Få inspiration till evenemang i Uppsala!


Vet du inte vad du ska göra i Uppsala? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Uppsala framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Uppsala.

Klicka här för inspiration för hela Sverige

Bob Log III

Bob Log III, Log Bomb på Spotify

Log Bomb

Log Bomb

Bob Log III, Boob Scotch på Spotify

Log Bomb

Boob Scotch

Bob Log III, My Shit Is Perfect på Spotify

My Shit Is Perfect

My Shit Is Perfect







Sven-Bertil Taube

Sven-Bertil Taube, Änglamark på Spotify

Sommar, sommar, sommar

Änglamark

Sven-Bertil Taube, Så Skimrande Var Aldrig Havet på Spotify

Taube Sjunger Taube

Så Skimrande Var Aldrig Havet

Sven-Bertil Taube, Fritiof Och Carmencita (Tango I Samborombon) på Spotify

Taube Sjunger Taube

Fritiof Och Carmencita (Tango I Samborombon)

Sven-Bertil Gunnar Evert Taube, född 24 november 1934 i Stockholm, är en svensk skådespelare och sångare, bosatt i London i Storbritannien.


Efter studier vid Beskowska skolan i Stockholm – där Taube aldrig avlade studentexamen – fortsatte han sina studier 1953 vid Cherry Lawn School i Connecticut i USA, där han tog examen 1954. I USA spelade han även in sin första LP-skiva Swedish Folk Songs & Ballads 1954, för Asc Records & Ethnic Folkways på Manhattan År 1956 reste Taube till Madrid för gitarrstudier för Quentin Esquimbre Han tog teaterlektioner vid Witzanskys teaterskola i Stockholm 1958 och blev antagen till Dramatens elevskola 1959. På Dramaten debuterade Taube i Gisslan 1960 och medverkade i pjäser som bland annat Hamlet, Romeo och Julia, Svejk i andra världskriget, Å vilket härligt krig och Klas Klättermus.


Som bosatt i London har Taube också gjort insatser inom brittisk teater, bland annat som prins Albert i musikalen I and Albert (1972), Versjinin i Tre systrar på Royal Exchange i Manchester 1984 och enmansföreställningen Doktor Glas som spelades både i England, Danmark och Sverige. Han medverkade även i ett avsnitt av den brittiska tv-serien Herrskap och tjänstefolk (Upstairs, Downstairs).


Sven-Bertil Taube var 1958-62 gift med skådespelerskan Inger Åhman; i detta äktenskap föddes 1960 sonen Jesper Taube. År 1975 gifte han sig med skådespelerskan och regissören Ann Zacharias men de skildes samma år. Tillsammans har de dottern Sascha Zacharias, född 1979. Sedan 1985 är han gift med dansösen Mikaela Rydén; makarna har sonen Felix Taube, född 1994. Han är även far till Ann-Charlotte Taube, född 1965 i ett förhållande med journalisten Gunilla Thorgren.






The Tallest Man on Earth

The Tallest Man on Earth, The Gardener på Spotify

Shallow Grave

The Gardener

The Tallest Man on Earth, I Won't Be Found på Spotify

Shallow Grave

I Won't Be Found

The Tallest Man on Earth, Love Is All på Spotify

The Wild Hunt

Love Is All

Kristian Matsson, känd under artistnamnet The Tallest Man on Earth, född 30 april 1983, är en svensk singer-songwriter. Matsson är uppväxt i Leksand, och inledde sin solokarriär 2006 efter att tidigare ha varit sångare i indiebandet Montezumas. Hans musik har ibland jämförts med musik av Bob Dylan.


Han var tidigare gift med Amanda Hollingby Matsson även känd under artistnamnet Idiot Wind. Tillsammans har de bland annat skrivit musiken till långfilmen En gång om året.


Kristian Matsson föddes den 30 april 1983 och växte upp i Leksand i Dalarna. Innan han inledde sin solokarriär var han sångare i indiebandet Montezumas.


Matsson släppte sin första soloskiva, EP:n The Tallest Man on Earth, 2006. Skivan fick positiva recensioner.


Till en början ville inte Matsson låta sig fotograferas av journalister, utan ville "låta musiken tala för sig själv". Han har i efterhand kommenterat detta som naivt, men har också sagt att han inte trodde att karriären skulle bli så framgångsrik, han "skulle bara ut och spela litegrann".


2008 fick han ett genombrott utomlands med skivan Shallow Grave när den hyllades av sajten Pitchfork. Albumet ligger på plats 47 på Pitchforks lista över 2008 års bästa skivor. Skivan fick överlag väldigt bra recensioner. Han valdes som förband åt Bon Iver och turnerade sedan ensam i USA, Australien och Europa. Turnén med Bon Iver i synnerhet bidrog till att öka uppmärksamheten kring Matssons liveframträdanden och trots att han länge inte hade vare sig skivkontrakt eller distribution i USA så kom folk till konserterna.


Den 9 oktober 2009 besökte The Tallest Man on Earth Daytrotter-studion, där totalt fyra låtar spelades in, bland annat en cover på Bob Dylans "I Want You". Matsson har i en intervju sagt att han tycker att Dylans album Blonde on Blonde, där låten "I Want You" finns med, är den bästa skivan genom tiderna. I samma intervju säger han även att de som anser att han härmar Dylan aldrig har hört Roscoe Holcomb, "vi härmar båda den här mannen". Under en konsert på Södra teatern i Stockholm i december 2010 berättade Matsson hur mycket han stulit från Emmylou Harris, Feist och Cat Power, men tillade att det är det ingen som märker eftersom alla jämför honom med Dylan.


I april 2010 släpptes det andra albumet, The Wild Hunt. Inför skivan hade Matsson förhandlat med flera stora skivbolag men nobbat dessa då han inte gillade deras intentioner om att stöpa om hans musik i en mer kommersiell form. Till slut föll valet på det amerikanska skivbolaget Dead Oceans, ett bolag som enligt Matsson själv ger honom artistisk frihet: "de är musiknördar som jag själv".


Skivan mottogs väl. Singeln King of Spain, som förutom titelspåret även innehåller en cover på Paul Simons "Graceland" och det tidigare outgivna spåret "Where I Thought I Met the Angels", såldes exklusivt på den efterföljande Europaturnén. Under sensommaren och hösten 2010 åkte Matsson ut på turné i Nordamerika och Europa.


Albumet följdes av en EP, Sometimes the Blues is Just a Passing Bird, som även den fick goda recensioner. EP:n släpptes exklusivt för Itunes Store den 7 september, men kom senare även att utkomma på CD, LP och mp3, dock först den 8 november (9 november i USA). Skivan utgörs av fem låtar, alla skrivna efter The Wild Hunt. Av dessa märks inte minst låtarna "Like the Wheel", som utgjorde avslutningen på många spelningar under årets första hälft, och "The Dreamer", på vilken Matsson spelar elgitarr, något som inte har förekommit på tidigare inspelningar.


I anslutning till The Wild Hunt var The Tallest Man on Earth nominerad till flera priser. På Grammisgalan 2011 var han nominerad i kategorin "Årets manliga artist", men vinsten uteblev och gick istället till Håkan Hellström. Matsson var också nominerad i kategorin "Årets pop" på P3 Guld-galan 2011, men priset gick emellertid till gruppen This Is Head. I februari 2011 vann The Tallest Man on Earth priset i kategorin "Årets singer/songwriter" på Manifestgalan. Han var även nominerad i kategorin "Årets live", men där gick vinsten till Robyn.


Den 5 april 2011 medverkade Matsson i BBC:s program Later with Jools Holland där han framförde låtarna "King of Spain" och "Love Is All". I juni samma år återutgavs debut-EP:n The Tallest Man on Earth på vinyl, i vilken det tidigare outgivna spåret "In the Pockets" inkluderades. Den 12 juli släpptes singeln Weather of a Killing Kind som en del av projektet Adult Swim Singles Program.


I augusti 2011 rapporterades att Matsson arbetar med ett soundtrack till den kommande filmen En gång om året tillsammans med Idiot Wind. Filmen premiärvisades på Göteborgs filmfestival 29 januari 2012 och hade biopremiär 17 maj 2013.


Den 27 januari 2012 medverkade Matsson i TV-programmet På spåret. Där framförde han, backad av ett studioband, två coverlåtar: Thin Lizzys "Dancing in the Moonlight" och Cornelis Vreeswijks "En fattig trubadur". I februari samma år återutgavs singeln King of Spain som 12"-vinyl inför evenemanget Record Store Day. Skivan var limiterad till 2 000 exemplar.


Den 12 juni 2012 (11 juni i Storbritannien) släpptes The Tallest Man on Earths tredje studioalbum, There's No Leaving Now på Dead Oceans Records. Skivan spelades in av Matsson själv i hans hemmastudio i Dalarna under senare delen av 2011 och början av 2012. Skivan streamades på Dead Oceans hemsida en vecka innan dess officiella release.


I anslutning till skivan annonserades en sommarturné genom Europa och USA. Turnén inkluderade två sverigespelningar (på Södra teatern i Stockholm) samt ett uppträdande på Newport Folk Festival. Ytterligare en turné genomfördes i oktober 2012, på vilken Matsson endast spelade i Europa.


Den 28 januari 2013 medverkade Matsson på en stödkonsert för den amerikanske musikern Jason Molina, som saknade sjukförsäkring och därför var skuldsatt efter en sjukhusvistelse. Konserten ägde rum på Södra Teatern i Stockholm och förutom Matsson spelade även bland andra I'm Kingfisher och Idiot Wind.


The Tallest Man on Earths tredje studioalbum Dark Bird Is Home beräknas utkomma den 12 maj 2015 på Dead Oceans Records. Han har också flera festivalspelningar inbokade under sommaren 2015, bland annat på Roskildefestivalen.


Kritiker har jämfört The Tallest Man on Earth med Bob Dylan, både i termer av låtskrivande och sång. Matsson har i en intervju förklarat att han började lyssna på Dylan när han var 15 år och att detta ledde vidare till att han upptäckte Pete Seeger och Woody Guthrie. Matsson har dock sagt att han inte ser sin musik som en del av någon specifik tradition.


Matsson använder i sina låtar ofta öppen stämning, men också standardstämning i mindre utsträckning. I skolåldern spelade han klassisk gitarr, vilket han dock tröttnade på efterhand. I 20-årsåldern upptäckte han öppen stämning när han lyssnade på Nick Drake.






