“Melodifestivalen (även Mello, Schlagerfestivalen, Schlager-SM eller Svenska Melodifestivalen) är en återkommande svensk musiktävling, anordnad av Sveriges Television. Tävlingens vinnare blir Sveriges bidrag till den europeiska musiktävlingen Eurovision Song Contest (ESC). Sedan 1958 har Sveriges artist och bidrag till Eurovision Song Contest valts ut genom en nationell final, med undantag för åren 1964, 1970 och 1976. Dessa tre år avstod Sverige deltagande i ESC av olika skäl. Den nationella finalen har sedan 1967 gått under namnet Melodifestival, som år 2001 ändrades till Melodifestivalen. Programmet är ett av Sveriges mest sedda. Rekordet sattes 2006, då finalen hade 4 242 000 tittare.


År 2013 var det det fjortonde året i följd som programmet blev årets mest sedda. Alla dessa var finaler inklusive år 2000 och 2001 som ännu inte hade deltävlingar. År 2014 bröts den sviten då det mest sedda programmet blev Kalle Anka på julafton.


I Eurovision Song Contest tillhör Sverige de länder som nått störst framgång med sex stycken vinster, en andraplacering och sex stycken tredjeplaceringar (inga semifinaler inräknat). Utöver detta har Sverige kommit på sistaplats i två finaler och dessutom missat en finalplats genom kvalificeringsheat en gång. Sverige är också ett av de länder som tävlat flest år i ESC och ligger för närvarande på delad sjunde plats (med Spanien) på totalt 55 deltagandeår.


Under en period hade Sveriges Television återpublicerat tidigare Melodifestivalsfinaler och även deltävlingar och Andra chansen åren 2002-2005 i sitt i Öppet arkiv. De finaler som då publicerades sändes 1960, 1977, 1978, 1982, 1985, 1987-1990, 1992-1994, 1996-1998 samt 2000-2005. I maj 2016 valde Sveriges Television, av rättighetsskäl, att inte längre tillhandahålla en stor del av finalerna. De finaler som är kvar i Öppet arkiv är finalerna åren 1960, 1974, 1975, 1979, 1980, 1983, 1984, 1986, 1991, 1995 och 1999. Samtliga deltävlingar och Andra chansen försvann i och med denna avpublicering.


Melodifestivalen är en svensk musiktävling som utser Sveriges artist och bidrag till den europeiska musiktävlingen Eurovision Song Contest. I Eurovision Song Contest har Sverige lyckats väl varför den svenska uttagningen alltid har varit populär och lockat stora tittarskaror. Intresset för den svenska uttagningen har ökat markant efter år 2002, då man gjorde om tävlingen med deltävlingar, uppsamlingsheat och final. Efter varje gång Sverige har vunnit har man stått värdland. Av ekonomiska skäl har den svenska uttagningen därför dessa år ofta blivit nedbantad, möjligen undantagen Melodifestivalen 2013, där Sveriges Television behöll ursprungsformatet med deltävlingar och uppsamlingsheat innan finalen hölls. Uttagningen har även blivit nedbantad andra år och då med anledning av dålig ekonomi.


Tävlingen anordnas av Sveriges Television (som fram till 1979 hette Sveriges Radio-TV) någon gång under perioden januari–mars varje år. De år som Sverige inte har ställt upp i tävlingen har ingen festival arrangerats eftersom tanken med tävlingen är att vinnaren ska åka till det land som det året arrangerar ESC och där tävla för Sverige. Totalt har Sverige missat fem år i Eurovisionen: två gånger för att man gjorde debuten på det tredje ESC-året och tre gånger (1964, 1970 och 1976) av egen fri vilja. 1964 kunde man inte deltaga på grund av en artiststrejk, 1970 bojkottades tävlingen av Sverige och fem andra länder eftersom man tyckte att det var oschysst att fyra länder hade kunnat dela på vinsten året innan, och 1976 avstod Sverige tävlan av ekonomiska skäl.


Melodifestivalerna är det genom tiderna mest sedda underhållningsprogrammet i Sveriges Television och det är mycket vanligt att populära bidrag från Melodifestivalen dyker upp på Svensktoppen strax efter Melodifestivalen. Under 2000-talets första decennium har de blivit allt vanligare även på Trackslistan och försäljningslistan. Melodifestivalen har också varit ett startskott för många artisters framtida musikkarriärer för såsom Lena Philipsson, Carola Häggkvist och Charlotte Perrelli, liksom för skivbolagsdirektörer som Bert Karlsson. Sedan år 2002 är Christer Björkman anställd av Sveriges Television som tävlingsproducent/exekutiv producent för programmet. Han anställdes på SVT då tävlingen skulle få ett helt nytt Sverigeturneringsformat, som man haft sedan dess. Innan dess hölls varje års tävling i en enda finalkväll även om man under några år hade semifinaler innan en final hölls.


Sverige har medverkat i Eurovisionen sedan slutet av 1950-talet och uttagningsformerna har varierat över tiden. Det har hänt att man övergått till en ny metod för att sedan återgå till den tidigare metoden igen. Den vanligaste metoden har varit en enda finalkväll med ett antal tävlande bidrag. Vissa år var finalkvällen då uppdelad i två omgångar, där jurygrupper fick rösta vidare ungefär halva startfältet till en superfinal, även om man under många års tid bara hade en enda omgång. Under de två första åren användes ett semifinalsystem innan finalen höll och detta system återanvändes delvis till 1971 års tävling.


