjerade sig själv med elgitarr, baskagge, virveltrumma, bjällror, munspel, blåshorn och sång. Numera är Daniel Norgren främst en duo på scen med Daniel själv på gitarr och trummor samt följeslagaren Anders Grahn på ståbas. Daniel Norgren gästas ibland även av Pelle Nyhage, Daniel Skoglund och Andreas Filipsson. Petra Norgren, Daniels fru, spelar med på albumet Buck. Genremässigt utgår han från en tidig amerikansk blues med rötter i gospel, spiritual och countryblues. Hans utspel beskrivs som närmast "extatiskt" och gitarrspelet som "djupt originellt".


Debutalbumet Kerosene Dreams spelades in med flertalet hemmagjorda instrument. Uppföljaren Outskirt kom 2008 och fångade den svenska bluespubliken, men resulterade också i spelningar längre ner i Europa. Det nederländska skivbolaget Cool Buzz återutgav albumet Outskirt särskilt för Beneluxländerna 2009. I augusti 2010 spelade Norgren på Way Out West och 2011 på Roskildefestivalen. Vid Manifestgalan 2011 var han nominerad i kategorin singer/songwriter.


2013 kom albumet Buck och blev startskottet på en lång turné. Namnet Buck kommer från Norgrens bil, en Volvo 940, som hade en central roll i arbetet med albumet. Om nätterna fyllde Norgren handskfacket med blandband och gav sig ut på planlösa utflykter på skogsvägarna. På resorna brukade han fotografera mycket men också spela in miljöljud med en portabel inspelningsstudio. På Buck har dessa miljöljud sedan använts för att bygga ett atmosfäriskt ljudlandskap. Under november 2013 spelade Norgren i Sverige och Norge under sin "Straight From Heart Tour" och då som ett 5-mannaband tillsammans med Anders Grahn (bas), Daniel Skoglund (gitarr), Andreas Filipsson (keyboard, piano, gitarr) och Peter Roswall (trummor).


Daniel Norgren började som ett enmansband där han ackompanjerade sig själv med elgitarr, baskagge, virveltrumma, bjällror, munspel, blåshorn och sång. Numera är Daniel Norgren främst en duo på scen med Daniel själv på gitarr och trummor samt följeslagaren Anders Grahn på ståbas. Daniel Norgren gästas ibland även av Pelle Nyhage, Daniel Skoglund och Andreas Filipsson. Petra Norgren, Daniels fru, spelar med på albumet Buck. Genremässigt utgår han från en tidig amerikansk blues med rötter i gospel, spiritual och countryblues. Hans utspel beskrivs som närmast "extatiskt" och gitarrspelet som "djupt originellt".






Måns Möller

Måns Möller, Söta du på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Söta du

Måns Möller, Fredagsmys på Spotify

Måns Möller Standup

Fredagsmys

Måns Möller, Redbull & viagra på Spotify

Måns Möller Standup

Redbull & viagra

Första stora föreställningen var publiksuccén Jävla 70-talister tillsammans med Johan Glans, David Batra och Thomas Järvheden. Föreställningen spelades på Berns i Stockholm och delar av det sändes i sista omgången av SVT:s Släng dig i brunnen.


Sedan gjorde Möller showen Bröderna Graaf tillsammans med Magnus Betnér och Thomas Järvheden. Därefter gjorde samma komiker sketcher i kanal 5:s mansmagasin Y-front (TV-program). Möller medverkade sedan i en panel, som kom med korta reflektioner, i Söndagsöppet. Sedan följde uppträdande i TV4:s Time out, där Martin Timell var programledare.


Detta ledde till fler uppdrag och medverkan i tv-program som till exempel När & Fjärran, Tack gode gud och Fråga Olle. Vid samma tidpunkt drogs standup comedy-programmet Stockholm Live igång.


Mellan 2006 och 2008 var Möller programledare i TV3:s panelhumorprogram Extra! Extra! och under hösten 2009 respektive 2010 för Cirkus Möller som sändes efter fredagsfinalerna av Idol på TV4. Programidén bygger på inspelade sketcher med flera kända komiker (bland andra Petra Mede och David Batra) kombinerat med att programledaren själv utför skämt av olika aktuella slag inför en studiopublik. Många inslag ackompanjeras av Stephen Simmonds band. Under våren 2010 turnerade Möller landet runt med scenversionen av Cirkus Möller.


Hösten 2010 uppträdde Möller tillsammans med Martin Stenmarck, Brolle och Andreas Johnson med föreställningen Ladies Night.


Möller är delägare i komikeragenturen Roa Produktion tillsammans med Johan Glans, David Batra, Hasse Brontén, Thomas Järvheden och Özz Nûjen. ROA är grundare till, samt producent av, sommarturnén Sunny Standup som har satts upp varje sommar sedan 2009.










Zinat Pirzadeh

Zinat Al Sadat Pirzadeh : född den 22 februari 1967 i Sari i Mazandaran i Iran, är en iransk-svensk komiker, skådespelare och författare.


Pirzadeh kom till Sverige 1991. Hon har arbetat inom äldrevården, modellbranschen och skolan som studie- och yrkesvägledare (bland annat på Rinkebyskolan och på Engelska Skolan Norr samt Fogelströmska gymnasiet i Stockholm) innan hon etablerade sig på den svenska ståuppscenen.


Pirzadeh skriver lyrik och skönlitteratur samt även krönikor för radio och tidningar. Hon har medverkat i Helena Bergströms regidebut Se upp för dårarna samt i Martin Beck-filmen Beck - Det tysta skriket. På den internationella filmfestivalen för dokumentärfilm och tv-program ”The Northern Character” i Murmansk fick filmen Pokerface (regi och manus: Denize Karabuda) med Pirzadeh i huvudrollen ett pris den 19 november 2009.


Zinat Pirzadeh har skrivit diktsamlingen Sånger till Ra och bidragit till antologier som Färdlektyr (2005), Dråpliga kulturkrockar (2006), Vänskap (2008) och Min mormors historia (2009). Den 14 september 2011 utkom hon med första delen av en trilogi och tillika sin debutroman "Fjäril i koppel" på Piratförlaget.


Pirzadeh blev på Svenska standupgalan 2010 utsedd till landets bästa kvinnliga ståuppare med följande motivering: ”Hårt arbetande, rolig och modig som få. Med ett tjockt lager skinn på näsan. Årets kvinnliga komiker är med acklamation Zinat Pirzadeh.” 2013 vann hon priset för "bästa oneliner".














Hitta oss på Facebook