Få inspiration till evenemang i Uppsala!


Vet du inte vad du ska göra i Uppsala? Behöver du inspiration och kanske hitta nya artister du inte visste fanns?
Då är du på rätt sida! Nu väljer vi ut några slumpmässiga låtar/filmer här nedan på artister/event som kommer i Uppsala framöver.

Klicka runt och lyssna/titta. Uppdatera sidan för att få mer inspiration och klicka på namnet för att se nästa evenemang här i Uppsala.

Klicka här för inspiration för hela Sverige






Sophie Zelmani

Sophie Zelmani, If I Could på Spotify

I'm The Rain

If I Could

Sophie Zelmani, Going Home på Spotify

Sing And Dance

Going Home

Sophie Zelmani, By Your Side på Spotify

Everywhere

By Your Side

Sophie Christina Zelmani, född Edkvist12 februari 1972 i Stockholm, är en svensk sångerska och låtskrivare.


Zelmani kom att börja med musikaliskt skapande efter det att hennes far dog när hon var 14 år gammal, vilket med hennes egna ord "vände upp-och-ner på hennes värld". Efter att hon hade skrivit en låt om händelsen tyckte hon att det kändes bättre, och fortsatte därför sedan med det. Zelmanis styvfar lärde henne senare att spela gitarr. Vägen till musikindustrin kom när hon arbetade som praktikant i en musikstudio där hon fick spela in ett par demos som hon skickade till olika skivbolag. Det hamnade bland annat hos Sony Music, vilka var först med att erbjuda henne skivkontrakt. Hon bytte till sin morfars ryska efternamn Zelmani.


1995 släpptes Zelmanis självbetitlade debutalbum, Sophie Zelmani, som tillsammans med singeln Always You lade grunden för hennes första nationella succé.


Hon har samarbetat med gitarristen och producenten Lars Halapi ända sedan starten av sin karriär och skapar oftast skivorna i dennes studio på Österlen. Hon skriver normalt med engelska texter, eftersom hon känner det svårt att uttrycka sig med svenska texter, något hon dock gärna önskar kunna pröva på småningom.


Sophie Zelmanis musik kretsar kring hennes lågmälda röst och akustiska gitarr. Till hennes influenser hör bland andra Bob Dylan och Leonard Cohen. Hon har även spelat in en cover på Bob Dylans Most of the Time, som finns med i soundtracket till Masked and Anonymous.


Zelmani har även uppmärksammats för sin scenskräck och ovilja till att vara med i media och föredrar att uttrycka sig genom musiken och inte att prata mer än nödvändigt. När hon i samband med sitt genombrott i mitten av 1990-talet intervjuades i SVT av journalisten Tomas Tengby, ska hon enligt myten "bara ha uttalat två ord under hela intervjun". Detta är något överdrivet – hon svarade på alla frågor men aldrig längre än med en mening.






Peter Jöback

Peter Jöback, En Helt Ny Värld på Spotify

Disney En Magisk Värld (The Magic of Disney)

En Helt Ny Värld

Peter Jöback, Guldet blev till sand på Spotify

Kristina från Duvemåla

Guldet blev till sand

Peter Jöback, Sommarens Sista Sång - Radio Edit på Spotify

Sommarens Sista Sång

Sommarens Sista Sång - Radio Edit

Peter Arne Jöback, född 4 juni 1971 i Stockholm, är en svensk sångare och artist. Han är son till sångerskan Monica Lind och sedan 2010 gift med Oscar Jöback.


Peter Jöback härstammar från Västra Ämtervik i Fryksdalen, Värmland, där han tillbringade många sommarlov i sin barndom, och från Östergötland.


Jöback utbildade sig vid Adolf Fredriks musikskola och Södra Latin i Stockholm, samt vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm på sångsolistlinjen. Den 11 december 1989 vann han talangtävlingen Talang 89 på Chinateatern genom att sjunga "Anthem" ur musikalen Chess. I Melodifestivalen 1990 slutade han dock näst sist med låten "En sensation". 1992 sjöng han duett med den svenska sångerskan Towe Jaarnek. Sången hette "More Than a Game" och var den officiella sången för Europamästerskapet i fotboll 1992.


År 2000 prövade han på en popkarriär med singeln "Higher" som blev den mest spelade svenska låt. Samma år blev han utnämnd till årets artist av NRJ och Tracks.


Två av Peter Jöbacks album bär titeln Det här är platsen (april 2004) och Storybook (2004). Hittillsvarande singlar är "Du har förlorat mer än jag" (april 2004) och "Sommarens sista sång" (augusti 2004). Peter Jöbacks album Flera sidor av samma man (2006) var Sveriges mest sålda album 2006.


Peter Jöbacks julalbum Jag kommer hem igen till jul släpptes 2002 och betraktas idag som en modern klassiker och har omnämnts som ”tidernas julskiva”. Under albumets tioårs jubelium släppte Jöback sin första bok med samma namn. Två av Jöbacks TV-sända konserter har blivit nominerade till Silverrosen på Montreux filmfestival


Under 2008 gav sig Jöback ut på turné tillsammans med Eva Dahlgren en omfattande sommarturné under namnet Himlen är inget tak. Tillsammans gjorde de även ett livealbum med samma namn till förmån för Röda Korset. Under samma år påbörjade Peter sitt engagemang i "World Childhood Foundation".


Jöback flyttade under 2009 till East Village i New York, under tiden där påbörjades inspelningen av albumet ”East Side Stories”, ett album fyllt av Jöbacks personliga favoriter ur den moderna låtskatten. Albumet spelades in i Woodstock, och innehåller duetter med bl.a som Sia Furler och B-52s Kate Pierson.


Den svenske filmaren Anders Hallberg följde Jöback i New York. Materialet blev till dokumentären Happy, Handsome and Unknown som sändes på NRK och SVT där tittarna fick följa Jöback i hans mer anonyma liv i New York.


Hösten 2011 släpptes Jöbacks franska album La vie, l'amour, la mort (Livet, kärleken, döden). Låtarna är en blandning av nyskrivna och klassiska franska sånger med specialöversättningar av Annika Norlin och Andreas Mattsson. En kortfilm spelades in under regi av Magnus Renfors där Jöback gestaltar sitt franska alter-ego, kortfilmen blev även den Grammisnominerad.


2012 visades Jöbacks TV-serie på SVT Med hjärtat som insats där tittarna fick följa Jöback i fotspåren av några av världens största musik-ikoner; Sinatra, Brel och Dietrich. Tre nyskrivna singlar av Andreas Mattson, Rebekka Karijord och Nina Kinert i produktion av Tobias Fröberg gavs ut i samband med serien. Serien sändes även på NRK och YTL.


Den 18 juni 2010 medverkade han vid Riksdagens galakonsert för kronprinsessan Victoria och Daniel Westling i Stockholms konserthus. Jöback var även en av gästerna på parets bröllop den 19 juni 2010. Jöback sjöng "The First Time I Ever Saw Your Face" på vigseln mellan prinsessan Madeleine och Chris O’Neill i juni 2013.


2013 blev Jöback första svenska artisten att uppträda på Radio City Music Hall under Tony Awards, då han tillsammans med Samantha Hill framförde titelspåret från "Phantom of the Opera".


Den 3 februari 2014 blev Jöback vald till "Årets artist" på QX Gaygala han framförde låten "Annars vore jag inte jag" på galan som sändes på TV4.


I maj 2014 gjorde Peter debut i Japan när han medverkade i den årliga upplagan av "Music Meets Symphony" på Tokyo Forum Hall.


I slutet av 2014 gjorde Peter tre exklusiva konserter i London. "An Evening with Peter Jöback" ägde rum på klassiska St James Theatre Studio den 3,4 och 5 november.


Jöback har deltagit två gånger i Melodifestivalen. I Melodifestivalen 1990 slutade han näst sist med låten "En sensation". Den 3 december 2009 avslöjades Jöback på Kulturnyheterna som den tredje jokern i Melodifestivalen 2010, med bidraget "Hollow", som är skriven av Fredrik Kempe samt Anders Hansson. Låten tävlade i den fjärde deltävlingen i Malmö den 27 februari 2010, där den gick som nummer två till finalen. I finalen den 13 mars i Globen kom Jöback på en nionde och (för andra gången) näst sista plats.


Jöback blev tidigt engagerad i flera teaterföreställningar, till exempel Sound of Music och Snövit. Karriären fortsatte med roller i Grease, Fame och Musical Express, innan genombrottet kom med rollen som Robert i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla 1995. Med sitt stora nummer "Guldet blev till sand" låg han 110 veckor på Svensktoppen.


Sir Cameron Mackintosh var den som tog Jöback till West End i London för att spela Chris i Miss Saigon, som ledde till att Mackintosh valde honom att spela Michael i originaluppsättningen av The Witches of Eastwick, båda på Theatre Royal Drury Lane. Jöback spelade även Konferencier i Cabaret först i Danmark och sedan i Stockholm på Tyrol 2006 och på Rondo i Göteborg 2007, för den rollen fick Jöback sin andra guldmask, i den svenska uppsättningen var Jöback även konstnärlig producent.


Jöback medverkade i den svenska dubbningen av Disneyfilmen Aladdin 1992, där han bland annat sjöng en duett med Myrra Malmberg i låten "En helt ny värld", den svenskspråkiga versionen av "A Whole New World". 1995 gjorde Peter även rösten till Stinkie i Casper och 1999 gestaltade han rösten till "Stuart Little" in den svenska versionen av filmen med samma namn.


Mellan mars och september 2012 medverkade Jöback som fantomen i West End-uppsättningen av The Phantom of the Opera på Royal Albert Hall i London. Där blev han även presenterad som nästa Phantom. Den 29 april 2013 hade Jöback premiär som fantomen i Broadway-uppsättningen av samma musikal på The Majestic Theatre i New York.


Den 4 december hade Jöback premiär som Sweeney Todd i den svenska uppsättningen på Stadsteatern i Stockholm, där han spelade fram till 30 april 2014.


Den 11/9 2014 var premiären för musikalen Livet är en Schlager där Jöback gör en tolkning av transsexuella Candy Darling. Musikalen är sammansatt av Jonas Gardell och Fredrik Kempe och är baserad på Gardells film Livet är en Schlager från år 2000.


2010 gjorde Jöback en omfattande turné (48 platser) med trio i Skandinavien som avslutades på Hamburger Börs i Stockholm våren 2011. Det var andra gången Jöback huserade på Börsen, första gången var 1998 som den yngste artisten någonsin.


Tidigare 2010 gjorde Jöback, tillsammans med Helen Sjöholm och Radiosymfonikerna, en konsertföreställning av Sondheim-sånger i samband med dennes 80-årsdag.


Den 19 oktober 2012 hade Jöbacks turné under namnet I Love Musicals premiär i Scandinavium, Göteborg. Tillsammans med solisterna Ma-Anne Dionisio, Katy Treharne, James Greeme och Michael McCarthy sjöng de musikallåtar ur flertalet klassiska musikaler under ledning. Turnén hade fem stopp och tog sig även till Spectrum i Oslo. Den 27 september 2013 gav sig Jöback ut på en andra turné under namnet I Love Musicals - The Broadway Edition tillsammans med solisterna Helen Sjöholm, Gunilla Backman, Ma-Anne Dionisio, Norm Lewis och Scarlett Strallen. Turnén hade sju stopp och avslutades i Globen i Stockholm. Delar av konserten i Globen spelades in och sändes i TV4 samt i P4 Live under namnet Tillbaka från Broadway - en musikalkväll med Peter Jöback. Musikalerna följdes senare upp av ett album med titeln I Love Musicals - The Album som han spelat in med Stockholm Sinfoneitta under ledning av David White. Albumet innehåller musikalklassiker samt "Annars vore jag inte jag" skriven av Jonas Gardell och Fredrik Kempe.