År 2002 gjordes konceptet om så att tävlingen utökades dramatiskt. Istället för att bara ha en enda finalkväll med cirka tio bidrag lades det till fyra deltävlingar och därefter ett uppsamlingsheat innan finalen skulle hållas. Systemet innebar att antalet bidrag ökades till 32 stycken med åtta bidrag per deltävling. Från varje deltävling röstas ettan och tvåan till finalen, medan trean och fyran får en ny chans i uppsamlingsheatet, kallat Andra chansen (sedan 2004). Från uppsamlingsheatet går sedan ytterligare två bidrag till finalen. År 2015 har konceptet gjorts om något där antalet tävlande bidrag har minskat, från 32 till 28 stycken. Dessutom går fyra bidrag vidare från Andra chansen till finalen, vilket gör att 12 bidrag tävlar i finalen.


Tävlingen har alltid arrangerats under perioden januari–mars, dock med undantag för de semifinaler som arrangerades inför 1959 och 1960 års tävling samt den s.k. webbjokertävlingen som arrangerades inför 2010-12 års festivaler. Dessa hölls istället några månader före den riktiga festivalen, som hölls på våren. Det tidigaste datumet en Melodifestival har arrangerats på var den 19 januari (2002) och det senaste var 31 mars (1991). Sedan år 1967 har tävlingen kallats för Melodifestival eller Melodifestivalen (det senare sedan 2001). Innan dess kallades tävlingen för Schlagertävlingen (1958), Säg det med musik: Stora schlagertävlingen (1959), Eurovisionsschlagern, svensk final (1960–1963) och Svensk sångfestival (1965–1966). Att festivalen alltid arrangeras så tidigt på våren har att göra med EBU-regler, som bestämmer att före ett visst datum ska alla tävlande ESC-länder ha valt artist och bidrag. Detta datum varierar från år till år beroende på när Eurovision Song Contest kommer att äga rum.


Levande orkester användes åren 1959–1963, 1965–1969, 1971–1975, 1977–1984 och 1987–2000. Åren däremellan har Sverige inte deltagit, med undantag för åren 1985–1986, då man inte använde orkester av ekonomiska skäl. Från och med år 2001 har inte orkester används till förmån för det så kallade "singback"-systemet, vilket innebär att musiken ligger förinspelad på band. Regeln har dock alltid varit att all huvud- och körsång ska göras live utan undantag. Sedan år 2009 får dock även körsång vara förinspelad på band, vilket dock inte är tillåtet i Eurovisionen. Därför har Sveriges Television som regel att körsången måste kunna göras live om ett sådant bidrag skulle vinna Melodifestivalen. Antalet personer på scenen har också ökat markant, då reglerna för detta också har förändrats. I Eurovision Song Contest är det bara tillåtet att ha sex personer på scenen (artister, bakgrundssångare och dansare) per bidrag, vilket det också länge var i Sverige. Sedan 2009 tillåts dock åtta personer på scenen per bidrag, även om samma regel för körsång finns för vinnande bidrag som har för många människor på scenen.


Röstningssystemet i tävlingen har varierat från år till år, då Sveriges Television gång på gång ändrat systemet för hur man ska kora vinnaren. Under alla år som man arrangerat tävlingen har det i stort sett alltid varit jurygrupper som fått avgöra tävlingarnas utgång, dock med undantag vissa år.


Semifinalerna för Melodifestivalen 1959 och finalen för Melodifestivalen 1962 avgjordes enbart med hjälp av poströster.


Under sändningen av finalen 1993 avslöjades det mitt i direktsändningen att TV-tittarna skulle få avgöra den finalens andra röstningsomgång med hjälp av telefonröstning, vilket dock skrotades till året därpå.


Från år 1999 och fram tills idag (2018) delar juryn och publiken ut hälften av poängen var i finalerna. Publiken har då röstat med telefon och SMS (sedan 2006).


Sedan delfinaler infördes år 2002 är det tittarna som har avgjort genom telefonröstning vilka bidrag som kvalificerar sig vidare till uppsamlingsheat och final. Ett system med jury under Melodifestivalen 2005 togs bort under pågående tävling.


Från uppsamlingsheatet har tittarna också makten att avgöra finalisterna (genom telefon- och SMS-röstning), även om det första året (2002) avgjordes helt av en jury.


I 1965 infördes systemet med att låta elva regionala jurygrupper, som fick representera varsin stad från norr till söder, vara med och rösta. Detta har många år efteråt använts som jurymall. På grund av att antalet jurygrupper varit olika har också poängsystemet sett olika ut. Sedan Eurovisionen införde en fast poängsumma (1–8, 10 och 12 poäng) år 1975 har Sveriges Television till och från använt den som typ av mall och justerat den något.


I finalen har jurygrupperna varit sammansatta på olika sätt under olika år. Fram till 2009 har de representerat olika svenska städer, olika åldersgrupper med mera. När telefonröstning från tittarna fick större genomslag har jurygruppernas sammansättning inte alltid presenterats lika ingående för tittarna.


Från 2009 har jurygruppsbiten förändrats då Sveriges Television valde att satsa mer internationellt i juryröstandet. Då användes en internationell jury som en tolfte jurygrupp i finalen, men denna jury deltog även i deltävlingarna där de fick utse en elfte finalist. Denna jurygrupp utökades sedan året därpå, då Sveriges Television strök sex svenska städer till förmån för lika många tävlande ESC-länder som fick agera jurygrupper. Sedan år 2011 är det endast tävlande ESC-länder som agerar jurygrupper i den svenska finalen. Jurygrupperna delar dock fortfarande ut lika många poäng som publikens telefon- och SMS-röster, som sedan samma år delas ut procentuellt utifrån hur många röster varje bidrag har fått. Eftersom jurygrupperna och publiken delar ut samma totalpoäng (473 poäng vardera) får ett bidrag som får 10 procent av telefonrösterna 10 procent av de 473 tittarpoängen, poäng som avrundas uppåt till närmaste heltal. På senare år gör juryerna sin avläggning under generalrepetitionen kvällen före den direktsända finalen äger rum. Jurygrupperna får instruktioner att "försöka hitta ett bidrag som kan få en topplacering i ESC".


