Mer information
Kristian Anttila
Örebro
East Westfredag, 20 maj 2016 kl:22:00
Tidigare i vår släpptes Kristian Anttilas nya album ”Rum 4, Avd 81”, en skiva som visar upp en ny sida av artisten. En avskalad samling låtar med en akustisk ljudbild. Anttila, som debuterade 2003, har från sina 6 album haft otaliga P3-hits och är en av Sveriges flitigast turnerande artister.
"Hej! Kristian Anttila heter jag. Jag är man. Jag är 36 år gammal. Jag sjunger och spelar gitarr. Jag vet att det är dåligt men nu är det så. Det var liksom det som fanns tillhands. Jag blir glad när jag sätter mig med gitarren. Jag tycker det låter fint som det gör. Jag behöver inte härma mina idoler längre. Det kommer av sig självt. Dom här 9 låtarna spelade jag in i all sin enkelhet så att Jakob och Sonja kunde få höra. Det lät så raspigt över telefon tyckte dom. Det blev väldigt fint tyckte dom också och sa att alla borde få höra. Mmm så här har ni. Och egentligen kanske inte en gitarr hade behövts. En benflöjt hade räckt. Eller en kokosnöt. Ett sus i bakgrunden. Nåt litet sällskap åt orden bara för det är vad denna skivan handlar om; Orden.
?Jag är en stor poet nämligen.
?Detta faktum har tidigare skymts av rökmaskiner, rövarliv och elgitarrer.
?Denna gången har jag städat bort allt sånt bös man mest brukar använda för att försöka bli rockstjärna.
Men vad är då Rum 4 Avd. 81? Jo, jag hamnar där ibland. Särskilt mycket då jag skrev dom här låtarna. På Avdelning 81 blir man inlåst utan sladdar och vassa saker. På kudden ligger det tandkräm och tandborste. Personalen är snälla i början och ger en lite filmjölk och en näve lugnande vita och röda tabletter om man kommer sent på natten som jag brukar göra. Sen är det meningen man ska vila. Jag är dålig på det men försöker så gott jag kan.
Utöver att vara tyst och titta på tråkiga tv-program så skrev jag mycket den senaste vändan. Om gråa kråkor. Om livet som pågår medan man väntar på sådant som aldrig händer. Om vykortsdrömmar. Om klockorna som aldrig slutar ringa in en. Med lite stöd och uppmuntran av mina vänner blev det tillslut en skiva. När jag tänker efter är den nog inte till för alla. Det gör inget. Väldigt få hoppas jag på sätt och vis. Den är ju bortanför svart. Tvär. Enkel. Rå. Oresonlig. Hopplös. Hoppas ni gillar den. Eller inte. Varsågoda.”
"Hej! Kristian Anttila heter jag. Jag är man. Jag är 36 år gammal. Jag sjunger och spelar gitarr. Jag vet att det är dåligt men nu är det så. Det var liksom det som fanns tillhands. Jag blir glad när jag sätter mig med gitarren. Jag tycker det låter fint som det gör. Jag behöver inte härma mina idoler längre. Det kommer av sig självt. Dom här 9 låtarna spelade jag in i all sin enkelhet så att Jakob och Sonja kunde få höra. Det lät så raspigt över telefon tyckte dom. Det blev väldigt fint tyckte dom också och sa att alla borde få höra. Mmm så här har ni. Och egentligen kanske inte en gitarr hade behövts. En benflöjt hade räckt. Eller en kokosnöt. Ett sus i bakgrunden. Nåt litet sällskap åt orden bara för det är vad denna skivan handlar om; Orden.
?Jag är en stor poet nämligen.
?Detta faktum har tidigare skymts av rökmaskiner, rövarliv och elgitarrer.
?Denna gången har jag städat bort allt sånt bös man mest brukar använda för att försöka bli rockstjärna.
Men vad är då Rum 4 Avd. 81? Jo, jag hamnar där ibland. Särskilt mycket då jag skrev dom här låtarna. På Avdelning 81 blir man inlåst utan sladdar och vassa saker. På kudden ligger det tandkräm och tandborste. Personalen är snälla i början och ger en lite filmjölk och en näve lugnande vita och röda tabletter om man kommer sent på natten som jag brukar göra. Sen är det meningen man ska vila. Jag är dålig på det men försöker så gott jag kan.
Utöver att vara tyst och titta på tråkiga tv-program så skrev jag mycket den senaste vändan. Om gråa kråkor. Om livet som pågår medan man väntar på sådant som aldrig händer. Om vykortsdrömmar. Om klockorna som aldrig slutar ringa in en. Med lite stöd och uppmuntran av mina vänner blev det tillslut en skiva. När jag tänker efter är den nog inte till för alla. Det gör inget. Väldigt få hoppas jag på sätt och vis. Den är ju bortanför svart. Tvär. Enkel. Rå. Oresonlig. Hopplös. Hoppas ni gillar den. Eller inte. Varsågoda.”