Jöback är öppet bisexuell. "Jag har alltid varit attraherad av både män och kvinnor", sade han i TV-serien Det blir bättre i TV3 29 maj 2011. Han blev utsedd till "Årets homo" vid Gaygalan 2005.


Jöback berättade i Skavlan den 9 oktober 2009 att han som barn blev utsatt för sexuella övergrepp.


25 juni 2010 (midsommarafton) gifte sig Peter Jöback med sin sambo sedan 2004, Oscar Nilsson, på Cirkus i Stockholm. Tillsammans med ett lesbiskt par har de två döttrar.


() = Antal veckor på Top 60 Singel Hitlistan , Svensktoppen och Trackslistan står inom parentes.


() = Antal veckor på Top 60 Singel Hitlistan , Svensktoppen och Trackslistan står inom parentes.






Graveyard

Graveyard, Hisingen Blues på Spotify

Hisingen Blues

Hisingen Blues

Graveyard, Ain't Fit To Live Here på Spotify

Hisingen Blues

Ain't Fit To Live Here

Graveyard, The Siren på Spotify

Hisingen Blues

The Siren

En kort period sedan bandet bildats spelades en tvåspårs demo in. De hade tre spelningar och började planera för ett fullängdsalbum. Samtidigt laddade de upp en del av sitt material på MySpace där Tony Presedo, grundare av TeePee Records upptäckte dem. Deras första album som spelades in av Don Ahlsterberg och fick namnet Graveyard. När skivan slutförts lämnade Truls Mörck bandet och ersattes av Jonatan Larocca-Ramm. Albumet släpptes den 18 september 2007. Debutalbumet fick på det hela taget god kritik. År 2008 uppträdde bandet på festivalen South by Southwest. Efter deras framträdande på South by Southwest presenterades bandet i Rolling Stone Magazines Fricke's Picks.


21 januari 2012 fick gruppen pris på P3 Guld-galan, för bästa rock/metal 2011. 14 februari 2012 fick de även en Grammis för Årets hårdrock 2011.






Markus Krunegård

Markus Krunegård, Jag är en vampyr på Spotify

Markusevangeliet

Jag är en vampyr

Markus Krunegård, Du stör dig hårt på mig på Spotify

Rastlöst blod

Du stör dig hårt på mig

Markus Krunegård, Oh, vilken härlig da' på Spotify

För kärlekens skull - Svenska artister hyllar Ted Gärdestad

Oh, vilken härlig da'

Anders Markus Krunegård, född 6 april 1979 i Norrköping, är en sverigefinsk sångare och låtskrivare. Innan han blev soloartist sjöng han i grupperna Laakso och Hets.


Markus Krunegård växte upp i Röda stan och gick på Hagagymnasiet i Norrköping. Han är gift och har en dotter född 2011. Krunegård har sina mödernerötter i Pello i finska Tornedalen.


Krunegård var tidigare mest känd som sångare i popbandet Laakso, men har också varit medlem i nerlagda supergruppen Hets. Den 2 april 2008 släpptes hans soloalbum Markusevangeliet, vars första singel Jag är en vampyr kom på femteplats på Trackslistans årslista för 2008.


Mellan januari 2008 och augusti 2009 var Krunegård programledare för radioprogrammet P3 Live Session i Stockholm.


Sommaren 2008 blev Krunegård historisk som den enda artist som spelat på Hultsfredsfestivalen tre år i rad i tre olika band: Hets (2006), Laakso (2007) och som soloartist (2008).


Krunegård har även medverkat på Annika Norlins album Säkert! i låten Det kommer bara leda till nåt ont. Han har också medverkat på Johnossis skiva All They Ever Wanted (2008) och Eldkvarns skiva Hunger Hotell (2008).


Krunegård följde med på delar av Lars Winnerbäcks sommarturné 2008 och medverkade på konserterna mellan 23 juli och 9 augusti. Han agerade också förband på Kents konsert i Norrköping den 1 augusti. Han utförde sedan under hösten/vintern en omfattande turné i Sverige med över 30 spelningar.


Krunegård var nominerad för ett flertal musikpriser inom galorna Rockbjörnen, Grammis och P3-Guld. I den sistnämnda fick han pris för årets låt för Jag är en vampyr.


Den 8 juni 2009 släppte Krunegård tillsammans med artisten Andreas Kleerup EP:n Lead Singer Syndrome.


Mauro Scocco producerade två låtar på Krunegårds nästa album, som släpptes som två enkelalbum, Prinsen av Peking och Lev som en gris, dö som en hund, den 14 oktober 2009. Krunegård medverkar med sång på Peter Moréns soloalbum I spåren av tåren 2010. Krunegård har även varit med och hjälpt till på Veronica Maggios tredje studioalbum Satan i gatan som släpptes den 27 april 2011. Han har till exempel bidragit till låten Finns det en så finns det flera och Vi kommer alltid ha Paris.


I april 2011 meddelade Krunegård att han och Adam Olenius från Shout Out Louds hade bildat en popduo vid namn Serenades. Deras EP Birds släpptes 18 april 2011.


Fjärde soloalbumet Mänsklig värme släpptes 28 mars 2012. Första singeln från albumet, Everybody Hurts släpptes januari 2012 medan andra singeln Askan är den bästa jorden kom i samband med albumsläppet.






Elvis

Elvis, That's All Right Mama på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

That's All Right Mama

Elvis, Hound Dog på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Hound Dog

Elvis, Heartbreak Hotel på Spotify

I Love Rock'n'Roll, Vol. 2 (Greatest Hits)

Heartbreak Hotel







Albin Lee Meldau

Albin Lee Meldau, The Weight Is Gone på Spotify

About You

The Weight Is Gone

Albin Lee Meldau, About You på Spotify

About You

About You

Albin Lee Meldau, Lou Lou på Spotify

About You

Lou Lou

Albin Lee Meldau, född 8 februari 1988 i Göteborg, är en svensk sångare och låtskrivare. Han var tidigare en av två sångare i soulbandet The Magnolia, tillsammans med Arvid Nero.



Meldau fick först uppmärksamhet genom låten "Lou Lou", som under 2016 strömmades ca 10 miljoner gånger på Spotify. Låten tillhörde hans EP Lovers - EP, som han författade tillsammans med bland annat Björn Yttling från gruppen Peter Bjorn and John. Efter låtens succé tecknade Meldau ett skivbolagskontrakt hos Astralwerks, som släppte hans EP på nytt.



Under våren 2018 offentliggjorde Aftonbladet att Meldau kommer vara en av deltagarna i årets upplaga av Så mycket bättre.






Lisa Miskovsky

Lisa Miskovsky, Why Start A Fire på Spotify

Umeå

Why Start A Fire

Lisa Miskovsky, Still Alive på Spotify

Still Alive (The Theme from Mirror's Edge) - The Remixes - EP (Bonus Track Version)

Still Alive

Lisa Miskovsky, Driving One Of Your Cars på Spotify

Lisa Miskovsky (Re-release)

Driving One Of Your Cars

Lisa Maria Miskovsky Sommer, född 9 mars 1975 i Holmsund utanför Umeå, är en svensk musiker och popsångerska. Hon har även aktivt ägnat sig åt idrott, bland annat snowboard och ishockey. Miskovsky har för sin musik vunnit minst en Grammis och fyra Rockbjörnar. Hon är syster till Carolina Miskovsky.


Miskovskys far kommer från Tjeckien och hennes mor från Finland. Fadern var kontrabasist och blev bekant med en finländska (Lisa Miskovskys blivande mor) under ett turnébesök i Helsingfors i början av 1970-talet. Hon föddes i västerbottniska Holmsund och bodde i byn Vännfors fram till årskurs 7 (gick i skola i Vännäsby). Som tolvåring flyttade familjen till Umeå, och Lisa Miskovsky gick därefter högstadiet på Grubbeskolan. Då hade hon redan uppmärksammats för sina egenkomponerade låtar. Under högstadietiden gjorde hon sin TV-debut i Café Umeå, där hon medverkade som del av rockbandet Lipstick (bestående av fyra tonårstjejer).


1993 började Lisa Miskovsky åka snowboard, samtidigt som hennes musikintresse ledde till piano- och gitarrträning. Senare skulle hon börja åka runt på olika musikspelningar. Detta skedde parallellt med snowboardkarriären, där hon bland annat kom att bli medlem av svenska snowboardlandslaget.


Debutalbumet Lisa Miskovsky kom ut den 25 april 2001. Miskovsky belönades 2002 med två Rockbjörnar, i kategorierna Årets svenska nykomling och Årets svenska kvinnliga artist. Hennes andra album, Fallingwater, släpptes i oktober 2003 och producerades av Joakim Berg i Kent. För detta album tilldelades hon priset för Årets kvinnliga artist på Grammisgalan 2004. Hon har även medverkat på In Flames album Come Clarity (låten "Dead End").


2006 tilldelades hon Norrlandsförbundets utmärkelse Olof Högbergplaketten för en populärmusikalisk kulturgärning med stor genomslagskraft. Året efter fick hon motta två nya Rockbjörnar, som Årets svenska kvinnliga artist och Årets svenska album.


År 2008 skrev och medverkade hon i låten "Still Alive" som är temalåten för det svenskproducerade spelet Mirror's Edge, som hade världspremiär 11 november samma år.


2012 medverkade hon för första gången i Melodifestivalen med låten "Why Start A Fire". Med låten gick hon direkt till final och hamnade där på nionde plats.


Förutom egen musik skriver Miskovsky även för andra artister. Bland annat har hon skrivit Backstreet Boys världshit Shape of My Heart.


Lisa Miskovsky har varit aktiv i flera idrotter, inte bara i snowboard. Bland annat har hon spelat ishockey i Björklövens damlag.


Miskovsky har starka band till Piteå sedan hon läste musik där. Hon hälsar på och spelar i staden regelbundet.


Hon gifte sig 2003 med den norske snowboardåkaren Marius Sommer. De har två barn ihop, födda 2007 och 2010, och bor i Umeå.






Sanna Nielsen

Sanna Nielsen, Undo på Spotify

7

Undo

Sanna Nielsen, Utan dina andetag på Spotify

Vinternatten

Utan dina andetag

Sanna Nielsen, Empty Room på Spotify

Stronger (Bonus Version)

Empty Room

Sanna Viktoria Nielsen, född 27 november 1984 i Edenryd, Kristianstads län (nuvarande Skåne län), är en svensk pop- och tidigare dansbandssångare. Sanna Nielsen slog igenom 1996 som 11-åring med låten "Till en fågel". Hon har turnerat i stora delar av Sverige och har deltagit i Melodifestivalen sju gånger, en tävling som hon vann 2014 med låten "Undo". Hon representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark där hon från första semifinalen den 6 maj gick vidare och kom på tredje plats i finalen den 10 maj.


Nielsens musikkarriär började med talangjakter, den första som sjuåring 1992 i Olofström. 1994 deltog hon i en talangjakt i Kallinge och vann med låten "Can You Feel the Love Tonight". Nielsen uppträdde 1995 och 1996 med dansbandet Mats Elmes orkester och fick därigenom kontakt med TV-producenten Ragnar Dahlberg, som lät henne uppträda i ett avsnitt av Café Norrköping den 15 november 1996 när hon var 11 år gammal.


Den 11 maj 1996 tog hon sig direkt in på Svensktoppens andra plats med låten "Till en fågel", skriven av Bert Månson. När låten följande vecka blev etta var Sanna Nielsen den yngsta svenskan någonsin som legat etta på Svensktoppen.