I Melodifestivalen 2015 infördes möjligheten att "hjärtrösta" genom en mobilapplikation under varje bidrags liveframträdande, men på grund av tekniska problem räknades dessa inte i finalen det året. Dessa röster var till skillnad från telefon/SMS-rösterna kostnadsfria men vägde lika tungt som övriga röster. Flera röstningsrekord slogs efter att den möjligheten infördes. Hjärtrösterna utjämnade skillnaden mellan publikens poäng på bidragen och minskade därmed publikens inflytande över slutresultatet i förhållande till inflytandet från de internationella jurygrupperna vars poäng hade en större spridning. SVTs Gustav Dahlander kommenterade 2017 att "Mycket ska alltså till för att ett bidrag som är en klar favorit hos jurygrupperna inte ska vinna." Aftonbladets Markus Larsson skrev att "Appen gör framför allt att publikens röster blir mindre värda". Sedan införandet av hjärtrösterna är det alltså artisternas framträdanden under repetitionen kvällen före finalen som kan tillmätas störst betydelse för utgången av tävlingen.


I Melodifestivalen 2017 var standardavvikelsen för juryrösterna 28,7 medan den för publikrösterna endast var 9,12.


Fram till år 2001 var alla bidrag som tävlade i Melodifestivalen tvungna att framföras helt på svenska. Undantagsvis lades dock till en fras på något annat språk, såsom "Decibel, you're gonna be a star" eller "We are all the winners, we are all the best". I Eurovision Song Contest fick bidragen framföras på valfritt språk under större delen av 1970-talet och de svenskspråkiga vinnarna av Melodifestivalen översattes då ibland till engelska, exempelvis när ABBA:s "Waterloo" vann i Brighton 1974. Reglerna ändrades dock vid 1970-talets slut och varje land skulle framföra landets modersmål. De svenska bidragen förblev då svenskspråkiga i ESC-finalen fram till 1999 då regeln om valfritt språk återinfördes. Sedan dess har de svenska bidragen uteslutet sjungits på engelska i Eurovision Song Contest, vilket även gäller Sveriges bidrag år 1999–2001, som alltså vann innan språkregeln upplöstes i den svenska uttagningen. Även efter att språkregeln upphörde i svenska Melodifestivalen har samtliga bidrag som vunnit på svenska, såsom Lena Philipssons "Det gör ont" från 2004 och Carola Häggkvists "Evighet" från 2006, översatts till engelska.


När Sveriges Television gjorde om Melodifestivalen år 2002 passade man även på att göra om språkregeln så att alla bidrag får framföras på vilket språk som helst. Däremot väljer Sveriges Television att varje år ge plats åt cirka tio bidrag som framförs på svenska. Den siffran blir dock varje år justerad till att vissa år ha färre och andra år fler svenska bidrag.


Melodifestivalens bidrag har ofta utgjort en lokal definition av begreppet "schlager", med lättaktig pop, som gick i en glidning från inspiration av jazz och swing under 1960-talet över till inspiration av disco under 1970-talet. Efter att melodin "Waterloo" av ABBA vann 1974 gick trenden för resten av decenniet mot långsammare popballader, som de av Lasse Berghagen och Björn Skifs. Även dansband och dansbandsartister deltog med framgång. Under 1980-talet dominerades tävlingen av lättsmälta dansbands- och poplåtar, som de av Kikki Danielsson och Lotta Engberg, medan framgångarna under 1990-talet huvudsakligen gick till popballader. I samband med att telefonomröstningarna infördes 1999 blev det allt tuffare för balladerna, och musiken började gå mot "ren" pop och disco.


En viss konformism (det samtida svenska "schlager"-begreppet) fanns länge, men den började brytas när tävlingens upplägg förändrades 2002 och fler artister, grupper och bidrag som tidigare betraktats som för tävlingen alltför "udda" började nå större framgång och uppmärksamhet, bland annat Brandsta City Släckers med sin trallvänliga och humoristiska rock, Sarek, Nordman med sin etnopop samt The Ark med sin glamrock. I början av 2000-talet har även andelen elektroniska instrument i låtarna ökat, då liveorkestern avskaffats.


"Vi brukar ju aldrig tala om exakt vad ett program kostar. Det är en princip vi hållit i
många, många år. Det här är småpengar jämfört med kvalificerad drama.
Jämför det med en dramaserie på tre avsnitt."
— Eva Hamilton i Ekots lördagsintervju 15 mars 2008.


Ekot: Hur gör ni för att inte bli en del av ?
Hamilton: Våra avtal är ju tillgängliga för Granskningsnämnden. Vi har haft konsulter
inne som har tittat hur avvägningen ser ut. Om den verkar korrekt eller inte.
— Eva Hamilton i Ekots lördagsintervju 9 mars 2013.


Sveriges Television hade 2015 ännu inte öppet redovisat hur mycket det kostar att arrangera en Melodifestival. År 2008 fick Sveriges Televisions dåvarande verkställande direktör Eva Hamilton frågan i Ekots lördagsintervju och besvarade då endast med att kostnaden kunde jämföras i storlek med Expedition Robinson eller en dramaserie i tre delar. Fem år senare intervjuades Hamilton återigen i Ekots lördagsintervju och sade vid detta tillfälle att "Nettokostnaden för licensbetalaren för ett avsnitt av melodifestivalen är två miljoner kronor. Det är ungefär vad ett kvalificerat nöjesprogram kostar om vi spelar in i en studio i Stockholm."