Hanna Järver

Hanna Järver, c'mon på Spotify

c'mon

c'mon

Hanna Järver, Alabamatröjan på Spotify

Närke

Alabamatröjan

Hanna Järver, Allt & ingenting på Spotify

Närke

Allt & ingenting







Sophie Zelmani

Sophie Zelmani, If I Could på Spotify

I'm The Rain

If I Could

Sophie Zelmani, Going Home på Spotify

Sing And Dance

Going Home

Sophie Zelmani, By Your Side på Spotify

Everywhere

By Your Side

Sophie Christina Zelmani, född Edkvist12 februari 1972 i Stockholm, är en svensk sångerska och låtskrivare.


Zelmani kom att börja med musikaliskt skapande efter det att hennes far dog när hon var 14 år gammal, vilket med hennes egna ord "vände upp-och-ner på hennes värld". Efter att hon hade skrivit en låt om händelsen tyckte hon att det kändes bättre, och fortsatte därför sedan med det. Zelmanis styvfar lärde henne senare att spela gitarr. Vägen till musikindustrin kom när hon arbetade som praktikant i en musikstudio där hon fick spela in ett par demos som hon skickade till olika skivbolag. Det hamnade bland annat hos Sony Music, vilka var först med att erbjuda henne skivkontrakt. Hon bytte till sin morfars ryska efternamn Zelmani.


1995 släpptes Zelmanis självbetitlade debutalbum, Sophie Zelmani, som tillsammans med singeln Always You lade grunden för hennes första nationella succé.


Hon har samarbetat med gitarristen och producenten Lars Halapi ända sedan starten av sin karriär och skapar oftast skivorna i dennes studio på Österlen. Hon skriver normalt med engelska texter, eftersom hon känner det svårt att uttrycka sig med svenska texter, något hon dock gärna önskar kunna pröva på småningom.


Sophie Zelmanis musik kretsar kring hennes lågmälda röst och akustiska gitarr. Till hennes influenser hör bland andra Bob Dylan och Leonard Cohen. Hon har även spelat in en cover på Bob Dylans Most of the Time, som finns med i soundtracket till Masked and Anonymous.


Zelmani har även uppmärksammats för sin scenskräck och ovilja till att vara med i media och föredrar att uttrycka sig genom musiken och inte att prata mer än nödvändigt. När hon i samband med sitt genombrott i mitten av 1990-talet intervjuades i SVT av journalisten Tomas Tengby, ska hon enligt myten "bara ha uttalat två ord under hela intervjun". Detta är något överdrivet – hon svarade på alla frågor men aldrig längre än med en mening.






Weeping Willows

Weeping Willows, The Burden på Spotify

Fear & Love

The Burden

Weeping Willows, Blue And Alone på Spotify

Broken Promise Land

Blue And Alone

Weeping Willows, Touch Me på Spotify

Into The Light

Touch Me







Louise Hoffsten

Louise Hoffsten, Only The Dead Fish Follow The Stream på Spotify

Looking For Mr. God (2013 Version)

Only The Dead Fish Follow The Stream

Louise Hoffsten, Let the Best Man Win på Spotify

Hits

Let the Best Man Win

Louise Hoffsten, Kallt Kallt Kallt på Spotify

Totta 4; Duetter

Kallt Kallt Kallt

Anna Viktoria Louise Hoffsten, född 6 september 1965 i Linköping, är en svensk sångerska, kompositör, sångtextförfattare, munspelare och filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet. Hon är dotter till Gunnar Hoffsten och är gift med skådespelaren Dan Bratt.


Hoffsten som föddes och växte upp i Linköping fick tidigt kontakt med musiken då hennes far Gunnar Hoffsten var orkesterledare och spelade trumpet och piano. Fadern hade också två musikaffärer i Linköping – Speldosan och SkivCity. Louise Hoffsten har beskrivit sig som autodidakt, med sin far som sin musikaliska skola. Louise Hoffsten gillade tidigt uppmärksamhet och att uppträda, och hade i yngre år planer på att bli skådespelare. I skolan var hon med i ett punkband kallat Mer Kött för att få spela trummor. Hon fick snart börja sjunga i det lokala bandet Dyzenteri, och därefter gick det vidare. Hon har sagt att innan hon slog igenom hade hon sjungit i "alla band som jag fick tag på" i Linköping. Hon pluggade även en tid som utbytesstudent i USA och sökte även till scenskolan i Malmö, men sedan tog musiken över. Under sina tonår lyssnade hon på artister som Jimi Hendrix, Janis Joplin, John Lee Hooker, Howlin' Wolf och banden Little Feat och Led Zeppelin. Hon har även inspirerats av Monica Zetterlund som hon kallat sin sångängel och fraseringskonstens mästarinna.


Hoffsten blev 1986 sångare i bluesrockgruppen Sky High och medverkade på bandets album Humanizer som kom 1987. Hon lämnade dock bandet och spelade 1987 in sin första soloskiva, Genom eld och vatten, som innehåller några låtar som hon själv varit delaktig i att ha skrivit. Debutalbumet innehåller även låtar av bland andra Nisse Hellberg som också producerade plattan tillsammans med Tomas Gabrielsson. Det efterföljande albumet Stygg kom 1988 och innehöll tre låtar på engelska, däribland låten The seduction of Sweet Louise skriven av Frankie Miller, som Hoffsten även senare ofta framfört under sina konserter. Låten Vin av frihet hamnade på listorna och under 1988 turnerade hon i Sverige med ett eget band.


Hennes två första soloalbum innehöll varsin tolkning av en Cornelis Vreeswijk-låt: Lasse Liten Blues respektive Balladen om ett munspel. Hoffsten kom senare även att bidra med två tolkningar av Cornelis-låtar till hyllningsalbumet Den flygande holländaren 2.


1989 hade Hoffsten en biroll som sångerska i filmen 1939 och hon sjöng även filmens titellåt som hamnade på svensktoppen. Hennes tredje album Yeah, Yeah, som trots titeln var helt på svenska, kom samma år. Hoffsten åkte 1991 till Memphis, Tennessee, där hon spelade in albumet Message of Love på vilket bland andra Bonnie Raitts band och Kim Wilson från The Fabulous Thunderbirds medverkade. Hon deltog i krogshowen Lovers & Covers på Hamburger Börs 1992 med Tommy Körberg, Tommy Nilsson och Marie Bergman.


Hoffstens stora genombrott kom 1993 med albumet Rhythm & Blonde, innehållande låtar som Let the best man win, Hit me with Your Lovething och Never Gonna Be Your Lady. Musikalbumet har ett sound som kan beskrivas som en unik blandning av Jimi Hendrix och ABBA. Betydande medmusikanter på plattan var gitarristen Staffan Astner och musikern, låtskrivaren och producenten Leif Larsson, vilka hon även samarbetat med senare. Hoffsten tilldelades en Grammis och Rockbjörnen som bästa svenska kvinnliga artist detta år.


1995 kom hennes sjätte album, betitlat 6. Låtarna Nice Doin' Business, Dance On Your Grave och Box Full Of Faces från albumet kom att spelas i inledningen av den amerikanska tv-serien Melrose Place. Några låtar från Rhythm & Blonde-albumet hade även spelats i andra tv-serier från USA.


Louise Hoffsten, som turnerat genom större delen av Sverige flera gånger om, hade tidigare försökt göra karriär i Tyskland. När skivbolaget ville ta bort låtarnas gitarrsolon för att göra musiken mer radiovänlig återvände hon dock till Sverige. Hon hade fortfarande hoppet om att kunna få spela i Amerika, där bluesen hade sina rötter och hennes största musikaliska förebilder fanns.


Hoffstens skivbolag i USA, amerikanska BMG, hade av svenska BMG fått drygt 800 promotionsskivor i hopp om att dessa skulle distribueras till olika radiostationer. Efter att nästan två år gått utan att något hänt, åkte Hoffsten till USA för att träffa vänner och sin syster som bott där sedan många år, samt för att besöka skivbolagets huvudkontor i New York för att försöka få besked. Väl där på kontoret fick hon inget riktigt svar, utan fick lämna skivbolagets skyskrapa med ett par gratis cd-skivor från några okända band. Några veckor senare meddelade bolaget att de att inte skulle ge ut hennes skiva.


Före USA-resan hade hon gått igenom en skilsmässa från sitt första äktenskap. Hon hade även känt av yrsel och domningar och därför genomgått olika medicinska undersökningar. När hon kom tillbaka till Sverige väntade beskedet att hon hade multipel skleros. Trots sjukdomen gav dock Hoffsten inte upp planerna på en USA-karriär, och det mindre skivbolaget The Track Factory i USA trodde på henne trots att hon berättat om sin diagnos.


1996 spelade Hoffsten in folkmusikalbumet Kära du, med Lasse Englund och Esbjörn Svensson Trio. Albumet innehåller nytolkningar av kärleksvisor med ursprung i svenska folkvisor och skillingtryck upptecknade under 1700-talet och 1800-talet. Hon kunde göra skivan då hennes skivkontrakt med BMG Sverige föreskrev att de skulle bekosta ett album som låg utanför hennes rockkarriär. Skivan passade även in under arbetet med USA-lanseringen då den inte skulle behöva någon stor promotionsturné. Hoffsten skriver i boken Blues:


Arbetet med USA-lanseringen fortsatte med ommixningar av låtar från albumen Rhythm & Blonde och 6, samt försök att hitta musiker till ett turnéband. Efter många turer kom plötsligt beskedet att skivbolaget The Track Factory lades ner. Det amerikanska skivbolaget MCA tog över tillgångarna från The Track Factory och valde så småningom att inte släppa den färdigmixade plattan. Efter ett sista försök att gå vidare med lanseringen hos det mindre bolaget Lava lades i juni 1998 drömmen om en karriär i USA på is.


1998 utkom Louise Hoffstens självutlämnande bok Blues, i vilken hon beskriver hur hon drabbas av och försöker hantera sjukdomen multipel skleros, arbetet med USA-lanseringen och en djup depression med självmordstankar. Med boken följde även en cd-skiva, Courtstone Blues, som innehåller flera inspelningar av klassiska blueslåtar där hon kompas av Staffan Astner (gitarr), Backa Hans Eriksson (bas) och Christer Jansson (trummor).


