Få inspiration till evenemang i Stockholm!


Vet du inte vad du ska göra i Stockholm? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Stockholm framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Stockholm.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

TOMMY NILSSON

TOMMY NILSSON, Öppna din dörr på Spotify

En Samling 1981 - 2001

Öppna din dörr

TOMMY NILSSON, Dina färger var blå på Spotify

Det Bästa Med Tommy Nilsson

Dina färger var blå

TOMMY NILSSON, Allt som jag känner på Spotify

Sommar, sommar, sommar

Allt som jag känner

Erik Tommy Nilsson, född 11 mars 1960 i Stockholm, är en svensk artist, låtskrivare och skådespelare, samt röstskådespelare. Han var tidigare gift med Malin Berghagen.


1985 gick Nilsson med i hårdrocksbandet Easy Action där han ersatte Zinny Zan som bandets vokalist. Samma period ska han enligt Kee Marcello även ha varit förstaval som förstesångare i Toto, men då de inte fick kontakt med honom så blev han aldrig deras sångare. Runt samma period deltog Nilsson också i det svenska projektet Swedish Metal Aid som en av många hårdrockssångare på låten "Give a Helpin' Hand", skriven av Joey Tempest (Europe). Easy Action släppte skivan That Makes One (1986) som i jämförelse med debutplattan var en mer AOR-orienterad skiva med Nilsson i centrum. Därefter upplöstes bandet då gitarristen Kee Marcello hoppade av för att ersätta John Norum i Europe.


Nilsson satsade då på en solokarriär och fick ett stort genombrott med låten "Allt som jag känner", en duett han sjöng med Tone Norum 1987. Det gav honom Rockbjörnen som bästa manliga artist samma år. På det följde den svenska Melodifestivalen 1989, där han framförde det segrande bidraget "En dag" som slutade på fjärde plats i Eurovision Song Contest 1989. Under 1990-talet hade han fortsatta framgångar, bland annat med "Dina färger var blå" som användes flitigt av Pripps i en reklamfilm.


1994 blev hans "Öppna din dörr" årets låt på Svensktoppen. 1997 hade han en krogshow på Hamburger Börs tillsammans med Mary Wilson. 2000 skrev han text och musik till Trollkarlen från Oz på Hälsinglands Träteater i Järvsö. I den svenska Melodifestivalen 2007 framförde han powerballaden "Jag tror på människan", som gick direkt till final i Globen men som där slutade på sista plats med noll poäng.


Tommy Nilsson var 2011 huvudperson i ett avsnitt av Copycat Singers.






Cirkus Cirkör

Cirkus Cirkör är en av världens ledande aktörer inom nycirkus. Cirkus Cirkör har turnerat runt om i världen med en rad nycirkusföreställningar och events. De har också grundat utbildningar för nycirkusartister på gymnasie- och högskolenivå.


Cirkus Cirkör startade som en fri nycirkusgrupp i Stockholm 1995. Gruppen bildades av Tilde Björfors och Cirkus Cirkör var en av Sveriges första nycirkusgrupper, inspirerade av bland annat kanadensiska Cirque de Soleil.


1997 grundades Cirkuspiloterna, en eftergymnasial utbildning för cirkusartister och år 2000 startades ett nycirkusprogram på S:t Botvids Gymnasium, som idag är en gymnasial spetsutbildning med riksintag. 2005 var Cirkus Cirkör med och grundade ett gymnasieprogram i vinterakrobatik i Åre och i Östersund.


Cirkus Cirkörs har turnerat med en rad föreställningar, flera av föreställningarna har producerats i samarbete med andra grupper. Ett urval av Cirkus Cirkörs föreställningar:










Weeping Willows

Weeping Willows, The Burden på Spotify

Fear & Love

The Burden

Weeping Willows, Blue And Alone på Spotify

Broken Promise Land

Blue And Alone

Weeping Willows, Touch Me på Spotify

Into The Light

Touch Me











Phil Collins

Phil Collins, You Can't Hurry Love - 2016 Remastered på Spotify

Hello, I Must Be Going! (Deluxe Edition)

You Can't Hurry Love - 2016 Remastered

Phil Collins, In The Air Tonight - 2015 Remastered på Spotify

Face Value (Deluxe Editon)

In The Air Tonight - 2015 Remastered

Phil Collins, Another Day In Paradise - 2016 Remastered på Spotify

...But Seriously (Deluxe Edition)

Another Day In Paradise - 2016 Remastered

Phil Collins LVO, egentligen Philip David Charles Collins, född 30 januari 1951 i Chiswick i London, är en brittisk låtskrivare, pianist, trummis, sångare och författare. Collins har haft stora framgångar både som medlem i rockgruppen Genesis och som soloartist.



Collins började tidigt sin bana som underhållare, bland annat som barnskådespelare inom amatörteater och som modell. År 1970 anslöt han sig som trummis till den framgångsrika gruppen Genesis. År 1975, då gruppens sångare Peter Gabriel lämnade Genesis, sökte gruppen först efter ny sångare. När ingen lämplig sångare kunde hittas antog Collins även den rollen, en roll som han till mångas förvåning fyllde galant. Under Collins tid som sångare i gruppen utvecklades stilen från progressiv rock till mer poporienterad, radiovänlig rock.



Redan under 1970-talet gjorde Collins spelningar med jazz fusionbandet Brand X och under 1980-talet samarbetade han med George Harrison, Paul McCartney, Eric Clapton, Mike Oldfield, Tears for Fears och många andra. År 1981 solodebuterade han med albumet Face Value, som bland annat innehöll jättehiten "In the Air Tonight". Liksom Genesis musik under den här tiden lutade hans soloskivor mer åt pophållet än den progressiva rock han spelat med bandet under 1970-talet. Han medverkade på Live Aid-galan 1985 som enda artist att uppträda både på Wembley Stadium i Storbritannien och JFK Stadium i USA dit han flög med Concorde. Collins skördade som soloartist enorma framgångar under 1980- och 1990-talen med hits som "Sussudio", "Against All Odds (Take a Look at Me Now)", "Take Me Home" och "Another Day in Paradise". Han kombinerade samtidigt framgångsrikt en fortsatt karriär som frontman i Genesis, hans sista studioalbum med bandet blev We Can't Dance 1991 varefter han lämnade gruppen 1996.



Collins har gjort sig ett stort namn som låtskrivare, och när Walt Disney Company 1999 gjorde den animerade filmen Tarzan fick han uppdraget att göra filmmusiken. Låten "You'll Be in My Heart" ur filmen fick en Oscar för bästa sång. När Disney gjorde filmen Björnbröder fick Collins åter uppdraget att göra filmmusiken, med låtar som "On My Way" och "Look Through My Eyes" som följd. Han har även medverkat i filmer själv, bl.a. i Buster (1988) och i TV–serien Miami Vice.



Phil Collins är en multiinstrumentalist och kan, förutom trummor, sång, gitarr, piano, även spela blås- och stråkinstrument. Han skriver inte noter i vanlig bemärkelse, utan har ett eget system med linjer och punkter för att teckna ner sin musik. Hans hörsel har den senaste tiden försämrats på ena örat och 2003 tillkännagav han att han planerade sin avskedsturné, som han genomförde 2004–2005 under namnet First Final Farewell Tour. År 2007 återförenades han dock tillfälligt med Genesis och gav sig ut på en turné kallad Turn It On Again – The Tour. Han har även fysiska nervproblem, vilket försvårar hans sätt att hantera trummor.



Den 17 oktober 2016 bekräftade Collins vid en presskonferens att han gör flera konserter under juni 2017, i London, Paris och Köln. Detta blir Collins första konserter på tio år och därmed hans officiella comeback.



Phil Collins bor tidvis i Schweiz, i den lilla staden Féchy vid Genèvesjön. Han har varit gift tre gånger och har genomgått lika många skilsmässor; han har fem barn. Han är bland annat far till Lily Collins. Emellertid återförenades Collins med sin tredje fru Orianne Cevey, med vilken han var gift 1999–2008, i början av 2016, och de har ett hus i Miami, där de bor tillsammans med parets två söner. Collins har dock kvar sitt hus i Féchy.






The Refreshments

The Refreshments, Miss You Miss Belinda på Spotify

It's Gotta Be Both Rock'n'Roll – Best Of The Refreshments

Miss You Miss Belinda

The Refreshments, A Guy Like That på Spotify

It's Gotta Be Both Rock'n'Roll – Best Of The Refreshments

A Guy Like That

The Refreshments, 55 Ford på Spotify

It's Gotta Be Both Rock'n'Roll – Best Of The Refreshments

55 Ford

The Refreshments spelade under de första åren av sin karriär huvudsakligen covers av rock'n'roll-låtar. Bandet hette fram till 1991 The King-Cats. De släppte 1995 sitt första album Both Rock'n'Roll som följdes av Trouble Boys 1997, båda producerade av Billy Bremner som även varit fast medlem i bandet under några år.


Basisten och sångaren Joakim Arnell skriver huvuddelen av bandets låtar. Sedan pianisten och sångaren Johan Blohm anslutit sig till gruppen ingår även en del countrylåtar i repertoaren. Några av bandets största hits är Miss You Miss Belinda och One Dance, One Rose, One Kiss. År 2003 släpptes det storsäljande julalbumet Rock'n'Roll X-Mas. The Refreshments har även arbetat med Dave Edmunds, vilket bland annat resulterat i livealbumet A Pile of Rock. Bandet deltog i Melodifestivalen 2014 med låten Hallelujah, och kom på en femteplats i den andra deltävlingen i Linköping.






Bror Gunnar Jansson

Bror Gunnar Jansson, Ain't No Grave på Spotify

Moan Snake Moan

Ain't No Grave

Bror Gunnar Jansson, Mary Lee på Spotify

Bror Gunnar Jansson

Mary Lee

Bror Gunnar Jansson, The Church Bell's Tone på Spotify

Moan Snake Moan

The Church Bell's Tone







Jojje Wadenius

Jojje Wadenius, Mitt lilla barn på Spotify

Goda' goda'

Mitt lilla barn

Jojje Wadenius, Kalles klätterträd på Spotify

Goda' goda'

Kalles klätterträd

Jojje Wadenius, Jag är det fulaste som finns på Spotify

Goda' goda'

Jag är det fulaste som finns

Georg ”Jojje” Wadenius, född 4 maj 1945 i Stockholm, är en svensk gitarrist, basist, kompositör, arrangör, musikproducent och sångare. Han är känd bland annat för att ha spelat i den amerikanska gruppen Blood, Sweat & Tears. Bland många och mest i Sverige är han ändå mest känd för att ha sjungit barnvisor under 1970-talet. År 1969 kom Goda' goda', hans första barnskiva med Barbro Lindgrens texter. Uppföljaren kom sju år senare, 1978, Puss, puss, sant, sant också med Lindgrens texter. År 1999 återkom Wadenius till barnvisorna och gav ut skivan Zzoppa då med texter av Kenneth Gärdestad.


Under 2000-talets första hälft har Wadenius bott i USA men kommit till Sverige och Norge flera gånger om året, där han arbetat som solist med olika storband, och undervisat. Numera bor han mestadels i Oslo där han äger sin inspelningsstudio, Stable Studio, tillsammans med Leif Johansen. Han har också en kvartett tillsammans med Magnus Lindgren, Fredrik Jonsson och Jonas Holgersson, under namnet Jojje Wadenius Band, som spelar jazz och funk. 2004 gav de ut skivan Interloop tillsammans. Han har också gjort turnéer och skivinspelningar med Pugh Rogefeldt och Janne ”Loffe” Carlsson. Den senaste skivan som de gjorde tillsammans utkom 2008.