Trots hemlighetsmakeriet kring tävlingen har både tidningarna Resumé och Aftonbladet kunnat visa på uppskattningar till kostnader för tävlingen. Inför festivalen 2013 avslöjade Aftonbladet hur Sveriges Television genom att 2002 göra Melodifestivalen till en samproduktion kunde kringgå lagen om offentlig upphandling. Live Nation, som sköter sponsringen och de kommersiella rättigheterna, uppgavs betala omkring tjugofem miljoner kronor för rätten att få använda varumärket Melodifestivalen och arrangera de sex tävlingarna. Turnébolaget Blixten & Co sköter logistiken. År 2013 framförde två riksdagsledamöter, Carl-Oskar Bohlin och Lars Beckman, i en debattartikel på Resumé krav på att Sveriges Television skulle ha ökad transparens och öppenhet, det vill säga att Sveriges Television borde redovisa sina kommersiella intäkter för Melodifestivalskonceptet. I tabellen nedan visas de beräkningar som har gjorts, siffror som ej har bekräftats av Sveriges Television i sin helhet.


1 100 000 besökare på 18 galor, två genrep och sändning på varje ort.
2 150 000–175 000 biljetter.
3 Med stöd av uppgifter i Resumé, Aftonbladet, SvD Näringsliv, Dagens samhälle
Till detta kommer kostnader som kommunerna har som inte kommer i denna budget. Varje kommun där en deltävling hålls får en kostnad på runt 2 miljoner. Stockholm och Solna har dock mindre kostnad eftersom dessa kommuner inte vill lägga lika mycket. Finalen är ändå i Stockholm/Solna eftersom SVT vill ha den där.


Kommunernas kostnader kan bli sekretessbelagda för att inte andra kommuner ska få veta hur mycktet en stad har betalat. Enligt avtalet som kommunerna tecknar måste de bjuda på en välkomstfest. På välkomstfesten kan journalister, SVT:s representanter och artister bjudas på drinkar, mat, vin och underhållning.


Varje nummer tilldelas en pott av SVT. 2015 rapporterade SVT:s Kulturnyheterna att SVT, enligt Aftonbladet, bjöd varje nummer på två körsångare och två dansare. Artisterna fick 12500 kronor och ytterligare 75000 kronor för specialeffekter och rekvisita. Utöver det tillåts artisterna att själva lägga till pengar. Danny Saucedos framträdande av "Amazing" uppgavs kosta en kvarts miljon. Andra nummer som har lyfts fram som dyra är Charlotte Perrellis "The Girl" och Sean Banans "Copacabanana".


Delar av intäkterna från telefonröstningen går till välgörande ändamål. Finalen av Melodifestivalen 2009 sågs av 3,59 miljoner tittare, det inkom 1,75 miljoner röster och 3,46 miljoner gick till Radiohjälpen. Uppgifterna har använts för att uppskatta att Idolfinalen 2008, som sågs av 1,6 miljoner tittare, inbringade 4,4 miljoner kronor att fördela mellan teleoperatören och TV4.


Efter varje års Melodifestival släpps en samlingsskiva med de bidrag som var med i det årets tävling. Det skivbolag som får rätten att ge ut samlingsskivan är det skivbolag som har fått med flest bidrag av de 32 som fått tävla det året. Sedan år 2003 är det skivbolaget M&L Records som har fått ge ut skivan. Bolaget ägs gemensamt av Bert Karlsson och Bobby Ljunggren, som annars på varsitt håll är de bolag som skickar in flest bidrag till tävlingen. Skivan säljer i storleksordningen 200 000 exemplar med en inkomst till skivbolaget på omkring tjugofem kronor per såld skiva.


Det har sedan 2000-talets början getts ut samlingsskivor under temat "Melodifestivalen" såsom Svenska Schlagervinnarna 1958-2000 från år 2000, Absolute Schlager och Melodifestivalsfavoriter från 2007. Utöver detta har även spelet Singstar gett ut ett karaoke-TV-spel med Melodifestivallåtar, vilket släpptes under 2007.


Med internets tillkomst skapades sajter med fokus på tävlingen. En av de allra första internationella var Esctoday.com vars grundare, nederländaren Sietse Bakker, numera arbetar för EBU och ansvarar för såväl för huvudtävlingen och barntävlingen Junior Eurovision Song Contest. I Sverige finns exempelvis Poplight (före detta "Gylleneskor") som dagligdags och året runt rapporterar om vad som händer kring dessa evenemang. Poplight fokuserar dock inte bara på ESC och Melodifestivalen, utan även andra evenemang och tv-program. Den nationella uttagningen till JESC heter Lilla Melodifestivalen, som dock inte används som uttagningsform alla år.


Inför Sveriges första gång som värdland, år 1975, anordnades på privat initiativ Alternativfestivalen utan Sveriges Televisions inblandning. Den alternativa festivalen sades vara helt fri från kommersiell musik. Eftersom Sveriges Television på den tiden hade monopol på TV-sändningar i Sverige och inte ville gynna sin konkurrent, fick ingen se Alternativfestivalen i TV, utan den var endast tillgänglig för närvarande publik. Dock finns det inspelat TV-material från själva evenemanget, vilket visades i TV-programmet Reflex år 2009.


År 1994 anordnade TV3 en liknande tillställning som Alternativfestivalen hade haft 1975, dock med skillnaden att programmet liknade Melodifestivalen till stora delar. Skillnaden var dock att den korade vinnaren, Jenny Öhlund, vann en resa till Malaysia. Programmet sändes från en konferensanläggning i Karlstad dagen efter den riktiga festivalen hade ägt rum.


Nedan följer de format som tävlingen har haft sedan starten 1958. För att få mer fördjupad information om varje års tävling, exempelvis slutplaceringar för bidrag, rekommenderas att besöka det årets artikel.