Samma år läste Hoffsten in barnsagan Tilde & Tiden och medverkade på samlingsalbumet Den Flygande Holländaren 2. Hon kämpade samtidigt med sjukdomen, och tvivlade på en fortsatt karriär med musiken. 1999 besökte hon ett nunnekloster i Israel, med funderingar om att bli nunna som ett sätt att fly från sitt dåvarande tillstånd. Efter att ha pratat med nunnorna i klostret kom hon fram till att hennes kall var att sjunga.


1999 släppte Hoffsten ett nytt album med egna låtar, Beautiful, But Why?, som hon producerade tillsammans med Lasse Englund. I låtskrivandet för albumet samarbetade Hoffsten med Leif Larson och Terry Cox. Soundet på skivan liknar i vissa låtar "Rhythm & Blonde" och "6", men generellt är texterna mörkare och tempot långsammare. Samma år spelade countrysångerskan Faith Hill in en coverversion av låten "Bringing Out The Elvis" från Hoffstens album 6 (skriven av Hoffsten och Leif Larsson) på albumet Breathe. Faith Hills album kom att bli ett av de populäraste countryalbumen i USA med mer än 10 miljoner sålda exemplar.


Vid utdelningsceremonin av Polarpriset till Bob Dylan år 2000 sjöng Hoffsten Dylans låt "What Good Am I?" i den musikaliska Dylan-hyllningen där även Bryan Ferry uppträdde. 2001 medverkade Hoffsten som gästartist på tre olika album, tillsammans med Anders Widmark, Lars Winnerbäck och Totta Näslund.


2002 utgavs samlingsalbumet Collection 1991-2002 som bland annat innehöll tre nya låtar och flera av de remixade låtarna från den tidigare planerade USA-plattan. Som en uppföljning till samlingsplattan gjorde Hoffsten därefter ett flertal "operablues"-konserter där hon framförde sina låtar i arrangemang för en symfoniorkester. Dramatikern Kristina Lugn hjälpte till med arbetet att sätta upp föreställningen. Ett livealbum från en av föreställningarna, Live med Folkoperans Orkester, kom 2003. Samma år gifte hon sig med skådespelaren Dan Bratt, som hon fick en son med.


Hoffsten hade även fått kontakt med skivbolaget Memphis International Records i USA som ville ge ut en skiva med henne. Detta ledde till att cd-skivan Courtstone Blues, som tidigare bara getts ut med hennes bok Blues, släpptes i USA och Sverige 2004. Albumet var en ommixad nyutgåva med renare ljud och utkom under namnet Knäckebrödsblues. Tack vare kontakten med sitt nya skivbolag reste Hoffsten 2005 återigen till Memphis, denna gång för att spela in albumet From Linköping to Memphis. Albumet lovordades av bland andra musikerkollegorna K.D. Lang och Nancy Sinatra.


Då posten gav ut ett frimärkshäfte, Rock 54-04, för att fira att rockmusiken i Sverige fyllde 50 år under 2004 blev Louise Hoffsten frimärke. Övriga musiker som syntes i häftet var bland andra Elvis Presley, Ulf Lundell och Eva Dahlgren.


Under 2005–2006 uppträdde hon i showen Ung rebell, rockens kvinnor tillsammans med Karin Wistrand, Marika Lagercrantz samt Peter Jezewski med All male band. De porträtterade kvinnliga musiklegendarer som Janis Joplin, P J Harvey, Patsy Cline, Patti Smith och Big Mama Thornton.


I november 2007 släpptes albumet Så speciell som Hoffsten själv beskrivit som "americana på svenska", där hon samarbetade med Peter LeMarc, Leif Larsson och Peter Kvint under låtskrivandet. Peter Kvint producerade även albumet som var hennes första svenskspråkiga album sedan 1996. Hoffsten sa i en intervju att hon egentligen inte lyssnat på svensk musik, förutom på Cornelis. Det var först efter mötet med Peter LeMarc som hon kände att hon kunde skriva låttexter på svenska, med LeMarc som mentor och medförfattare till nio av låttexterna på albumet. Förutom låtarna "Som varje dag" och titellåten, utmärks plattan av låtarna "Vem av oss två" som handlar om förhållandet mellan styvmor och styvdotter, "Slätten" som är en hyllningsblues till Östergötland samt "Sju steg till dörren" som är baserad på fragment ur hennes bok Blues där William S. Burroughs cut up-teknik används.


Hoffsten medverkade i slutet av 2007 tillsammans med andra svenska artister på några hyllningskonserter till Sam Cooke på Södra teatern i Stockholm. Konserterna leddes av Sören "Sulo" Karlsson från the Diamond Dogs och musiken utgavs senare på livealbumet Soul Folks, The Sam Cooke Conserts i december 2008.


År 2008 kom att bli ett år med ett flertal artistsamarbeten och konserter. Under våren 2008 turnerade Hoffsten i Sverige med ett tremannaband och framförde då huvudsakligen låtar från albumet Så speciell. I april medverkade hon även i Sveriges Televisions tv-program Psalmtoppen. Hon läste sedan Stig Dagermans dikt Vårt behov av tröst är omättligt... med originalmusik av Lasse Englund i Sveriges Radio i maj 2008. I augusti medverkade hon i konserten Gospel Train på Stockholms Kulturfestival med bland andra bluesmusikern Eric Bibb. Hoffsten sjöng även in låten "Stumbled Into Heaven" av Frankie Miller (som skrivit låten "The seduction of Sweet Louise") med Sulo. Låten gavs ut på Sulos album Hear me out, tillsammans med en musikvideo i oktober. Samma månad uppträdde hon med Mats Ronander på Östersunds Bluesfestival. Tillsammans med blueskollegan Sven Zetterberg, som sjungit in titellåten på Soul Folks-albumet, medverkade Hoffsten sedan som gästartist i the Refreshments julkonsert Rock’n’roll X-mas på en turné i Sverige under november-december 2008.. Hoffsten sjunger den svenska titellåten till barnprogrammet Piggley Winks äventyr. 2010 medverkade Louise Hoffsten i en låt på Sarah Dawn Finers vinteralbum Winterland som släpptes den hösten. Låten heter Winter Song och är ursprungligen skriven av Sara Bareilles och Ingrid Michaelson.


2011 deltog hon i tv-programmet Stjärnorna på slottet och 2012 var hon med i Körslaget 2012 med en kör från sin hemstad Linköping. Hon slutade tvåa efter Putte Nelsson.


Hoffsten gick direkt till final i Melodifestivalen 2013 med låten "Only the Dead Fish Follow the Stream", som slutade på en femteplats. Några veckor senare gick låten in på Svensktoppens tredjeplats och låg sammanlagt tjugotre veckor på listan. Samma år framträdde hon i tredje säsongen av Moraeus med mera.






Jill Johnson

Jill Johnson, Oh, vilken härlig dag på Spotify

The Well-known And Some Other Favourite Stories

Oh, vilken härlig dag

Jill Johnson, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Jill Johnson, Kärleken är på Spotify

Discography

Kärleken är

Jill Anna Maria Werner Johnson, folkbokförd Johnsson, född 24 maj 1973 i Ängelholm, är en svensk countrysångerska och låtskrivare.


Jill Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 14 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. Som 20-åring sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum Sugartree. Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.


1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodi på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.


1997 uppträdde hon som gästartist med sången ”Hakuna matata” från Disneyfilmen Lejonkungen i TV-programmet Småstjärnorna.


Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med låten ”Kärleken är”, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana omkom i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, När hela världen ser på, och en framgångsrik turné följde.


I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.


Den 30 november 2000 släpptes hennes tredje album, Daughter of Eve, med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet Good Girl. Samma år fick Jill Johnson även ta emot en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen Den eneste ene. Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.


Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen 1998, "Kärleken är", var en pop-schlager-ballad är Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade pop-schlagerlåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.


I april 2003 släpptes samlingen Discography, med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".


I mitten av 2003 for hon ut på turnén En tokkär turné, som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43 000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet Roots and Wings, som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n The making of Roots and Wings släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.


I april och maj 2004 åkte Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn Roots and Wings i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.


Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kogänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna "Little Patch of Heaven" (som "Mitt paradis på Jorden") och "Will the Sun Ever Shine Again?" (som "Ska det nånsin bli sol igen?").


2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet Being Who You Are, som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet The Christmas in You, som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV4:s så kallade "julartist" detta år.


År 2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén Rocktåget med Thomas Ledin och Andreas Johnson.


Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet The Woman I've Become, som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebecca Lynn Howard, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.


Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: "Why'd You Come in Here Looking Like That" med Nina Persson, "Tumbling Dice" med Kim Carnes och "To Know Him is to Love Him" med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock "Angel of the Morning". I samband med albumets utgivning turnerade hon också.


Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009. Den 28 oktober 2009 släppte hon coveralbumet Music Row II, som följdes av konsertturné 2010. Den 27 oktober 2010 släppte hon samlingsboxalbumet The Well-Known And Some Other Favourite Stories. Den 28 september 2011 släpptes albumet Flirting with Disaster som följs av en konsertturné under våren 2012. 2011 släppte hon även julalbumet Välkommen jul, samt medverkade i SVT:s Luciafirande den 13 december där hon framförde sångerna "Away in a Manger" och "I väntan på julen" ("Greensleeves").


Under sommaren 2012 genomfördes en liten "Sommer Set Tour" baserad på föregående album, men även med nya låtar från kommande album. Den 7 november 2012 släpptes 17:e albumet A Woman Can Change Her Mind. Under våren 2013 gjorde Jill Johnson 8 exklusiva spelningar på åtta specifika orter. I januari 2014 hade Jill Johnsson premiär på sin första egna krogshow Jill på Hamburger Börs i Stockholm. Vid samma tid, i början av 2014, sändes den programserien Jills veranda på SVT> De sex programmen var inspelade i Nashville med Jill som värdinna och svenska artister som gäster. Hon vann Kristallen 2014 som "årets kvinnliga programledare".


Jill Johnson är sedan 21 augusti 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor i Vänga i Fristad utanför Borås. Makarna har tillsammans döttrarna Havanna (född 2004) och Bonnie Lee (född 2010).






Lisa Ekdahl

Lisa Ekdahl, Vem vet? på Spotify

Lisa Ekdahl

Vem vet?