Han turnerar med olika artister såsom Helen Sjöholm och Martin Östergren, Per Myrberg, Kirsten Bråten Berg, Arild Andersen och Paolo Vinaccia. Han framträder också ofta gärna som trubadur med sina barnvisor. Som studiomusiker har han gjort några uppmärksammade inhopp med Backstreet Boys (Show Me the Meaning of Being Lonely) och Kent (Sverige).


Wadenius har även fått Guitar People Prize samt Olle Widestrand-priset för sina insatser som musiker och kompositör.



Denna biografiska artikel om en svensk musiker behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.






Mark Lanegan

Mark Lanegan, Snake Song på Spotify

Hawk

Snake Song

Mark Lanegan, Come Undone på Spotify

Hawk

Come Undone

Mark Lanegan, Harvest Home på Spotify

Phantom Radio (Deluxe Version)

Harvest Home

Mark Lanegan, född 25 november 1964 i Ellensburg, Washington, USA, är en amerikansk sångare och låtskrivare. Han har sjungit i grupper som Screaming Trees, Mad Season, Queens of the Stone Age, The Twilight Singers, Soulsavers och The Gutter Twins och har även gett ut ett antal soloalbum. Han har även spelat in flera album med den skotska sångerskan Isobel Campbell (tidigare i Belle & Sebastian).






Y&t

Y&t, Summertime Girls på Spotify

Open Fire

Summertime Girls

Y&t, I'm Coming Home på Spotify

Facemelter

I'm Coming Home

Y&t, Don't Stop Runnin' på Spotify

Earthquake - The A&M Years

Don't Stop Runnin'

Y&T är en amerikansk hårdrocks- och heavy metal-grupp bildad i Kalifornien 1974 av gitarristen och sångaren Dave Meniketti. De har i dag sålt över 4 miljoner skivor världen över. Enligt vissa musikkritier och källor så är de pionjärerna inom 1980-talets omåttligt populära hair metal. Idén till namnet Y&T fick de från The Beatles skiva Yesterday and Today.


Den första banduppsättningen bestod av Dave Meniketti på sologitarr och sång, Leonard Haze på trummor, Phil Kennemore på bas och Joey Alves på kompgitarr. 1986 ersattes Haze av Jimmy DeGrasso (Lita Ford, Ozzy Osbourne) på trummor och 1989 ersattes Alves av Stef Burns på gitarr. DeGrasso lämnade bandet i slutet på 1980-talet men har fortsatt med att vara en etablerad musiker då han bland annat spelat med Alice Cooper, Megadeth, David Lee Roth och i dag Ministry.


Trots att Y&T gav ut skivor och turnerade regelbundet från 1976 fram till 1991 så fick de aldrig någon större kommersiell framgång. Två musikvideor blev dock populära och därmed låtarna, dessa var "Mean Streak" från 1983 och "Summertime Girls" (som tog sig upp till 55:e plats på Billboard Hot 100) från 1987. 1985 medverkade bandet i supergruppen Hear 'n Aid med bland andra Dio, Quiet Riot, Twisted Sister, Iron Maiden, Judas Priest och Blue Öyster Cult.


1991 så meddelade Y&T att de skulle lägga ner. De återförenades 1995 och spelade sedan sporadiskt under några år med uppsättningen Meniketti, Burns, Kennemore och DeGrasso. En ny återförening gjordes 2001, dock med Leonard Haze istället för DeGrasso på trummor. Burns lämnade också snart gruppen för att spela med Huey Lewis and the News och ersattes av John Nymann som var en gammal vän till bandet.


Y&Ts grundare, sångare och gitarrist Dave Meniketti räknas i dag som en gitarrist i värdlsklass och har under åren i Y&T fått erbjudanden att spela i andra storband såsom Ozzy Osbourne och Whitesnake. Han har även släppt två soloskivor, On the Blue Side och Menketti. Basisten Phil Kennemore avled den 7 januari 2011.






MAGMA

MAGMA, Udu Wudu på Spotify

Trilogy

Udu Wudu

MAGMA, DE Futura på Spotify

Trilogy

DE Futura

MAGMA, Spiritual (Negro Song) på Spotify

Trilogy

Spiritual (Negro Song)







Docenterna

Docenterna, Söderns ros på Spotify

Låt tiden gå 1979-1989

Söderns ros

Docenterna, Varma öl och kalla element på Spotify

Jag tar mitt liv med popmusik

Varma öl och kalla element

Docenterna, Peppar Och Salt på Spotify

På Lyckliga Gatan

Peppar Och Salt

Docenterna var ursprungligen ett punkband som bildades i Sollentuna utanför Stockholm 1977 under namnet Aktiespararnas årsmöte som bestod av Johan "Joppe" Pihlgren på sång och gitarr, Peé Bergsten på gitarr och sång, Larry Lövgren på bas och sång, och Kricke Pihlgren på trummor. Tillsammans med Mats Olofsson bildade de gruppen Docent Död och Peé Bergsten byttes ut mot Zebo Hillborg. Bandet debuterade med singeln Sven Jerrings röst som de producerade på egen bekostnad 1979. Året därpå gav de ut singeln Krig och kärlek och fick ganska snart skivkontrakt med Sonet. Vid samma tid lämnade Mats Olofsson gruppen. Året därpå utgavs LP:n Tusen heta kyssar. 1982 bytte bandet skivbolag från Sonet till Mistlur Records. I och med nästa LP, Ge henne allt (1983), ersattes Zebo Hillborg av Mats Möller (orgel, sång). Nästa album blev Tid och lust 1984, och i och med det bytte man namn till Docenterna, som också blev namnet på det därpå följande albumet 1986. Mats Möller hade då ersatts av Clas Rosenberg (sång, gitarr). 1987 fick Docenterna ny uppsättning då Rosenberg ersattes av Bie Karlsson. 1989 utgavs Söderns ros som blev deras sista skiva hos Mistlur. På skivan medverkar systrarna Idde och Irma Schultz. Idde skulle under 90-talet komma allt närmare bandet och blir så småningom ordinarie medlem. 1991 gick gruppen över till EMI och året därpå kom På lyckliga gatan, ett album som belönades med en grammis i kategorin Bästa popgrupp 1993. Relationerna till skivbolaget blev ansträngda på grund av EMI:s kontakter med vikingarockgruppen Ultima Thule. Docenterna valde att bryta med skivbolaget 1994 och gick över till MCA där man utgav skivan Honung 1995. Efter en paus i skivutgivningen gjorde Docenterna comeback 2002 med albumet Sverige varken ser eller hör. I juni 2006 släppte gruppen singeln Dags att bli hög. En ny samlingsskiva utgavs januari 2007 med titeln "Jag tar mitt liv med popmusik". 2010 tillkännagav gruppen att de skulle släppa tre stycken samlingar av låtar i EP-format under året, den första med namnet "Vanligt folk", släpptes i maj 2010. Dessa tre EP-skivor samlades sedan i albumformat under namnet Medan vi spelar pop.






Toni Holgersson

Toni Holgersson, En skortstensblick på Spotify

Nordic Noir

En skortstensblick

Toni Holgersson, Vägen till Paris på Spotify

Nordic Noir

Vägen till Paris

Toni Holgersson, Lampor och mikrofoner på Spotify

Nordic Noir

Lampor och mikrofoner













Israel Nash

Israel Nash, Willow på Spotify

Israel Nash's Silver Season

Willow

Israel Nash, Woman At The Well på Spotify

Israel Nash's Rain Plans

Woman At The Well

Israel Nash, Parlour Song på Spotify

Israel Nash's Silver Season

Parlour Song







Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”






Lisa Nilsson

Lisa Nilsson, Innan vi faller på Spotify

Innan vi faller

Innan vi faller

Lisa Nilsson, Himlen Runt Hörnet på Spotify

Samlade Sånger 1992 - 2003

Himlen Runt Hörnet

Lisa Nilsson, Varje Gång Jag Ser Dig på Spotify

Samlade Sånger 1992 - 2003

Varje Gång Jag Ser Dig

My Lisa Karolina Nilsson, född 13 augusti 1970 i Tyresö i Stockholms län, är en svensk sångerska.


Nilsson fick ett stort genombrott med sitt tredje album Himlen runt hörnet 1992. Hon är dotter till Birgit Bokö och Gösta Nilsson, som nu är gift med Monica Borrfors. Nilsson var gift med musikern Henrik Janson 1998–2002.


Vid elva års ålder började Nilsson på Lasse Kühlers dansskola. Hon gick gymnasiet på danslinjen i Uppsala och började därefter på Balettakademins yrkesdansarlinje. Hon var med i gruppen Stage Four tillsammans med Peter Jöback, Andreas Lundstedt och Lizette Pålsson. Via en talangjakt – hon vann 1987 talangtävlingen Stjärnskott – fick Nilsson vara med i Bosse Larssons TV-program Lörda' me' Larssons som sändes i september 1988. Hon fick kontrakt med skivbolagsdirektören Billy Butt på skivbolaget Little Big Apple. Hon deltog även i Melodifestivalen 1989 med låten Du och slutade på fjärde plats. Samma år släpptes duetten Aquarius 1999. Singeln Who's That Boy låg tre veckor på Trackslistan 1990. Nilssons två första skivor var på engelska trots att Butt tyckte att hon skulle sjunga på svenska. Nilsson fick mycket bra kritik för sin röst men de anonyma poplåtarna på engelska fick dålig kritik.


1991 skrevs nytt skivkontrakt med Diesel Music AB, ett nystartat independent-skivbolag startat av Torbjörn Sten, Mauro Scocco och Johan Ekelund. Vintern och våren 1992 spelades hennes genombrottsplatta Himlen runt hörnet in i legendariska Polarstudion i Stockholm. Johan Ekelund var producent och Mauro Scocco låtskrivare. När skivan släpptes fick den 3 getingar i Expressen och tidningens musikrecensent Måns Ivarsson skrev att: "Här växer Lisa med inramningen och slår för första gången fram som en brännande personlighet."


Skivan blev en stor kommersiell framgång i hela Norden och sålde i 450 000 exemplar. Singeln Himlen runt hörnet blev den mest spelade i P3 första halvåret 1992. Singeln Varje gång jag ser dig kom på femte plats. 1993 belönades Nilsson med tre grammisar och Scocco och Ekelund fick en vardera. Sommaren 1992 turnerade hon tillsammans med Tomas Ledin och Eva Dahlgren i turnén Rocktåget.


1994 spelades låtarna från Himlen runt hörnet in på engelska, ommixade av producenten Magnus Frykberg. Det engelskspråkiga albumet Ticket to Heaven släpptes 1995.


I slutet av 1993 inleddes arbetet med nästa album, Till Morelia, och även det producerat av Johan Ekelund och med låtar av Mauro Scocco och Peter LeMarc. När albumet släpptes 1995 jämfördes det med Nilssons genombrottsalbum Himlen runt hörnet. Kritikern Stefan Malmqvist kallade musiken på plattan för amerikansk mjuksoul och ansåg att en del av Mauro Scoccos texter var plattityder och klichéer. I Aftonbladet ansåg Anders Hvidfeldt att Nilsson än en gång gjort en imponerande platta och att skivan var ett hantverk in i minsta detalj. I Göteborgs-Posten ansåg Gabriel Byström att Scoccos texter inte var särskilt intressanta och att slutresultatet var bra men inte häpnadsväckande. Skivan hamnade på andra plats på Tom Hjeltes innelista i Aftonbladet. Skivan sålde i sammanlagt 250 000 exemplar.


Efter Till Morelia ville Nilsson utforska sin egen kreativitet. Vid sidan av låtskrivande gjorde hon ett antal framträdanden där hon fokuserade mer på jazzen. Hon spelade 1996 in låten "Those Who Were" på danske jazzbasisten Niels Henning Ørstedt Pedersens skiva med samma namn, sjöng Nat King Coles "Unforgettable" på prins Bertils begravning 1997, turnerade i Danmark både med DR Big Band och DR Underholdningsorkestret och gjorde Frank Sinatra-konserter med Svante Thuresson. Hon spelade även in en duett med operasångerskan Montserrat Caballé – låten "Friends Again" av Mauro Scocco.