1 År 1965 framfördes samtliga fem finalbidrag av samma artist, Ingvar Wixell.
2 År 1969 skulle en eventuell nordisk bojkott av ESC ägt rum, med anledning av att ESC skulle äga rum i det då fascistiska Spanien. Detta skedde dock aldrig. Inför den svenska uttagningen valdes artisterna ut på förhand.


3 1971 framfördes alla bidragen i semifinalerna av tre artister (Tommy Körberg, Sylvia Vrethammar och Family Four). Family Four vann samtliga semifinaler och fick därför framföra finalens alla fem bidrag.
4 1972 & 1974 hade Sveriges Radio-TV (Sveriges Television) valt att ha förbestämda artister.
5 1973 bestod expertjuryn även av utländska musikkritiker.
6 1975 var Göteborg första gången värd för en Melodifestival.
7 1978 sändes inte tävlingen direkt, utan spelades in på eftermiddagen innan den sedan spelades upp på kvällen.


8 1980, 1982–1986 skulle alla tävlande bidrag skickas via ett musikförlag innan de nådde SVT:s urvalsjury.
9 1983 blev det första året som Malmö fick stå värd för en Melodifestivalsfinal.
10 1985 & 1986 användes ingen orkester för att spara pengar. 1986 fick därför de tävlande bidragen framföras med hjälp av musikvideor i den första omgången och med förinspelad musik i den andra omgången.
11 1986 fick festivalen flyttas fram cirka en månad på grund av Palmemordet.


12 1993 infördes på prov telefonröstning, vilket sedan ströks och kom först att användas på heltid som ett delvis avgörande tävlingsmoment sex år senare.
13 En regel om att demoartisterna skulle vara beredda att framföra bidraget live, om SVT ville det, infördes det här året.
14 1997 skulle Peter Rangmar varit programledare, men fick avböja på grund av sjukdom. Rangmar avled den 24 maj samma år.
15 Melodifestivalen 1997 och 1998 avgjordes helt av jurydistrikten, men i Eurovision Song Contest fick tv-tittarna avgöra Sveriges poäng genom telefonröstning.


16 År 2000, som var det första året på det nya millenniet, beslöt SVT sig för att låta programmet ledas av de tio artister som under 1900-talet haft stor framgång i festivalen. Varje artist fick sedan presentera ett bidrag vardera och sedan gjorde de tio (med huskören) ett Melodifestivalsmedley.
17 När tävlingen gjordes om år 2002 infördes ett uppsamlingsheat, kallad Andra chansen, där de bidrag som blivit treor och fyror i de fyra deltävlingarna fick tävla om de två sista finalplatserna. Mellan åren 2002 och 2006 sändes detta evenemang dagen efter fjärde deltävlingen sänts, från Stockholm. Under den perioden hade man också andra programledare än huvudprogramledaren/na. Namnet Andra chansen tillkom dock först 2004. Innan dess hette tävlingen Vinnarnas val och Tittarnas val.
18 2001 blev det första året på 15 år som Sveriges Television inte använde sig av någon orkester. Sedan detta år har orkester aldrig använts i festivalen.
19 År 2004 införde SVT ett jokersystem som innebar att urvalsjuryn bara valde 28 av 32 bidrag, medan SVT själva fick fyra platser att fylla ut tävlingen med, s.k. jokrar.
20 År 2007 gjordes Andra chansen om till ett spelupplägg med dueller i kvarts- och semifinaler. Därmed blev Andra chansen en egen deltävling som hölls mellan den fjärde deltävlingen och finalen.
21 År 2008 var Kristian Luuk programledare medan Björn Gustafson höll i pausunderhållningen och Nour El-Refai intervjuade artisterna bakom scenen. El-Refai och Gustafsson blev Luuks sidekicks.
22 I deltävlingarna år 2009 användes de dueller som användes i Andra chansen redan i deltävlingarna, som en tredje och avgörande spelomgång.


23 År 2010 införde SVT en s.k. webbjokertävling, där alla människor som ej hade haft musik utgiven tidigare via skivbolag eller liknande kunde få vara med och tävla, och på så sätt få in ett allmänt bidrag i den ordinarie tävlingen.
24 Under festivalen 2010 medverkade Dolph Lundgren endast i den första deltävlingen och i finalen. Dock medverkade han i inspelade sketcher i resterande tre deltävlingar samt i Andra chansen.
25 År 2011 gjordes stora förändringar i tävlingen, då man bl.a. tog bort jokersystemet och lät urvalsjuryn bara välja halva startfältet, och därefter fick SVT välja den andra halvan samt tittarna en/två bidrag (genom webbjokertävlingen). Dessutom var det första året som alla bidrag skickades in via Melodifestivalens webbplats och inte per post som tidigare år. En stor förändring var också att alla tidigare svenska jurystäder ersattes av tävlande ESC-länder och att tittarnas fasta telefonpoängssummor i finalen blev istället procentuellt utdelade. Detta system har man även behållit i 2012 och 2013 års finaler.
26 År 2015 gjordes stora förändringar inom tävlingsupplägget. För det första togs ett bidrag bort per deltävling vilket gör att totalt 28 bidrag valdes ut. I Andra chansen slopas det system som använts de två senaste åren och istället införs en enda duellomgång med fyra dueller som ger fyra segrare. I finalen tävlar sedan 12 bidrag (åtta från deltävlingarna samt fyra från Andra chansen). Utöver detta infördes också en röstningsbegränsning där man från nu endast kan rösta som mest 80 gånger (räknat per telefonabonnemang och sändning), dock att tittarna också kan mobilapplikationsrösta medan bidragen framförs på scenen. I övrigt ser upplägget ut som det har gjort innan.
27 År 2016 gjordes Allmänhetens tävling om så att urvalsjuryn inte väljer ut en enskild vinnare som blir joker utan väljer ut fem bidrag som går vidare till ordinarie tävlings kvot innan slutomröstningen görs.