I tv-programmet Skavlan berättade hon hur hon blev mobbad av sina skolkamrater under uppväxtåren i Bromölla för att hon tyckte om att sjunga. "Du ska inte tro att du är någonting", fick hon ofta höra.


I september 1996 utgavs Nielsens debutalbum Silvertoner. En skivrecensent jämförde Nielsen med en ung Carola Häggkvist eller Sissel Kyrkjebø.


Under de följande åren gav Nielsen ut ett julalbum Min önskejul (1997) och en singel, Time to Say Goodbye (1999). Under gymnasieskoltiden studerade hon på det estetiska programmet med musikinriktning på Heleneholmsgymnasiet i Malmö.


I december 2001 medverkade Nielsen för första gången i en stor julturné, då tillsammans med Christer Sjögren, Sten Nilsson och Charlotte Perrelli (då Nilsson). I mitten av 2002 turnerade hon med Roger Pontare och i december 2002 medverkade hon i en serie julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran. Nielsen var ute på julkonserter med Kalle Moraeus och Tito Beltran både 2003 och 2004.


I februari 2006 kom hennes andra regelrätta album, Nära mej, nära dej, med text och musik av Fredrik Kempe och Marcos Ubeda. I juli-augusti 2007 var hon ute på en turné, "Tre S", tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén., ett samarbete som de kommande åren även fortsatte, framför allt i juletider.


I april 2008 gavs albumet Stronger ut. I samband med detta gick Nielsen från att tidigare främst ha sjungit på svenska till att nu främst sjunga på engelska. I november samma år kom julalbumet Our Christmas tillsammans med Shirley Clamp och Sonja Aldén. Nielsen är i dag bosatt i stadsdelen Årsta i Stockholm tillsammans med gitarristen Joakim Ramsell.


I Melodifestivalen 2011 deltog Nielsen med låten "I'm in love" och kom till final. Hon gick även till final i Melodifestivalen 2014 med låten "Undo" från den andra deltävlingen i Linköping den 8 februari.


Den 8 mars 2014 vann Nielsen Melodifestivalen 2014 och representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn, Danmark i den första semifinalen den 6 maj 2014. Flera bettingsajter hade Undo som en av favoriterna att vinna Eurovision-finalen. Efter semifinalen gick Sverige upp som etta och vinnarfavorit på oddsen. I finalen av Eurovision Song Contest i Köpenhamn kom hon trea.


Den 22 juni 2014 var Nielsen värd för Sommar i P1 där hon bland annat berättade om sina första år som sångare. I oktober 2014 medverkade hon i SVT:s Sommarpratarna.


Hösten 2014 musikaldebuterar Nielsen i den kvinnliga huvudrollen Lara i sverigepremiären av Doktor Zjivago på Malmö Opera.


2015 ledde hon tillsammans med Robin Paulsson Sveriges uttagning till Eurovision, Melodifestivalen.Hon kommenterade även Eurovision Song Contest 2015 tillsammans med Edward af Sillén.


Nielsen förlovade sig 2006 och bodde på Lidingö utanför Stockholm med sin dåvarande sambo. Numera är hon bosatt i Årsta söder om Stockholm med sambon Joakim Ramsell. Nielsen har fått sitt danska efternamn från sin farfar som var dansk och bodde i Århus.






Glenn Miller Orchestra

Glenn Miller Orchestra, Sleigh Ride på Spotify

In the Christmas Mood

Sleigh Ride

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

Glenn Miller Orchestra (2 CD set)

In The Mood

Glenn Miller Orchestra, In The Mood på Spotify

In The Digital Mood

In The Mood







Melissa Horn

Melissa Horn, Jag saknar dig mindre och mindre på Spotify

Innan jag kände dig

Jag saknar dig mindre och mindre

Melissa Horn, Du går nu på Spotify

Du går nu

Du går nu

Melissa Horn, Som jag hade dig förut - med Lars Winnerbäck på Spotify

Långa Nätter

Som jag hade dig förut - med Lars Winnerbäck

Astrid Melissa Edwarda Horn Weitzberg, född 8 april 1987 i Stockholm, är en svensk vis- och popsångerska och låtskrivare. Hon är dotter till sångerskan Maritza Horn och till professorn i anestesiologi Eddie Weitzberg.


Då Horn var 16 år började hon spela gitarr och skrev sin första låt. Sen träffade hon en producent och fick skivkontrakt innan hon gått ut gymnasiet. Debutalbumet Långa nätter kom ut 30 april 2008. I duetten Som jag hade dig förut medverkar Lars Winnerbäck. Horn har varit förband åt Peter LeMarc 2007 och även på Lars Winnerbäcks turné 2010. Den 14 oktober 2009 kom det andra albumet Säg ingenting till mig och sålde guld. Uppföljaren till detta album producerades våren 2011 för att lanseras den 16 september. Hösten 2011 turnerade hon i Norge, Danmark och Sverige.


Hon sjöng sången Kungsholmens hamn på minnesceremonin i Oslo 21 augusti 2011 för de döda på Utøya och i Oslo; hon representerade där Sverige.






Carola

Carola, Fångad av en stormvind - Swedish Version på Spotify

Hits

Fångad av en stormvind - Swedish Version

Carola, Tommy tycker om mig på Spotify

Steg För Steg

Tommy tycker om mig

Carola, Sjung Halleluja (Och Prisa Gud) på Spotify

Så Mycket Bättre - Tolkningarna (EP)

Sjung Halleluja (Och Prisa Gud)







The Real Group

The Real Group, Att angöra en brygga på Spotify

Sommar

Att angöra en brygga

The Real Group, Kringsatt av fiender på Spotify

Ånger & Kamp

Kringsatt av fiender

The Real Group, ett liv för mig på Spotify

Ori:Ginal

ett liv för mig

The Real Group är en svensk a cappella-grupp (sånggrupp) bildad 1984 av fem före detta elever i Adolf Fredriks musikklasser.


The Real Group har förvaltat ett arv från grupper som Swingle Singers och King's Singers, men varit banbrytande genom att ha utvecklat en egen stil, framför allt genom medlemmarnas egna kompositioner och basen Anders Jalkéus speciella vokala bas- och trumkomp. Repertoaren är bred, från klassisk körmusik till visa, jazz och pop.


1993 deltog The Real Group tillsammans med Magnus Uggla, Johan Ulveson, Charlotte Strandberg, Wenche Myhre och Grynet Molvig i Povel Ramels Knäpp igen-revy. 2002 fick de Povel Ramels Karamelodiktstipendium.






Doug Seegers

Doug Seegers, Going Down To The River på Spotify

Livemusiken från Jills Veranda Nashville

Going Down To The River

Doug Seegers, Going Down To The River på Spotify

Going Down To The River

Going Down To The River

Doug Seegers, Boulder To Birmingham på Spotify

In Tandem

Boulder To Birmingham

Doug Seegers blev känd för svenska folket när han medverkade i TV-programmet Jills veranda den 5 mars 2014. Seegers, som vid tillfället var hemlös, satt på en parkbänk i Nashville när produktionsteamet från Eyeworks stötte på honom. Doug framförde sin låt "Going Down to the River" som Jill Johnson och Magnus Carlson gillade så pass mycket att de ville spela in låten i Johnny Cash gamla studio och bygga det sista avsnittet kring Doug, hans låt och bakgrund.


Doug Seegers fick stort genomslag efter sin medverkan i programmet. Seegers facebooksida gick från 200 fans till cirka 13 000 fans på ett dygn. Avsnittet var det mest delade på SVT Play fram till att det av rättighetsskäl togs bort. Låten "Going Down to the River" låg 1 på iTunes topplista i 12 dagar i sträck. Låten återfanns på albumet Livemusiken från Jills veranda, Nashville som placerade sig som 1 på Sverigetopplistan och som sålt guld. Ett skivkontrakt med Lionheart Music Group resulterade i utgivningen av hans debutalbum med samma namn som singeln, "Going Down to the River", och släpptes den 28 maj 2014. Albumet gästades av Emmylou Harris och Buddy Miller och producerades av Will Kimbrough. Albumet sålde guld (20 000 album) i början av augusti och har vid tre tillfällen nått första platsen på Sveriges officiella topplista (15 av hittills 18 veckor på topp 10).


Seegers bokades för 70 spelningar en första vända i Sverige sommaren 2014, bland annat på festivalen Stockholm Music & Arts.






Linda Bengtzing

Linda Bengtzing, Jag ljuger så bra på Spotify

Ingenting att förlora

Jag ljuger så bra

Linda Bengtzing, Tio små indianer på Spotify

Barnkammarboken - Alla Sånger

Tio små indianer

Linda Bengtzing, E det fel på mej på Spotify

Min karusell - En samling

E det fel på mej

Linda Birgitta Bengtzing, född 13 mars 1974 i Gullspång, då i Skaraborgs län, är en svensk artist, pop- och schlagersångerska samt programledare.


Som 9-årig flicka bildade hon en sångduo tillsammans med en grannflicka, som uppträdde på bland annat Göta Kanal-festivalen och Sillens dag och Jordgubbens dag i Laxå.


Linda Bengtzing fick som tonåring 1986 spela in ett par singlar sedan hon vunnit en talangjakt på en restaurang i Arboga. Hon har senare arbetat på Wallmans i Stockholm och Oslo. Dessutom har hon varit programledare i TV4:s program Ordjakten och TV3:s Floor filler.


Vid 1990-talets mitt flyttade Linda Bengtzing till Stockholm, där hon under en tid arbetade som barnflicka och därefter blev halvtidsanställd som sångerska i ett dans- och coverband, medan hon under resterande halvtid arbetade hon som bokare och ekonomiansvarig för bandet.


År 2000 var hon med i TV4:s program Sikta mot stjärnorna som Lene i Aqua. Bengtzing blev känd för allmänheten genom sitt deltagande i Melodifestivalen 2005, där hon deltog med sången "Alla flickor".


Parallellt med förberedelserna inför Melodifestivalen 2005 deltog Bengtzing i Fame Factory. Från uttagningen i Göteborg kom hon till andra chansen och därifrån vidare till finalen. Där slutade låten på delad sista plats av 10 låtar, med totalt 15 poäng. Efter deltagandet i finalen har Linda Bengtzings bidrag spelats allt mer. Efter tre veckor (vecka 13) låg hon på artonde plats på "Sverige Topp 40-listan". Dessutom har hon legat på första plats i Rix FM:s topplista "Rix Topp 6 klockan 6".


Bengtzings första album Ingenting att förlora släpptes den 13 mars 2006. Hon deltog i den första deltävlingen i Melodifestivalen 2006 med sången "Jag ljuger så bra" – och ett klädbyte som blev så upphaussat att hon tappade texten till andra versen – och gick vidare till finalen i Globen, där hon hamnade på sjunde plats med totalt 56 poäng. Denna schlagerlåt blev en stor radiohit.


Bengtzing sjöng duett med svenske fotbollslegenden Glenn Hysén i TV4:s Rampfeber och de kom på en tredjeplats. Hon medverkade i TV4:s program Världens Humorkväll 1 maj 2006. Sommaren 2006 turnerade hon bland annat med Rix FM-turnén. Den 22 september 2006 gjorde hon musikaldebut i musikalen Rent, där hon spelade mot bland andra Linus Wahlgren.


Den 14 februari 2006 gick qx-galan av stapeln på Cirkus i Stockholm och Linda Bengtzing vann pris för "Årets låt" med "Jag ljuger så bra". Hon har också varit nominerad till två andra pris, "Årets schlager/dansband" på Grammisgalan och "Årets kvinnliga huvudroll" i musikal på Guldmaskgalan.