2000 kom Viva. Skivan gavs ut i hela Norden. Även denna skiva var producerad av Johan Ekelund. Nilsson hade själv skrivit texter och, ihop med maken Henrik, musiken till de flesta av låtarna. Där fanns bland annat "Sanna ögonblick" från filmen med samma namn, till vilken paret skrev filmmusiken. Viva innehåller, vid sidan av låtar som "Långsamt" och "Viola", även en låt av Stephen Simmonds, "Tror på dig", som blev en av skivans mest omtyckta låtar.


Sommaren 2000 gav sig Nilsson ut på turnén Karavan tillsammans med Staffan Hellstrand och Thomas di Leva. Nilsson turnerade också i Danmark och Finland. 2001 vann hon åter en Grammis som bästa kvinnliga pop- eller rockartist för skivan Viva.


Nilsson skrev själv egna texter och producerade det följande albumet, Små rum, men hon skrev musiken ihop med sin make. I studion medverkade också Esbjörn Svenssons Trio och Stockholm Session Strings. Texterna är mycket personliga, handlar oftast om kärlek och Nilsson skrev texterna under flera års tid. Idén om ett samarbete mellan Nilsson och Esbjörn Svenssons Trio kom när de 1998 spelade in Telegram för fullmånen för hyllningsalbumet (för Cornelis Vreeswijk) Den flygande holländaren 2. Små rum släpptes i november 2001. Skivrecensenterna gav albumet ett blandat mottagande. I Aftonbladet ansåg Markus Larsson att texterna var ljumma och att Nilsson hade en bit kvar till den nödvändiga skärpan. I Borås Tidning ansåg Stefan Eklund att Nilssons texter var bättre än på Viva. I Östersunds-Posten ansåg Bengt Ola Mattsson att Nilssons texter bar på ett arv från svenska visartister som Jan Johansson, Lars Bagge, Olle Adolphson och Beppe Wolgers samt att hennes röst passade bättre för detta slag av vispop än soulmusiken.


2002 hade Nilsson en mindre roll i Colin Nutleys långfilm Paradiset, där hon spelar Rebecka Björkstig, en kvinna som leder en stiftelse för misshandlade kvinnor. Samma år hade hon en gästroll i komediserien Cleo. Nilsson har förklarat att hon kan tänka sig fler roller men att hon inte vill bli skådespelare.


Efter utgivningen av samlingsskivan Samlade sånger 1992-2003 turnerade Nilsson, och därefter reste hon våren 2004 till Brasilien för några veckors semester. I Rio de Janeiro lärde hon känna en grupp brasilianska musiker och hemfärden sköts upp gång på gång tills hon stannade i ett par månaders tid. I Brasilien lyssnade hon på kända brasilianska låtar från 1960- och 1970-talen. Låtarna i musikstilen tropicalia översatte hon till svenska och med hjälp av gitarristen Joâo Castilho kunde hon bilda ett band som följde med Nilsson på en miniturné i Sverige på våren 2005. Låtarna, översatta till svenska, spelades in i studio i Brasilien i början av 2006.


I Aftonbladet skrev recensenten Markus Larsson att skivan var "tam, lagom, grå, trist och pretentiös". Malin Henrikson i Hallands Nyheter tyckte att det var kompetent utfört men att det borde ha svängt mer. Efter skivsläppet hösten 2006 gav sig Nilsson ut på en liten turné i Sverige tillsammans med det brasilianska bandet Banda Beleza.


"Hon förvaltar de kända brasilianska låtarna med omsorg utan att hennes egna personliga stil försvinner. Däri sitter styrkan. Hon kallar skivan för ett kärleksprojekt och det märks. Värmen för de brasilianska melodierna och poesin är tydlig. Lisa Nilsson levererar nyans, nerv, närvaro och står för produktionen. Låtarna har spelats in med flera brasilianska musiker i Rio och gästas av stora namn som flöjtisten Carlos Malta och cellisten Jaques Morelenbaum (som producerat Caetano Veloso, Badi Assad och Marizas senaste skivor." skrev den brasilianska musikexperten Åsa Da Silva Veghed i Svenska Dagbladet.


2002 spelade Nilsson en biroll i Colin Nutleys långfilm Paradiset. 2008 spelade hon den kvinnliga huvudrollen i den svensk-tyska långfilmen Ett enklare liv.


2012 gjorde hon huvudrollen som Diana i Broadway-musikalen Next To Normal på Stockholms stadsteater; musikteater om psykisk sjukdom och hur den påverkar en familj.


År 1997–2002 var hon gift med musikern Henrik Janson. Tillsammans med musikern och trädgårdsmästaren Niklas Medin har hon två döttrar, födda 2007 och 2011.














Tower Of Power

Tower Of Power, What Is Hip? på Spotify

Tower Of Power

What Is Hip?

Tower Of Power, Diggin' On James Brown på Spotify

Soul With A Capital "S" - The Best Of Tower Of Power

Diggin' On James Brown

Tower Of Power, Soul With A Capital 'S' på Spotify

Soul With A Capital "S" - The Best Of Tower Of Power

Soul With A Capital 'S'

Tower of Power är ett amerikanskt soul/funk-band, bildat i Oakland, Kalifornien 1968, av saxofonisterna och låtskrivarna Emilio Castillo och Stephen "Doc" Kupka (The Funky Doctor).


Tower of Power slog igenom 1973 med albumet Tower of Power, där låtar som "Soul Vaccination" och "What Is Hip?" förekom. Skivan följdes året efter upp med albumen "Back To Oakland" och "Urban Renewal". Tower of Power var aktiva och turnerade under hela 1970-talet, men på 1980-talet drabbades bandet av en del motgångar, till exempel drogproblem. I början av 1990-talet var Castillo & C:o dock tillbaka igen, och började åter att turnera runt om i världen, vilket de fortfarande gör.


Många musiker har varit med i Tower of Power, bland annat funk-trummisen David Garibaldi, basisten Francis 'Rocco' Prestia och sångaren Lenny Williams. David och Rocco var båda borta från bandet ett par år, men har på senare tid återvänt. Det typiska för Tower of Power är deras stora blåssektion, två tenorsaxar, två trumpeter och en barytonsax.






Rigmor Gustafsson

Rigmor Gustafsson, After The Rain på Spotify

On My Way to You

After The Rain

Rigmor Gustafsson, Call Me Lonely på Spotify

When You Make Me Smile

Call Me Lonely

Rigmor Gustafsson, Let It Go på Spotify

When You Make Me Smile

Let It Go







Cleo

Cleo, 240 ft Alina Devecerski på Spotify

240 ft Alina Devecerski

240 ft Alina Devecerski

Cleo, UÅ på Spotify

Cleo, Kär & Galen på Spotify

Vem E Han

Kär & Galen







Stockholm Pride

Stockholm Pride, Pridefestivalen, är en årligen återkommande festival i Stockholm som främst riktar sig till HBTQ-personer (homo- och bisexuella, transpersoner och queera). Den har hållits sedan 1998 och äger normalt rum vecka 31, vilken brukar infalla i månadsskiftet juli/augusti. Under festivalveckan pågår aktiviteter i hela Stockholm.


Festivalen och en stor del av dess innehåll arrangeras av Föreningen Stockholm Pride, ofta i samarbete med andra organisationer.


På Pride House hålls bland annat föreläsningar, workshops, debatter, musik- och teaterframträdanden, konstutställningar och liknande.


I Pride Park hittar man en mångfald utställare, intresseorganisationer, politiska partier, företag och så vidare, samt aktiviteter av olika slag och ett omfattande scenprogram.


Pride City innefattar olika aktiviteter som är utspridda över hela staden. Där förekommer en popup shop som informerar och säljer diverse produkter till förmån för organisationen. Men också andra roliga aktiviteter där bland annat gallerior gett utrymme utställningar, information och aktiviteter relaterat till HBTQ för allmänheten mm.


Pride Parade är för många festivalens höjdpunkt och inträffar på lördagen under festivalveckan. Stockholm Pride Parade är Skandinaviens största Prideparad och har blivit Stockholms största folkfest och går genom centrala staden. Paraden har 10.000-tals deltagare och beses av 100.000-tals stockholmare och turister från hela världen. Alla slags människor deltar; HBTQ-are och sympatisörer, nördar och queer-folk, festprissar och kostymälskare, unga och gamla, funktionshindrade och elitidrottare. Den gemensamma nämnaren är glädjen och människosynen - alla människors lika värde.


Pridefestivalen firas på flera platser världen över, till minne av polisprovocerade upplopp bland homosexuella i New York hösten 1969, som gått till historien som händelserna på Stonewall Inn. I Sverige hålls den första pride-demonstrationen i Örebro den 15 maj 1971 av lokal förening (Gay Power Club) där ett av kraven var "att två av samma kön skall få gifta sig med varandra". Sedan startade demonstrationer under namnet frigörelsedagen 1977, som blev frigörelseveckan 1979. Frigörelseveckan bytte senare återigen namn till homoveckan, och övergick under 1980-talet till att bli en bredare folkfest.


I Europa startades Europride som firades i olika länder varje år. 1998 firades Europride i Stockholm och året efter fortsatte man med ett liknande arrangemang lokalt, under benämningen Stockholm Pride, som sedan dess vuxit i omfattning år efter år. År 2008 var Stockholm Pride värd för EuroPride en andra gång.


Under tidigt 2000-tal reagerade vissa i hbt-rörelsen på att Stockholm Pride blivit för kommersiellt och arrangerade under ett par år motfestivalen Stockholm Shame.


Under 2003 års festival angrep den högerextremistiska organisationen Nationaldemokratisk Ungdom prideparaden, se priderättegången. Det var dock inte första gången. Tidigare manifestationer mot pridefirandet, framförallt från enstaka kristna grupperingar, har varit i form av demonstrationer.


Under Stockholm Pride har det blivit allt viktigare för de politiska partierna att synas. Samtliga riksdagspartier utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har deltagit. Dessutom har allt fler intresseorganisationer, myndigheter och fackförbund valt att deltaga, både med utställningar, seminarier och i det stora avslutande paradtåget. I det avslutande Pride Parade under 2014 var det extra mycket politiskt deltagande från respektive partier, då kommun-, landstings- och riksdagsval infaller en månad senare. För första gången någonsin deltog en svensk statsminister i prideparaden - Fredrik Reinfeldt.


Moderaterna. Margareta Cederfelt, Anders Borg, Erik Bengtzboe, Fredrik Saweståhl, Sofia Arkelsten, Anna König Jerlmyr.


Moderaterna. Från vänster: Fredrik Reinfeldt, Anna Kinberg Batra, Beatrice Ask, Tomas Tobé. Sten Nordin i bakgrunden.


Pride House gick 2011 under benämningen Pride Sergel, men bytte sedan tillbaka till sitt ursprungliga namn. Fokus ligger på seminarier, paneldebatter, workshops, film och teater om HBTQ-frågor.


Under vissa år sedan 2004 har det funnits en scen på Pride House för uppträdanden av svenska och internationella queerartister. År 2006 hölls världens första partiledardebatt om hbt-frågor på Pride House.


Pride Park är ett avgränsat festivalområde som åren 1998 till 2009 låg i Tantolunden och år 2010 var förlagd till området framför Sjöhistoriska museet på Ladugårdsgärde. År 2011 flyttade Pride till Kungsträdgården och gjorde samtidigt en satsning som bland annat inkluderade fritt inträde. Året därpå, 2012, flyttade Pride Park tillbaka till Tantolunden och tog återigen inträde. Sedan 2013 har Pride Park varit förlagt på Östermalms IP. I Pride Park finns scener, företags- och föreningstält, öltält och andra arrangemang. Bland annat har det blivit tradition att bjuda in kända Melodifestivals- och eurovisionsstjärnor under torsdagen på den så kallade schlagerpopkvällen.