Sverige är ett av de länder som haft störst framgång i Eurovision Song Contest genom att ha vunnit tävlingen sex gånger (1974, 1984, 1991, 1999, 2012 och 2015). Detta är det näst bästa resultatet i Eurovisionen. Bara Irland har vunnit fler gånger (sju gånger).


Alla gånger Sverige vunnit har man stått värdland året efter, vilket har skett tre gånger i Stockholm, två gånger i Malmö samt en gång i Göteborg. Utöver Sveriges sex vinster har landet blivit tvåa en gång (1966) och trea sex gånger (1983, 1985, 1995, 1996, 2011 och 2014). Förutom topplaceringarna har Sverige även blivit sist två gånger då man varit i final: 1963 (delad trettondeplats med tre länder) och 1977. Vid ett tillfälle, år 2010, misslyckades Sverige att kvalificera sig till finalen genom en av semifinalerna det året. Genom åren har Sverige utöver topplaceringarna och de två sistaplaceringarna oftast hamnat antingen i högre toppen eller kring mitten av resultatet. Under 1990-talet införde EBU nya regler som sade att de länder som kom bland de sista inte skulle få delta året därpå. Samtliga dessa år behövde Sverige aldrig stå över tävlan. Under 2000-talets första decenniums senare hälft fick Sverige i allmänhet sämre placeringar än tidigare år, då man mellan åren 2005-2009, undantaget 2006, hamnade i den nedre halvan av finalfältet.


Sverige blev ett av fem länder som år 1997 använde telefonröstning som tävlingsresultat i en ESC. Först år 1999 infördes telefonröstning i den svenska uttagningen på regelbundet, trots att det hade redan använts tidigare år 1993.


Tabellen nedan anvisar de personer och musikgrupper som har deltagit fler än fem gånger i festivalen sedan starten 1958. De år som står i fetstil markerar år som en artist vann Melodifestivalen.


1 Ann-Louise Hanson deltog med två bidrag åren 1963 respektive 1967. Totalt har hon alltså tävlat med tretton bidrag dock endast deltagit elva gånger i festivalen.


Sedan 1958 har sammanlagt tolv personer vunnit tävlingen mer än en gång. Carola Häggkvist och Marie Bergman är de enda två som hittills vunnit tävlingen tre gånger vardera. Häggkvist vann tävlingen solo åren 1983, 1991 och 2006 medan Bergman vann tävlingen två gånger som del av gruppen Family Four 1971–1972 och en gång med Roger Pontare 1994. Följande personer har vunnit tävlingen två gånger vardera:


Noterbart är att varken Siw Malmkvist eller Östen Warnerbring fick representera Sverige i ESC det första året som de vann. 1959 ersattes Malmkvist av Brita Borg, men fick då ersätta Warnerbring 1960. Det kan också noteras att gruppen Family Four är den enda grupp som hittills vunnit tävlingen två gånger. Family Four är också den enda grupp som vunnit två år i rad. Ingen soloartist har lyckats med den bedriften ännu.


Följande orter har stått värd för Andra chansen minst en gång, sedan detta upplägg tillkom år 2002.


Sedan år 2007 är Andra chansen utlokaliserad på andra orter än Stockholm. Åren 2002-2006 sändes Andra chansen från en studio i Stockholm dagen efter fjärde deltävlingen ägt rum, sedan 2007 sänds Andra chansen på lördagen veckan efter fjärde deltävlingen och veckan före finalen.


Följande tre städer har stått som värd för finalerna och Sveriges värdtillfällen i Eurovision Song Contest:


A Arenan har stått som värdarena det år Sverige har stått värd för ett Eurovision Song Contest.


Sedan Melodifestivalens början på 1950-talet har det årligen riktats kritik mot tävlingen. Kritiken har berört många områden såsom bidragens kvalité, vänskapskorruption mellan låtskrivare, skivbolag och uttagningsfolk, hanteringen av bidragen, urvalsprocesser, startordning, allmän kritik mot programmet samt hur det vinnande svenska bidraget i Eurovision Song Contest har placerat sig. Ofta har det varit kvällspress som Aftonbladet eller Expressen som framfört kritiken, men kritik har också kommit från låtskrivare som Henrik Bie och skivbolagsdirektörer som Bert Karlsson.


Den 8 mars 2012 gjorde TV-programmet Uppdrag granskning (i Sveriges Television) ett porträtt på Christer Björkman, där stora delar av kritiken mot tävlingen togs upp. Under programmet fick Christer Björkman bemöta kritiken. Ett studentprojekt på Södertörns Högskola gjorde under åren 2010 och 2011 ett arbete om festivalen, där insatta personer såsom Christer Björkman och Henrik Bie blev intervjuade. Projektet gick under namnet Festivalinspektionen.


Den kritik som framförts mot tävlingen har många gånger handlat om urvalsprocesserna och att det sedan 2002 ofta är samma låtskrivare som deltar. Christer Björkman, som är Melodifestivalens producent sedan år 2002, har ansett att detta beror på att det finns personer som har låtskrivandet som yrke och därmed skriver och skickar in mycket material. Från Sveriges Televisions sida har det också sagts att påståendet inte stämmer då det oftast är fler låtskrivare som aldrig har varit med tidigare i festivalen som får med bidrag i tävlingen. Något annat som har påståtts är att skivbolagen fått besök av Christer Björkman och fått förslag på vilka låtar som bör skickas in och vilka artister som bör sjunga på demoversionerna. Enligt Sveriges Television kan detta dock bero på att man vill sätta igång låtskrivarna redan från början så att låtskrivare på förlag hinner skriva sina låtar i god tid i förväg. Kritik har även framförts mot producenten Christer Björkmans roll där det sägs att han har fått en för stor makt att avgöra stora delar av programmens innehåll. Några som framfört denna kritik är deltagare som suttit med i urvalsjuryn, som i intervjuer har påstått att Christer Björkman har bett dem lyssna om på låtar som de röstat bort, och de menar att han på så sätt påverkar urvalsprocessen. Sveriges Television hävdar dock att alla underhållningsprogram behöver en producent som bestämmer artister och låtar eftersom man inte kan låta alla styra och ställa.