Våren 2007 släppte hon tillsammans med Markoolio singeln Värsta schlagern som det från början var tänkt att de skulle ställa upp i Melodifestivalen med. Sommaren 2007 deltog Bengtzing i Diggilooturnén. Bengtzing deltog i Melodifestivalen 2008 med låten "Hur svårt kan det va?" som blev tvåa i den fjärde deltävlingen (i Karlskrona), och gick därmed direkt vidare till final. Väl i final slutade bidraget på femte plats.


Bengtzing medverkade i TV4:s Körslaget, där hon ledde en kör från sin hemort Gullspång och slutade på fjärde plats. Hon deltog i firandet av kronprinsessan Victoria under dennas 31-årsdag.


Från 2005 fram till hösten 2007 var Bengtzing Skodas offentliga ansikte. Sedan hösten 2007 arbetar hon istället för Volvo.


Bengtzing medverkade i Diggilooturné 2008, och skulle gjort det 2009 också, men sen det kom ut att hon väntade barn under de mest intensiva repetitionerna.


I valrörelsen 2010 åkte Bengtzing runt och ledde allsång tillsammans med centerledaren Maud Olofsson.


Bengtzing var vikarie för Lotta Engberg i Bingolotto den 10 oktober 2010 då Engberg var på semester och var även det under två gånger i april 2011.


Den 26 februari medverkade Bengtzing i Melodifestivalen 2011 i Malmö med låten E det fel på mej, och hon tog sig direkt till final. I finalen den 12 mars fick Linda Bengtzing den minsta delen av rösterna från svenska folket, vilket resulterade i en sjundeplacering. I samband med finalen myntade Aftonbladets krönikör Markus Larsson uttrycket "Turbokycklingen". Detta syftade på hennes kycklinggula dress och rörlighet på scenen.


Bengtzing medverkade i Hovturnén http://www.hovturnen.se/hovturnen.php i aug 2012, tillsammans med Wille Crafoord, Christer Sandelin, Gunhild Carling, Marika Willstedt, Jonas Sjöblom och Olle Lindner.


Bengtzing tävlade en femte gång i Melodifestivalen 2014 nu med låten "Ta mig". Bidraget blev utslaget i den fjärde deltävlingen den 22 februari i Örnsköldsvik och för första gången tog hon sig inte till final.


Linda Bengtzing har under de senaste åren blivit en ikon på studentikosa fester i Stockholm. Det började med att en person skapade en dans till låten "Jag ljuger så bra". Detta blev en succé och har gjort att den och andra av hennes låtar återigen fyller dansgolven på framförallt KTH.






Viktoria Tolstoy

Viktoria Tolstoy, Midnight Sun på Spotify

Blame It On My Youth

Midnight Sun

Viktoria Tolstoy, Som stormen river öppet hav på Spotify

Pastpresent

Som stormen river öppet hav

Viktoria Tolstoy, Upside Out på Spotify

Shining on You

Upside Out







Torsson

Torsson, Det Spelades Bättre Boll på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Det Spelades Bättre Boll

Torsson, Blodomloppet på Spotify

Lingonplockning

Blodomloppet

Torsson, Klippans Centrum på Spotify

Elmia - Jordbruksutställning

Klippans Centrum







ABBA

ABBA, Dancing Queen på Spotify

Arrival

Dancing Queen

ABBA, Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) på Spotify

Voulez-Vous

Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)

ABBA, The Winner Takes It All på Spotify

Super Trouper

The Winner Takes It All

Abba (ofta skrivet ABBA och som logotyp ????) var en svensk popgrupp, som gav ut musik mellan 1972 och 1983. De fem första singelskivorna och det första albumet gavs ut under artistnamnet Björn & Benny, Agnetha & Frida innan gruppnamnet Abba formades av medlemmarnas initialer 1974.


Abba bestod av två gifta par: Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog samt Benny Andersson och Anni-Frid "Frida" Lyngstad. Under hela gruppens karriär skrevs musik och text av Benny och Björn, och fram till 1977 ibland tillsammans med gruppens manager, Stikkan Anderson.


Gruppens första album var Ring ring 1973 och deras sista album var The Visitors, som kom ut 1981. Det stora internationella genombrottet kom i Eurovision Song Contest 1974, där gruppen framförde det vinnande bidraget Waterloo.


Medlemmarnas äktenskap brast 1979 respektive 1981, och gruppen gjorde sin sista studioinspelning hösten 1982. Därefter tog gruppen en paus för att arbeta med andra projekt; Andersson och Ulvaeus med musikalen Chess, medan Fältskog och Lyngstad gjorde soloprojekt. "Pausen" blev långvarig och gruppen kom aldrig att återsamlas i studion. Vid endast ett tillfälle har gruppen samlats för att sjunga framför tv-kameror; i Lasse Holmqvists program Här är ditt liv med Stikkan Anderson 1986.


2014 hade gruppen sålt 400 miljoner skivor och är därmed Sveriges mest framgångsrika musikexport genom tiderna. Abba blev den första popgruppen från Kontinentaleuropa/Norden att under en längre tid nå större framgångar i den engelskspråkiga världen.


Gruppmedlemmarna hade redan under 1960-talet haft musikaliska framgångar på varsitt håll; Benny Andersson med Hep Stars, Björn Ulvaeus med Hootenanny Singers och Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad som soloartister. Andersson och Ulvaeus arbetade tillsammans som musikproducenter och låtskrivare vid Stikkan Andersons skivbolag Polar Music före Abbatiden, bland annat för Ted Gärdestad och Hootenanny Singers.


1969 gav Andersson och Ulvaeus ut sin första gemensamma singel "She's My Kind of Girl" under artistnamnet Björn & Benny. Detta var dock inte den första låt som de skrev tillsammans. De träffades redan 1966 och skrev sånger som "Isn't It Easy To Say" och "A Flower in My Garden", vilka båda spelades in av Hep Stars. En av låtskrivarduons stora framgångar var "Language of Love" 1971, som bland annat spelades in av den franska artisten Françoise Hardy.


Ulvaeus och Fältskog samt Andersson och Lyngstad träffades vid ungefär samma tid och blev två par. Musikproducenterna och låtskrivarna Ulvaeus/Andersson tog med sina sjungande flickvänner till studioinspelningar för Björn & Benny-låtar samt för andra artister. Den första inspelning som det är säkerställt att samtliga fyra personer medverkar på är Björn & Benny-singeln "Hej gamle man!" 1970, som låg tio veckor på Svensktoppen. De två paren uppträdde på scen första gången tillsammans den 1 november 1970 på Restaurang Trädgårn i Göteborg under namnet Festfolket (alternativt Fästfolket och Två gånger fästfolk). Den 13 december 1970 syntes kvartetten även i TV-programmet Five Minutes Saloon, där de framförde sin version av "California, Here I Come" från 1921.


1972 kom de första singelskivorna där alla samtliga fyra Abbamedlemmarna medverkade på skivomslaget, under gruppnamnet Björn & Benny, Agnetha & Frida. Den första singel som släpptes under detta namn var "People Need Love". I USA lanserades gruppens tre första singlar av Playboy Records under namnet Björn & Benny (with Svenska flicka).


Gruppen deltog under namnet Björn & Benny, Agnetha & Frida i Melodifestivalen 1973 med tävlingsbidraget "Ring ring (bara du slog en signal)". Låten slutade på en tredjeplats, men detta hindrade inte gruppen från att få sin första större försäljningsframgång. Eftersom Agnetha Fältskog födde barn strax därefter ersattes hon tillfälligt av Inger Brundin - bland annat under en promotionsturné i Västtyskland, Österrike, Nederländerna och Belgien. Singeln blev etta i Sverige och Belgien och låg dessutom inom topp fem i Österrike, Nederländerna, Norge och Sydafrika.


En ännu större framgång skulle komma året därpå då gruppen, med det förkortade namnet Abba, framförde "Waterloo" vid Eurovision Song Contest i Brighton, Storbritannien, den 6 april 1974. Efter omröstningen stod bidraget som vinnare - det första för Sverige. Vinsten banade väg för gruppens framgångsrika internationella karriär. "Waterloo" blev, förutom i Sverige, listetta i flera europeiska länder. Låten blev även en hit i USA där den som bäst klättrade till sjätteplatsen på Billboardlistan.


Med koreografi av Graham Tainton och scenkläder av Owe Sandström lyckades gruppen skaffa sig uppmärksamhet inte bara för musiken.


Gruppens tidiga storhetstid inföll under svenska proggens och musikrörelsens 1970-tal och den form av musik som Abba spelade ansågs kontroversiell i dåtidens kulturradikala kretsar i Sverige, där det fanns en utbredd misstro mot "kommersiell pop". När Sverige 1975 skulle arrangera Eurovision Song Contest bildades därför en så kallad "antikommersiell folkfront" med stöd av bland annat Kulturrådet, kulturnämnden i Stockholms stad, producentföreningen på Sveriges Radio och olika musikerorganisationer. Abbas glammiga image stod i djup kontrast till den musikvåg som var tongivande i Sverige och i Ulf Dagebys låt "Doin' the omoralisk schlagerfestival" från 1975 hånas gruppen för sina plastkläder.


Efter "Waterloo" dröjde det ett och ett halvt år till nästa framgång, då gruppen fick en hit med SOS. Låten låg som bäst på sjätte plats på den brittiska listan, och på femtonde plats i USA. En version med svensk text gjordes året därpå till Agnetha Fältskogs soloskiva "Elva kvinnor i ett hus". Innan "SOS" hade gruppen släppt en rad singlar som inte nådde någon större framgång på hitlistorna i Storbritannien och USA, men som klättrade på listor i andra länder; "Honey, Honey" (2:a i Västtyskland), "So Long" (3:a i Österrike) och "I Do, I Do, I Do, I Do, I Do" (1:a i Australien och Nya Zeeland). De två förstnämnda singlarna klättrade på listorna i samband med gruppens första Europaturné 1974-75. Efter "SOS" släpptes singeln "Mamma Mia" som lyckades klättra till förstaplatsen i Storbritannien, vilket stärkte gruppens status där.


År 1976 var Abba en av världens mest populära musikgrupper, med låtar som "Fernando", "Knowing Me, Knowing You", "Money, Money, Money" och "Dancing Queen". Den sistnämnda lyckades klättra till förstaplatsen på Billboardlistan i USA våren 1977. Vid lanseringen av "Dancing Queen" fick Abba en synnerligen exklusiv draghjälp; den 18 juni 1976 framförde gruppen den då nya låten i en tv-sänd gala tillägnad kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, som dagen efter skulle bli Sveriges drottning.


Mellan 1974 och 1980 kom gruppen att ha nio singelettor på Englandslistan och en i USA. Abba var på toppen av sin karriär vid en tid då europeisk popmusik skattades högt i USA. Intresset för Abba kulminerade i USA samtidigt som punk och new wave ökade i popularitet i Europa. Gruppen var också populär i östra Europa trots den kommunistiska diktaturen. Abba gästade tv-shower i såväl Polen som Östtyskland. Gruppens första världsturné tog dem genom Europa och Australien, där gruppen var oerhört populära, 1977 och dokumenterades i långfilmen ABBA – The Movie, som fick biopremiär i december samma år. Under första halvan av 1978 gjorde gruppen en promotionsturné i USA, där singeln "Take a Chance on Me" klättrade till tredje plats.


Eftersom medlemmarna hade svårt att förena karriären med privatlivet, upplevde gruppen en hel del slitningar. Ulvaeus och Fältskog ansökte om skilsmässa i början av 1979.