Paraden genom Stockholms gator 2008 lockade nästan lika många deltagare som rekordåret 2007, cirka 45 000, och nästan lika stor publik, cirka 450 000, trots ösregn.


På senare år har varje festival fått ett tema, kring vilket många av festivalens arrangemang kretsar.






Kevin Morby

Kevin Morby, Parade på Spotify

Still Life

Parade

Kevin Morby, Cut Me Down på Spotify

Singing Saw

Cut Me Down

Kevin Morby, I Have Been to the Mountain på Spotify

Singing Saw

I Have Been to the Mountain







Benny Anderssons Orkester

Benny Anderssons Orkester, Fait Accompli på Spotify

BAO 3

Fait Accompli

Benny Anderssons Orkester, Du är min man på Spotify

BAO!

Du är min man

Benny Anderssons Orkester, Nu tändas tusen juleljus på Spotify

Tomten har åkt hem

Nu tändas tusen juleljus

Benny Anderssons orkester (BAO) är en svensk musikgrupp med Benny Andersson som musikalisk ledare och kompositör. Orkestern skapades i mitten av 2001 av 16 musikvänner, av vilka några är från Orsa Spelmän, samt med Helen Sjöholm som sångerska. Benny Andersson tog initiativet. Bandet är ett hobbyband som har sin grund i spelglädje och musikintresse.


Helen Sjöholm, som från början plockades in som refrängsångerska (vilket hon fortfarande är), räknas nu som en medlem i bandet (se ovan). Alla medlemmar är engagerade på annat håll större delen av året, många i orkestrar på teatrarna i Stockholm. Och bröderna Moraeus samt Leif Göras, Larsåke Leksell och Nicke Göthe är tillsammans Orsa Spelmän. Till somrarna träffas och repar BAO och drar sedan ut på en miniturné vars biljetter är mycket eftertraktade. "En konsert med dans" är konceptet, och på turnén medförs därför en dansbana. Med följer också Tommy Körberg (se ovan) och står tillsammans med Helen Sjöholm för sånginsatserna i de icke-instrumentala låtarna.


BAO har givit ut tre album, Benny Anderssons orkester 2001, BAO! 2004 samt BAO 3 2007. På det förstnämnda ingår "Vår sista dans" som låg 30 veckor på Svensktoppen, och på det andra finns "Du är min man" som låg på samma lista mellan 2004 och 2009 och som den 1 april 2007 slog rekordet för antalet veckor på listan, där den då legat i 143 veckor. 2006 kom livealbumet BAO på turné. BAO 3 innehåller färre instrumentala låtar än de tidigare skivorna. Helen Sjöholm och Tommy Körberg sjunger på detta album både tillsammans och var för sig. Körberg gör bland annat "Fait accompli", som premiärspelades av BAO i Allsång på Skansen, liksom "Bonde söker fru".


Den 24 juni 2009 utgavs albumet Story of a Heart under artistnamnet "Benny Andersson Band". Skivan består av tidigare utgivna melodier och texter, men i mångt och mycket översatta till engelska för etablering på den utländska marknaden; därav det nya artistnamnet.










Lisa Lystam Family Band

Lisa Lystam Family Band, Tomorrow Ain't Here på Spotify

When Money's Runnin' Out - EP

Tomorrow Ain't Here

Lisa Lystam Family Band, I Thought I Could Do It All på Spotify

When Money's Runnin' Out - EP

I Thought I Could Do It All

Lisa Lystam Family Band, Sick of It på Spotify

When Money's Runnin' Out - EP

Sick of It







Freedom Call

Freedom Call, Warriors på Spotify

Eternity

Warriors

Freedom Call, Land Of Light på Spotify

Eternity

Land Of Light

Freedom Call, Union Of The Strong på Spotify

Beyond

Union Of The Strong

Freedom Call är ett tyskt power metal-band som bildades 1998 av ljudteknikern Chris Bay och Daniel Zimmermann, trummis i Gamma Ray. 1999 spelade de in sin första skiva, Stairway to Fairyland, och turnerade med Saxon. 2000 spelade de in sitt andra album, och 2001 spelade de med Hammerfall och Virgin Steele. 2001 slutade Sascha Gerstner i bandet för att ersätta Roland Grapow i Helloween. 2002 turnerade de med Blind Guardian. Bandet har släppt åtta studioalbum, två livealbum, en EP och två singlar. Man har även spelat in tre musikvideor till låtarna "Thunder God" (från Legend of the Shadowking), "Hero On Video" (från Land of the Crimson Dawn) samt "Union of the Strong" (från Beyond).






Top Cats

Top Cats, Baby Doll - Single Version på Spotify

No More Heartache

Baby Doll - Single Version

Top Cats, She's A Devil på Spotify

Smashing To The Ground

She's A Devil

Top Cats, Heartache på Spotify

Heartache

Heartache

Top Cats är ett svenskt rockabillyband bildat 2001 i Torsby. Bandet består av Jon Kleppenes, Robert Jansson, Martin Lindahl, Fredrik Lilja och Olle Sätterström.


Vännerna Jon Kleppenes och Fredrik Lilja hade blivit uppmuntrande av sin musiklärare på Frykenskolan att starta bandet. I början genomfördes en del konserter i hemtrakten och de var i första hand en lokal angelägenhet.


Genom sin medverkan i SVT-dokumentären Raggarliv fick bandet ett bredare genomslag. Deras medverkan gjorde att en producent för Grynets show blev intresserad av det unga bandet, och de spelade i Grynets Show två gånger. De medverkade också i Nyhetsmorgon som representanter för den nya vågen av "gammal, hederlig rockabilly".


År 2003 slutade trummisen Daniel Kjellberg och ersattes av Robert Jansson. 2007 slutade Henrik Törnevik och ny kontrabasist blev Martin Lindahl.


Efter att Top Cats deltagit i TV-tävlingen Talang år 2010 och kommit till semifinal ville flera låtskrivare skriva musik till dem, bland andra Calle Kindbom, Thomas G:son, Fredrik Kempe och Peter Kvint.


År 2011 släpptes skivan Heartache av Warner Music Sweden. Patric Jonsson och Joakim Övrenius var producenter. Några dagar efter att Heartache släppts hamnade albumet på andra plats på Sverigetopplistan.


År 2012 deltog Top Cats i Melodifestivalen med låten "Baby Doll" som är skriven av Lina Eriksson, Mårten Eriksson och Susie Päivärinta. Låten gick vidare till Andra chansen där de senare tog sig vidare till finalen i Globen den 10 mars. Med totalt 68 poäng slutade gruppen på sjätte plats av tio tävlande i finalen. De erhöll 35 poäng av de europeiska jurygrupperna samt 33 poäng av svenska folket. En uppgradering av albumet med två nya låtar släpptes, med bland annat låten Baby Doll från melodifestivalen under namnet No More Heartache.


Mellan den 26 mars och 1 april 2012 medverkade bandet i TV-programmet Big Brother 2012 och tillsammans med deltagarna som bodde i Big Brother-huset spelades årets Big Brother-låt in. Denna sommar deltog Top Cats även i TV-programmet postkodmiljonären.


År 2015 avslutas samarbetet med Warner Music för att fortsätta genom sitt eget skivbolag TC Entertainment. 






Janne Schaffer

Janne Schaffer, Norrland på Spotify

Med betoning på ljus

Norrland

Janne Schaffer, The Reason på Spotify

För kärlekens skull - Svenska artister hyllar Ted Gärdestad

The Reason

Janne Schaffer, Brusa högre lilla å - Live på Spotify

Bonusplatta - 2010

Brusa högre lilla å - Live

Jan Erik Tage "Janne" Schaffer, född 24 september 1945 i Stockholm, är en svensk gitarrist och kompositör. Han är en av Sveriges mest ansedda elgitarrister. Han uppträder såväl som solist som gitarrist åt andra artister, både på scen och som studiomusiker. Han förekommer på cirka 5000 inspelningar. Han har under sin karriär hunnit med uppdrag för bland andra ABBA, Toto och Bob Marley samt för en uppsjö av svenska artister, bland andra Björn J:son Lindh och Ted Gärdestad. Dessutom har han haft en solokarrär.


Schaffer är son till Tage Schaffer och uppvuxen i Blackeberg i Stockholm. Han försökte sig på piano under skoltiden, men nådde ingen framgång. Det var först när han bytte till gitarr som han på allvar började utvecklas musikaliskt. Sin första gitarr tillverkade han i träslöjden i skolan. Det första bandet bildade han redan under skoltiden med kamrater från Blackeberg. Han var tillsammans med bland andra Ted Åström medlem i The Sleepstones och senare Attractions. Han spelade under 1960-talet även med artister som Gunnar Wiklund och Björn Skifs. Det ledde till arbete med än större artister, och han förekom som gitarrist på såväl Ted Gärdestads som Abbas skivor.


1973 påbörjade han sin solokarriär och även samarbetet med Björn J:son Lindh, ett samarbete som fortgick ända till den sistnämndes död i december 2013. Schaffer har varit medlem i flera grupper, såsom Hörselmat som han startade 1973 tillsammans med J:son Lindh. Han har även varit med i grupperna Grapes of Wrath, Pop Workshop, Dynamite Brass, Opus III, Svenska Löd AB!, Baltik, Ablution, Mads Vinding Group, Midnattsensemblen Paramount, Ralph Lundsten And The Andromeda All Stars och Harlequin. 1980 bildade Schaffer Electric Banana Band tillsammans med Lasse Åberg och Klasse Möllberg, där han komponerade melodier till Åbergs texter. Gruppen rönte enorma framgångar med låtar som "Banankontakt", "Olyckans sång" och "Zwampen". Många av gruppens låtar handlar om miljö och natur. Schaffer har haft ett engagemang i miljöfrågor sedan 1960-talet, då han skrev en uppsats om Rachel Carsons bok Tyst vår. Han har också medverkat som sig själv i en reklamfilm för Gevalia 2010.


Janne Schaffer är liksom andra gitarrister (Angus Young till exempel) känd för att uttrycka sig genom att grimasera när han spelar. I Schaffers fall sker detta genom att han rör tungan på ett karakteristiskt sätt.


Den elgitarr som Schaffer primärt använder är en Larrivée med EMG single coil pickuper. En annan berömd gitarr ur Janne Schaffers samling är en Gibson Les Paul från 1959 som bland annat kan höras på den första soloplattan. I förstärkarväg är det Peavey som används mest.


















Corrosion Of Conformity

Corrosion Of Conformity, Clean My Wounds på Spotify

Deliverance

Clean My Wounds

Corrosion Of Conformity, Albatross på Spotify

Deliverance

Albatross

Corrosion Of Conformity, Seven Days på Spotify

Deliverance

Seven Days

Corrosion of Conformity är ett amerikanskt hårdrocksband från Raleigh i North Carolina, bildat 1982 och fortfarande aktiva.






Between The Buried And Me

Between The Buried And Me, The Coma Machine på Spotify

Coma Ecliptic

The Coma Machine

Between The Buried And Me, Node på Spotify

Coma Ecliptic

Node

Between The Buried And Me, Dim Ignition på Spotify

Coma Ecliptic

Dim Ignition

Between the Buried and Me (förkortad: BTBAM) är ett amerikanskt band som har sitt ursprung i Raleigh, North Carolina och som spelar progressive metal. Musiken innehåller en mängd olika element som death metal, melodisk rock, blues och jazz och bandets fem musiker anses vara oerhört skickliga. Bandet gjorde sitt första Sverigebesök under våren 2010, då de spelade i Lund, Umeå, Stockholm och Göteborg.