Lisa Ekdahl, Heavenly Shower på Spotify

Look To Your Own Heart

Heavenly Shower

Lisa Ekdahl, Öppna upp ditt fönster på Spotify

Lisa Ekdahl

Öppna upp ditt fönster

Lisa Ekdahl, född 29 juli 1971 i Stockholm, är en svensk sångare och låtskrivare. Hon är känd för låten "Vem vet" från 1994, och har släppt åtta album i eget namn samt två i samarbete med Peter Nordahl Trio.


Ekdahl växte upp i Mariefred med två systrar och föräldrarna som är kärnfysiker respektive förskollärare. Under sin gymnasietid gick hon på musiklinjen i Södertälje. När hon var 18 år flyttade hon till Stockholm där hon 1990 började sjunga med Peter Nordahls jazztrio och sedan medverkade på ett album med Toni Holgersson.


Hon fick därefter ett skivkontrakt med EMI. Hennes debutalbum Lisa Ekdahl från 1994, som innehöll hitlåten "Vem vet", blev en stor försäljningssuccé och belönades med tre Grammis och Rockbjörnen.


Ekdahl sjunger pop och jazz både på svenska och engelska. Med sin kombination av svensk vistradition och latino-jazz har Ekdahl hittat en personlig, ärlig och egen stil i svensk populärmusik.


Hon är vän med Lars Winnerbäck som utöver vänskapen hjälpt henne att producera två album (Olyckssyster och Pärlor av glas). Hon har även sjungit med honom i några av hans låtar. Hon uppträdde också tillsammans med honom i två låtar på konsert-DVD:n Live i Linköping, en upptagning av de två extrainsatta konserterna i Linköping år 2003.


Efter att ha bott i New York bestämde sig Lisa Ekdahl för att hon ville göra ett engelskt album, det första på nio år. Tillbaka i Sverige stängde hon därför in sig i sin hemmastudio i Stockholm och spelade in de nio egenhändigt skrivna sångerna på albumet Give Me That Slow Knowing Smile, som i Sverige släpptes den 8 april 2009. Under skivkontrakt med franska Sony Music lanserades albumet i hela 14 länder och under våren och sommaren samma år genomfördes också en europeisk turné, som avslutades med en konsert på Cirkus, Stockholm, den 16 december 2009.


Sju spår på albumet är producerade av Mathias Blomdahl, två av Tobias Fröberg. Studiolegendaren Ronny Lahti har mixat på Atlantis i Stockholm och albumet gästas av bland andra Ane Brun, Teitur, Vanna Rosenberg och Keren Ann.


Hon har en son (född 1994) tillsammans med bluessångaren Bill Öhrström och bor numera på Södermalm i Stockholm. Hon har tidigare varit gift med New Yorkaren Salvadore Poe/Paul DiBartolo, tidigare gitarrist i amerikanska 90-tals sleazerockbandet Spread Eagle.






Tommy Körberg

Tommy Körberg, Stad i ljus på Spotify

Är

Stad i ljus

Tommy Körberg, Fait Accompli på Spotify

BAO 3

Fait Accompli

Tommy Körberg, Fattig bonddräng - Live på Spotify

Rakt upp och ner

Fattig bonddräng - Live

Tommy Körberg föddes 1948 i Norsjö, omkring åtta mil väster om Skellefteå. Hans mor Märta eller Marta, alternativt stavat Martha, Bengtsson (född 1929, död 1999 som Märta Körberg) var en ogift 18-åring. Efter en komplicerad förlossning nöddöptes Körberg på sjukhuset och modern lämnade kort därefter bort honom till ett fosterhem i Bjursele under cirka 6 månader (enl kyrkboken Norsjö B:5 (1938–1952) Bild 770 / sid 69) ett och ett halvt år. Då man uppfattade att han behandlades illa där, hämtades han hem av sina morbröder och bodde en tid hos sina morföräldrar i Odensala i Uppland.


Då Tommy Körberg var fem år gifte modern sig och han fick flytta hem till henne. Familjen bodde på Skånegatan 59 i Stockholm; modern var "Nalenböna" och sjöng i kabarén där, medan styvfadern var gitarrist. Familjen flyttade därefter till Blekinge, där styvfadern öppnade en instrumentverkstad i Ronneby. Familjen bodde i en lägenhet på Ågårdsgatan 17 i Ronneby, nära Brunnsvallen. Tommy Körberg började i folkskolan i Ronneby och modern blev receptionist på kurhotellet Ronneby Brunn; dottern till hennes chef lät senare uppkalla en scen där efter Tommy Körberg. Makarna skilde sig då Tommy Körberg var i tioårsåldern Han konfirmerades den 19 maj 1962 i Heliga Kors kyrka i Ronneby.


Tommy Körberg, som då fortfarande hette Thuresson, fick två halvsyskon, Anne-Mi (1955–1999) och Rose Marie "Rosa" (född 1961). Modern träffade därefter Ingvar Körberg, som hon gifte sig med. Han adopterade alla tre barnen och familjen flyttade till en bostad vid hans arbetsplats som lärare på Nordens Folkhögskola på Biskops-Arnö. Makarna Körberg skildes i mars 1978.


I Ronneby debuterade Tommy Körberg i femårsåldern på "Brunnskvittret" vid Ronneby Brunn med att sjunga Gunde Johanssons "Torparevisan". Det första gaget var ett par askar "Tutti-Frutti". Körberg fortsatte sin artistkarriär med att återkomma till Ronneby brunnspark med nya sånger. Under skoltiden debuterade Tommy Körberg i ABF:s manskör i Ronneby, som tog in sin yngste sångare någonsin. Man ställde honom längst fram eftersom han var kortast och dessutom skulle sjunga solo. Bland annat sjöng han den ryska folksången "Entonigt ringer den lilla klockan". Gaget var då 75 kronor.


Efter avslutad skolgång bildade han gruppen Bootleggers i Enköping. Så småningom bytte de namn till Maniacs och hamnade tillsammans med Michael Johansson på den svenska topplistan med "Somebody's Taken Maria Away" som Tom & Mick & Maniacs från år 1967. 1969 gjorde Körberg solodebut med albumet Nature Boy. Samma år deltog han i Melodifestivalen och vann med låten "Judy min vän". Vid Eurovision Song Contest 1969 i Spanien kom han på delad 9:e plats.


Under 1970-talet lämnade han popmusiken och var medlem i de mer experimentella grupperna Solar Plexus (1972) och Made in Sweden (1975), där han sjöng jazzrock. Körberg debuterade som skådespelare 1973 i Bertolt Brechts Mahagonny, och som vissångare samma år. År 1976 deltog han i Hasseåtages Svea Hund på Göta Lejon, på Dramaten 1977 i Den kaukasiska kritcirkeln och 1978 spelade han Röde Orm i en musikal på Malmö stadsteater. På 1980-talet var han bland annat med i en föreställning med Jacques Brels sånger, tillsammans med bland andra Evabritt Strandberg. På film medverkade han 1984 i Ronja Rövardotter.



Under 1980- och 1990-talen etablerade han sig som musikalartist och har bland annat medverkat i Animalen (1982), Les Misérables (1990), Sound of Music (1995–1997). I rollen som Lustigs-Per i Skinnarspelet i Malung spelade Körberg i 14 somrar från 1983. Från 1980-talet har han sjungit jazz i Tolvan Big Band. Han ställde åter upp i Melodifestivalen 1988, med låten "Stad i ljus" som han vann med. Vid den internationella finalen, Eurovision Song Contest 1988 i Dublin, kom han på 12:e plats. I sina egna föreställningar och skivor har han arbetat mycket tillsammans med Stefan Nilsson och bland annat sjungit visor av Nils Ferlin, Birger Sjöberg och Jacques Brel. År 1993 debuterade Tommy Körberg även som psalmsångare.


Redan i den första konsertversionen av Björn Ulvaeus, Tim Rice och Benny Anderssons musikal Chess sjöng han den manliga huvudrollen Anatolij Sergievskij och spelade samma roll i originaluppsättningen i London 1986–1989. Åren 2002–2004 spelade han åter rollen som Anatolij i den svenska uppsättningen på Cirkus i Stockholm. Efter att ha varit gästartist under några av Benny Anderssons Orkesters turnéer blev han 2005 medlem av sällskapet tillsammans med bland andra Helen Sjöholm.


År 2008 spelade han den ena huvudrollen i musikalen Rivierans guldgossar på Cirkus i Stockholm, där han tog över efter Loa Falkman. År 2009 spelade Körberg professor Henry Higgins i My Fair Lady, på Oscarsteatern i Stockholm mot Helen Sjöholm, som gjorde Eliza Doolittles roll. Säsongen 2009/2010 medverkade han tillsammans med Meg Westergren, Björn Ranelid, Kjell Bergqvist och Siw Malmkvist i SVT1:s Stjärnorna på slottet, där Körberg var huvudperson i det sista programmet av fem. Hösten 2010 släppte Körberg soloalbumet Songs for Drinkers and Other Thinkers.


År 2011 medverkade Körberg som sångcoach tillsammans med Danny Saucedo och Pernilla Andersson i TV-programmet True Talent.


I oktober 2012 kom Körberg ut med sina memoarer Sjung tills du stupar, som han berättat för Klas Ekman. En CD-skiva med samma titel som memoarerna kom i november 2012. Den innehåller bland annat låten "Mitt liv". I självbiografin berättade Körberg bland annat om sitt personliga förhållande till bruk och missbruk.


Tommy Körberg deltog med gruppen Ravaillacz i Melodifestivalen 2013 med låten "En riktig jävla schlager". Gruppen deltog i den tredje deltävlingen och gick där vidare till finalen.


Hans biologiska far, Olle, var begravningsentreprenör, med vilken han hade sporadiska kontakter först efter 39 års ålder. Han träffade honom för första gången, då fadern dök upp vid Körbergs bröllop 1988. Körberg bor numera med sin familj i en lägenhet på Danviksklippan i Stockholm. Han har varit gift tre gånger. År 1988 gifte sig Körberg första gången med engelskan Amanda Waring och var andra gången gift 1994–2005 med norskan Kirsti Skavberg Roaldsen.. Han gifte sig för tredje gången den 14 juli 2007 i Trosa med Anne-Charlotte Nilsson (född 1969).


Tommy Körberg har sonen Anton Körberg (född 1977) tillsammans med Anki Lidén. I andra giftet har han sonen Erlend Körberg (född 1996). Dottern Elvira (född 2009) har Körberg i tredje giftet .