Ända från början uppmärksammades Abba för musikens speciella ljudbild. Arkitekten bakom detta sound var ljudtekniker Michael B Tretow, som hade hämtat inspiration från Phil Spectors inspelningsteknik. Soundet utvecklades under långa studiosessioner. Enligt Tretow bestod en del av processen att lägga två likadana spår, till exempel Fältskogs och Lyngstads sång, bredvid varandra i mixen med någon hundradels sekunds förskjutning, så att det blev en fylligare upplevelse. Tretow var ljudtekniker på samtliga av gruppens inspelningar.


Ytterligare en viktig aspekt var de musiker som arbetade med gruppen. Andersson och Ulvaeus använde i stor uträckning samma studiomusiker under hela Abbatiden, däribland gitarristerna Lasse Wellander och Janne Schaffer, basisten Rutger Gunnarsson samt trummisen Ola Brunkert. På grund av de komplicerade ljudbilder som Andersson, Ulvaeus och Tretow eftersträvade blev studiosessionerna slitsamma för musikerna. Studiomusikerna medföljde även gruppen på flertalet turnéer där de återskapade mycket av studiosoundet.


1978 byggdes Polar Studios på Kungsholmen i Stockholm, där gruppen kom att göra alla sina resterande inspelningar, med undantaget för "Voulez-Vous" som delvis spelades in i Miami, USA 1979. Innan dess hade gruppen bokat in sig i olika studior över skilda delar av Stockholm och undantagsvis utanför huvudstadsregionen.


Hösten 1979 turnerade gruppen i Europa, USA och Kanada. Våren 1980 fortsatte turnén till Japan, vilket skulle bli deras sista konsertturné. Under 1980 släpptes två singlar som blev gruppens sista ettor på brittiska singellistan: "The Winner Takes It All" och "Super Trouper".


Gruppens sista album blev The Visitors, som utkom i slutet av 1981. Det var det första albumet i världen som trycktes på CD-format, men Billy Joels 52nd Street fick förtur ut till skivhandeln.


Anledningen till albumets mörka texter och dystra sound förklarar Anni-Frid Lyngstad i Carl-Magnus Palms bok ABBA - människorna och musiken: "När man har gått igenom en separation, som vi ju allihop hade gjort då, så påverkar det förstås atmosfären i studion. Den glädje som alltid fanns i våra sånger, även om sången i sig själv var sorgsen, var borta. Vi hade glidit ifrån varandra som människor, och den samhörighet som alltid hade varit en del av våra inspelningar fanns inte kvar längre." Även skivomslaget är mörkt och dystert. Fotografiet togs i Julius Kronbergs ateljé på Skansen i Stockholm efter att albumdesignern Rune Söderqvist fått idén om att skivtitelns besökare kunde vara änglar samt att låten "Like an Angel Passing Through My Room" skulle finnas med på albumet. Han kom att tänka på Kronbergs många änglamotiv och bestämde att fotot skulle tas i Kronbergs ateljé. Fotografiet domineras av Kronbergs tavla föreställande Eros. Fotografiet togs sent på hösten 1981 och ateljén var ouppvärmd.


Under första halvan av 1982 var gruppens inriktning att spela in ytterligare ett album och tre låtar spelades in: "I am the City" (utgiven först 1993, på samlingsalbumet More ABBA Gold – More ABBA Hits), "You Owe Me One" (B-sida på sista singeln) och "Just Like That" (än idag outgiven i sin helhet). Arbetet med albumet stoppades för att i stället inriktas på att släppa ett samlingsalbum, The Singles: The First Ten Years, med de mest säljande singlarna de senaste tio åren, plus två nya låtar som släpptes som singlar: "The Day Before You Came" och "Under Attack". Den förra var gruppens sista inspelning medan den sistnämnda blev gruppens sista singel i februari 1983.


Sista gången Abba uppträdde tillsammans under sin faktiska karriär var den 11 december 1982, då de medverkade i brittiska TV-programmet Late, Late Breakfast Show via satellit från Stockholm. I början av 1983 beslöt gruppen att ta en paus. Gruppen upplöstes inte formellt – istället blev pausen längre än vad någon kunnat ana.


Gruppen gjorde en tillfällig återförening i januari 1986 för att inför tv-kameror sjunga "Tivedshambo" i SVT:s program Här är ditt liv. Dock har de fyra aldrig spelat in musik tillsammans efter 1982.


Efter att gruppen slutade spela in sånger tillsammans har Benny Andersson och Björn Ulvaeus skapat musikalerna Chess (tillsammans med Tim Rice) och Kristina från Duvemåla. De var också delaktiga i arbetet med musikalen Mamma Mia!, baserad på gruppens musik. Andersson har även arbetat som låtskrivare och musikproducent för bland annat Gemini, Orsa spelmän, Ainbusk Singers och Josefin Nilsson. Sedan år 2000 har han haft stora framgångar i Sverige med Benny Anderssons orkester.


Anni-Frid Lyngstad har släppt tre soloalbum: Something's Going On 1982, Shine 1984, och Djupa andetag 1996. Hon har även sjungit duett med exempelvis Phil Collins, Ratata, Marie Fredriksson och Filippa Giordani.


Agnetha Fältskog har givit ut fem egna soloalbum, 1983, 1985, 1988, 2004 och 2013. Hon har även varit skådespelare i långfilmen Raskenstam från 1982. Hon har sjungit duett med bland annat Peter Cetera, Tomas Ledin, Ola Håkansson och Gary Barlow.


Intresset för Abba återuppväcktes i början av 1990-talet. År 1992 gav synthpopgruppen Erasure ut en EP med covers på fyra Abbalåtar, ABBA-esque, och i London startades en discorevivalklubb som spelade en av gruppens låtar varje timme. Samlingsalbumet ABBA Gold – Greatest Hits gavs ut strax därefter, och den kom att bli det mest sålda albumet i Storbritannien under 1990-talet. Skivan, och dess uppföljare More ABBA Gold – More ABBA Hits, sålde i stora upplagor i hela världen. I slutet av 1990-talet kom samtliga gruppens album åter ut i CD-format med ljudet restaurerat under ledning av Michael B. Tretow. Han satte även ihop medleyt ABBA Undeleted till utgivningen av CD-boxen Thank You For The Music 1994.


Önskemål om tillfälliga comebacker har avvisats av samtliga medlemmar. År 2000 tackade gruppmedlemmarna nej till ett erbjudande om en miljard dollar för en återföreningsturné.


År 2005 släppte Madonna sin låt Hung Up där hon har samplat gruppens låt Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) från 1979. Låten blev en stor internationell framgång och toppade listorna i över 20 länder. Det är, jämte hiphopgruppen The Fugees Rumble in the Jungle, enda gången som låtskrivarna Andersson/Ulvaeus givit tillstånd att sampla en Abbainspelning.


Musikalen Mamma Mia! hade premiär på Prince Edwards Theatre i Londons West End den 6 april 1999, 25 år efter gruppens vinst i Eurovision Song Contest. Musikalen har manus av Catherine Johnson och baseras på gruppens låtar och har sedan dess spelats över hela världen och översatts till flertalet språk. Andersson och Ulvaeus har varit inblandade i arbetet med musikalen. Filmen Mamma Mia! baseras på musikalen och sattes upp på biografer 2008. Vid den svenska galapremiären på biografen Rival (ägd av Benny Andersson) den 4 juli 2008 var flera av filmens skådespelare, samt även alla de fyra Abbamedlemmarna, samlade. Detta var det första publika gemensamma framträdandet av alla fyra gruppmedlemmar sedan 1986.


I maj 2013 öppnades ABBA - The Museum på Djurgården i Stockholm. Sexton månader senare hade museet besökts av en halv miljon besökare. I januari 2016 öppnade nästa steg i Mamma Mia!-historien, då Mamma Mia! The Party öppnade på Gröna Lund i Stockholm. Vid premiären medverkade samtliga fyra Abbamedlemmar.


Den 5 juni 2016 arrangerade Andersson och Ulvaeus en privat fest på Berns salonger i Stockholm för att fira att det var för 50 år sedan, den 5 juni 1966, som de träffats för första gången. Vid ett tillfälle under festen stod hela Abba-kvartetten samtidigt på scen och sjöng "The Way Old Friends Do".


Abba var en av pionjärerna när det gäller musikvideor. De gjorde sina första videor långt före MTVs tid (MTV startade 1981 i USA).


"Waterloo" var den första musikvideon gruppen gjorde. Detta skedde i samarbete med regissör Lasse Hallström. Videon filmades i juli 1974 och samtidigt filmade man även en video till "Ring ring". Hallström var ett naturligt val för gruppen då han redan på 1960-talet hade filmat musikarrangemang för SVT. Samarbetet med Hallström fortsatte och han regisserade alla utom de två sista av Abbas musikvideor ("The Day Before You Came" och "Under Attack", vilka regisserades av Kjell Sundvall och Kjell-Åke Andersson).


Lasse Hallströms sätt att göra musikvideor kom att bli stilbildande; hans filmning av närbilder av medlemmarna i profil och en face användes i flertalet av gruppens musikvideor.


Gruppen använde sällan skådespelare i sina musikvideor, men två undantag är "When I Kissed the Teacher" där Magnus Härenstam figurerar som lärare och "The Day Before You Came" där Jonas Bergström spelar Agnetha Fältskogs förälskelse.


Lasse Hallström regisserade ABBA – The Movie 1977 som en semi-dokumentär där tittaren ges en inblick i gruppens turné i Australien tidigare samma år. I filmatiseringen av musikalen Mamma Mia! från 2008 syns Andersson och Ulvaeus som statister. Likaså i den 2004 producerade kortfilmen The Last Video Ever medverkar alla fyra gruppmedlemmar som statister, medan gruppens musik framförs av dockor. Bland skådespelarna märks Loa Falkman, Rik Mayall, Sissela Kyle och Robert Gustafsson.


Flertalet av gruppens låtar förekommer i de australiska filmerna Muriels bröllop och Priscilla – öknens drottning (bägge från 1994). Gruppens musik har även förekommit i flera svenska och utländska långfilmer; Tillsammans (2000) av Lukas Moodysson och Spike Lees Summer of Sam (1999) är två exempel. I Änglagård av Colin Nutley hörs låten "Mamma Mia" i en bilstereo, "Does Your Mother Know" spelas i Johnny English där Rowan Atkinson mimar till sången. Även i filmen Morgan Pålsson - världsreporter används gruppens musik och Abba nämns ofta i filmen. I Göta kanal från 1981 lyssnar kronofogden på "Money, Money, Money". I The Martian från 2015 med Matt Damon spelas "Waterloo" vid ett avgörande tillfälle i filmen.


Abbamuseet (formellt engelska: ABBA the Museum) är ett museum över Abba beläget vid Djurgårdsvägen 68 på Djurgården i Stockholm. Museet är huvudattraktionen i Swedish Music Hall of Fame som finns på samma adress. Huset började uppföras våren 2012 efter ritningar av Johan Celsing Arkitektkontor. Närheten till Liljevalchs konsthall från 1916 ställde höga krav på utformningen.


I samma byggnad ligger ett hotell som öppnade i april 2013 och museet den 7 maj 2013. Museet disponerar inre delen av bottenvåningen och källarvåningen medan hotellet nyttjar de övriga våningsplanen.


På museet kan man besöka en rekonstruktion av Polarstudion, där Abba spelade in sina låtar från 1978. Det finns ett piano som är sammankopplat med ett piano i Benny Anderssons studio. När Andersson spelar i sin studio, börjar museets piano att självspela. På museet finns även en samling originalföremål från vinsten i Eurovision Song Contest 1974 och vidare genom gruppens hela karriär. Vid urval, sammanställningen och presentation av utställningsföremålen engagerade sig Björn Ulvaeus aktivt. I anslutning till museet finns en museishop och en restaurang som hör till Melody Hotel.