Europe

Europe, The Final Countdown på Spotify

The Final Countdown

The Final Countdown

Europe, Carrie på Spotify

The Final Countdown

Carrie

Europe, Rock the Night på Spotify

The Final Countdown

Rock the Night

Europe är ett svenskt hårdrockband från Upplands Väsby i Sverige. Gruppen hade många hitlåtar under 1980-talet och tidiga 1990-talet, som "The Final Countdown", "Prisoners in Paradise", "Rock the Night", "Superstitious", "Seven Doors Hotel", "Carrie", "Open Your Heart," "Let the Good Times Rock" och "Cherokee", innan de gjorde ett uppehåll. Efter comebacken i början på 2000-talet har de även fått nyare hitlåtar som "Got to Have Faith", "Hero", "Always the Pretenders", "Last Look at Eden", "New Love in Town", "Not Supposed to Sing the Blues" och "Firebox". Den största publik som Europe har haft var under millenniumspelningen 31 december 1999 (i Stockholm) och deras längsta spelning var på Sweden Rock Festival 2013. Europe har släppt nio studioalbum, 29 singlar, tre livealbum, tre kompilationer och en EP, dessa har tillsammans sålt över 25 miljoner exemplar.


Joey Tempest och John Norum bildade 1978 bandet Force tillsammans med basisten Peter Olsson och trummisen Tony Reno (Tony Niemistö). Olsson ersattes snart av John Levén. I början (1978-1981) spelade de på torg och på olika fester, men 1982 bytte bandet namn från Force till Europe och vann Rock-SM, där förstapriset var en skivinspelning. Deras första, självbetitlade album Europe släpptes 1983 och sålde över 30 000 exemplar i Sverige. Efter det fick de kontrakt i Japan, gjorde en musikvideo till det inledande spåret på plattan; "In the Future to Come" och släppte singeln "Seven Doors Hotel". Sommaren 1983 genomförde bandet en turné med avslutning på Gröna Lund, varefter albumet Wings of Tomorrow spelades in och släpptes 1984. Inför den efterföljande turnén rekryterades keyboardisten Mic Michaeli, och Tony Reno ersattes av Ian Haugland (Håkan Haugland). År 1985 fick Europe göra soundtracket till filmen On the loose och de deltog också i Swedish Metal Aid och turnerade på större svenska arenor.


Hösten 1985 går Europe in i studion igen för att spela in en uppföljare. De har precis skrivit ett miljonkontrakt med Epic. Man hade mycket material att jobba med och man arbetade intensivt. Den som producerade detta album var Kevin Elson. Efter ett par förseningar och problem släpps slutligen Europes genombrottsskiva The Final Countdown. Singeln med samma namn sålde cirka 8 miljoner exemplar och nådde förstaplatsen på listorna i 26 länder. Uppföljarna "Rock The Night", balladen "Carrie" (som nådde en tredje plats på amerikanska Billboardlistan) och "Cherokee" blev också stora hits och spelades flitigt mellan 1986 och 1988. Det gjordes turnéer i Sverige, Norge och Japan. Efter den sista turnén bestämde John Norum sig för att lämna gruppen på grund av att han inte var nöjd med bandets nya inriktning då han ansåg att Europe blivit för "poppiga". Dessutom vart han inte på speciellt god fot med managerna och därför inledde han istället en solokarriär. Vissa hävdar att Norum också fick sparken, men detta är inte den officiella versionen. Sökandet efter en ny gitarrist började genast och efter ett par veckor var det klart att Kee Marcello från Easy Action skulle ta John Norums plats. Europe gav sig ut på en världsturné som tog dem till Europa och USA. Denna turné var en enda stor succé då de sålt ut nästan varenda spelning.


Europe går ännu en gång in i studion med pressen av att göra en bättre platta än The Final Countdown. "Out of this World" spelades in i London med producenten Ron Nevison. Medan skivan mixades gav sig bandet sommaren 1988 ut på en turné med Def Leppard. Även denna turné blir en succé. Europe testade under denna turné att köra tre nya låtar "Superstitious", "Let the Good Times Rock" och "Ready or Not". De blev allt mer populärare i USA och när "Out of this World" släpptes började försäljningen bra, tack vare att turnén med Def Leppard varit en succé. Turnén lockade en publik på över 500 000 människor. Skivan får bra omdömen från kritikerna och säljer en miljon exemplar i USA, samt når höga placeringar på många topplistor världen över. I november och december spelar Europe i Asien, de besöker tre länder; Japan, Taiwan och Indien. I januari 1989 startade Europe sin Europaturné i Sverige, Malmö. Även denna turné blev ett enda stort segertåg, dock hade Europe svårare att sälja ut lika stora arenor som de hade under "The Final Countdown" turnén i bland annat Italien och Västtyskland. Turnén avslutades i april. Efter detta var det meningen att de skulle turnera i både Nord- och Sydamerika, de skulle även turnerat i Australien men dessa planer gick i stöpet eftersom försäljningen av plattan inte blivit så bra som planerat och managern Thomas Erdtman ville att man skulle lägga ner mer tid på en ny uppföljare. Dock gjorde Europe två spelningar till under 1989. Den 19 augusti 1989 spelade Europe på Milton Keynes tillsammans med bland annat Bon Jovi och Skid Row. Detta skulle egentligen vara årets "Monster of Rock" i Donington men det flyttades till Milton Keynes. Publiken på denna konsert var 65 000 personer.


Medlemmarna i Europe flyttade av skatteskäl till Turks- och Caicosöarna i Västindien. Under oklara omständigheter fick medlemmarna dålig ekonomisk rådgivning och gjorde dåliga affärer, vilka sedermera ledde till stora skatteskulder. Joey Tempest var fortfarande skyldig kronofogden cirka 10 miljoner kronor 2006.


1990 lades mycket tid ner på att spela in det nya albumet men man gjorde också en mindre turné i Sydostasien, kallad "Far East Tour".


Under 1990 lade Europe ner mycket tid på att spela in en ny platta. Men när de presenterade resultatet för skivbolaget blev det sågat. Skivbolaget ville höra hits. Då hände något som aldrig hänt förr, man började skriva låtar med andra låtskrivare, som Jim Vallance och Eric Martin. Efter att lite nya låtar kommit till och vissa strukits bort släpptes slutligen Prisoners in Paradise. Mottagandet blev dock inte som förväntat. Grungen hade slagit ner som en bomb och musikindustrin genomgick förändringar, detta gjorde så att Europes femte skiva inte fick så mycket uppmärksamhet och promotion som den skulle behövt. De fick ändå en bra start på den nya skivan då de genomförde en konsert under årsskiftet 1991-1992. De spelade bland annat med Metallica, Thunder och Tesla på Tokyo Dome i Japan inför 60 000 åskådare. Denna spelning var premiären för Prisoners in Paradise-turnén som sedan fortsatte i Finland och resten av Europa. Innan turnén startade hade albumet sålt 600 000 exemplar och efter turnén runt en miljon exemplar. Turnén var dock inte en succé då man inte lyckades sälja ut en enda konsert och de hallar man spelade i var halvfulla.


I mars 1992 tog gruppen ett uppehåll. Joey Tempest och Kee Marcello gjorde soloalbum och John Levén, Mic Michaeli och Ian Haugland turnerade med andra band och artister. I slutet av 1999 började en massa rykten spridas om att Europe skulle återförenas. Medlemmarna förnekade detta eftersom inget var säkert. Men efter ett noggrant övervägande bestämde de sig för att göra en tillfällig spelning vid tolvslaget på nyårsafton. Gruppen framförde "Rock The Night" och "The Final Countdown" (med en publiksiffra på 600 000-1 000 000) i samband med de av Kinneviksfären sponsrade festligheterna vid millennieskiftet i Stockholm. Både Kee Marcello och John Norum spelade på denna konsert.


År 2004 bestämde sig gruppen för att återförenas med John Norum och spela in en ny cd-skiva. Den heter Start From The Dark och släpptes 23 september 2004 och har sålts i 600 000 exemplar. En första spelning skedde på Sweden Rock Festival 2004, och 2005 gjorde de en spelning i Luleå som var den enda livekonserten i Sverige det året. 2006 släpptes skivan Secret Society. För att fira 20-årsjubileet av sitt genombrott släppte de en DVD med en konsert från The Final Countdown-turnén, som också innehåller extramaterial där bandet berättar om den tiden. 2007 gjordes en världsturné i samband med den nya skivan. I början av juli samma år spelade de på gatufesten i Sundsvall. Den 25 augusti 2007 spelade de i Sommarkrysset i TV4 och framförde klassikern "The Final Countdown" samt "Let The Children Play" från den nya skivan. Som första hårdrocksband spelade gruppen i kalkstensbrottet Dalhalla i Dalarna sista augusti och första september 2007. I januari 2008 spelade de in skivan Almost Unplugged, en liveskiva som spelades in på Nalen i Stockholm. De spelade tillsammans med en stråkkvartett och framförde både egna låtar och coverlåtar från band som inspirerat dem. Den 14 augusti 2009 spelade de på Göteborgs kulturkalas på Götaplatsen. Här räknade man på förhand med cirka 20 000 åskådare, men över 100 000 kom.


Den 9 september 2009 släpptes skivan Last Look At Eden och trots de mindre framgångarna med Secret Society gick albumet rakt upp till en förstaplacering på den svenska albumlistan. Den 14 september släpptes albumet i övriga Europa. Första singeln från skivan var titelspåret "Last Look At Eden" och en video spelades också in till låten. Andra singeln "New Love In Town" blev mycket populär. Den nådde som bäst en femtonde plats på svenska singellistan samt sjätte plats på Trackslistan och elfte plats på DigiListan. Musiken till låten skrevs redan under tidigt 90-tal och var tänkt som en av låtarna på Prisoners in Paradise. Men då saknades det en text till låten och man lade undan den tills vidare.


I december 2009 gjorde Europe två liveframträdanden i Sverige, den 26 december i Lisebergshallen i Göteborg och den 28 december på Hovet i Stockholm. Som förband fungerade Crucified Barbara och Aggressive Chill. Den 12 och 13 juni 2010 spelade Europe som förband till Kiss, första kvällen på Stockholms stadion, det andra förbandet var Mustasch. Europe var däremot inte med kvällen därefter på Malmö Stadion. Sommaren 2011 turnerade Europe med Takida.


Den 6 augusti 2011 uppträdde Europe på den 22:a världsjamboreen i Skåne med låtarna "The Final Countdown", "Rock The Night" och "Superstitious". Ett nytt album, Bag of Bones, släpptes i april 2012 och kritikerrosades, samt sålde guld i Sverige.






The Real Group

The Real Group, Att angöra en brygga på Spotify

Sommar

Att angöra en brygga

The Real Group, Kringsatt av fiender på Spotify

Ånger & Kamp

Kringsatt av fiender

The Real Group, ett liv för mig på Spotify

Ori:Ginal

ett liv för mig

The Real Group är en svensk a cappella-grupp (sånggrupp) bildad 1984 av fem före detta elever i Adolf Fredriks musikklasser.


The Real Group har förvaltat ett arv från grupper som Swingle Singers och King's Singers, men varit banbrytande genom att ha utvecklat en egen stil, framför allt genom medlemmarnas egna kompositioner och basen Anders Jalkéus speciella vokala bas- och trumkomp. Repertoaren är bred, från klassisk körmusik till visa, jazz och pop.


1993 deltog The Real Group tillsammans med Magnus Uggla, Johan Ulveson, Charlotte Strandberg, Wenche Myhre och Grynet Molvig i Povel Ramels Knäpp igen-revy. 2002 fick de Povel Ramels Karamelodiktstipendium.