Körbergs syster Anne-Mi dog 1999 av ett autoimmunt tillstånd, som delvis berodde på Sjögrens syndrom. 1995 berättade hon och Körberg om sjukdomen och skapade med familjen en fond till forskning vid Karolinska institutet. Den utlösande faktorn för sjukdomen finns i en defekt gen.










Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel







Seinabo Sey

Seinabo Sey, Younger - Bonus Track / Kygo Remix på Spotify

Pretend

Younger - Bonus Track / Kygo Remix

Seinabo Sey, Younger - Bonus Track / Acoustic Version på Spotify

Pretend

Younger - Bonus Track / Acoustic Version

Seinabo Sey, Poetic på Spotify

Pretend

Poetic

Seinabo Sey, född 7 oktober 1990 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, är en svensk sångare. Hon slog igenom med låten "Younger". Remixen av den norske discjockeyn Kygo hamnade på en första plats på VG-listan.


Seinabo Sey är uppväxt i Gambia, Halmstad och Stockholm. Hon är dotter till Maudo Sey och Madeleine Sundqvist. Fadern var musiker med en framgångsrik karriär i Gambia. Hon är även halvsyster till sångerskan Fatima Bramme-Sey och radioprataren Amie Bramme Sey.


I årskurs 5 började hon i en musikklass i Halmstad och när hon var 15 år flyttade Seinabo Sey till Stockholm för att läsa soulinriktningen på estetiska programmet vid Fryshusets gymnasium.


I tjugoårsåldern började hon arbeta och turnera med Maskinen och Oskar Linnros. Hon gästsjöng även på låtar med hiphopartister som Stor, Linda Pira och Looptroop Rockers. Efter att Sey börjat arbeta med producenten Magnus Lidehäll släpptes debutsingeln "Younger", som följdes av "Hard Time". Singlarna, som beskrevs som soulpop, fick mycket uppmärksamhet och under 2014 uppträdde hon på Grammisgalan 2014 och Allsång på Skansen. I oktober 2014 släpptes EP:n For Madeleine tillägnad och namngiven efter Seys mor. EP:n är producerad av Magnus Lidehäll och skriven av bland andra Salem Al Fakir, Oskar Linnros och Vincent Pontare tillsammans med Sey själv. Samma månad uppträdde hon på Dramaten i Stockholm. I mars 2015 släpptes EP:n For Maudo tillägnad och namngiven efter Seys far. 23 oktober 2015 släpps Pretend vilket blir Seinabo Seys första fullängdsalbum. Albumet släpps på Universal.






Glenn Miller Orchestra

Glenn Miller Orchestra, Sleigh Ride på Spotify

In the Christmas Mood

Sleigh Ride

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

Glenn Miller Orchestra (2 CD set)

In The Mood

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

In The Digital Mood

In The Mood







Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Måns Möller

Måns Möller, Söta du på Spotify

Musikalen - Livet är en schlager

Söta du

Måns Möller, Fredagsmys på Spotify

Måns Möller Standup

Fredagsmys

Måns Möller, Redbull & viagra på Spotify

Måns Möller Standup

Redbull & viagra

Första stora föreställningen var publiksuccén Jävla 70-talister tillsammans med Johan Glans, David Batra och Thomas Järvheden. Föreställningen spelades på Berns i Stockholm och delar av det sändes i sista omgången av SVT:s Släng dig i brunnen.


Sedan gjorde Möller showen Bröderna Graaf tillsammans med Magnus Betnér och Thomas Järvheden. Därefter gjorde samma komiker sketcher i kanal 5:s mansmagasin Y-front (TV-program). Möller medverkade sedan i en panel, som kom med korta reflektioner, i Söndagsöppet. Sedan följde uppträdande i TV4:s Time out, där Martin Timell var programledare.


Detta ledde till fler uppdrag och medverkan i tv-program som till exempel När & Fjärran, Tack gode gud och Fråga Olle. Vid samma tidpunkt drogs standup comedy-programmet Stockholm Live igång.


Mellan 2006 och 2008 var Möller programledare i TV3:s panelhumorprogram Extra! Extra! och under hösten 2009 respektive 2010 för Cirkus Möller som sändes efter fredagsfinalerna av Idol på TV4. Programidén bygger på inspelade sketcher med flera kända komiker (bland andra Petra Mede och David Batra) kombinerat med att programledaren själv utför skämt av olika aktuella slag inför en studiopublik. Många inslag ackompanjeras av Stephen Simmonds band. Under våren 2010 turnerade Möller landet runt med scenversionen av Cirkus Möller.


Hösten 2010 uppträdde Möller tillsammans med Martin Stenmarck, Brolle och Andreas Johnson med föreställningen Ladies Night.


Möller är delägare i komikeragenturen Roa Produktion tillsammans med Johan Glans, David Batra, Hasse Brontén, Thomas Järvheden och Özz Nûjen. ROA är grundare till, samt producent av, sommarturnén Sunny Standup som har satts upp varje sommar sedan 2009.






Eric Gadd

Eric Gadd, The Right Way på Spotify

Gaddamn - The Ultimate Collection

The Right Way

Eric Gadd, Vi kommer aldrig att förlora på Spotify

Melodifestivalen 2013

Vi kommer aldrig att förlora

Eric Gadd, Do You Believe In Me - Radio Edit på Spotify

Svensk sommar

Do You Believe In Me - Radio Edit

Eric Gadd, egentligen Carl Erik Gudmund Sojdelius, född 31 juli 1965 i Uppsala, är en svensk sångare och låtskrivare.


Gadd föddes i Uppsala men växte upp först i Visby på Gotland och flyttade sen som nioåring med familjen till Vallentuna utanför Stockholm där han tillbringade resten av sina uppväxtår. Han debuterade i eget namn med albumet Hello (1987) och singeln "Ett ensamt hjärta". Känd i vidare kretsar blev han två år senare med albumet Hurra du lever - Pang du är död, ett starkt Prince-influerat men ändå personligt knippe sånger med hårt sväng och stark teatral auktoritet. Han har sedan dess varit en av de starkaste profilerna på den svenska soulmusikscenen. 1991 släppte han den engelskspråkiga skivan Do You Believe in Gadd?, och han höll sig därefter till att skriva låtar på engelska, ända fram till 2008 då han återgick till svenska texter på albumet Stockholm står kvar men jag ligger.


Eric Gadd tävlade i den första deltävlingen i Melodifestivalen 2013 den 2 februari 2013 med bidraget "Vi kommer aldrig att förlora". Detta bidrag skrev han tillsammans med Thomas Stenström och Jacob Olofsson. Bidraget tog sig vidare till Andra chansen och slutade där på åttonde och sista plats. Låten testades på Svensktoppen den 10 mars samma år men kom inte in på listan.






Albin Lee Meldau

Albin Lee Meldau, The Weight Is Gone på Spotify

About You

The Weight Is Gone

Albin Lee Meldau, About You på Spotify

About You

About You

Albin Lee Meldau, Lou Lou på Spotify

About You

Lou Lou

Albin Lee Meldau, född 8 februari 1988 i Göteborg, är en svensk sångare och låtskrivare. Han var tidigare en av två sångare i soulbandet The Magnolia, tillsammans med Arvid Nero.



Meldau fick först uppmärksamhet genom låten "Lou Lou", som under 2016 strömmades ca 10 miljoner gånger på Spotify. Låten tillhörde hans EP Lovers - EP, som han författade tillsammans med bland annat Björn Yttling från gruppen Peter Bjorn and John. Efter låtens succé tecknade Meldau ett skivbolagskontrakt hos Astralwerks, som släppte hans EP på nytt.



Under våren 2018 offentliggjorde Aftonbladet att Meldau kommer vara en av deltagarna i årets upplaga av Så mycket bättre.












Markus Krunegård

Markus Krunegård, Jag är en vampyr på Spotify

Markusevangeliet

Jag är en vampyr

Markus Krunegård, Du stör dig hårt på mig på Spotify

Rastlöst blod

Du stör dig hårt på mig

Markus Krunegård, Oh, vilken härlig da' på Spotify

För kärlekens skull - Svenska artister hyllar Ted Gärdestad

Oh, vilken härlig da'

Anders Markus Krunegård, född 6 april 1979 i Norrköping, är en sverigefinsk sångare och låtskrivare. Innan han blev soloartist sjöng han i grupperna Laakso och Hets.


Markus Krunegård växte upp i Röda stan och gick på Hagagymnasiet i Norrköping. Han är gift och har en dotter född 2011. Krunegård har sina mödernerötter i Pello i finska Tornedalen.


Krunegård var tidigare mest känd som sångare i popbandet Laakso, men har också varit medlem i nerlagda supergruppen Hets. Den 2 april 2008 släpptes hans soloalbum Markusevangeliet, vars första singel Jag är en vampyr kom på femteplats på Trackslistans årslista för 2008.


Mellan januari 2008 och augusti 2009 var Krunegård programledare för radioprogrammet P3 Live Session i Stockholm.


Sommaren 2008 blev Krunegård historisk som den enda artist som spelat på Hultsfredsfestivalen tre år i rad i tre olika band: Hets (2006), Laakso (2007) och som soloartist (2008).


Krunegård har även medverkat på Annika Norlins album Säkert! i låten Det kommer bara leda till nåt ont. Han har också medverkat på Johnossis skiva All They Ever Wanted (2008) och Eldkvarns skiva Hunger Hotell (2008).


Krunegård följde med på delar av Lars Winnerbäcks sommarturné 2008 och medverkade på konserterna mellan 23 juli och 9 augusti. Han agerade också förband på Kents konsert i Norrköping den 1 augusti. Han utförde sedan under hösten/vintern en omfattande turné i Sverige med över 30 spelningar.


Krunegård var nominerad för ett flertal musikpriser inom galorna Rockbjörnen, Grammis och P3-Guld. I den sistnämnda fick han pris för årets låt för Jag är en vampyr.


Den 8 juni 2009 släppte Krunegård tillsammans med artisten Andreas Kleerup EP:n Lead Singer Syndrome.