Abba gjorde inspelningar på andra språk än engelska, för att nå framgångar i olika språkterritorier. Det främsta exemplet är albumet Gracias Por La Música från 1980, då Fältskog och Lyngstad tillsammans med ljudtekniker Michael B. Tretow återvände till gruppens äldre inspelningar för att lägga på ny sång med spansk text. Samtliga inspelningar som listas nedan är av Abba, där inget annat anges.






Lisa Ekdahl

Lisa Ekdahl, Vem vet? på Spotify

Lisa Ekdahl

Vem vet?

Lisa Ekdahl, Heavenly Shower på Spotify

Look To Your Own Heart

Heavenly Shower

Lisa Ekdahl, Öppna upp ditt fönster på Spotify

Lisa Ekdahl

Öppna upp ditt fönster

Lisa Ekdahl, född 29 juli 1971 i Stockholm, är en svensk sångare och låtskrivare. Hon är känd för låten "Vem vet" från 1994, och har släppt åtta album i eget namn samt två i samarbete med Peter Nordahl Trio.


Ekdahl växte upp i Mariefred med två systrar och föräldrarna som är kärnfysiker respektive förskollärare. Under sin gymnasietid gick hon på musiklinjen i Södertälje. När hon var 18 år flyttade hon till Stockholm där hon 1990 började sjunga med Peter Nordahls jazztrio och sedan medverkade på ett album med Toni Holgersson.


Hon fick därefter ett skivkontrakt med EMI. Hennes debutalbum Lisa Ekdahl från 1994, som innehöll hitlåten "Vem vet", blev en stor försäljningssuccé och belönades med tre Grammis och Rockbjörnen.


Ekdahl sjunger pop och jazz både på svenska och engelska. Med sin kombination av svensk vistradition och latino-jazz har Ekdahl hittat en personlig, ärlig och egen stil i svensk populärmusik.


Hon är vän med Lars Winnerbäck som utöver vänskapen hjälpt henne att producera två album (Olyckssyster och Pärlor av glas). Hon har även sjungit med honom i några av hans låtar. Hon uppträdde också tillsammans med honom i två låtar på konsert-DVD:n Live i Linköping, en upptagning av de två extrainsatta konserterna i Linköping år 2003.


Efter att ha bott i New York bestämde sig Lisa Ekdahl för att hon ville göra ett engelskt album, det första på nio år. Tillbaka i Sverige stängde hon därför in sig i sin hemmastudio i Stockholm och spelade in de nio egenhändigt skrivna sångerna på albumet Give Me That Slow Knowing Smile, som i Sverige släpptes den 8 april 2009. Under skivkontrakt med franska Sony Music lanserades albumet i hela 14 länder och under våren och sommaren samma år genomfördes också en europeisk turné, som avslutades med en konsert på Cirkus, Stockholm, den 16 december 2009.


Sju spår på albumet är producerade av Mathias Blomdahl, två av Tobias Fröberg. Studiolegendaren Ronny Lahti har mixat på Atlantis i Stockholm och albumet gästas av bland andra Ane Brun, Teitur, Vanna Rosenberg och Keren Ann.


Hon har en son (född 1994) tillsammans med bluessångaren Bill Öhrström och bor numera på Södermalm i Stockholm. Hon har tidigare varit gift med New Yorkaren Salvadore Poe/Paul DiBartolo, tidigare gitarrist i amerikanska 90-tals sleazerockbandet Spread Eagle.






Weeping Willows

Weeping Willows, The Burden på Spotify

Fear & Love

The Burden

Weeping Willows, Blue And Alone på Spotify

Broken Promise Land

Blue And Alone

Weeping Willows, Touch Me på Spotify

Into The Light

Touch Me







Fatboy

Fatboy är ett svenskt rockabillyband.


Fatboy började 1995 som ett hobbyband där medlemmarna träffades för att laga mat samt spela musiken de älskade, rockabilly och country. Åren gick och bandets ambitioner växte efter att ha agerat kompband åt amerikanska musiker på turné i Europa och flera påstötningar om att de borde göra en egen skiva. 2004 släpptes så debuten Steelhearted och Fatboy har sedan dess givit ett hundratal konserter i hela Norden, släppt ett Grammisnominerat album till, In My Bones, och hösten 2010 släpptes deras tredje album Overdrive vilket gick in på #10 platsen på svenska albumlistan.






Bob Hund

Bob Hund, Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss på Spotify

Jag rear ut min själ

Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss

Bob Hund, Hjärtskärande rätt (feat. Silja Sol) på Spotify

Hjerteskjærende rett

Hjärtskärande rätt (feat. Silja Sol)

Bob Hund, Blommor på brinnande fartyg på Spotify

Blommor på brinnande fartyg

Blommor på brinnande fartyg

Bob hund, av bandet skrivet bob hund, är ett svenskt indierockband bildat 1991 av Jonas Jonasson, Mats Hellquist och Thomas Öberg i Stockholm. Efter ungefär ett halvår hade bandet utökats med Conny Nimmersjö, Johnny Essing och Mats Andersson. 1993 skrev bandet kontrakt med skivbolaget Silence Records och samma år gav bandet ut sin första EP. Bandets första fullängdsalbum kom 1994 och med det tredje albumet Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! från 1998 fick bandet sitt genombrott för en bredare publik.


Bandet har vid ett flertal tillfällen har kallats för Sveriges bästa liveband. Bob hunds nämnda inspirationer är Philemon Arthur and the Dung, Velvet Underground, Gun Club, Kraftwerk, Pixies, Captain Beefheart, Taurus II och svensk punk.


Under hösten 1991 gick bandet in för musiken på allvar och tre spelningar ordnades. Bob hunds första spelning ägde rum 27 september i en replokal på Torkel Knutssonsgatan i Stockholm. Det var mest familj och vänner som var närvarande under spelningen. Mats Andersson var ännu inte full medlem i bandet, så under spelningen hade man en trummaskin i bakgrunden. Bob hund hade under tiden gjort klart sin första demokassett som senare skulle kallas Edvin Medvind. Fler spelningar ordnades under våren 1992 och då hade man skaffat sig en fast trummis, Mats Andersson. En av spelningarna var på en klubb som hette Hannas Källare. På Hannas krog arbetade vid den tiden DJ:n Marcus Törncrantz som senare kom att bli Bob hunds manager. Bob hunds spelningar var oftast i Stockholm, men 1993 hade de sin första spelning utanför Stockholm. Detta var i Lund på Smålands nation. Ingen i Bob hund hade körkort vid denna tidpunkt så deras roadie var Magnus Carlson som senare skulle bilda Weeping Willows.


Övrig tid ägnades åt turnéer och festivalspelningar. Bob hund gjorde till och med en turné på Stockholms gymnasieskolor. Det blev nio konserter på nio olika gymnasier. Efter 7 månader utan en enda konsert gav Bob hund ut sin första singel, Istället för musik: förvirring. Den fick stor uppmärksamhet i radio och tog sig in på Topp 20 på singellistan och Trackslistan, och videon visades flitigt på både MTV och ZTV. Under hösten 1996 efter all framgång med singeln släpptes Bob hunds andra album Omslag: Martin Kann. Albumet blev en stor kritikerframgång. Efter skivsläppet kom en mängd nomineringar. Thomas Öberg fick en grammis för årets textförfattare. Omslaget, signerat Martin Kann, fick ett Guldägg (reklambranschens motsvarighet till Grammis). I oktober släpptes singeln Düsseldorf, en låt från Omslag: Martin Kann. Bob hund uppträdde samma år i tv-programmet Sen kväll med Luuk med singeln Düsseldorf. Blur började uppmärksamma Bob hund i engelska tidningar. Gitarristen i Blur, Graham Coxon, skickade förfrågningar om att få spela med Bob hund. Bob hund tackade nej till erbjudandet och i stället ägnades sommaren åt en framgångsrik Kalasturné, ett omkringresande turnépaket med Weeping Willows, Bob hund och Whale. I slutet av 1997 släppte Bob hunds en ny singel, en cover av Pere Ubus låt Final Solution. Detta trots att Bob hund tidigare angett att de aldrig skulle göra covers. Den svenska översättningen av låten blev Ett fall och en lösning. Arbetstiteln var först En slutgiltig lösning. Singeln hamnade på Topp 20 på singellistan i Sverige, och den blev också gruppens genombrott i Norge. Diskussioner hade redan pågått angående att starta ett engelskspråkigt band, Bergman Rock. Dock var det Bob hund som gällde ännu ett tag.


År 2000 började inte bra för Bob hund och Bergman Rock. Sex av bandets gitarrer och två basar blev stulna. Tillsammans var instrumenten värda 115 000 kronor. Bergman Rock hade redan spelat in 12 låtar som skulle fungera som en demo till olika utländska skivbolag. En tur till USA var också planerad under mars månad. Bergman Rock skulle uppträda i Austin, Texas den 16 mars på festivalen South by Southwest. Stölden tog ännu hårdare än vad bandet trodde och Bergman Rock fick ställa in alla sina konserter under våren 2000. Till slut fick man tillbaka tre gitarrer som hade hittats i ett soprum i Solna. Bergman Rock bokade en spelning i London den 26 april på klubben The Scala. Samma månad släppte Bergman Rock sin första singel Help the band på internet. Aftonbladets krönikör Håkan Steen skrev i en spalt om den nya singeln: Man undrade, för att inte säga tvivlade. Kunde Bob hund vara lika fantastiska på engelska? Det kan de. Trots den stora uppmärksamheten kring Bergman Rock gjorde Bob hund några spelningar under sommaren. Den ena konserten var på Hultsfredsfestivalen, på Hawaiiscenen. Hela konserten filmades och direktsändes av ZTV.


Den 6 juli 2013 anordnade Bob hund en endagsfestival i Folkets Hamn, Helsingborg, där de auktionerade ut gamla instrument och andra saker som legat kvar i deras gamla replokal. På festivalen kunde besökare äta bob hund-korv, dricka bob hund-öl samt bob hund-vin. Bob hund själva spelade inte, men samtliga medlemmar stod och spelade skivor i varsitt hörn. Det enda band som spelade på festivalen var Kometen kommer.






Mustasch

Mustasch, Double Nature på Spotify

Double Nature

Double Nature

Mustasch, Thank You for the Demon på Spotify

Thank You for the Demon

Thank You for the Demon

Mustasch, Bring Me Everyone på Spotify

Latest Version Of The Truth

Bring Me Everyone







SHAN ATCI

SHAN ATCI, Toarulle på Spotify

Toarulle

Toarulle

Kagan Shan Atci, född 6 juli 1978 i Flemingsberg, är en svensk-kurdisk ståuppkomiker. Han medverkade i de två första säsongerna av Stockholm Live 2004 och 2005, men hoppade sedan av för att satsa på en egen ståuppshow.


Atci var våren 2005 programledare för den egna talkshowen Lobby på ZTV och var programledare för Melodifestivalen 2005, delfinalen i Göteborg, samt Lilla melodifestivalen 2005. Han medverkade också i humorprogrammet 100% tillsammans med Adam Alsing, Magnus Betnér, Kristoffer Appelquist och Marika Carlsson som sändes i början av året 2006 på TV4.


Atcis humor handlar ofta om hur det är att leva som invandrare i Sverige samt om skillnaderna mellan olika folkgrupper. Just nu är Shan aktuell med ny turné våren 2015.