Mellan åren 2002 och 2010 använde sig Sveriges Television av metoden att låta Svenska musikförläggareföreningen (SMFF) lyssna igenom alla inkomna bidrag innan urvalsjuryn fick börja med sitt arbete. Att man gjorde så berodde på att det varje år inkom cirka 3 000 bidrag, en så pass stor mängd som urvalsjuryn inte kunde lyssna igenom på den korta tid som de fick på sig. Därför vände man sig till de förlag som hade som yrke att lyssna och bedöma musik. Efter att SMFF hade lyssnat igenom alla låtar gjorde Sveriges Television en egen granskning av alla låtar innan man valde ut cirka tusen bidrag till urvalsjuryn. Denna metod fick kritik då många ansåg att de förlag som sedan hade skickat in bidrag fick lyssna på egna bidrag och därmed välja bort bidrag från exempelvis allmänheten. Tidningen Aftonbladet skrev om processen år 2009 där ett par hundra bidrag från allmänhetens hög fick juryn lyssna igenom, då resten sållats bort. Enligt Christer Björkman byttes processen ut efter några år till att låta Sveriges Television ensamt lyssna igenom alla bidrag för en sållning inför urvalsjuryn. Sållning görs då man bara vill ha drygt tusen bidrag till juryn då denna urvalsjury bara får drygt en vecka på sig att lyssna igenom alla dessa låtar och välja ut sin del av startfältet.


För att allmänheten ska få en chans att deltaga har man skapat tävlingen Webbjokern där allmänheten skickar in sina bidrag och sedan blir genom webbröstning framröstade att få in ett-två bidrag i tävlingen. Sedan 2013 års tävling heter tävlingen istället Allmänhetens tävling och bidraget bestäms av urvalsjuryn. Kritik väcktes mot tävlingen år 2010–2011 då man lade upp många bidrag på Sveriges Televisions webbplats för allmän röstning vilket gjordes att kampanjer startades och att upphovsmännen själva fick lägga ut stora summor för att vinna. Till 2012 års upplaga gjordes tävlingen om då man gjorde en minivariant av Melodifestivalen med fyra deltävlingar och en final, där tittarna röstade fram ett bidrag och SVT fram ett bidrag till en final. En röstningsbegränsning infördes med max en röst per mobiltelefon per omgång. Åren 2013 och 2014 slopades momentet att tittarna skulle få rösta fram vinnaren. Webbjokern bytte namn till Allmänhetens tävling och formen att endast upphovsmän som ej hade haft musik utgiven på kommersiella skivbolag sedan tidigare fick skicka in bidrag till den tävlingen. Sedan fick istället Sveriges Televisions ihopsatta urvalsjury lyssna igenom de inskickade bidragen och välja ut en vinnare.


Urvalsjuryn sätts ihop av Sveriges Television och består av lika många män som kvinnor i ett visst åldersspann där också vissa har musik som sitt arbete medan andra bara är lekmän. Juryn har också en ordförande som dock inte har mer bestämmanderätt än någon annan. Denne ska bara se till att vissa värdeord som programmet ska följa vägs upp. Juryn har sedan 2011 fått välja 15 av de 32 tävlande bidragen (sedan 2015 är det 13 av 28 bidrag), något som också har väckt kritik. Det har menats att Christer Björkman har getts en för stor makt att själv bestämma startfältet. Här har dock Sveriges Television meddelat att det handlar om producentens roll att gå in med det som är bäst för programmet. Därmed är det sagt att producenten väljer det som passar programmet bäst än att välja allt från sin egen smak.


Christer Björkman har sagt om startordningen både att den inte spelar någon roll och att den är "oerhört viktig". Starordningens påverkan på resultaten i tävlingen har lyfts och SVT:s inflytande när de bestämmer den har ifrågasatts. Det har framförts krav på att den borde vara lottad.


Många tidningar, liksom personer som låtskrivaren och producenten Henrik Bie, anklagar festivalledningen för att det förekommer fusk. Det som poängteras då är att artistansvarig Christer Björkman är signad av musikbolaget Lionheart International. En av delägarna i Lionheart är Bobby Ljunggren, som har fått med drygt trettio bidrag sedan deltävlingarna och Andra chansen infördes år 2002. Tävlingen har beskrivits som inskränkt och vänskapskorrumperad. Sedan de nya reglerna om hur startfältet fördelas mellan allmänhet och Sveriges Television som infördes till 2011 års tävling har Björkman inte längre varit signerad på detta skivbolag. Han har heller inte varit signerad på något annat skivbolag.


Det finns en regelklausul som säger att det skivbolag som får med flest låtar i tävlingen också har rätten att ge ut den officiella samlingsskivan som produceras i samband med varje års tävling. De två skivbolagen Lionheart International och Mariann Grammofon stred länge om rätten men beslöt sig för att starta det gemensamma bolaget M&L Records för att gemensamt få ge ut skrivan. Detta har inbringat drygt 30 miljoner kronor mellan åren 2002 och 2010, vilket också har väckt stark kritik och har bland annat beskrivits som en kartellverksamhet. Enligt Sveriges Television gör de två skivbolagen på det här sättet eftersom de är mest intresserade av tävlingen. Sedan man förändrade tävlingen år 2002 med deltävlingar, Andra chansen och final var både Lionheart och Mariann Grammofon de enda på marknaden som var intresserade att deltaga. Dessutom finns det många deltagare varje år som inte har något skivbolag, varför dessa två är intresserade av att signa nya artister och därmed får med fler bidrag att kunna ge ut.


