“Laleh Pourkarim (persiska: ???? ???????), mer känd under artistnamnet Laleh, född 10 juni 1982 i Bandar-e Anzali i Iran, är en svensk musiker, sångerska, låtskrivare, producent och skådespelerska. Hon har bott i Sverige sedan 10 års ålder. Efter 2005 års debutalbum mottog hon tre Grammisar och fick ett antal priser som årets nykomling. 2011/2012 kom framträdanden i Så mycket bättre och det storsäljande albumet Sjung.


Lalehs musik spänner från visa till poprock, och bland inspirationskällorna märks Cornelis Vreeswijk, The Police och Cat Stevens.


Laleh Pourkarims familj lämnade Iran i augusti 1982, när hon var två månader gammal. Orsaken var att fadern Houshang Pourkarim (persiska: ?????_???????) var en känd socialt engagerad författare, konstnär och tidningsman. Hennes mor hette Atefe och drev tillsammans med sin man underjordiska tidningar.


Via Azerbajdzjan, Minsk, Berlin och Tidaholm hamnade de i Hammarkullen i Göteborg, där hon kom att studera på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet.


Familjen Pourkarim landade i vitryska Minsk, på Lalehs ettårsdag. I Sovjetunionen fick föräldrarna arbeta på fabrik, medan Laleh lärde sig ryska och i skolan fick gå på både klassiska konserter och cirkus.


När Laleh var nio år tvingades familjen flytta vidare, och Laleh tillbringade en tid i Berlin. 1991 kom de till Sverige, och via en flyktingförläggning i Tidaholm hamnade de i Göteborgsförorten Hammarkullen.


Hennes far dog i en kanotolycka i augusti 1994 då han gav sig ut för att hjälpa två kvinnor i en kanot som försvunnit runt en udde och som han trodde behövde assistans. Vid hans begravning närvarade enligt uppgift flera tusen personer.


Laleh Pourkarims musikintresse fortsatte i Sverige, där hon tillbringade många raster i musikrummet och testade alla instrumenten. I åttonde klass stod hon på scenen för första gången under en musiktävling. Det slutade med att hon vann tävlingen, började skriva egna låtar och ganska snart bildade olika egna band.


Under högstadiet i Göteborg spelade Pourkarim i olika band, och redan då fanns lockelsen att ta sig in i musikbranschen på allvar. Under tiden i Hammarkullen var hon bland annat inblandad i de expanderade arrangemangen kring Hammarkullekarnevalen. I gymnasiet studerade hon på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.


Som 19-åring flyttade Pourkarim från sin familj och till Stockholm. Hon hade fått kontakt med Warner Music Sweden, när hon redan i flera års tid spelat live och börjat bli lokalt känd.. Laleh ville producera själv, vilket hon till slut fick. Hon blev erbjuden en källare i Hässelby Strand, där hon inredde sin egen studio och lärde sig hur man producerade från grunden.


Laleh Pourkarim började sin karriär som 18-årig skådespelerska i Josef Fares film Jalla! Jalla!, där hon spelade den unga invandrarflickan Yasmine. Trots uppmärksamheten har detta hittills (2014) varit Lalehs enda skådespelarinsats.


2005 lanserade hon sin musikkarriär under artistnamnet Laleh. Den 5 februari 2005 kom hennes första singel Invisible (My Song) av skivbolaget Warner Music Sweden. Singeln Live Tomorrow blev en stor hit, låg på Tracks-listans första plats under flera veckor och slog Tracks-rekord.


Debutplattan Laleh släpptes i mars samma år. Den innehåller fyra låtar på svenska, åtta på engelska och två på persiska. Flera av de svenska låtarna var mer visa än pop, och Pourkarim erkände villigt att hon hade hämtat mycket inspiration från Cornelis Vreeswijk.