Miriam Aïda

Miriam Aïda, Sway på Spotify

Burlesque Lounge 2

Sway

Miriam Aïda, Sunny på Spotify

Burlesque Lounge 2

Sunny

Miriam Aïda, Angelina / Zooma Zooma på Spotify

Burlesque Lounge 2

Angelina / Zooma Zooma

Miriam Sarghini Aïda Kronkvist, född 24 september 1974 i Lund, är en svensk bossa nova- och jazzsångare, skivbolagsdirektör och programledare i radio.


Miriam Aïda debuterade på skiva 2002 med Jan Lundgren Trio Presents Miriam Aida & Fredrik Kronkvist och har turnerat i Sverige och internationellt med olika band och konstellationer som Norrbotten Big Band, Jan Lundgren Trio och Joe Spinaci & the Broololino Orchestra. Hon är även sångare i den svenska bossa-gruppen A Bossa Eletrica och musikprojektet Meu Brasil. Hon är gift med saxofonisten Fredrik Kronkvist och har tillsammans med honom drivit jazzklubben Monk i Malmö och skivbolaget Connective Records. Aïda har framträtt i TV och radio som till exempel i Allsång på Skansen och har sedan våren 2011 varit jazzpresentatör på Sveriges Radio P2 och med egna programmet Miriams jazz 2011. Samma år gav hon ut en skiva baserad på den svenska vistraditionen, Visans väsen.






Kristin Amparo

Kristin Amparo, I See You på Spotify

I See You

I See You

Kristin Amparo, I See You - Videsater Edit på Spotify

I See You

I See You - Videsater Edit

Kristin Amparo, Kär & Galen på Spotify

Vem E Han

Kär & Galen

Amparo adopterades till Sverige från Cali i Colombia vid fem månaders ålder och växte upp på Lidingö. Redan som barn uppmärksammades hon för sin sång och började vid 10-årsäldern vid Adolf Fredriks musikklasser. Efter gymnasiet turnerade hon Sverige runt tillsammans med Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray. Hon har studerat vid flera folkhögskolor och vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Redan under gymnasietiden fick hon erbjudanden om skivkontrakt men tackade nej, då hon inte kände sig redo och hade för många inre frågor att reda ut om sin identitet och adoptionsbakgrund och funderade på att utbilda sig till jurist för att arbeta med kvinnorättsfrågor i stället. Genom en slump upptäckte hennes biologiska mor en bild på henne i en adoptionsartikel i en colombiansk tidning och så återfann de varandra efter många år. Efter en återföreningsresa till ursprungsfamiljen kände hon sig reda att på allvar satsa på en musikkarriär och anmälde sig till TV4:s talangprogram X Factor Sverige 2012, varigenom hon blev synlig för en bredare publik.


Hon har efterhand rört sig alltmer mot jazz och soulmusik men sjunger inom många olika musikstilar, såsom i punkduon STRIKE, i tolvmannabandet Combo De La Musica och i det kvinnliga musikkollektivet Femtastic. Hon har också sjungit i sitt Kristin Amparo Band och Lakitty samt tillsammans med bland andra Cleo, Nina Persson och Charlotte Perelli. Stor framgång väckte samarbetet med Albin med listhiten "Din soldat" sommaren 2014 och John de Sohn med "Dance Our Tears Away", som förutom listframgångar också är signaturmelodi till TV4:s Let's Dance. Sommaren 2014 blev hon tämligen unik med att uppträda i Allsång på Skansen två gånger samma sommar, med Albin och i ett senare program med John de Sohn. Samma sommar uppträdde hon med Albin på Pridefestivalen, med John de Sohn på Världens barn-galan i SVT den 3 oktober 2014 och i Så ska det låta 2015 tillsammans med Jasmine Kara.


Hon var en av nyckelpersonerna för den stora musikutbytessatsningen KWAAO mellan Sverige och Sydafrika 2013.


När Kristin Amparo deltog i Melodifestivalen 2015 var det ett tydligt steg att framträda som soloartist. Med "I See You" – skriven tillsammans med Fredrik Kempe och David Kreuger – gick hon till Andra chansen men blev utslagen i röstningsduellen mot Hasse Andersson. Den kritikerrosade låten tillbringade två veckor på Sverigetopplistan och nådde som bäst plats 40.


Amparo fick 2009 Alice Babs jazzstipendium för "innerliga tolkningar och djärv improvisationskonst över ett brett stilistiskt spektrum".






Trio X

Trio X, I Remember Max (feat. Mikolaj Trzaska) - Drum Solo på Spotify

Magic

I Remember Max (feat. Mikolaj Trzaska) - Drum Solo

Trio X, The Magician (feat. Mikolaj Trzaska) på Spotify

Magic

The Magician (feat. Mikolaj Trzaska)

Trio X, Transaction (feat. Mikolaj Trzaska) på Spotify

Magic

Transaction (feat. Mikolaj Trzaska)

Trio X, är en improvisationsgrupp bildad 2002 bestående av Lennart Simonsson (piano), Per V. Johansson (bas) och Joakim Ekberg (trummor). Gruppen hette tidigare Trio con X som bildades 1987. Gruppen är verksam som en fast ensemble inom länsmusiken i Uppsala län, Musik i Uppland, som finansieras av landstinget. Trion jobbar med all tänkbar sorts musik, allt från jazz, visor, latin, folkmusik, klassisk, soul, pop, rock m.m.


Trio X har givit ut flera skivor, In dulci jubilo (2003), Trio X of Sweden (2005), Live at Fasching (2007) Träumerei (2012). Gruppen har framträtt med bland annat Svante Henryson, Orphei Drängar, Bengan Janson och Jojje Wadenius.






Nicolai Dunger

Nicolai Dunger, Clouds på Spotify

Ballad of This Land

Clouds

Nicolai Dunger, Organ Track på Spotify

This Cloud Is Learning

Organ Track

Nicolai Dunger, Pojke med blå ballong på Spotify

En svit med par

Pojke med blå ballong

Claus Wilhelm Nicolai Dunger, född 4 februari 1968 i Piteå, är en svensk singer/songwriter. Han var i unga år en lovande fotbollsspelare och tränade för Malmö FF, men skrev aldrig på något kontrakt utan lämnade istället fotbollen till förmån för musiken.


Han har samarbetat med musikprofiler som Jari Haapalainen, Björn Yttling, Johan Berthling, Bonnie 'Prince' Billy och Jonas Kullhammar. Utöver sin musikproduktion i eget namn ger Dunger ut skivor under epitetet A Taste of Ra.


Nicolai Dunger växte upp i Piteå. Pappan var en framgångsrik fotbollstränare på orten och Dunger har själv beskrivit detta som problematiskt då det gjorde att han själv stack ut, vilket i sin tur genererade avundsjuka hos omgivningen. Under uppväxten var han tidvis mobbad. Han har i en intervju sagt att "jag önskar ingen uppleva det jag kände då".


Som ung var han en mycket lovande fotbollsspelare och spelade och tränade bland annat för Malmö FF. Han spelade även i pojklandslaget.


År 1992 avslutade Dunger fotbollskarriären och flyttade hem till Piteå för att ytterligare kunna satsa på musiken. Han upplevde kollektivismen inom fotbollen som negativ och ville istället göra saker på egen hand, vilket var en huvudanledning till att han valde att sluta med sporten. Uppbrottet från fotbollen resulterade i en ökad musikalisk produktivitet från Dungers sida, något han kommenterat såhär: "Jag kände att jag hade mycket att säga och då är det skönt att kunna uttrycka sig. Jag har 100–150 inspelade låtar från den tiden."


Albumdebuten skedde med 1996 års Songs Wearing Clothes, som kännetecknas av en experimentell ljudbild. Skivan sålde dåligt och genererade ingen större uppmärksamhet åt Dunger. Trots att den försäljningsmässiga framgången uteblev med debutalbumet gav skivbolaget Dunger en ny chans. Hans andra studioalbum Eventide utgavs 1997 och spelades in tillsammans med Tämmelkvartetten. Framgångarna uteblev emellertid även denna gång och skivbolaget valde därför att bryta sitt samarbete med Dunger.


Dunger kontrakterades av Dolores Recordings och första utgåvan på detta bolag blev 1998 års EP-skiva First Born Track, producerad av Ebbot Lundberg och Kalle Gustafsson-Jerneholm. Dunger hade träffat dessa när han uppträdde på Hultsfredsfestivalen 1996 och tanken om ett samarbete föddes ur det mötet. Samarbetet med Lundberg och Gustafsson-Jerneholm fortsatte på Dungers tredje studioalbum, 1999 års This Cloud Is Learning. Skivan var Dungers mest lättillgängliga ditintills, men hade också kvar en del av den experimentella ljudbild som kännetecknat tidigare alster. Albumet mottogs väl av kritiker och Dunger började nu även att uppmärksammas internationellt. För att marknadsföra skivan gav han sig ut på turné i Europa tillsammans med Emilíana Torrini. Från skivan släpptes singlarna What Tomorrow och Something in the Way. Den sistnämnda har figurerat i reklamkampanjer för Statoil och Volvo, något som genererat stora ekonomiska intäkter för Dunger.


År 2001 släpptes studioalbumet Soul Rush, på vilket Dunger samarbetade med Esbjörn Svensson Trio. Skivans mix av country och soul gjorde att jämförelser drogs till Van Morrison. Samma år bidrog Dunger med sång på låten "European Sun" på The Bear Quartets EP Old Friends.


År 2002 utkom studioalbumet Tranquil Isolation. Skivan spelades in i USA tillsammans med Will Oldham och dennes bror Paul Oldham. Samma år släpptes The Vinyl Trilogy, en serie om tre LP-skivor där bland andra Goran Kajfeš och Esbjörn Svensson Trio medverkar. Året efter bidrog Dunger med bakgrundssång på The Concretes självbetitlade studioalbum The Concretes.


År 2004 kom albumet Here's My Song. You Can Have It... I Don't Want It Anymore / Yours 4-ever Nicolai Dunger. Skivan lovordades såväl i Sverige som internationellt och Dunger stod nu på randen till ett internationellt genombrott. Skivan lovordades av bland andra The New York Times. Genombrottet uteblev emellertid, mestadels beroende på en försenad utgivning. Skivan gjordes i samarbete med gruppen Mercury Rev. Samma år medverkade Dunger på Calexicos EP Convict Pool, där han bidrog med sång på Love-covern "Alone Again Or".


År 2005 släppte Dunger sin första skiva under epitetet A Taste of Ra, den självbetitlade A Taste of Ra. Till en början avslöjades inte att det var Dunger som låg bakom namnet, men recensenterna listade snabbt ut att så var fallet. Skivan mottog dåliga recensioner och ansågs vara för experimentell.


År 2006 släpptes Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran, ett album på vilket Dunger tolkat och tonsatt Edith Södergrans dikter. Dunger hade länge fascinerats av Södergran och redan i tonåren började han skriva melodier till hennes poesi. Skivan var ett sätt för Dunger att återgå till barn- och ungdomstiden för att på så sätt kunna bearbeta sorgen efter hans då nyligen bortgångna mamma. Skivan resulterade även i en dokumentärfilm som visades på SVT. 2006 släpptes även Dungers andra skiva under namnet A Taste of Ra, A Taste of Ra II. Han bidrog också som gästmusiker på Revl9ns självbetitlade album Revl9n, där han spelade akustisk gitarr på låten "Lola".


År 2007 kom Dungers andra studioalbum på svenska, Rösten och herren. Samma år släpptes Morning of My Life, Dungers tredje skiva under namnet A Taste of Ra. Samma år medverkade Dunger med bakgrundssång på låten "Ett litet finger" på Eldkvarns studioalbum Svart blogg.