Sedan Sveriges Television ändrade tävlingsupplägget till deltävlingar, Andra chansen och final har det varje år skickats in betydligt fler bidrag till tävlingen. Vissa bidrag som aldrig har kommit med i tävlingen som skickades in år efter år av dess upphovsmän har senare skickats till andra tävlande ESC-länders uttagningar och där kommit med. Dessa bidrag har sedan segrat och fått representera de länder som de vunnit i. Vid två av fem tillfällen har resultatet blivit bättre än det svenska bidraget. I tabellen nedan redovisas vilka bidrag som valts ut i andra länder.


1 I Sveriges Televisions program Inför Eurovision Song Contest 2012 berättade programledaren Christer Björkman att låten "Waterline" skickats in till svenska Melodifestivalen både 2010 och 2011, och då med Eric Saade sjungandes på demon. Björkman sade att "Första året valde juryn 'Manboy' och andra året valde juryn 'Popular'." Låtskrivarna till "Waterline" beslöt sig därför att skicka in bidraget till den irländska uttagningen 2012, där den sedan vann.


År 2009 ändrade Sveriges Television reglerna för Melodifestivalen genom att bland annat tillåta förinspelad körsång. Tidigare hade detta varit förbjudet och att bara den så kallade instrumentala delen av ett bidrag fick vara förinspelat (från år 2001). År 2011 började rykten gå om att vissa bidrag, såsom Danny Saucedos "In the Club" och Sara Lumholdts "Enemy", hade förstärkt körpaketet med huvudsång. Detta för att huvudsångarna inte skulle behöva ta i för mycket på scenen och därmed undvika att sjunga sin huvudsång nästan helt och hållet. Efter Lumholdts framträdande släpptes ett klipp på internet där man hörde att hon hade använt inspelad sång under framförandet i direktsändningen. Sveriges Televisions åtgärd var att bland annat se över hur Saucedo framförde sin låt i finalen, eftersom bidraget tog sig till final.


Inför deltävlingen Andra chansen i Melodifestivalen 2014 rapporterade P4 Sjuhärad om att ett bidrag som tävlat i Melodifestivalen någon gång de senaste åren fick under en tävlan röster som hade genererats genom ett dataprogram. Det som hade hänt var enligt kanalen att upphovsmännen till bidraget hade betalat en person som hade tillgång till ett datorprogram som automatröstade på bidraget. Genom datorprogrammet skickades cirka 2 500 röster in. Mannen som hade tillgång till dataprogrammet filmade när hans dator, som han hade utrustat med ett telefonväxelprogram, ringde och röstade. Att låta en dator automatrösta var vid det tillfället inte emot reglerna, eftersom Sveriges Televisions regelverk då inte hade någon sådan röstningsbegränsning. Detta kan jämföras med Eurovision Song Contest där maxbegränsningen är 20 röster per telefon. Mannen ville visa att det är möjligt att programmera en dator som man gör att man kan automatrösta många gånger. Han hävdar att det är en vanlig metod och att skivbolagen använder callcenter för att rösta så många gånger som möjligt, men också att hans dator var enkel och kunde generera ett par hundra samtal i minuten.


Dagen efter avslöjandet höll Sveriges Television en presskonferens där man meddelade att man hade nu gjort ett tillägg i reglerna som från tävlingen det året och tills reglerna ändras igen förbjuder den här typen av mass-röstning. Regeln har infogats i regeln som säger att "Ett tävlingsbidrag medverkan i Melodifestivalen får inte marknadsföras genom kommersiell marknadsföring förrän tidigast tävlingsbidraget har lämnat tävlingen eller beträffande resterande tävlingsbidrag efter finalen.". Den nya regeln innebär således att det blir förbjudet för de tävlande artisterna och upphovsmännen till låtarna att köpa röster och även förbjudet att använda sig av en dator som massröstar. Däremot infördes inte då någon maxbegränsning på röster likt den som finns inom Eurovision Song Contest. På oddssidan valde Svenska spel att stoppa all betting på Melodifestivalen tills vidare det året.


Efterföljden av denna incident kom istället i Melodifestivalen 2015 då Sveriges Television införde en begränsning i antalet telefon- och SMS-röster från respektive telefonabonnemang. Först rapporterades det från Televisionens håll att begränsningen innebar att man kunde rösta max 20 gånger per bidrag och röstningsomgång i samtliga deltävlingar, Andra chansen och i finalen, men två månader senare ändrades regeln igen till att tillåta som mest 80 röster per telefonabonnemang: 20 på vardera röstningsnummer (det dyrare och det billigare) och vardera SMS-nummer (det dyrare och det billigare). Samma år introducerades så kallad applikationsröstning i programmet, vilka inte var giltiga i finalen det året på grund av tekniska problem.


Statliga spelbolaget Svenska Spel beslutade att inte tillåta spel på Melodifestialen 2015 eftersom man inte litade på att SVT skulle kunna skydda tävlingen mot fusk och att man inte kunde avgöra risken för manipulation. SVT menade att tittarna skulle ha tillit till att SVT kände sig trygga och säkra. Att man fått garantier från sina leverantörer att det inte skulle gå att fuska. Inte heller 2017 hade Svenska Spel Melodifestivalen som spelobjekt. Vissa andra spelbolag hade det.”