Adolphson & Falk

Adolphson & Falk, Mer jul på Spotify

Mer jul

Mer jul

Adolphson & Falk, Blinkar Blå på Spotify

Med Rymden I Blodet

Blinkar Blå

Adolphson & Falk, Bärande Våg på Spotify

Med Rymden I Blodet

Bärande Våg

Adolphson–Falk är en svensk synthpopgrupp med Tomas Adolphson (musik, sång) och Anders Falk (text, musik, sång) som huvudmedlemmar.


Efter att ha träffats under värnplikten på FRA 1968 började Tomas Adolphson och Anders Falk samarbeta musikaliskt. Duon släppte under sjuttiotalet ett par singlar och LP:n Nattexpressen samt medverkade i Melodifestivalen 1979 med bidraget "Tillsammans". Gruppens stora genomslag kom i radioprogrammet Eldorado 1981 med singeln "Blinkar blå" som ett år senare följdes av LP:n Med rymden i blodet. Gruppen fick även en hit med julsången "Mer jul" 1984 där bland annat ljud från Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul hördes i bakgrunden. Av stor betydelse för gruppens framgångsrika elektroniska sound var Greg FitzPatrick (klaviatur) och Dagge Lundquist (mixning), vilka båda kan betraktas som medlemmar av gruppen, samt deras producent Lars-Göran "LG" Nilsson.


Texterna på Med rymden i blodet (1982), kretsar i stor utsträckning kring radioteknik, astronomi och människans samhörighet med kosmos. Med åren har det tekniskt/naturvetenskapliga temat tonats ner till förmån för vardagsnära betraktelser över människans tillvaro. De senaste åren har Magnus "Mankan" Marcks flitigt medverkat på kontrabas vid deras spelningar.


Albumet From here to eternity (1983) var en engelsk version av Med rymden i blodet. Låten Waves in the air (Bärande våg) användes som signaturmelodi för programmet Sweden Calling DX-ers på Radio Sweden International, Sveriges Radios utlandsprogram på kortvåg.






Louise Hoffsten

Louise Hoffsten, Only The Dead Fish Follow The Stream på Spotify

Looking For Mr. God (2013 Version)

Only The Dead Fish Follow The Stream

Louise Hoffsten, Let the Best Man Win på Spotify

Hits

Let the Best Man Win

Louise Hoffsten, Kallt Kallt Kallt på Spotify

Totta 4; Duetter

Kallt Kallt Kallt

Anna Viktoria Louise Hoffsten, född 6 september 1965 i Linköping, är en svensk sångerska, kompositör, sångtextförfattare, munspelare och filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet. Hon är dotter till Gunnar Hoffsten och är gift med skådespelaren Dan Bratt.


Hoffsten som föddes och växte upp i Linköping fick tidigt kontakt med musiken då hennes far Gunnar Hoffsten var orkesterledare och spelade trumpet och piano. Fadern hade också två musikaffärer i Linköping – Speldosan och SkivCity. Louise Hoffsten har beskrivit sig som autodidakt, med sin far som sin musikaliska skola. Louise Hoffsten gillade tidigt uppmärksamhet och att uppträda, och hade i yngre år planer på att bli skådespelare. I skolan var hon med i ett punkband kallat Mer Kött för att få spela trummor. Hon fick snart börja sjunga i det lokala bandet Dyzenteri, och därefter gick det vidare. Hon har sagt att innan hon slog igenom hade hon sjungit i "alla band som jag fick tag på" i Linköping. Hon pluggade även en tid som utbytesstudent i USA och sökte även till scenskolan i Malmö, men sedan tog musiken över. Under sina tonår lyssnade hon på artister som Jimi Hendrix, Janis Joplin, John Lee Hooker, Howlin' Wolf och banden Little Feat och Led Zeppelin. Hon har även inspirerats av Monica Zetterlund som hon kallat sin sångängel och fraseringskonstens mästarinna.


Hoffsten blev 1986 sångare i bluesrockgruppen Sky High och medverkade på bandets album Humanizer som kom 1987. Hon lämnade dock bandet och spelade 1987 in sin första soloskiva, Genom eld och vatten, som innehåller några låtar som hon själv varit delaktig i att ha skrivit. Debutalbumet innehåller även låtar av bland andra Nisse Hellberg som också producerade plattan tillsammans med Tomas Gabrielsson. Det efterföljande albumet Stygg kom 1988 och innehöll tre låtar på engelska, däribland låten The seduction of Sweet Louise skriven av Frankie Miller, som Hoffsten även senare ofta framfört under sina konserter. Låten Vin av frihet hamnade på listorna och under 1988 turnerade hon i Sverige med ett eget band.


Hennes två första soloalbum innehöll varsin tolkning av en Cornelis Vreeswijk-låt: Lasse Liten Blues respektive Balladen om ett munspel. Hoffsten kom senare även att bidra med två tolkningar av Cornelis-låtar till hyllningsalbumet Den flygande holländaren 2.


1989 hade Hoffsten en biroll som sångerska i filmen 1939 och hon sjöng även filmens titellåt som hamnade på svensktoppen. Hennes tredje album Yeah, Yeah, som trots titeln var helt på svenska, kom samma år. Hoffsten åkte 1991 till Memphis, Tennessee, där hon spelade in albumet Message of Love på vilket bland andra Bonnie Raitts band och Kim Wilson från The Fabulous Thunderbirds medverkade. Hon deltog i krogshowen Lovers & Covers på Hamburger Börs 1992 med Tommy Körberg, Tommy Nilsson och Marie Bergman.


Hoffstens stora genombrott kom 1993 med albumet Rhythm & Blonde, innehållande låtar som Let the best man win, Hit me with Your Lovething och Never Gonna Be Your Lady. Musikalbumet har ett sound som kan beskrivas som en unik blandning av Jimi Hendrix och ABBA. Betydande medmusikanter på plattan var gitarristen Staffan Astner och musikern, låtskrivaren och producenten Leif Larsson, vilka hon även samarbetat med senare. Hoffsten tilldelades en Grammis och Rockbjörnen som bästa svenska kvinnliga artist detta år.


1995 kom hennes sjätte album, betitlat 6. Låtarna Nice Doin' Business, Dance On Your Grave och Box Full Of Faces från albumet kom att spelas i inledningen av den amerikanska tv-serien Melrose Place. Några låtar från Rhythm & Blonde-albumet hade även spelats i andra tv-serier från USA.


Louise Hoffsten, som turnerat genom större delen av Sverige flera gånger om, hade tidigare försökt göra karriär i Tyskland. När skivbolaget ville ta bort låtarnas gitarrsolon för att göra musiken mer radiovänlig återvände hon dock till Sverige. Hon hade fortfarande hoppet om att kunna få spela i Amerika, där bluesen hade sina rötter och hennes största musikaliska förebilder fanns.


Hoffstens skivbolag i USA, amerikanska BMG, hade av svenska BMG fått drygt 800 promotionsskivor i hopp om att dessa skulle distribueras till olika radiostationer. Efter att nästan två år gått utan att något hänt, åkte Hoffsten till USA för att träffa vänner och sin syster som bott där sedan många år, samt för att besöka skivbolagets huvudkontor i New York för att försöka få besked. Väl där på kontoret fick hon inget riktigt svar, utan fick lämna skivbolagets skyskrapa med ett par gratis cd-skivor från några okända band. Några veckor senare meddelade bolaget att de att inte skulle ge ut hennes skiva.


Före USA-resan hade hon gått igenom en skilsmässa från sitt första äktenskap. Hon hade även känt av yrsel och domningar och därför genomgått olika medicinska undersökningar. När hon kom tillbaka till Sverige väntade beskedet att hon hade multipel skleros. Trots sjukdomen gav dock Hoffsten inte upp planerna på en USA-karriär, och det mindre skivbolaget The Track Factory i USA trodde på henne trots att hon berättat om sin diagnos.


1996 spelade Hoffsten in folkmusikalbumet Kära du, med Lasse Englund och Esbjörn Svensson Trio. Albumet innehåller nytolkningar av kärleksvisor med ursprung i svenska folkvisor och skillingtryck upptecknade under 1700-talet och 1800-talet. Hon kunde göra skivan då hennes skivkontrakt med BMG Sverige föreskrev att de skulle bekosta ett album som låg utanför hennes rockkarriär. Skivan passade även in under arbetet med USA-lanseringen då den inte skulle behöva någon stor promotionsturné. Hoffsten skriver i boken Blues:


Arbetet med USA-lanseringen fortsatte med ommixningar av låtar från albumen Rhythm & Blonde och 6, samt försök att hitta musiker till ett turnéband. Efter många turer kom plötsligt beskedet att skivbolaget The Track Factory lades ner. Det amerikanska skivbolaget MCA tog över tillgångarna från The Track Factory och valde så småningom att inte släppa den färdigmixade plattan. Efter ett sista försök att gå vidare med lanseringen hos det mindre bolaget Lava lades i juni 1998 drömmen om en karriär i USA på is.


1998 utkom Louise Hoffstens självutlämnande bok Blues, i vilken hon beskriver hur hon drabbas av och försöker hantera sjukdomen multipel skleros, arbetet med USA-lanseringen och en djup depression med självmordstankar. Med boken följde även en cd-skiva, Courtstone Blues, som innehåller flera inspelningar av klassiska blueslåtar där hon kompas av Staffan Astner (gitarr), Backa Hans Eriksson (bas) och Christer Jansson (trummor).


Samma år läste Hoffsten in barnsagan Tilde & Tiden och medverkade på samlingsalbumet Den Flygande Holländaren 2. Hon kämpade samtidigt med sjukdomen, och tvivlade på en fortsatt karriär med musiken. 1999 besökte hon ett nunnekloster i Israel, med funderingar om att bli nunna som ett sätt att fly från sitt dåvarande tillstånd. Efter att ha pratat med nunnorna i klostret kom hon fram till att hennes kall var att sjunga.


1999 släppte Hoffsten ett nytt album med egna låtar, Beautiful, But Why?, som hon producerade tillsammans med Lasse Englund. I låtskrivandet för albumet samarbetade Hoffsten med Leif Larson och Terry Cox. Soundet på skivan liknar i vissa låtar "Rhythm & Blonde" och "6", men generellt är texterna mörkare och tempot långsammare. Samma år spelade countrysångerskan Faith Hill in en coverversion av låten "Bringing Out The Elvis" från Hoffstens album 6 (skriven av Hoffsten och Leif Larsson) på albumet Breathe. Faith Hills album kom att bli ett av de populäraste countryalbumen i USA med mer än 10 miljoner sålda exemplar.


Vid utdelningsceremonin av Polarpriset till Bob Dylan år 2000 sjöng Hoffsten Dylans låt "What Good Am I?" i den musikaliska Dylan-hyllningen där även Bryan Ferry uppträdde. 2001 medverkade Hoffsten som gästartist på tre olika album, tillsammans med Anders Widmark, Lars Winnerbäck och Totta Näslund.


2002 utgavs samlingsalbumet Collection 1991-2002 som bland annat innehöll tre nya låtar och flera av de remixade låtarna från den tidigare planerade USA-plattan. Som en uppföljning till samlingsplattan gjorde Hoffsten därefter ett flertal "operablues"-konserter där hon framförde sina låtar i arrangemang för en symfoniorkester. Dramatikern Kristina Lugn hjälpte till med arbetet att sätta upp föreställningen. Ett livealbum från en av föreställningarna, Live med Folkoperans Orkester, kom 2003. Samma år gifte hon sig med skådespelaren Dan Bratt, som hon fick en son med.


Hoffsten hade även fått kontakt med skivbolaget Memphis International Records i USA som ville ge ut en skiva med henne. Detta ledde till att cd-skivan Courtstone Blues, som tidigare bara getts ut med hennes bok Blues, släpptes i USA och Sverige 2004. Albumet var en ommixad nyutgåva med renare ljud och utkom under namnet Knäckebrödsblues. Tack vare kontakten med sitt nya skivbolag reste Hoffsten 2005 återigen till Memphis, denna gång för att spela in albumet From Linköping to Memphis. Albumet lovordades av bland andra musikerkollegorna K.D. Lang och Nancy Sinatra.