Efter 2005 nominerades Laleh till en Grammis i sju kategorier (rekord för en soloartist) och kammade hem priset i tre: Årets svenska kvinnliga artist (och vann därmed över Robyn, Lena Philipsson, Amy Diamond och Anna Ternheim), Årets svenska nykomling och Årets producent. Hon belönades samma år även i två kategorier vid P3 Guld i Sveriges Radio P3. P3-lyssnarna utsåg henne till Årets kvinnliga artist och Årets nykomling.


Därefter turnerade hon med riksteaterföreställningen Vem har lurat barnen, en blandning av poesi, musik och teater som Laleh producerade ihop med poeten Kalle Haglund. Föreställningen kom till av en slump, efter att Haglund och Laleh 2005 båda bjudits in att uppträda på Södra teatern (vid säsongsavslutningen av Riksteatern Jam) och Laleh föreslagit att de skulle uppträda tillsammans – för skojs skull. Av det uppträdandet blev det så småningom en föreställning på en timme.


År 2006 gav Laleh ut sitt andra album Prinsessor, där en av låtarna hette "Det är vi som bestämmer (Vem har lurat alla barnen?)", inspirerat av ovanstående riksteaterföreställning. Den balladliknande "Call on Me" var en av singlarna från albumet.


Ett år senare gjorde hon låten "Snö" till den svenska storfilmen Arn. Stråkarrangemangen till "Snö" gjordes i London tillsammans med London Symphony Orchestra.


2007 och 2008 bodde Laleh i Norrland. Hon reste till Skellefteå i samband med inspelningen av en video och "blev kvar".


Efter sina tidiga musikframgångar och den uppmärksamhet de förde med sig, fick hon nog av storstadsmentaliteten och karriärhetsen. Så de två åren i Västerbotten var ett sätt att få frid och kunna utforska en ny miljö. Laleh kände sig trygg i sitt musikskapande men ville kunna hålla sig borta från premiärer och galor.


När Lalehs tredje album Me and Simon släpptes 2009 innehöll den flera motiv hämtade från sina två västerbottniska år. Hennes vandringar utmed Bottenviken inspirerade till sången "Bjurö klubb". Dessutom innehöll albumet den Arn-bekanta "Snö".


År 2011 medverkade hon i säsong två av Så mycket bättre på TV4, där hennes stillsamma tolkningar av de andra programdeltagarnas låtar uppmärksammades stort både i programmet och via låtförsäljning på Internet.


År 2012 gav hon ut albumet Sjung, som nådde nr 1 på Sverigetopplistan och sålde i minst 70 000 exemplar. Albumet hade en extraskiva med låttolkningarna från Så mycket bättre. Hon ägnade därefter en stor del av 2012 åt turnerande, inklusive en framgångsrik vårturné.


Den 16 oktober 2013 gav Laleh ut sitt femte album, Colors. I intervjuer inför albumet sa hon att hon här utmanat sig själv extra mycket som låtskrivare och producent. Hon ville göra en mer enhetlig skiva som inte spretade lika mycket som vid tidigare albumproduktioner, och själv var hon medveten om att alla fans kanske inte gillade att musiken därmed blivit rakare. Titellåten "Colors" handlar textmässigt om "meningen med allt", och hon erkände att hon på senare tid inspirerats av den snarlike sökaren Cat Stevens.


Laleh kunde dock inte marknadsföra albumet så som hon tänkt. Tre dagar efter albumutgivningen gick hennes mor Atefe bort, och stora delar av promotionplanerna fick ställas in.


Laleh deltog både 2012 och 2014 i Allsång på Skansen. Vid framträdandet 15 juli 2014 fick hon en egen timme efter den ordinarie programavslutningen, under rubriken "Allsångsscenen är din". Det var tredje året som SVT arrangerade den här allsångsförlängningen, som vigs åt folkkära artister som programledningen vill uppmärksamma och hylla. 2012 ägnades timmen åt Tomas Ledin och 2013 åt Håkan Hellström. Laleh bjöd (i likhet med sina båda föregångare) in gästartister för att komplettera sitt eget sjungande och spelande. Eva Dahlgren och Laleh sjöng duett på "Ängeln i rummet", en låt som Laleh 2011 gjorde en coverversion på i Så mycket bättre.