Mauro Scocco producerade två låtar på Krunegårds nästa album, som släpptes som två enkelalbum, Prinsen av Peking och Lev som en gris, dö som en hund, den 14 oktober 2009. Krunegård medverkar med sång på Peter Moréns soloalbum I spåren av tåren 2010. Krunegård har även varit med och hjälpt till på Veronica Maggios tredje studioalbum Satan i gatan som släpptes den 27 april 2011. Han har till exempel bidragit till låten Finns det en så finns det flera och Vi kommer alltid ha Paris.


I april 2011 meddelade Krunegård att han och Adam Olenius från Shout Out Louds hade bildat en popduo vid namn Serenades. Deras EP Birds släpptes 18 april 2011.


Fjärde soloalbumet Mänsklig värme släpptes 28 mars 2012. Första singeln från albumet, Everybody Hurts släpptes januari 2012 medan andra singeln Askan är den bästa jorden kom i samband med albumsläppet.






Charlotte Perrelli

Charlotte Perrelli, Hero på Spotify

Hero

Hero

Charlotte Perrelli, Bröllopsvalsen på Spotify

Bröllopsvalsen

Bröllopsvalsen

Charlotte Perrelli, Evita: Don't Cry for Me Argentina (radio version) på Spotify

Don't Cry for Me Argentina

Evita: Don't Cry for Me Argentina (radio version)

Anna Jenny Charlotte Jensen Perrelli, född Nilsson den 7 oktober 1974 i Hovmantorp, är en svensk dansbands-, disco- och popsångerska vars låtar vid två tillfällen vunnit Melodifestivalen, 1999 och 2008. 1999 vann hennes låt dessutom Eurovision Song Contest vilket blev den fjärde gången ett svenskt bidrag tog hem vinsten. 2008 kom hennes låt på 18:e plats i samma tävling. Hon har även varit programledare för Melodifestivalen två gånger, dels i en deltävling i 2003, dels under hela festivalturnén 2004. Åren 2005, 2007 och 2009 var hon en av expertjuryns medlemmar i den nordiska samproduktionen Inför Eurovision Song Contest, och hon satt även med och bedömde artisterna under en fredagsfinal i Idol 2008. 2009, 2010 och 2011 var hon en av de tre jurymedlemmarna i Talang på TV4. Perrelli har spelat in åtta album och varit med i flera turnéer, TV-program och konserter. 2015 gifte hon sig med Anders Jensen och bytte efternamn till Jensen Perrelli.


Hon föddes i Hovmantorp, en tätort i Lessebo kommun i Kronobergs län och växte upp på Kåramålatorp strax söder om Hovmantorp.


1987 började Nilsson att sjunga med det lokala dansbandet Bengt-Ingvars i Hovmantorp, som blev Bengt-Ingvars med Charlotte, varefter hon flyttade till Växjö för vidare skolgång, där hon var sångerska i dansbandet Kendix från 1992 och i dansbandet Anders Engbergs 1994–1997. Då Björn Hedström från Anders Engbergs deltog i den svenska Melodifestivalen 1995, medverkade hon i bakgrundskören.


Genombrottet kom 1997 när hon lämnade Anders Engbergs för att bli sångerska i ett annat dansband, Wizex. 1998 var bandet nominerat till en Grammis i dansbandskategorin för albumet Mot nya mål. Sedan det av henne i Melodifestivalen 1999 framförda bidraget Tusen och en natt vunnit, deltog hon för Sverige i Eurovision Song Contest 1999, där låten framfördes på engelska med titeln Take Me to Your Heaven. Efter en jämn omröstning, där ledningen växlade mellan Sverige och Island, stod Sverige som segrare. Senare under 1999 lämnade hon Wizex för att göra solokarriär.


Som dansbandssångerska var hon även med och skrev sångtexter. På Wizex-albumet Mot nya mål 1998 försåg hon Heartbreak Express, ursprungligen inspelad av Dolly Parton 1982, med text på svenska, som blev En enkel biljett , och med Carl-Henry Kindbom på albumet Tusen och en natt av samma band. 1999 skrev hon låten Var är du nu? .


1999 lämnade hon Wizex och dansbandsgenren bakom sig, och som soloartist gled musiken alltmer över åt disco och pop. Samma år släppte hon sitt första soloalbum, betitlat Charlotte. Hon turnerade flitigt över hela Europa, samt Japan och Nya Zeeland. 2001 släppte hon sitt andra album Miss Jealousy, ett pop/rockalbum som bland annat innehöll 20-i-toppsingeln You Got Me Going Crazy, skriven av Mårten Sandén tillsammans med Johan Åberg och Paul Rein, de två sistnämnda berömda för sitt arbete med Christina Aguilera och Victoria Beckham. Sången blev senare debutsingel för den spanska sångerskan Natalia, vars spanskspråkiga version Vas a volverme 2002 sålde i över 200 000 exemplar i Spanien, rekord det året. Albumet innehöll även radiohiten Light of my Life.


2003 och 2004 var hon programledare för Melodifestivalen. I mitten av 2004 släppte hon albumet Gone Too Long, som innehöll låtar av flera av Sveriges samtida topproducenter, bland andra Jörgen Elofsson. Albumet innehöll bland annat hitlåtarna A Million Miles Away, Gone too Long och Broken Heart. Tillsammans med artister som Robert Wells och Jill Johnson for hon ut på turnén Rhapsody in Rock i mitten av året. Detta år var hon även programledare för musikprogrammet Super Troupers i TV4. 2006 spelade hon rollen som Belle i musikalen Skönheten och odjuret på Göta Lejon i Stockholm och den 8 augusti samma år var hon en av sommarvärdarna i Sveriges Radio P1 . Hon släppte 2006 även ett hyllningsalbum tillägnat Monica Zetterlund som hette I din röst.


2007 släpptes hennes två första singlar på svenska, Som du och Jag är tillbaks. De blev dock inga större hitlåtar. Den 11 december 2007 meddelades att hon skulle delta i Melodifestivalen 2008. Bidraget hette Hero och skrevs av Fredrik Kempe och Bobby Ljunggren. Låten direktkvalificerade sig från deltävlingen i Karlskrona till finalen i Globen den 15 mars 2008. Låten vann sedan finalen med 224 poäng, vilket var 18 poäng före balladen Empty Room, framförd av Sanna Nielsen, och fick därför representera Sverige i Eurovision Song Contest 2008 i Belgrad den 22 maj 2008. Detta blev andra gången Charlotte Perrelli representerar Sverige i den internationella finalen. Låten gick vidare från semifinalen till final (tack vare den nya regeln – jurygruppernas val, utan vilken den inte skulle gå vidare), där den två dagar senare slutade på 18:e plats.


Den 31 oktober 2008 var Perrelli gästdomare och coach till de kvarvarande deltagarna i Idol 2008. Perrelli har också varit domare i TV4:s Talang 2009 och 2010, samt medverkade samma år i SVT:s släktforskningsprogram Vem tror du att du är?. Åren 2005, 2007 och 2009 var hon en av expertjuryns medlemmar i den nordiska samproduktionen Inför Eurovision Song Contest, och hon satt även med och bedömde artisterna under en fredagsfinal i Idol 2008.


Den 9 juni 2010 utgavs singeln Mitt livs gemål tillsammans med Magnus Carlsson. Låten är tillägnad Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel och är skriven av Monica och Carl-Axel Dominique. Det var emellertid inte första gången de två sjöng duett – redan i början av 1990-talet spelade de två in en låt påtänkt till Melodifestivalen. I augusti, släppte Perrelli en träningsbok med titeln Kan jag kan du. Boken blev en stor framgång för henne, och en andra bok släpps 2012.


Under sommaren 2011 turnerade hon med Diggiloo. I november blev det klart att Perrelli åter skulle tävla i Melodifestivalen 2012, med låten The Girl, skriven av Fredrik Kempe. Bidraget tävlade i deltävlingen i Malmö, där hon gick vidare till den andra omgången av omröstningen, där hon dock blev hon utslagen av Danny Saucedo med bidraget Amazing och hamnade på en femteplats.


Hon håller också på att spela in ett nytt album i samband med Melodifestivalen 2012. Hösten 2012 spelade Perrelli huvudrollen som presidenthustrun Eva Perón i musikalen Evita på Malmö Opera och fick bejublad kritik.


27 september 2014 hade Charlotte återigen premiär som huvudrollsinnehavaren Eva Peron i musikalen Evita. Blev hyllad till skyarna och spelade hela hösten för fulla hus på Göta Lejon. Succén fortsatte och de förlängde spelperioden under hela våren.


Charlotte Perrelli var 2003–2008 gift med Nicola Ingrosso och de har två barn tillsammans. Hon har även en son, född 2013.


Perrellis syster, Caroline (Kina) Björck, född 1977, är modejournalist och stylist. 2015 gifte hon sig med Anders Jensen och bytte efternamn till Jensen Perrelli.


I oktober 2005 lanserade hon en hudvårdsserie kallad Perrelli by Charlotte Perrelli. Perrelli äger två bolag, Chanille AB och Chita Entertainment AB. Det ena företaget hanterar hennes underhållnings- och skivintäkter, det andra hennes reklamintäkter. 1997 gästspelade hon i rollen som gymtränaren Millan Svensson i såpoperan Vita lögner, som sändes i TV 3. Under 2010 har hon även utvecklat en serie kosttillskott, kallad Fit & Smart by Charlotte Perrelli






Titiyo

Titiyo, Taxi på Spotify

Taxi

Taxi

Titiyo, Come Along på Spotify

Come Along

Come Along

Titiyo, Själen av en vän på Spotify

Så mycket bättre - Tolkningarna

Själen av en vän

Titiyo Yambalu Felicia Jah, artistnamn Titiyo, född 23 juli 1967 i Stockholm och uppvuxen i Solna, är en svensk pop- och soulsångerska. Titiyos genombrott kom med 1989 års "Talking to the Man in the Moon", och hon har totalt vunnit fyra Grammisar.


Titiyo är dotter till musikern Ahmadu Jah (som kommer från Sierra Leone) och danslärarinnan Maylen Bergström. Hon är halvsyster till sångerskan Neneh Cherry (de har samma far). Tillsammans med Magnus Frykberg har hon en dotter. Frykberg och Titiyo separerade i slutet av 1990-talet. Hon är medlem av Långarydssläkten.