Då posten gav ut ett frimärkshäfte, Rock 54-04, för att fira att rockmusiken i Sverige fyllde 50 år under 2004 blev Louise Hoffsten frimärke. Övriga musiker som syntes i häftet var bland andra Elvis Presley, Ulf Lundell och Eva Dahlgren.


Under 2005–2006 uppträdde hon i showen Ung rebell, rockens kvinnor tillsammans med Karin Wistrand, Marika Lagercrantz samt Peter Jezewski med All male band. De porträtterade kvinnliga musiklegendarer som Janis Joplin, P J Harvey, Patsy Cline, Patti Smith och Big Mama Thornton.


I november 2007 släpptes albumet Så speciell som Hoffsten själv beskrivit som "americana på svenska", där hon samarbetade med Peter LeMarc, Leif Larsson och Peter Kvint under låtskrivandet. Peter Kvint producerade även albumet som var hennes första svenskspråkiga album sedan 1996. Hoffsten sa i en intervju att hon egentligen inte lyssnat på svensk musik, förutom på Cornelis. Det var först efter mötet med Peter LeMarc som hon kände att hon kunde skriva låttexter på svenska, med LeMarc som mentor och medförfattare till nio av låttexterna på albumet. Förutom låtarna "Som varje dag" och titellåten, utmärks plattan av låtarna "Vem av oss två" som handlar om förhållandet mellan styvmor och styvdotter, "Slätten" som är en hyllningsblues till Östergötland samt "Sju steg till dörren" som är baserad på fragment ur hennes bok Blues där William S. Burroughs cut up-teknik används.


Hoffsten medverkade i slutet av 2007 tillsammans med andra svenska artister på några hyllningskonserter till Sam Cooke på Södra teatern i Stockholm. Konserterna leddes av Sören "Sulo" Karlsson från the Diamond Dogs och musiken utgavs senare på livealbumet Soul Folks, The Sam Cooke Conserts i december 2008.


År 2008 kom att bli ett år med ett flertal artistsamarbeten och konserter. Under våren 2008 turnerade Hoffsten i Sverige med ett tremannaband och framförde då huvudsakligen låtar från albumet Så speciell. I april medverkade hon även i Sveriges Televisions tv-program Psalmtoppen. Hon läste sedan Stig Dagermans dikt Vårt behov av tröst är omättligt... med originalmusik av Lasse Englund i Sveriges Radio i maj 2008. I augusti medverkade hon i konserten Gospel Train på Stockholms Kulturfestival med bland andra bluesmusikern Eric Bibb. Hoffsten sjöng även in låten "Stumbled Into Heaven" av Frankie Miller (som skrivit låten "The seduction of Sweet Louise") med Sulo. Låten gavs ut på Sulos album Hear me out, tillsammans med en musikvideo i oktober. Samma månad uppträdde hon med Mats Ronander på Östersunds Bluesfestival. Tillsammans med blueskollegan Sven Zetterberg, som sjungit in titellåten på Soul Folks-albumet, medverkade Hoffsten sedan som gästartist i the Refreshments julkonsert Rock’n’roll X-mas på en turné i Sverige under november-december 2008.. Hoffsten sjunger den svenska titellåten till barnprogrammet Piggley Winks äventyr. 2010 medverkade Louise Hoffsten i en låt på Sarah Dawn Finers vinteralbum Winterland som släpptes den hösten. Låten heter Winter Song och är ursprungligen skriven av Sara Bareilles och Ingrid Michaelson.


2011 deltog hon i tv-programmet Stjärnorna på slottet och 2012 var hon med i Körslaget 2012 med en kör från sin hemstad Linköping. Hon slutade tvåa efter Putte Nelsson.


Hoffsten gick direkt till final i Melodifestivalen 2013 med låten "Only the Dead Fish Follow the Stream", som slutade på en femteplats. Några veckor senare gick låten in på Svensktoppens tredjeplats och låg sammanlagt tjugotre veckor på listan. Samma år framträdde hon i tredje säsongen av Moraeus med mera.










Bill Bailey

Mark "Bill" Bailey, född 24 februari, 1964 i Bath, Somerset är en engelsk ståuppkomiker, skådespelare och musiker. Han medverkade i tv-serien "Black Books" (Böcker) med Dylan Moran och Tamsin Greig. Han kallar sig själv för en "förvirrad hippie". SVT visade hans föreställning Part Troll i februari 2007. Den spelades in på Hammersmith Apollo 2004 under hans turné och sågs totalt av mer än 80 000 besökare. Det som skiljer honom från många andra ståuppkomiker är att han blandar musik och humor. Under showen spelar han på ett antal olika instrument samtidigt som han väver in komiska poänger. Några av instrumenten är piano, gitarr, keyboard och theremin.






John Lindberg Trio

John Lindberg Trio, Runaway Train på Spotify

Made For Rock N Roll

Runaway Train

John Lindberg Trio, Drunksters på Spotify

Brand New Philosophy

Drunksters

John Lindberg Trio, Don’t Fade Away på Spotify

Made For Rock N Roll

Don’t Fade Away

John Lindberg Trio består av John Lindberg på sång och gitarr, Martin Engström på bas och Joakim Dunker på trummor. Bandet bildades 2004 av John, Joakim och Patrik Backlund som spelade bas vid det tillfället. Bandet är numera känt som John Lindberg Trio eller "JLT". Bandet har gett ut sju album och en singel och skriver merparten av musiken själva. Musiken är en blandning av Rockabilly, Country och Rock'n Roll. Bandet inspireras av Rockikoner såsom Elvis Presley och Chuck Berry, men tar även influenser från äldre Rythm'n Blues hjältar.






Doug Seegers

Doug Seegers, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Doug Seegers, Going Down To The River på Spotify

Going Down To The River

Going Down To The River

Doug Seegers, Boulder To Birmingham på Spotify

In Tandem

Boulder To Birmingham

Doug Seegers blev känd för svenska folket när han medverkade i TV-programmet Jills veranda den 5 mars 2014. Seegers, som vid tillfället var hemlös, satt på en parkbänk i Nashville när produktionsteamet från Eyeworks stötte på honom. Doug framförde sin låt "Going Down to the River" som Jill Johnson och Magnus Carlson gillade så pass mycket att de ville spela in låten i Johnny Cash gamla studio och bygga det sista avsnittet kring Doug, hans låt och bakgrund.


Doug Seegers fick stort genomslag efter sin medverkan i programmet. Seegers facebooksida gick från 200 fans till cirka 13 000 fans på ett dygn. Avsnittet var det mest delade på SVT Play fram till att det av rättighetsskäl togs bort. Låten "Going Down to the River" låg 1 på iTunes topplista i 12 dagar i sträck. Låten återfanns på albumet Livemusiken från Jills veranda, Nashville som placerade sig som 1 på Sverigetopplistan och som sålt guld. Ett skivkontrakt med Lionheart Music Group resulterade i utgivningen av hans debutalbum med samma namn som singeln, "Going Down to the River", och släpptes den 28 maj 2014. Albumet gästades av Emmylou Harris och Buddy Miller och producerades av Will Kimbrough. Albumet sålde guld (20 000 album) i början av augusti och har vid tre tillfällen nått första platsen på Sveriges officiella topplista (15 av hittills 18 veckor på topp 10).


Seegers bokades för 70 spelningar en första vända i Sverige sommaren 2014, bland annat på festivalen Stockholm Music & Arts.






Ebbot Lundberg

Ebbot Lundberg, Dansa på Min Grav på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Dansa på Min Grav

Ebbot Lundberg, Barn Av Vår Tid på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Barn Av Vår Tid

Ebbot Lundberg, Release Me på Spotify

Sex Tracks In A Laxask

Release Me

Torbjörn "Ebbot" Lundberg, född 26 februari 1966 i Västerås, är en svensk rocksångare, låtskrivare och musikproducent. Lundberg har varit sångare och frontfigur i den internationellt framgångsrika gruppen The Soundtrack of Our Lives.


Han började som sjuåring skriva Evert Taube-aktiga nidvisevalser vid sin elorgel, för att senare i livet sjunga och spela bas i svensk-norska punkbandet "Sure Tråkings Trio" (1981–1983) tillsammans med Patrik Caganis och Sondre Kvevik. Han var senare medlem och ledstjärna i rockbandet Union Carbide Productions tillsammans med bland andra Henrik Rylander, Björn Olsson och Patrik Caganis mellan 1986 och 1993. Mellan 1994 och 2012 var han sångare och frontman i Soundtrack of Our Lives. Numera är han aktuell som soloartist samt också med bandet The New Alchemy tillsammans med Per Svensson, Henrik Venant, Mats Gustafsson och Clay Ketter vars nya album släpps i sommar.


13 juni 2012 släpptes Ebbot Lundbergs soloalbum There's only one of us here. Albumet består av ett enda, 43 minuter långt, ljudspår indelat i sju sekvenser med normalton 432 Hz och var ursprungligen skapat 2011 för konstprojektet (In)Visible Dialogues av konstnären Per Hüttner och professor Elias Arnér. Sedan kom på samma bolag "The Homo Erectus EP" som innehåller tre nyskrivna låtar.


3 augusti 2012 debuterade han som sommarpratare i Sommar i P1. Ebbot Lundberg medverkade i 2013 års upplaga av TV4:s Så mycket bättre.


Hösten 2014 gjorde Lundberg berättarrösten till Sveriges Radios julkalender High Tower. Julen 2014 debuterade han som skådespelare i Peter Birros miniserie Viva Hate.


Lundberg har arbetat som musikproducent åt artister såsom The Loons, Nymphet Noodlers, Nicolai Dunger, Onkel Kånkel, The Oholics, Cry, The Preacher & The Bear, Chreschendolls och Zoobox. Han har också samarbetat och sjungit i produktioner med Jane Birkin, Dj Fontana, The Cadillac band, Billy Burnette, Tommy Blom, Little Gerhard, Audio Laboratory, Turbonegro, Martin McFaul, Nina Persson & The Cardigans, Swingfly, Caesars, Meja, Bröderna Lindgren, Augustifamiljen, Teddybears Sthlm, side effects, Trummor & Orgel och Olle Ljungström.






Jay Smith

Jay Smith, Like A Prayer på Spotify

Jay Smith

Like A Prayer

Jay Smith, God Damn You på Spotify

God Damn You

God Damn You

Jay Smith, Black Jesus på Spotify

Jay Smith

Black Jesus

Jay Jon Christopher Smith, född 29 april 1981 i Maria församling i Helsingborg, är en svensk musiker. Han är en sångare och gitarrist med engelskt påbrå. Han vann Idol 2010, efter att den 10 december ha vunnit över Minnah Karlsson i finalen i Globen. Hans första solosingel var "Dreaming People", och han släppte albumet Jay Smith den 19 december 2010. Han medverkar även i de båda samlingsalbumen från Idol 2010 och sjunger i låten "All I Need is You". Den 5 december 2010 skrev den amerikanska nöjesprofilen Perez Hilton uppskattande om Jay Smiths version av Madonnas "Like a Prayer" i Idol.


Smith spelar också i bandet Von Benzo. Bandet har tidigare släppt en cd-skiva på eget bolag och spelat med bland andra Takida och Backyard Babies. Sommaren 2013 lät Smith meddela att han är aktuell med ett soloprojekt och ett nytt band, The Reservoir Dogs (som tagit sitt namn efter Quentin Tarantinos debutfilm).


Under Idol 2010 meddelade Smith att han hade rökt hasch vid ett tillfälle under programserien - under idolturnén i Luleå. I en artikel i Expressen sade Smith att han skulle dömas till dagsböter för ringa narkotikabrott. TV4 lät honom vara kvar i tävlingen, men kravet var att han skulle delta i ett åtgärdsprogram som han nu genomfört. I september 2011 uppträdde Smith med Von Benzo i Höganäs och efteråt kom det fram att Smith hade varit påverkad av amfetamin under spelningen.