Laleh är en del av låtskrivarkollektivet "Wolf Cousins" som är startat av Max Martin, Shellback och Julius Peterson. Som låtskrivare och producent har hon bland annat skrivit musik åt Tori Kellys debutalbum "Unbreakable Smile" (2015) och Ellie Gouldings tredje studioalbum.


Laleh växte upp med klassisk musik, balett och cirkusmusik. När hon flyttade västerut fastnade hon i stället för The Police, som hon tyckte hade den rätta blandningen av punk, reggae och jazz.


I hennes låtar på engelska låter hon sig till stor del inspireras av bland andra The Police, med deras reggaeinspirerade new wave-rock. Hennes svenska låtar är ofta lekfulla visor, och hon erkänner villigt sin stora beundran för Cornelis Vreeswijk:


Hon har också nämnt Kate Bush, David Bowie och Bob Dylan, åtminstone som skapande och kreativa musiker. För varje skiva utvecklar hon in stil och blir mer fri från sina begränsningar som producent, hävdar hon.


Laleh har ett socialt engagemang, delvis präglat av sin bakgrund som invandrare i ett antal länder. Hennes albumdebut innehöll låtar om förorten och bostadsköer, och själv anser hon att alla människor har en god sida. Som barn berättade hennes far Houshang en saga för henne, en saga om en man som sitter en kväll runt elden och muttrar för sig själv:


Den berättelsen om människors oförmåga att förstå andra människor inspirerade Laleh till låten "Samuel". Däremot vill hon inte bli inplacerad i ett fack och har irriterats över den "sossestämpel" som vissa satt på henne.


Medan Laleh säger att hon fått det fantasifulla, kreativa och viljan att utmana från sin far, har hennes mor Atefe lärt henne vikten att vara självständig. Som liten klädde Laleh ut sig till prinsessa, för att vänta på den räddande prisen. Svaret från Atefe var: "Nej, Laleh, det är du som är prinsen, du räddar dig själv."


De egenskaperna visade sig när Laleh som ganska oprövad musiker ville producera sitt debutalbum på egen hand.


Trots att Laleh sjunger på engelska i de flesta av sina låtar, har hon tidigare inte marknadsfört sig internationellt. Flera av hennes singlar har dock blivit listframgångar i Norge och Danmark.


I mars 2012 gjorde den norska artisten Frida Amundsen en coverversion på Lalehs "Some Die Young" som hon tillägnade offren för massakern på Utøya. Detta uppmärksammade Lalehs originalversion som sedan i sex veckor låg på norska singellistans första plats. Laleh medverkade i juli samma år på den nationella minneskonserten till minne av Utøyas offer, och hon deltog sedan även på 2012 års Nobelkonsert i Oslo.


Laleh var i början av 2014 bosatt i Tullinge i Botkyrka kommun, men hon flyttade under året till Los Angeles, USA. Den långa USA-vistelsen hänger ihop med hennes arbete att försöka lansera sin musik för USA-marknaden, samt skriva och producera musik för andra artister. Hon skrev och producerade 2015 tre låtar på Demi Lovatos album Confident.


Musikvideor har producerats till ett antal av Lalehs singellåtar. Därutöver har hon medverkat i ett antal TV-sändningar, som ofta varit inspelningar av konserter.


Hösten 2014 hade dokumentärfilmen Jag är inte beredd att dö än premiär på bio. Filmen, som regisserats av Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm, är ett 75 minuter långt personporträtt där Lalehs musik, bakgrund, relation till sin mamma (som gick bort hösten 2013) och tankar kring liv och skapande tar stor plats. Filmscenerna är inspelade under två års tid.”