Musiker var för Titiyo inte ett självklart yrkesval, trots att hon växte upp med musiker omkring sig. Det var halvsystern Neneh Cherry som påverkade henne att trots allt satsa på en karriär som sångerska. Sommaren 1987 fick hon sitt första stora körjobb bakom Orup under Rock runt riket 1987-turnén. På Jakob Hellmans album ...och stora havet (1989) hörs Titiyo på körsång på spåret Avundsjuk på dej. Hon medverkade även samma år på singeln Din man med Eric Gadd samt på Johan Kindes första soloalbum.


1988 fick Titiyo skivkontrakt med nystartade skivbolaget Telegram. Hennes första singel, "Break My Heart (But Don't Waste My Time)", kom samma år. 1989 fick hon ett stort genombrott med hiten "Talking to the Man in the Moon" (6:e plats på svenska singellistan) som ledde till en Grammis som årets nykomling. 1990, året för den självbetitlade albumdebuten, belönades Titiyo med ytterligare en Grammis, nu som bästa kvinnliga pop/rockartist. Under 1990-talet etablerade Titiyo sig som en av de främsta svenska soulsångerskorna, och hon blev bland annat kallad för en svensk "Aretha Franklin". Titiyo sjöng på andra albumet även en cover på Franklins hitlåt "Never Let Me Go". Titiyos tre första skivor producerades av Magnus Frykberg.


Den tredje skivan, 1997 års Extended, gav Titiyo ytterligare en Grammis. På albumet hade Titiyo nu större kontroll över produktionen och låtskrivandet, och sången hade utvecklats från ren soul mot en mer blues-inspirerad känsla.


I slutet av 1990-talet uppträdde Titiyo på firmafester och sjöng i en reklamfilm för shampoot Finesse. Hon var även en av artisterna på Stockholms vattenfestival.


Med fjärde skivan, den mer rockinfluerade Come Along från 2001, arbetade hon ihop med Joakim Berg (Kent) och Peter Svensson (The Cardigans). Resultatet blev svenska och internationella framgångar med främst den flitigt spelade singeln "Come Along". Albumet sålde minst 80 000 exemplar i Sverige och gavs året efter även ut i USA.


2004 släppte Titiyo samlingsskivan Best of Titiyo. Första nya studioalbumet på sju år, det mörkare och electronica- och krautrockinspirerade Hidden, utkom 2008.


2010 bildade Titiyo tillsammans med Theodor Jensen duon Keep Company. De släppte 29 december 2010 skivan Keep Company.


Titiyo medverkade 2013 i den fjärde säsongen av TV4:s Så mycket bättre. Från programmet fick hon listplaceringar på Digilistan och Sverigetopplistan med sin tolkning av Ken Rings "Själen av en vän". Även hennes tolkningar av Nationalteaterns "Men bara om min älskade väntar" och Agnes "I Need You Now" gick in på Digilistan.


Juni 2014 släpptes singeln "Drottningen är tillbaka". Detta var Titiyos första skivutgåva på svenska. Singeln är en försmak på det kommande albumet som väntades ges ut i oktober 2014. Utgivningen blev dock fördröjd, och albumet gavs ett år försenat ut i oktober 2015. Titeln 13 Gården är taget från den gård i Solna där Titiyo tillbringade sin uppväxt.






De Lyckliga Kompisarna

De Lyckliga Kompisarna, Ishockeyfrisyr på Spotify

Tomat

Ishockeyfrisyr

De Lyckliga Kompisarna, Dricka sprit och hålla käften på Spotify

Le som en fotomodell

Dricka sprit och hålla käften

De Lyckliga Kompisarna, När Kristoffer Spelar Flipperspel på Spotify

Dammsugarförsäljare Blues

När Kristoffer Spelar Flipperspel

De Lyckliga Kompisarna, ofta förkortat DLK, är ett svenskt punk-/trallpunkband som ursprungligen var verksamt åren 1989–1997 och återigen sedan 2008. DLK var ett av de band som vid 1990-talets början utgjorde "den andra punkvågen". Bandets mest kända alster är låten "Ishockeyfrisyr" (vardagligt kallad "Hockeyfrilla").


Den drivande kraften i De Lyckliga Kompisarna är sångaren Mart Hällgren, som under årens gång också spelat olika instrument i bandet. År 1989 bildade han DLK tillsammans med Björn Gunér. Bandets namn hämtades från en bok om kulturlivet i Sovjetunionen: i en text omnämndes ett sovjetiskt band som på ryska hette just De Lyckliga Kompisarna.


Den 6 oktober 2009 släpptes EP:n Hugos Sång som innehåller fem nya låtar. Den 16 augusti 2013 släpptes EP:n De Motvilliga Konstnärerna som innehåller sju nya låtar. Ep:n går i tidigare albums anda och innehåller samhällskritik blandat med humor. I en recension i Östersundsposten, från den 17 augusti, skrev Martin Hanberg att "Det är rätt sällan som återuppväckta band håller måttet, men DLK hör till undantagen". De Motvilliga Konstnärerna släpptes på skivbolaget HGM.






David Batra

David Batra, SD på Spotify

Det här var ju tråkigt

SD

David Batra, Vi öppnar plötsligt i september på Spotify

Det här var ju tråkigt

Vi öppnar plötsligt i september

David Batra, Skånsk indier på Spotify

Det här var ju tråkigt

Skånsk indier

David Chandra Batra, född 29 november 1972 i Lund, är en svensk ståuppkomiker och skådespelare.


Batra, född och uppvuxen i Lund till en svensk mamma och en pappa med indisk härkomst, gick under sin gymnasietid på Spyken i Lund och utbildade sig därefter till civilekonom. Sin debut som ståuppkomiker gjorde han i oktober 1994 på hotell Kramer i Malmö. Karriär gjorde han med TV-programmen Räkfrossa och Kvarteret Skatan med bland andra Johan Glans. Det senare är ett sketchprogram som utspelas bland de udda människorna i ett förortskvarter.


Han deltar ofta i radioprogrammet På minuten som den fjärde panelmedlemmen. Våren 2008 ledde han SVT:s humorprogram Morgonsoffan tillsammans med Petra Mede. Sommaren 2008 var han sommarvärd i Sveriges Radios Sommar och berättade om ofrivillig barnlöshet och sina och fruns försök att skaffa barn. 2015 var det dags igen för att sommarprata.


Han är sedan 2002 gift med Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Tillsammans har de en dotter.










Mustasch

Mustasch, Double Nature på Spotify

Double Nature

Double Nature

Mustasch, Thank You for the Demon på Spotify

Thank You for the Demon

Thank You for the Demon

Mustasch, Bring Me Everyone på Spotify

Latest Version Of The Truth

Bring Me Everyone







Adolphson & Falk

Adolphson & Falk, Mer jul på Spotify

Mer jul

Mer jul

Adolphson & Falk, Blinkar Blå på Spotify

Med Rymden I Blodet

Blinkar Blå

Adolphson & Falk, Bärande Våg på Spotify

Med Rymden I Blodet

Bärande Våg

Adolphson–Falk är en svensk synthpopgrupp med Tomas Adolphson (musik, sång) och Anders Falk (text, musik, sång) som huvudmedlemmar.


Efter att ha träffats under värnplikten på FRA 1968 började Tomas Adolphson och Anders Falk samarbeta musikaliskt. Duon släppte under sjuttiotalet ett par singlar och LP:n Nattexpressen samt medverkade i Melodifestivalen 1979 med bidraget "Tillsammans". Gruppens stora genomslag kom i radioprogrammet Eldorado 1981 med singeln "Blinkar blå" som ett år senare följdes av LP:n Med rymden i blodet. Gruppen fick även en hit med julsången "Mer jul" 1984 där bland annat ljud från Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul hördes i bakgrunden. Av stor betydelse för gruppens framgångsrika elektroniska sound var Greg FitzPatrick (klaviatur) och Dagge Lundquist (mixning), vilka båda kan betraktas som medlemmar av gruppen, samt deras producent Lars-Göran "LG" Nilsson.


Texterna på Med rymden i blodet (1982), kretsar i stor utsträckning kring radioteknik, astronomi och människans samhörighet med kosmos. Med åren har det tekniskt/naturvetenskapliga temat tonats ner till förmån för vardagsnära betraktelser över människans tillvaro. De senaste åren har Magnus "Mankan" Marcks flitigt medverkat på kontrabas vid deras spelningar.


Albumet From here to eternity (1983) var en engelsk version av Med rymden i blodet. Låten Waves in the air (Bärande våg) användes som signaturmelodi för programmet Sweden Calling DX-ers på Radio Sweden International, Sveriges Radios utlandsprogram på kortvåg.






Min Stora Sorg

Min Stora Sorg, Döda mig på Spotify

Döda mig

Döda mig

Min Stora Sorg, Gud gråter på Spotify

Gud gråter

Gud gråter

Min Stora Sorg, Nära dej på Spotify

Nära dej

Nära dej

Min stora sorg, artistnamn för Ann-Sofie "Anso" Francisca Lundin, född 15 februari 1981 i Gävle Maria församling i Gävleborgs län, är en svensk musiker.


Lundin växte upp i Gävle och har spelat musik sedan tonåren. Tillsammans med David Lehnberg hade hon bandet Leiah som åkte på flera Europaturnéer. Tillsammans med Linus Lutti bildade hon sedan duon Idiot Kid. När de la ner började hon göra musik på egen hand, så småningom under namnet Min stora sorg.


2012 släppte Min stora sorg singeln Blomstertid som följdes av EP:n EP. 2014 släppte on sitt första fullängdsalbum Mvh Anso M$$ på skivbolaget Playground Music.










Pernilla Wahlgren

Pernilla Wahlgren, Jag vill om du vågar på Spotify

Jag vill om du vågar

Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgren, Picadilly Circus på Spotify

Pernilla Wahlgren

Picadilly Circus

Pernilla Wahlgren, Let Your Spirit Fly på Spotify

X My Heart

Let Your Spirit Fly

Pernilla Nina Elisabet Wahlgren, född 24 december 1967 i Gustavsberg, är en svensk sångerska, skådespelare och programledare.


Pernilla Wahlgren kommer från en välkänd kulturfamilj tillhörande släkten Wahlgren från Småland och är dotter till skådespelarna Christina Schollin och Hans Wahlgren och syster till skådespelarna/artisterna Niclas Wahlgren och Linus Wahlgren. Hon har även en tredje bror, Peter Wahlgren, som är bankman. Hon är barnbarn till skådespelarna Ivar Wahlgren och Nina Scenna. Sedan barnsben har hon ägnat sig åt både skådespeleri, sång och allehanda medverkan i medier.