År 2008 utkom Nicollide and the Carmic Retribution. Dunger medverkade också med bakgrundssång på två låtar, "Lilla Sofie" och "Söder om midnatt, c/o himmelen", på Eldkvarns studioalbum Hunger Hotell. Han sjöng även på Matti Byes skiva Drömt.


Året efter utkom albumet Play, vilket innehöll en duett med Nina Persson från The Cardigans. Han medverkade också med bakgrundssång, på låten "The Sweetest Thing", på Camera Obscuras album My Maudlin Career och med sång på låten "Golden Teeth and Silver Medals" på A Camps album Colonia.


År 2010 utkom Original Motion Picture Soundtrack: Vallmo, ett soundtrack till Pavlov Heinz film Vallmo, skrivet och framfört tillsammans med Jonas Kullhammar. Filmen har aldrig släppts officiellt, utan endast visats för slutna sällskap. Åskådarna i dessa upplevde musiken som väldigt stark när de såg filmen, varför Dunger och Kullhammar valde att ge ut musiken på skiva. Skivan utkom endast på vinyl och var limiterad till 300 exemplar. Samma år bidrog Dunger som musiker på Jojje Wadenius album Reconnection, där han gästsjöng på låten "Don't Give Up".


I augusti 2011 släpptes studioalbumet Ballad of This Land. Dunger hade under de två föregående åren vistats mycket på Irland, där han inspirerats av den irländske folkmusikern Tommy Daron. Dunger beskrev skivan "Jag har länge velat spela in en akustisk skiva som är mer vokaldriven, vilket är det egentliga ursprunget i mitt uttryck. Att röst och text skulle få vara det centrala i musiken. Mötet med Tommy blev verkligen en katalysator för mig." Skivan, som producerades av Jari Haapalainen och Nille Perned, mottog i huvudsak goda recensioner. I oktober 2011 utkom Cornelis vs. Riedel, ett studioalbum på vilket Dunger tillsammans med Sarah Riedel och Georg Riedel tonsatt tidigare outgivna Cornelis Vreeswijk-texter.


År 2012 släppte Dunger EP-skivan En svit med par i samarbete med Rönnells Antikvariat i Stockholm. Skivan utgörs av låtar skrivna till sju stycken skulpturer som Dunger skapat under slutet av 1990-talet. Låtarna framförs tillsammans med cellisten Leo Svensson. Med skivan följde även en bok formgiven av Lars Fuhre, rektor på Beckmans designhögskola. Skivan utgavs som en 10"-vinyl i 400 exemplar.


I en intervju med Piteå-Tidningen i december 2012 sa Dunger att hans nästa album kommer att vara på svenska och bestå av psalmtexter som han har tonsatt på nytt. Skivan är inspelad i Sigtuna tillsammans med bland andra Mats Schubert från Bo Kaspers orkester. Albumet har än så länge inte getts ut.


Den 21 maj 2014 utkom Dunger med albumet Upstate Gospel. Skivan spelades in redan 2007 tillsammans med bland andra Garth Hudson från The Band och medlemmar från Mercury Rev. Samma år komponerade Dunger musiken till teaterföreställningen Den vita stenen som spelas på Pantomimteatern och därefter på turné i Sverige 2014–2015. Musiken från föreställningen släpptes som ett digitalt musikalbum den 20 november 2014.


Nicolai Dungers låtar har använts i flera filmer. Låten "Something in the Way" finns med i Festival (2001). Hans musik finns också med i kortfilmerna Moa & Malte (2000), Utvecklingssamtal (2003) och Spaden (2003).






Özz Nûjen

Özz Nûjen, När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden. på Spotify

Dålig stämning

När vi var som svenskast. Svenskar i Afghanistan. Lumpen i Boden.

Özz Nûjen, Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut. på Spotify

Dålig stämning

Turkisk tortyr. Först Palmemordet och nu det här? Kurdisk astronaut.

Özz Nûjen, Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung! på Spotify

Dålig stämning

Nä nu är det kokta fläsket stekt! Alltid i opposition. Vår älskade kung!

Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i 1,5 år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”


Loran Özz Ceko Nûjen (/nu?en/), ursprungligen Özgür Gezgin, född 20 juni 1975 i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet, är en kurdisk-svensk ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.


Özz Nûjen flydde med familjen från Turkiet som åttaåring och kom senare till Sverige. Där växte han upp i Rinkeby utanför Stockholm. Han gick på Calle Flygare Teaterskola mellan 1997 och 1999.


Då han arbetade på Restaurang Engelen i Gamla stan, blev han stegvis involverad i restaurangens standupunderhållning med första egna försök i maj 1999 och kom efterhand att få ansvar för hela verksamheten där.


Nûjen ingick i många år i kollektivet Stockholm Comedy Klubb (STOCK) som stod bakom succéer som Stockholm Live, Standup på Tivoli, Bungy Comedy. Han blev också en drivande kraft bakom Svenska Stand up-galan, Standup Star (elitutbildningen i ståuppkomik) och Stockholm Comedy Festival. Han var även drivande bakom klubbkoncept som Standup istället för bio. Med gratis popcorn på Boulevardteatern, Skrattstock (landets största humorfestival som går av stapeln på samma dag som Stockholm Marathon), Standup på Bio (i samarbete med SF Bio), Standup på Fåfängan med mera.


År 2009 blev Nûjen partner i det komikerägda agent- och arrangörsbolaget Roa Produktion. Bland de andra delägarna finns David Batra, Thomas Järvheden, Hasse Brontén, Johan Glans och Måns Möller.


Özz Nûjen hade premiär på sin första fullängdsshow, en 90 minuters soloshow med titeln Dålig stämning 15 februari 2012 på Cirkus i Stockholm som han sen turnerade med i ett och ett halvt år i Sverige. SVT köpte sedan showen och sände den 1 juni 2013 på SVT1.


Även hans andra fullängdsshow med titeln Statsminister Özz Nûjen premiär 14 mars 2014 blev en stor succé och SVT köpte även in den showen och sände den 24 juni 2014.


Han har medverkat i en rad teateruppsättningar på ett flertal scener genom åren. Hösten 2005 spelade han böneutropare i Tawfiq al-Hakims Sultanens hemlighet på Dramaten. Våren 2010 spelade Nûjen Puck i Shakespeares Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater. Han återvände till Uppsala Stadsteater hösten 2014 och var med i två pjäser: Goldonis Två herrars tjänare, där han spelade huvudrollen Truffaldino och Spindelkvinnans kyss, där han spelade den homosexuelle fången Molina. Han har också bland annat spelat Dario Fos Mistero Buffo tillsammans med Björn Granath 2010-11.


Nûjen studerade radioproducentlinjen på Dramatiska Institutet hösten 2002 - våren 2004. Han har arbetat som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3 2003-2005. Han ledde även Veteran-TV för Utbildningsradion i SVT1 ihop med Bobbo Krull. Dessa har även sänt radio tillsammans i Sveriges Radio P3-programmet Programmet som inte får heta Bögradio (2004) och uppföljaren som sändes under sommaren 2006, Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio. Han har varit sommarvärd i Sommar i P1 2002 och 2013. Under sommaren 2015 var han programledare i det populära programmet Ring så spelar vi .


Nûjen har medverkat i ett flertal svenska TV-serier, såsom Aspiranterna, Anna Holt – Polis, Tusenbröder, julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå, Wallander – Skytten och Irene Huss. Som röstskådespelare har han gjort rösten till myggan Mooseblood i filmen Bee Movie (2007), och till duvan Vinnie i Bolt (2008).


Nûjen fick en stor biroll i den franska långfilmen Si tu meurs, je te tue (2011). Detta ledde till att han fick en av huvudrollerna i Lorenzo Gabrieles Comme chez soi (2011).


Det väckte stor uppmärksamhet då han under medverkan i SVT:s Skavlan 2013 uttalade sig om rasism, och norska NRK klippte bort kritiska ord om Fremskrittspartiet som censur, innan den norska sändningen.


Nûjen utsågs till Årets Republikan 2013 av Republikanska föreningen för att han med humor pekar på det orimliga i att det högsta offentliga ämbetet går i arv.


Han blev vald till Årets manlige komiker 2014 på Södra teatern 26 augusti 2014. Motiveringen var ”Med en utstrålning som försätter berg och en vilja att förändra världen är han branschens ledstjärna. Han har visat att han vill och kan leda nationen men vi hoppas han förgyller våra scener i många år framöver.”






Zz Top

Zz Top, Sharp Dressed Man (2008 Remastered LP Version) på Spotify

Eliminator

Sharp Dressed Man (2008 Remastered LP Version)

Zz Top, La Grange - 2005 Remastered Version på Spotify

Tres Hombres [Expanded & Remastered]

La Grange - 2005 Remastered Version

Zz Top, Gimme All Your Lovin' på Spotify

Eliminator

Gimme All Your Lovin'

ZZ Top är ett amerikanskt rockband med blues- och boogie woogie-influenser, bildat i Houston i Texas 1970. Medlemmar är och har varit sedan starten: Billy Gibbons på gitarr och sång, Dusty Hill på elbas och sång, och Frank Beard på trummor och sång. Både Gibbons och Hill brukar spela på Gibson och Gretsch. Gruppen började som ett traditionellt bluesrock- och boogierockband, men på 1980-talet började de använda sig mer av syntar och musiken blev lite popigare och mer kommersiellt gångbar. På senare år har de någorlunda återvänt till sina rötter.


ZZ Top var tidiga med att utnyttja musikvideor och MTV-fenomenet, och nådde en bred publik med videotrilogin "Legs", "Gimme All Your Lovin'" och "Sharp Dressed Man" från albumet Eliminator (1983), som slog an en mer trallvänlig ton än de tidigare albumen. Albumet fick sitt namn och omslag från bilen Eliminator, en Hot Rod som ZZ Top låtit Boyd Coddington bygga utifrån en Ford av årsmodell 1933. Temat för de tre videorna var Eliminator-bilen och tuffa tjejer som hjälpte tafatta killar. Dessa nominerades i ett flertal kategorier i MTV Video Music Awards år 1984. "Legs" vann priset för bästa gruppvideo och "Sharp Dressed Man" vann priset för bästa regi.


Till Afterburner (1985) utnyttjade man i ännu högre grad syntar för att skapa ljudet, en teknik som man därefter började gå ifrån. Även Afterburner begåvades med några intressanta videor, framför allt till sången "Rough Boy" som nominerades i sex kategorier till MTV Video Music Awards år 1986 och där vann priset för bästa art direction. Även sången "Sleeping Bag" nominerades i två kategorier. I båda nämnda musikvideor ingår bilen Eliminator. Efteråt i musikvideon "Sleeping Bag" förstörs den av stora traktorer för att sedan återuppstå som rymdfärja, vars färd man senare får följa i "Rough Boy". Eliminator sågs för sista gången i "Rough Boy", men ZZ Tops intresse för bilar bestod. I slutet av 1980-talet lät de samme Boyd Coddington bygga CadZilla baserat på en Cadillac från 1949. Denna kan ses i videon till "My Head's in Mississippi" från albumet Recycler.


Gruppens senaste studioalbum släpptes 2012 efter ett uppehåll i utgivningen under 9 år. De har under hela 2000-talet turnerat.










Cristina Branco

Cristina Branco, Alfonsina Y El Mar på Spotify

Ulisses

Alfonsina Y El Mar

Cristina Branco, Fado Perdicão på Spotify

Murmúrios

Fado Perdicão

Cristina Branco, Sete Pedaços De Vento på Spotify

Ulisses

Sete Pedaços De Vento







Hitta oss på Facebook