Mattias Alkberg

Mattias Alkberg, Tjugonde på Spotify

Tjugonde

Tjugonde

Mattias Alkberg, Skända flaggan på Spotify

Mattias Alkbergs begravning

Skända flaggan

Mattias Alkberg, I spenaten på Spotify

Personer

I spenaten











Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel







Petter

Petter, Kul på vägen på Spotify

Kul på vägen

Kul på vägen

Petter, Leva & dö på Spotify

Leva & dö

Leva & dö

Petter, Håll om mig på Spotify

Början på allt

Håll om mig







Kamasi Washington

Kamasi Washington, Change of the Guard på Spotify

The Epic

Change of the Guard

Kamasi Washington, Askim på Spotify

The Epic

Askim

Kamasi Washington, Isabelle på Spotify

The Epic

Isabelle





























Sarah Dawn Finer

Sarah Dawn Finer, Kärleksvisan på Spotify

Winterland

Kärleksvisan

Sarah Dawn Finer, Vinterland på Spotify

Vinterland

Vinterland

Sarah Dawn Finer, Maybe This Christmas på Spotify

Winterland

Maybe This Christmas

Sarah Dawn Finer, född 14 september 1981 i Stockholm, är en svensk sångare, låtskrivare, skådespelare och Programledare. Hon medverkade i olika typer av musik, teater, film och tv innan hon 2005 gav ut sin första EP med eget material och har därefter släppt fyra egna fullängdsskivor, 2007, 2009, 2010 och 2012.


Hon är född och uppvuxen i Sverige, men har brittiskt och amerikanskt påbrå genom sina föräldrar. Hon är halvsyster till musikalartisten och koreografen Rennie Mirro och syster till sångerskan Zoie Finer. Hennes farmor är opera- och romanssångerskan och sångarprofessorn Dorothy_Irving.


Sarah Dawn Finer är dotter till London-födde medicinske skribenten David Finer och New York-födda psyko- och dansterapeuten Francine Lee Mirro-Finer.


Sarah Dawn Finers musikintresse kom tidigt. Förutom sin sjungande farmor hade hon i familjen sin halvbror Rennie Mirro och hans far, bluesartisten Eric_Bibb. 1989 började hon som barnskådespelare i tv-serien Maskrosbarn på SVT. Detta väckte hennes intresse för framträdande, så därefter åkte hon och storasyster Zoie Finer på turné i Sverige med olika barngrupper. 1994 fick hon en roll i tv-serien Bert. När hon var 12 år började hon sjunga i gospel- och soulkören One Voice, där hon var medlem i sju år. Det blev ett flertal konserter, turnéer och skivinspelningar.


Som tonåring körade hon bakom många stora artister och arbetade många år i studio som sångerska åt några av landets största låtskrivare. Hon medverkade också i tonåren i tv-serier som filmer, men även olika talangjakter. Samtidigt studerade hon vid Adolf Fredriks Musikskola och Rytmus i Stockholm.


Innan Finer gav ut sin första skiva hade hon redan hunnit uppträda med artister som Peter Jöback, Moneybrother, Björn Skifs, Robyn, Putte Wickman och körat på otaliga skivor, turnéer och shower med allt från Agnetha Fältskog, Eric Gadd, Stephen Simmonds, till Jonas Gardell, Dilba, Martin Stenmarck, och Teddybears. Hon har bl.a spelat in duetter med Moneybrother, Mauro Scocco, Peter Jöback, Samuel Ljungblahd, Fatboy och Patrik Isaksson.


Hennes första fullängdsalbum, A_Finer_Dawn, gavs ut 2007 med musik som hon skrivit själv. Den sålde guld och innehöll bland annat den populära I Remember Love som kom på fjärde plats i Melodifestivalen, låg etta på Svensktoppen och flera andra listor, samt sålde guld som singel.


Två år senare, 2009, fick hon en ny hit med Melodifestivalsbidraget "Moving_On", som också blev titeln på hennes andra soloalbum och som gavs ut den 26 augusti samma år. Andra singlar från det albumet var Standing Strong och Does She Know You. Hon skrev de 13 låtarna tillsammans med bland andra Dilba, Magnus Tingsek, Fredrik Kempe, Peter Hallström, Peter Kvint, Michel Zitron, och Glen_Scott.


I Remember love var årets mest spelade låt på svensk radio 2007 och Moving On var årets mest spelade låt på svensk radio 2009.


År 2010 släppte hon sitt tredje guldsäljande album, Vinterland, ett Julalbum som blev mycket hyllat, och med vilket hon fick göra en julkonsert på SVT 2010. Hon tog sedan ut Vinterland på en stor liveturné vintern 2011 med Jesper Nordenström, Goran Kajfes, Per Lindvall, Sven Lindvall, Ola Gustafsson och Göran Eriksson i bandet.


Finer har dessutom spelat förband åt Gavin_Degraw och medverkat i några av Sveriges största TV-program under åren.


Under 2012 gav hon singlarna ut Nu vet du hur det känns, Balladen om ett brustet hjärta och albumet Sanningen kommer om natten som fick 5/5 av Jan Gradvall i DI Weekend. "Sanningen kommer om natten" åkte sen ut på en kritikerrosad turné 2013.


2013 släppte hon singeln "The Winner Takes It All" efter sitt framträdande i finalen av Eurovision Song Contest.


År 2014 deltog hon med låten "Rise With Me" till albumet F!(valskiva) som var Feministiskt initiativs valskiva inför Riksdagsvalet_2014.


Under 2014 gav hon sig ut på sin första sommarturné. Under hösten/vintern tog hon upp turnén Winterland igen för utsålda hus. Samma år deltog hon i tv-programmet "Tack för musiken" som leddes av Nicklas Strömstedt.


Hon tv-debuterade 1993 i tävlingen Söndagsfestivalen i SVT-programmet Söndagsöppet med låten Kom regn kom sol. Som skådespelare har man kunnat se henne i bland annat krogshowen Humorator på Grand Hôtel i Stockholm, filmen Bert – den siste oskulden (som Camilla Gevert), Maskrosbarn, Hus i helvete och svenska originaluppsättnigen av musikalen Rent (på Göta Lejon, Riksteatern och Göteborgsoperan) och Godspell på Stadsteatern/Parkteatern. Hon hade en biroll i filmen "Så olika" av Helena Bergström.


Hon medverkade även i Ugglas Revy med Magnus Uggla på Chinateatern 2010 och "Happy Holidays" på Grand Hotel med Rennie_Mirro och Karl Dyall. Hon har också dubbat roller och sjungit i tecknad film och tv.


Finer spelade den ena kvinnliga huvudrollen, Lucy, i musikalen Jekyll & Hyde på Chinateatern den 26 januari 2008. För den rollen nominerades hon även till en guldmask för bästa kvinnliga huvudroll 2008.


Finer var en av värdarna för Sveriges Radios radio-/tvsända Musikhjälpen i december 2013, tillsammans med radioprofilerna Kodjo Akolor och Emma_Knyckare.


I programmet Melodifestivalen 2012 och 2013 spelade hon även den humoristiska rollfiguren Lynda Woodruff, en entusiastisk brittisk dam som jobbar inom EBU. Finer spelade även rollfiguren när hon lämnade Sveriges röster i Eurovision Song Contest 2012 samt i flera sketcher under Eurovision_Song_Contest_2013 i Malmö.


Hon har tävlat i Melodifestivalen både 2007 och 2009, var den svenska jurygruppens ordförande i Eurovision_Song_Contest_2009 då hon också läste upp Sveriges röster, satt i panelen som tyckte till om alla bidrag i SVT-programmet Inför Eurovision Song Contest 2011 och var tillsammans med Helena Bergström och Gina Dirawi programledare för Melodifestivalen_2012.


Finer deltog för första gången i Melodifestivalen 2007 med balladen I Remember Love, skriven av henne själv och Peter Hallström. Bidraget deltog i semifinalen i Gävle och gick direkt vidare till finalen i Globen, där det slutade på fjärde plats. Bidraget låg sedan etta en vecka (och under flera veckor tvåa) på Svensktoppen och hade höga placeringar på både Trackslistan och Sverigetopplistan.


Hon deltog åter i Melodifestivalen_2009 med låten Moving On som via andra chansen (i Norrköping den 7 mars) gick vidare till finalen i Globen den 14 mars 2009. Där placerade sig låten på sjätte plats. Båda låtarna blev Sveriges mest spelade låt av en svensk artist på radio, sina respektive år, 2007 och 2009.










Anders F Rönnblom

Anders F Rönnblom, Jag kysste henne våldsamt på Spotify

En popklassiker

Jag kysste henne våldsamt

Anders F Rönnblom, Det är inte snön som faller på Spotify

En popklassiker

Det är inte snön som faller

Anders F Rönnblom, Europa brinner på Spotify

En popklassiker

Europa brinner

Anders Folke Rönnblom, känd som Anders F. Rönnblom, född den 9 maj 1946 i Stockholm, är en svensk musiker och designer. Rönnblom är troligen mest känd för den punkiga antijullåten "Det är inte snön som faller" från tidskriften Schlagers julsingel 1980; inte minst för den kontroversiella tecknade musikvideon till låten, som i flera år visades på julafton i SVT. Animatören till videon heter Lennart Gustafsson (annars mest känd för barnfilmer som Råttis).


Under sin långa karriär har han utgivit mer än 20 fullängdsskivor. Från att på 1960-talet skrivit låttexter enbart på engelska övergick han i början av 1970-talet till att skriva på svenska. Hans texter, som rör sig mellan det ironiska och det sårbara, har av fans och kritiker ofta rönt uppskattning, men han har också kritiserats för att de skulle vara "svåra" och alltför inåtvända.


Av albumen är 1980 års Rapport från ett kallt fosterland och 1981 års Vit flagg de mest framgångsrika, de enda som legat på den svenska hitlistan (bägge nådde som bäst plats 42).


Rönnbloms första inspelning gjordes 1958, en lackskiva med bandet Genua Skiffle Group. Under 60-talet spelade han med otaliga rockgrupper, varav Bob Major & the G.I.:s släppte en EP och en singel 1964 och Anders & Nicko gav ut en singel 1966. När han efter drygt 300 skrivna engelska låtar 1970 övergick till svenska språket blev han en av pionjärerna när det gäller att kombinera visor och rock i Sverige. Under tidigt 70-tal tillhörde han de artister som ansågs mest lovande och intressanta för svensk rock. Det riktigt stora folkliga genombrottet uteblev dock, trots att kanske främst "Ramlösa Kvarn" från 1972 blev mycket uppskattad. Rönnblom tillhörde aldrig den alternativa musikrörelsen ("proggen"), trots att han verkade under dess storhetstid och trots att många av hans texter präglades av samhällsengagemang. Mer speciell är hans personliga folkhemsvariant av beatpoesi inspirerad av Beat Generation.


Vid sidan av musiken har han drivit designbyrån Matchbox tillsammans med fotografen Mariann Eklund. Han utgav också under åren 1991-2004 ett engelskspråkigt magasin om konst, design och datorgrafik och uppträdde därtill som föreläsare vid mässor och happenings världen runt, till exempel i Tokyo och San Francisco.


Jesper Lindberg gästade livebandet också många gånger under den period han inte var fast medlem. Bland andra gästmusiker som återkommit ett flertal gånger genom åren kan nämnas Mats ”Magic” Gunnarsson, Stefan Guran Lilja och Emma Essinger (saxofon), Nicke Andersson, Amanda Roman, Ebba Forsberg och Maria Blom (sång), Susanne Ericsson, Sara Edin, Lotta Johansson (fiol).






Hitta oss på Facebook