Wahlgrens första större framträdande var vid fyra års ålder när hon spelade mot sin mamma i TV-pjäsen Den längsta dagen. Hon gick på Adolf Fredriks musikskola och var med på Saltsjöbadens teater. Hon tog även danslektioner hos Lasse Kühler. Hon fick 11 år gammal 1979 titelrollen i musikalen Annie på Folkan. Efter medverkan i Lille prinsen på Saltsjöbadens teater var hon 1982 med i musikalen Sound of Music, där hon spelade dottern Louisa von Trapp. Efter att ha spelat Annika i musikalen Pippi Långstrump på samma teater 1982 övertog hon Siw Malmkvists roll som Pippi de sista två föreställningarna. På Folkan hade hon även roller i Karlsson på taket, Mio min Mio, Snövit och Ringens hemlighet.


Wahlgren har medverkat i en rad av Stockholms privatteatrars komedier, såsom exempelvis Bosse Parneviks Parneviks Cirkusparty, Spanska flugan och Bubbel Trubbel. Bland musikaler kan till exempel nämnas Annie get your gun, Grease, Trollkarlen från Oz, Cats och Nils Karlsson Pyssling. 2007 medverkade Wahlgren åter i Sound of Music och 2009 i farsen Bruden som visste för lite på Fjäderholmsteatern. En sjungande änglavarelse spelade hon i Priscilla, Queen of the Desert på Göta Lejon 2013.


Två gånger har hon tilldelats teaterpriset Guldmasken – 1999 för Charleys tant på Intiman och 2002 för Kärlek & lavemang på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.


Hon delade rollista med sin mamma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander (1982), där hon spelade en liten biroll som spöksynen av ett dött barn. Större roller fick hon i film- och tv-produktioner som Ormens väg på hälleberget i regi av Bo Widerberg 1986 och SVT-serien Snoken 1995. Hennes röst kan man höra i mängder av olika tecknade filmer och TV-serier. Som exempel kan nämnas Svampbob Fyrkant, där hon dubbar ekorren Sandy, Karin, Fru Puff och Pearls, samt rösterna till bland andra Misty, Melody och Delia Ketchum i flera av Pokémons filmer. Hon gjorde också rösten till Uni-Kitty i Lego filmen 2014.


Bland tidig TV-medverkan fanns Nygammalt 1983 och Razzel i oktober 1984, där hon framförde sin debutsingel "Nu har det tänt". Hon blev därpå programledare för Sveriges Televisions jullovsprogram Morgonstjärnan 1985 och medverkade i det populära barnprogrammet Solstollarna 1987. Hon fortsatte som programledare för TV-programmen Scenen är din, Söndagsöppet, Småstjärnorna och Baby Boom. Hon fick också stor framgång med barnprogrammet Nicke & Nilla tillsammans med sin bror Niclas. Det samarbetet resulterade i flera säsonger av barnprogram i TV4, två guldsäljande CD-album, konsertturnéer och teaterföreställningar.


Pernilla Wahlgren har gett ut ett flertal skivor sedan den första, Pernilla Wahlgren (1985), och hon har medverkat i Melodifestivalen några gånger. Under andra hälften av 1980-talet genomfördes sommarturnéer och skivinspelningar. Bland annat uppmärksammades låtar som "Svindlande affärer" och "I Need Your Love".


I augusti 2006 släpptes popalbumet Beautiful Day, där första singeln "Talking To An Angel" sålde guld och låten "Come Inside My World" blev titelmelodi till TV4:s stora nöjessatsning Förkväll. Hon förhandlade med Stock Aitken Waterman om att spela in en singel för en internationell satsning, men det hela rann ut i sanden. I juni 2007 medverkade hon för första gången i TV-programmet Allsång på Skansen, där hon tillsammans med sonen Benjamin gjorde ett shownummer. Pernilla har gjort flera julkonserter, turnerat med musikshowen Diggiloo samt haft sångshower på svenska chartermål såsom Kanarieöarna.


I Melodifestivalen 1985 kom hon på fjärde plats med "Piccadilly Circus", en låt som sedan blivit som en följeslagare i hennes sångkarriär. Vid framträdandet bar hon ett smycke av strass, som kom att jämföras med den preussiska tapperhetsmedaljen Järnkorset, vilket ledde till anklagelser i kvällspressen och TV-programmet Svar direkt om nazism. Wahlgren deltog igen i Melodifestivalen 1991 med bidraget "Tvillingsjäl", skriven av Lena Philipsson. I tävlingen var både hennes och Carola Häggkvists bidrag segertippade. Tvillingsjäl åkte dock ut i första omgången av juryomröstningen. Tävlingen vanns senare av Carola Häggkvist.


Pernilla Wahlgren kom tillsammans med Jan Johansen på andra plats i Melodifestivalen 2003 med låten "Let Your Spirit Fly". Hon tävlade i Melodifestivalen 2010 med låten "Jag vill om du vågar" i Malmös delfinal den 27 februari. Via andra chansen den 6 mars gick hon, samt även Jessica Andersson, vidare till finalen i Globen 13 mars. I finalen slutade hon denna gång på sista plats med 12 poäng.


Hon ställde återigen upp i Melodifestivalen 2013 som en del av den nybildade gruppen Swedish House Wives tillsammans med artisterna Jenny Silver och Hanna Hedlund. I tävlingens andra deltävling hamnade de på sjätte plats med sin melodi "On Top of the World".


Wahlgren har gjort reklam för bland annat hårfärgningsmedlet Garnier Nutrisse, tandtråden Plackers och klädföretaget Sisters. Vid två tillfällen, år 2001 och år 2002, har hon halvt vikt ut sig i tidningen Café; andra gången i samband med att hon blev vald till Sveriges sexigaste kvinna.


År 1985 träffade hon Emilio Ingrosso, som hon var gift med mellan 1993 och 2002. De har tre barn: Oliver, (född 30 december 1989), Bianca (född 30 december 1994) och Benjamin (född 14 september 1997). Wahlgren har också en son med Joachim Lennholm som heter Theodor Wahlgren.






John Lindberg Trio

John Lindberg Trio, Runaway Train på Spotify

Made For Rock N Roll

Runaway Train

John Lindberg Trio, Drunksters på Spotify

Brand New Philosophy

Drunksters

John Lindberg Trio, Don’t Fade Away på Spotify

Made For Rock N Roll

Don’t Fade Away

John Lindberg Trio består av John Lindberg på sång och gitarr, Martin Engström på bas och Joakim Dunker på trummor. Bandet bildades 2004 av John, Joakim och Patrik Backlund som spelade bas vid det tillfället. Bandet är numera känt som John Lindberg Trio eller "JLT". Bandet har gett ut sju album och en singel och skriver merparten av musiken själva. Musiken är en blandning av Rockabilly, Country och Rock'n Roll. Bandet inspireras av Rockikoner såsom Elvis Presley och Chuck Berry, men tar även influenser från äldre Rythm'n Blues hjältar.






Backyard Babies

Backyard Babies, Minus Celsius på Spotify

Stockholm Syndrome

Minus Celsius

Backyard Babies, I'm On My Way to Save Your Rock 'n' Roll på Spotify

Four by Four

I'm On My Way to Save Your Rock 'n' Roll

Backyard Babies, Th1rt3en or Nothing på Spotify

Four by Four

Th1rt3en or Nothing

Backyard Babies är en svensk rockgrupp som bildades 1987 i Nässjö. Medlemmarna är Andreas "Dregen" Tyrone Svensson (sång och elgitarr), Johan Blomquist (bas), Peder Carlsson (trummor) och Nicke Borg (sång och gitarr).


Innan de tog namnet Backyard Babies hette de Tyrant, och innan dess hade de namnet Dead Silent. Än idag är "Dead Silent" insprejat på ett elskåp i Nässjö. Nicke Borg hade på den tiden fortfarande inte kommit med i bandet utan studerade bandet på avstånd. Sångaren hette då Tobias Fischer, men blev under 1990 sparkad av bandet, inte på grund av något större bråk utan helt enkelt att de upptäckt att de inte hade samma musiksmak. Fischer är numera etablerad professionell fotograf i Stockholm och har bland mycket annat fortsatt arbeta med Backyard Babies.


Backyard Babies har haft samma uppsättning bandmedlemmar sedan första fullängdsskivan, Diesel and Power, som kom 1994. Den var inspirerad av glamrock och sleazerock, och alla medlemmarna hade långt hår. 1998 kom deras andra studioalbum Total 13. Nu hade de övergett den glammiga stilen, klippt av sig håret, och musiken var snabbare, punkigare och argare.


År 2001 kom Making Enemies is Good, en skiva som andades mer hårdrock än Total 13. Inför Stockholm Syndrome, utgiven 2003, berättade Dregen att efter en glammig skiva, en punkskiva och en hårdrocksskiva var det dags för en "sjuhelvetes djävla rock'n'roll skiva". Den 12 april 2006 släppte de sin femte studioskiva, People Like People Like People Like Us. Den producerades av Nicke Andersson från The Hellacopters. Den 13 augusti 2008 släpptes albumet Backyard Babies, producerat av Jakob Hellner.


Flera samlingsskivor har också hunnits med. Först ut var Independent Days med alla låtar från Total 13 i remastrad version, samt några låtar som endast givits ut på singel, och några livelåtar. From Demos to Demons kom därnäst och innehåller bandets gamla demoinspelningar från 1987 till 1992. Safety Pin & Leopard Skin från 2002 är en korsning mellan en samlingsskiva och en liveskiva, med några livelåtar och några rariteter. Live Live in Paris är en liveskiva som kom 2005. De har även släppt en live-DVD, Live, och en DVD-dokumentär, Jetlag. Utöver det har de även givit ut en självbiografisk bok som heter Blod, svett och dårar.


Under senare år har Backyard Babies mer och mer glidit in mot rock'n'roll, vilket tydligt kan höras på skivan med namnet "Backyard Babies" (2008).


Under 2009 tillkännagav bandet att de skulle ta en paus efter 20 år på turné. Detta uppehåll varade i fem år. I maj 2014 tillkännagavs att de skulle börja skriva nytt material för en ny skiva. I oktober samma år tillkännagavs att deras första spelning blir på Sweden Rock Festival i början av juni 2015.






Hitta oss på Facebook